1. No category

Examensarbete
Noblesse oblige: Ett rollspel
1600-talets svenska adel, skyldigheter och plikter
och skapandet av ett rollspel
Författare: Jesper Berg
Examinator: Anders Fröjmark
Handledare: Fabian Persson
Termin: VT15
Ämne: Historia
Nivå: Kandidat
Kurskod: 2HIÄ06
Linnéuniversitetet
Titel: Noblesse Obliage:
Författare: Jesper Berg
Handledare: Fabian Persson
Examinator: Anders Fröjmark
Termin: VT 2015
Ämne: Historia
Nivå: Kandidat
Abstract – Noblesse oblige: a roleplaying game
During the 17th-century the Swedish nobility was forced to deal with a number of new
challenges. They reached the height of their power, but also began their downfall. How did
the nobility’s ideal come to be in the face of this? Can we in these ideals find the duties and
obligations of the nobility? And if we can, how can a roleplaying game be made out of the
historical facts? A roleplaying game meant for educational means, well suited for the
classroom and teachers, capable of stimulating the young minds and offering them an in
depth understanding of how the nobility’s minds moved. In this study it will show, with the
help of a qualitative method along with the theory of Mark Edward Motley and a look at
social sanctions from the time. We shall find that the nobility indeed held obligations and
duties both.
Keywords: Adel, Sverige, 1600-talet, skyldigheter, plikter, ideal, rollspel, klassrummet,
predagogiskt drama, Mark Edward Motley, sociala sanktioner.
2
Innehållsförteckning
Innehåll
1Inledning ____________________________________________________ 4
2Syfte och frågeställning ________________________________________ 4
2.1Disposition ........................................................................................................................ 5
2.2Avgränsning och källor ..................................................................................................... 6
2.3Metod och teori ................................................................................................................. 7
2.4Tidigare forskning ............................................................................................................. 8
31600-talets svenska adel – skyldigheter och plikter __________________ 10
3.1Utbildning ....................................................................................................................... 10
3.2Hierarkier och Förhållanden ........................................................................................... 13
3.3Umgänge ......................................................................................................................... 19
3.4Arbeten ............................................................................................................................ 21
3.5Korrespondens ................................................................................................................ 22
4Rollspel ____________________________________________________ 24
4.1System ............................................................................................................................. 24
4.2Skapa ............................................................................................................................... 26
4.3Använda .......................................................................................................................... 28
5Slutsats och diskussion ________________________________________ 28
Käll- och litteraturförteckning ___________________________________ 33
Bilaga – Rollspel (utdelningsmateriell) ____________________________ 35
Bilaga – Rollspel(Facit) ________________________________________ 39
Inledning
Under 1600-talets Sverige nådde den svenska adeln toppen av sin makt, men
påbörjade också sin klättring nedåt. Ideal kom att förändras. Den starkt agrarfeodala adeln påbörjade smått en kapitalisering, nyadlingen var kraftig och ett
måste för att adeln i Sverige inte skulle försvinna men också ett sätt för
kungamakten att hålla högre ämbeten i adliga händer. Genom detta århundrade
där adelns förutsättningar kastades om, hur utformades idealen för dem och hur
skulle de komma att agera gentemot sina jämlikar, men också mot bönder,
borgare och andra ofrälse? Vad bar de för skyldigheter och plikter?
I klassrummen klagar elever på att ämnet låter tråkigt, att de inte förstår varför
de ska kunna något om den svenska adeln under början av den tidigmoderna
tiden. De behöver en ny stimulans för att åter väcka den gömda passionen för
historia. Något som talar inte bara till deras hjärnor, utan även till deras
hjärtan. En djupare förståelse där fakta inte bara radas upp utan ett moraliskt
dilemma som är applicerbart även i dagens samhälle. De behöver ett rollspel.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att identifiera den svenska 1600-talets adelns ideal
inom de områden som kommer att undersökas för att sedan försöka förstå deras
skyldigheter och även plikter. Fokus kommer alltså att till största del läggas på
just skyldigheter och plikter. Ideal kommer sålunda endast vara ett medel för att
lokalisera dessa. Detta är av stort intresse då osynliga skyldigheter gentemot
familj och omgivning är det som formar samhället och framför allt människorna
där i.
Rollspelet har på många sätt ett syfte i sig själv. Det har hävdats att det skulle
vara en skadlig form av aktivitet där både insyn av samhället och värde skulle
saknas.1 Lärare (och elever) behöver förstå att rollspel inte behöver innebära
1
Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar: grundläggande pedagogik och
ämnesdidaktik, sid 217, Stockholm 2012.
”pedagogiskt drama”2 utan kan vara en historie-empatisk övning för att främja
förståelse likväl som kunskap. Därför är det didaktiska syftet att här inte bara
visa att rollspel kan vara något annat, utan klart och tydligt visa vad annat och
även hur lärare (och eventuellt elever) själva kan gå till väga.
Sålunda kommer de frågeställningar denna uppsats kommer att fokusera på
vara:

Hur såg de adliga idealen inom de områden som undersöks ut under 1600-talet i
Sverige?

Hur såg adelns skyldigheter och plikter ut inom de områden som studerats i
deras vardag?

Fanns det skillnad mellan skyldigheterna och plikterna som bars av adliga män
jämfört med de som bars av adliga kvinnor?

Hur kan ett rollspel, passande för klassrummet, med denna information
utformas och anpassas till flera olika årskullar för att främja kunskapen och den
historiska empatin hos elever?
Disposition
För att inte överösa läsaren med för många intryck på en och samma gång så
kommer den historiska empirin att delas in i mindre områden; t ex umgänge,
utbildning och de arbeten. Det didaktiska momentet kommer sedan att
behandlas. I detta kommer två delar att lyftas fram. Dels hur ett rollspel för
klassrummet kan konstrueras sedan med ett genomgående exempel utifrån den
tidigare behandlade historiska empirin. Varför det didaktiska momentet inte
vävs in ytterligare i den historiska empirin är, återigen, för att göra det så enkelt
för läsaren som möjligt att dels finna det eventuella fakta de söker, men även för
att göra hela uppsatsen i sig mer hanterbar.
2
Adler, sid 211, 2012.
Avgränsning och källor
Det finns mycket litteratur om adel och dess ideal, men också en stor avsaknad
om dess skyldigheter och plikter såväl som om rollspel i skolvärlden. Linjen är
dragen för de svenska primärkällorna vid 1600-talet.
Den utländska (italienska) primärkälla som kommer att användas trycktes
första gången 1527, vilket är ca 75 år innan den tidigare avgränsningen. Valet
att likväl använda detta verk, Boken om Hovmannen av Baldesar Castiglione, är
förankrat i dess tillgänglighet då den finns översatt till svenska, men också i att
det i den finns gott om information om hur en hovman och även hovdam skulle
föra sig. Hovmän och hovdamer är inte detsamma som adelspersoner, men yrket
är så pass nära förtroget med ståndet att det utan tvivels tordes vara en relevant
koppling likväl.
De svenska primärkällor som använts är brev skrivna utav Catharina
Wallenstedt och Johan Ekeblad, båda adliga och levde och var verksamma under
1600-talet. Catharinas brev framhåller mycket vardagliga aspekter av den
kvinnliga adelns liv och ger en intressant inblick i en husmoders liv. Johan
Ekeblads brev ger på många sätt samma sak som Catharinas, men utifrån en
man som rör sig bland de maktbärande personerna i riket. Dock även noterbart
att Catharina själv inte saknade kontakter. En annan svensk primärkälla har
använts, skriven av Schering Rosenhane. Scherings verk Oeconomia är en
instruktionsbok för adelsmän hur de skulle sköta sina lantliga hushåll. Där
Catharinas och Johan Ekeblads brev visat på hur saker och ting såg ut i den
faktiska världen, ger Schering en inblick i det teoretiska och hur en adelsman
och även adelsdam skulle behandla sina tjänare och de bönder som bodde på
deras marker. Dessa källor bör alla ses med något kritiska ögon. Även om en av
källorna säger något, så kan detta inte litas på som en universell sanning, för
samtliga källor är skrivna utifrån författarens egna åsikter. De bör alltså ses
som åsikter. Denna personer tycker så här, men det behöver inte alla göra.
Med det sagt, så säger dessa källor ändå väldigt mycket om vad dessa personer
ansåg rätt och fel. Speciellt då de tre källorna kan användas tillsammans för att
komplettera varandra så kan mycket utläsas. Det är därför viktigt att se detta
utifrån det ljus vi har, att samtliga källor är partiska sanningar om en värld
styrd av en elit, men likväl sanningar. Detta går även för den italienska källan
Hovmannen av Castiglione.
Metod och teori
För att se de ideal, men framför allt plikter och skyldigheter som fanns hos det
adliga ståndet (och som möjligtvis fanns bland de andra stånden också) så kan vi
utläsa olika budskap hos källorna. Metoden som i denna uppsats har använts är
baserad på hur primärkällorna utför sociala sanktioner av olika slag. T ex då
Catharina Wallenstedt inte följer med sin man på diplomatiska uppdrag
utomlands så får hon inte bara nedvärderande kommentarer utan känner av hur
människorna i hennes närhet ogillar det.3 Mer om detta senare! Det är sålunda
en kvalitativ metod som har använts för då djupdykningar har skett i ett antal
källor (som inte alls är fattiga på information). Denna metod fungerar emellertid
främst på breven. Instruktionsboken Oeconomia visar inte på sociala sanktioner,
men däremot är det en bok som klart och tydligt beskriver hur adelsmannen och
adelskvinnan ska uppföra sig och alltså klart och tydligt framhäver ideal, men
också plikter och skyldigheter.
Mark Edward Motley talar om hur adeln i Frankrike använde utbildning för att
solidera sin status. Att det skulle vara ”adligt” att vara välutbildad. Då främst
inom etikett och kultur. Den här uppsatsen kommer att spinna vidare på den
teorin. I Sverige på 1600-talet var adeln hotad, inte bara av en växande
kungamakt som centraliserades allt mer, utan även under mycket press från
andra stånd. Vissa borgares förmögenheter växte sig långt större än vissa ur
adelns. Den feodala adeln började på riktigt föråldras och alla andra stånd var
för reduktionen. Att nyadlingen dessutom var så kraftig gjorde det svårt för
adeln att känna sig säker. De behövde normer, ideal och värderingar som skulle
3
Wallenstedt, Catharina, Allrakäraste, Catharina Wallenstedts brev 1672-1718, sid 31, urval av Christina
Wijkmark, Stockholm 1995.
kunna ena dem, och samtidigt låsa ute alla andra. Efter att den historiska
empirin har visats så kommer som sagt ett rollspel att uppföras, byggd på den
empiriska grunden som lagts dessförinnan. Den delen av uppsatsen är i sig en
metod-del då det är just metoder för rollspelsskapande som kommer att visas.
Det som är värt att nämna här för att inte upprepa detsamma senare är att det
kommer att vara ett poäng-styrt rollspel, dvs att elever kommer att få
karaktärsblad med poäng. Dessa poäng kommer inte att vara låsta, utan fungera
som en sorts valuta som eleven kommer att få investera för att röra sig fram
genom de utmaningar som personen kommer att ställas inför. Vidare och mer
utförlig förklaring finner ni under ”Rollspel”.
Tidigare forskning
Det är inte en liten mängd forskning som har gjorts på det adliga fältet. Adliga
ideal tar inte upp en liten plats där heller. På den svenska arenan finner vi bl a
Peter Englund och hans verk Det hotade huset, Adliga föreställningar om
samhället under stormaktstiden. I den för han fram argument för att den
svenska adeln under 1600-talet (och så som titeln antyder hela stormaktstiden)
nådde sin höjd men också påbörjade sin nedgång. Den starka nyadlingen
skapade inte bara mer adel, utan skärpte även skillnaden som fanns inom
ståndet. Högadeln skapade nya barriärer för att skilja sig ifrån lågadeln. Hur du
förde dig och hur du visade ditt välstånd blev allt viktigare.4 Medhåll i detta får
Englund av Bo Eriksson, som i Svenska adelns historia där Eriksson på samma
sätt visar upp hur adeln nådde toppen, men att det skulle bli ett långt fall ner.
Även Eriksson visar på hur högadeln försökte distansera sig ifrån lågadeln
genom att visa på sociala, kulturella och även ärftliga attribut.5
Stina Hansson visar i sin bok Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-74),
Hennes övningsböcker och den klassiska retoriken att det under 1600-talet
4
Englund, Peter, Det hotade huset: adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden, Stockholm
1989.
5
Eriksson, Bo, Svenska adelns historia, Stockholm 2011.
började växa fram ett ideal i Sverige bland adeln att även flickor skulle utbildas.
Detta var på grund av det franska inflytandet över adliga ideal, då adeln i
Frankrike hade börjat undervisa sina döttrar.6 En annan som har sett adliga
ideal utifrån just utbildning är Mark Edward Motley. I sin avhandling Becoming
a French Aristocrat, The education of the Court Nobility, 1580-1715 håller han
upp resonemang som visar på hur den ökade pressen på adeln att utbilda sig för
att bättre kunna tjäna sina absolutistiska kungar. Han berör även att detta var
ett sätt för hovadeln att skilja sig ifrån den mera lantliga adeln.7 Fabian Persson
lyfter i sin artikel Bättre livlös än ärelös fram hur viktig ära var för 1600-talets
adel samt att dueller var mer än ett sätt att skydda den. Det handlade lika
mycket om att distansera sig ifrån de övriga stånden och visa att det var ett
adligt privilegium, och sålunda var ära en centralare del i det vardagliga livet för
adeln än den kunde vara för en bonde.8
Tidigare forskning på fältet för rollspel i skolan finns lite av att finna. Såvida det
inte är rollspel där elever och lärare klär ut sig och åker på studieresor till
platser där de får testa på att leva såsom de gjorde förr. Detta är självklart
ingen ”dålig” form av rollspel, men inte den formen denna uppsats är riktad
emot. Historieundervisningens byggstenar, grundläggande pedagogik och
ämnesdidaktik av Magnus Hermansson Adler tar upp rollspel, men gör det i
skenet av att det är en osäker form som uppmanar elever till att göra det utanför
skolan, vilket kan vara skadligt då det inte finns lärare där som kan se över vad
som händer.9 Bristen i opartiskhet gör forskningen klart tendensiös.
Förhoppningen är att denna uppsats kommer att kunna skapa en motpol till
dessa åsikter.
6
Hansson, Stina, Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-1674), Hennes övningsböcker och den klassiska
retoriken, Göteborg 1993
7
Motley, Mark Edward, Becoming a French Aristocrat, the education of the court nobility, 1580-1715,
Princeton 1990
8
Persson, Fabian, Bättre livlös än ärelös: symbolik och sociala funktioner i stormaktstidens dueller, Lund 2008
9
Adler, Historieundervisningens byggstenar, 2009
1600-talets svenska adel – skyldigheter och plikter
Utbildning
Precis som Motley menar så verkar det även i Sverige ha funnits en stor press på
adeln att vara utbildad, inte bara för att få arbete inom den växande
administrationen, utan även för att påvisa sin överhöghet i en tid då borgare
kunde gå finare klädda än adeln. Stina Hansson visar att utbildning även för
kvinnor började få ett starkare fäste i Sverige vid mitten av 1600-talet.
Catharina Wallenstedt skriver om sin yngre dotters utbildning till sin make den
11 september 1673:
Jag håller ock före att upptuktan är den förnämaste arv.
K[äre] far [hennes man] förlåter mig att jag säger det, det
sker ock med stor omkostnad. Man måste mycket utgiva
för lärdom.. Jag skall göra vad som en ärlig moder bör göra,
som jag för Gud och var rättsinning skall kunna försvara.
Jag har måst haft en sån som sånt måtte lära henne, att
hålla henne som min akste he [älskade herre] skriver vad
en adelsdam behöver. Ja, mången borgaredam går grannare
än adelsdam hos oss i desse tider.10
Catharina tar här upp flera intressanta punkter. Till en början tar hon upp
tanken på att utbildningen och uppfostran (upptuktan) är så nära förknippade.
Hon vet att pengar är ett känsligt ämne hos sin snåle man, men likväl så
argumenterar hon för att dottern måste ha en utbildning för att kunna hävda
sitt högre stånd över ”borgagredamen” som tydligen visar sitt välstånd genom
materiella ting. Adeln måste då visa sig vara högre och bättre än det. Hur?
Genom att visa på sina sinnens egenskaper. Adeln är fortfarande bättre än de
övriga stånden för att de andra saknar adelns uppfostran och utbildning.
10
Wallenstedt, sid 83, 1995. Brevet skrivs i Sätesgården Forsby i Södermanland den 11 september 1673.
Castiglione håller med om att utbildningen är bland det viktigaste en hovman
samt en hovdam kan besitta:
Frånsett godheten tror jag emellertid att det sanna och
förnämsta och andliga smycket är boklig bildning[…]11
Vi måste emellertid ställa oss frågan om det är denna ”bokliga” bildning som den
svenska adeln vill ha? Inte precis. En bred kulturell utbildning var önskvärd,
med både språk, dans och idrottsaktiviteter. Catharina skriver själv på lovvärt
sätt om hur en av familjens bekantas dotter har fått lära sig att dansa, spela och
sjunga, troligen med avundsjuka i sinnet då det var en prästdotter och hennes
egna döttrars utbildning inte var en hög prioritet hos maken.12 Språkliga
kunskaper var också något som förväntades. Inte bara att kunna förstå, utan
också bruka. Detta syns klart och tydligt i många av Johan Ekeblads brev där
han helt plötsligt byter om till tyska för att sedan efter några rader byta tillbaka
till svenska, utan några som helst noteringar därom.13
Castiglione håller också han upp det viktiga i annat än boklig bildning. Musik
och konst hålls upp. Inte bara vetskapen om dessa, utan även utövandet.14
Utifrån detta verkar prästdottern Catharina talar om även stå upp utifrån en
internationell standard, trots att hon inte ens är adlig. Är det möjligtvis därför
Catharina verkar vara avundsjuk på flickans utbildning, för att den är så god
och överstiger eller kan ses som likvärdig med hennes egna barn, vilka självklart
borde ha en finare bildning än en prästdotters. Schering Rosenhane håller även
han fram att det är viktigt med en god uppfostran där vardagen genomsyras
utav utbildning. I Oeconnomia argumenterar han för att om en adelsman vill
11
Castiglione, Baldesar, Boken om hovmannen, sid 105, Stockholm 2003. Tas upp då de talar om att fransk adel
bara bryr sig om krig, men att det är ett okultiverat sätt.
12
Wallenstedt, sid 300, 1995.
13
Ekeblad, Johan, Johan Ekeblads Bref 1. Från Kristinas och Cromwells hof, sid 162, urval av Nils Sjöberg,
Stockholm 1911.
14
Castiglione, sid 116, 2003.
engagera sig i sina gods och dess marker, så får det inte vara på impuls och med
lätt sinne. Det är viktigt att från början besitta både förstånd och vetskap. Utan
detta kommer han bara slösa bort sin tid och göra sig själv till åtlöje. Om han
däremot skulle försöka lära sig ifrån sitt tjänstefolk på godset skulle det vara än
värre.15
Ty illa går thet till när hussbonden skall låta lära sig aff sin fogde
och sine drängar, och siällff inte weta hvad ähr till göra.16
Detta beror inte på att fogden och drängarna skulle vara opålitliga, utan snarare
för att husbonden ska alltid veta bäst. Detta blir självklart väldigt svårt då
husbonden inte vet vad han gör. Men var menar Rosenhane att denna
information ska komma ifrån? Han beskriver hur unga adelsmän redan från sin
tidiga ungdom ska iaktta godsens arbetare för att lära sig. Han menar alltså inte
att detta är kunskap som måste förmedlas genom intensiva studier, utan faller
som en mer passiv inlärning.17 Trots att han själv aldrig nämner det, så är det
värt att tillägga att detta då också är en gratis utbildning.
Studieresor var allt annat än just billigt. Studieresor var något alla unga
adelsmän förväntades göra för att bli belevade, skapa kontaktnät utomlands och
lära sig språk och kultur. Vid dessa studieresor var det inte bara att ge den unge
mannen lite pengar och skicka iväg honom. Då Catharinas son Carl får resa till
Paris är hans moder glad över att han får resa i ett gott sällskap (bl a med annan
svensk adel).18 Värre är det några månader senare då hon beklagar sig över hur
hennes man inte skickar några pengar till den stackars Carl, som har spenderat
de mesta pengarna och inte har råd att betala för en resa hem till Sverige.19
15
Rosenhane, Schering, Oeconomia, sid 6, Uppsala 1944.
16
Rosenhane, sid 6, 1944. Då Rosenhane talar om husbondens plikter och hur han ska vara emot sina tjänare.
17
Rosenhane, sid 6, 1944.
18
Wallenstedt, sid 236, 1995.
19
Wallenstedt, sid 295 och 332, 1995.
Catharina beskriver också hur människorna runt om dem reagerade på hennes
mans snålhet inför barnens utbildning. Folk viskar och skvallrar om hur han
föder upp sina barn utan utbildning.20 Detta är alltså något som klart och tydligt
inte gillas av omgivningen (och som sagt inte av Catharina själv). Adeln, och
speciellt högadeln behövde utbildningen under unga år för att avskilja sig socialt
från alla de andra medlemmarna av samhället. Utbildning var kostsamt, och
relativt få förunnat. Troligen var det exakt det här som gjorde det till något
adeln ansåg vara just adligt. Med detta verkade det också finnas en plikt och
skyldighet hos varje person inom adeln att se till att din egna familj fick den
utbildning som var dem värdig, men det verkar också ha funnits ett driv hos
individer som inte fick det att söka den på andra sätt, så som när Catharinas
dotter Anna Beata får följa med sin äldre syster Greta och hennes man på
diplomatiskt uppdrag till Holland. Catharina hoppas att Anna Beata äntligen
ska kunna få lära sig något ute i världen.21
Utbildningen var sålunda inte i främsta mån av förvärvandet av kunskap, utan
en ribba som adeln behövde kunna komma över för att bevisa sin egen ställning i
samhället. Såsom Motley visar på så är utbildningen i 1600-talets Sverige något
för adeln att använda som barriär. Att lära sig fäktas var något adeln lärde sig22,
inte de andra stånden.
Hierarkier och Förhållanden
Edt huusshåll kan intet obilligt liknas wid en Monarchi och edt sådant
Regemente där en allena haffwer högsta rösten och macht till adt biuda
och befalla. Ty om uthi edt huusshåll skall skickeligen och wäl tilllgå,
Måste hussbonden föra directionen, och såsom edt huffwud och förman
icke allenast ordonera…Uthan och mäd edt skickeligt lefwerne[…]23
20
Wallenstedt, sid 191, 1995.
21
Wallenstedt, sid 294, 1995.
22
Persson, sid 5, 2008.
23
Rosenhane, sid 5, 1944. Öppningen till Oeconomia.
Så börjar Schering Rosenhane sitt verk Oeconomia. Han sätter tonen direkt; den
adliga godsherren/husbonden bestämmer, men måste göra så med omdöme. Han
fortsätter med att tala om hur viktigt det är med ett gudfruktigt leverne och
ärbarhet, och att dessa dygder tillsammans ska vara hans ledstjärnor. 24
Det är på landet den fortfarande starkt agrara adeln har sina egendomar och
gods, ofta har de gått i arv i generationer och fungerat som bostad för den adliga
familjen på heltid eller varit en kär plats för dem att retirera till. Schering
skriver till och med att det gården eller godset ska redan ligga i familjens ägor,
att köpa sig nya gårdar och gods avråder han. Detta eftersom det kan finnas
andra inblandade i dessa köp, de kan alltså skapa dåliga relationer adel emellan
om den ena får gården och inte den andre.25 Här ser vi hur Schering i sin
instruktionsbok väljer att föra fram att adeln ska göra sitt bästa för att komma
överens med varandra, och försöka undvika gräl och dylikt som kan komma med
pant-gods eller köpes-gårdar. Vi kan alltså se ur Schering håller fram att adeln
bör väga nyförvärvningar i form av gårdar och gods lättare än annan adels
vänskap. Detta argument stärker han då han menar att den optimala platsen för
godsen ska vara avsides, men inte svår att ta sig till, för att undvika otrevliga
gäster och krigsfolk.26 Ännu en gång hålls det alltså upp att adeln ska hållas
sams. Det är viktigt att adeln är enad mot de andra stånden som söker ta
makten ifrån dem. Men det är inte bara på landet adeln finns.
[…]att han större lust och begärellse hooss sig finneradt wistas
uthi Städerna och wid håffwet, ähr och där wid så uppfödd att
han skattar husshållet på landet för en Sorditie och en last, Så
ähr fast rådeligare adt han sig intet därmed befattar[…]27
24
Rosenhane, sid 5, 1944.
25
Rosenhane, sid 35, 1944.
26
Rosenhane, sid 39, 1944.
27
Rosenhane, sid 6, 1944. Då Rosenhane talar om att det inte finns någon skam inte att inte hålla sig på landet,
och att det är upp till var och en att göra som de vill.
Så skriver Schering Rosenhane. Det är alltså inget fel på adel som väljer det ena
före det andra, landet framför staden och hovet. Men som Catharina och Johan
båda uppvisar så finns det de som väljer att blanda. Vinter och sommar på
landet, vår och höst i huvudstaden. För i huvudstaden liksom på landet var
visiter vanliga, men i huvudstaden kunde det även oftare bli andra sorters
viktiga tillställningar då det var viktigt att komma och visa upp sig.
Begravningar var ett dylikt exempel. Under mitten av 1600-talet infördes en ny
lag som ändrade hur adeln skulle sköta den ritualen. Innan så hade det varit ett
stort begravningståg som följt kistan till kyrkan. Nu skulle adeln samlas direkt i
kyrkan för att undgå gräl om vem som skulle befinna sig längst fram i tåget osv.
Detta förbyttes nu mot att bråket skulle bli tvunget att ske i kyrkan, vilket hade
både för och nackdelar. Poängen är emellertid den att det bara var adel som fick
göra på detta sätt. Alla andra stånd var tvungna att göra på det gamla sättet.
Det vittnar Catharina om då hon beskriver hur hon varit vid en begravning där
det även på en annan plats i kyrkan fanns ett borgerligt lik. Denna borgarfamilj
ville begrava sin släkting såsom adeln gjorde. De blev dock utschasade ur kyrkan
av prästerskapet.28 Begravningens sociala status var stor. Detta märks inte
minst då Johan berättar att liket av en greve var på plats för begravningen, men
att det skulle komma att ta många fler dagar innan begravningen hölls, eftersom
kungen hade varit sjuk.29 Det var alltså värt att skjuta upp begravningen bara
för att kungen skulle vara på plats. Självklart gick inte kungen på alla adliga
begravningar, men likväl så var begravningar en maktsymbol för adeln, ett sätt
för dem att visa sin makt och sitt välstånd. Att de också fick monopol på en
speciell form av detta var troligen ett sätt för dem att öka klyftan mellan dem
och t ex borgarna.
Ära var ett annat sätt att vigda gapet emellan de olika stånden. Som Persson
argumenterar så var ära extremt viktigt för adeln.30 Dock så är detta en farlig
28
Wallenstedt, sid 219, 1995.
29
Ekeblad, sid 161, 1911.
30
Persson, sid 2, 2008.
syssla. Johan Ekeblad beskriver hur han har en skadad ädling i sin säng i ett av
sina brev. Han har flera sår över huvud och händer och ska ha duellerat med en
hovjunker.31 Efter att de båda fått sår av värjorna hade de gått av, var efter
hovjunkern slagit Johans vän med en sten i huvudet och vännen använt fästet
av sin värja för att slå tillbaka. Båda blev svårt skadade. Dispyten handlade om
Johan Ekeblad själv. Vännen försvarade honom emot anklagelser som
hovjunkern talade om. Trots slagsmålet verkar inga dåliga känslor finnas. De
båda duellanterna försvarade hedern och äran. I samma brev står det också om
en annan duell, två fransmän emellan. Den förlorande var tvungen att be för sitt
liv för att den andre skulle sluta. Detta i likhet med en tidigare duell personen
haft emot en svensk adelsman innan. Johan anmärker syrligt att den
fransmannen redan visat sin sanna natur.32 Detta visar på hur viktigt det var
för adeln att behålla äran. Och precis som Persson menar, att eftersom det bara
var adeln som lärde sig duellera kunde de utan större fara utmana nyadel och
hävda sin högre position om de ansåg sig kränkta samtidigt som de inte kunde
utmana simplare män. Duellering var ett adligt privilegium.33
Johan Ekeblad skriver till sin far då han är på resande fot och beskriver hur han
på vägen träffar på en dräng som tjänat en av hans nu döda vänner. Han talar
väldigt gott om drängen och hur glad han är att få träffa på honom. De är på väg
åt samma håll och umgås, men Johan gör det ändå helt klart att under dagen då
de rider så rider drängen bakom Johan som rider själv längst fram.34 Trots att
han troligen skulle ha mer nöje att rida bredvid drängen och samtala med
honom så väljer alltså Johan att rida själv. Han verkar så glad åt drängen och
har inga problem att skriva det, men just att rida under dagarna med honom
verkar vara att träda över en gräns. Detta faller bra in i det som Rosenhane
31
Ekeblad, sid 292-293, 1911.
32
Ekeblad, sid 293, 1911.
33
Persson, sid 5, 2008.
34
Ekeblad, sid 1, 1911.
beskriver, och även Castiglione som förespråkar skillnaden mellan gentlemän
och bönder och att mellan dessa det ska finnas en gräns.35
Catharina beskriver hur hon inte klarar av att stanna kvar i Forsby pga bönder.
De har varit några dåliga år, och i slutet av februari går många bönder utan mat
3-4 dagar i streck. Catharina beklagar sig för sin man (som inte är där utan i
Holland) att hon inte klarar av att vända bort den ändlösa floden av tiggare som
ber om en näve mjöl.36 Tidigare har Catharina varit väldigt upprörd över en av
sina grannar i Forsby, som påstår att bönderna inte får köpa fisk, utan måste
betala det nu höga priset för mjöl.37 Med tanke på hur Catharina behövde
ursäkta sig för sin make då hon gav bort mjöl till bönderna, och hur hon
berättade att hon praktiskt taget behövde fly till Stockholm (som importerade
mycket mjöl så att priserna förblev desamma) för att hon inte klarade av att se
deras lidande. Som vi vet så var hennes man en snål man som troligen inte
skulle uppskatta hennes givmildhet då han ens inte ville lägga pengar på deras
egna barns utbildning, men likväl så verkar det som att det inte fanns en
skyldighet för adeln att se till att hålla de bönder som fanns inom deras ägor
mätta. Med tanke på att Catharinas grannar snarare utnyttjade situationen så
verkar det tvärtom som att bönderna fick skylla sig själv om skörden slog fel.
Dock verkar denna likgiltighet tära svårt på Catharina, till den grad att hon
trotsar sin man, bryter normen och ger ut mjöl till de som mest verkar behöva
det. Hon svär illa åt grannarna, vilket skulle kunna visa på att de är ett
undantag.
Det adliga idealet var att kunna uppvisa sin egen överhöghet gentemot de andra.
Catharina beklagar sig över att alla gästabud fylls av borgare som inte bara kan
35
Castiglione, sid 140, 2003.
36
Wallenstedt, sid 121 & 123, 1995.
37
Wallenstedt, sid 38, 1995.
dansa de senaste modedanserna, utan också klär sig med vackra, blommiga
tyger och har krusat hår, precis som adeln.38
[…]man kan inte säga huru det ökas alla tider med deras prakt39
Detta styrker argumentet för att den adliga utbildningen inte bara tjänade
kunskapens syfte, utan för att den också skapade större vägar mellan adeln och
borgarna. Också att adeln hade ett stort intresse av att finna andra metoder och
sätt för att visa sig högre och bättre än borgarna. När borgarnas kistor kunde
mäta sig med adeln, då var den materiella rikedomen inte lika viktig. Adeln
försöker hela tiden skapa sig en tillvaro där de är obestridligt högst i den
hierarkiska näringskedjan (efter kungen, såklart).
Rosenhane beskriver hur det ideala förhållandet emellan adel och tjänare. Han
menar att det måste finnas en viss distans dem emellan, att deras husbonde och
dem inte får röra sig spontant med varandra, utan att det hela tiden ska vara ett
professionellt förhållande framför allt. Om detta inte är så, menar Rosenhane att
husbonden förlorar sin respekt och stället får tjänstefolkets förakt. De måste
älska och frukta honom då han är den som klär dem, ger dem mat men också
fungerar lite som en fadersfigur i det att han också är den som de alltid kan söka
råd hos. Intressant nog gör Rosenhane det också väldigt klart att om en tjänare
skulle insjukna, så är det husbondens skyldighet att göra sitt yttersta för
tjänarens tillfrisknande och absolut inte vräka personen eller tvinga hen att
fortsätta arbeta. Rosehane ger också ett tal för hur många lediga dagar tjänarna
ska få. 86. Detta då det är söndagar eller andra helgdagar. Han gör det också till
en poäng att poängtera fördelarna med att anses vara en rättvis och god
38
Wallenstedt, sid 306-307, 1995.
39
Wijkmark, sid 307, 1995. Då Catharina talar om hur borgarnas rikedom växer. Stockholm, 24 september
1681.
husbonde då de bästa arbetarna då kommer att söka sig till honom för att få
jobb.40
Adeln hade alltså ett intresse i att inte helt stöta bort andra grupper i samhället.
Detta visar på att adeln var medveten om att den ändå var beroende av de andra
stånden. För att kunna behålla sin maktposition så är adeln tvungen att hålla
stånden nedanför sig i viss utbredning nöjda. Det går självklart att argumentera
för att Rosenhanes ord endast är menade för det finansiellt profitabla i frågan,
men det verkar ändå som att det mer handlar om respekten från ofrälset än
pengarna.
Umgänge
Schering, då han beskriver husbondens roll, skriver att han borde vara:
[…]vigilant, flitig, höfflig och discret emot sina wänner och
grannar, them gärna härbärgar, tiänar och assisterar när
omtränger och de begära.41
Det verkar otvivelaktigt som att besök av annan adel var något som adeln skulle
vara beredda på. Detta kunde vara väldigt trevliga besök. Catharina
Wallenstedt beskriver hur hennes framtida svärson, herre Nils Gyldenstolpe,
besöker henne och barnen i sin gård i Forsby. Hans sällskap verkar lysa upp
hennes annars till synes gråa och händelselösa (om vi bortser från sjukdomar)
vardag.42 Johan Ekeblad, på väg hemåt, uppehålls 2 hela dagar då han stöter på
sina vänner Tott och Leijonhuvud och måste besöka var och än av dem, spela
spel i deras bollhus och ägna sig åt andra dylika aktiviteter.43 Att stanna på
visiter verkar alltså inte ha varit något konstigt, inte heller att förvänta sig att
det händer. Adeln var tydligen väldigt måna om att förvalta sina kontaktnät och
40
Rosenhane, sid 11-12, 1944.
41
Rosenhane, sid 9, 1944. Rosenhane talar om hur en husbonde ska vara emot sin grannar och vänner.
42
Wallenstedt, sid 114-115, 1995.
43
Ekeblad, sid 2, 1911.
framför allt umgås mycket. När Johan Ekeblad skriver till sin bror den 28 maj
1651 så börjar han men att ursäkta sig för att det var så länge sedan han skrivit.
Anledningen är att han har varit på landet och umgåtts med Claes Tott och även
med drottningen.44 Det är intressant hur han verkar förknippa sociala
umgängen med att vara på landet. Detta stärker ytterligare teorin om att adeln
inte bara som ideal skulle umgås och besöka varandra på landet, utan även att
det kan ha varit en skyldighet, om än omedveten. Som bekant så skrev ju
Rosenhane att man alltid skulle vara beredd att erbjuda härbärge.
Också jakt är en viktig del av det adliga livet. Inte bara är det ett adligt
privilegium, utan det är också en aktivitet där adelsmän umgås och möjligtvis
knyter nya kontakter till sitt nät. Johan Ekeblad skriver den 16 februari 1653
om hur imponerad han är av broderns framgångar i Kurland där de jagar.45 I
samma brev beskriver Johan också hur han återigen får låna ut sin ”gamla
skyttebössa”46 till en bekant. Detta visar på hur jakt inte bara under själva
jakten kunde forma relationer. Att vara en skicklig jägare var tydligen något
aktningsvärt. Detta troligen eftersom varken bönder eller borgare hade rätten
att jaga. Jakten anses adligt just för att det är något som inte vem som helst kan
göra. Nyadlad adel har troligen inte heller den skicklighet som äldre adel
besitter, som har fått jaga hela livet. Det hela hjälper till att skapa tanken att
nyadel inte kan uppnå sann adlig status, om de inte verkligen jobbar för det.
Liksom med duellering så är det inte något vem som helst kan lära sig över en
dag.47 Just därför är det ett adligt ideal, en skyldighet och plikt, att vara en
duktig jägare, men också för att kunna visa upp sin bästa sida i sociala
sammanhang.
44
Ekeblad, sid 90, 1911.
45
Ekeblad, sid 233, 1911.
46
Ekeblad, sid 233, 1911.
47
Persson, sid 5, 2008.
Arbeten
Adeln arbetade för det mesta för kungamakten. I armén, flottan, byråkratin,
hovet eller som diplomater. Då i synnerhet diplomater åkte utomlands på sina
uppdrag så kvarstod då frågan vad som skulle hända med deras fruar?
Catharina stannar i Sverige när hennes man åker. Hon säger att hon snart ska
följa efter, men det kommer att dröja. Väl hemma i Sverige får hon stå ut med
hur andra kvinnor ger kommentarer och hävdar att de minsann aldrig skulle
stanna kvar om mannen reste.48 Det var alltså normen att kvinnan skulle följa
med sin man. Självklart gällde detta troligen i viss utsträckning för de andra
stånden också, men en bonde reste troligen aldrig utomlands, bortsett från
militärtjänst. Under de omständigheterna så ville troligen inte familjen följa
med. Dessutom behövde ju någon stanna kvar hemma och ta hand om gården.
Att Catharina inte verkar ha varit så mån om att resa, så är detta förståeligt.
Trots att det var en frus skyldighet att resa med sin man, så fanns där också
plikten att ta hand om familjens angelägenheter på hemmaplan. Johan vittnar
också om att det inte behövde innebära större trygghet med maken utomlands
heller. Då en adlig fru gjorde sin man sällskap i militären blev hon en av dem
som dog av utomlands av sjukdom.49
Hos den adliga mannen var det emellertid väldigt viktigt att få ett arbete. Johan
Ekeblad söker arbete och försöker förskaffa sig ett genom familjens kontakter.50
Detta var innan reduktionen. Efter reduktionen blev detta än viktigare. Då
många inkomster från landområden försvann tvingades den agrara adeln att
söka anställning hos kronan för sitt leverne. Även Rosenhane håller med om att
detta är långt ifrån en dålig sak, då det inte är något fel att leva av sin lön.51
Arbete var alltså något väldigt viktigt för männen, då det kunde säkra deras
inkomst, men det var också något som kunde sätta press på frun. Om nu
48
Wallenstedt, sid 31, 1995.
49
Ekeblad, sid 25, 1911.
50
Ekeblad, sid 2, 1911.
51
Rosenhane, sid 6, 1944.
mannen fick arbete i huvudstaden, som landshövding eller militär så skulle det
troligen få konsekvenser som frun inte kunde helt styra över. Att tvingas flytta
med maken kunde troligen vara ett väl så stort orosmoln över dem.
Normen för kvinnan då? Den adliga frun på landet bar ett stort ansvar. Såsom
Catharina visar så är det hon som bestämmer när hennes man inte är hemma.
Hennes ideal, plikter och skyldigheter var inte helt annorlunda de som bars av
hennes man. Rosenhane skriver att ”matmodern” skulle vara sparsam, en tröst
och ett bistånd till sin man, men också är den som ska föra räkenskaper över
gården varje månad och se till att alla som arbetar för dem är klädda och mätta.
Hon ska även kunna fungera som läkekvinna då någon blir sjuk. Självklart ska
hon även vara gudfruktig.52 Uppfyller Catharina dessa kriterier? Ja, i viss mån.
Då hennes man är i Holland (han är borta flera år) så sköter hon alla inköp för
gården Forsby, men också deras boende i huvudstaden. Hon driver in skulder för
sin mans räkning och ser över gården. Att hon ger mjöl till de fattiga är inte bara
slösaktigt, men också en gudfruktig gärning (självklart skulle även alla grupper
i samhället vara gudfruktiga, men likväl så är det extra viktigt för adeln som
måste uppehålla ett sken av perfektion för att hålla över de andra stånden).
Korrespondens
Brevväxling verkar även det ha varit av betydande för adeln. Och här verkar den
inte göra skillnad mellan könen. Män liksom kvinnor skrev. Många gånger
rapporterar de nyheter som inte alls har med dem själva att göra, saker som
härjande sjukdomar eller att människor avlidit. Som vi diskuterade innan, när
Johan Ekeblad behövde ursäkta sig för att han inte skrivit. I regel så ursäktar
sig inte människor om de inte har gjort något fel. Det verkar alltså som att
Johan har en skyldighet att rapportera till framför allt sin far, men även också
bror, om vad som händer. Troligen är detta ett sätt för adeln att hålla koll på vad
som händer inte bara med den nära familjen utan även andra människor och
även skeenden i allmänhet.
52
Rosenhane, sid 8, 16,17,19 & 20, 1944.
Detta stärks av att både Johan och Catharina alltid börjar sina brev med att
berätta vilka brev de har fått sedan sist de skrev. Posten är allt annat än
regelbunden, och om brev försvinner så måste den informationen som de breven
innehöll komma tillgodo på annat sätt. Det verkar emellertid som att breven
oftast dyker upp, för eller senare.
Det fanns alltså en skyldighet, eller snarare plikt att se till att hålla sina
närstående informerade. Men sådan information kunde också vara farlig i fel
händer. Catharina ber sin dotter Greta flera gånger att bränna breven hon
skickar.53
Behåll detta själv min Greta, och bränn upp detta brev.54
Detta är i samband med att hon berättar att den nyfödda prinsessan Hedvig
Sofia föddes med två tummar på ena handen. Trots att det är känslig
information, så verkar Catharina inte tveka att förmedla den till sin dotter som
har följt med sin make på diplomatiskt uppdrag i Holland. Det stärker
ytterligare att brevväxlingen inte bara var ett trivsamt tidsfördriv. Det var också
en del utav adelns plikter och skyldigheter, och även ideal.
53
Wallenstedt, sid 317, 354, 1995.
54
Wallenstedt, sid 317, 1995. 19 november 1681, Stockholm.
Rollspel
System
Inom skolan betyder ofta rollspel ”pedagogiskt drama”.55 Detta innebär att
eleverna gör teater utifrån sin historiska kunskapsram, med mer eller mindre
inflytande från lärarens håll. Detta är långt ifrån det enda sätter att använda
rollspel i skolan. Enligt Adler finns det 3 olika typer av rollspel i skolan. Det är
Bundet, Ramlagt och Fritt.56 Dessa titlar visar på hur styrt av läraren det ska
vara. Bundet ska alltså vara bundet i det att läraren i stort bestämmer allt,
Ramlagt att läraren ger förutsättningarna men låter sedan eleverna göra resten
inom detta ramverk och till sist Fritt, då vad som helst kan hända. Dessa tre
kommer i viss mån att användas här, men de är otillräckliga för att skapa en
helhet i skapandet av ett rollspel. Dessa tre är just olika typer av rollspel, men
det första som behövs är ett system. Tre former av system kommer här att
presenteras, alla kan blandas med de tre typerna av rollspel för att skapa det
som passar bäst.

Teatersystemet. Liksom det som diskuterats tidigare så är detta system
uppbyggt kring en sorts teater. Eleverna (och läraren?) får spela upp
teater med tanken att skapa en djupare förståelse. Detta kan styras av
läraren i olika grad. Väldigt styrt, Bundet, kan t ex vara då läraren delar
ut repliker och står för all regi. Samtidigt kan läraren överlåta allt till
eleverna, Fritt, och deras fantasi och bara försiktigt peka på läroboken
eller annan kunskap för att från ruta ett skapa en teater.

Tärningssystemet är det som tillsammans med Teatersystemet (utanför
skolan ofta refererat till som ”lajv”57) som är vanligast inom
hobbyverksamheten, d.v.s. rollspel utanför skolan. Tärningssystemet
55
Adler, sid 211, 2009.
56
Adler, sid 214-215, 2009.
57
Adler, sid 216, 2009.
handlar om att det är tärningar som avgör så kallade utmaningar. Om en
elev spelar en adelsman som t ex ska försöka sig på att rida, så får eleven
rulla en eller flera tärningar. Beroende på denna utgång så kan eleven i
egenskap av adelsman klara av att rida hästen eller så misslyckas eleven.
Inom tärningssystemet finns ett otaligt antal system vilka inte kommer
att redovisas här. Det är emellertid viktigt att det finns en spelledare
närvarande då tärningssystem används, vilket gör detta svårt för läraren
att göra i helklass, om nu inte hela klassen är inblandad i utmaningen.

Poängsystem. Detta system liknar mer tärningssystemet än
teatersystemet, men behöver ingen spelledare. Denna rollspelsvariant är
den som kommer närmast de vanliga sällskapspelen. Det fungerar helt
enkelt så att eleven (eller eleverna om det är i en grupp) har ett visst antal
poäng som de under en serie val och utmaningar kommer att behöva dela
spendera. I vissa fall kanske valen de fattar gör att de får fler poäng, fast
av en annan sort. Exempel kan vara om en elev rollspelar (för eleverna
ska ju självklart rollspela sina karaktärer/roller för önskad effekt) en
adelsdam. Adelsdamen har 2 poäng i pengar, vilket symboliserar hennes
kapital, och 1 poäng i kultur, vilket symboliserar hennes kläder, smycken
och hur fint detta är. Eleven får valet att spendera 1 pengapoäng för att få
1 poäng till i kultur. Eleven är medveten om att adeln ansåg att det var
viktigare att föra sig adligt än att vara rik, det kunde borgare också vara,
så eleven fattar beslutet att ”köpa nya kläder”.
Adler talar om 2 typer av rollspelande. Konversationrollspel och levande rollspel,
kallat lajv58. För att sätta in dessa i systemen så är Teatersystemet levande
rollspel, medan de övriga två, Tärningssystemet och Poängsystemet, är
konversationsrollspel.
58
Adler, sid 216, 2009.
Skapa
För att nu skapa ett rollspel så måste vi bestämma flera saker. Som tidigare
nämnts så ska detta inte bli ett levande rollspel, alltså utesluts Teatersystemet.
Då eleverna gärna ska kunna arbeta både enskilt och i grupp med uppgiften så
är Tärningssystemet heller inte lika aktuellt. Poängsystemet får det alltså bli.
Nästa fråga är hur styrt det ska vara. Poängsystemet gör sig inte bra med att
vara Bundet, eftersom det då redan är uppgjort hur alla poäng ska fördelas.
Detta kan göra sig bra i vissa fall, men för denna uppgift passar sig troligen
Ramlagt bättre. Detta eftersom vi har sett att adeln levde under allt annat än
helt fria tyglar, och vi vill inte bara förmedla n djupare förståelse för det
förflutna59 utan också hålla upp faktisk kunskap. Det ska alltså vara ett
Ramlagt Konversationsrollspel byggt på ett poängsystem om 1600-talets svenska
adel, dess ideal, plikter och skyldigheter. Bra. Nästa steg är att gå in djupare på
poängsystemet. Vilka poäng ska finnas?
Denna fråga kan vara allt annat än lätt, och för att kunna svara på den så krävs
det kunskap. Av den historiska empirin så har det framkommit att den adliga
kulturen var väldigt viktig, sålunda kan vi bestämma att en form av poäng ska
vara kulturpoäng. Men för att skapa sann dynamik i rollspelet kommer det att
krävas olika sorters poäng, någonting som kan stå mot kulturpoängen. Som
nämnts i exemplet för poängsystemet så kommer även pengapoäng att finnas.
Adeln var i regel innehavare av mer pengar än bönder och majoriteten av
befolkningen trots att de fanns de som kunde mäta sig med dem. Ett
poängsystem till ska komma fram. Detta kommer att vara prestigepoäng. Eleven
kommer att få börja med 0 prestigepoäng och sedan spela för att hela tiden öka
dem. Detta görs oftast på bekostnaden av de andra poängen. Prestigepoängen
kommer efter att eleven gått igenom alla utmaningar att vägas av som poäng
emot en lista. Ju högre poäng, dessto ”finare” adel spelades utav eleven. Om
poängen är låga kan detta symboliseras av att eleven inte känt till de fakta som
behövdes för att kunna gå in i rollen. Sålunda finns det ett tydligt mål för eleven:
59
Danielsson, Håkan, Att undervisa i historia: tusen och ett sätt att inspirera sina elever, sid 105, Lund 2014.
få så höga poäng som möjligt utan att förlora. Nu är det endast det knepigaste
kvar. Att skapa utmaningarna. Även detta måste vara starkt förankrat i den
historiska empirin. För att skapa mer utrymme för val så bestäms att varje elev
kommer att spela en adlig familj, och inte bara en individ. Detta för att eleven då
oavsett spelat kön eller ålder kommer kunna få utmaningar som passar med
hela livets gång.
För att göra det enkelt så utgår detta rollspelet ifrån barnen i familjen och rör
sig uppåt. Den första utmaningen ska alltså gälla barnen. Ännu en gång, för att
förenkla, så presenteras två barn. En pojke och en flicka. Eleven ska besluta om
ingen, en eller båda ska få en utbildning. Eleven får använda sig av sina poäng, i
detta fall pengapoäng för att ta beslutet. Vad som ger och vad som inte ger
prestigepoäng hemlighålls av läraren för att valen inte bara ska bli en tankelös
poängjakt. Det kommer även att finnas olika grader av utbildning. Vi säger för
enkelhetens skull God och Mycket God. Beroende på vem som får vilken
utbildning kommer att ha konsekvenser senare, men också direkt. För varje
barn kostar en God utbildning 1 pengapoäng, 2 för Mycket God. För varje
Mycket God utbildning så får eleven 1 kulturpoäng. För varje barn som inte får
en utbildning förlorar eleven 1 kulturpoäng. Detta representerar skyldigheten
att se till att barnen fick en utbildning, pojke som flicka. Eftersom denna plikt
fanns så tjänar inte eleven på att bara ge en God utbildning, utan det hör bara
till förväntningarna. Men en ny fråga har nu rests, hur många kulturpoäng
respektive pengapoäng ska eleverna få börja med? 8 vardera ger eleven
spelutrymme men förhoppningsvis inte så mycket att eleven känner att hen kan
spendera poäng hej-vilt utan försöker tänka så som eleven tror att en adlig
person under 1600-talet i Sverige skulle göra.
Nu är den första utmaningen skapad. Beroende på hur långt rollspelet ska bli,
hur mycket tid det ska ta osv så kan antalet utmaningar modifieras, läggas till
eller tas bort. Exemplet med barnens utbildning är emellertid perfekt för att det
är så skaparen av ett dylikt rollspel får göra med alla utmaningar. Hitta en
utmaning som passar, konstruera den följt av kostnad och val.
Men prestigepoängen då? De kommer senare. Antingen då läraren ”rättar” dem
och har ett facit bredvid, eller i helklass då eleverna kan få ”rätta” varandras.
Det är viktigt att poängtera att låga poäng inte behöver innebära ett
misslyckande från elevens sida med kunskap, snarare då det kan vara knepigt
med historisk empati och att sätta sig in i andra människors tankesätt.
Förväntningar om adeln som inte stämmer och som eleven bär med sig kan
också spela in. Därför är detta ett rollspel som kan bli svårt att på ett rättvist
sätt betygsätta. För att inte ta upp oresonligt mycket plats så finns det färdiga
rollspelet som bilaga. Alla utmaningar har gjorts på samma sätt som den första.
Använda
Detta rollspel kan användas i gruppuppgifter eller individuellt. Alla klasser är
olika, och vad som passar perfekt som en gruppövning i en klass kan mycket väl
misslyckas som detsamma i en annan. Det är därför viktigt att känna klassen
innan något som helst rollspel ska utföras. Om klassen är ny eller verkar lite
osäker och med många spänningar kan ett dylikt rollspel som görs individuellt
fortfarande uppnå samma resultat som det skulle kunna göra som en
gruppuppgift.
Det kan även göras som att eleverna (i grupper eller enskilt) får det som ett
häfte med text som de jobbar sig igenom, eller att läraren står och läser upp
utmaningarna och eleverna har separata papper där de skriver sina val.
Även som ett betygssättande mål fungerar det. Dock så skulle rollspelet då
behöva en liten modifikation, nämligen att eleverna får skriva ner motiveringar
till alla val de gör. T ex:
”Jag valde att ge pojken en God utbildning och inte någon till flickan. Eftersom
pojken är den som senare ska arbeta och försörja familjen så är det viktigt att
han har en utbildning. Det är inte lika viktigt att flickan får det eftersom hon
ändå bara ska sitta hemma hela dagarna. Dessutom kostar utbildningen
mycket.”
Detta är inte det ultimata svaret, men det får eleven att tänka till varför hen ska
fatta det beslutet som hen tar. Beroende på vilken nivå detta rollspel ska spelas
på kan eleven genom att visa hur hen tänker uppnå allt ifrån F till A. Allt beror
på var läraren lägger ribban.
Slutsats och diskussion
Adeln i Sverige under 1600-talet hade inte bara ideal, utan även plikter och
skyldigheter. Utbildning kom att bli en viktig del av den adliga uppväxten, då
det borgerliga ståndet inte längre hade problem att mäta sig med adeln i
materiell status. Därför blev utbildningen en viktig del för att visa på en gräns
som alla var övertygade om fanns. Du hade en skyldighet gentemot ditt adliga
stånd att agera utifrån de adliga normer och värderingar som styrde samhället.
Sålunda fick Catharina Wallenstedt stå ut med spydiga kommentarer då hon
inte följde sin man utomlands. Hon lämnade Forsby då hon visste att hon inte
kunde, inte fick ge mat åt de svältande. Samtidigt så för Schering Rosenhane
upp ett intressant resonemang där han håller upp den feodala adeln, den som får
sitt leverne från sina egendomar, som jämbördig den nya adel som växte fram
som var beroende av lönen från statsmakten för att tjäna sitt uppehälle och
kunna materialisera de adliga idealen. Johan Ekeblad uppvisar hur viktigt det
kunde vara med arbete, då han trots inga pengaproblem har ändå söker sig till
stats- och militärmakten för att få arbete. Hans flytande tyska och sociala
umgänge visar på några av de ideal som adeln bar på. Allt ifrån viljan att skapa
nya barriärer mellan adligt och borgerligt till plikten att hålla sina nära
uppdaterade med korrespondens ger skenet av att det finns mer att finna inom
området ”skyldigheter och plikter”.
För att svara på de frågeställningarna som ställdes i början:

Idealen för det adliga ståndet i Sverige under 1600-talet var olika
beroende på kön, men ändå förvånansvärt lika. De skulle båda vara
utbildade och t ex kunna dansa. De bar båda ansvar för hushållet. I första
hand mannen, men i andra hand kvinnan, som i makens frånvaro skulle
sköta allt. Till det skulle kvinnan även vara den (enligt Rosenhane) som
alltid sköte räkenskaperna för de lantliga ägorna, oavsett mannens
geografiska position.
Det verkar som att grunden för många ideal låg i att skapa en distans
ifrån de lägre stånden, men ändå behålla överhögheten. Den ideale
husbonden var ju trots allt både respekterad, älskad och fruktad av sina
tjänare.

Adelns skyldigheter och plikter låg mycket i deras ansvar gentemot sina
familjer och sitt stånd. Som vi har sett så kunde t ex inte Johan Ekeblad
rida bredvid drängen; för att det vore att sänka sitt egna värde. Han hade
en skyldighet och en plikt att se till att adeln inte på något sätt, under
några omständigheter, jämställdes med de lägre stånden. Samtidigt bar
adeln skyldigheter såsom att upprätthålla skenet av adlighet, så som när
Catharina irriterar sig över att borgare bär lika fina kläder som adeln. Det
materiella var alltså inte längre lika viktigt. Nya skyldigheter, såsom
utbildningen, växte fram och skapade nya plikter och skyldigheter under
1600-talet tillsammans med nya ideal.
Vi ser också hur brytningen av dessa osynliga normer kunde resultera i
sociala sanktioner. Antigen då adel försöker lura svältande bönder på
pengar eller om en adelsdam inte följer sin man på hans uppdrag. Detta
påverkade hur resten av det adliga samhället såg på individerna som bröt
reglerna. När adeln redan som det var var utsatt för angrepp från de
andra stånden om reduktion och liknande så är det inte alls svårt att
tänka sig att de ville hålla tanken om adel under stränga tyglar.
Det fanns även andra plikter som adeln bar, som inte var lika influerade
av det som hände runt omkring. Korrespondensen är ett sådant exempel. I
en tid utan Facebook, Twitter eller datorer överhuvudtaget så fanns det
begränsade möjligheter till kommunikation. Och då Sverige under 1600talet blev mycket större till ytan och sträckte sig runt flera platser i
Östersjön så kunde det mycket väl vara knepigt att hålla kontakten. Att
lita blint på vad andra bekanta informerar om kan heller inte alltid
kännas så säkert. Falska larm om att personer utomlands har omkommit
var inte helt ovanliga, och breven var ett personligt sätt att förmedla
kunskap direkt till mottagaren, utan några mellanhänder. Men som vi såg
så var adeln mer än medveten om att brev kunde hamna i fel händer och
uppmanade till att breven skulle brännas om det fanns information av en
känsligare variant.
Liksom Motley hävdade att utbildningen var ett redskap för adeln i Frankrike
att inte bara hävda sin överhöghet utan även att begränsa av de andra stånden
har också funnits i Sverige. Inte bara då det kommer till utbildningen, utan även
när det kom till en mängd andra normer och även riter. Att ha monopol på ett
sätt att begravas ger inte bara status då det är ett sätt andra vill efterlikna utan
även ett sätt att skärma av och visa på sin egen exklusivitet.
Det har klart och tydligt getts exempel på hur ett rollspel, passande för
klassrummet ska kunna utformas utifrån historisk empiri. Det är roligt med
rollspel, och det bryter vardagen för eleverna som troligen inte alltför ofta får
testa på det. Att sitta och trycka på samma sorts knapp, om än olika färger,
varje dag är knappast stimulerande för någon. Att få en spak att dra i lite då och
då kan nog vara nyttigt. Inte bara för eleverna som får något annat att göra,
men också för läraren som då får försöka konstruera en spak istället för att
upprepa samma procedur. Rollspel kan vara ett sätt att bryta vardagen och
skapa nya och roliga utmaningar för elever såväl som för lärare.
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor
Castiglione, Baldesar, Boken om hovmannen, med översättning, inledning och
kommentar av Paul Enoksson, Stockholm: Atlantis 2003.
Ekeblad, Johan, Johan Ekeblads Bref 1. Från Kristinas och Cromwells Hof,
urval av Nils Sjöberg, Stockholm 1911.
Lagerstedt, Torsten, Oeconomia, Nyköping 1944.
Wallenstedt, Catharina, Allrakäraste Catharina Wallenstedts brev 1672-1718, i
urval från Christina Wijkmark, Stockholm 1995.
Litteratur
Bengt Liljegren, Håkan Danielsson, Hans Albin Larsson och Bengt Nilson, Att
undervisa i historia, Tusen och ett sätt att inspirera sina elever, Lund 2014.
Englund, Peter, Det hotade huset: Adliga föreställningar om samhället under
stormaktstiden, Stockholm 1989.
Eriksson, Bo, Svenska adelns historia, Stockholm 2011.
Hansson, Salongsretorik, Beata Rosenhane (1638-1674), Hennes övningsböcker
och den klassiska retoriken, Göteborg 1993.
Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar –
grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik, Stockholm 2012.
Motley, Mark Edward, Becoming a French aristocrat, the education of the Court
nobility, 1580-1715 ,Princeton 1990.
Persson, Fabian, Bättre livlös än ärelös: Symbolik och sociala funktioner i
stormaktstidens dueller, Lund 2008, elektronisk källa
(http://cts.lub.lu.se/ojs/index.php/scandia/article/view/1399), original Scandia 65
(1999), sid 21-36
Bilaga – Rollspel (utdelningsmateriell)
Den svenska adeln under 1600-talet, ideal, skyldigheter och plikter
Du representerar en adlig familj under 1600-talet. I följande rollspel ska du med
hjälp av dina resurser (pengapoäng och kulturpoäng) försöka leva så adligt som
du kan. Beroende på valen du gör, så kommer du att få Prestigepoäg. Ju fler du
får, ju bättre följer du de ideal som styr det adliga samhället. Dessa
Prestigepoäng kommer att senare sättas ut av läraren.
Du får börja med 8 pengapoäng (detta representerar din familjs rikedom) och 8
kulturpoäng (detta representerar hur kultiverade din familj är). Efter varje
moment kommer det att finnas utrymme att fylla i rutor så att du hela tiden har
koll på hur mycket poäng du har. Inget av poängen får hamna på 0 eller lägre.
Kryssa i dina val i ”O”.
Del 1: Barnen
Dina barn börjar bli stora. Du måste nu välja utbildning åt dem. Du kan välja
att ge dem olika kvalite, men du kan också välja att inte ge någon alls.
Flickan:
1.
Hon behöver ingen utbildning (-1 kulturpoäng) O
2.
Hon ska ha en god utbildning (-1 pengapoäng) O
3.
Hon ska ha en välfigt god utbildning (-2 pengapoäng
& +1 kulturpoäng) O
Pojken:
1.
Han behöver ingen utbildning (-1 kulturpoäng) O
2.
Han ska ha en god utbildning (-1 pengapoäng) O
3.
Hon ska ha en välfigt god utbildning (-2 pengapoäng
& +1 kulturpoäng) O
Kulturpoäng: ___st
Pengapoäng: ___st
Del 2: På landet
Du befinner dig med din familj på ert gods på landet. De senaste åren har varit
hårda och bönder kommer till er dörr för att be om mat.
Du gör:
1.
Ger ingenting till bönderna (ingen effekt) O
2.
Ger lite (-1 pengapoäng) O
3.
Ger mycket(-2 pengapoäng) O
4.
Säljer lite av den maten du har väldigt dyrt (+1
pengapoäng) O
Kulturpoäng:___st
Pengapoäng:___st
Efter att bönderna har gett sig iväg så kommer dina adliga grannar på besök.
Du:
1.
Förklarar att det inte finns mycket mat och ber dem att
åka hem (-2 kulturpoäng) O
2.
Bjuder in dem, men bjuder inte på så mycket mat (-1
kulturpoäng & -1 pengapoäng) O
3.
Kulturpoäng:___st
Bjuder en dem och tar fram allt ni har! (-2 pengapoäng) O
Pengapoäng:___st
Del 3: I staden
Familjen har anlänt till huvudstaden med pengar som ni fått från ert gods. Väl
där så upptäcker du att din familj bär väldigt slitna kläder och att ni skulle
behöva köpa nya, kanske för pengarna ni nyss har fått? Helst sådana som passar
med modet också.
Du:
1.
Handlar de senaste modekläderna från Frankrike
(-2 pengapoäng +2 kulturpoäng) O
2.
Handlar nya kläder (-1 pengapoäng & +1 kultur) O
3.
Du köper inga nya kläder (-1 kulturpoäng & +1
pengapoäng) O
Kulturpoäng:___st
Pengapoäng:___st
Under en fest anklagas fadern i familjen för att vara en vekling. Detta kan inte
accepteras!
Du:
1.
Utmanar honom på duell! Eventuella kostnader för sår
och skador kan beräknas senare! (-2 pengapoäng & +2
kulturpoäng)
2.
Du utmanar honom på duell, men ser till att någon
stoppar den innan den hinner bli av (+1 kulturpoäng & -1
pengapoäng)
3.
Du går därifrån (-2 kulturpoäng)
Du blir inbjuden till en bal. Väl där så ser du hur borgare också är där. De är
väldigt granna i sina kläder som är det senaste modet. Men du hade på känn att
det här skulle hända.
Du:
1.
Har klätt upp dig extra fint (-1 pengapoäng) O
2.
Visar att du har en bättre utbildning än dem
(-1 kulturpoäng) O
3.
Ignorerar dem (ingen effekt) O
Kulturpoäng:___st
Pengapoäng:___st
Fadern i familjen har blivit erbjuden ett arbete för kungen. Detta arbete innebär
att han måste åka iväg. Frågan är om familjen ska följa med eller inte.
Ni beslutar er för:
1.
Bara mannen åker; det blir billigast (+1 pengapoäng &
-2 kulturpoäng) O
2.
Mannen åker men tar med ett/båda barnen (-1
kulturpoäng) O
3.
Hela familjen åker (-2 pengapoäng) O
4.
Han tackar nej till jobbet (-1 kulturpoäng) O
Kulturpoäng:___st
Pengapoäng:___st
Bilaga – Rollspel(Facit)
Alla börjar med 2 prestigepoäng
Del 1:
För varje barn som får en mycket god utbildning belönas +1 prestigepoäng. För
varje barn som inte får en utbildning så dras -1 prestigepoäng bort.
Del 2:
Att inte ge något eller att ge lite belönas med 1 prestigepoäng. Om eleven säljer
mat dyrt till bönderna så får hen -1 prestigepoäng.
Om eleven inte bjuder på någonting så blir det -2 prestigepoäng i bestraffning,
om de bjuder lite, -1 och om de bjuder på allt så +1 prestigepoäng.
Del 3:
Att handla det senaste modet ifrån Frankrike ger +1 prestigepoäng. De andra
valen inga.
Om eleven väljer att duellera blir det +1 prestigepoäng, om inte, -1
prestigepoäng.
Att visa att på en bättre utbildning ger +1 prestigepoäng. De andra valen inga.
Om kvinnan blir kvar så får eleven -1 prestigepoäng. Om kvinnan följer med
delas inga poäng ut eller dras ifrån.