Noblesse Oblige: Ett rollspel: 1600-talets svenska adel, skyldigheter
Examensarbete Noblesse oblige: Ett rollspel 1600-talets svenska adel, skyldigheter och plikter och skapandet av ett rollspel Författare: Jesper Berg Examinator: Anders Fröjmark Handledare: Fabian Persson Termin: VT15 Ämne: Historia Nivå: Kandidat Kurskod: 2HIÄ06 Linnéuniversitetet Titel: Noblesse Obliage: Författare: Jesper Berg Handledare: Fabian Persson Examinator: Anders Fröjmark Termin: VT 2015 Ämne: Historia Nivå: Kandidat Abstract – Noblesse oblige: a roleplaying game During the 17th-century the Swedish nobility was forced to deal with a number of new challenges. They reached the height of their power, but also began their downfall. How did the nobility’s ideal come to be in the face of this? Can we in these ideals find the duties and obligations of the nobility? And if we can, how can a roleplaying game be made out of the historical facts? A roleplaying game meant for educational means, well suited for the classroom and teachers, capable of stimulating the young minds and offering them an in depth understanding of how the nobility’s minds moved. In this study it will show, with the help of a qualitative method along with the theory of Mark Edward Motley and a look at social sanctions from the time. We shall find that the nobility indeed held obligations and duties both. Keywords: Adel, Sverige, 1600-talet, skyldigheter, plikter, ideal, rollspel, klassrummet, predagogiskt drama, Mark Edward Motley, sociala sanktioner. 2 Innehållsförteckning Innehåll 1Inledning ____________________________________________________ 4 2Syfte och frågeställning ________________________________________ 4 2.1Disposition ........................................................................................................................ 5 2.2Avgränsning och källor ..................................................................................................... 6 2.3Metod och teori ................................................................................................................. 7 2.4Tidigare forskning ............................................................................................................. 8 31600-talets svenska adel – skyldigheter och plikter __________________ 10 3.1Utbildning ....................................................................................................................... 10 3.2Hierarkier och Förhållanden ........................................................................................... 13 3.3Umgänge ......................................................................................................................... 19 3.4Arbeten ............................................................................................................................ 21 3.5Korrespondens ................................................................................................................ 22 4Rollspel ____________________________________________________ 24 4.1System ............................................................................................................................. 24 4.2Skapa ............................................................................................................................... 26 4.3Använda .......................................................................................................................... 28 5Slutsats och diskussion ________________________________________ 28 Käll- och litteraturförteckning ___________________________________ 33 Bilaga – Rollspel (utdelningsmateriell) ____________________________ 35 Bilaga – Rollspel(Facit) ________________________________________ 39 Inledning Under 1600-talets Sverige nådde den svenska adeln toppen av sin makt, men påbörjade också sin klättring nedåt. Ideal kom att förändras. Den starkt agrarfeodala adeln påbörjade smått en kapitalisering, nyadlingen var kraftig och ett måste för att adeln i Sverige inte skulle försvinna men också ett sätt för kungamakten att hålla högre ämbeten i adliga händer. Genom detta århundrade där adelns förutsättningar kastades om, hur utformades idealen för dem och hur skulle de komma att agera gentemot sina jämlikar, men också mot bönder, borgare och andra ofrälse? Vad bar de för skyldigheter och plikter? I klassrummen klagar elever på att ämnet låter tråkigt, att de inte förstår varför de ska kunna något om den svenska adeln under början av den tidigmoderna tiden. De behöver en ny stimulans för att åter väcka den gömda passionen för historia. Något som talar inte bara till deras hjärnor, utan även till deras hjärtan. En djupare förståelse där fakta inte bara radas upp utan ett moraliskt dilemma som är applicerbart även i dagens samhälle. De behöver ett rollspel. Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att identifiera den svenska 1600-talets adelns ideal inom de områden som kommer att undersökas för att sedan försöka förstå deras skyldigheter och även plikter. Fokus kommer alltså att till största del läggas på just skyldigheter och plikter. Ideal kommer sålunda endast vara ett medel för att lokalisera dessa. Detta är av stort intresse då osynliga skyldigheter gentemot familj och omgivning är det som formar samhället och framför allt människorna där i. Rollspelet har på många sätt ett syfte i sig själv. Det har hävdats att det skulle vara en skadlig form av aktivitet där både insyn av samhället och värde skulle saknas.1 Lärare (och elever) behöver förstå att rollspel inte behöver innebära 1 Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar: grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik, sid 217, Stockholm 2012. ”pedagogiskt drama”2 utan kan vara en historie-empatisk övning för att främja förståelse likväl som kunskap. Därför är det didaktiska syftet att här inte bara visa att rollspel kan vara något annat, utan klart och tydligt visa vad annat och även hur lärare (och eventuellt elever) själva kan gå till väga. Sålunda kommer de frågeställningar denna uppsats kommer att fokusera på vara: Hur såg de adliga idealen inom de områden som undersöks ut under 1600-talet i Sverige? Hur såg adelns skyldigheter och plikter ut inom de områden som studerats i deras vardag? Fanns det skillnad mellan skyldigheterna och plikterna som bars av adliga män jämfört med de som bars av adliga kvinnor? Hur kan ett rollspel, passande för klassrummet, med denna information utformas och anpassas till flera olika årskullar för att främja kunskapen och den historiska empatin hos elever? Disposition För att inte överösa läsaren med för många intryck på en och samma gång så kommer den historiska empirin att delas in i mindre områden; t ex umgänge, utbildning och de arbeten. Det didaktiska momentet kommer sedan att behandlas. I detta kommer två delar att lyftas fram. Dels hur ett rollspel för klassrummet kan konstrueras sedan med ett genomgående exempel utifrån den tidigare behandlade historiska empirin. Varför det didaktiska momentet inte vävs in ytterligare i den historiska empirin är, återigen, för att göra det så enkelt för läsaren som möjligt att dels finna det eventuella fakta de söker, men även för att göra hela uppsatsen i sig mer hanterbar. 2 Adler, sid 211, 2012. Avgränsning och källor Det finns mycket litteratur om adel och dess ideal, men också en stor avsaknad om dess skyldigheter och plikter såväl som om rollspel i skolvärlden. Linjen är dragen för de svenska primärkällorna vid 1600-talet. Den utländska (italienska) primärkälla som kommer att användas trycktes första gången 1527, vilket är ca 75 år innan den tidigare avgränsningen. Valet att likväl använda detta verk, Boken om Hovmannen av Baldesar Castiglione, är förankrat i dess tillgänglighet då den finns översatt till svenska, men också i att det i den finns gott om information om hur en hovman och även hovdam skulle föra sig. Hovmän och hovdamer är inte detsamma som adelspersoner, men yrket är så pass nära förtroget med ståndet att det utan tvivels tordes vara en relevant koppling likväl. De svenska primärkällor som använts är brev skrivna utav Catharina Wallenstedt och Johan Ekeblad, båda adliga och levde och var verksamma under 1600-talet. Catharinas brev framhåller mycket vardagliga aspekter av den kvinnliga adelns liv och ger en intressant inblick i en husmoders liv. Johan Ekeblads brev ger på många sätt samma sak som Catharinas, men utifrån en man som rör sig bland de maktbärande personerna i riket. Dock även noterbart att Catharina själv inte saknade kontakter. En annan svensk primärkälla har använts, skriven av Schering Rosenhane. Scherings verk Oeconomia är en instruktionsbok för adelsmän hur de skulle sköta sina lantliga hushåll. Där Catharinas och Johan Ekeblads brev visat på hur saker och ting såg ut i den faktiska världen, ger Schering en inblick i det teoretiska och hur en adelsman och även adelsdam skulle behandla sina tjänare och de bönder som bodde på deras marker. Dessa källor bör alla ses med något kritiska ögon. Även om en av källorna säger något, så kan detta inte litas på som en universell sanning, för samtliga källor är skrivna utifrån författarens egna åsikter. De bör alltså ses som åsikter. Denna personer tycker så här, men det behöver inte alla göra. Med det sagt, så säger dessa källor ändå väldigt mycket om vad dessa personer ansåg rätt och fel. Speciellt då de tre källorna kan användas tillsammans för att komplettera varandra så kan mycket utläsas. Det är därför viktigt att se detta utifrån det ljus vi har, att samtliga källor är partiska sanningar om en värld styrd av en elit, men likväl sanningar. Detta går även för den italienska källan Hovmannen av Castiglione. Metod och teori För att se de ideal, men framför allt plikter och skyldigheter som fanns hos det adliga ståndet (och som möjligtvis fanns bland de andra stånden också) så kan vi utläsa olika budskap hos källorna. Metoden som i denna uppsats har använts är baserad på hur primärkällorna utför sociala sanktioner av olika slag. T ex då Catharina Wallenstedt inte följer med sin man på diplomatiska uppdrag utomlands så får hon inte bara nedvärderande kommentarer utan känner av hur människorna i hennes närhet ogillar det.3 Mer om detta senare! Det är sålunda en kvalitativ metod som har använts för då djupdykningar har skett i ett antal källor (som inte alls är fattiga på information). Denna metod fungerar emellertid främst på breven. Instruktionsboken Oeconomia visar inte på sociala sanktioner, men däremot är det en bok som klart och tydligt beskriver hur adelsmannen och adelskvinnan ska uppföra sig och alltså klart och tydligt framhäver ideal, men också plikter och skyldigheter. Mark Edward Motley talar om hur adeln i Frankrike använde utbildning för att solidera sin status. Att det skulle vara ”adligt” att vara välutbildad. Då främst inom etikett och kultur. Den här uppsatsen kommer att spinna vidare på den teorin. I Sverige på 1600-talet var adeln hotad, inte bara av en växande kungamakt som centraliserades allt mer, utan även under mycket press från andra stånd. Vissa borgares förmögenheter växte sig långt större än vissa ur adelns. Den feodala adeln började på riktigt föråldras och alla andra stånd var för reduktionen. Att nyadlingen dessutom var så kraftig gjorde det svårt för adeln att känna sig säker. De behövde normer, ideal och värderingar som skulle 3 Wallenstedt, Catharina, Allrakäraste, Catharina Wallenstedts brev 1672-1718, sid 31, urval av Christina Wijkmark, Stockholm 1995. kunna ena dem, och samtidigt låsa ute alla andra. Efter att den historiska empirin har visats så kommer som sagt ett rollspel att uppföras, byggd på den empiriska grunden som lagts dessförinnan. Den delen av uppsatsen är i sig en metod-del då det är just metoder för rollspelsskapande som kommer att visas. Det som är värt att nämna här för att inte upprepa detsamma senare är att det kommer att vara ett poäng-styrt rollspel, dvs att elever kommer att få karaktärsblad med poäng. Dessa poäng kommer inte att vara låsta, utan fungera som en sorts valuta som eleven kommer att få investera för att röra sig fram genom de utmaningar som personen kommer att ställas inför. Vidare och mer utförlig förklaring finner ni under ”Rollspel”. Tidigare forskning Det är inte en liten mängd forskning som har gjorts på det adliga fältet. Adliga ideal tar inte upp en liten plats där heller. På den svenska arenan finner vi bl a Peter Englund och hans verk Det hotade huset, Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden. I den för han fram argument för att den svenska adeln under 1600-talet (och så som titeln antyder hela stormaktstiden) nådde sin höjd men också påbörjade sin nedgång. Den starka nyadlingen skapade inte bara mer adel, utan skärpte även skillnaden som fanns inom ståndet. Högadeln skapade nya barriärer för att skilja sig ifrån lågadeln. Hur du förde dig och hur du visade ditt välstånd blev allt viktigare.4 Medhåll i detta får Englund av Bo Eriksson, som i Svenska adelns historia där Eriksson på samma sätt visar upp hur adeln nådde toppen, men att det skulle bli ett långt fall ner. Även Eriksson visar på hur högadeln försökte distansera sig ifrån lågadeln genom att visa på sociala, kulturella och även ärftliga attribut.5 Stina Hansson visar i sin bok Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-74), Hennes övningsböcker och den klassiska retoriken att det under 1600-talet 4 Englund, Peter, Det hotade huset: adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden, Stockholm 1989. 5 Eriksson, Bo, Svenska adelns historia, Stockholm 2011. började växa fram ett ideal i Sverige bland adeln att även flickor skulle utbildas. Detta var på grund av det franska inflytandet över adliga ideal, då adeln i Frankrike hade börjat undervisa sina döttrar.6 En annan som har sett adliga ideal utifrån just utbildning är Mark Edward Motley. I sin avhandling Becoming a French Aristocrat, The education of the Court Nobility, 1580-1715 håller han upp resonemang som visar på hur den ökade pressen på adeln att utbilda sig för att bättre kunna tjäna sina absolutistiska kungar. Han berör även att detta var ett sätt för hovadeln att skilja sig ifrån den mera lantliga adeln.7 Fabian Persson lyfter i sin artikel Bättre livlös än ärelös fram hur viktig ära var för 1600-talets adel samt att dueller var mer än ett sätt att skydda den. Det handlade lika mycket om att distansera sig ifrån de övriga stånden och visa att det var ett adligt privilegium, och sålunda var ära en centralare del i det vardagliga livet för adeln än den kunde vara för en bonde.8 Tidigare forskning på fältet för rollspel i skolan finns lite av att finna. Såvida det inte är rollspel där elever och lärare klär ut sig och åker på studieresor till platser där de får testa på att leva såsom de gjorde förr. Detta är självklart ingen ”dålig” form av rollspel, men inte den formen denna uppsats är riktad emot. Historieundervisningens byggstenar, grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik av Magnus Hermansson Adler tar upp rollspel, men gör det i skenet av att det är en osäker form som uppmanar elever till att göra det utanför skolan, vilket kan vara skadligt då det inte finns lärare där som kan se över vad som händer.9 Bristen i opartiskhet gör forskningen klart tendensiös. Förhoppningen är att denna uppsats kommer att kunna skapa en motpol till dessa åsikter. 6 Hansson, Stina, Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-1674), Hennes övningsböcker och den klassiska retoriken, Göteborg 1993 7 Motley, Mark Edward, Becoming a French Aristocrat, the education of the court nobility, 1580-1715, Princeton 1990 8 Persson, Fabian, Bättre livlös än ärelös: symbolik och sociala funktioner i stormaktstidens dueller, Lund 2008 9 Adler, Historieundervisningens byggstenar, 2009 1600-talets svenska adel – skyldigheter och plikter Utbildning Precis som Motley menar så verkar det även i Sverige ha funnits en stor press på adeln att vara utbildad, inte bara för att få arbete inom den växande administrationen, utan även för att påvisa sin överhöghet i en tid då borgare kunde gå finare klädda än adeln. Stina Hansson visar att utbildning även för kvinnor började få ett starkare fäste i Sverige vid mitten av 1600-talet. Catharina Wallenstedt skriver om sin yngre dotters utbildning till sin make den 11 september 1673: Jag håller ock före att upptuktan är den förnämaste arv. K[äre] far [hennes man] förlåter mig att jag säger det, det sker ock med stor omkostnad. Man måste mycket utgiva för lärdom.. Jag skall göra vad som en ärlig moder bör göra, som jag för Gud och var rättsinning skall kunna försvara. Jag har måst haft en sån som sånt måtte lära henne, att hålla henne som min akste he [älskade herre] skriver vad en adelsdam behöver. Ja, mången borgaredam går grannare än adelsdam hos oss i desse tider.10 Catharina tar här upp flera intressanta punkter. Till en början tar hon upp tanken på att utbildningen och uppfostran (upptuktan) är så nära förknippade. Hon vet att pengar är ett känsligt ämne hos sin snåle man, men likväl så argumenterar hon för att dottern måste ha en utbildning för att kunna hävda sitt högre stånd över ”borgagredamen” som tydligen visar sitt välstånd genom materiella ting. Adeln måste då visa sig vara högre och bättre än det. Hur? Genom att visa på sina sinnens egenskaper. Adeln är fortfarande bättre än de övriga stånden för att de andra saknar adelns uppfostran och utbildning. 10 Wallenstedt, sid 83, 1995. Brevet skrivs i Sätesgården Forsby i Södermanland den 11 september 1673. Castiglione håller med om att utbildningen är bland det viktigaste en hovman samt en hovdam kan besitta: Frånsett godheten tror jag emellertid att det sanna och förnämsta och andliga smycket är boklig bildning[…]11 Vi måste emellertid ställa oss frågan om det är denna ”bokliga” bildning som den svenska adeln vill ha? Inte precis. En bred kulturell utbildning var önskvärd, med både språk, dans och idrottsaktiviteter. Catharina skriver själv på lovvärt sätt om hur en av familjens bekantas dotter har fått lära sig att dansa, spela och sjunga, troligen med avundsjuka i sinnet då det var en prästdotter och hennes egna döttrars utbildning inte var en hög prioritet hos maken.12 Språkliga kunskaper var också något som förväntades. Inte bara att kunna förstå, utan också bruka. Detta syns klart och tydligt i många av Johan Ekeblads brev där han helt plötsligt byter om till tyska för att sedan efter några rader byta tillbaka till svenska, utan några som helst noteringar därom.13 Castiglione håller också han upp det viktiga i annat än boklig bildning. Musik och konst hålls upp. Inte bara vetskapen om dessa, utan även utövandet.14 Utifrån detta verkar prästdottern Catharina talar om även stå upp utifrån en internationell standard, trots att hon inte ens är adlig. Är det möjligtvis därför Catharina verkar vara avundsjuk på flickans utbildning, för att den är så god och överstiger eller kan ses som likvärdig med hennes egna barn, vilka självklart borde ha en finare bildning än en prästdotters. Schering Rosenhane håller även han fram att det är viktigt med en god uppfostran där vardagen genomsyras utav utbildning. I Oeconnomia argumenterar han för att om en adelsman vill 11 Castiglione, Baldesar, Boken om hovmannen, sid 105, Stockholm 2003. Tas upp då de talar om att fransk adel bara bryr sig om krig, men att det är ett okultiverat sätt. 12 Wallenstedt, sid 300, 1995. 13 Ekeblad, Johan, Johan Ekeblads Bref 1. Från Kristinas och Cromwells hof, sid 162, urval av Nils Sjöberg, Stockholm 1911. 14 Castiglione, sid 116, 2003. engagera sig i sina gods och dess marker, så får det inte vara på impuls och med lätt sinne. Det är viktigt att från början besitta både förstånd och vetskap. Utan detta kommer han bara slösa bort sin tid och göra sig själv till åtlöje. Om han däremot skulle försöka lära sig ifrån sitt tjänstefolk på godset skulle det vara än värre.15 Ty illa går thet till när hussbonden skall låta lära sig aff sin fogde och sine drängar, och siällff inte weta hvad ähr till göra.16 Detta beror inte på att fogden och drängarna skulle vara opålitliga, utan snarare för att husbonden ska alltid veta bäst. Detta blir självklart väldigt svårt då husbonden inte vet vad han gör. Men var menar Rosenhane att denna information ska komma ifrån? Han beskriver hur unga adelsmän redan från sin tidiga ungdom ska iaktta godsens arbetare för att lära sig. Han menar alltså inte att detta är kunskap som måste förmedlas genom intensiva studier, utan faller som en mer passiv inlärning.17 Trots att han själv aldrig nämner det, så är det värt att tillägga att detta då också är en gratis utbildning. Studieresor var allt annat än just billigt. Studieresor var något alla unga adelsmän förväntades göra för att bli belevade, skapa kontaktnät utomlands och lära sig språk och kultur. Vid dessa studieresor var det inte bara att ge den unge mannen lite pengar och skicka iväg honom. Då Catharinas son Carl får resa till Paris är hans moder glad över att han får resa i ett gott sällskap (bl a med annan svensk adel).18 Värre är det några månader senare då hon beklagar sig över hur hennes man inte skickar några pengar till den stackars Carl, som har spenderat de mesta pengarna och inte har råd att betala för en resa hem till Sverige.19 15 Rosenhane, Schering, Oeconomia, sid 6, Uppsala 1944. 16 Rosenhane, sid 6, 1944. Då Rosenhane talar om husbondens plikter och hur han ska vara emot sina tjänare. 17 Rosenhane, sid 6, 1944. 18 Wallenstedt, sid 236, 1995. 19 Wallenstedt, sid 295 och 332, 1995. Catharina beskriver också hur människorna runt om dem reagerade på hennes mans snålhet inför barnens utbildning. Folk viskar och skvallrar om hur han föder upp sina barn utan utbildning.20 Detta är alltså något som klart och tydligt inte gillas av omgivningen (och som sagt inte av Catharina själv). Adeln, och speciellt högadeln behövde utbildningen under unga år för att avskilja sig socialt från alla de andra medlemmarna av samhället. Utbildning var kostsamt, och relativt få förunnat. Troligen var det exakt det här som gjorde det till något adeln ansåg vara just adligt. Med detta verkade det också finnas en plikt och skyldighet hos varje person inom adeln att se till att din egna familj fick den utbildning som var dem värdig, men det verkar också ha funnits ett driv hos individer som inte fick det att söka den på andra sätt, så som när Catharinas dotter Anna Beata får följa med sin äldre syster Greta och hennes man på diplomatiskt uppdrag till Holland. Catharina hoppas att Anna Beata äntligen ska kunna få lära sig något ute i världen.21 Utbildningen var sålunda inte i främsta mån av förvärvandet av kunskap, utan en ribba som adeln behövde kunna komma över för att bevisa sin egen ställning i samhället. Såsom Motley visar på så är utbildningen i 1600-talets Sverige något för adeln att använda som barriär. Att lära sig fäktas var något adeln lärde sig22, inte de andra stånden. Hierarkier och Förhållanden Edt huusshåll kan intet obilligt liknas wid en Monarchi och edt sådant Regemente där en allena haffwer högsta rösten och macht till adt biuda och befalla. Ty om uthi edt huusshåll skall skickeligen och wäl tilllgå, Måste hussbonden föra directionen, och såsom edt huffwud och förman icke allenast ordonera…Uthan och mäd edt skickeligt lefwerne[…]23 20 Wallenstedt, sid 191, 1995. 21 Wallenstedt, sid 294, 1995. 22 Persson, sid 5, 2008. 23 Rosenhane, sid 5, 1944. Öppningen till Oeconomia. Så börjar Schering Rosenhane sitt verk Oeconomia. Han sätter tonen direkt; den adliga godsherren/husbonden bestämmer, men måste göra så med omdöme. Han fortsätter med att tala om hur viktigt det är med ett gudfruktigt leverne och ärbarhet, och att dessa dygder tillsammans ska vara hans ledstjärnor. 24 Det är på landet den fortfarande starkt agrara adeln har sina egendomar och gods, ofta har de gått i arv i generationer och fungerat som bostad för den adliga familjen på heltid eller varit en kär plats för dem att retirera till. Schering skriver till och med att det gården eller godset ska redan ligga i familjens ägor, att köpa sig nya gårdar och gods avråder han. Detta eftersom det kan finnas andra inblandade i dessa köp, de kan alltså skapa dåliga relationer adel emellan om den ena får gården och inte den andre.25 Här ser vi hur Schering i sin instruktionsbok väljer att föra fram att adeln ska göra sitt bästa för att komma överens med varandra, och försöka undvika gräl och dylikt som kan komma med pant-gods eller köpes-gårdar. Vi kan alltså se ur Schering håller fram att adeln bör väga nyförvärvningar i form av gårdar och gods lättare än annan adels vänskap. Detta argument stärker han då han menar att den optimala platsen för godsen ska vara avsides, men inte svår att ta sig till, för att undvika otrevliga gäster och krigsfolk.26 Ännu en gång hålls det alltså upp att adeln ska hållas sams. Det är viktigt att adeln är enad mot de andra stånden som söker ta makten ifrån dem. Men det är inte bara på landet adeln finns. […]att han större lust och begärellse hooss sig finneradt wistas uthi Städerna och wid håffwet, ähr och där wid så uppfödd att han skattar husshållet på landet för en Sorditie och en last, Så ähr fast rådeligare adt han sig intet därmed befattar[…]27 24 Rosenhane, sid 5, 1944. 25 Rosenhane, sid 35, 1944. 26 Rosenhane, sid 39, 1944. 27 Rosenhane, sid 6, 1944. Då Rosenhane talar om att det inte finns någon skam inte att inte hålla sig på landet, och att det är upp till var och en att göra som de vill. Så skriver Schering Rosenhane. Det är alltså inget fel på adel som väljer det ena före det andra, landet framför staden och hovet. Men som Catharina och Johan båda uppvisar så finns det de som väljer att blanda. Vinter och sommar på landet, vår och höst i huvudstaden. För i huvudstaden liksom på landet var visiter vanliga, men i huvudstaden kunde det även oftare bli andra sorters viktiga tillställningar då det var viktigt att komma och visa upp sig. Begravningar var ett dylikt exempel. Under mitten av 1600-talet infördes en ny lag som ändrade hur adeln skulle sköta den ritualen. Innan så hade det varit ett stort begravningståg som följt kistan till kyrkan. Nu skulle adeln samlas direkt i kyrkan för att undgå gräl om vem som skulle befinna sig längst fram i tåget osv. Detta förbyttes nu mot att bråket skulle bli tvunget att ske i kyrkan, vilket hade både för och nackdelar. Poängen är emellertid den att det bara var adel som fick göra på detta sätt. Alla andra stånd var tvungna att göra på det gamla sättet. Det vittnar Catharina om då hon beskriver hur hon varit vid en begravning där det även på en annan plats i kyrkan fanns ett borgerligt lik. Denna borgarfamilj ville begrava sin släkting såsom adeln gjorde. De blev dock utschasade ur kyrkan av prästerskapet.28 Begravningens sociala status var stor. Detta märks inte minst då Johan berättar att liket av en greve var på plats för begravningen, men att det skulle komma att ta många fler dagar innan begravningen hölls, eftersom kungen hade varit sjuk.29 Det var alltså värt att skjuta upp begravningen bara för att kungen skulle vara på plats. Självklart gick inte kungen på alla adliga begravningar, men likväl så var begravningar en maktsymbol för adeln, ett sätt för dem att visa sin makt och sitt välstånd. Att de också fick monopol på en speciell form av detta var troligen ett sätt för dem att öka klyftan mellan dem och t ex borgarna. Ära var ett annat sätt att vigda gapet emellan de olika stånden. Som Persson argumenterar så var ära extremt viktigt för adeln.30 Dock så är detta en farlig 28 Wallenstedt, sid 219, 1995. 29 Ekeblad, sid 161, 1911. 30 Persson, sid 2, 2008. syssla. Johan Ekeblad beskriver hur han har en skadad ädling i sin säng i ett av sina brev. Han har flera sår över huvud och händer och ska ha duellerat med en hovjunker.31 Efter att de båda fått sår av värjorna hade de gått av, var efter hovjunkern slagit Johans vän med en sten i huvudet och vännen använt fästet av sin värja för att slå tillbaka. Båda blev svårt skadade. Dispyten handlade om Johan Ekeblad själv. Vännen försvarade honom emot anklagelser som hovjunkern talade om. Trots slagsmålet verkar inga dåliga känslor finnas. De båda duellanterna försvarade hedern och äran. I samma brev står det också om en annan duell, två fransmän emellan. Den förlorande var tvungen att be för sitt liv för att den andre skulle sluta. Detta i likhet med en tidigare duell personen haft emot en svensk adelsman innan. Johan anmärker syrligt att den fransmannen redan visat sin sanna natur.32 Detta visar på hur viktigt det var för adeln att behålla äran. Och precis som Persson menar, att eftersom det bara var adeln som lärde sig duellera kunde de utan större fara utmana nyadel och hävda sin högre position om de ansåg sig kränkta samtidigt som de inte kunde utmana simplare män. Duellering var ett adligt privilegium.33 Johan Ekeblad skriver till sin far då han är på resande fot och beskriver hur han på vägen träffar på en dräng som tjänat en av hans nu döda vänner. Han talar väldigt gott om drängen och hur glad han är att få träffa på honom. De är på väg åt samma håll och umgås, men Johan gör det ändå helt klart att under dagen då de rider så rider drängen bakom Johan som rider själv längst fram.34 Trots att han troligen skulle ha mer nöje att rida bredvid drängen och samtala med honom så väljer alltså Johan att rida själv. Han verkar så glad åt drängen och har inga problem att skriva det, men just att rida under dagarna med honom verkar vara att träda över en gräns. Detta faller bra in i det som Rosenhane 31 Ekeblad, sid 292-293, 1911. 32 Ekeblad, sid 293, 1911. 33 Persson, sid 5, 2008. 34 Ekeblad, sid 1, 1911. beskriver, och även Castiglione som förespråkar skillnaden mellan gentlemän och bönder och att mellan dessa det ska finnas en gräns.35 Catharina beskriver hur hon inte klarar av att stanna kvar i Forsby pga bönder. De har varit några dåliga år, och i slutet av februari går många bönder utan mat 3-4 dagar i streck. Catharina beklagar sig för sin man (som inte är där utan i Holland) att hon inte klarar av att vända bort den ändlösa floden av tiggare som ber om en näve mjöl.36 Tidigare har Catharina varit väldigt upprörd över en av sina grannar i Forsby, som påstår att bönderna inte får köpa fisk, utan måste betala det nu höga priset för mjöl.37 Med tanke på hur Catharina behövde ursäkta sig för sin make då hon gav bort mjöl till bönderna, och hur hon berättade att hon praktiskt taget behövde fly till Stockholm (som importerade mycket mjöl så att priserna förblev desamma) för att hon inte klarade av att se deras lidande. Som vi vet så var hennes man en snål man som troligen inte skulle uppskatta hennes givmildhet då han ens inte ville lägga pengar på deras egna barns utbildning, men likväl så verkar det som att det inte fanns en skyldighet för adeln att se till att hålla de bönder som fanns inom deras ägor mätta. Med tanke på att Catharinas grannar snarare utnyttjade situationen så verkar det tvärtom som att bönderna fick skylla sig själv om skörden slog fel. Dock verkar denna likgiltighet tära svårt på Catharina, till den grad att hon trotsar sin man, bryter normen och ger ut mjöl till de som mest verkar behöva det. Hon svär illa åt grannarna, vilket skulle kunna visa på att de är ett undantag. Det adliga idealet var att kunna uppvisa sin egen överhöghet gentemot de andra. Catharina beklagar sig över att alla gästabud fylls av borgare som inte bara kan 35 Castiglione, sid 140, 2003. 36 Wallenstedt, sid 121 & 123, 1995. 37 Wallenstedt, sid 38, 1995. dansa de senaste modedanserna, utan också klär sig med vackra, blommiga tyger och har krusat hår, precis som adeln.38 […]man kan inte säga huru det ökas alla tider med deras prakt39 Detta styrker argumentet för att den adliga utbildningen inte bara tjänade kunskapens syfte, utan för att den också skapade större vägar mellan adeln och borgarna. Också att adeln hade ett stort intresse av att finna andra metoder och sätt för att visa sig högre och bättre än borgarna. När borgarnas kistor kunde mäta sig med adeln, då var den materiella rikedomen inte lika viktig. Adeln försöker hela tiden skapa sig en tillvaro där de är obestridligt högst i den hierarkiska näringskedjan (efter kungen, såklart). Rosenhane beskriver hur det ideala förhållandet emellan adel och tjänare. Han menar att det måste finnas en viss distans dem emellan, att deras husbonde och dem inte får röra sig spontant med varandra, utan att det hela tiden ska vara ett professionellt förhållande framför allt. Om detta inte är så, menar Rosenhane att husbonden förlorar sin respekt och stället får tjänstefolkets förakt. De måste älska och frukta honom då han är den som klär dem, ger dem mat men också fungerar lite som en fadersfigur i det att han också är den som de alltid kan söka råd hos. Intressant nog gör Rosenhane det också väldigt klart att om en tjänare skulle insjukna, så är det husbondens skyldighet att göra sitt yttersta för tjänarens tillfrisknande och absolut inte vräka personen eller tvinga hen att fortsätta arbeta. Rosehane ger också ett tal för hur många lediga dagar tjänarna ska få. 86. Detta då det är söndagar eller andra helgdagar. Han gör det också till en poäng att poängtera fördelarna med att anses vara en rättvis och god 38 Wallenstedt, sid 306-307, 1995. 39 Wijkmark, sid 307, 1995. Då Catharina talar om hur borgarnas rikedom växer. Stockholm, 24 september 1681. husbonde då de bästa arbetarna då kommer att söka sig till honom för att få jobb.40 Adeln hade alltså ett intresse i att inte helt stöta bort andra grupper i samhället. Detta visar på att adeln var medveten om att den ändå var beroende av de andra stånden. För att kunna behålla sin maktposition så är adeln tvungen att hålla stånden nedanför sig i viss utbredning nöjda. Det går självklart att argumentera för att Rosenhanes ord endast är menade för det finansiellt profitabla i frågan, men det verkar ändå som att det mer handlar om respekten från ofrälset än pengarna. Umgänge Schering, då han beskriver husbondens roll, skriver att han borde vara: […]vigilant, flitig, höfflig och discret emot sina wänner och grannar, them gärna härbärgar, tiänar och assisterar när omtränger och de begära.41 Det verkar otvivelaktigt som att besök av annan adel var något som adeln skulle vara beredda på. Detta kunde vara väldigt trevliga besök. Catharina Wallenstedt beskriver hur hennes framtida svärson, herre Nils Gyldenstolpe, besöker henne och barnen i sin gård i Forsby. Hans sällskap verkar lysa upp hennes annars till synes gråa och händelselösa (om vi bortser från sjukdomar) vardag.42 Johan Ekeblad, på väg hemåt, uppehålls 2 hela dagar då han stöter på sina vänner Tott och Leijonhuvud och måste besöka var och än av dem, spela spel i deras bollhus och ägna sig åt andra dylika aktiviteter.43 Att stanna på visiter verkar alltså inte ha varit något konstigt, inte heller att förvänta sig att det händer. Adeln var tydligen väldigt måna om att förvalta sina kontaktnät och 40 Rosenhane, sid 11-12, 1944. 41 Rosenhane, sid 9, 1944. Rosenhane talar om hur en husbonde ska vara emot sin grannar och vänner. 42 Wallenstedt, sid 114-115, 1995. 43 Ekeblad, sid 2, 1911. framför allt umgås mycket. När Johan Ekeblad skriver till sin bror den 28 maj 1651 så börjar han men att ursäkta sig för att det var så länge sedan han skrivit. Anledningen är att han har varit på landet och umgåtts med Claes Tott och även med drottningen.44 Det är intressant hur han verkar förknippa sociala umgängen med att vara på landet. Detta stärker ytterligare teorin om att adeln inte bara som ideal skulle umgås och besöka varandra på landet, utan även att det kan ha varit en skyldighet, om än omedveten. Som bekant så skrev ju Rosenhane att man alltid skulle vara beredd att erbjuda härbärge. Också jakt är en viktig del av det adliga livet. Inte bara är det ett adligt privilegium, utan det är också en aktivitet där adelsmän umgås och möjligtvis knyter nya kontakter till sitt nät. Johan Ekeblad skriver den 16 februari 1653 om hur imponerad han är av broderns framgångar i Kurland där de jagar.45 I samma brev beskriver Johan också hur han återigen får låna ut sin ”gamla skyttebössa”46 till en bekant. Detta visar på hur jakt inte bara under själva jakten kunde forma relationer. Att vara en skicklig jägare var tydligen något aktningsvärt. Detta troligen eftersom varken bönder eller borgare hade rätten att jaga. Jakten anses adligt just för att det är något som inte vem som helst kan göra. Nyadlad adel har troligen inte heller den skicklighet som äldre adel besitter, som har fått jaga hela livet. Det hela hjälper till att skapa tanken att nyadel inte kan uppnå sann adlig status, om de inte verkligen jobbar för det. Liksom med duellering så är det inte något vem som helst kan lära sig över en dag.47 Just därför är det ett adligt ideal, en skyldighet och plikt, att vara en duktig jägare, men också för att kunna visa upp sin bästa sida i sociala sammanhang. 44 Ekeblad, sid 90, 1911. 45 Ekeblad, sid 233, 1911. 46 Ekeblad, sid 233, 1911. 47 Persson, sid 5, 2008. Arbeten Adeln arbetade för det mesta för kungamakten. I armén, flottan, byråkratin, hovet eller som diplomater. Då i synnerhet diplomater åkte utomlands på sina uppdrag så kvarstod då frågan vad som skulle hända med deras fruar? Catharina stannar i Sverige när hennes man åker. Hon säger att hon snart ska följa efter, men det kommer att dröja. Väl hemma i Sverige får hon stå ut med hur andra kvinnor ger kommentarer och hävdar att de minsann aldrig skulle stanna kvar om mannen reste.48 Det var alltså normen att kvinnan skulle följa med sin man. Självklart gällde detta troligen i viss utsträckning för de andra stånden också, men en bonde reste troligen aldrig utomlands, bortsett från militärtjänst. Under de omständigheterna så ville troligen inte familjen följa med. Dessutom behövde ju någon stanna kvar hemma och ta hand om gården. Att Catharina inte verkar ha varit så mån om att resa, så är detta förståeligt. Trots att det var en frus skyldighet att resa med sin man, så fanns där också plikten att ta hand om familjens angelägenheter på hemmaplan. Johan vittnar också om att det inte behövde innebära större trygghet med maken utomlands heller. Då en adlig fru gjorde sin man sällskap i militären blev hon en av dem som dog av utomlands av sjukdom.49 Hos den adliga mannen var det emellertid väldigt viktigt att få ett arbete. Johan Ekeblad söker arbete och försöker förskaffa sig ett genom familjens kontakter.50 Detta var innan reduktionen. Efter reduktionen blev detta än viktigare. Då många inkomster från landområden försvann tvingades den agrara adeln att söka anställning hos kronan för sitt leverne. Även Rosenhane håller med om att detta är långt ifrån en dålig sak, då det inte är något fel att leva av sin lön.51 Arbete var alltså något väldigt viktigt för männen, då det kunde säkra deras inkomst, men det var också något som kunde sätta press på frun. Om nu 48 Wallenstedt, sid 31, 1995. 49 Ekeblad, sid 25, 1911. 50 Ekeblad, sid 2, 1911. 51 Rosenhane, sid 6, 1944. mannen fick arbete i huvudstaden, som landshövding eller militär så skulle det troligen få konsekvenser som frun inte kunde helt styra över. Att tvingas flytta med maken kunde troligen vara ett väl så stort orosmoln över dem. Normen för kvinnan då? Den adliga frun på landet bar ett stort ansvar. Såsom Catharina visar så är det hon som bestämmer när hennes man inte är hemma. Hennes ideal, plikter och skyldigheter var inte helt annorlunda de som bars av hennes man. Rosenhane skriver att ”matmodern” skulle vara sparsam, en tröst och ett bistånd till sin man, men också är den som ska föra räkenskaper över gården varje månad och se till att alla som arbetar för dem är klädda och mätta. Hon ska även kunna fungera som läkekvinna då någon blir sjuk. Självklart ska hon även vara gudfruktig.52 Uppfyller Catharina dessa kriterier? Ja, i viss mån. Då hennes man är i Holland (han är borta flera år) så sköter hon alla inköp för gården Forsby, men också deras boende i huvudstaden. Hon driver in skulder för sin mans räkning och ser över gården. Att hon ger mjöl till de fattiga är inte bara slösaktigt, men också en gudfruktig gärning (självklart skulle även alla grupper i samhället vara gudfruktiga, men likväl så är det extra viktigt för adeln som måste uppehålla ett sken av perfektion för att hålla över de andra stånden). Korrespondens Brevväxling verkar även det ha varit av betydande för adeln. Och här verkar den inte göra skillnad mellan könen. Män liksom kvinnor skrev. Många gånger rapporterar de nyheter som inte alls har med dem själva att göra, saker som härjande sjukdomar eller att människor avlidit. Som vi diskuterade innan, när Johan Ekeblad behövde ursäkta sig för att han inte skrivit. I regel så ursäktar sig inte människor om de inte har gjort något fel. Det verkar alltså som att Johan har en skyldighet att rapportera till framför allt sin far, men även också bror, om vad som händer. Troligen är detta ett sätt för adeln att hålla koll på vad som händer inte bara med den nära familjen utan även andra människor och även skeenden i allmänhet. 52 Rosenhane, sid 8, 16,17,19 & 20, 1944. Detta stärks av att både Johan och Catharina alltid börjar sina brev med att berätta vilka brev de har fått sedan sist de skrev. Posten är allt annat än regelbunden, och om brev försvinner så måste den informationen som de breven innehöll komma tillgodo på annat sätt. Det verkar emellertid som att breven oftast dyker upp, för eller senare. Det fanns alltså en skyldighet, eller snarare plikt att se till att hålla sina närstående informerade. Men sådan information kunde också vara farlig i fel händer. Catharina ber sin dotter Greta flera gånger att bränna breven hon skickar.53 Behåll detta själv min Greta, och bränn upp detta brev.54 Detta är i samband med att hon berättar att den nyfödda prinsessan Hedvig Sofia föddes med två tummar på ena handen. Trots att det är känslig information, så verkar Catharina inte tveka att förmedla den till sin dotter som har följt med sin make på diplomatiskt uppdrag i Holland. Det stärker ytterligare att brevväxlingen inte bara var ett trivsamt tidsfördriv. Det var också en del utav adelns plikter och skyldigheter, och även ideal. 53 Wallenstedt, sid 317, 354, 1995. 54 Wallenstedt, sid 317, 1995. 19 november 1681, Stockholm. Rollspel System Inom skolan betyder ofta rollspel ”pedagogiskt drama”.55 Detta innebär att eleverna gör teater utifrån sin historiska kunskapsram, med mer eller mindre inflytande från lärarens håll. Detta är långt ifrån det enda sätter att använda rollspel i skolan. Enligt Adler finns det 3 olika typer av rollspel i skolan. Det är Bundet, Ramlagt och Fritt.56 Dessa titlar visar på hur styrt av läraren det ska vara. Bundet ska alltså vara bundet i det att läraren i stort bestämmer allt, Ramlagt att läraren ger förutsättningarna men låter sedan eleverna göra resten inom detta ramverk och till sist Fritt, då vad som helst kan hända. Dessa tre kommer i viss mån att användas här, men de är otillräckliga för att skapa en helhet i skapandet av ett rollspel. Dessa tre är just olika typer av rollspel, men det första som behövs är ett system. Tre former av system kommer här att presenteras, alla kan blandas med de tre typerna av rollspel för att skapa det som passar bäst. Teatersystemet. Liksom det som diskuterats tidigare så är detta system uppbyggt kring en sorts teater. Eleverna (och läraren?) får spela upp teater med tanken att skapa en djupare förståelse. Detta kan styras av läraren i olika grad. Väldigt styrt, Bundet, kan t ex vara då läraren delar ut repliker och står för all regi. Samtidigt kan läraren överlåta allt till eleverna, Fritt, och deras fantasi och bara försiktigt peka på läroboken eller annan kunskap för att från ruta ett skapa en teater. Tärningssystemet är det som tillsammans med Teatersystemet (utanför skolan ofta refererat till som ”lajv”57) som är vanligast inom hobbyverksamheten, d.v.s. rollspel utanför skolan. Tärningssystemet 55 Adler, sid 211, 2009. 56 Adler, sid 214-215, 2009. 57 Adler, sid 216, 2009. handlar om att det är tärningar som avgör så kallade utmaningar. Om en elev spelar en adelsman som t ex ska försöka sig på att rida, så får eleven rulla en eller flera tärningar. Beroende på denna utgång så kan eleven i egenskap av adelsman klara av att rida hästen eller så misslyckas eleven. Inom tärningssystemet finns ett otaligt antal system vilka inte kommer att redovisas här. Det är emellertid viktigt att det finns en spelledare närvarande då tärningssystem används, vilket gör detta svårt för läraren att göra i helklass, om nu inte hela klassen är inblandad i utmaningen. Poängsystem. Detta system liknar mer tärningssystemet än teatersystemet, men behöver ingen spelledare. Denna rollspelsvariant är den som kommer närmast de vanliga sällskapspelen. Det fungerar helt enkelt så att eleven (eller eleverna om det är i en grupp) har ett visst antal poäng som de under en serie val och utmaningar kommer att behöva dela spendera. I vissa fall kanske valen de fattar gör att de får fler poäng, fast av en annan sort. Exempel kan vara om en elev rollspelar (för eleverna ska ju självklart rollspela sina karaktärer/roller för önskad effekt) en adelsdam. Adelsdamen har 2 poäng i pengar, vilket symboliserar hennes kapital, och 1 poäng i kultur, vilket symboliserar hennes kläder, smycken och hur fint detta är. Eleven får valet att spendera 1 pengapoäng för att få 1 poäng till i kultur. Eleven är medveten om att adeln ansåg att det var viktigare att föra sig adligt än att vara rik, det kunde borgare också vara, så eleven fattar beslutet att ”köpa nya kläder”. Adler talar om 2 typer av rollspelande. Konversationrollspel och levande rollspel, kallat lajv58. För att sätta in dessa i systemen så är Teatersystemet levande rollspel, medan de övriga två, Tärningssystemet och Poängsystemet, är konversationsrollspel. 58 Adler, sid 216, 2009. Skapa För att nu skapa ett rollspel så måste vi bestämma flera saker. Som tidigare nämnts så ska detta inte bli ett levande rollspel, alltså utesluts Teatersystemet. Då eleverna gärna ska kunna arbeta både enskilt och i grupp med uppgiften så är Tärningssystemet heller inte lika aktuellt. Poängsystemet får det alltså bli. Nästa fråga är hur styrt det ska vara. Poängsystemet gör sig inte bra med att vara Bundet, eftersom det då redan är uppgjort hur alla poäng ska fördelas. Detta kan göra sig bra i vissa fall, men för denna uppgift passar sig troligen Ramlagt bättre. Detta eftersom vi har sett att adeln levde under allt annat än helt fria tyglar, och vi vill inte bara förmedla n djupare förståelse för det förflutna59 utan också hålla upp faktisk kunskap. Det ska alltså vara ett Ramlagt Konversationsrollspel byggt på ett poängsystem om 1600-talets svenska adel, dess ideal, plikter och skyldigheter. Bra. Nästa steg är att gå in djupare på poängsystemet. Vilka poäng ska finnas? Denna fråga kan vara allt annat än lätt, och för att kunna svara på den så krävs det kunskap. Av den historiska empirin så har det framkommit att den adliga kulturen var väldigt viktig, sålunda kan vi bestämma att en form av poäng ska vara kulturpoäng. Men för att skapa sann dynamik i rollspelet kommer det att krävas olika sorters poäng, någonting som kan stå mot kulturpoängen. Som nämnts i exemplet för poängsystemet så kommer även pengapoäng att finnas. Adeln var i regel innehavare av mer pengar än bönder och majoriteten av befolkningen trots att de fanns de som kunde mäta sig med dem. Ett poängsystem till ska komma fram. Detta kommer att vara prestigepoäng. Eleven kommer att få börja med 0 prestigepoäng och sedan spela för att hela tiden öka dem. Detta görs oftast på bekostnaden av de andra poängen. Prestigepoängen kommer efter att eleven gått igenom alla utmaningar att vägas av som poäng emot en lista. Ju högre poäng, dessto ”finare” adel spelades utav eleven. Om poängen är låga kan detta symboliseras av att eleven inte känt till de fakta som behövdes för att kunna gå in i rollen. Sålunda finns det ett tydligt mål för eleven: 59 Danielsson, Håkan, Att undervisa i historia: tusen och ett sätt att inspirera sina elever, sid 105, Lund 2014. få så höga poäng som möjligt utan att förlora. Nu är det endast det knepigaste kvar. Att skapa utmaningarna. Även detta måste vara starkt förankrat i den historiska empirin. För att skapa mer utrymme för val så bestäms att varje elev kommer att spela en adlig familj, och inte bara en individ. Detta för att eleven då oavsett spelat kön eller ålder kommer kunna få utmaningar som passar med hela livets gång. För att göra det enkelt så utgår detta rollspelet ifrån barnen i familjen och rör sig uppåt. Den första utmaningen ska alltså gälla barnen. Ännu en gång, för att förenkla, så presenteras två barn. En pojke och en flicka. Eleven ska besluta om ingen, en eller båda ska få en utbildning. Eleven får använda sig av sina poäng, i detta fall pengapoäng för att ta beslutet. Vad som ger och vad som inte ger prestigepoäng hemlighålls av läraren för att valen inte bara ska bli en tankelös poängjakt. Det kommer även att finnas olika grader av utbildning. Vi säger för enkelhetens skull God och Mycket God. Beroende på vem som får vilken utbildning kommer att ha konsekvenser senare, men också direkt. För varje barn kostar en God utbildning 1 pengapoäng, 2 för Mycket God. För varje Mycket God utbildning så får eleven 1 kulturpoäng. För varje barn som inte får en utbildning förlorar eleven 1 kulturpoäng. Detta representerar skyldigheten att se till att barnen fick en utbildning, pojke som flicka. Eftersom denna plikt fanns så tjänar inte eleven på att bara ge en God utbildning, utan det hör bara till förväntningarna. Men en ny fråga har nu rests, hur många kulturpoäng respektive pengapoäng ska eleverna få börja med? 8 vardera ger eleven spelutrymme men förhoppningsvis inte så mycket att eleven känner att hen kan spendera poäng hej-vilt utan försöker tänka så som eleven tror att en adlig person under 1600-talet i Sverige skulle göra. Nu är den första utmaningen skapad. Beroende på hur långt rollspelet ska bli, hur mycket tid det ska ta osv så kan antalet utmaningar modifieras, läggas till eller tas bort. Exemplet med barnens utbildning är emellertid perfekt för att det är så skaparen av ett dylikt rollspel får göra med alla utmaningar. Hitta en utmaning som passar, konstruera den följt av kostnad och val. Men prestigepoängen då? De kommer senare. Antingen då läraren ”rättar” dem och har ett facit bredvid, eller i helklass då eleverna kan få ”rätta” varandras. Det är viktigt att poängtera att låga poäng inte behöver innebära ett misslyckande från elevens sida med kunskap, snarare då det kan vara knepigt med historisk empati och att sätta sig in i andra människors tankesätt. Förväntningar om adeln som inte stämmer och som eleven bär med sig kan också spela in. Därför är detta ett rollspel som kan bli svårt att på ett rättvist sätt betygsätta. För att inte ta upp oresonligt mycket plats så finns det färdiga rollspelet som bilaga. Alla utmaningar har gjorts på samma sätt som den första. Använda Detta rollspel kan användas i gruppuppgifter eller individuellt. Alla klasser är olika, och vad som passar perfekt som en gruppövning i en klass kan mycket väl misslyckas som detsamma i en annan. Det är därför viktigt att känna klassen innan något som helst rollspel ska utföras. Om klassen är ny eller verkar lite osäker och med många spänningar kan ett dylikt rollspel som görs individuellt fortfarande uppnå samma resultat som det skulle kunna göra som en gruppuppgift. Det kan även göras som att eleverna (i grupper eller enskilt) får det som ett häfte med text som de jobbar sig igenom, eller att läraren står och läser upp utmaningarna och eleverna har separata papper där de skriver sina val. Även som ett betygssättande mål fungerar det. Dock så skulle rollspelet då behöva en liten modifikation, nämligen att eleverna får skriva ner motiveringar till alla val de gör. T ex: ”Jag valde att ge pojken en God utbildning och inte någon till flickan. Eftersom pojken är den som senare ska arbeta och försörja familjen så är det viktigt att han har en utbildning. Det är inte lika viktigt att flickan får det eftersom hon ändå bara ska sitta hemma hela dagarna. Dessutom kostar utbildningen mycket.” Detta är inte det ultimata svaret, men det får eleven att tänka till varför hen ska fatta det beslutet som hen tar. Beroende på vilken nivå detta rollspel ska spelas på kan eleven genom att visa hur hen tänker uppnå allt ifrån F till A. Allt beror på var läraren lägger ribban. Slutsats och diskussion Adeln i Sverige under 1600-talet hade inte bara ideal, utan även plikter och skyldigheter. Utbildning kom att bli en viktig del av den adliga uppväxten, då det borgerliga ståndet inte längre hade problem att mäta sig med adeln i materiell status. Därför blev utbildningen en viktig del för att visa på en gräns som alla var övertygade om fanns. Du hade en skyldighet gentemot ditt adliga stånd att agera utifrån de adliga normer och värderingar som styrde samhället. Sålunda fick Catharina Wallenstedt stå ut med spydiga kommentarer då hon inte följde sin man utomlands. Hon lämnade Forsby då hon visste att hon inte kunde, inte fick ge mat åt de svältande. Samtidigt så för Schering Rosenhane upp ett intressant resonemang där han håller upp den feodala adeln, den som får sitt leverne från sina egendomar, som jämbördig den nya adel som växte fram som var beroende av lönen från statsmakten för att tjäna sitt uppehälle och kunna materialisera de adliga idealen. Johan Ekeblad uppvisar hur viktigt det kunde vara med arbete, då han trots inga pengaproblem har ändå söker sig till stats- och militärmakten för att få arbete. Hans flytande tyska och sociala umgänge visar på några av de ideal som adeln bar på. Allt ifrån viljan att skapa nya barriärer mellan adligt och borgerligt till plikten att hålla sina nära uppdaterade med korrespondens ger skenet av att det finns mer att finna inom området ”skyldigheter och plikter”. För att svara på de frågeställningarna som ställdes i början: Idealen för det adliga ståndet i Sverige under 1600-talet var olika beroende på kön, men ändå förvånansvärt lika. De skulle båda vara utbildade och t ex kunna dansa. De bar båda ansvar för hushållet. I första hand mannen, men i andra hand kvinnan, som i makens frånvaro skulle sköta allt. Till det skulle kvinnan även vara den (enligt Rosenhane) som alltid sköte räkenskaperna för de lantliga ägorna, oavsett mannens geografiska position. Det verkar som att grunden för många ideal låg i att skapa en distans ifrån de lägre stånden, men ändå behålla överhögheten. Den ideale husbonden var ju trots allt både respekterad, älskad och fruktad av sina tjänare. Adelns skyldigheter och plikter låg mycket i deras ansvar gentemot sina familjer och sitt stånd. Som vi har sett så kunde t ex inte Johan Ekeblad rida bredvid drängen; för att det vore att sänka sitt egna värde. Han hade en skyldighet och en plikt att se till att adeln inte på något sätt, under några omständigheter, jämställdes med de lägre stånden. Samtidigt bar adeln skyldigheter såsom att upprätthålla skenet av adlighet, så som när Catharina irriterar sig över att borgare bär lika fina kläder som adeln. Det materiella var alltså inte längre lika viktigt. Nya skyldigheter, såsom utbildningen, växte fram och skapade nya plikter och skyldigheter under 1600-talet tillsammans med nya ideal. Vi ser också hur brytningen av dessa osynliga normer kunde resultera i sociala sanktioner. Antigen då adel försöker lura svältande bönder på pengar eller om en adelsdam inte följer sin man på hans uppdrag. Detta påverkade hur resten av det adliga samhället såg på individerna som bröt reglerna. När adeln redan som det var var utsatt för angrepp från de andra stånden om reduktion och liknande så är det inte alls svårt att tänka sig att de ville hålla tanken om adel under stränga tyglar. Det fanns även andra plikter som adeln bar, som inte var lika influerade av det som hände runt omkring. Korrespondensen är ett sådant exempel. I en tid utan Facebook, Twitter eller datorer överhuvudtaget så fanns det begränsade möjligheter till kommunikation. Och då Sverige under 1600talet blev mycket större till ytan och sträckte sig runt flera platser i Östersjön så kunde det mycket väl vara knepigt att hålla kontakten. Att lita blint på vad andra bekanta informerar om kan heller inte alltid kännas så säkert. Falska larm om att personer utomlands har omkommit var inte helt ovanliga, och breven var ett personligt sätt att förmedla kunskap direkt till mottagaren, utan några mellanhänder. Men som vi såg så var adeln mer än medveten om att brev kunde hamna i fel händer och uppmanade till att breven skulle brännas om det fanns information av en känsligare variant. Liksom Motley hävdade att utbildningen var ett redskap för adeln i Frankrike att inte bara hävda sin överhöghet utan även att begränsa av de andra stånden har också funnits i Sverige. Inte bara då det kommer till utbildningen, utan även när det kom till en mängd andra normer och även riter. Att ha monopol på ett sätt att begravas ger inte bara status då det är ett sätt andra vill efterlikna utan även ett sätt att skärma av och visa på sin egen exklusivitet. Det har klart och tydligt getts exempel på hur ett rollspel, passande för klassrummet ska kunna utformas utifrån historisk empiri. Det är roligt med rollspel, och det bryter vardagen för eleverna som troligen inte alltför ofta får testa på det. Att sitta och trycka på samma sorts knapp, om än olika färger, varje dag är knappast stimulerande för någon. Att få en spak att dra i lite då och då kan nog vara nyttigt. Inte bara för eleverna som får något annat att göra, men också för läraren som då får försöka konstruera en spak istället för att upprepa samma procedur. Rollspel kan vara ett sätt att bryta vardagen och skapa nya och roliga utmaningar för elever såväl som för lärare. Käll- och litteraturförteckning Tryckta källor Castiglione, Baldesar, Boken om hovmannen, med översättning, inledning och kommentar av Paul Enoksson, Stockholm: Atlantis 2003. Ekeblad, Johan, Johan Ekeblads Bref 1. Från Kristinas och Cromwells Hof, urval av Nils Sjöberg, Stockholm 1911. Lagerstedt, Torsten, Oeconomia, Nyköping 1944. Wallenstedt, Catharina, Allrakäraste Catharina Wallenstedts brev 1672-1718, i urval från Christina Wijkmark, Stockholm 1995. Litteratur Bengt Liljegren, Håkan Danielsson, Hans Albin Larsson och Bengt Nilson, Att undervisa i historia, Tusen och ett sätt att inspirera sina elever, Lund 2014. Englund, Peter, Det hotade huset: Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden, Stockholm 1989. Eriksson, Bo, Svenska adelns historia, Stockholm 2011. Hansson, Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-1674), Hennes övningsböcker och den klassiska retoriken, Göteborg 1993. Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik, Stockholm 2012. Motley, Mark Edward, Becoming a French aristocrat, the education of the Court nobility, 1580-1715 ,Princeton 1990. Persson, Fabian, Bättre livlös än ärelös: Symbolik och sociala funktioner i stormaktstidens dueller, Lund 2008, elektronisk källa (http://cts.lub.lu.se/ojs/index.php/scandia/article/view/1399), original Scandia 65 (1999), sid 21-36 Bilaga – Rollspel (utdelningsmateriell) Den svenska adeln under 1600-talet, ideal, skyldigheter och plikter Du representerar en adlig familj under 1600-talet. I följande rollspel ska du med hjälp av dina resurser (pengapoäng och kulturpoäng) försöka leva så adligt som du kan. Beroende på valen du gör, så kommer du att få Prestigepoäg. Ju fler du får, ju bättre följer du de ideal som styr det adliga samhället. Dessa Prestigepoäng kommer att senare sättas ut av läraren. Du får börja med 8 pengapoäng (detta representerar din familjs rikedom) och 8 kulturpoäng (detta representerar hur kultiverade din familj är). Efter varje moment kommer det att finnas utrymme att fylla i rutor så att du hela tiden har koll på hur mycket poäng du har. Inget av poängen får hamna på 0 eller lägre. Kryssa i dina val i ”O”. Del 1: Barnen Dina barn börjar bli stora. Du måste nu välja utbildning åt dem. Du kan välja att ge dem olika kvalite, men du kan också välja att inte ge någon alls. Flickan: 1. Hon behöver ingen utbildning (-1 kulturpoäng) O 2. Hon ska ha en god utbildning (-1 pengapoäng) O 3. Hon ska ha en välfigt god utbildning (-2 pengapoäng & +1 kulturpoäng) O Pojken: 1. Han behöver ingen utbildning (-1 kulturpoäng) O 2. Han ska ha en god utbildning (-1 pengapoäng) O 3. Hon ska ha en välfigt god utbildning (-2 pengapoäng & +1 kulturpoäng) O Kulturpoäng: ___st Pengapoäng: ___st Del 2: På landet Du befinner dig med din familj på ert gods på landet. De senaste åren har varit hårda och bönder kommer till er dörr för att be om mat. Du gör: 1. Ger ingenting till bönderna (ingen effekt) O 2. Ger lite (-1 pengapoäng) O 3. Ger mycket(-2 pengapoäng) O 4. Säljer lite av den maten du har väldigt dyrt (+1 pengapoäng) O Kulturpoäng:___st Pengapoäng:___st Efter att bönderna har gett sig iväg så kommer dina adliga grannar på besök. Du: 1. Förklarar att det inte finns mycket mat och ber dem att åka hem (-2 kulturpoäng) O 2. Bjuder in dem, men bjuder inte på så mycket mat (-1 kulturpoäng & -1 pengapoäng) O 3. Kulturpoäng:___st Bjuder en dem och tar fram allt ni har! (-2 pengapoäng) O Pengapoäng:___st Del 3: I staden Familjen har anlänt till huvudstaden med pengar som ni fått från ert gods. Väl där så upptäcker du att din familj bär väldigt slitna kläder och att ni skulle behöva köpa nya, kanske för pengarna ni nyss har fått? Helst sådana som passar med modet också. Du: 1. Handlar de senaste modekläderna från Frankrike (-2 pengapoäng +2 kulturpoäng) O 2. Handlar nya kläder (-1 pengapoäng & +1 kultur) O 3. Du köper inga nya kläder (-1 kulturpoäng & +1 pengapoäng) O Kulturpoäng:___st Pengapoäng:___st Under en fest anklagas fadern i familjen för att vara en vekling. Detta kan inte accepteras! Du: 1. Utmanar honom på duell! Eventuella kostnader för sår och skador kan beräknas senare! (-2 pengapoäng & +2 kulturpoäng) 2. Du utmanar honom på duell, men ser till att någon stoppar den innan den hinner bli av (+1 kulturpoäng & -1 pengapoäng) 3. Du går därifrån (-2 kulturpoäng) Du blir inbjuden till en bal. Väl där så ser du hur borgare också är där. De är väldigt granna i sina kläder som är det senaste modet. Men du hade på känn att det här skulle hända. Du: 1. Har klätt upp dig extra fint (-1 pengapoäng) O 2. Visar att du har en bättre utbildning än dem (-1 kulturpoäng) O 3. Ignorerar dem (ingen effekt) O Kulturpoäng:___st Pengapoäng:___st Fadern i familjen har blivit erbjuden ett arbete för kungen. Detta arbete innebär att han måste åka iväg. Frågan är om familjen ska följa med eller inte. Ni beslutar er för: 1. Bara mannen åker; det blir billigast (+1 pengapoäng & -2 kulturpoäng) O 2. Mannen åker men tar med ett/båda barnen (-1 kulturpoäng) O 3. Hela familjen åker (-2 pengapoäng) O 4. Han tackar nej till jobbet (-1 kulturpoäng) O Kulturpoäng:___st Pengapoäng:___st Bilaga – Rollspel(Facit) Alla börjar med 2 prestigepoäng Del 1: För varje barn som får en mycket god utbildning belönas +1 prestigepoäng. För varje barn som inte får en utbildning så dras -1 prestigepoäng bort. Del 2: Att inte ge något eller att ge lite belönas med 1 prestigepoäng. Om eleven säljer mat dyrt till bönderna så får hen -1 prestigepoäng. Om eleven inte bjuder på någonting så blir det -2 prestigepoäng i bestraffning, om de bjuder lite, -1 och om de bjuder på allt så +1 prestigepoäng. Del 3: Att handla det senaste modet ifrån Frankrike ger +1 prestigepoäng. De andra valen inga. Om eleven väljer att duellera blir det +1 prestigepoäng, om inte, -1 prestigepoäng. Att visa att på en bättre utbildning ger +1 prestigepoäng. De andra valen inga. Om kvinnan blir kvar så får eleven -1 prestigepoäng. Om kvinnan följer med delas inga poäng ut eller dras ifrån.
© Copyright 2024