Problemrepresentationen av arbetslöshet och arbetslösa
Problemrepresentationen av arbetslöshet och arbetslösa En diskursanalys om problematiseringen av arbetslöshet och arbetslösa i nationella policydokument åren 1979/80 och 2006/07 A discourse analysis of the problematization of unemployment and unemployed in national policy documents of the years 1979/80 and 2006/07 Eman Morsi Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Politcies kanditatprogram Kanditatuppsats 15 hp Handledare: Line Säll Examinator: Curt Räftegård 2015-01-21 Abstract This essay is about the problematization of uneployment and unemployed in national policy documents of the years 1979 and 2007. The purpose of this essay is to illustrate and analyze the problematization of unemployment as a construction. My overall aim is investigating how the unemployed and unemployment are represented and constructed in the Swedish political debate the years of 1979/80 and 2006/07 by analyzing national policy document. The analysis will consist of questions about the problemrepresentaion made by unemployment and the unemployed, the assumptions behind this problematization and what kind of impact it could generate for the unemployed. In this way, the study aims to investigate the changes that may have occurred in how unemployment is problematized in the Swedish policy documents and highlight citizenship conditions on the basis of labor market policy. I will use a discourse analytical approach which builds on Carol Lee Bacchis analytical questions regarding problematization of a political "problem". The implications of my analysis show that how unemployed has been problematized have changed from structural causes to more individual. But also the reproducing of the policitcal discourse of unemployment. Keywords: discourse analysis, Bacchi, governmentality, unemployment, unemployed, problematization, assumptions, construction, subjectpositions, effects Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................................................... 1 1.1 Problembild och ämnesval .................................................................................................................. 1 1.2 Syfte ................................................................................................................................................................ 3 1.2 Tidigare forskning .................................................................................................................................. 4 1.4 Disposition .................................................................................................................................................... 6 2. Teori och Metod .................................................................................................................................. 7 2.1 Diskursanalys som metod och teori ..................................................................................................... 7 2.1.1 Governmentality ..................................................................................................................................................... 9 2.1.2 En form av policyanalys: problematiseringen av ett ”problem” ...................................................... 10 2.1.3 Forskningsfrågor .................................................................................................................................................. 12 2.2 Material, urval och avgränsningar ..................................................................................................... 13 2.3 Tillvägagångssätt vid analys ................................................................................................................ 15 3. Empiri & Analys ................................................................................................................................ 19 3.1 1979-‐ Arbete åt alla ................................................................................................................................. 19 3.1.1. Problemrepresentation och antaganden .................................................................................................. 19 3.1.2 Subjektspositioner och effekter ..................................................................................................................... 22 3.2 1980-‐ Arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning ............................................................... 25 3.2.1 Problemrepresentation och antaganden ................................................................................................... 25 3.2.2 Subjektspositioner och effekter ..................................................................................................................... 31 3.3 2007-‐ Från socialbidrag till arbete ................................................................................................ 33 3.3.1 Problemrepresentation och antaganden ............................................................................................... 34 3.3.2 Subjektspositioner och effekter ..................................................................................................................... 39 3.4 2006/07 Jobb-‐ och utvecklingsgarantin ....................................................................................... 41 3.4.1 Problemrepresentation och antaganden ................................................................................................... 42 3.4.2 Subjektspositioner och effekter ..................................................................................................................... 43 3.5 Sammanfattande analys ......................................................................................................................... 45 3.5.1 Sammanfattande analysschema ..................................................................................................................... 48 4. Slutsatser ......................................................................................................................................... 50 4.1 Diskussion .................................................................................................................................................. 54 Referensförteckning: ........................................................................................................................... 57 1. Inledning 1.1 Problembild och ämnesval Den svenska arbetslösheten har ständigt omdebatterats och är en het fråga i samhällsdebatten både i den partipolitiska debatten såväl som medialt. Arbete fyller en funktion både på det individuellasåväl som det samhällsekonomiska planet. Hur staten ska komma tillrätta med arbetslösheten har varierat över tid både i orsaker såväl som angreppsätt för att pressa tillbaka arbetslösheten. Två olika välfärdsmodeller som ofta nämns inom detta sammanhang är den socialdemokratiska välfärdsregimen och den angloamerikanska liberala välfärdsregimen. Synen på det offentligas åtaganden på arbetsmarknaden skiljer sig mellan dessa två ideologiska huvudinriktningar, där den socialdemokratiska inbegriper omfattande offentliga satsningar och den angloamerikanska innebär en ”arbetsetik”, där den bärande tanken är att alla som kan arbeta skall också göra det och på så vis ”göra rätt för sig”.1 Trots motsättningar i vilket av dessa synsätt som är det mest optimala för att pressa tillbaks arbetslösheten går det att se en gemensam linje oavsett ideologiska bevekelsegrunder om att aktiva insatser är nödvändigt för att råda bot på arbetslösheten. 2 Arbetsmarknadsinsatser av det aktiva slaget har sedan i mitten av 90-talet blivit en allt mer central del i reformeringen av arbetsmarknadspolitiken både i Sverige såväl som övriga länder i Europa. 3 Med aktiveringspolitik åsyftas arbetsmarknadspolitiska som betonar aktivitet hos de arbetslösa vilket mer konkret uttrycks i att en motprestation krävs för att erhålla hjälp från samhället. I aktiveringspolitiken är den bärande tanken att som arbetslös och medborgare har den både ansvar och skyldigheter gentemot staten. Därigenom skall de aktiva åtgärderna bidra till allt mer skärpta krav på de arbetslösa.4 Detta mot bakgrund av att vi har en alltmer skiftande arbetsmarknad i Sverige samt för att vi ska klara av de utmaningar som välfärden står inför. 1 Esping-‐Andersen Gosta, The three worlds of welfare capitalism, 1990 2 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 40 3 Finansdepartementet, Svensk aktiveringspolitik i nordiskt perspektiv, 2006, s. 10 4 Finansdepartementet, Svensk aktiveringspolitik i nordiskt perspektiv, 2006, s. 10 1 För att kunna tala om arbetslöshet och arbetslösa behöver man även tala om arbete och arbetande därför att dessa begrepp står i relation till varandra. Arbete kan kopplas samman med ett medborgarperspektiv i frågor om rättigheter och skyldigheter inom ramen för ett samhällskontrakt såsom sociologen Marshall uttryckte ”Rätten till arbete brukar räknas till en av det sociala medborgarskapets mest grundläggande rättigheter” 5 Iden om aktiva arbetsmarknadsinsatser kan således även kopplas till iden om det aktiva medborgarskapet, exempelvis i kravet på motprestationer från den enskilde för försörjningsstöd av staten. Medborgarskapets innebörd är alltså en relation mellan individen och staten där relationen präglas av ömsesidighet i givandet och tagandet eller som statsvetaren Dahlstedt beskriver det: ”Medborgarskapets omvandling går hand i hand med förändringar av innehållet i den politiska debatten, vilket i sin tur formas av vilka röster som ges eller tar plats i den politiska debatten.” 6 Ytterligare en aspekt är den moraliska dimensionen som tangerar arbetslöshetsfrågan i anslutning till ett medborgarperspektiv och som Michel Foucault utvecklar vidare som ”regimes of truth”.7 Med ”regimes of truth” avses en styrelseform som möjliggör medborgarskapet genom att ”bli” medborgare och inte något individen är per se. Ur detta perspektiv skapas således medborgarskap genom så kallade ”bestämda kunskaps- eller förståelsehorisonter” där vad som är sant något som kan skifta över tid och mellan rum.8 Och därmed kan sanningsfråga om arbetslöshet skifta beroende på vem som styr problematiseringen om de arbetslösa. Vidare beskrivs ”regimes of truth” av Foucault som: Dessa kunskapsregimer anger ramarna exempelvis för vad det innebär att vara medborgare, för vilka egenskaper och värden, förmågor och karaktärsdrag en medborgare har eller bör ha, vilka moraliska förpliktelser som åligger enskilda medborgare, vad som krävs för att överhuvudtaget räknas som medborgare.9 5 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 39 6 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 26 7 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 23 8 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 23 9 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, , s. 23 2 Uppsatsen ämnar till att studera de förändringar som kan tänkas ha skett i hur arbetslöshet och arbetslösa framställs i de svenska policydokumenten utifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt och på vis belysa medborgarskapets villkor med utgångspunkt i arbetsmarknadspolitiken. I samband med det kommer det vara av intresse att se vilka problembeskrivningar och antaganden som ligger till grund för begreppen arbetslös såväl som arbetslöshetens problemrepresentation. Tillvägagångssättet och materialet jag kommer att använda mig av för att analysera begreppen är att analysera nationella policydokument som adresserar åtgärder för vad som formuleras som ett problem och därmed blir ett problem. Att det finns olika sanningsanspråk på arbetslösheten gör det desto mer relevant att studera meningsskapandet i policyformuleringar i allmänhet och problembeskrivningarna i synnerhet. Därför att genom de roller som de berörda subjekten tillskrivs får dessa även verkliga effekter och gör diskursen till något som har en produktiv roll i de berördas liv såväl som samhällets bemötande när problematiseringen uppfattas som självklar. Därför kommer språket i policydokumenten att stå i fokus och för att jag skall kunna ringa in det underförstådda i meningsskapandet av arbetslöshet och arbetslösa kommer jag analysera problematiseringen av ”problemet" och hur språket fogas samman med de åtgärder som presenteras av policymakarna. I denna uppsats avser jag att analysera nationella policydokument vid två tidpunkter. De tidpunkterna är 1979/80 och 2006/07 där det kan antas ha skett en förändring utifrån det valda tidsspannet och parallellt med samhällsutvecklingen avseende hur det talas om arbetslöshet som ett problem såväl som de som utgör arbetslösheten, de arbetslösa. 1.2 Syfte Mitt syfte är att studera meningsskapandets funktion i formuleringen av ett politiskt ”problem” och påvisa de materiella effekter som en rådande problematisering får och vilken produktiv roll den kan tänkas ha för arbetslösa såväl som diskussionen om de i samhällsdebatten. Analysen kommer att bestå av frågor om vilka problembeskrivningar görs av arbetslöshet och arbetslösa, vilka antaganden ligger till grund för detta och vilka slags effekter kan detta generera för arbetslösa. På så vis syftar uppsatsen också till att studera de förändringar som kan tänkas ha skett i hur arbetslöshet och arbetslösa framställs i de svenska policydokumenten och belysa medborgarskapets villkor med utgångspunkt i arbetsmarknadspolitiken. Forskningsfrågorna kommer att närmare presenteras i kapitel två.10 10 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 12 3 1.2 Tidigare forskning Året 2009 författade statsvetaren Magnus Dahlstedt boken ”Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium”. Dahlstedt beskriver och analyserar den förskjutning som han gör anspråk har skett kring millennieskiftet gällande välfärdsmodellen i stort där valfrihet, medborgarideal bryts ner i sammanhang där han menar att synen på arbete och arbetslösa i relation till den ideala medborgaren har förändrats.11 Det Dahlstedt belyser är att idealet om den aktiva medborgaren inte bara involverar en bestämd arena som handlar om demokratiska skyldigheter och rättigheter utan snarare är det något som han själv beskriver det ”opererar över hela det sociala fältet”. En slutsats som dras om aktiveringspolitiken är att fokus tycks läggas alltmer på medborgares skyldigheter(plikten att arbeta) snarare än rättigheten(rätten till ett arbete). För att medborgaren skall ta del av sina rättigheter behöver den göra sig förtjänt av det snarare än att det skall vara något den skall vara försäkrad om att erhålla.12 De delar som berör arbetsmarknadspolitiken kommer att utgöra en grund för min uppsats när det gäller den teoretiska förståelsen för frågan såväl som för att jämföra mina analysresultat med de slutsatser som Dahlstedt har dragit. För att få en större förståelse till de förändringar som kan tänkas ha skett i synen på arbetslöshet och arbetslösa anser jag att det är av vikt med en historisk kontext om ämnet. Professorn Rolf Ohlsson och forskaren Jonas Olofsson aktualiserar och behandlar i boken ”Arbetslöshetens dilemma- motsättningar och samförstånd i svensk arbetslöshetsdebatt under två hundra år” arbetslöshetens utveckling i ett mer långsiktigt perspektiv utifrån ekonomiska och historiska aspekter. 13 Författarna konstaterar att den svenska arbetslöshetspolitiken kännetecknas av att tonvikt läggs på tillväxt inom ramen för marknadsorienteringens principer. Vidare menas att denna tonvikt gör Sverige unikt i relation till andra länder. Därför att i andra länder finns det en tradition om att arbetslöshetspolitiken sammankopplas med socialpolitiken, medan i Sverige har den blivit alltmer sammansvetsad med den ekonomiska politiken. 14Arbetslinjen menar författarna är ett av de tydligaste uttrycken för att arbetslöshetspolitiken har blivit en del av den ekonomiska politiken i Sverige. Arbetslinjen som åsyftas är den som inbegriper dels att staten skall 11 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009 12 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s.196 13 Ohlsson Rolf, Olofsson Jonas, Arbetslöshetens dilemma-‐ motsättningar och samförstånd i svensk arbetslöshetsdebatt under två hundra år, 1998 14 Ohlsson Rolf, Olofsson Jonas, Arbetslöshetens dilemma-‐ motsättningar och samförstånd i svensk arbetslöshetsdebatt under två hundra år, 1998, s.231 4 tillhandahålla försörjning genom så kallad ”nödhjälpsarbeten” och ”statliga allmänna arbeten”. Dels inbegrips även ett tillväxtperspektiv som innebär att samhällsekonomin skall beaktas parallellt med försörjningsmotivet genom att se till att handel, ekonomin och företagande utvecklas. Med andra ord handlar inte arbetslinjen enbart om att erbjuda nödhjälp utan denna hjälp skall även kunna ge samhällsekonomisk vinning inom ramen för ett tillväxtperspektiv. Forskaren Åsa Mäkitalo till den vetenskapliga skriftserien ”Att hantera arbetslöshet- om social kategorisering och identitetsformering i det senmoderna” har behandlat arbetslöshetens vardagspraktik utifrån teorier om språk och diskurser. Författaren ställer sig frågor såsom ”Hur hanterar olika samhällsaktörer arbetslöshetens dilemma?”, ”Vilka bilder av ”de arbetslösa” skapas på samhällets olika arenor?”.15 Parallellt med dessa frågor intervjuas också arbetslösa om hur de uppfattar sin situation och definierar sig själva utifrån att inte ha något arbete. Den slutsats som Mäkitalo drar om hur arbetslösa hanteras är: Det viktiga är hur man skriver ansökningar, hur man marknadsför sin personlighet, hur man pratar för sig och taktiskt agerar enligt konstens alla regler i anställningsintervjuer, inte vad man skriver eller pratar om, inte vilka specifika yrken och yrkesroller man söker sig emot.16 Utifrån ovanstående citat är det med andra ord gestaltandet och inte innehållet som står i centrum för de arbetssökande när de placeras i olika jobbprogram. Eftersom att denna skrift berör angreppsättet jag använder mig utav, då den också tar avstamp i diskurser är det av vikt att se vad andra forskare kommit fram till och jämföra det med det jag kommer fram till i fråga om effekterna av den bild som konstrueras om arbetslösa. I antologin ”Den bästa av världar: betraktelser över en postpolitisk samtid” från året 2008 skriver forskaren Magnus Hörnqvist om ”disciplinerande aktivering” inom ramen för arbetslöshet. Disciplinerande aktivering handlar om en disciplin som bygger på att den enskilde pressas genom tvång att delta i olika arbetsmarknadsprogram som erbjuds. Samtidigt som dessa arbetsmarknadsprogram uttrycker att de förutsätter att den enskilde själv vill delta. Vidare beskrivs motstridigheten om tvång och fri vilja av Hörnqvist som: 15 Mäkitalo Åsa, Att hantera arbetslöshet, Om social kategorisering och identitetsformering i det senmorderna, 2006 16 Mäkitalo Åsa, Att hantera arbetslöshet, Om social kategorisering och identitetsformering i det senmorderna, 2006, s.155 5 I ena stunden lämnar disciplinen över ansvaret på individen att genomföra förändringen, för att i nästa stund ta ifrån det genom att i detalj precisera vad som ska göras. Disciplinen stärker individernas handlingsförmåga medan de intar sociala positioner där valmöjligheterna är ytterst begränsade.17 Hörnqvist redogör även för det han kallar aktiveringsstrategin som han menar är en strategi som tar avstamp i att det är de arbetslösa som skall förändras genom att som han beskriver det ”göra om sig själva” för att bli mer anställningsbara. Vidar menar Hörnqvist att den premiss som ligger till grund för aktiveringsstrategin är att orsaken till en individs arbetslöshet är på grund av en bristande motivation eller kapacitet för att kunna erhålla ett jobb. Hörnqvists bidrag är det som ligger närmast min uppsats utgångspunkter i flera avseenden dock är materialet som används från 90-talet till år 2005 och fokuserar på åtgärder av individuell basis. Medan jag kommer att tillgå material från tidpunkterna 1979/80 och 2006/07. Varför jag valt specifikt dessa år redogör jag för närmare under avsnitt 2.2 material, urval och avgränsningar. Dessutom kommer jag inte i förhand inrikta mig på enbart individuella problemrepresentationer eller för den delen strukturella problemrepresentationer utan jag låter det få bli en empirisk fråga. Det jag alltså ämnar till att bidrag med i denna uppsats är kunskap av teoriprövande karaktär som sätts i en annorlunda kontext utifrån andra valda tidsperioder. 1.4 Disposition I föreliggande inledningskapitel där problembild, ämnesval, syfte samt tidigare forskning presenterats tar det andra kapitlet sikte på uppsatsens teoretiska såväl som metodologiska utgångspunkter. Vilket innefattar tillvägagångssätt, material, urval, avgränsningar såväl som en kort diskussion om min forskallroll och uppsatsens intersubjektivitet. Uppsatsens tredje kapitel består av uppsatsens empiri och analysdel som avslutas med en sammanfattande analys. Slutligen består kapitel fyra i sin tur av slutsatser och diskussion. 17 Hörnqvist, Maguns,Disciplinerande aktivering: den svenska arbetsmarknadens undervåning,(red) Dahlstedt M., Tesfahuney.M,Den bästa av världar:betraktelser över en postpolitisk samtid, 2008, s. 122 6 2. Teori och Metod I detta kapitel kommer mina teoretiska och metodologiska utgångspunkter presenteras. Vilka teoretiska perspektiv, forskningsfrågor, material, urval och avgränsningar såväl som mitt tillvägagångssätt vid analys som ligger till grund för denna uppsats kommer att besvaras i detta kapitel. Men först kommer jag att inleda med att redogöra för diskursanalys som metod och teori. 2.1 Diskursanalys som metod och teori Vad ”diskursanalys” innebär är inte helt entydigt. Det finns flera olika falanger inom det diskursanalytiska fältet som främst utgörs av tre olika inriktningar: poststrukturalistiska synsättet, anglosaxiska samt den kritiska diskursanalysen.18 Jag kommer dock inte att redogöra vidare för de olika inriktningarnas innebörd. Därför att oavsett vilken riktning man väljer att ha som metodologiskt och teoretiskt tillvägagångsätt läggs en gemensam tonvikt på språket och dess användning som ett uttryck för de uppfattningar som råder, i mitt fall policys. Det är inte språket i sig som konstruerar vår verklighet utan snarare är en del i det som konstruerats.19 Varför underrubriken benämns som ”Diskursanalys som metod och teori” är därför att en diskursanalys inte involverar enbart en specifik metod av materialanalys utan det skall ses som ett slags vetenskapligt paket i sättet att tänka och genomföra en analys, vilket omfattar både metod såväl som teori. 20Vidare beskriver Jorgenson och Philips att i detta paket som de kallar det för, är det första som omfattas de filosofiska utgångspunkter om språkets funktion och betydelse i den konstruktion som byggs upp av vår värld. Det andra som omfattas i detta angreppssätt är den socialkonstruktivistiska syn på policy och policyanalys som jag kommer att redogöra närmare för under avsnitt 2.1.2. Ytterligare en aspekt inom det metodologiska tillvägagångsättet som involveras är även hur forskaren ska ta sig an ett vetenskapligt problem och slutligen olika 18 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 358 19 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 354 20 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 10 7 anvisningar i hur den ska analysera språket i en analys.21 Dessa tre aspekter hänger ihop och bildar en helhet i det diskursanalytiska angreppssättet. I den teori och metod av diskursanalys som jag kommer att använda mig kommer blicken riktas främst på hur ett ”problem” konstrueras som just ett problem i själva policyprocessen.22 Utgångspunkten är att det inte finns ett problem förrän vi gör det till ett problem om vi skall utgå ifrån diskursanalysens filosofiska utgångspunkter. Utan snarare är det vi som konstruerar problemen och hur de framställs utifrån vår bild av verkligheten som både formas och skiftar i språket vi uttrycker oss med.23 Som Bergström och Boréus skriver ”Istället för att uppfatta idéer som återspeglingar av den materiella verkligheten, kan man se det som att idéerna förutsätter ett språk som i sin tur organiserar den sociala verkligheten. ”24 Hur man därmed väljer att utforma policyåtgärder har och göra med hur man ser på orsakerna till ”problemet” och därmed verkligheten. Vilket i sin tur påverkar var och ens problemformulering av det rådande problemet. Därmed är det av intresse att använda mig av ett analytiskt fokus som tar fasta på hur problemet görs och blir ett problem för vilken det framställs ett behov av policys. Jag avser alltså inte att ta ställning till de tankegångar och värderingar bakom de framställningar som råder av arbetslösa och arbetslöshet utan snarare belysa hur arbetslöshet och arbetslösa problemrepresenteras. Tillägas kan, är att det finns en problematik som belyses inom diskursanalysen på ett mer filosofiskt plan: Om man accepterar att verkligheten är socialt skapad, att sanningar är diskursivt producerade effekter, och att subjekten är decentrerade, hur ska man då förhålla till den ”sanning” man som forskarsubjekt producerar?25 Citatet ovan problematiserar de filosofiska utgångspunkterna i diskursanalysens tillämpning som man bör ha med sig i forskningsprocessen. Eftersom att utgångspunkten är att vår verklighet är socialt konstruerad blir det därmed problematiskt att göra anspråk på någon sanning. Därför är min 21 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 10 22 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 11 23 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 354 24 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 354 25 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 13 8 ambition snarare att belysa och analysera de huvuddragen som utgör den politiska diskursen om arbetslösa och arbetslöshet. Inom diskursanalysen är det att ses av värde att sammankoppla diskursanalytiska utgångspunkter med perspektiv inom ramen för diskursanalys.26 Detta för att olika vyer bidrar också till en större inblick för ämnet och dess eventuella komplexitet. Vilket i sin tur leder till en mer vid förståelse när perspektiven kombineras. Därför kommer jag även att använda mig av det teoretiska perspektivet governmentality i samband med Bacchis diskursanalytiska angreppsätt som också utgör ett teoretiskt perspektiv och som Bacchi utgår ifrån i sin analys. Vad governmentality innebär och hur det kommer att användas i denna uppsats besvarar jag i följande avsnitt. 2.1.1 Governmentality Som jag nämnt ovan är vikten av integrering av flera teoretiska perspektiv inom den diskursanalytiska metoden av värde. Governmentality som teoretiskt perspektiv myntades av Foucault under 1900-talet och hänger samman med diskurser. Detta teoretiska perspektiv handlar om ”styrningens mentalitet” där just uppdelningen av ordet ”govern” och ”mentality” uttrycker en annan innebörd av styrning än den som vanligtvis beskrivs. Där den traditionella definition av government syftar till att se individer som passiva objekt styrda uppifrån och ner så anspråkar governmentality på en mer aktiv syn på de styrda objekten.27 Styrningen i sig är det som bildar de objekten. Statsvetaren Barbara Cruikshank beskriver denna form av styrning där medborgaren har en mer aktiv roll som hon beskriver som en verkan av maktutövning framför att medborgaren enbart var en deltagare i politiken.28 Vidare inbegriper ”styrningens mentalitet” de normer, tankegångar såväl som förställningar som är kopplade till politiska processer samt teknik. Policys fyller en stor del av sin funktion i just styrning och de objekt som konstrueras. Därför blir ansvaret för egna handlingar desto viktigare i och med ”styrningens mentalitet”. Ett centralt begrepp inom governmentality är rationaliteter som innebär att systematisera de tankar vi som individer har kring de olika studieobjekten som är både självstyrningen men också de utarbetade policys. Hur vi tänker om detta föregås av språket som talas och dess handlingsutrymme.29 26 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 11 27 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium , 2009, s. 23 28 Cruikshank Barbara, The will to empower: democratic citizens and other subjects, 1999, s. 5 29 Dean Mitchell, Governmentality: power and rule in modern society, 2009, s. 25 9 Den funktion som governmentality perspektivet kommer att fylla i min uppsats är det tar sikte på hur en människa styrs till att bli mer autonom och den meningen friare, men samtidigt som en moralisk person med skyldigheter gentemot omgivningen.30 Hur denna styrning skulle kunna se ut inom ramen för arbetslöshet kommer därmed bli av relevans att analysera. Genom att analysera styrningsmentaliteten bakom ”problemet” närmar jag mig också det innehåll medborgarskapets villkor fylls med, mer konkret dess deltagande i samhället med utgångspunkt i arbetsmarknadspolitiken Bacchis utvecklar detta teoretiska perspektiv vidare och menar på att vi är styrda av de problematiseringar som görs och därmed är det problemrepresentationen som skall vara i centrum för analys och inte själva ”problemet”.31 Diskursanalytiska angreppsättet som Bacchi utgår från är governmentality och där styrning är ett centralt begrepp i den meningen att hon menar att vi styrs av problematiseringar. Något som kommer att redogöras för utförligare i följande avsnitt. 2.1.2 En form av policyanalys: problematiseringen av ett ”problem” Bacchis approach av diskursanalys tar sin utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Som innebär att det inte finns några givna problem där ute per se utan det är problematiseringarna i sig som producerar ”problemen”. Till grund för de diskursanalytiska frågorna är policys som det argumenteras för att det är i själva policyformuleringen som ”problemet” uppstår. Genom att formulera en policy för att lösa ett visst problem implicerar man också med det antaganden om att detta är att beakta som ett problem. När en fråga beaktas som ett problem uppstår också behovet av en policy som ska lösa detta ”problem”. Vidare menar Bacchi att är själva policyformuleringen som bör stå i centrum för problempresentationen. I en policy formuleras i regel vad som är problemet och hur det ska gripas an, något som kallas för problempresentation. 32 I problempresentationen finner vi dels det som inkluderas och vad som exkluderas i policyformuleringen. Dels skapas det subjektspositioner. Med subjektspositioner åsyftas att i en diskurs produceras det olika roller som blir tilldelade baserat på normer och det sociala 30 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, 2009, s. 30 31 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 263 32 Bacchi Carol, Women, policy and politics: the construction of policy problems, 1999, s. 199 10 sammanhanget, det kan vara både individer såväl som grupper.33 Utifrån subjektspositionen som vederbörande blivit tilldelad kommer den också att agera utifrån de normer som anses vara rådande. Vilket i sin tur innebär att de subjektspositioner och rollfördelningar som skapas kommer att antingen bli en begräsning eller en möjlighet utifrån den subjektsposition du tillhör. Med andra ord kommer vissa att gynnas eller missgynnas i diskursen. Därför att dessa positioner reglerar hur mycket handlingsutrymme du kommer att inneha. Vidare menar Bacchi att det finns en självklar och underförstådd syn på att policys per automatik är något positivt och något som är ett led i rätt riktning för att lösa samhällsproblem. Därför kan man också se Bacchis angreppssätt som en kritik mot de mer vedertagna policyanalyser där tonvikten har i regel lagts på aktörer och policyformuleringar som självklara lösningar. Det som skiljer Bacchis diskursanalytiska ansats från mer ”traditionella” policyanalyser är att det tar avstamp i det implicita och explicita. Den rationella policyanalysen utgår ifrån den rationella människan och där fokus är på aktörer och bristen på överenstämmelse mellan å ena sidan det som sägs å andra sidan det som görs. Traditionella policyanalysers begräsning är att det inte fångar in det underförstådda då diskrepansen mellan å ena sidan det som sägs å andra sidan det som görs är i fokus till förmån för meningsskapandet i policys. Bacchi fokuserar på hur vi är styrda av problematiseringar och hur de olika policyprocesserna tillskriver människor olika subjektspositioner. Denna form av analys kan uttryckas som en form av kritisk policyanalys. Dock instämmer Bacchi med Foucaults i att kritik inte behöver innebära att man menar på att de saker som utformas inte är bra utan snarare läggs tonvikt på vilka antaganden, premisser och artikuleringar som ligger till grund för de etablerade föreställningarna. 34 Målet med ”Whats`s the problem represented to be?” approachen är att se möjligheter och alternativa förklaringsmodeller. Det är också därför Bacchi avslutningsvis poängterar vikten av att genomgående ställa sig frågan ”What`s the problem represented to be?” i en policyanalys. För att den frågan skall kunna operationaliseras i en analys har Bacchi formulerat dessa frågor som följer: - What is the problem represented to be either in a specific policy debate or in a specific policy proposal? - What pressuppositions or assumptions underlie this representation? 33 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 359 34 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 15 11 - What effects are produced by this representation? How are subjects constituted within it? What is likely to change? What is likely to stay the same? Who is likely to benefit from this representation? - What is left unproblematic in this representation? - How would `reponses` differ if the `problem`were thought about or represented differently?”35 Ovanstående frågor kommer att utgöra en vital del i denna uppsats. Av den anledningen att det kommer att vara mina vägledande analysfrågor när jag analyserar mitt material. Alla frågor kommer inte att användas i denna uppsats utan de som kommer att aktualiseras är de tre första frågorna och en egen fråga för att fånga in skillnader i arbetslöshetsdiskursen av de två studerade tidsperioderna 1979/80 och 2006/07. Bacchis frågor kommer att bli översatta och anpassade efter uppsatsämnet, vilka kommer att utgöra mina forskningsfrågor i avsnittet som följer. 2.1.3 Forskningsfrågor Frågorna utgår ifrån Bacchis diskursanalytiska frågor och har anpassats efter uppsatsämnet för en tydlig operationalisering. För att uppfylla syftet med denna uppsats kommer jag att behöva besvara följande forskningsfrågor: - Vilka är de föreställda problemen om arbetslöshet och arbetslösa som arbetsmarknadspolitiska policyförslag och debatt implicerar? - Vilka antaganden underbygger denna problemrepresentation? - Vilka subjektspositioner konstrueras i och med problempresentationen? Vilka gynnas och missgynnas? Och vilka effekter ger det utifrån de olika positionerna subjekten tillskrivs i den politiska arbetslöshetsdiskursen ? - Finns det konflikterande problemrepresentationer såväl som subjektspositioner och effekter mellan de två studerade tidsperioderna 1979/80 och 2006/07? 35 Bacchi Carol, Women, policy and politics: the construction of policy problems, 1999, s. 12-‐13 12 2.2 Material, urval och avgränsningar För en djupare förståelse av problemrepresentationen i policydokument kommer en kvalitativ analys att tillämpas. Mitt empiriska material kommer att utgöras bland annat av olika nationella policydokument som behandlar arbetslöshet och arbetslösa, vilka är statens offentliga utredningar och propositioner. Varför jag valt denna typ av material är på grund av den utgör en betydande del i den politiska diskursen om arbetslöshet i fråga om meningsskapande som jag presenterat tidigare. Den initiala problemformuleringen kommer ifrån policymakarna och genom formuleringarna indikeras vad som behöver förändras utifrån antagandet att det är ett problem. Antagandet att arbetslöshet är ett problem leder till att föreställningarna bakom diskursen får en produktiv roll och materiella effekter, något som jag kommer att redogöra för utförligare i följande avsnitt.36 Därför kommer det att vara aktuellt med policydokument som material, då regeringen initierar en statlig utredning som därefter föranleder en proposition efter att utredningen behandlats av remissinstanser. Det är policydokument som innehåller både beskrivningar av arbetslöshetsfrågan såväl som lagförslag. Med urvalet och de avgränsningar som jag gjort gör inte min uppsats anspråk på att ge den heltäckande bilden av arbetslöshetsdebatten. Min uppsats ämnar snarare till att ge en bild av de huvuddragen arbetslöshetens problemrepresentation fylls med och belysa de förändringar som kan tänkas ha skett i medborgarskapets villkor med utgångspunkt i arbetsmarknadspolitiken. Ett annat val som tagits är att jag inte kommer rikta in mig i förhand på en specifik grupp av arbetslösa såsom ungdomar, personer med funktionshinder eller nyanlända invandrare. Utan det kommer att få bli en empirisk fråga i förhållande till analysen av mitt material gällande vilka grupper som beskrivs som centrala för arbetsmarknadspolitikens utformning. Jag kommer att rikta in mig på de generella framställningar som råder av de grupper som problemrepresenteras. Därför att det är återigen problempresentationen som är av vikt då problematiseringar producerar problem.37 En annan viktig sak som är av vikt att påpeka är att uppsatsen ämnar till att belysa arbetslöshetsdebatten som konstruktion och inte ta ställning till policymakarnas värderingar eller bevekelsegrunder. 36 Bergström Göran, Boréus Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, 2012, s. 354 37 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 263 13 I min analys kommer jag att göra empiriska nedslag vid två tidpunkter, 1979/80 och 2006/07. Varför jag valt just dessa årtal är dels på grund av att tidsperioden 2006/07 var ett år i det svenska valet där en av de mest brännande frågor var arbetslöshet och där den borgerliga regeringen lyckades ta frågan till sin och talade om att Sverige står inför ett avgörande vägval mellan å ena sidan arbetslinjen och å andra sidan bidragslinjen.38 Sedan har mitt val av år även att göra med att det under året 2007 som en av de stora arbetsmarknadsreformerna jobb- och utvecklingsgarantin implementerades. Dock är propositionen av denna reform skriven 2006. Att jobb- och utvecklingsgarantin implementerades ledde till ytterligare en förändring och en förstärkning av arbetslöshetsdiskursen i svensk arbetsmarknadspolitik efter att staten under mitten av 90-talet anammade arbetsmarknadspolitiska åtgärder med en ännu tydligare tonvikt på aktivering på grund av den ekonomiska krisen som ledde till en hög arbetslöshet. Mitt val av material från tidsperioden 1979/80 är på grund av att jag skall kunna se eventuella skillnader och likheter i policybeskrivningen om arbetslösa och arbetslöshet som inte har och göra specifikt med en ekonomisk kris då den dominerande problembeskrivningen kan antas kopplas till den rådande krisen som förklaring, som material från 90-talet kan antas ha gjort och därmed blir det en begränsning då inte fångar in flera dimensioner än ekonomin. Att välja material längre back i tiden kan även ge en större förståelse för diskurser och att ”problemen” inte är givna utan förändras parallellt med samhällsutvecklingen och utifrån den debatt som råder. Jag kommer alltså att göra två nedslag med varsin statlig offentlig utredning och proposition som är sammankopplade från de aktuella åren. Avsaknaden av en opponerande debatt i anslutning till varje tidsperiods policydokument eller analys av arbetslöshetsdebatten utifrån en mediekontext är något som skulle kunna anses begränsa denna uppsats då det skulle kunna ge ytterligare en dimension i arbetslöshetens problemrepresentation. Dock är det policyformuleringen som står i centrum i uppsatsen och sammankopplingen av dokumenten möjliggör ett tydligare sätt att se den politiska diskursen. Dessutom utgörs dokumenten av röster både från statligt tillsatta experter såväl som regeringsbärare, det vill säga auktoriteter med sanningsanspråk på problemet och gör det ännu mer relevant att belysa. 38 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium , 2009, s. 40 14 De specifika policydokumenten som kommer att behandlas i denna uppsats och utgöra mitt empiriska material är: År 1979/80 Statens offentliga utredningar, “Sysselsättningspolitik för arbete åt alla”, SOU 1979:24 Proposition, ”Om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning”, Prop. 1980/81:126 År 2006/07 Statens offentliga utredningar, ”Från socialbidrag till arbete”, SOU 2007:2 Proposition, ”Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken” Prop. 2006/07:89 2.3 Tillvägagångssätt vid analys Inledningsvis kommer jag att läsa igenom de delar i materialet som berör arbetslöshet och arbetslösa noggrant och se var jag kan finna det innehåll i policydokumenten som gäller mina frågor om problemrepresentation, antaganden, subjektspositioner och effekter av arbetslöshet och arbetslösa. Vilket går i linje med de diskursanalytiska utgångspunkterna att låta texten tala för sig själv. Dessa frågor kan sammanfattas i detta förhandskonstruerade analysschema: 1979/80 2006/07 Problematisering av arbetslöshet och arbetslösa - orsaker - grupper Antagande Subjektsposition - Gynnade/missgynnade Förutom detta analysschema som utgångspunkt kommer jag att ha med mig en teoretisk förförståelse i analysen som baseras på den tidigare forskningen, problembilden såväl som den teoretiska genomgången som presenterats. Vilket gör att jag behöva anta perspektiv redan på förhand för att kunna avgöra vad i materialet jag ska plocka upp och vad kan jag glida förbi utan 15 att missa huvuddragen i den politiska arbetslöshetsdiskursen. De perspektiven kommer att utgöras av följande aspekter och relationerna sinsemellan de: 1. Arbetsgivare- arbetstagare 2. Aktör- struktur 3. Kollektivism- individualism 4. Ekonomiska aspekter- sociala aspekter Ovanstående punkter kommer att vara det som utgör mitt urval i det som plockas upp i materialet och analyseras utifrån mina forskningsfrågor. För att besvara mina två första forskningsfrågor ”Vilka är de föreställda problemrepresentationerna om arbetslöshet som arbetsmarknadspolitiska policyförslag och arbetslöshetsdebatt implicerar ” och ”Vilka antaganden underbygger denna problempresentation?” kommer jag att intressera mig för vilket innehåll som problemrepresentationen fylls med, där frågor såsom hur talas det om arbetslöshet och arbetslösa? Hur ser policymakarna på individens ansvar och statens roll i hanteringen arbetslöshet och arbetslösa utifrån ett medborgarperspektiv? Jag kommer närmare analysera vilka förslag till lösningar som presenteras för vilka åtgärder man föreslår implicerar också hur man ser på orsakerna. För besvarande av min tredje forskningsfråga ” Vilka subjektspositioner konstrueras i och med problempresentationen? Vilka gynnas och missgynnas? Och vilka effekter ger det utifrån de olika positionerna subjekten tillskrivs i den politiska arbetslöshetsdiskursen?” kommer jag att utgå ifrån tre kategorier av effekter som Bacchi behandlar.39 Den första effekten som redogörs för är subjektspositioner om hur grupper tillskrivs roller utifrån sin konstruerade subjektsposition i policyn. Med roller åsyftas de som är försummade eller i behov av hjälp. Dessa positioneringar av subjektspositionerna är också något som formuleras inom policydiskursen. De föregås av att dem som formulerar lösningar på ”problemet” definierar även vilka som klassas som de missgynnade eller i behov av hjälp. 40 Den andra effekten tar sikte på de förbehåll som uppkommer i fråga om vad som tillåts sägas, av vem och med vilken auktoritet som tilldelas. Bacchi exemplifierar detta genom att vissa frågor benämns som mer passande för offentliga åtgärder medan andra ses tillhöra det ”privata” och därmed utanför politiken och det offentliga. 39 Bacchi Carol, Women, policy and politics: the construction of policy problems, 1999, s. 45 40 Bacchi Carol, Women, policy and politics: the construction of policy problems, 1999, s. 45 16 Den tredje och sista effekten som kategoriseras är något som beskrivs som ”de levda effekterna av diskursen”. Med de levda effekterna avses att utifrån de problemrepresentationer som formuleras och därmed åtgärder som implementeras leder det till att materiella konsekvenser skapas för människor. Konsekvenserna uttrycks i att människorna får ”leva effekterna av diskurser” på grund av att vissa kommer att gynnas och missgynnas utifrån de värden som tillskrivs i problempresentationen. I relation till mina uppsatsfrågor kommer frågor såsom vilka grupper av arbetslösa betraktas i behov av hjälp, vem missgynnas, vilka får hjälp och vilka motprestationer krävs att för att erhålla hjälp vara av relevans. De nämnda tre effekterna hänger även ihop med dikotomier som också kommer att vara av intresse för mig att utläsa i materialet. Dikotomier innebär att något står i motsatsförhållande till något annat där två begrepp sätts i kontrast till varandra. Detta hänger ihop med de tre ovanstående effekterna genom att dikotomin blir ett ytterligare led i kedjan om vilka som gynnas och missgynnas och på så viss implicerar effekterna hierarkin där dikotomin utgör ett ytterligare led i kedjan och synliggörande för den politiska arbetslöshetsdiskursen. I relation till arbetslöshet skulle en dikotomi kunna vara lönearbetande - bidragstagare. Därför att förutom att de står i motsats till varandra i praktiken tillskrivs de olika positioner i hierarkin och därmed värderas de olika utifrån de normer som råder. 41 I detta fall förfaller lönearbetande vara av mer värde än bidragstagare. Det är också därför det kommer att vara ofrånkomligt att analysera om sysselsättningspolitiken när det talas om arbetslösa. Därför att arbetslösa finns i relation till att det finns sysselsatta. För besvarande av min fjärde och sista fråga ”Finns det konflikterande problemrepresentationer mellan de två studerade tidsperioderna 1979/80 och 2006/07?” kommer jag att jämföra bägge tidsperioders material där blicken riktas mot likheter och skillnader i mina tre första frågor. Min roll i analysen och tolkandet som jag kommer att göra är också en aspekt som är av vikt att lyftas fram. Eftersom att en diskurs består av en tolkning om verkligheten innebär det att diskursanalysen som jag kommer att göra också blir en form av tolkning av verkligheten. Det är en tolkning av många och som därmed visar på att det inte finns någon given verklighetsbild eller en sanning. Snarare ligger möjligheten i att se det underliggande i meningsskapandet såväl som att genom att studera effekterna och jämföra dessa går det även att se vilka problemrepresentationer 41 Bacchi Carol, Analysing policy: What`s the problem represented to be?, 2009, s. 184 17 som möjliggör inkludering av utsatta grupper såväl som exkludering. Att tolka material är inte helt självklart och de begränsningar som kan uppstå med det diskursanalytiska angreppsättet jag har valt kallas för reflexivitetsproblematik. 42 Problematiken med reflexivitet innebär att eftersom forskaren själv är en del av den kultur som undersöks där diskurser råder blir det också svårare att förhålla sig till det som en socialkonstruktion. Forskarens närhet av en diskurs gör också att man delar de problemrepresentationer och ett annorlunda synsätt på ”problemet” kan te sig främmande. När jag bearbetar mitt empiriska material kommer det att bestå av både bokstavligt utläsande såväl som tolkande. Bokstavligt i avseendet att jag gör antagandet att språket fyller en viktig funktion i en policyformulering och tolkande för att jag anser att det blir snävt att tolka ord utan någon större helhet vilket skulle bli en begräsning i att se en arbetslöshetsdiskurs. För att avhjälpa reflexitivitetsproblematiken som skulle kunna uppkomma vid en diskursanalys kommer jag kommer att redogöra konsekvent för de citat som ligger till grund för min tolkning och analys. Dels för att det är viktigt att se hur policy formuleras utan tolkning. Dels för läsaren att reflektera över hur och på vilka premisser ett specifikt citat tolkats. Men framförallt för transparensen och min egen intersubjektivitet i uppsatsen som möjliggör i sin tur en ökad reliabilitet såväl resultatsvaliditet. 42 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 12 18 3. Empiri & Analys 3.1 1979-‐ Arbete åt alla I följande avsnitt beskriver jag och analyserar hur arbetslöshet och arbetslösa artikuleras i en av statens offentliga utredningar “Sysselsättningspolitik för arbete åt alla” från året 1979:24. En utredning om sysselsättning och arbete som kom att prägla proposition ”Om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning” 1980/81:126. Denna proposition lades fram ett år senare av regeringen efter att utredningen gjordes och kommer att analyseras efter denna SOU. I denna SOU behandlas sysselsättningspolitiken och vad som krävs för att öka sysselsättningen. 43 Syftet med utredningen som utgör sysselsättningsutredningens slutbetänkande är bland annat att få en sammanhållen syn på frågor inom ramen för sysselsättning. Utredningen lyfter dels blicken på och arbetskraften som benämns som resurser. Dels genom att belysa de svårigheter som anses föreligga för att allt fler individer skall komma ut i sysselsättning. Utredarnas ambition har varit att lägga fram förslag för en mer långsiktig planering av alla nivåer i samhället som de själva beskriver det. Detta menar man på är det som krävs för en mer ambitiös sysselsättningspolitik skall kunna komma till stånd och att målet arbete åt alla skall kunna uppfyllas.44 3.1.1. Problemrepresentation och antaganden Ökat intresse måste ägnas de grupper som i dag inte är sysselsatta, både de arbetslösa och de som står helt utanför arbetsmarknaden. Många fler både kan och vill förvärvsarbeta om de får möjligheter till det. Dessa betecknas som “potentiell arbetskraft”. 45 Utredningen inleds med att peka på att det finns grupper av människor som står utanför arbetsmarknaden. Dessa grupper som inte benämns mer specifikt inledningsvis utgör en ”potentiell arbetskraft” som inte tillvaratagits. Betoning görs även på att dessa grupper har både arbetsförmåga och vilja till att arbeta men att det inte har tagits tillvara. Därför är det av vikt att öka intresset för de arbetslösa. På vilket sätt intresset behöver ökas för de arbetslösa utvecklas inte 43 SOU 1979:24, s.17 44 SOU 1979:24, s.17 45 SOU 1979:24, s.18 19 mer specifikt dock artikuleras en formulering om de arbetslösa som ”potentiell arbetskraft”. Att benämna arbetslösa som potentiell ser jag som ett positivt sätt att beskriva arbetslösa. Ordet potentiell har en positiv laddning både definitionsmässigt såväl som associationsmässigt. Därför att det kan hänföras till att det är något som är möjligt men som inte har förverkligats. Den ”potentiella arbetskraften” tolkar jag därmed ses som en resurs och inte en belastning. Vilket åskådliggör ett ekonomiskt perspektiv i denna formulering, här har vi outnyttjade arbetsresurser, vilket kan kontrasteras mot att man skulle tala om att dessa personer behöver vi få in i den sociala gemenskapen. De grupper som problematiseras är förtidspensionerade, kvinnor, invandrare, ungdomar, personer med funktionshinder eller psykiska störningar och slutligen personer bosatta i glesbygden. Varför fokus riktas mot dessa grupper är för att sysselsättningssiffrorna förefaller sig vara lägre inom dessa grupper. Därför menar utredningen på att de grupper som har lägst sysselsättningsgrad är också de som utgör den största potentiella arbetskraften. De problemen som ligger till grund för att individer är arbetslösa beskrivs som ”förvärvshinder som måste avlägsnas”.46 Genom att tala om förvärvshinder som måste avlägsnas tyder det på en problembild om en bristande förmåga att utnyttja resurserna och där det är av allra största vikt att hindren avlägsnas så att resurserna kan nyttjas. Denna problemformulering indikerar likt tidigare ett resursperspektiv utifrån ett ekonomiskt synsätt. Vidare beskriver utredarna förvärvshinder som att för somliga kan det handla om ett enda avgörande hinder som står i vägen för ett förvärvsarbete medan för andra kan det vara flera samverkande hinder. De hinder som exemplifieras är otillräcklig grundskoleutbildning samt brist på arbetserfarenhet. Endast fyra av fem har avslutad högstadieutbildning mot en av två som är i arbete. Avsaknaden av avslutad utbildning är något som problematiseras både för ungdomar såväl som äldre arbetslösa. Skillnader i regioner som är glesbygder lyfts också fram som ett problem där mindre än 10 % av de utan arbete kan tänka sig att flytta för ett arbete på annan ort.47 Vad som gör att människor inte arbetar i glesbygderna konstateras ha att göra med brister i samhällsservicen.48 Med bristande samhällsservice åsyftas bland annat ”brister i kommunikationssystemet”, ”brister på annan närservice i bostadsområdena ”. Men även som ovan nämnt låg utbildning och brister i skolans kommunikation om arbetsmarknaden. Dessa brister bör därför hanteras genom att avsätta större arbetsmarknadspolitiska insatser till de som söker arbete. I problembilden om regionerna tycks de 46 SOU 1979:24, s.21 47 SOU 1979:24, s.21 48 SOU 1979:24, s.310 20 geografiska faktorerna stå i centrum framför ett synsätt om arbetsvilja och resurstänkande. Den problempresentation som lyfts fram när det gäller kvinnor innefattar i sin tur både de som hemarbetar, där deras ”potentiella arbetskraft” inte tillvaratas på grund av vad som beskrivs som ”bristfällig utbyggnad av barnomsorgen” och äldre kvinnor över 45 år. Det antagande som ligger bakom de arbetslösa kvinnors problemrepresentation är att bägge föräldrarna inte kan arbeta då det inte finns någon omfattande barnomsorg drabbar detta i regel kvinnorna på grund av könsrollerna, vilket gör att det är kvinnorna som stannar hemma. Även här ser vi problembilden utgöras av yttre faktorer likt glesbygdsarbetslösheten. Dessa yttre faktorer som problematiseras kan man också anta indikerar på behovet av offentliga insatser då bristerna i samhällsservicen tyder på att människor inte får den service som de har rätt att förvänta sig. Avseende gruppen ”äldre kvinnor” som pekas ut har ungefär hälften av alla kvinnor över 45 år angivit hälsoskäl till att de inte förvärvsarbetar enligt utredningen.49 Behovet av anpassning av arbetsmarknaden åskådliggörs i att dessa kvinnor har specifika krav gällande arbetets utformning. De vill helst arbeta heltid och sällan skift. Utifrån det menar utredarna därför att arbetsplatser behöver anpassas i större omfattning om allt fler av kvinnorna ska kunna delta i arbetslivet. Arbetets värde och innehåll lyfts också fram i utredningen. Arbete ska inte enbart handla om försörjning på materiell basis utan arbete skall också ge individer social gemenskap. Det ska dessutom göra tillvaron rikare i det att mänskliga behov skall tillgodoses.50 Vilket åskådliggör ett socialpolitiskt perspektiv på arbetslösheten och de arbetslösa. Vidare argumenteras för rätten till arbete genom att slå fast att ”var och en som kan och vill arbeta skall ha rätt till detta”.51 Det är alltså arbete som rättighet som står i centrum snarare än en skyldighet för de som kan arbeta. Detta sätts i en större kontext där samhällets roll och ansvar lyfts fram när det gäller den rätten där vikten av samhällets förutsättningar uttrycks: Hur många som vid ett visst tillfälle kan och vill ta ett förvärvsarbete är emellertid beroende av de förutsättningar som skapas på arbetsmarknaden och i vilken utsträckning som samhället lyckas undanröja förvärvshinder för den enskilde.52 Individen ses i detta ljus som en person som både måste kunna och vilja arbeta för att den skall ha rätt till ett arbete och att samhället ska underlätta med de svårigheter som kan uppstå genom att 49 SOU 1979:24, s.21-‐22 50 SOU 1979:24, s. 216 51 SOU 1979:24, s. 217 52 SOU 1979:24, s. 217 21 stötta med förutsättningar såsom arbetsmarknadsutbildning. Överlag i utredningen argumenteras det för att arbetsmarknadsutbildning är en effektiv åtgärd som är ett bra verktyg för att stävja arbetslöshet. Men det är inte bara samhällets roll och ansvar som det argumenteras för utan det reflekteras även över individen och dess arbetsförmåga där de som primärt pekas ut är människor med funktionshinder och psykiska störningar. Vikten av att tillgodose behovet av sysselsättning till denna grupp betonas mot bakgrund av att de inte får något arbete i den ordinarie arbetsmarknaden på grund av sina funktionshinder och psykiska störningar. Arbetsförmågan och produktionsmålet spelar ingen roll påpekar utredarna.53 Utredarna resonerar som så att om rätten till arbete gäller alla andra grupper av arbetslösa som jag nämnt tidigare bör samma princip om rätten till arbete gälla de med mycket mindre arbetsförmåga. Vidare konstateras i anslutning till människor med funktionshinder och psykiska störningar att det blir problematiskt att åberopa någon form av ”bestämd gräns för hur liten en persons arbetsförmåga skall vara för att det inte skall vara aktuellt för samhället att lösa sysselsättningsfrågan i vid mening”. 54 De slutsatser som dras utifrån detta är dels allas rätt till någon form av sysselsättning. Dels att det inte är individens arbetsförmåga som skall vara det mest avgörande för rätten till ett arbete. Mer implicit finns det dock en antydan om det motsatta, det vill säga att man så långt som möjligt skall säkerställa att resurserna utnyttjas. 3.1.2 Subjektspositioner och effekter Vidare poängteras i utredningen en mer kritisk syn på individens roll i sin arbetslöshet ”Det finns och kommer troligen alltid att finnas personer som ställda i den konkreta valsituationen finner att de föredrar att inte förvärvsarbeta.”55 Med detta citat betonas återigen individens roll i sin arbetslöshetssituation där jag tolkar det som att utredarna betonar att det kommer alltid att finnas de som gör ett aktivt val av att inte vilja ta ett arbete. Utifrån detta citat går det att utläsa en subjektsposition där den arbetslöse som inte är villig och avfärdar ett arbete på grund av den föredrar att inte ha ett förvärvsarbete. Denna subjektsposition som tillskrivs den arbetslöse går i linje med den ovanstående diskussion om individens roll och formuleringen ”var och en som kan och vill arbeta skall ha rätt till detta”. Antydan om att det finns de som inte vill arbeta blir tydligt i detta fall. Därmed gör den enskilde också ett aktivt val att fortsätta vara arbetslös genom att inte söka arbete eller tack nej till de jobb som erbjuds. Argumenten är att visserligen har samhället ett ansvar men det kan inte uppehållas endast där, en motpart som i detta fall är den enskilde med skyldigheter måste också finnas till. Ömsesidigheten mellan samhället och den enskilde behöver 53 SOU 1979:24, s. 217 54 SOU 1979:24, s.217 55 SOU 1979:24, s. 218 22 därför kombineras så att fördelaktiga förutsättningar leder till att personer som befinner sig i arbetslöshet kommer i arbete. Ansvarsresonemanget kopplas vidare till en kvalitativ diskussion om rätten till arbete där utredarna frågar sig: Innebär rätten till arbete bara att samhället har skyldighet att anvisa ett arbete vilket som helst eller har individen också möjligheter att ställa krav på de arbeten som erbjuds? Uppenbart är, att det i så fall måste finnas gränser för vilka krav som individen kan ställa.56 Utifrån ovanstående citat resoneras det över innebörden av rätten till ett arbete. Statens och individens rättigheter och skyldigheter åskådliggörs: Ska individen acceptera vilket arbete som helst eller är det tillåtet att ställa krav och därmed kunna tack nej till ett arbete? Vilka krav som kan ställas av en arbetslös, när och hur den gränsen ska sättas besvaras inte i denna SOU. Men jag tolkar utifrån den sista meningen i citatet att de arbetslösa ställer för många krav annars skulle utredarna inte behöva tala om att en gräns behöver sättas. När gränsen skall sättas och på vilka grunder kan knytas till att de som har ett arbete inte ställer ”dessa” krav utan tar de jobb som finns. Här ser vi tydligt att det artikuleras om en begränsning avseende individens rätt och statens roll blir oproblematiserat i bemärkelsen att ingen motsvarande begräsning hos statens skyldighet eller statens möjlighet att ställa krav återfinns. Vidare i utredningen framgår det tydligt att samhällets ansvar för sysselsättningen inte kan gå ut på att den arbetslöse ska endast kunna ta emot de mest attraktiva jobben och neka till övriga jobb. Därför att ”det måste sättas en gräns där samhällets skyldighet att erbjuda arbete måste anses vara uppfylld”.57 Varför arbetssökandes krav har ökat menar man på har och göra med som det uttrycks ”den allmänna välfärdshöjningen i samhället”, som menas på kommer att öka och därmed kommer valfrihet för rätten till arbete aldrig att råda fullt ut. De arbetslösa överlag målas upp som ”minst attraktiva” på arbetsmarknaden däremot problematiseras även arbetsgivarna som ratar dessa personer och uttrycks i klartext i utredningen.58 Resonemanget som följer är: rätten till arbete för dessa grupper inte kommer att kunna ske i praktiken när det är fritt fram för arbetsgivare att rata de. För att staten skall kunna gå i god för att rätten till arbete verkligen omsätts i praktiken måste det samtidigt vara statens ansvar 56 SOU 1979:24, s. 218 57 SOU 1979:24, s. 218 58 SOU 1979:24, sid 218 23 att påverka de premisserna som ligger till grund för företagen som anställer” 59 Slutsatserna som dras utifrån problematiseringen med att arbetsgivare inte anställer arbetslösa som benämns som minst attraktiva är att detta kan inte få leda till att dessa grupper ska vara de sämst ställda. Genom att vara tvingade till de arbeten som är de minst attraktiva och som andra tackar nej till när de söker hjälp hos arbetsförmedlingen. Vidare skriver man att rätten till arbete kan endast förverkligas genom att underlätta förutsättningar för individen att ta ett arbete, bland annat genom att staten tillhandahåller fler jobb, avlägsna strukturella arbetshinder samt anpassningskrav från både arbetsgivare såväl som arbetstagare till förmån för dessa individers förutsättningar. 60 Den arbetslöses moraliska skyldighet uttrycks i utredningen där det menas på att visserligen har samhället en principiell skyldighet att tillförsäkra individen ett arbete. Men detta förutsätter också en motsvarande skyldighet från individen att ”bidrag till den gemensamma produktionen efter sin förmåga”.61 Individens arbetsförmåga lyfts återigen fram dock i ett mer positivt sammanhang där ju större arbetsförmåga du har desto mer skall du bidrag till den gemensamma produktionen och tvärtom. Vilket kan tolkas som att det finns utrymme för enskilda som inte förmår att bidrag med lika stor arbetsförmåga att också vara en del av samhället och den sociala gemenskapen utan att de tär på samhällsproduktionen. Utifrån ovanstående analys går det tydligt att se att det argumenteras överlag i utredningen om samhällets allt större ansvar för sysselsättningspolitiken därför att man menar på att det finns en ”potentiell arbetskraft” som inte tillvaratas och implicit de svårigheter som uppstår med ”omsorg av dessa människor”. En genomgående röd tråd i utredningen avseende orsaker och förslag på lösningar är av mer strukturell karaktär fastän individens roll utgör en del av problematiseringen. Det är främst yttre faktorer som jag presenterat tidigare såsom brist på längre utbildning, mindre arbetserfarenhet än de som anställs, arbetsgivare som inte vill anställa de ”minst attraktiva”, hälsoskäl, könsroller avseende kvinnors hemarbete som presenteras ligga till grund för arbetslösheten. Både arbetslösa och arbetsgivares roll problematiseras där de arbetsgivare kan sammanfattas som kräsna i sitt val av arbetstagare och de arbetslösa som otillräckliga. 59 SOU 1979:24, sid 218 60 SOU 1979:24, sid 218 61 SOU 1979:24, sid 218 24 3.2 1980-‐ Arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning I följande avsnitt beskriver jag och analyserar hur arbetslöshet och arbetslösa artikuleras i en proposition av regeringen om sysselsättning år 1980 som kom att präglas efter den framlagda statens offentliga utredning ”Sysselsättningspolitik för arbete åt alla” som jag i föregående avsnitt analyserat. I regeringens proposition 1980/81:126 ”Om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning” som överlämnades till riksdagen för antagande av de förslag som angetts inom det arbetsmarknadspolitiska området, uttrycker regeringen inledningsvis att det huvudsakliga i denna proposition är att presentera allmänna riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken.62 Mer specifikt behandlas frågor som syftar till att förbättra arbetsmarknaden såväl som att främja en effektivare och mer ömsesidig anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Samt läggs tonvikt på förslag som behandlar ansvarsrollerna mellan arbetssökande och arbetsgivare. Man menar att bägge parter behöver ta ett större ansvar ifråga om att anpassa sig på den befintliga arbetsmarknaden. 3.2.1 Problemrepresentation och antaganden Den relativt låga arbetslösheten i Sverige förklaras initialt med att till skillnad från andra industrialiserade länder så har Sverige lagt tonvikt på att bekämpa arbetslösheten genom att avsätta aktiva resurser. Trots att Sverige har en lägre arbetslöshet i jämförelse med andra länder ser man från regeringens sida tendenser på arbetsmarknaden som är oroväckande. Den ena oroväckande tendensen är bland annat att den tid en individ är arbetslös har blivit allt längre vilket har lett till en ökning av antalet arbetslösa. Den andra oroväckande tendensen som uttrycks är att man ser ett allt mer ökat behov av resurser av det arbetsmarknadspolitiska slaget. Vilket indikerar ett resurstänkande där man vill tillvarata resurserna. Vilket går i linje med det ekonomiska synsättet som illustrerades i föregående statliga utredning som jag analyserat. Samtidigt skriver regeringen att orsaken till att arbetslösheten inte ökat ännu mer är på grund av de allt mer ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.63 Därför framhålls platsförmedlingens roll som viktig i och med att det i början av 1970-talet skedde en omvandling i arbetsmarknadspolitiken, där man gick 62 Proposition 1980/81:126, s.1 63 Proposition 1980/81:126, s.16 25 mot en riktning där en individualiserad platsförmedling och registrering av de arbetssökande blev allt viktigare. Några av de antaganden som ligger till grund för förändringen av arbetslöshet och de svårigheter man påstår har medförts i och med detta är att man ser ett annat mönster av arbetslöshet som ligger till grund för vilka grupper av arbetslösa som numera utgör arbetslösheten. Vilka grupper är det då som problemrepresenteras? Ju högre sysselsättningsgraden är bland befolkningen, desto fler förvärvshinder har de grupper som ännu inte har etablerat sig på arbetsmarknaden. Hemarbetande kvinnor, arbetshandikappade, ungdomar i tonåren och invandrare med begränsade kunskaper i svenska är exempel på befolkningsgrupper som ofta har särskilda villkor förknippade med sitt arbetssökande.64 Det är alltså hemarbetande kvinnor, arbetshandikappade, ungdomar och invandrare som har särskilda krav vid sökande av ett arbete. Här byggs problemrepresentationen med utgångspunkt i den enskildes roll i sin arbetslöshet, där de särskilda kraven som de enskilda har utgör ett hinder för att ta ett arbete. Vilka är då de särskilda kraven? Regeringen skriver att det ställs krav som är alltifrån att vilja ha ett relevant arbete till att hålla sig borta från arbetsplatser med långa transporttider. Utifrån följande citat kan det vid första anblick tolkas som att de arbetslösa skulle vara kräsna men i efterföljande stycke framträder snarare en bild av att visserligen ses individen i detta ljus som en rationell varelse som väger fram och tillbaka fördelar respektive nackdelar inför sökandet av ett arbete men dessa ”särskilda villkor” betraktas detta till trots som fullt rimliga: Det tycks emellertid även bland dessa grupper finnas en mer allmän tveksamhet till att ta arbete som inte motsvarar ställda förväntningar. Man vill i första hand ha arbete som man utbildats till eller har erfarenhet av. Man vill ha god arbetsmiljö, intressanta och utvecklande arbetsuppgifter, bra arbetstider och undvika långa restider till arbetet. Man söker sig ogärna till arbeten med risk för framtida arbetslöshet om inte denna risk kompenseras med särskilt goda ekonomiska förhållanden.65 De tankar och avvägningar som de enskilda gör är något som beaktas i propositionen då man skriver att dessa önskemål är fullt naturliga och därför måste samhället mäkta med de villkor som arbetssökande allt mer ställer. Resonemanget följer: 64 Proposition 1980/81:126, s. 86 65 Proposition 1980/81:126, s.86 26 Anpassningskraven får inte ställas så okänsligt att dessa grupper ställs utanför arbetslivet. Men om vi skall kunna uppfylla sysselsättningsambitionerna för de svagaste på arbetsmarknaden måste vi istället främja flexibilitet hos de som utan avgörande olägenheter kan ta på sig anpassningsuppgifterna.66 Utifrån ovanstående citat tolkar jag att det är av vikt att de krav som avser anpassning behöver vägas samman så att de inte blir alltför hänsynslösa gentemot dessa grupper. Därför att det är grupper som ses som ”resurskrävande” och därmed i behov av hjälp från samhället. Snarare uttrycker regeringen att kraven behöver riktas mot ”de som utan avgörande olägenheter kan ta på sig anpassningsuppgifterna”. Vilka som utgör detta ”de” preciseras explicit inte utan regeringen nöjer sig med att benämna dessa som ”de”. Dock går det att utläsa implicit i propositionen att de som åsyftas kan ta på sig de så kallade anpassningsuppgifterna är arbetsgivaren. Ett exempel på det är problematiserandet av arbetsgivarens roll i anslutning till de enskildas arbetslöshet. Vilket kommer att redogöras för närmare i senare delen av analysen. Om ungdomar och kvinnors arbetslöshet skriver regeringen att under en lågkonjunktur så drabbas dessa två grupper mer på grund av att det är grupper som har svårare att etablera sig och förankra sig i arbetsmarknaden. Äldre personer lyft också fram som en del av problemrepresentationen i förhållande till förtidspensionärer, vilket framgår av detta citat: Delvis återspeglar den ökade förtidspensioneringen en medveten strävan att trygga försörjningen för bl.a. äldre arbetstagare som har svårt att klara de omställningskrav som en snabb strukturomvandling medför. Utvecklingen måste således till viss del ses som ett uttryck för en höjning av de sociala ambitionerna när det gäller omsorgen om individerna.67 Det är alltså förändringar och arbetsmarknadens funktionssätt som utgör antagandet för den allt mer ökande förtidspensioneringen. Förtidspensionerade beskrivs inte ha kunnat anpassa sig efter strukturomvandlingar och de förändrade krav som omställningarna medfört. Slutsatserna som regeringen drar utifrån detta är att det ska ses som ett led i välfärdsambitionerna om en bättre omsorg för i detta fall de äldre. Hit hör även ambitionen om en tryggare försörjning för de äldre. 66 Proposition 1980/81:126, s.86 67 Proposition 1980/81:126, s.17 27 Likt med det föregående citatet framhålls i följande citat yttre faktorer utanför individen som den alltmer ökade förtidspensioneringen menas bero på: Det är emellertid samtidigt obestridligt att det finns ett klart samband mellan förtidspensionering och regionala skillnader i arbetsmarknadsläge och strukturen på arbetsmarknaden. Ökningen av förtidspensioneringen är sannolikt också en konsekvens av växande krav på produktivitet och effektivitet i arbetslivet.68 Kopplingar görs mellan förtidspensionering och regionala skillnader i landets arbetsmarknad. De regionala skillnaderna som framhålls menas ha gett tydliga effekter för den äldre gruppen av arbetslösa där krav på effektivitet och produktivitet i arbetet inte kunnat realiseras av dem. Utifrån antagandet om att dessa konsekvenser är ett resultat av de växande produktivitetskraven så åskådliggörs här ett ekonomiskt perspektiv där den ekonomiska tillväxten ses som ett problem. Regeringen argumenterar även för hinder i arbetsmarknadens funktionssätt, där arbetsgivare inte förmått tillsätta lediga platser. Regeringen menar att det återspeglas tydligt inom industrin där rekrytering av arbetskraft tycks vara problematiskt. Grunden för denna problematik som beskrivs menas ha och göra med att brist på arbetskraft sker tidigt i en högkonjunktur inom industrin. Trots att företagen lyckats behålla arbetskraft under en kortvarig period när efterfrågan varit låg således minskat på sin produktion, så har det bestått av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Därmed ser regeringen ökad arbetslöshet och ökande arbetskraft ske parallellt. Hit hör även att detta samband skedde under den period där arbetsmarknadspolitiska insatser gradvis ökade.69 68 Proposition 1980/81:126, s. 17 69 Proposition 1980/81:126, s.18 28 Avseende åtgärder för att bekämpa arbetslösheten delas de in i tre inriktningar vilka är: 1. Matchning- I huvudsak handlar matchningsåtgärder om en mer direkt arbetsförmedlande åtgärd av platsförmedlingen där avsikten är ”att påverka sammankopplingen av lediga platser och arbetssökande vid en viss tidpunkt”. 70 2. Utbudet av arbetskraft- Här inriktas åtgärderna på att påverka utbudet av arbetskraft för att stimulera den geografiska såväl som den yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. 3. Efterfrågan på arbetskraft- Förutom att tonvikt läggs på efterfrågan, fokuseras det även på åtgärder som är inriktade på företag som arbetsgivare eller på individbasis.71 Utöver dessa övergripande åtgärder som är av det aktiva slaget finns också kontantstöd (det som benämns idag som försörjningsstöd) samt platsförmedlingens funktion i matchning av arbetslösa. Ökad anpassning lyfts fram som en central del för att komma åt arbetslösheten. Arbetsgivaren och arbetstagaren är de två parterna som åsyftas behöva anpassa sig. Regeringen menar på att företag inom industrisektorn behöver dels erbjuda konkurrenskraftiga villkor på arbetsplatsen, dels finna sig i den rådande ”strukturen på det tillgängliga arbetskraftsutbudet”.72 Gällande arbetstagarna måste även de finna sig i de arbeten som erbjuds inom industrisektorn, genom att utbilda sig och kvalificera sig till det som är nödvändigt vid sådana arbeten. Vidare lyfter regeringen fram anpassning från bägge parterna i relation till deras ansvar. Regeringen menar på att företagens ansvar är att se arbetslösa som ”potentiella möjligheter” och för att komma dit se behövs attitydförändringar från arbetsgivarnas sida och de arbetssökande. Dessutom uttrycks att arbetsgivarna inte får ställa sådana krav som arbetskraftutbudet inte kan uppfylla. Den grupp av arbetslösa som specifikt behöver ändra på sin attityd gentemot arbetslivet är de som bor i mindre orter och glesbygder enligt propositionen. Argumentet är att trots omfattande åtgärder som satts in för skapande av arbetstillfällen så är arbetslösheten relativt högre i de delarna av Sverige. De antaganden som presenteras i propositionen utifrån ”problemen” anpassning och tröghet i arbetsmarknadensfunktionssätt är att arbetslösheten kan hållas nere genom ökade insatser från det arbetsmarknadspolitiska hållet, vilket indikerar behovet av det offentliga och dess funktion: 70 Proposition 1980/81:126, s.19 71 Proposition 1980/81:126, s.19 72 Proposition 1980/81:126, s.41 29 Skall anpassningen förbättras så krävs förändringar i arbetslivet och betydande offentliga satsningar för att åstadkomma detta. Trögheterna måste attackeras genom förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser på olika områden. Detta måste komma till stånd inom ramen för den begränsning av tillväxten inom den offentliga sektorn som är en förutsättning för att resursförbrukningen inte skall överstiga resurstillgången. 73 Med tröghet i arbetsmarknaden avses de alltmer specificerade krav på arbetstagarna. Det handlar inte enbart om utbildning eller yrkeserfarenhet utan man ser från regeringens sida vad som kallas för ”rekryteringspolitik” från arbetsgivarna som lägger allt större viktigt på den enskildes egenskaper. De egenskaperna som exemplifieras som attraktiva är ”noggrannhet, koncentrationsförmåga, tidspassning, stabilitet i anställningen, inlärningsförmåga etc.”74 Detta fokus av egenskaper menas ha lett till att det blivit betydligt mer problematiskt med matchning av arbetssökande, vilket i sin tur resulterat till tröghet i arbetsmarknaden. Hanteringen av den förändrade arbetsmarknaden upplevs också alltmer komplicerat att arbeta med utifrån myndigheternas perspektiv. Denna förändring och omvandling av arbetsmarknaden förklaras utifrån två aspekter. Det första handlar om att målsättningarna av välfärden har gradvis höjts. Det andra handlar om det jag tidigare presenterat, matchning av arbetskraft samt anpassningen från arbetsgivare såväl som arbetstagare. Det resoneras också om varför det är viktigt för samhället att vara angelägna om att inverka på arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Det första skälet som framhålls är konsekvenserna som den arbetssökande drabbas av. De konsekvenser som exemplifieras är att enskilda ställs ”utanför den sociala gemenskap som ett arbete innebär” eller att de får ett arbete efter en tid av långvarig arbetslöshet som består av nedbrytande och passiviserande erfarenheter.75 Det andra skälet är samhällsekonomin, där valet av arbetssökande med de attraktiva egenskaperna kan på sikt leda till samhällsekonomiska effekter på grund av ett ökat motstånd mot förändringar. Dessa resonemang visar tydligt på ett socialpolitiskt fokus i den politiska arbetslöshetsdiskursen. 73 Proposition 1980/81:126, s. 50 74 Proposition 1980/81:126, s. 118 75 Proposition 1980/81:126, s. 70 30 Efter att regeringen genomgående i propositionen påvisat vikten av anpassning framhålls även individens skyldigheter gentemot samhället, såväl som en distinktion görs mellan frivillig arbetslöshet och ofrivillig arbetslöshet som nedanstående citat illustrerar: En arbetssökande måste ha frihet att själv bestämma under vilka villkor han eller hon är villig att ta emot arbete, men arbetslösheten i sig kan inte göras villkorlig. För sådan frivillig arbetslöshet som beror på att en arbetssökande för egen del ställer högre krav än vad som betraktas som rimligt bör man normalt inte kunna påräkna samhällets stöd i samma utsträckning som vid icke villkorlig arbetslöshet. Den höga prioritet samhället ger åt sysselsättningsmålet förutsätter att detta mål sätts lika högt av den enskilde individen.76 Om invandrare beskrivs det kortfattat att ”Invandrarnas arbetsmarknadssituation präglas numera av betydande problem” och invandrarungdomarnas situation beskrivs som ”illa varslande”.77 De åtgärder som redovisas är bland annat introduktionskurser i skolan och utökade arbetsmarknadsinsatser. Vad invandrare skall introduceras i mer specifikt och vilken typ av utökade arbetsmarknadsinsatser uttrycks inte. En mer utförligare problembeskrivning än det jag just nämnt av invandrare arbetsmarknadssituation är svårare att finna i propositionen. 3.2.2 Subjektspositioner och effekter Hur benämns de arbetslösa grupperna kvinnor, arbetshandikappade, ungdomar och invandrare? I propositionen benämns de som ”konkurrenssvaga grupper” samt som ”utsatta grupper”. Med konkurrenssvaga tolkar jag de arbetslösas situation som att de befinner sig i underläge i arbetslivet utifrån sina förutsättningar som inte riktigt räcker till i förhållande till de arbetsföra. Medan utsatta grupper kan tolkas som att det är grupp som befinner sig i en pressad situation i förhållande till andra grupper. För att det ska finnas utsatta förutsätter det etablerade grupper som inte befinner sig i en utsatt situation, i detta fall är de övriga grupperna i samhället som har ett arbete. Tydligare blir beskrivningen av utsatthet när ”utsatta grupper” nämns specifikt i relation till ungdomsarbetslösheten. Propositionen konstaterar att ungdomarna tenderar att bli drabbade hårdare av arbetslöshet jämfört med vuxna, vilket har och göra med ungdomarnas svaga 76 Proposition 1980/81:126, s.86 77 Proposition 1980/81:126, s.80 31 förbindelse till arbetsmarknaden. Detta påstås ske i synnerhet under en konjunkturnedgång men också oavsett konjunkturläget gör det sig gällande. Att ungdomar beskrivs som att de ”blir drabbade” indikerar här att arbetslösheten är något som händer de helt utan egen förvållande som en slags naturkraft. Det talas även om strukturella förändringar inom arbetsmarknaden som inverkat på ungdomarnas arbetssituation bland annat ”inträdesjobb” har blivit betydligt färre, utbildningskrav, högre krav både när det gäller effektivitet såväl som på kunskap då skillnaderna på lönen mellan en erfaren person och en oerfaren är marginell. Skolan lyfts också som en viktig kompentent i den problematik som ligger till grund för ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Enligt propositionen har det blivit ett större glapp mellan skola och yrkeslivet, något som skolan heller inte förmår förberedda ungdomarna inför. Ungdomars roll betonas med försiktighet då regeringen uttrycker sig om de i relation till skolans roll ”Ungdomarnas attityder till arbete kan ha förändrats. Deras förväntningar om vad arbetslivet har att erbjuda kan vara orealistiska.”78 Ungdomarnas attityder kan alltså vara förändrade och att deras förväntningar kan vara orealistiska men regeringen påstår inte att det är så varken explicit eller implicit fortsättningsvis i propositionen. Avseende förtidspensionärer och arbetshandikappade som man uttrycker det benämns de i relation till den utveckling som presenterats med allt fler svårigheter för de utsatta grupperna. De benämns också som utsatta grupper och följden av det är ”ett tecken på ökad utslagning och utestängning från arbetsmarknaden”.79 Det är alltså arbetsmarknaden och dess funktionssätt med omställningarna och skärpta krav som har lett till att dessa grupper utestängs från arbetsmarknaden således tillhör de en ”utsatt grupp” på grund av en ”ökad utslagning” av arbetsmarknaden. Utifrån denna ovanstående analys går det att konstatera att det bärande i problematiseringen om arbetslöshet och arbetslösa är att man ser från regeringens sida krav från både arbetslösa och arbetsgivare. Individens krav förklaras i termer av att det är naturligt och ett led i den allmänna välfärdshöjningen och därmed ska inte staten vara hänsynslösa. Medan arbetsgivarens roll problematiseras tydligare där man ser att det behöver tas ett större ansvar i fråga om anpassning och att man inte ska vara kräsen som arbetsgivare med allt specifika krav. Ett resursperspektiv appliceras på de arbetslösa där ekonomi men framför allt sociala aspekter sätter prägel på propositionens utformning av subjektspositioner såväl som effekter. 78 Proposition 1980/81:126, s. 52 79 Proposition 1980/81:126, s.70 32 3.3 2007-‐ Från socialbidrag till arbete I följande avsnitt beskriver jag och analyserar hur arbetslöshet och arbetslösa artikuleras i en av de statliga offentliga utredningarna ”Från socialbidrag till arbete” 2007:2. Utredningen kom att prägla proposition ”Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken” 2006/07:89 som implementeras ett år senare och utgör det andra policydokumentet som kommer att analyseras inom denna tidsperiod. Att propositionen präglats av utredningen kan uttryckas mer specifikt i att utredarna skulle beakta samtliga delar i regeringens politik om arbete som involverar bland annat jobb- och utvecklingsgarantin som är en av de stora jobbreformerna som sjösattes. 80 I den statliga utredningen lyfts det fram åtgärder som ska stödja övergången och främja ekonomiska drivkrafter för de enskilda från bidragsberoende till att försörja sig genom eget arbete. De beskrivningar och analyser som uttryckts i utredningen är avsedda för den övervägande andel av arbetslösa som får ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet. Varför socialbidrag sätts i relation till arbete är på grund av att det beskrivs vara arbetslöshetens främsta effekter något som följande mening framhåller ”Personer som är hänvisade till samhällets yttersta skyddsnät utgör vidare en särskilt utsatt grupp, eftersom de inte bara är utestängda från arbetslivet, utan ofta också står utanför de inkomstrelaterade delarna i det generella välfärdssystemet.”81 Utifrån detta citat antas ett ekonomiskt perspektiv där utredarna med andra ord säger att personer som saknar arbetsinkomst står även ofta utan annan inkomst. Enligt utredarna är ambitionen att de förslag som presenteras ska utgå från individens upplevelser och uppfattningar på vad man själv anser behöva komma till stånd för en förändring skall kunna ske så att man kommer i arbete. Vilka dessa upplevelser och uppfattningar är och hur utredarna kommit i kontakt med dem uttrycks inte närmare. De argument som ligger bakom denna ambition och utgångspunkt i förslagen är att för en förändring ska realiseras och vara långvarig krävs det förändringar som utgår ifrån varje enskilds förutsättningar och drivkrafter.82 80 SOU 2007:2, s.66 81 SOU 2007:2, s. 23 82 SOU 2007:2, s. 21 33 3.3.1 Problemrepresentation och antaganden Problembeskrivningen inleds med att ta avstamp från 1990-talets ekonomiska kris och dess påföljder på arbetsmarknaden idag. Varför arbetslöshet har en stark koppling till ekonomiskt bistånd förklaras det med stöd av forskning som menar på att det är specifikt arbetslösheten som är en av de största förklaringarna till erhållande av ekonomiskt bistånd. 83 Denna koppling menar utredarna är också intressant i relation till hur arbetsmarknaden utvecklats. En del av problembeskrivningen som byggs upp beaktar de förändringar som skett i Sverige inom arbetsmarknaden som benämns ”ett nytt samhälle”.84 I kölvattnet av strukturomvandlingarna så skedde också en övergång ifrån industrisamhället till ett informationssamhälle där utveckling inom teknologi kom att bli fundamentalt, något som också ligger till grund för de ökande kraven på produktionen och effektivitet vilket indikerade då en syn på tillväxt som ett problem. De slutsatser som utredningen drar utifrån detta är att i och med att produktion specialiserad på kunskap blivit större har även kraven på kompetens ökat parallellt. Därtill kommer begreppet ”livslångt lärande” som menas ha fått en ökad betydelse i och med de förändringar som skett i arbetsmarknaden. Livslångt lärande innebär dels att samhället får ett större ansvar avseende att förse de enskilda med möjligheter till att studera vidare. Dels innefattar det den enskildes roll som inte ska förbise de möjligheter och incitament som tillhandahålls för sin egen kompetensutveckling.85 Häri ser vi tydligt ett resursperspektiv som inbegriper det livslånga lärandet där individen ses som en resurs som måste läras till att ständigt utvecklas så att dess arbetskraft kan nyttjas för att vi ska klara av de allt ökade kraven som arbetsmarknaden ställer på oss. De grupper som pekas ut likt tidigare policys som jag analyserat är förtidspensionerade, personer med långa sjukskrivningar, ungdomar och utrikesfödda.86 I utredningen uttrycks en oro över att allt fler står utanför arbetsmarknaden. En av konsekvenserna som lyfts fram är bland annat de stora samhällskostnaderna som arbetslösheten medför och detta menar utredarna på behöver tydliggöras. Behovet av tydliggörandet görs genom att applicera ett samhällsekonomiskt perspektiv på arbetslösheten som följande illustrerar: En alltför stor andel av den arbetsföra befolkningen är idag utan arbete. Det produktionstillskott som dessa personer skulle kunna tillföra om de hade arbete är 83 SOU 2007:2, s. 136 84 SOU 2007:2, s. 70 85 SOU 2007:2, s. 74 86 SOU 2007:2, s. 74 34 omfattande och skulle frigöra resurser till andra ändamål. De samhällsekonomiska konsekvenserna av olika insatser för arbetslösa, och arbetslösa med ekonomiskt bistånd i synnerhet, måste därför belysas på ett tydligt sätt.87 Avseende ungdomars arbetslöshet beskrivs orsakerna handla om bristande erfarenhet av arbetslivet. Det konstateras i utredningen att ”Det handlar inte längre om en kort övergångstid utan mer om en utsträckt och särpräglad fas i livet.”88 De hinder som målas upp stå i vägen för ungdomars etablering på arbetsmarknaden är både strukturella faktorer såväl som individuella vilket följande punkter illustrerar: 1. De rådande förutsättningarna på arbets- och bostadsmarknaden 2. Generationsspecifika särdrag, till exempel om man tillhör en stor årskull 3. Individens bakgrund, till exempel kön och föräldrars socioekonomiska tillhörighet, om man är född utomlands eller i Sverige och den egna utbildningsnivån.89 Betydelsen av att kontakter i arbetslivet för att få ett jobb blir tydligt när utredarna talar om ungdomarnas arbetslöshet. Utredarna refererar till en rapport från Ungdomsstyrelsen som konstaterar framförallt två saker. Det första som konstateras är att de ungdomar som jobbar extra vid sidan av skoltiden är också de ungdomar som kommer att uppleva mindre svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det andra som konstateras är att för att ungdomars tidiga kontakt med arbetslivet ska kunna ske så hänger det ihop med vilka omgivande kontakter de har, då de som de har fått ett jobb har fått det främst genom föräldrar, vänner och kontakter men också genom att själva söka aktivt ett arbete. Utifrån denna problematisering ser vi tydligt att de sociala kontakterna utgör en central del i fråga om möjligheter att komma i arbete. Det krävs ingen vidare analys för att konstatera vilka som gynnas och missgynnas av detta. De ungdomar som har etablerade föräldrar i arbetsmarknaden har större chans att komma i arbete än ungdomar utan. Vilket visar på det sociala arvets funktion på längre sikt i det att har ungdomen föräldrar med arbete och ”bra kontakter” ökar sannolikheten också att ungdomens väg till arbete blir lättare. I anslutning till ungdomars arbetslöshet uttrycks en motsättning mellan å ena sidan utbildningspolitiken och å andra sidan arbetsmarknadspolitiken. Denna motsättning handlar om att utifrån ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv tycks det vara fundamentalt med att ungdomarna skall komma i arbete. Detta samtidigt som från det utbildningspolitiska hållet finns det mål om att unga skall vidareutbilda sig. Häri finns det två aktörsperspektiv med olika intressen som 87 SOU 2007:2, s. 119 88 SOU 2007:2, s . 95 89 SOU 2007:2, s. 95 35 åskådliggör en målkonflikt mellan å ena sidan arbetsmarknadens parter å andra sidan utbildningens parter där man ”tävlar” om ungdomarna. Anmärkningsvärt med denna målkonflikt är att de inte sätts i anslutning till det ”livslånga lärandet” som jag menar på inbegriper just både utbildning och att komma i arbete då de förutsätter varandra i ett allt mer kunskapsbaserat samhälle med kvalificerade arbetsuppgifter. Dock visar denna målkonflikt på att arbete inte kan talas om som en enskild fråga utan att tangera andra politiska områden. Den andra gruppen som utredningen tar sikte på är utrikesfödda där utredarna konstaterar att de har lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Detta förklaras bland annat av att utrikesfödda som levt i Sverige under kort tid blir mer utsatta för konjunkturväxlingar. 90 Man ser även en skillnad mellan könen där män tycks ha högre sysselsättningsgrad än kvinnor med utomeuropeisk bakgrund vilket förklaras ha och göra med könsrollerna i länder utanför norden. Varför sysselsättningsgraden skiljer sig åt mellan inrikes och utrikesfödda refererar utredarna till en av Integrationsverkets rapporter. Integrationsverket menar på att de inte finner något empiriskt stöd för att skillnaderna för etablering på arbetsmarknaden beror på utbudssidan, det vill säga utrikes föddas personliga egenskaper. Utan snarare slås det fast att svaren på dessa skillnader behöver sökas på efterfrågesidan, det vill säga hos arbetsgivare. Detta menar Integrationsverket således indikerar på att diskriminering mot utrikes födda sker.91 Ytterligare ett antagande som ligger till grund för problembeskrivningen är arbetssökandes användning av olika jobbkanaler som består av både formella och informella.92 Formella kanaler kan vara alltifrån tidningsannonser med jobb till arbetsförmedlingen och där informella kanaler involverar den enskildes kontaktnät. Även här refereras till studier som visar på att det som ger mest utdelning är de informella rekryteringskanalerna då lönen blir högre. Vilket i sin tur förklaras med att: En förklaring är sannolikt olikheter i de nätverk som omger individen, och utrikes födda får lägre lön när det använder sig av informella kontakter eftersom de saknar ”de rätta” kontakterna, dvs. personer som har en god ställning på arbetsmarknaden.93 Utifrån detta citat går det att anta att det skulle finnas ”fel” kontakter, då dessa kontakter tycks själva ha en svag förankring i arbetsmarknaden och därmed förmår inte den utrikesföddes kontaktnät att erbjuda personen i fråga som är arbetssökande möjligheter till ett arbete med ”bra” lön. Därmed fastlås att gruppen utrikesfödda är i behov av hjälp och därför är det av vikt att 90 SOU 2007:2, s. 81 91 SOU 2007:2, s. 83 92 SOU 2007:2, s.83-‐84 93 SOU 2007:2, s. 84 36 arbetsmarknadsinsatser riktas gentemot denna grupp. Utredarna menar på att det blir i synnerhet viktigt för utrikesfödda att få hjälp med att etablera kontakter via formella kanaler såsom arbetsförmedlingen. Problemet ligger alltså inte i arbetsmarknadens funktionssätt eller i de administrativa rutinerna likt tidigare års material, utan snarare riktas fokus på de svaga gruppernas förmåga att slå sig igenom i systemet. Sambandet mellan arbetslöshet och ekonomiskt bistånds lyfts återigen fram med utgångspunkt i vilka faktorer som ligger till grund för detta samband och som utredarna stödjer sig med anledning av att det vilar på forskning. Faktorerna som målas upp består av sex punkter och är dessa som följer: 1. Arbetsmarknadens generella efterfrågan på arbetskraft. När efterfrågan är lägre än utbudet blir följden arbetslöshet. 2. Arbetsmarknadens kvalifikationskrav. När dessa krav inte mot-svaras av den tillgängliga arbetskraftens resurser uppstår strukturarbetslöshet. 3. Individens sociala situation. Ju mer uppenbara problemen är, desto svårare är det i regel för den enskilde att få ett arbete på öppna marknaden. 4. Nationellt ursprung. Vittnesmål om att utrikes födda diskrimineras av arbetsgivare är välkända. 5. Den individuella motivationen. 6. Förvärvshinder. Bland dem som står utanför arbetsmarknaden finns en relativt stor andel som av olika skäl, t.ex. barnomsorg, är förhindrade att arbeta, t.ex. avsaknad av barnomsorg.94 Punkt ett om arbetsmarknadens efterfrågan, punkt två om arbetsmarknadens kvalifikationskrav, och punkt fyra som handlar om arbetsmarknadens funktionssätt, diskriminering och förvärvshinder är faktorer som jag betraktar är av strukturell karaktär medan punkt tre och fem som involverar individens motivation och sociala situation är av individuell karaktär. Häri ser vi tydligt ett aktörsperspektiv där både arbetsgivare och arbetslösa problematiseras. Dessa nämnda faktorer går i linje med tidigare faktorerna som jag presenterade om ungdomarnas arbetslöshet. Tydligt blir det att individens sociala situation till exempel socioekonomiska bakgrund och den egna utbildningsnivån spelar roll för sannolikheten att komma i arbete för alla grupper av arbetslösa och inte enbart ungdomarna. Dock råder det en avsaknad av utförligare resonemang om individens motivation som utredarna lyfte fram men som mer implicit artikuleras i lösningarna som presenterad där fokus är på att stärka de ekonomiska drivkrafterna att komma i arbete. Vilket indikerar implicit att man ser en 94 SOU 2007:2, s.138 37 avsaknad av motivation hos de arbetslösa därav argumenteras det för lösningar som fokuserar på individen. Ytterligare en beståndsdel i policys om arbetslöshet är rätten till arbete ur ett ekonomiskt perspektiv som lyfts fram i korthet i relation till ett välfärdsperspektiv: Rätten till arbete har länge varit en central princip i det svenska samhället och utgör en hörnsten i våra välfärdssystem. Arbete är t.ex. inkörsporten till de delar i välfärdssystemet som bygger på den s.k. inkomstbortfallsprincipen. (..). Eftersom dessa ersättningar är relaterade till bortfall av en inkomst gäller detta skyddsnät inte personer som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden. För dessa personer blir det därför även ur ett välfärdsperspektiv viktigt att principen om arbetslinjen upprätthålls. 95 Citat visar på hur politiskt fokus läggs på vikten av att komma i arbete och rätten till arbete sätts i relation till att ersättningarna är kopplade till den enskildes arbetsinkomst så täcker inte skyddsnätet alla arbetslösa. Hit kopplas arbetslinjen samman med rätten till arbete. Arbetslinjen tolkar jag utifrån utredarnas betoning att det skulle finnas en ”linje” som inte har arbete som ledord utan något annat som tydligt åsyftas är bidrag. Denna tolkning baserar jag dels på att bidrag tydligt kopplas samman med arbete i citatet ovan genom att de blir oupplösligt sammankopplade i ett slutet system. Dels på grund av att arbete och dess värde sätts i relation till bidrag implicit och explicit. Eftersom att den huvudsakliga ambitionen med utredningen är att underlätta för de enskilda att gå från bidrag till arbete är ett led i detta främjande av ekonomiska medel som drivkraft för den enskilde det som också benämns som ekonomiska incitament.96 Varför behovet av att öka de ekonomiska incitamenten finns är bland annat på grund av att öka enskildas drivkrafter att övergå från bidrag till arbete och den demografiska utmaningen i och med de kommande pensionsavgångarna.97 Mer implicit går det att se i och med detta en antydan om att människor är arbetslösa för att de vill vara arbetslösa då fördelarna inte överväger nackdelarna. Något som jag får stöd för i följande citat där betoningen av de ekonomiska incitamenten åskådliggörs i anslutning till samhället och individens roll: 95 SOU 2007:2, s.85 96 SOU 2007:2, s.290 97 SOU 2007:2, s.290 38 Socialtjänstens ekonomiska bistånd har således en 100-procentig marginaleffekt, vilket gör att det inte alla gånger lönar sig ekonomiskt att gå från bidrag till arbete. I förlängningen kan det riskera att leda till inlåsning i ett långvarigt bidragsberoende. Det är viktigt att samhället ger signaler om att det alltid lönar sig att arbeta. Det är även viktigt att stimulera enskilda med ekonomiskt bistånd att söka sig till arbetslivet även om deras förvärvsinkomster blir relativt låga, t.ex. vid deltidsarbete eller ett arbete med låg lön. Viljan att ta ett förhållandevis lågavlönat arbete torde öka om även den disponibla inkomsten ökar. 98 Jag tolkar utifrån detta citat att problematiseringen är att det inte tycks vara lönsamt att lämna bidragsberoendet och komma i arbete därför att det inte finns tillräckliga ekonomiska incitament för att denna övergång skall kunna vara aktuell för den arbetslöse. Det visar på ett antagande om ekonomin som främsta drivkraft för individen att komma i arbete vilket skulle kunna kontrasteras mot arbetets egenvärde eller den sociala gemenskapen, aspekter som hade en tydligare inbäddning i tidigare års material. Utifrån antagandet om de ekonomiska drivkrafterna blir det därmed ofrånkomligt att samhället behöver sända tydliga signaler där det tongivande behöver vara att det alltid skall löna sig att arbeta och som behöver tydligt sättas i kontrast till att det inte skall löna sig att gå på bidrag. Detta ekonomiska synsätt blir tydligare i slutledningen av citatet i det att om den enskilde tar ett arbete kommer det att löna sig att arbeta då den disponibla inkomsten kommer att vara högre än bidragssumman vilket blir en drivkraft att lönearbeta och därmed stå för sin egen försörjning. 3.3.2 Subjektspositioner och effekter En del av problembeskrivningen som till grund för alla dessa gruppers arbetslöshet som jag redogjort för, skriver utredarna är att de i regel saknar arbetskontakter såväl som referenser jämfört med de etablerade arbetstagare som utredarna beskriver har ”arbetat upp” dessa kontakter och referenser, således blir det mer problematiskt för de som står utan detta att konkurrera om arbete. Med utgångspunkt i behovet av kontakter i arbetslivet går det att tydligt se att de med en nära anknytning till arbetsmarknaden och ”arbetat upp” sitt kontaktnät är också de som gynnas av detta. Därför att det blir lättare att få ett nytt jobb när dessa konkurrerar med de som står utan 98 SOU 2007:2, s. 440 39 förankring på arbetsmarknaden såväl som bristande kontaktnät och därmed missgynnas av sin situation när man står långt ifrån arbetsmarknaden. Utöver de antaganden som lyfts fram i problematiseringen av ungdomars arbetslöshet betonas en ännu viktig faktor som går i linje med de högre kraven på kompetens och allt fler kvalificerade arbeten som strukturomvandlingen i Sverige medfört. Ungdomar som inte påbörjat sina gymnasiestudier eller fullföljt de är dem som har det mest problematiskt med att komma i arbete. Dessutom har dessa ungdomar större tendens till att bli långtidsarbetslösa och därmed riskerar på längre sikt att få problem med sin ekonomi. Det refereras även till Socialstyrelsen i utredningen som menar på att det finns samband mellan ungdomar med svag ekonomi och ”låg utbildning, invandrarbakgrund och att de kommer från låginkomstfamiljer.”99 Arbetsmarknaden beskrivs vara uppdelad i en primär och sekundär arbetsmarknad. Där den primära karaktäriseras av arbetsuppgifter som behöver kvalifikation och erbjuder trygga arbetsförhållanden medan den sekundära karaktäriseras av det som inte kvalificerat och stabilt. Det är också i det sistnämnda som de unga är överrepresenterade just på grund av bristande erfarenhet av yrkeslivet. Ur perspektivet om vem som gynnas och vem som missgynnas framhålls det även att det inte är enbart arbetslösheten i sig som leder till att de står utanför arbetsmarknaden. Utan detta hänger också ihop med det system där det finns regler för att kvalificera sig till en ersättning som den enskilde har rätt till. Något som förutsätter att den enskilde redan haft en förankring på arbetsmarknaden. Detta menar utredarna skapar en ”segmentering” som de själva beskriver det som och att de som inte förmått att kvalificera sig för de villkor som socialförsäkringssystemet har, blir också ”marginalgrupper” i samhället. I anslutning till detta är det återigen ungdomar, utrikesfödda och övriga utan förankring i arbetsmarknaden de som utgör denna problembeskrivning och ”marginalgrupper”.100 Vilka som utgör ”övriga utan förankring i arbetsmarknaden” utvecklas inte vidare. Utanförskap är också något som problematiseras i utredningen och som utgör en central del i diskursen om arbetslöshetens effekter där utanförskap tycks vara ett tillstånd som riskerar att kvarstå livet ut: Det är en allvarlig signal om att personer som vare sig får arbete eller omfattas av de inkomstbaserade delarna i socialförsäkringssystemet riskerar ett livslångt utanförskap. Än allvarligare är att deras 99 SOU 2007:2, s. 105 100 SOU 2007:2, s. 137 40 möjligheter till arbete inte utreds i tillräckligt hög grad och att deras kompetens därmed inte utnyttjas.101 Utifrån detta citat är utanförskap att ses som en indikator för förlorade resurser och något som behöver bekämpas. Vidare ses utanförskap som ett tillstånd som omfattar alla arbetslösa som inte har ett lönearbete. I denna analys går det se tydliga tendenser på behovet av en förändrad arbetsmarknadspolitik där ekonomiska incitament står i centrum. Att alltfler personer går på bidrag definieras synonymt med att befinna sig i ett utanförskap och som tycks ha ersatt arbetslöshet som begrepp. Likt tidigare års material problematiseras strukturella faktorer till viss del dock kompletteras de med orsaksförklaringar av individuell karaktär såväl som lösningar inriktade på individen och dess förmåga att ta till sig de arbetsmarknadspolitiska insatserna som erbjuds. Vilket visar på en förskjutning i hur det artikuleras om arbetslöshet i allmänhet och arbetslösa i synnerhet. Att ett större ansvar läggs på individen blir tydligt när man tittar på de lösningar som presenterats till exempel sänka trösklarna i övergången mellan bidrag och arbete. 3.4 2006/07 Jobb-‐ och utvecklingsgarantin I regeringens proposition ”Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken” som överlämnades till riksdagen behandlas huvudsakligen jobb- och utvecklingsgarantin, arbetslöshetsförsäkringen samt förslag riktade till Arbetsmarknadsverket och som åsyftar till en mer sammansvetsad myndighet. Jobb- och utvecklingsgarantin som kom att vara en av regeringen stora reformer beaktades redan i SOU ”Från socialbidrag till arbete” som jag analyserat tidigare. Det som föranledde propositionen är att regeringen vill avveckla den tidigare regeringens arbetsmarknadspolitiska program den så kallade aktivitetsgarantin som regeringen menar brast i effektivitet och inte fyllde sitt syfte.102 Därför vill man från regeringens sida ersätta den med jobboch utvecklingsgarantin. Jobb- och utvecklingsgarantin består av tre faser där den första består huvudsakligen av ”intensifierade jobbsökaraktiviteter” som riktar sig till de långtidsarbetslösas specifika problem. Fas 2 inriktar sig mer på att tillgå det utbud av arbetsmarknadspolitiska program som kan vara alltifrån praktik, coachning till insatser som har för avsikt att vara kompetenshöjande för den enskilde. Fas 3 kan benämnas som sysselsättningsfasen då den 101 SOU 2007:2, s. 312 102 SOU 2007:2, s.48 41 arbetslöse som inte har ett jobb efter 450 dagar skall arbeta med någon ”samhällsnyttig sysselsättning”. 103 Inledningsvis poängteras att jobb- och utvecklingsgarantin bör utgöras av åtgärder som är formade utifrån individen och som inriktar sig på att så snabbt som möjligt få arbetslösa att komma i arbete, detta skriver man också är syftet med detta arbetsmarknadspolitiska program som presenteras i denna proposition.104 För att bli anvisad till jobb- och utvecklingsgarantin behöver den arbetslöse ha förbrukat 300 ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och som fortfarande genom att inte ha kommit i arbete inte kunnat få ännu fler ersättningsdagar. Likt tidigare material inom denna tidsperiod ser vi tydligt att utredningen satt sin prägel i propositionens utformning då fokus riktas på att aktivera de arbetslösa genom att sysselsätta de inom ramen för jobb-och utvecklingsgarantin. 3.4.1 Problemrepresentation och antaganden De antaganden som ligger till grund för problembeskrivningarna av arbetslöshet och arbetslösa är trots en stadig ekonomisk tillväxt tycks ett utanförskap utgöra en stor del och som beskrivs som omfattande enligt regeringen. I följande citat tydliggörs detta ”Att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet är den enskilt viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken och därmed även för arbetsmarknadspolitiken.”105 Vidare uttrycks de effekter långtidsarbetslösheten medför där det fastslås att den långa tiden utan arbete kan slå mot den arbetssökandes drivkrafter att söka arbete såväl som värdet av den enskildes arbetskompetens. Därför är dessa i behov hjälp där det särskilda stödet som åsyftas är jobb- och utvecklingsgarantin. De grupper som problempresenteras är förtidspensionerade, ungdomar och utrikesfödda. När det gäller ungdomar handlar beskrivningarna om att trösklarna är alltför höga för de unga för att få ett jobb. Därför föreslås bland annat halverade arbetsgivaravgifter som syftar till en sänkning av trösklarna för företagen att rekrytera ungdomar. Vilket syftar till att det i sin tur kommer att leda till att fler ungdomar aktivt söker ett arbete. Det föreslås också lärlingsutbildningar för de som är mer praktiskt lagda och vill arbeta med detta. När det gäller arbetsgivarnas roll i arbetslösheten artikuleras att det är arbetsmarknadens funktionssätt (de rådande höga trösklarna) som lett till att arbetsgivarna inte anställer arbetslösa och därför behöver detta åtgärdas. Mer än så 103 Proposition 2006/07:89, s.53 104 Proposition 2006/07:89, s.50 105 Proposition 2006/07:89, s. 49 42 problematiseras inte arbetsgivarnas roll likt tidigare års material där de utgjorde en mer central del i problematiseringen av arbetslöshet. Vilket visar på en tydlig förskjutning där individen får inta en större roll i arbetslösheten. Ett ytterligare led i att underlätta vägen tillbaka in till arbetsmarknaden är de ekonomiska incitamenten som omnämns genomgående i materialet, explicit uttrycks det i termer av att ”Den enskilde bör ha ekonomiska incitament att lämna jobb- och utvecklingsgarantin för ett varaktigt arbete. Deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin bör därför berättiga till ersättning(..)”106 Implicit går det att utläsa vikten av de ekonomiska incitamenten när det sätts i relation till bland annat att det ska löna sig att arbeta och på så sätt stärker det arbetslinjen. Vilket indikerar på en moralisk dimension som appliceras i anslutning till detta genom att artikulera ”löna sig att arbeta” målas upp en bild av arbetslösa som lata då de går på bidrag och darför behöver samhället markera detta. En sista central beståndsdel i diskursen om arbetslöshet är arbetslöshetsförsäkringens utformning i relation till arbetslöshetens längd. Där det framhålls i både den aktuella propositionen och protokoll vikten av att arbetslöshetsförsäkringen är just en omställningsförsäkring mellan övergång av två arbeten. Den skall ge ersättning under en kort period och inte något som är avsett till försörjning i väntan på det optimala arbetet.107 Förutom att man från regeringens sida ser en koppling mellan ökade incitament och sökaktivitet så refererar regeringen till forskning som visar på att ersättningsnivån utan tvekan påverkar arbetslöshetens längd.108 3.4.2 Subjektspositioner och effekter En subjektsposition som tydligt går att skåda är att arbetslösa befinner sig i utanförskap och är därmed utanför ”något ”som övriga arbetstagare är innanför. Att arbetslösa är utanför vilar på antagandet att de inte deltar i samhällslivet genom att bidrag med sin arbetskraft. Utanförskap blir häri ett synonymt ord för arbetslöshet och på så vis kan arbetslösa inte vara en del av det som är ”innanför” om de inte har ett lönearbete. Tydligt blir att utan ett arbete är man inte del av samhället vilket skiljer sig i tidigare års material. 106 Proposition 2006/07:89, s. 52 107 Proposition 2006/07:89, s. 60 108 Proposition 2006/07:89, s.52 43 Vikten av att det skall löna sig att arbeta är ett av ledorden och som uttrycks på flera plan ”Syftet med förslagen i propositionen är att uppmuntra till arbete och skapa fler arbetstillfällen för att på så sätt minska det utanförskap som arbetslöshet innebär.”109 Det skall alltså uppmuntras till arbete vilket antyder att det inte finns tillräckligt goda skäl för de arbetslösa att söka ett arbete och därför behöver detta förändras, något som jag tolkar att detta antagande föranleds av argumentet att de ekonomiska fördelarna är allt för små för att övergå från utanförskap till arbete. Detta kan kopplas dels till de som gynnas och missgynnas/i behov av hjälp, dels att det är en del i att slå vakt om arbetslinjen genom att understryka vikten av det skall löna sig att arbeta. Genom att konsekvent artikulera vikten av att det ska löna sig att arbeta går det tydligt att utläsa ett rational choice resonemang som går i linje med det ekonomiska synsättet som kommit att allt mer prägla den politiska arbetslöshetsdiskursen. Marginalnyttan för varje arbetad timme måste vara högre för arbetstagaren än marginalnyttan för varje ledig timme. I det material jag tillgått går det att utläsa materiella effekter av de åtgärder som formuleras. Ett tydligt exempel på det är de krav som ställs i anslutning till ersättningsrätten där högre krav ställs på deltagande som regeringen själva beskriver det i de olika arbetsmarknadspolitiska programmen. Skulle kraven inte uppfyllas kan sanktioner komma att bli aktuellt om exempelvis indragen ersättning.110 Jobb- och utvecklingsgarantin tre faser kan också ses som materiella effekter av hur arbetslöshetens problemrepresenteras. Därför att de tre faserna som jag redogjort för tidigare är konkreta handlingar som sätts in som följd av den långvariga arbetslösheten. Därmed utgör faserna materiella effekter i och med att det inverkar på de arbetslösa konkret i deras liv och således får dessa effekter en produktiv roll, vilket sker parallellt med de roller som tilldelas de arbetslösa. När betoningen på de arbetslösas skyldigheter i att aktivt söka arbete, aktivt delta i de olika faserna impliceras också att de inte gjort det i tillräcklig grad innan och därför är de i behov av hjälp men främst med utgångspunkt i sin egen motivation och drivkraft. Utifrån denna analys går det att konstatera dels att den bärande tankegången i propositionen är ekonomiska aspekter som utgångspunkt för både problemrepresentation såväl som på lösningarna som presenterats. Dels att utanförskap tycks ersätta begreppet arbetslöshet när arbetslösheten och de arbetslösa artikuleras. Utanförskap förklaras i termer av förlorade resurser som behöver komma 109 Proposition 2006/07:89, s.81 110 Proposition 2006/07:89, s.51 44 tillbaks i ett innanförskap för att betraktas som en del av samhället och dess gemenskap, där gemenskapens grundbult är att stå för sin egen försörjning. 3.5 Sammanfattande analys I detta avsnitt avser jag dels att sammanfatta de mest centrala delarna i mitt empiriska material från de år som aktualiserats i min policyanalys. Dels avser jag att efter ha sammanfattat bägge tidpunkterna 1979/80 och 2006/07 även jämföra dessa för en tydligare förståelse och perspektiv av likheter och skillnader i den politiska arbetslöshetsdiskursen från dessa tidsperioder. De grupper som ligger till grund för arbetslöshetens problempresentation i policydokumenten från åren 1979/80 är ungdomar, kvinnor, förtidspensionerade, enskilda med funktionshinder eller psykiska störningar och invandrare. Dessa beskrivs som ”potentiell arbetskraft” och att ett ökat intresse måste således riktas mot dessa grupper vilket indikerar ett ekonomiskt synsätt där man talar om individer som resurser snarare än medborgare. De antaganden som ligger till grund för att dessa grupper problempresenteras är av strukturell karaktär i den meningen att det är framförallt yttre faktorer utanför individen som lyfts fram exempelvis ”brister i samhällsservice”, ”bristande utbyggnad av barnomsorg”, arbetsmarknadens funktionssätt, tröghet i arbetsmarknaden, bristande information från skolan och strukturomvandlingar. Dessa förklaringsfaktorer visar på ett politiskt fokus av mer det sociala slaget än det ekonomiska. De antaganden som belyses och är av mer individuell karaktär är dålig anpassning från både arbetstagare såväl som arbetsgivare, låg utbildning och höga krav från arbetssökande. Utifrån detta går det att konstatera att det sker en ömsesidig skuldbeläggning av bägge parter. Gällande de åtgärder som presenteras är det offentliga lösningar som dominerar där arbetsmarknadsinsatser blir av vikt. Exempelvis kan arbetsmarknadsinsatserna vara bland annat matchningsåtgärder, stimulera efterfrågan och utbudssidan. Den ömsesidiga skuldbeläggningen av bägge parter blir tydligare när företagens roll i allmänhet och deras ”rekryteringspolitik” är en central beståndsdel i problembeskrivningarna om arbetslöshet. Utredarna ser en ökad tendens till specificerade krav på arbetstagarna, dock argumenterar man inte för att dessa ouppfyllda krav är de arbetslösas fel utan snarare framförs det mer som en kritik mot arbetsgivarna och därför uttrycks det att företagen behöver se över sin så kallade rekryteringspolitik. Detta är en tydlig skillnad gentemot hur arbetsgivarna artikuleras i materialet från 2006/07 där det nästan råder en avsaknad av arbetsgivarnas roll i arbetslösheten. Snarare uttrycks att det är arbetsmarknadens funktionssätt som leder till höga trösklar för att arbetsgivarna skall vilja anställa. Vilket visar på 45 ett skiftande aktörsperspektiv där individen får en allt större roll i arbetslösheten och inte arbetsgivaren. De subjektspositioner och effekter som konstrueras i de policydokumenten år 1979/80 är av strukturell karaktär därmed kan de arbetslösa oavsett grupp beskrivas som strukturellt missgynnade och grupper som har rätt till hjälp av samhället. Visserligen uttrycks individens moraliska skyldighet men den genomgående linjen i utredningen som specifikt berör arbetslösa och arbetslöshet uttrycker orsaker och lösningar som är av mer strukturell karaktär såsom brister i samhällsservice som det uttrycks. Jag tolkar utifrån benämningen om arbetslösa som ”potentiell arbetskraft” att det är resurser som inte tillvaratagits av samhället mer specifikt arbetsgivarna snarare än att de inte förmått komma till sin rätt och därför behöver de offentlig hjälp. Med andra ord är det omständigheter utanför den arbetslöse som kopplas samman med arbetslösheten och inte individen i sig. Om det finns en röd tråd i utredningen avseende orsaker och förslag på lösningar så är de av mer strukturell karaktär fastän individens del av problematiken också belyses. Utifrån de beskrivningarna som lyfts fram i denna analys kan det konstateras att de som gynnas är de som inte brister i dessa yttre faktorer som lyfts fram som orsakerna till detta ”problem” och därför får de ett arbete och är etablerade i arbetsmarknaden. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att problembeskrivningen av arbetslösa och hur arbetslöshet skall hanteras inte är entydigt i den politiska arbetslöshetsdiskursen från bägge tidsperioderna. Att målet med sysselsättningspolitiken är arbete åt alla som utredarna själva uttrycker anser jag går i linje med det implicita i policyn från 1979/80. Ett belysande exempel på det är när människor med funktionshinder såväl som psykiska störningar artikuleras. Den slutsats som dras är att det är inte arbetsförmågan som är det vitala för rätten till arbete. Utan det är arbetets egenvärde och därmed rätten till arbete som ska stå i centrum vilket fastslås även bör gälla övriga grupper av arbetslösa. Medan i 2007;s material kopplas inte rätten till arbete utifrån ett egenvärde av sysselsättning utan snarare artikuleras det som en hörnsten för att ta del av övriga delar i välfärdssystem och upprätthållande av arbetslinjen. De grupper som utgör problemrepresentationen i de aktuella policydokumenten från året 2006/07 är ungdomar, förtidspensionerade, enskilda med långa sjukskrivningar, utrikesfödda och hemarbetande utomeuropeiska kvinnor. Vilket skiljer sig från grupperna som representerade arbetslösheten från 1979/80 där personer med psykiska störningar och funktionshinder samt arbetslösa i glesbygden lyftes fram. En skillnad i vilka grupper som pekas ut från bägge studerade tidsperioderna är kvinnor. I beskrivningen om kvinnor från 1979/80 så handlar det primärt om 46 kvinnor som stannar hemma med barnen på grund av brist på utbyggnad av barnomsorg och kvinnor över 45 år med ”hälsoskäl” som problematiseras och pekas ut som framträdande grupper. Medan arbetslöshetsdiskursen från 2006/07 så är det utomeuropeiska kvinnor som utgör problemrepresentationen av kvinnor som är arbetslösa, då det argumenteras för könsroller i andra länders kulturer som gör att dessa kvinnor inte arbetar. Dessutom uttrycks de arbetslösa grupperna i olika omfattning. I 2006/07:s policydokument är ungdomar och utrikesfödda de grupper som tycks stå för den större delen av problemrepresentationen. Detta baserar jag med utgångspunkt i de åtgärderna som uttrycks i propositionen om jobb- och utvecklingsgarantin som riktar sig främst till ungdomars och utrikesföddas arbetslöshet. Vidare uttrycker regeringen en oro över att allt fler står utanför arbetsmarknaden och att dessa befinner sig i utanförskap. Effekterna av detta artikuleras implicit mellan å ena sidan de som har ett lönearbete och de som inte har ett lönearbete, såväl som samhällsekonomiska aspekter lyfts fram. Åtgärderna för att komma åt de problem man anser arbetslösheten genererar är individuellt anpassade arbetsmarknadsåtgärder som är indelade i tre faser inom ramen för jobb-och utvecklingsgarantin. Fasernas aktiviteter består av praktik, kompetenshöjande insatser, coachning, arbetsträning, jobbsökaraktiviteter och efter 450 dagar som arbetslös hamnar den arbetslöse i den tredje och sista fasen som består av att den långtidsarbetslöse kommer ut i en ”samhällsnyttig sysselsättning”. Vad ”samhällsnyttig sysselsättning” innebär mer specifikt utvecklas dock inte. Här blir det tydligt att deltagande krävs för att erhålla ersättning annars sker sanktioner. Detta visar på att allt större vikt läggs vid individen och att den måste motprestera för att få hjälp. Dessa krav på individen är något som inte artikuleras i tidigare års material mer än att man fastslår att individerna har krav i fråga om arbete men som förklaras i termer av dem är naturliga och en del av den allmänna välfärdshöjningen. Denna förskjutning indikerar ett förändrande synsätt på individen utifrån ett medborgarskapsperspektiv, som behöver ta ett större ansvar för sin arbetslöshet parallellt med att skyldigheterna markeras tydligare från samhällets sida. Utanförskapet är det som står mest i centrum i mitt material från 2006/07 och tycks vara den tydligaste materiella effekten av arbetslöshet. Arbetslösa oavsett vilken grupp befinner sig i utanförskap och är i behov av samhällets hjälp. Därför att de står utanför den sociala gemenskapen och urholkar arbetslinjen implicit. På flera håll i materialet är ekonomiska incitament framträdande som åtgärder. Vilket tyder på en tro om människan som rationell och nyttomaximerare och att den kommer att ta sig ur utanförskapet om det finns tillräckligt med 47 fördelar för den enskilde att övergå från bidrag till arbete. På så viss pekar man också på att vill individen arbeta som kommer den också att arbeta. 3.5.1 Sammanfattande analysschema Sammanfattande analysschema utifrån policydokument från tidsperioderna 1979/80 och 2006/07 1979/80 Problematisering orsaker- 2006/07 Strukturella Individuella grupper- ”kvinnor över 45 med hälsoskäl”, hemarbetande kvinnor, arbetslösa i glesbygden, psykiska sjuka, förtidspensionärer arbetshandikappade, invandrare, ungdomar Ungdomar, invandrare, förtidspensionärer, utomeuropeiska kvinnor Antagande ”Potentiell arbetskraft” i termer av resurser, social gemenskap, ökad anpassning av både arbetsgivare och arbetstagare, yttre faktorer, rätten till arbete Ekonomiska incitament (rationell nyttomaximerare), utanförskap, arbetslinjen/ löna sig att arbeta, plikten att arbeta Subjektsposition utsatta grupper, konkurrenssvaga, ”bli drabbade”,hjälplösa arbetslösa, otillräckliga arbetstagare, kräsna arbetsgivare bidragsberoende, i utanförskap i termer av passiviserande tillstånd, behöver bli motiverad gynnademissgynnade- arbetsgivare missgynnade, arbetslösa gynnade av argumentationen men argumentationen artikulerar att de är missgynnade arbetslösa missgynnade pga. utanförskap lönearbetande tydligt gynnade pga. innanförskap Detta sammanfattande analysschema har jag baserat utifrån mitt material av policys från bägge studerade tidsperioderna 1979/80 och 2006/07. I sammanhanget är det viktigt att lyfta fram att det inte är enbart på det ena eller det andra sättet i bägge tidsperioder. Utan snarare är de 48 problembeskrivningar och åtgärder som dominerar en policy kombinerade av både strukturella såväl som individuella antaganden. Exempelvis utgörs inte materialet från tidigare år endast av resursindikerande policybeskrivningar utan individens roll problematiseras också men det som dominerar problemrepresentationen är av strukturell karaktär explicit och implicit. På samma viss är det med materialet från 2006/07 att det inte är endast ekonomiska incitament som illustreras utan det går även att utläsa strukturella antaganden som ligger till grund för arbetslöshet. Detta analysschemas innehåll är alltså att ses som de ytterligheter som dominerar i varje tidsperiod arbetslöshetsdiskurs och för att underlätta överskådligheten. 49 4. Slutsatser I detta kapitel kommer jag inledningsvis att redogöra för mina slutsatser av min analys genom att besvara mina forskningsfrågor. Detta kommer jag att göra utifrån de valda teoretiska utgångspunkterna om Bacchis diskursanalytiska angreppssätt- What`s the problem represented to be (och governmentality). Slutligen kommer jag att knyta an mina slutsatser i anslutning till tidigare forskning och diskutera dessa för att sätta min uppsats i en större kontext under avsnittet diskussion. Syftet med föreliggande uppsats har varit att studera meningsskapandets funktion i formuleringen av arbetslöshet som ett politiskt ”problem” och påvisa de materiella effekter som en rådande problematisering får och vilken produktiv roll den kan tänkas ha för arbetslösa såväl som diskussionen om de i samhällsdebatten. Tillvägagångssättet var ett diskursanalytiskt sådant, som utgår ifrån socialkonstruktivism och meningsskapandets betydelse i policyformuleringen som inbegriper statens offentliga utredningar och propositioner. Nedan presenterar jag mina slutsatser av mina fyra forskningsfrågor där de två första kommer att besvaras gemensamt på grund av att de överlappar varandra. - Vilka är de föreställda problemen om arbetslöshet och arbetslösa som arbetsmarknadspolitiska policyförslag och debatt implicerar? - Vilka antaganden underbygger denna problemrepresentation? De problemen som artikuleras i policydokumenten från 1979/80 är framförallt av strukturell karaktär både när det gäller orsaksförklaringar såväl som åtgärder. Fastän individens roll i arbetslösheten problematiseras dominerar ett aktörsperspektiv som inbegriper arbetsgivarnas roll och arbetsmarknadens funktionssätt. Det är också detta aktörsperspektiv som utgör de antaganden som ligger till grund för arbetslösheten. Medan policydokumenten från 2006/07 beskriver att problemen ligger framförallt hos individen och dess bidragsberoende och därför är åtgärderna av individuell karaktär då drivkraft och motivation är ledorden. Det dominerande antagande som ligger till grund för denna problematisering är utanförskapet policymakarna ser och som man menar är ett passiviserande tillstånd oavsett grupp eller hur länge man är arbetslös. 50 - Vilka subjektspositioner konstrueras i och med problempresentationen? Vilka gynnas och missgynnas? Och vilka effekter ger det utifrån de olika positionerna subjekten tillskrivs i den politiska arbetslöshetsdiskursen? De arbetslösa grupper som problemrepresenteras åren 1979/80 och ligger till grund för de antaganden som artikuleras är ungdomar, kvinnor, invandrare, förtidspensionärer, personer bosatta i glesbygden och personer med funktionshinder och psykiska störningar. De subjektspositioner som tillskrivs dessa grupper är av kollektiv karaktär då de beskrivs som strukturellt missgynnade på grund av de yttre faktorerna och därmed i behov av samhällets hjälp för att komma i arbete. Exempelvis sätts de arbetslösa i relation till att det skett ”en ökad utslagning” på grund av förändringar i arbetsmarknaden. Individen passiviseras och ses som ett hjälplöst offer för sin arbetslöshet. Dock går det att utläsa en explicit subjektsposition när de arbetslösa benämns som ”potentiell arbetskraft” vilket är resursindikerande utifrån ett ekonomiskt synsätt. Policydokumenten från 2006/07 utgörs av grupperna, ungdomar, invandrare, förtidspensionärer och utomeuropeiska kvinnor där de likt tidigare material tillskrivs en position som är resursindikerande, vilket visar på ett ekonomiskt synsätt appliceras på de arbetslösa i bägge tidsperioder när man talar om de som resurser och inte som medborgare. Anmärkningsvärt är att i tidigare års material talade man om hemarbetande kvinnor utan att koppla någon specifik etnicitet medan 2006/07:s material så är det de utomeuropeiska kvinnorna som utgör de hemarbetande kvinnorna. Vilket kan förklaras med att könsrollerna som präglar vissa av de utomeuropeiska kulturerna idag var något som präglade Sverige under 1979/80:s tidsperiod. På samma viss går det att förklara avsaknaden av glesbygds arbetslösa i senare års material där en urbanisering från glesbygden till storstäderna kan antas förklara denna avsaknad. Gällande vilka som gynnas och missgynnas i politiska arbetslöshetsdiskursen 1979/80 är arbetslösa gynnade av argumentationen men argumentationen artikulerar att de är missgynnade. Arbetsgivarna och arbetsmarknadens funktionssätt missgynnas i problembilden då de tillskrivs en betydande roll i arbetslöshetens orsaker. Medan i 2006/07 arbetslöshetsdiskurs gynnas de lönearbetande tydligt genom att sättas i kontrast till bidragstagare och det genomgående temat om att det skall löna sig att arbeta därmed behovet av ekonomiska incitament. På så viss missgynnas de arbetslösa i hur de artikuleras. Dessa subjektspositioner leder till materiella effekter som uttrycker sig i att vissa problemrepresentationer blir mer inkluderande eller exkluderande än andra i problematiseringen om arbetslösa och arbetslöshet. Vilket i sin tur leder till att de får en 51 produktiv roll både i de berördas liv men också i hur resten av samhället bemöter de ”svaga” som är i behov hjälp för att de inte kan hjälpa sig själva. Detta anser jag blir tydligt när man läser 2006/07 års material som tar avstamp i tidigare års problematiseringar. Ett belysande exempel är när man tidigare talade om den allmänna välfärdshöjningen som orsak till de arbetslösas särskilda krav på arbete samtidigt som det antyds en gräns som behöver sättas. Som senare kom att reproduceras i senare års material genom att tydligare markera från samhällets sida att det skall löna sig att arbeta och inte gå på bidrag. Häri får samhället därmed en betydande roll genom behovet av de offentliga insatserna för att motverka arbetslöshet. Och som fångar in det teoretiska perspektivet governmentality genom att det kan ses utifrån upp-nedifrån perspektiv. Policys fyller en stor del av sin funktion i just styrning och de objekt som konstrueras. I sammanhanget är det staten som utgör det offentliga och som bildar objekten arbetslösa som deltagare i arbetsmarknadspolitiken. Medan 2006/07;s material visar behovet på mer aktivering av objekten, där arbetslösas motivation och drivkraft blir en förutsättning för att de arbetslösa skall lyckas komma i arbete. Hit hör även en av effekterna som Bacchi belyser och som jag redogjorde för tidigare i uppsatsen. Effekten som åsyftas är de förbehåll som uppkommer i fråga om vad som tillåts sägas, av vem och med vilken auktoritet som tilldelas. Bacchi exemplifierar detta genom att vissa frågor benämns som mer passande för offentliga åtgärder medan andra ses tillhöra det ”privata” och därmed utanför politiken och det offentliga. I sammanhanget blir det tydligt att arbetslöshetens problematisering produceras i policys av personer med auktoritet som genom den tilldelade auktoriteten får inflytande i hur arbetslöshet konstrueras som ett problem och vilka som utgör problemet det vill säga de arbetslösa. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att problematisera policymakarnas roll i meningsskapandet. För det är inte så enkelt som att de bara skapar språket utan de har också skapats av det språk som talas runt omkring exempelvis den mediala debattens problematisering av arbetslösa och arbetslöshet som i sin tur både formar och reproducerar policymakarnas verklighetsbild och därmed problemformulering. Dock kan jag inte uttala mig om hur den mediala debatten har påverkat den politiska arbetslöshetsdiskursen på grund av att det inte analyserats i denna uppsats och som därmed ger anledning för vidare forskning där växelverkan mellan media och policymakarnas problematiseringar av arbetslöshet studeras. På så vis blir det tydligt att vi styrs av problematiseringar som Bacchi menade på. Därför att hur vi tänker om ”problem” föregås av språket som talas och dess handlingsutrymme. Vilket visar på att det som ses som ett självklart ”problem” inte blir så självklart när man sätter det i anslutning till de diskursanalytiska utgångspunkterna och språkets funktion. 52 - Finns det konflikterande problemrepresentationer mellan de två studerade tidsperioderna 1979/80 och 2006/07? Mina analysresultat visar främst på de skiftningar som skett av hur arbetslöshet och arbetslösa konstrueras som ett problem. Utifrån policydokumenten från åren 1979/80 kan jag konstatera att det är framförallt yttre faktorer av strukturell karaktär som ligger till grund för problemrepresentationen av arbetslösa och arbetslöshet. Likt tidigare års material problematiseras strukturella faktorer till viss del i policydokumenten 2006/07 dock kompletteras de med orsaksförklaringar av individuell karaktär såväl som lösningar inriktade på individen och dess förmåga att ta till sig de arbetsmarknadspolitiska insatserna som erbjuds. Vilket visar på en viss förskjutning men framförallt en förstärkning av den politiska arbetslöshetsdiskursen från ”rätten till ett arbete” till ”plikten att arbeta”. Detta blir också tydligt när det talas om arbetstagare i anslutning till arbetsgivare. Utifrån min analys går det att konstatera att det skett ett tydligt skifte från ett arbetsgivarperspektiv till ett arbetstagarperspektiv. Från tidigare års material artikuleras det om rekryteringspolitik och något som behöver ses över. Medan mitt resultat från 2007 benämner överhuvudtaget inte rekryteringspolitik. Visserligen erkänner policymakarna de allt mer specificerade kraven på arbetstagare. Dock argumenteras det för vikten av ”livslångt lärande” vilket är ett led i självstyrningsnormen som governmentality tar sikte på och som också skjuter ifrån ansvaret från staten till individen. Behovet av livslångt lärande förstärks utifrån de åtgärder som formuleras där den bärande tanken är att alla former av arbetsmarknadsåtgärder behöver utgå ifrån individen som kan vara alltifrån arbetsträning till jobbcoachning för att stärka motivationen. Vilket indikerar hur en människa styrs till att ta makten över sin situation som arbetslös på ett mer aktivt plan och som antyder behovet av moral från den arbetslöse att göra detta. En annan tydlig konflikterande problemrepresentation mellan bägge tidsperioder är utanförskap som kom att bli ett av ledorden i 2006/07 års material. Vad begreppet innebär mer specifikt preciseras inte, dock antyds att det handlar om någon form av social exkludering där de arbetslösa är utanför ett ”innanförskap” vars enda möjlighet att komma in i är genom ett lönearbete. Anmärkningsvärt är att utanförskap definieras i termer av de som inte försörjer sig själva snarare än de som står utanför den sociala gemenskapen, en tydlig skillnad från tidigare års material där utanförskap inte artikulerades. Vilket visar på ett ekonomiskt synsätt som präglar den politiska arbetslöshetsdiskusen i större utsträckning genom att genomgående lyfta fram rational-choice 53 resonemang där individen kalkylerar fram det som är mest fördelaktigt och därmed finns en antydan om att vill arbetslösa arbeta så kommer de också att arbeta. Detta blir ännu tydligare när de ekonomiska drivkrafterna framhålls vara lösningen på den enskildes arbetslöshet. En påtaglig förskjutning i hur arbetslöshet och arbetslösa problematiseras är att begreppet utanförskap tycks ha ersatt ordet arbetslöshet. 4.1 Diskussion I anslutning till tidigare forskning kommer jag i detta avsnitt att diskutera mina slutsatser. Utifrån uppsatsens slutsatser går det att konstatera först och främst att problematiseringen om arbetslöshet och arbetslösa har flera dimensioner både i det tidigare materialet och i det närliggande. Dimensionerna som uttrycks tangerar flera områden än enbart egenvärdet av ett arbete. Vilket visar på att arbetslöshet inte kan diskuteras som ett avskilt begrepp eller politisk fråga utan behöver sättas i anslutning till andra tangerande politikområden såsom ekonomi, utbildning och välfärd. Detta mot bakgrund av att enskildas möjligheter i arbetslivet kan antas också inverka på deras övriga möjligheter i samhällslivet exempelvis bostad, ekonomi, utbildningsmöjligheter och social trygghet. I linje med tidigare forskning Ohlsson och Olofsson är det tydligt att arbetslöshet kommit att bli allt mer en del av ekonomiska politiken än socialpolitiken som det har varit rent historiskt. Då en samhällsekonomisk vinning med ett tillväxtperspektiv kom att prägla synen på hur man ska hjälpa arbetslösa att komma i arbete genom att kräva motprestation. Detta anser jag förklarar varför aktiva insatser har blivit allt dominerande i problematiseringen av arbetslöshet och arbetslösa i mina resultat såväl som hur de ekonomiska drivkrafterna kommit att spela en större roll i senare års arbetslöshetsdiskurs. Något som jag anser inte kan endast förklaras med ett regeringsskifte med en mer liberal riktning än tidigare regering. Utan snarare kan denna riktning antydas redan i tidigare års material där de allt ökade kraven från arbetslösa ska ses som en del av ”allmänna välfärdshöjningen” och en antydan om en gräns som behöver sättas trots att policymakarna ansåg att det är naturliga krav. Resonemanget om välfärd kvarstår i det närliggande materialet dock i termer av att Sverige ska kunna klara av den demografiska utmaningen med de stora pensionsavgångarna. Detta är bara ett exempel på en problematisering som finns kvar om än mer specifik, vilket ger mig anledning att tro att 2006/07:s politiska arbetslöshetsdiskurs är en fortsättning på de problematiseringar som förutspåddes redan i tidigare års material och som förstärkts i det närliggande materialet. Om den politiska arbetslöshetsdiskursen från 2006/07 är en nyliberal hegemoni går inte att fastslå utifrån mitt material dock är det tydligt att de problematiseringar som låg till grund för 54 arbetslöshetsdiskursen från 1979/80 har onekligen påverkat hur arbetslöshet och arbetslösa problematiseras efteråt. Vilket visar på hur diskurser både skapar och skapas av samhällsutvecklingen i stort och det språk som föregås av synen på ”problemet” som sker parallellt, och som Dahlstedt beskriver det ”Medborgarskapets omvandling går hand i hand med förändringar av innehållet i den politiska debatten, vilket i sin tur formas av vilka röster som ges eller tar plats i den politiska debatten.” De likheter som finns mellan de studerade tidsperioderna är hur arbetslösa beskrivs som utsatta och svaga som är i behov av samhällets hjälp för de kan inte skaffa ett jobb själva. Däremot skiljer det sig i hur samhället ska hjälpa de arbetslösa. Den tydligaste förändringen som jag ser är hur aktörsperspektivet har kommit att förändras parallellt med de antaganden som ligger till grund arbetslöshetsdiskursen. Individens skyldigheter uttrycks allt tydligare genom att deras motivation och deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska program är i fokus och där de nästan tvingas att delta vilket går i linje med Hörnqvist och de som inte uppfyller villkoren för hjälp sanktioneras. Ur ett medborgarperspektiv blir det tydligt då att medborgare är du inte per se utan något du blir när du fullföljer denna plikt och på vis skapas dessa ”bestämda kunskaps- eller förståelsehorisonter” som Foucault belyste. Avslutningsvis vill jag lyfta fram självuppfyllande profetia som en ytterligare effekt av meningsskapandet i den politiska arbetslöshetsdiskursen som jag anser är central och som är värt att lyfta fram i anslutning till de effekter som genereras av den arbetslöses problemrepresentation och därigenom subjektspositionerna som tilldelas. Självuppfyllande profetia beskrivs också av sociologen William Thomas som skriver: "It is not important whether or not the interpretation is correct. If men define situations as real, they are real in their consequences."111 Självuppfyllande profetia innebär en slags förutsägelse eller ett antagande som florerar som sanning men som nödvändigtvis inte är det och som leder till ett beteende från individen eller gruppen som denna sanning berör. Vilken i sin tur kommer att leda till att de enskilda som berörs kommer att handla utifrån denna förutsägelse och uppfylla den därför att de själva börjar tro på den. Därmed spelar denna ”sanning” sin produktiva roll genom att det blivit självuppfyllande och därigenom blir förutsägelsen nu till ”sanning” och cementeras. Mer konkret skulle den självuppfyllande profetia uttryckas inom ramen för arbetslöshet att om de berörda grupperna bildar en uppfattning om sig själva som passiva, i utanförskap, konkurrenssvaga, utsatta, har ”fel” kontakter, brist på motivation, i behov av hjälp, kommer också dessa etiketter att generera ett beteende hos de 111 William Thomas, The child in America: Behaviour problems and programs, s. 571 55 berörda där de arbetslösa och resten av samhället agerar utifrån det som floreras oavsett om det stämmer överens med verkligheten eller inte. Vilket ger verkliga effekter både för de arbetslösa som problematiseras men också för arbetslöshetsdiskursen som konstruktion då den reproduceras. Vad som kan vara intressant för vidare forskning utifrån mina resultat är hur de arbetslösa upplever de subjektspositioner som tillskrivs de och vilka materiella effekter som de upplever i sitt vardagsliv för att jämföra med min och andras diskursanalytiska studier om problematiseringen av arbetslöshet i allmänhet och arbetslösa i synnerhet. 56 Referensförteckning: Bacchi, Carol Lee, Women, policy and politics: the construction of policy problems. London: SAGE, 1999 Bacchi, Carol Lee, Analysing policy: what's the problem represented to be?. Frenchs Forest, N.S.W.: Pearson, 2009 Bergström, Göran & Boréus, Kristina, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3., uppl. Lund: Studentlitteratur, 2012 Cruikshank Barbara, The will to empower: democratic citizens and other subjects, New york: Cornell university press, 1999 Dahlstedt Magnus, Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, Liber, 2009 Dean, Mitchell. Governmentality: power and rule in modern society. 2. ed. Thousand Oaks, CA: SAGE Publications, 2010 Esping-Andersen, Gosta, The three worlds of welfare capitalism, Oxford: Polity press, 1990 Hörnqvist, Magnus, Disciplinerande aktivering: arbetsmarknadens undervåning. I Den bästa av världar: betraktelser över en postpolitisk samtid, s.104-122,. red. Dahlstedt Magnus, Tesfahuney Mekonnen, Stockholm: Tankekraft förlag, 2008 Jorgenson, Phillips, Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur, 2000 Junestav Malin, Arbetslinjen i den svenska socialförsäkringsdebatten och lagstiftningen 19301955, Uppsala universitet, 2001 Mäkitalo Åsa, Att hantera arbetslöshet: Om social kategorisering och identitetsformering i det senmorderna, Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2006 Ohlsson Rolf, Olofsson Jonas, Arbetslöshetens dilemma- motsättningar och samförstånd i svensk arbetslöshetsdebatt under två hundra år, SNS förlag, 1998 Olofsson Jonas, Wadensjö Eskil, Arbetslöshet, SNS Förlag, 2005 William Thomas, The child in America: Behaviour problems and programs, New York: Knopf, 1928 57 Offentliga handlingar Finansdepartementet, Svensk aktiveringspolitik i nordiskt perspektiv, EES 2006:3 Proposition, Om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning 1980/81:126 Proposition, Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken 2006/07:89 Statens offentliga utredningar, Sysselsättningspolitik för arbete åt alla 1979:24 Statens offentliga utredningar, Från socialbidrag till arbete 2007:2 58
© Copyright 2024