1. No category

DĪN ÄR EN VÄG ATT FÖLJA
DĪN IS A LOUD, CONFUSED NOISE
THAT LASTS A LONG, LONG TIME
NO 1
DĪN SOM I DENNA FONT
DĪN SOUNDS OR UTTERS WITH
CLAMOR OR PERSISTENT
REPETITION
DĪN TILLHÖR DIG
1
DIN
DĪN SÄGER DAS IST NORM
LACES
Laces Dance Company är ett danscrew från Göteborg. Alex
Rodallec har pratat lite med två av medlemmarna, Sahar
Taklimi och Cinthya Medina Olguin, om Dancehall och om
Laces Dance Companys turné P A S S W O R L D .
LLEC I
A
D
X RO AGDAM
E
L
A
E
:
TEXT JASMIN
:
BILD
NO 1
NS
A
D
–
OL
P
&
ITIK
Sahar: Dancehall är ju verkligen mansdominerat på Jamaica, så kommer man till Sverige och så är det verkligen kvinnodominerat. Det
är helt motsatt. Det är helt sjukt. Hela den här grejen vad som är
manligt och kvinnligt och som jag tycker är intressant, och som jag
alltid tar upp med ett exempel, jag hade några, de var typ tolv-tretton
år, tjejer. Förrförra terminen var det. Och sen så skulle dom göra
ett steg, eller dom skulle börja i en stance som såg ganska så där
mäktig ut. Ganska stark pose typ. Och så kände de sig obekväma
för att de kände sig manliga. Och där tänkte jag verkligen, ok, shit,
vi behöver sätta oss och prata liksom. För mig blev det ett uppvaknande just det här med vad som är kvinnligt, och den bilden man
har av att va tjejig eller kvinnlig, att det alltid ska vara sensuellt och
”Man tar plats på ett annat
sätt än vad man gör
om man dansar ballet vid
sin balletstång.”
3
DIN
En vän till mig beskrev nyligen dancehall som en feministisk rörelse för
unga tjejer i förorten. Eftersom jag själv har dansat en del och funderat över könsrollerna i dans, så blev jag lite nyfiken, och tänkte att jag
kanske skulle fråga er. Dancehall kommer ju från Jamaica, och Sahar, du
var där nyligen för att dansa. Hur skiljer sig dancehallen där ifrån den i
Sverige? Och hur är det med könsroller och så?
LACES
sexigt och fint och gulligt, versus att om man ser mäktig, cool och
stark ut, då är det helt plötsligt manligt. För mig blev det som en
epiphany, att det här är något jag vill jobba på med unga tjejer. Att
det finns inget som säger att se cool och stark ut, att det skulle vara
manligt. Men att du är ju fortfarande det könet du vill vara. Om
jag identifierar mig som en kvinna och vill göra såna grejer, och va
liksom stark, då är det jag och då är det min kvinnlighet. Och att
kunna äga det och känna sig stark i det och inte känna att man tar
en annan roll eller att jag måste ta en mansroll för att känna mig
cool, nej, jag tar min egen roll.
Kan du beskriva könsrollsskillnaderna mer specifikt, och hur dom
påverkar din roll som danslärare?
Sahar: Det är väldigt uppdelat på Jamaica, det är verkligen så här kvinnligt och manligt. Däremot, kvinnor får göra alla slags steg, men
för män är det väldigt restricted, att dom får inte dansa till tjejlåtar.
Dom får inte dansa tjejsteg, och där blir det direkt en skillnad.
Asså, det är ju lite det som är dilemmat, att vara helt förälskad i en
4
”Om man inte har haft ett
liv som är dans på rosor så
kanske man inte alltid kan
relatera till fina jazzlåtar.”
Varför tror ni så få i orten dansar ballet och andra mer klassiska
dansformer?
Cinthya: Om jag skulle se på det väldigt enkelt så är det för att det
tillhör sen back in the days till två olika klasser. Ballet, modernt
och dom här tillhör ju dom som har lite mer cashmoney, dom lite
finare. Det är ju dom som kan ta sig till och betala för att ta dom
här klasserna. Däremot dom här andra kulturerna som vi pratar om,
dom kommer ju mer från gatan, så dom är mer approachable till
dom som inte har det, och som har en annan bakgrund. Och det är
så jag också blivit uppväxt med det att, ja, men ballet ska du dansa
5
DIN
LACES
DIN
kultur som inte är sin egen. Man lär ut en dans som kommer från
en kultur som är väldigt djupt inrotad i just dom här rollerna. Och
sen så ska man lära ut det i Sverige 2 016 . Asså det är verkligen the
contradiction of the millenium typ. Framförallt i och med att vad
jag vill göra med dansen, är att stärka upp unga tjejer. Om jag ska
säga att jag siktar in mig på någonting, så blir det ju det. Jag bryr
mig inte om det är hon, han, hen, du får dansa precis som du vill.
Men jag lär ut från en kultur som har sina rules and regulations, så
jag måste fortfarande, jag kan ju liksom inte twist the message. Jag
måste fortfarande vara ärlig med vad det är vi gör, också för att det
är en säkerhetsfråga. Asså skulle en kille liksom åka till Jamaica, och
börjar röra sig kvinnligt, då blir det problem. Det kan bli problematiskt i fel rum, om man säger så. Rent av farligt. Så det är ju liksom
också min duty på ett sätt också som dancehallärare, det finns inget
att sugarcoat. Men enligt vad jag tror på och vad jag vill leva efter så
ska det vara givet att få vara sig själv. Vilket blir problematiskt när
man är så insatt i en kultur som är så opposite när det kommer till
just dom bilderna eller dom rollerna.
7
DIN
DIN
LACES
LACES
6
LACES
LACES
Sahar: Hiphop har ju alltid varit på nått sätt the voice of the ghetto, eller
suburbs, eller liksom ungdomarna. På det sättet är det ju en helt annan slags kultur. Asså, jag menar jazz och ballet är ju inte tillgängligt
för folk på samma sätt. Det är också det som man kan uttrycka sig i
på ett annat sätt, tror jag också, med frustration och med ilska, och
med annat som kanske inte alltid har varit blommor. Om man inte
har haft ett liv som är dans på rosor så kanske man inte alltid kan
relatera till fina jazzlåtar och på det sättet, utan man relaterar mer
till att faktiskt kunna sjunga fuck da police, typ, så man får ut sina
aggressioner. Om man är med på gatan och man ser hur polisen behandlar… Det blir ju så relaterbart på ett annat sätt, och från musiken så blir det att man drar sig till dansen. Och dancehall har på nått
sätt blivit den här undergrounden som hiphop var för några år sen.
Dancehall provocerar ju, och folk tycker att det är kul. Det blir på
nått sätt nått som är lite tabu, som man vet chockar folk, och får
man inte sin röst hörd på andra sätt så får man det på det här sättet.
Man tar plats på ett annat sätt än vad man gör om man dansar ballet
vid sin balletstång. Så jag tror det har med råheten att göra också.
8
DIN
NO 1
DIN
”Kvinnor får göra alla slags
steg, men för män är det
väldigt restricted.”
NO 1
för det tillhör det fina folket, det är det som går in hos kungligheter
och hela det köret. Man ser på det helt olika. Sen så tror jag många
i sig ser på ballet och modern dans och det här som lite stelt. Du
kan inte uttrycka dig exakt som du vill, utan du har väldigt massa
boxes och mönster som du ska följa till en början. Speciellt i ballet
så är det ju så. Du har ju dom grunderna som finns, och det är dom
du använder konstant, om och om igen i alla rörelser du gör, allting
har ett namn. Däremot om vi går in i modernt/contemporary, dom
är ju lite friare. Sen har vi jazz som är liksom, vad ska man säga, kanske dom klassiska stilarnas street. För där går ju folk loss med lite
mer disco, lite mer livligt. Jazz är crazy, och ballet är lite mer strict.
Konservativt skulle jag säga.
9
LACES
Ni har också gjort en uppsättning som heter PA S S WO R L D och som
ni ska turnéra med. Vad handlar den om?
Cinthya: Passworld är en dans/filmföreställning som vi gjorde tillsammans 2015, och där vi tog upp lite olika ämnen som vi tyckte var
väldigt aktuella. Vi hade väldigt många vi ville ta upp, bland annat
det Sahar pratade om precis, manligt och kvinnligt. Men vi behövde
sålla lite, så då var vi inne på normer, rasism, utanförskap, privilegier. Saker som är aktuella. I föreställningen följer vi fyra karaktärer
som representerar olika utsatta grupper. Men även i detta så binder
vi lite våra erfarenheter också, som var och en av oss har, ensemblen
som var med i PA S S W O R L D .
DIN
NO 1
Är ni intresserade av att boka PASSWORLD
hör av er till [email protected]
– VI SNACKAR
KULTURELL
APPROPRIERING
AV ORTEN
TEXT: PATRICIA PALMA
ILLUSTRATION: RUHANI ISLAM
10
11
ETT SAMTAL MED EMMA DOMINGUEZ
12
Patricia: Jag undrar. Jag kan knappt uttala det, kulturell appropiering,
vad betyder det ens? Man kanske ska börja där, går det ens att förklara på ett enkelt sätt?
Emma: Snackade med en kompis häromdagen, hon förklarade såhär:
Tänk att en person som inte vuxit upp i orten och är vit svensk
kommer hit till oss. Personen snackar med folk, hänger här osv, sen
använder den personen allt som är orten för att tjäna pengar eller
få status. Du får ingenting, men den personen p.g.a. av att den har
”rätt” hudfärg och rätt kontakter tjänar para på dina historier, din
kultur, den du är. Det är typ stöld, så kan man säga.
Patricia: Jo, exakt. Jag är överens om beskrivningen, sen kan jag tycka
att det finns många lager och dimensioner av själva fenomenet eller
vad man ska kalla det. Men ok, jag tror att en av anledningarna till
att det kan va svårt för många att begripa den här grejen är för att
det finns mycket verklighet som inte får plats i dom här samtalen,
men typ livet, verklighetens mix. Typ folk som är halv-nånting, eller
växt upp i orten och sen flyttat ut. Det är ju inte lätt alla gånger att
begripa det själv, vad är man, vilken plats tillhör man. Så det är ju
komplicerat så. Men när det kommer till själva approprieringen så
är det en typ av utnyttjande. Det är det som känns kefft tror jag. Att
nån annan vinner på det, och du får nada.
Emma: Ja men det är en stöld. Om det kommer en person som inte har
nånting med saken att göra, som aldrig upplevt det, och typ snor
13
DIN
NO 1
OSS EMELLAN
OSS EMELLAN
Så varför är det så många som inte förstår grejen? Jag ringer upp en
tunglighet i ämnet. Emma Dominguez, som är aktivist, konststudent,
och fritidsledare i Botkyrka. I julas langade hon ett Facebookinlägg som
fick havet att storma, som upprörde många, men som fler och fler också
backade. Hela den stormen som brakade loss utifrån Emmas inlägg
inte bara intrigerade mig, men också gav mig känslan av att vi är ljusår
från lösningar… vi snackar ju inte ens samma ”språk”. Medan vissa ser
individer, ser andra strukturer, medan vissa ser behovet av separatistiska
rum, skriker genast den tredje sig hes om hur kränkande denna exkludering är, utan att ens vilja förstå varför man den här gången inte får vara
med i leken.
Vi sätter oss och tar en fika hemma hos Emma. Jag vill diskutera,
problematisera och ba snacka om hela grejen.
NO 1
DIN
Det finns vissa grejer jag fastnar på. Grejer som är svåra
att förklara. Som är svåra att sätta fingret på, men som
alla som varit med om det förstår, och alla som inte har
det, missar, väldigt ofta. En sån sak är diskussioner som
personer med tolkningsföreträde lyfter, men som planas
ner av andra med mer makt eller som tror att de har mer
kunskap om det. Det jag ser hända allt oftare, att man
viftar bort människors upplevelser, tankar och känslor.
Yani, din egna upplevelse puttas bort av någon som anser sig ha en bättre förklaring av verkligheten än du. Den
förklaringen som sätter sig över din egen och ”ajabajar"
dig för att du inte är lösningsfokuserad. För att du är arg,
för att du är exkluderande och för att du i ditt försök
att berätta, inte tagit med lösningen för världsfred, typ.
Ett sånt exempel är diskussionen om kulturell appropriering av orten. Vad betyder det ens?! Jag bestämmer mig
för att ta reda på varför folk spårar ur varje gång ämnet
kommer på tal. Alltså grejen om vem som kan-får-bör
använda sig av en identitet som anknyter till att både tillhöra svensk underklass/arbetarklass, men även en icke-vit
sådan, oftast, men inte alltid. Ja ni ser, lättare snackat än
förstått. Men det jag vill är att skapa ett samtal mellan
oss, menat för oss i ett separatistiskt rum i det offentliga.
OSS EMELLAN
att folk hoppar och börjar att skrika ”omväääänd rasiiiiism” som
galningar. Finns inget sjukare! Blir dum att folk ens tar upp en sån
grej.
Emma: Men exakt, och det är många kulturarbetare, vänsterfolk, antirasister, sånna som förstår frågorna, eller sånna som har kompisar
som tillhör ”gruppen” och därför anser sig förstå. Och sen så säger
man typ men du sitter också med fett med privilegium. Och det du
gör när du använder våra historier, när du gör karriär på våra berättelser, på vår estetik, på vår kultur, är att du utnyttjar vår kultur till
din egna personliga vinning, karriär, status, whatever. Det kan vara
fotografer, filmare eller journalister till exempel som själva har en
fett stereotyp bild av oss använder hela hiphopgrejen, stora kedjor,
målar upp oss som kriminella och hela den grejen för att de säljer
utan att bry sig om hur vi uppfattas av samhället efteråt.
Patricia: Men vad händer med alla de som ba ”men jag känner ju folk
i orten, mina kompisar bor där, jag har hängt där sen liten” och så
vidare? Eller sånna fall där folk i orten ger en person utanför det
utrymmet. Alltså som ett alibi eller ett ”hen är ok, jag går i godo” typ.
Emma: Ja men de får en ”brown-passage”!
Patricia: Haha, ”brown-passage”, bästa ordet! Men ok, så de får liksom
ett frikort.
15
Foto: Patricia Palma
DIN
NO 1
OSS EMELLAN
14
NO 1
DIN
din historia, dina berättelser och upplevelser, och sen tjänar pengar
på det. Och det som gör en arg, det som gör att man blir upprörd
på det är att när man själv ska berätta dom här historierna så är det
ingen som lyssnar eller sätter ett värde på din historia. När en vit
svensk med makt använder sin röst så öppnas dörrar, dörrar som
för oss är stängda.
Patricia: Att erkänna det här skapar ju ett direkt motstånd, plötsligt
har man svårt att hålla mer än en tanke i rullning. Samtalet tappar
snabbt fokus in i andra diskussioner. Till slut blir man själv ifrågasatt och anklagad för att vara skurken. Där kan jag ibland känna
att man saknar typ sätt att förklara det så att även andra förstår.
Eller så kanske jag bara försöker få deras bekräftelse, bli hörd. Men
jag känner att många duckar eller bara tappar det helt när man
snackar om det. Trodde du att det skulle bli sån kaos när du skrev
inlägget i julas?
Emma: Nej, jag trodde inte det. Alltså jag visste ju att det var ett argt
Facebookinlägg men jag trodde inte att folk skulle flippa på det där
sättet. Det kom som en chock, men i efterhand tänkte jag ey men
det förvånar ju egentligen inte mig.
Patricia: Men det är ett bra exempel. Alltså inte bara den aggressiva
tonen, utan för den konstiga retoriken som uppstår. Att man tar
ner det på individ nivå och målar upp det som nåt högstadiedrama.
Och vägrar bemöta det som egentligen borde snackas om, strukturer… sen blir folk fett aggro också!
Emma: Jaaa, för det innebär ju att erkänna att dom är del av problemet. Alltså att du är del av en struktur. Folk känner sig hotade när
du pekar på sånt här. För att det man säger e ju typ att ”du är inte
heller så himla skuldfri, eller så snäll som du tror typ, du medverkar också i att problemet existerar. Folk är vana att se sig själva som
underdogs. Men när man vänder på det och personen fattar att de
också har ett ansvar så blir det ju obekvämt. Man kan inte låta bli
att snacka om vithet och ta upp vithetsnormen för att jämföra och
visa på att det är enklare för vita att klara sig i samhället än vad det
är för personer som rasifieras.
Patricia: Det tar sönder typ självbilden som de har ju, en käftsmäll av
verklighet! Men finns det sätt att prata i de termer som vi gör och
på våra vilkor, med vår retorik... med personer som gör så här, utan
OSS EMELLAN
OSS EMELLAN
16
”Konsensus betyder inte
att det är jämlikt, det
betyder bara att de som har
makten fortsätter att
upprätthålla sin makt
och de som inte har makt
fortsätter att va tysta.”
Emma: Men många i orten använder det också tillbaka genom att tänka
typ ok men vi behöver en person som har makten, nätverket och
resurserna, så man skaffar sig en vit allierad typ, så det kan vara en
situation där de också vinner på det, men problemet med att låta
det ske är att du gör inte orten en tjänst. Du låter det fortsätta och
vi ifrågasätter inte strukturerna och frågar oss varför skulle inte jag
också kunna få de här grejerna.
Patricia: Man ser det också på andra håll, inom den antirasistiska
rörelsen till exempel, alltså typ människor som lärt sig om rasism,
antirasism, som föreläser eller typ snackar om det, men vägrar stiga
åt sidan för att nån som faktiskt upplevt rasism ska få tala. Typ.
Emma: Men när man tar upp det så skyller man på annat, på personliga påhopp, vänder på det. Man vill inte förstå, för det innebär att
man måste titta på sig själv och grejen e att alla gillar att snacka om
att det är strukturer som ligger bakom allt onda, men ingen säger,
”men shit, jag är del av den strukturen”.
Patricia: Och det är det man blir lack på typ. Och att man gärna inte
flyttar på sig för att ge någon annan den platsen.
17
DIN
NO 1
DIN
NO 1
Emma: Ja, men det är ett fenomen, haha! Man blir typ cool by association. Och man släpper fram en person, och man kan inte undgå
ifrån att den personen håller på att ta upp någon annans plats. Trots
ett allmänt godkännande, så gör det inte saken bättre, du gör inte
orten en tjänst genom att ta den platsen.
Patricia: Kan man inte känna då att det är typ ok att man tar för sig,
”Jag har fått ortens välsignelse” typ?
OSS EMELLAN
Emma: Men fokus ska inte va på att förklara till dom, alltså vi borde
skita i att försöka förklara oss, men bli bättre på att säga ifrån. Man
ska syna dom. Säga, “vet du vad nu approprierar du dig, nu borde
faktiskt inte du ta det här jobbet för det finns andra som är bättre i
den platsen”. Som har bättre bakgrund, kompetens eller nått, eller
som förtjänar den mer om man vill se det så.
Patricia: Ja, man måste jobba på olika håll, på olika plan.
Emma: Ja, för det är inte många som fattar, så man måste få folk att
inse varför det dom gör är fucked up. Och sen måste vi också våga
ta plats, söka de där jobben… och det gör vi genom att bygga våra
egna nätverk. Sprida jobben mellan varandra —— när vi sitter på
positioner så rekommenderar man nån annan som man vet är bra.
När vi är där får vi inte bli heller sådär som många kan bli att det
18
NO 1
NO 1
DIN
”Ja men det är en stöld.
Om det kommer en person
som inte har nånting med
saken att göra, som aldrig
upplevt det, och typ snor
din historia, dina berättelser
och upplevelser, och sen
tjänar pengar på det.”
öppnas en dörr för dom, men man kliver in och stänger dörren
efter sig. Utan dela med sig, stärka varandra, lyfta upp varandra, alla
andra gör det varför skulle inte vi? Det är det jag menar med att vi
måste bilda våra egna grejer, egna institutioner, skolor…
Patricia: Ja, för vår kunskap är inte bara värd nått i andras händer,
eller som något som man kan fånga upp på en fokusgrupp, utan
kunskap som vi själva ska äga. Att ta plats när man har tolkningsföreträde, men också kräva utrymmet att kunna företräda den
kunskapen som man äger tänker jag.
Emma: Vi i orten måste se till att det här blir av. Men till exempel
någon behöver en person som är fett tung på att redigera musikvideos, som är kvinna, från orten som är afrosvensk... och alla ba det
finns ingen. Och specifikt idag kanske alla inte finns ibland, men
då måste man se till att de tjejer som har till exempel ett media eller
musikintresse ska kunna hitta vägen. Ta med dom på jobbpraktik,
trainee, eller ge dom jobb om de kan göra det som krävs. Så att vårt
nätverk ska kunna bygga på sitt cv. Så vi ska få de erfarenheterna,
när vi behöver de här personerna som gör si o så, så finns de där.
Man kommer inte behöva outsourcea till människor som ändå ba
kommer suga ut oss.
Patricia: Men hur för man samtal utåt då, för frågan måste ju bemötas
ändå, ibland. Hur får man folk att lyssna? Tänker på de som inte vill
lyssna, eller spelar oförstående. Alla vill ju ba skapa konsensus typ.
Emma: Vi ska skita i att skapa konsensus. Alla är fett rädda för att
diskutera, bråka, ba skapa dålig stämning. Problemet är att det bara
hjälper de som har makt att bevara makt. Det är det som folk inte
förstår. Konsensus betyder inte att det är jämlikt, det betyder bara
att de som har makten fortsätter att upprätthålla sin makt och de
som inte har makt fortsätter att va tysta. Och det som för makten
blir obehagligt är när de maktlösa börjar ifrågasätta och höjer sin
röst. Då får man höra direkt ”men nu använder du en väldigt
aggressiv ton, nu är du för arg” och så vidare. Vi måste ba skita i det
och stå på oss. Det är som sagt strukturerna vi vill åt…
Läs Emmas facebookinlägg från i julas
som startade debatten på nästa sida
19
DIN
OSS EMELLAN
Emma: Precis, för man har en jättesjälvgod bild av sig. Man håller med
om att strukturerna finns, att dom är fucked up, man kan erkänna
att problemet finns. Men när de själva gör det då handlar det absolut inte om det, då gör man ju det för att man är god, för att man
försöker göra skillnad, förändring yani.
Patricia: Appropiering kan ju ske på olika plan och inom olika områden inte bara kultur eller media liksom, men vad gör man? Alltså
jag tänker det verkar inte löna sig att skrika sig hes uppåt, ingen
”där uppe” eller med mer makt vill ändå lyssna eller för den delen
flytta på sig, så hur jobbar man inåt i den här frågan, jag tycker det
känns utmanande.
Enligt sajten vardagsrasismen.nu så är
Cultural Appropriation (CA), eller Kulturell
appropriering, en term som beskriver
maktförhållande i fråga om att nyttja och
utnyttja andra kulturers uttryck. Det är
ett väldigt omdebatterat begrepp, med
många olika lager och aspekter. Ömsesidigt
kulturellt utbyte är inte CA. Kortfattat kan
man säga att CA handlar om att man tar
kulturella uttryck från en kultur man inte
tillhör, och ”Ofta ses inte ens kulturen som
just en verklig kultur utan görs om till en
modeaccessoar, något en kan ha ett tag och
sedan kasta bort till förmån för accessoarer ur en annan kultur.” CA ger dess
utövare socialt eller ekonomiskt kapital på
bekostnad av den kultur de utnyttjar. Ett
annat viktigt perspektiv i CA är skillnaden i
bemötande som personer ur gruppen som
utnyttjas och personer ur gruppen som
appropierar får, av exempelvis polis.
20
NO 1
OSS EMELLAN
DIN
FA K TA R U TA
ON
I
S E
U
F C
N
L
A
A
B Y D GAN
I
A
T R E L L NIA S
– B
SO
T:
TE
X
21
LUNARIA
LUNARIA
Lunaria är ett crew beståendes av Chabnam Koistinen,
Sarah Söderberg, Jenny Sundberg och Josefine Petersen,
som alla har barn förutom Chabnam som är gravid
[grattis!]. Lunaria dansar Tribal fusion bellydance, en
mörkare och modern variant på den klassiska magdansen.
Detta är en kortad version av intervjun.
Läs hela online!
Intervjun inleds med en liten blast from the past från Josefine och Chabnams röjiga barndomsår i Hässelby.
—— Vi piercade varandras näsor, bara kaosade, haha!
22
Foto: Engel Mode Photography
Chabnam: Njaa... Jag tror vi försökte följa något som var lite trendigt på
den tiden egentligen, men vi hade inte råd att pierca oss på studio,
så vi hittade medel att göra det själva —— inget vi såg som ett framtida yrke.
Josefine: Jag tror mer det handlade om att bryta alla normer och det
som förväntades av oss. Vi var på kollo, femton år, Chabnam
målade svenska flaggan svart och jag piercade näsan, så vi blev
hemskickade... Det handlade bara om att kaosa, allting vi inte fick
göra blev kul.
Chabnam: Ja, att få utlopp för den energi som vi annars inte fick ur oss
på något konkret, det var väl det också. Om de vuxna på den tiden
hade satt oss på att utveckla något vi faktiskt tyckte om att göra, eller
tagit reda på det som vi hade kunnat lägga energin på istället för att
ba... ”G A A A A H ” och vara dampbarn, som det hette då...”
Josefine: Plus att vi var tjejer som gick i O B S -klass! Tjejer skulle vara
snälla, fina och sitta i klassrummet, men killarna kunde härja. Om
en var stökig tjej på 90talet... då kände en sig helt utdömd av lärare
och andra elever! Killarna fick mer förståelse för sin stökighet, de
fick därför mer utlopp för sin överskottsenergi, medan vi väckte mer
uppseende och motstånd.
23
DIN
NO 1
Men var inte det någon slags konst, början på ett intresse?
NO 1
DIN
Tribal Fusion är en relativt ny dansstil. Den kommer från dansaren och
koreografen Jamila Salimpour i grunden. Salimpour har varit inflytelserik i magdans i över 5 0 år, och studerat under dansare från Marocko,
Algeriet, Turkiet, Egypten, Syrien och Libanon. Under 6 0 talet satte
hon namn på olika magdansrörelser och skapade ett nytt format där hon
inspirerades av dansare från hela världen.
Salimpour har lärt upp andra dansare som har satt sina egna format,
t.ex. American Tribal Style (A T S ) som skapades av Carolena Nericcio
under 9 0 talet. A T S och American Cabaret Style (en annan genre
influerad av Salimpour) mixades så småningom till en ny stil, Tribal
Fusion, en stil som populariserats framför allt av dansaren Rachel Brice
i början av 90talet. Rachel Brice expanderade Tribal Fusion genom
att sätta yoga in the mix, och än idag är hon ett av de största namnen i
genren. Rörelser började kartläggas och sammanfördes med kostymer
och rörelsemönster bland annat inspirerade av olika stam- och nomadfolk från Nordafrika, Indien och Spanien. Tribal Fusion är en variant
som tydligare inspirerats av de klassiska indiska danserna Kathak och
Odissi, men också av Flamenco och annan folkdans. Fusion bellydance
består av många olika förgreningar idag —— allt från urban till gothic till
world fusion. Tillsammans är de alla stilar som uppstått ur rörelsen.
LUNARIA
LUNARIA
Det är fyra starka kvinnor som i samhörighet och värme sitter framför mig. I det solkigaste mörka av vinterväder sitter de och lyser, helt
imponerande. De kompletterar varandras meningar och skämten haglar
tätt, så deras kärlek till starkt synkroniserade koreografier och varandra
är helt uppenbar.
Sabriye Tekbilek lär ut orientalisk teknik, vilket för oss in på den klassiska
magdansens historia, sanningar och myter.
24
”Vi började med att testa allt! Vi hittade låtar vi
tyckte om, mycket swing
och charleston, så vi körde
magdans till det.”
Jenny: Det började med mycket referenser till stamfolk från Nordafrika
och Indien, de hämtade inspiration från både danser och outfits.
Josefine: Men dräkterna som används inom A T S idag är ofta inspirerade av folklore, koderna hämtade från flera danstraditioner, men
det har aldrig utgett sig för att vara ”legit” eller ”autentiskt tribal”.
Chabnam: Något som är speciellt med A T S är att det är mycket improvisation. Det är vanligt med en stil där en person står längst fram i
en formation där det inte är uppenbart att hen är ”huvudakt” eller
ledare, men gruppen skapar en improvisation som en avancerad
”följa John”. De använder tecken, handsignaler och små fingercymbaler för att synkronisera stegen.
Jenny: Fusion bellydance handlar aldrig om att kvinnan ska underhålla
25
DIN
NO 1
NO 1
DIN
Jenny: Vi heter Lunaria Bellydance och har dansat ihop sen 2 011. Vi
var först en lite annorlunda konstellation som började dansa efter
att ha gått klasser hos Positive Movement, som består av systrarna
Nasim och Vafa Nadi, som inspirerade oss till att ta upp tribal
fusion. Vi började med att testa allt! Vi hittade låtar vi tyckte om,
mycket swing och charleston, så vi körde magdans till det. Då var
det väldigt glatt, mycket trumsolon [ett vanligt inslag i klassisk magdans], Cabaret och Balkan blandat med stora kjolar och färger.
Chabnam: Nu blir det bara mörkare och mörkare, hah!
Josefine: Från början imiterade vi något som vi sett, tänkte att ”det är
såhär en ska göra”, och lekte med det.
Jenny: Vi hade inte suttit och nördat in oss på youtube-videos än, vi var
som blanka papper vad gällde både fusion- och orientalisk magdans.
En kan säga att vi var väldigt ”tekniklösa”, gjorde rörelser vi tyckte
var fina. Vi hade ingen riktig koll på vilka muskler vi skulle använda, eller att vi skulle använda några…
Chabnam: ...så kom jag in i gruppen och ba ”Jalla, jag är halviranie, det
är klart jag kan dansa magdans!”. Fast nu flera år senare inser jag att
det finns en viss teknik bakom rörelserna.
Sarah: Det var mycket på känsla.
Josefine: ...vilket jag tycker är bra idag! Vår stil har utvecklats från
känslan.
Jenny: Vi har inte hämmats av tanken att det ska ligga mycket teknik
bakom, det har kommit mer nu. Vi har nu haft vår lilla svacka där
vi insåg att ”Ojojoj, vi är inte fullärda över huvud taget... Vi måste
träna mer.”
Josefine: En blir aldrig fullärd, men vår viktigaste lärare hittills har varit
Sabriye Tekbilek på skolan Danskollektivet —— stor cred till henne!
Josefine: Jag har fått lära mig att magdans är kvinnans självläkande
dans. Den är uppbyggd på åttor, som evighetstecken. Magdansaren
är alltid jordad, med mycket fokus på kroppens inre centra, så det
öppnar många chakran. Från början var magdansen som en renande ritual kvinnor gjorde ihop.
Jenny: Misstolkningen om magdans är att det är en dans som kvinnor
skulle dansa för män. Myten fick rot i Europa under 18 0 0 -talet
då man romantiserade ”det mystiska Mellanöstern”, med avklädda
kvinnor framför en manlig publik... Men egentligen var det en dans
som dansades i harem, där inga andra män än ägaren var tillåten.
Chabnam: H A R A M !
Jenny: ...så det är en dans av kvinnor, för kvinnor.
Josefine: Inom den amerikanska rörelsen som började växa fram med
American Tribal style försökte de avsexualisera magdansarens
image, satte på sig huvudbonader för att uppmärksamma andra
delar till exempel.
LUNARIA
LUNARIA
eller behaga en manlig publik, här handlar hela framförandet mer
om systerskap och samhörighet, alla dansar med varandra snarare
än för någon annan. Ett vanligt inslag på våra gatherings är att
hålla en haffla [från arabiskans ord för ”fest”]. Där spelar det ingen
roll om du är nybörjare eller tränat flera år, det är kvällar där alla
får uppträda —— oavsett nivå, ålder eller kroppsform dansar alla
tillsammans. Systerskapet ser jag som den stora skillnaden, och vi
ser flera olika kroppar än inom den klassiska magdansen.
Jenny: De klassiska magdansarna står för en mer traditionell kvinnlighet, medan tribal fusion är som en alternativ version där vi ser
mycket piercings och stora smycken, dreadlocks, tatueringar och så
vidare. Eftersom vi är som en subkultur till magdansen får vi förstå
att de klassiska magdansarna rynkar på näsan åt oss.
Josefine: Fast i Stockholm är tribal fusion så litet i jämförelse, så det är
ändå ganska integrerat här.
Du, Chabnam, har sytt alla Lunarias kostymer —— de har alltid varit
otroligt skickligt designade och välsydda! Vill du berätta hur det blev så,
och hur du blev så grym på det?
Chabnam: Min mamma var sömmerska, hon sydde klänningar åt finska
romer, så jag har sytt och designat sen jag var sex år och det är
därifrån jag fått intresset och den ådran. Sedan har jag utbildat mig
hela vägen från gymnasium till bachelor i mode, utomlands dessutom, och jag började sedan jobba kommersiellt. Men i det började
jag undra ”ska det här vara mitt liv, att jag ska ha skapat kommersiella kläder!?” Det kändes för inrutat för att jag skulle få utlopp
eller uttryck för min kreativitet. När jag började dansa kände jag att
genom kostymerna kunde jag uttrycka mig mer som jag ville, så när
jag började med Lunaria tog jag tjänstledigt och ville starta företag
26
för att sy dans- och yogakläder, så vi startade ett företag och tänkte
att vi skulle köra allt under samma tak. Idag syr jag bara kostymer
till oss, men det var så vi blev ett företag och inte en kulturförening.
Koreografierna har alltid utgått från en låt, så kostymerna har alltid
utgått från ett tema och en känsla som vi vill kapsla in. Det kan
vara så flummigt och långt som ”egyptian princess sand warrior”,
så har vi jobbat mycket med bilder, pinterest och moodboards,
samlat tygprover och valt färgskalor tillsammans. Vi har alltid valt
demokratiskt, till och med koreograferat demokratiskt, så alla har
varit med och tagit beslut även om jag ibland har känt ”aaarrgh, det
där funkar ju inte tekniskt!” —— det har samtidigt fått mig att push
my boundaries. Matrix-dräkten [ovan] var kul, för den var till en
futuristisk koreografi. Vi började prata om Matrix, det svarta och de
gröna siffrorna som blev långt läder och gröna glimmor…
Om ni kunde ge era små mini-me's ett tips, som ni önskar att ni hade
vetat eller någon hade sagt till er tidigare, vad skulle det vara? Eller, vad
skulle ni vilja ge för råd till den som är ung och funderar på ett kreativt
yrke som dans, mode, musik?
Josefine: Eftersom vi började med att leka och experimentera har vi inte
blivit hämmade i dansen, så det är väl ett tips, att våga testa. Ha vänner, dansa i grupp, dela det tillsammans. Jag skulle vilja säga till mig
27
DIN
NO 1
NO 1
DIN
”...så kom jag in i gruppen
och ba ”Jalla, jag är halviranie, det är klart jag kan
dansa magdans!”
Foto: Egle Zioma
LUNARIA
LUNARIA
själv som yngre att våga släppa kontrollen, skita i vad andra tycker.
Det följer med mig än idag, att jag ska liksom bevisa för folk att jag
kan och så... I slutändan handlar det om att få uttrycka sig.
Jenny: Om jag kunde gjort något bättre, som ung, önskar jag att jag
skulle lärt mig att få koll på kroppen tidigare, redan i tonåren. När en
får koll på sin kropp förstår en också vad en tycker är skönt och kul
att göra med den, eller vad en vill hålla på med. Hade jag vetat när jag
var typ femton, att om jag satsar på något jag gillar, går med flödet så
att säga, då kan jag bli vad som helst! Jag kan bli proffs på vad jag vill,
bara jag börjar tillräckligt tidigt eller tränar tillräckligt mycket. Som
sökande tonåring tänker en ofta ”jag är inte bra på det eller det”, men
om du bara gör det tillräckligt många gånger blir du bra på det!
hypeade! Leo kommer att köra footwork, animation och pop-locking
—— hennes klasser kan passa bättre för en som inte har förkunskaper
i just magdans. På dagtid hålls workshops, och på lördagkvällen är
det en stor show med Ashley och Leo, oss, samt deltagare som vill
uppträda. Vi är så peppade, det här är vår bebis som vi hållit på att
planera i ett år —— och nu händer det på riktigt!
Att vi gör det här nu på vår ekonomi är så stort. Vi kanske
går back, men vi gör det bara för kärleken —— går vi plus-minus-noll
är vi glada! Nästa steg i det professionella känner vi är eventet ——
nu har vi dansat ett tag ihop och vill levla upp. Vi börjar kanske organisera mer, ta hit dansare, det vore fett kul! Det här är fett seriöst
inom tribal fusion- communitien, nu leker vi med the big dogs.
28
Foto: Tribal Art Festival Barcelona
NO 1
DIN
Sarah: Eventet heter Tribal Eclipse och hålls den 15:e-17:e april i Allaktivitetshuset Sundbyberg C. Vi har bjudit in två dansare/lärare.
Ashley Lopez från U S A kör Tribal Fusion, och lär ut det med
mycket yoga i grunden. Hon är en av de största, och har turnerat
över hela världen både som lärare och dansare, så hennes klasser
är mer avancerade. Vi har även Leo från det portugisiska crewet
Orchidaceae. De har blivit jättepopulära eftersom de gör Urban
Tribal Fusion, de mixar in house, vogueing, hip hop —— helt
Jenny: Mitt tips är att ge sig in på något som du gillar, och tänk inte att
du ska bli proffs direkt. Sen att många får barn, hamnar i ”kvinnofällan”, går in i en barnbubbla... Det är en myt! Ta med ungen på
allt du gör, för tycker du att det är kul så... kommer inte ungen alltid
tycka att det är kul (alla skrattar), men hen kommer hitta något kul
i det! Vi har som sagt haft med våra barn på träningar, de leker med
varandra, en behöver inte tänka att livet tar slut när en blir gravid.
Sarah: Både jag och Jenny dansade genom våra graviditeter, och nu
Chabnam. Efter förlossningen tar en lite paus, och sen har vi varit
uppe och dansat några veckor senare igen. Bebisen är med, en ammar, livet fortsätter!
Jenny: Vi har uppträtt med pösiga nyförlösta magar, det dallrar, det går
bra! Barn som sprungit ut på scenen har ju hänt... Var flexibel med
det, publiken garvar och tar bilder ändå!
Josefine: Jag tror att det är bra för barnen att de får se att föräldrarna
har en kreativ sida och lever sina egna liv, att föräldrarna lever i
kontakt, tror på dans, närvaro och kreativitet.
Chabnam: ...och jag har redan perfekta barnvakter!
Josefine: Plus att det är jättekul för barnen att vara på hippiefestival! När
jag var liten var det bästa jag visste festival, det här ”caravan life”.
Jenny: Det ger oss ett alternativt liv!
29
DIN
Slutligen, det här med att vara mamma kan få många att tvivla på en
kreativ karriär, vad har ni för tankar om det?
NO 1
Ni ska fixa en helgfestival, berätta!?
30
31
NO 1
TEXT: SONIA SAGAN
BILD: JOHANNA KRIKONENKO HEPP
Transtillstånd, vad är det för dig? Är det samma sak som ”flow” eller
är de olika?
—— För mig är flow ett väldigt kreativt stadium i livet, då gör jag som
mest konst eller musik. Flow påminner om känslan av att vara i
trans, för sinnet flödar ansträngningslöst. Det känns som att flyta,
men vill jag skilja på trans och flow skulle jag säga att flow är mer
ett extremt skapande tillstånd för mig. I flow kan en konstruera,
fysiska saker. Det har blivit enklare att komma in i flow ju mer
transcendentala upplevelser jag har upplevt. Å andra sidan är trans
ett tillstånd där jag inte gör alldagliga saker. Jag reser i sinnet, genom
till exempel dans eller meditation. Trans är ett stadium av ”högre
33
DIN
FJ Ä D E R
– I TECHNONS TRANS
I min jakt efter olika perspektiv på transtillstånd och
kvinnokraft, intervjuade jag technoshamanen Ida Matsdotter. Idas sound är repetitivt, som all techno är, men
samtidigt är ljudbilden både förtrollande och djupt hypnotisk. Hon väver lager av takter och otakter på varann,
oväntat harmoniskt, varvat med inspelade samplingar
av naturljud, röster, små klipp ur vardagliga situationer
eller ritualer, som får hennes experimentella elektroniska
musik att samtidigt kännas trygg och jordad. De senaste
åren har hon släppt musik under alter egot Fjäder, och nu
har hypen [äntligen!] nått Idas musik och artistskap. Jag
når henne mitt emellan business och fritid, där hon hittat
ett lugnt hörn för vårt samtal om de urmänskliga tillstånd vi idag kallar flow och trans.
Hur förstärks flow av trans?
—— Om jag till exempel dansar till hypnotisk musik i flera timmar kommer jag in i ett transtillstånd, går sen hem och blir inspirerad till att
skapa massor av vackra saker för att jag just har haft den transcendentala upplevelsen. Flow är som en livsversion och transen är
frånkopplad från världen, transtillstånd är mer av en ceremoni eller
ritual —— en hamnar totalt i ett med nuet, fast samtidigt är det som
i en annan verklighet. Inom shamanismen delar de in verkligheten
i ett ”normaltillstånd” och ett ”shamanistiskt tillstånd”, det hjälper
mig att förstå bättre... Som att det finns en konkret, fysisk verklighet
34
NO 1
DIN
Hur går du in i trans?
—— Första gångerna var ju verkligen genom dans. Jag gick på rave och
lyssnade på hög, hypnotisk musik i stora högtalare på dansgolvet
en hel natt. Jag har också varit ute i skogen och dansat till olika
typer av hypnotisk musik. För mig var det väldigt ogenomtänkt, jag
gick inte ut och tänkte att ”nu ska jag försätta mig i ett transtillstånd” utan det hände bara. Jag har nog lätt att hamna i det
bara. Jag gick ut och dansade i tonåren, och då var det som att jag
hamnade i ett flöde. Jag känner kroppen mer, blir mer medveten
om rörelser, sinnet, allt känns som att det går ihop och blir ett.
Jag kommer ut ur huvudet och blir lugn i sinnet, jag kommer in i
ren glädje och extas —— bliss liksom! Det känns som att det sittter
i generna, det är uråldrigt, urmänskligt. Det är inget jag behöver
fundera på logiskt, tillståndet finns där ”automatiskt” som en
funktion i det mänskliga medvetandet. Från början var det inget
jag läste om eller tänkte att jag ville uppleva, jag började bara uppleva det och fick ord för det efteråt. Senare har jag också gått in i
transresor genom att meditera, gjort trumresor med shamaner, och
gjort resor in i undervärlden…
Vad är hypnotisk musik?
—— Jag tycker att rytmer och vissa frekvenser, framför allt ledande
ljud är hypnotiska, sånt som spiralljud och repetition. Därför är
techno extra bra, eftersom det är monotont måste en vara öppen
för musik med repetitiva rytmer i centrum istället för en melodi.
Techno är väldigt hypnotiskt tycker jag, och om en lyssnar på det
länge kan en komma in i ett transtillstånd. Många vågar inte det
monotona, men jag tror att sån musik är nyttig.
Transtillstånd och musik generellt/i din musik, tankar om det?
—— Musik skapades ju ur ceremonier där en skulle uppnå trans. Vi har
sjungit och hymnat och trummat och hållit på med trans innan vi
visste om vad vi egentligen sysslade med, det finns i våra gener. Det
tar mycket plats i musiken jag skapar och den jag lyssnar på, men
för mig är det viktigt att en ska nå ett annat, högre stadie av medvetande än det vardagliga tillståndet.
Vad är syftet för dig med att du för in det i din musik?
—— Jag har alltid varit intresserad av någon typ av andlighet. Jag har
alltid tyckt att det tillför mycket glädje till livet att tänka i termer av
andlighet, det är egentligen hela orsaken. Det är skönt att ha andligheten som... något jag för ut. Vi borde ha mer av det i samhället,
för vi levde mer i det förr och jag tror att de rituella sammankomsterna gav mer samhörighet. Det är viktigt med ett sånt gemensamt
syfte eller intention för att mötas i, och inte bara typ ett ölhak. Det
finns ett samhörighetssyfte med andra varelser och hela existensen
i trans, där en förlöser kraft som får en att må bra.
35
DIN
där en handlar, men i det transcendentala shamanistiska tillståndet
finns världar där en talar med sitt kraftdjur, rör sig i en värld av
symboler eller möter sitt högre jag —— förbi det vanliga medvetandet. Det är vad vi menar med ett stadium av högre medvetande, och
en kan hamna där genom dans, sång, eller hypnos och meditation.
Shamaner och healers har använt sig av det sen urminnes tider. Jag
kan hamna i hypnos av ”binaurial beats”, jag sätts in i en fantasivärld eller vision, där jag kan hitta inspiration, en bra text eller...
Som känns helt gudomlig just för att jag hittat den där.
NO 1
FJ Ä D E R
FJ Ä D E R
medvetande”, där jag samtidigt kan observera inre och yttre processer utan mina gamla invanda föreställningar om mig själv. Jag blir
medveten om hur jag för mig i omvärlden samtidigt som jag går in
i djupet av mig själv. Det är en skön känsla, en ritual där jag reser i
sinnet. I flow kan jag konstruera saker, flowet är ju en eftereffekt av
det ”oproduktiva” transtillståndet, men de hänger ihop.
FJ Ä D E R
FA K TA R U TA :
Soundcloud.com/fj-der
21:a April i Markuskyrkan i Bagarmossen är
det mediyoga med Fjäder.
Mer info: www.stillro.com
Binaural beats!? Testa kategorin ”Higher
consciousness” själv! Skriv till oss och
berätta. Free-binaural-beats.com
36
NO 1
NO 1
DIN
Trans och healing, några tankar/berättelser om det? Hur kommer de sig
att tillståndet healar, tror du?
—— Det är som att känslor och tankar är inte lika påträngande, vilket är
målet med att gå in i trans. Försöka att inte styras så mycket av tankarna, utan föras vidare av någon intuition, det är väldigt skönt för
hjärnan, hahah! När jag har varit på festivaler, som Boom i Portugal, har jag både genom att stå på dansgolv (då när jag var yngre, osäkrare, med jobbiga känslor för självet, sociala rädslor och sånt), det
har jag gått in och mött i dans har jag gått in och mött mina jobbiga
känslor där. Ju mer jag kommit in i transtillståndet så är det som att
dessa har lättat, smält bort, och där blir det väldigt ”healande”. Sen
känner jag att det är väldigt liknande det tillstånd en försöker gå in i
genom meditation, fast det är lugnare, men det är ändå samma grej
en letar efter —— att tankarna stillas.
AV
SON
IA S
AGA
N
Jag vet inte ens vems lik,
dold i deras generations garderob,
vars frätande stank bränner hål inuti,
miljontals mil därifrån.
Med avstånd blir det lättare att dölja spåren,
lögner växer också till sig med åren,
från en sociokulturell relik, får vi
svårbegriplig logik, som ger
klarsynt pubertala skrik, i en
kakafonisk kulturkrockskalabalik.
Så vi sjunker.
”Marianergraven är världens djupast noterade djuphavsgrav. Belägen i
västra Stilla havet ligger
gravens maximala djup, Challengerdjupet, belägen 11 034 m under ytan.
Vattentrycket på detta djup
motsvarar trycket av fem jumbojetplan, staplade ovanpå varann, på ditt
bröst.”
På mitt bröst.
I hennes tårkanaler, som
37
DIN
Transtillstånd och kvinnokraft, hänger de ihop? Kan det ena förstärka
det andra? Hur i så fall?
—— Där tycker jag att trans är något för alla, män kvinnor och barn,
det har lika stor glädje för alla människor på jordklotet. Samtidigt
tror jag att det verkligen kan stärka kvinnogrupper att gå in i transtillstånd tillsammans, det kan ge en samhörighet när vi gör såna
ceremonier eller transcendentala upplevelser tillsammans; de kan
göra att vi förs ihop när vi har ett gemensamt mål som leder till mer
sammanhållning och kraft. Att kvinnor upplever det tillsammans
vet jag är väldigt viktigt och väldigt bra —— det vet jag för att jag gör
det hela tiden, haha!
FA M I LY M AT T E R S
——
NO 1
DIN
svämmar högtrycksslangar, men
kuvat i hans kompakta motstånd
sipprar sorgsaven knappt märkbart.
Så krossar deras kvalmiga kvarlevor,
så knäcker de våra livslinjer meter för meter.
Kan jag få vara din turbin?
Inget trolleri,
bara vi mot dom.
Är det mitt kall att omvandla rörelseenergin från ditt tappra motstånd?
Jag ser att den fått dig på drift nu,
jag krigsförklarar…
Kanske kan vi slå våra kloka huvuden samman,
tillräckligt för att
hitta hem tillsammans,
nån annanstans,
hålla hand när det blir förskräckligt,
som det blir när liggande lik kommer upp till ytan.
Vi vet bara att flykten till våra breddgraders kyla misslyckades i ett
avseende,
att nedärvd förruttnelse från fjärran ökenlandskap stinker ända hit,
att du och jag måste sluta springa deras ärenden och börja rota oss,
att bara fröet vet vilket makalöst träd det en dag kommer att bli.
Kanske kan vi tacka trycket för att det tryckte oss samman?
Kanske tar vi det unkna och kastar det så hårt på dem att
de paradoxalt nog för första gången inser med smällen i ansiktet,
hur starka vi är,
hur stolta de borde ha varit.
Kanske är jag för optimistisk,
övermodigt idealistisk, men
jag vet att det är grumligt nu,
fast jag ser dig klart och tydligt.
TE
38
FT
A
KR LLD- N
O
N
IE
Ä
N
R
T
I
S
O
V
– K JÄM HIST
R
H
O C I FÖ
T
HE
GAN RT
A
S
E
NIA T DELL
O
S
N
:
S
T A
TIEAXSAG: AUGU
SON BILD
:
T
X
39
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
Believe it or not så träffar jag ”Sveriges Rikshäxa” Rosie
Björkman i lägenheten där hon bor, inte Blåkullatornet.
Titeln Rikshäxa fick hon av 90talets kvällspress, då hon ofta
framträdde i media. Intresset för alternativen till de stora
världsreligionerna var en global trend, och i Sverige blev
Rosie en lika delar omtyckt som omdebatterad representant
för häxkonsten.
göra ceremoni. Jag bad om att förfädra- och förmödrarnas andar
skulle ge mig en byggnad där jag kunde flytta in. Jag åkte hela tiden
runt och kollade på lokaler förstås, det en vill ska en ju också se till
blir av. Vid allhelgona promenerade jag ute på kyrkogården bakom
tornet, och där klev jag in i en parallell dimension. Vissa kallar det
för en hallucination eller en vision, men för mig är det på riktigt.
Jag såg en annan verklighet framför mig, och på ett litet hus såg jag
att det stod ”Spökenas arbetsförmedling”. Där satt ett spöke som sa
till mig, ”Jobbet som portvakterska i tornet på Blåkulla är ledigt, om
du vill ha det”. Idén om tornet som fysisk byggnad kom till mig, att
jag skulle kunna flytta in där var en tanke som aldrig hade slagit mig
trots att jag bor i närheten.
Kvinnan som sitter framför mig utstrålar integritet, styrka och erfarenhet, men inget flum. Rummet vi sitter i är fyllt med objekt från
naturen: ben, horn, kristaller, växtlighet och hembyggda amuletter,
samt objekt och tavlor med uppenbar rituell och andlig funktion.
Rosie har också en imponerande samling häxhattar. I folkmun har
Hagalund, där tornet ligger, länge kallats för ”Blåkulla” —— området
ligger på en hög höjd och består av gigantiska miljonprogramsbyggnader i vackert himmelsblå plåtfasader.
—— Det är jättekul. Hur det kom sig att jag kom in i tornet var att jag
helt enkelt följde shamanskolans direktiv på hur en ska drömma
fram det en vill ha, alltså ta det från abstrakt form till fysisk form;
det är vad en magiker gör. Den tar en idé och omsätter den till
handling i fysisk form. Då ville jag ha en häxskola, alltså behövde
jag en byggnad för det, och ville ha en i sten. 1 9 9 8 började jag
40
Häxtornet var från början ett vattentorn, som enligt Rosie ritades av
en som tillhörde ett engelskt frimurerligt sällskap. Frimurarnas egna
byggnadsprinciper är väldigt symbolladdade, exempel finns bland
annat i Vatikanstaten.
—— Det här med att frimurarna hänger ihop med Illuminati och världsordningen, eller att de skulle vara ondskefulla, är något som kommit
nu på senare år, det fanns inte när jag var ung. Då sågs frimurarna
snarare som ett sällskap som höll en kunskap om den holistiska
människan, genom tidevarv där det ansågs hädiskt av Vatikanen och
var straffbart med döden. Ända fram till de nya, ondskefulla associationerna kom med David Icke [en konspirationsteoretiker] har
frimurarna setts som ”the good guys”. Sen tror jag ju att Illuminati,
hela den världskonspirationen om en ordning som upprätthålls av
starka onda krafter, är en annan och verklig grej, men jag ser inte
sambandet med frimurarna.
Det som är perfekt med tornet är inte bara att det står på
Blåkulla, utan också hur det är byggt, det har åtta kanter. ”De åtta
riktningarnas cirkel” är en symbol som jag i min forskning hittat som
en gemensam nämnare mellan förhistoriska samhällen, samtidigt
41
DIN
NO 1
NO 1
DIN
—— Jag heter Rosmarie Ulfsdotter Björkman, A K A Jolanda den Tredje, A K A Rosa Kraxa Kråka A K A Flammande Kristallrosen. Sen
jag var nitton har mitt mål varit att rentvå och återupprätta häxans
anseende i samhället. Hela det här livet har jag forskat på häxor och
spåkvinnor, för att försöka skingra myter och fördomar, berätta vad
häxkonst egentligen handlar om, och samtidigt ständigt vidareutbilda mig själv.
Efter lite research och några kaxiga telefonsamtal till kommunen blev
hela tornet Rosies.
—— Häxan i tornet på Blåkulla, hur bra kan det bli? Jag kunde knappt
tro att det var sant. Det var som en saga.
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
42
NO 1
NO 1
DIN
representerar den årstidsväxlingarnas kalender. Rummet har alltså
tillåtit mig bygga i alla dessa åtta riktningar, enligt konstens alla regler.
Genom att markera och följa det cykliska bygger jag ett magiskt rum,
och hela tiden så blir krafterna i tornet starkare och starkare.
I början var Solna stad väldigt positiva till att jag var där.
Jag hade min häxskoleverksamhet, gjorde energiarbete, och mitt
jobb som portvakterska i tornet är att markera vårdagjämning,
sommarsolstånd, höstdagjämning och vintersolstånd med ceremonier. När en kliver in i rummet kliver en ut ur E U , brukar
jag säga. En kliver in i en annan tid, en annan dimension, ett
annat sätt att uppleva och relatera till livet och världen. Då
kliver en ut ur det jag kallar ”den vite mannens kultur”. Den vite
mannens kultur är vårt västerländska kulturarv, som bygger på
konceptet om en herre som skapare, mannen som överlägsen och
en hierarkisk samhällsstruktur.
Månen har en stark koppling till kvinnans essens, så vi hade
en kvinnogrupp varje vecka under flera år vid namn månklubben
på Måndagar. Vi lärde oss om att synkronisera våra kroppar, om vår
inre måncykel/menstruationscykel, om förhistorisk kvinnokraft då
skaparinnan ansågs vara modern som skapade allt liv tillsammans
med mannen. Min dåvarande pojkvän Johan Liljemark (som också
gjort alla målningar i tornet) spelade didgeridoo, ett instrument med
manlig essens. Han var chef för didgeklubben som hölls på Torsdagar, eftersom det är Tors dag, alltså mansdagen. Kvinnlig energi
på måndagar, manligt på torsdagar, cykliskt. Vi höll höstfest, vårfest,
vinterfest och sommarfest där alla mixades.
”När en kliver in i
tornet kliver en ut ur EU, en
kliver in i en annan tid, en
annan dimension, ett annat
sätt att uppleva och relatera
till livet och världen.”
43
DIN
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
Foto: Rainer Laakso
Jag får flashbacks till rykten som hörts i Västerort, om den barnätande
häxan som aldrig lämnar tornet i Blåkulla, vars son handlar åt henne
för att hon inte ska spricka i solen. Kanske var det därför min lågstadieskola fick besök av Jolanda den Tredje? Hon tog emot oss klassvis i
musiksalen där hon hade ställt upp tält, ljus, metallbägare, en rituell
trumma —— alla häxprylar en åttaåring kan drömma om. Hon berättade
om häxans roll, och efter en trumceremoni fick vi alla varsin symboliska
ansiktsmålning. Mina läppar målade hon i guld, mitt öga egyptiskt djupblå, ”för att du ska tala guld och se sanningen”, sa hon.
—— Som häxa och shaman har jag gått en femårig utbildning i Nordamerika, som jag hittade till sommaren 1 9 8 8 . Grundutbildningen
handlade om att synkronisera sig med naturliga cykler, vilket går
stick i stäv med hur samhället är uppbyggt idag.
Allting som har att göra med månen, eller vila, återhållsamhet och reflektion, anses flummigt idag. Du ska bara bita ihop och
vara på jobbet klockan sju på morgonen. Så är det också med allt
som berör det undermedvetna, det avskrivs av samhället som att det
inte behövs. Där kommer min roll in, att säga, ”jo, det behövs”. I
shamanskolan fick en lära sig att göra ceremonier, en ska markera
årstidsväxlingar och lära sig sin egen naturliga inre cykel för att
förstå när en behöver vila, eller förstå att använda tiden när en är
pigg till att göra saker. Vi mår inte bra som människor, vi har tappat
kontakt med jorden, naturen, med cykler, med våra egna kroppar.
Vårt släktskap med träden, våra relationer till natur, växter och
djur, hav och luft har gått förlorade.
Att lyssna inåt är helt tabu i vårt samhälle, en ska absolut
inte lyssna på sig själv, utan på experter och sådana som ska veta
bättre hela tiden. Så tappar vi bort oss själva. I vårt samhälle görs
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
allting likadant på samma sätt varje dag året runt, oavsett hur en
mår, om en har mens, om en är pigg eller trött eller... det finns
inget utrymme. Det tas ingen hänsyn i vårt samhälle, så vi lider av
en kollektiv utbrändhet.
Rosie har skrivit om hur den tidens häxor i princip var den kvinnliga
motsvarigheten till medicinmän. De hade stor kunskap i kvinnohälsa,
barnafödande och kunde utföra aborter med hjälp av en örtmedicinsk
kunskapsbank som idag har gått förlorad.
—— Frågorna i min forskning har gällt ”vem var häxan?” och ”vad var
vi så rädda för?”. Det var både kvinnor och män som brändes, det
man brände var en hel kultur, en där inget barn föddes oäkta. Det
var innan fikonlövet! Det var innan äktenskapet som institution.
44
När jag var typ åtta och Petters ”Mikrofonkåt” kom ut, frågade jag mamma vad ordet ”kåt” betydde, hon svarade irriterad att ”det är en dålig
människa”. Enough said.
—— Precis. Vi behöver frigöra hämningarna vi levt med som en del av
vår kultur sedan häxbränningarnas dagar, på shamanspråk betyder
ordet för sex ”att dansa”. Sex är en helig handling, det handlar om
extas och trans, men inte att göra det med vem som helst, när som
helst. Den kvinnliga orgasmen är den mest helande energi som finns
i hela universum, så jag menar att det var vid Inkvisitionen som uppdelningen ”madonna/hora” började. När jag försöker gå till roten
med varför vi lever i en våldtäktskultur idag, ser jag ett samband.
Inkvisitionen var en omfattande utrensningsprocess som Vatikanen bedrev under medeltiden. Medeltiden, vars tidiga period på engelska ibland
kallas för The Dark Ages, var en våldsam period som präglades av att
Europa kristnades. Horder av människor, vetenskapsmän och ”hedningar” anklagades av en romersk-katolsk myndighet för ”irrläror”, och
torterades därefter till döds för att ha ”hädat”. Häxbränningarna pågick
som intensivast under den senare delen av Medeltiden —— ett konstigt
namn på en sån historiskt extrem tid.
45
DIN
NO 1
Vår sexualitet var källan till skapandet av liv, till lust. Slå upp en
nordisk familjeordbok från 1 9 2 2 och kolla upp ordet ”kåt”, då
betydde det livsglädje, livskraft. Det är kraften som driver allt liv.
NO 1
DIN
Genom åren har Rosie skrivit två böcker och skapat en tarotkortlek. I
den första, Jolanda den Tredjes bok om Tarot & Häxkonst, beskrivs fenomenen ur ett historiskt perspektiv. Boken ger också en praktisk introduktion till tarotkonstens värld. Bildernas innebörd och tolkningar är en
del av det, men också självkännedom och kunskap i det undermedvetna
är viktigt för sierskan, så Rosie använder flera gånger förklaringsmodeller från psykoanalysen. Boken och korten är illustrerade i en drömsk
stil —— med tydliga influenser från världens olika gudomar och traditioner, i svala färgskalor och stabila linjer. Baksidan av varje kort är illustrerad med en trollslända, för att enligt Rosie och många andra häxor
jag har träffat är trollsländan en kvinnlig kraftsymbol.
—— I min första bok, Jolanda den Tredjes bok om Tarot & Häxkonst,
avhandlas det jag kallar ”drömmandets konst”. Jag ser mig själv som
forskare inom ”icke-akademisk forskning”. Mina ämnen finns inte
att studera på universitet, så jag forskar genom att läsa massor av
olika böcker, lyssna på andra människor som forskat och tar reda på
den information som finns. I den andra boken, Jolanda den Tredjes
bok om Häxkonst och Shamanism, försöker jag synliggöra sambanden,
för av någon underlig anledning betraktar vi shamanism genom
andra glasögon än häxkonsten trots att det finns otroligt många
gemensamma nämnare. En kan vara kvinna och shaman eller man
och häxa, precis som det finns manliga sjuksköterskor. Häxkonst,
shamanism och spådomskonst är alternativ läkekonst.
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
46
Skulle en kunna säga att trans, på nybörjarnivå, handlar om tillstånd där
en skalar bort de lager som är ”jaget”, till ett ”ursprungs-jag”, med hjälp
av olika tekniker? Person, ego, allt som tillkommit efter min födsel ska
bort för att vara helt i nuet?
—— Precis, till ett ”ursprungs-du”. Det som försvinner för stunden är
allt det vi mentalt, teoretiskt, fått till oss genom livet. Trans är ett
främmande koncept för många. När en rör sig med främmande
begrepp blir människor misstänksamma och kan ha fördomar, då
kan det kan vara svårt att förklara betydelsen. Vi måste först förstå,
varför en vill uppnå transtillstånd. Som jag ser det finns fyra världar
här på jorden: människoriket, djurriket, växtriket och mineralriket.
Trans är ett sätt att komma i kontakt med dessa. Allt detta utspelas i
parallella världar, i vår fantasi som vi gärna kallar det för idag. Inom
våra läror ser vi fantasin som en alternativ verklighet. Transtillståndet är ett sätt att förena sig med alltet och dessa olika riken. Allt i
naturen är extatiskt, och när vi förenar oss genom exempelvis trans
får vi en del av den extasenergin.
Häxor och shamaner har försatt sig och andra i trans sedan
urminnes tider, till exempel med hjälp av trumresor. I trans kan en
göra sökningar för att ta reda på lösningar och svar på olika problem. Personen guidas i sin sökning av häxan eller shamanen, och
hittar i transtillståndet roten till problemet som då kan upprotas och
ersättas med någon annan blomma, växt eller frö, en annan tanke
som ska gro i dess ställe. Trumman hänger delvis ihop med hur allt
liv börjar i livmodern, det första alla barn hör är mammans hjärtslag. Trumman verkar som ett substitut för det, trummans puls blir
en väg in i ett tillstånd bortom självet eller identiteten som människa, vi alla har ju varit där.
47
DIN
NO 1
”Modern jorden föder tillsammans med solen, fadern,
som impregnerar henne med
värme, det är tillsammans
som de skapar liv.”
NO 1
DIN
—— Vi lever nu i en kultur helt bakvänt. Vi har tappat bort alla sanna
värden i livet, vi har tappat bort oss själva, varandra, naturen och
djuren, vi skövlar och förbränner med kortsiktigt vinsttänkande...
stick i stäv med heliga lagar och naturligt varande. Inom shamanism
och häxkonst utgår vi alltid från att människan har en själ, att vi
alla har en varsin mening, att det finns samband och orsaker i den
fysiska kropp vi har på jorden just nu. Det går också stick i stäv med
rådande värderingar i samtiden, som jag kallar den vita mannens
kultur. Här ska vi födas, leva, dö, inget mer med det. Här är meningen med livet att vara trogen en ledare, ett jobb, att som löntagare
vara undergiven en annan. Det är dessa värderingar som nu håller
på att luckras upp, och jag är en av dem som arbetar för att byta ut
dessa gamla normer mot mer kärleksfyllda och helande värderingar.
Modergudinnorna hade tempel i förhistorisk tid där det
fanns prästinnor som kunde hela bara genom sin närvaro i rummet. Det kan vi också se i magdans från Mellanöstern, som är den
självläkande kvinnans dans. Alla som är i rummet när en väldigt
skicklig magdansare uppträder blir helade, renade och förlösta.
Både prästinnor och magdansare hade och har en närvaro i sin
extasenergi som påverkar alla i närheten. Det är den kraften jag är
ute efter att återuppväcka i kvinnor.
Dans, rörelse, sång, allt detta bidrar till att ta oss ur huvudets
diktatur, ner i våra hjärtan, magar och kroppar, ner i en kunskap
som bygger på samhörighet... Annars har vi ingen plats att ta in nya
idéer, huvudet blir fullproppat och vi känner oss korkade. Vi kan
inte fatta med våra huvuden vilken ofattbar källa vi har inom oss till
välmående och helande.
INTE RVJ U M E D E N H Ä X A
Besökte Rosie/Jolanda den Tredje din skola
också? Skriv gärna till oss och berätta!
48
AV SONIA SAGAN
svartskalleflor av en annorlunda hårstruktur,
en som vägrar stryka era nedåtgående spiraler medhårs.
när samhällsluggen växer ur
preskriberat fascistiska rötter,
kan hårsäckar fyllda med var läka bara
om vi öppnar deras åsiktssarkofag
jag ser ödelagda önskefält arkiveras
där partiers blomsterängar en gång spirade
kapitalkrokben versus migrationsminor
möts i morgondagens u-land redan idag
hyckleri,
bättre-kan-vi,
för nollvisioner bygger ingen utopi
halt väglag gör sliriga trösklar till bedrägliga trappor
när binär, polär, explosiv, inbördeskrig
inte ens har en nypa salt till övers
kalabalik, politik, snacka skit, dynamik
när infrastrukturen glömde samarbeta med verkligheten
medan vi krigar,
medtag halkskydd
”det finns inget dåligt väder här,
det är du som har en taskig attityd till meteorologi”
49
DIN
NO 1
”Meteorologin arbetar huvudsakligen med analyser, förklaringsmodeller och förutsägelser om dynamiska processer i lägre atmosfären
(huvudsakligen troposfären) och deras växelverkan med marken.”
NO 1
DIN
Innan intervjun fick jag se Rosies fredspipa. Den är helig, och hon fick
den under åren i shamanskolan efter en noggrann initiering. Vid initieringen, som är ett måste för att över huvud taget få använda fredspipan ceremoniellt, får den som initieras tobak av sin lärare. Läraren hade
i sin tur fått tobak av sin lärare, som fått den av sin lärare, och så vidare
hela vägen tillbaka till den första fredspipa som röktes. Inom shamanismen anses att med tobaken följer kunskap, lagrad i den eviga förbindelsen som upprätthålls till urkällan —— D N A -strängen passas vidare på
ungefär samma sätt, som en obruten linje av information.
—— Precis så är det med våra livmödrar, vi får livmoderns kunskap från
modern som födde oss, som fått livmoderns kunskap av modern
som födde henne och så vidare bakåt till den allra första modern.
All den kunskapen bildar en ofantlig kunskapsbank som vi har i
våra magar. Den fysiska livmodern innehåller information från alla
tider, av alla människor som någonsin levt. Jorden har också en
intelligens och en puls, Gaia är en otrolig varelse. Modern jorden
föder tillsammans med solen, fadern, som impregnerar henne med
värme, det är tillsammans som de skapar liv. När mannen skickar in
spermier är det precis som den strålen, det som initierar växandet av
barnet i livmodern är när mannen och kvinnan tillsammans skapar
födelse och liv. Med arbetet i tornet genom åren vill vi manifestera
det heliga äktenskapet mellan det kvinnliga och manliga, integrera
kvinnligt och manligt i sin fulla kraft för att skapa fred. Det är syftet
med allt jag gör —— att skapa fred.
VA D GRILL A R DU?
NO 1
DIN
Forskning visar att framtiden kräver av oss att vi drar ner på köttätande
för att alla ska äta sig mätta, för att planeten ska vara en plats fylld av
liv. Det krävs inte minst om vi vill överleva århundradet. Livsmedelsverket och staten har inga planer att lära oss äta smartare, och förutom
alla främmande ingredienser kan vegomat också innebära skrämmande
priser. Hatar när det händer! Men vet ni vad?
Jag och Josef drog till Fittja för att bejaka vår inre Irani lite extra
med grillsession redan i februari. Vi ville samtidigt väcka frågan, kan
vegomat vara mättande men samtidigt opretto? Hur grillar vi ens vegetariskt? Kan det bli gott utan krångel och marinader? Josef har svaren
som räddar dagen.
DIN
SAGAN
NO 1
T
NIA
E X T: S O
Den enda förberedelsen var att klyfta potatis
och blanda med olja, salt och färsk rosmarin
innan de packades in i folie. Löken ligger
bäst direkt på glöden, potatispaketen läggs
också på glöden sista minuterna. Det tar allt
mellan tio till femton minuter, beroende på
storlek på grillen och potatisklyftorna.
Potatis
Vitkål
Tomat
Med Josef Sidén från Själamat
(facebook.com/sjala.mat/)
Chili
50
51
Vitlök
VA D GRILL A R DU?
VA D GRILL A R DU?
DIN
NO 1
DIN
NO 1
När vitkålen börjat få färg ringlas den med
olja. När tomaterna blivit riktigt sotiga och
varma mosas de ihop med gaffel, tillsammans med en stor burk vita bönor, den
grillade vitlöken (minus skal såklart) och
den grillade chilin (tips: hacka den först).
Kålen och löken skärs i mindre bitar, och
allt läggs upp på ett stort fat – voilà!
Grillgudarna övergav oss efter en halvtimme vid gallret, solen gick ner
och februari blev kallt igen, så vi gick hem till Patricia för att käka inomhus när allt var klart. Mest kompiskänsla är att äta utan separata tallrikar, bara x-antal gafflar och ett fett stort fat! Sharing is caring.
Alla grillar! Vad grillar du? Redaktionen är nyfiken! Skriv och berätta så
kanske vi besöker just dig nästa gång?
52
53
J O R D B R O K U LT U R O C H F Ö R E N I N G S H U S / U N G 13 7
Hurtigs torg 2, Jordbro.
Ta med vänner, familj och släkt i alla åldrar
och besök oss! Jordbro kultur- och föreningshus är en kulturell mötesplats. I huset
finns bibliotek, miljöverkstad, skapande
verksamhet med mera.
S AT E L L I T E N S O L L E N T U N A
Allfarvägen 4, Sollentuna.
Tänk dig ett hus där det föds vilda idéer, ett
hus fullt av möjligheter, som tar dina drömmar på allvar. Det är Arena Satelliten, enligt
vissa Stockholms hetast ungdomshus!
CYKLOPEN
Magelungsvägen 170, Bandhagen.
En plats. Ett äventyr. En rörelse. Och ett
kulturhus som byggts och drivs helt frivilligt
och oberoende.
MIT T ALBY - KUNDCENTER
Domarebacken 38, Norsborg.
Visste du att fastighetsbolaget Mitt Alby
arbetar med att stötta lokala organisationer
och entreprenörer? Har du en bra idé som
A N FA R E N K U LT U R
Farstagången 8, Farsta.
Fanfaren är Farstas eget kulturhus. Här
finns Kulturskolan, Farsta bibliotek, Primaskolan och Caffe Americano. Här är alltid
något på gång!
K I S TA B I B L I O T E K
Kista Galleria, Kista
Läs om oss på www.biblioteket.stockholm.
se/bibliotek/kista-bibliotek
M Å N G K U LT U R E L LT C E N T R U M
Värdshusvägen 7, Fittja
Läs om oss på www.mkcentrum.se
Alltid fri entré
K U LTA N – B A C K A K U LT U R H U S
Selma Lagerlöfs Torg 24, Hisings Backa.
På Backa fritidsgårdar och skolor är två nr
av tidskriften Made in Backa på gång som
görs av och med ensamkommande barn tillsammans med ungdomar som är födda här.
Ungdomsrådet är också igång med många
olika kultur och sportaktiviteter.
MIXGÅRDEN
Hammarkulletorget 63, Angered.
Här finns en rad aktiviteter som till exempel
att syssla med musik, dans, spela fotboll,
jobba i vår fina musikstudio, komma på
tjejöppet, eller vara med på spontana gruppverksamheter. Du kan också komma för att
se på film eller spela spel.
TIDSKRIF TEN DĪN
U T S TÄ L L N I N G E N D Ī N
REDAKTÖR
Alex Valencia Rodallec, Orten i fokus
[email protected]
CURATOR
Sonia Sagan, Orten i fokus
i samarbete med Botkyrka konsthall.
GRAFISK FORM
Sepidar Hosseini
[email protected]
MEDVERKANDE KONSTNÄRER
Ziggy, Hasanah Umar, Sonia Sagan, Alex
Rodallec, Saadia Hussain, Temesgen Bahat,
Abbas Jaghoubi, Abdulkader Taher Yusuf,
Ahmad Jahel.
MEDARBETARE
Orten i fokus Patricia Palma,
Sonia Sagan, Mariama Jobe, Stina
Mathiesen, Sarah Hansen
MY SISTER’S HAIR
Bergsunds strand 3, Stockholm
Läs om oss på www.mysistershair.se
NO 1
DIN
U N G D O M E N S H U S F I T TJ A
Värdshusvägen 6B, Fittja.
Ungdomens Hus i Fittja har verksamhet och
aktiviteter för ungdomar 16-20 år. Här
finns café, biljardbord, pingisbord, filmkvällar med mera.
bidrar till positiv samhällsutveckling?
Mejla [email protected].
NO 1
Här presenteras några av våra grymma
distributörer, som vi också rekommendera
dig att besöka!
På www.ortenifokus.se hittar du hela
listan med platser där DĪN finns att hämta.
KOLOFON
GÄSTUTSTÄLLARE
Gabriela Villagrán Backman och
OhSnap Sweden
Botkyrka konsthall Anneli Bäckman,
Joanna Sandell, Nina Fridell, Miriam
Andersson Blecher, Kerstin Gezelius,
Mikael Nyström
UTSTÄLLNINGSTEKNIKER
Patrick Dallard
MEDVERKANDE
Ricard Estay & Leon Mendoza, Ruhani
Islam, Benny Cruz, Max Miliciano, Hasanah
Umar, Breeze Yoko, Emma Dominguez,
Lunaria Bellydance, Laces Dance Company,
Rosie Björkman, Olivia Farias, Asrin Ravandel, Heivi Rafat, Ötzi, Andreas Ali Hietala,
Lilla Namo, Josef Sidén, Fjäder.
SPECIELLT TACK TILL/SPECIAL THANKS TO
Mi Tjio, The European Academy of Bozen/
Bolzano (EURAC)
TYPSNITT
TriplexItalic, Goudy Old Style, DINPro och
omarbetad DIN Pro av Sepidar Hosseini
(2typer) i samarbete med Minna Sakaria
(Summer Studio)
TRYCK
Trydells Tryckeri
55
DIN
HÄR KAN DU HITTA DĪN
D E T H Ä R H Ä N D E R U N D E R VÅ R E N
I BOTK YRK A KONSTHALL
Medverkande konstnärer: Ziggy, Hasanah
Umar, Sonia Sagan, Alex Rodallec, Saadia
Hussain, Temesgen Bahat, Abbas Jaghoubi,
Abdulkader Taher Yusuf, Ahmad Jahel.
BOTKYRKA KONSTHALL
Fittjaköket + FörOrten är två omarbetade containrar i Fittja, som innehåller ett kök och ett projektrum med en uteplats som aktiveras under
den varmare delen av året. En mötesplats för konst, mat & arkitektur.
Här kan föreningsliv, boende, skolor och andra grupper genomföra
egna konst- och matprojekt, möta andra kreatörer eller bara sluta an till
andras aktiviteter. Har du en idé som du vill testa?
Residence Botkyrka är ett ateljéprogram för internationella konstnärer, arkitekter, curatorer och kockar som är intresserade av att arbeta
utifrån Botkyrka och Fittja. Programmet som har funnits sedan 2010
undersöker nya former för konst i det offentliga rummet och drivs av
Botkyrka konsthall i samarbete mellan kultur- & fritidsförvaltningen,
samhällsbyggnadsförvaltningen, Botkyrkabyggen och Mångkulturellt
centrum i Fittja.
Program i utställningen
Sonia Sagan och Patricia Palma från Orten
i Fokus visar utställningen och bjuder in till
samtal och program. Under utställningens gång gästas den av olika konstnärer
och aktörer, först ut är: Gabriela Villagrán
Backman och OhSnap Sweden.
#LängeLeveOrten
Vill du vara gästfotograf på vår Instagram
och dela med dig av dina bilder på temat
#LängeLeveOrten? Vad skulle du berätta
i 7 bilder? Bilderna kommer att visas i utställningen DĪN i ca två veckor, därefter går
stafettpinnen över till nästa person. Hör av
dig till [email protected] och berätta vem du är och varför du vill vara med!
Botkyrka konsthall i Tumba
Hitta hit: Tumba Centrum,
bredvid biblioteket. Öppettider:
Tis-fre 11-17, lör-sön 11-15. Fri entré.
Botkyrka konsthall i Fittja
Hitta hit: Fittjaköket + FörOrtens två
containrar ligger ca 1 min. från Fittjas
T-banestation, mellan Värdshusvägen 2,
Fittjaterassens slut och Fittjaskolan.
Se hemsidan för program och öppettider.
NO 1
DIN
Botkyrka konsthall finns i Tumba centrum och i Fittja, där konsthallen
får nya lokaler inom några år. Verksamhetens form och innehåll skapas
utifrån ett lokalt engagemang och samarbeten —— tillsammans tar vi oss
an frågan om vad en konsthall i Fittja kan vara.
NO 1
I Botkyrka konsthall presenteras samtidskonsten i alla dess former. Här
får du ta del av ett program som utgår från Botkyrka och kopplar an till
vår tids aktuella frågor, liksom till den globala konstarenan. Här hittar
du också Labyrint, ett arkiv med Artist’s Books samt Ateljén för eget
skapande, workshops och pedagogiska program.
Visuell makt 5 april, kl. 18.
Sedan 2012 har vi kunnat följa en rad polemiska debatter om stereotypa bilder och
föreställningar i kulturen. Föreläsningen
Visuell Makt ger en fördjupad kännedom
om rasstereotypa bilders historia, funktion
och samtida repetitioner. Föreläsare Joanna
Rubin Dranger är professor i illustration på
Konstfack.
Följ oss på Facebook, Instagram, och på
www.botkyrkakonsthall.se för att hålla
koll på vad vi gör eller tipsa om något ni är
intresserade av.
57
DIN
Utställningen DĪN 19 mars – 28 augusti
Utställningen som tar avstamp i den här
tidskriften cureras av Sonia Sagan (Orten i
Fokus) i samarbete med Botkyrka konsthall.
DĪN
Den mänskliga civilisationen, en liten ädelsten, som i kosmiska mått
mätt nästan säkert är helt obetydlig. Men generation efter generation så har detta meningslösa korn i rymden mångfacetterats och
slipats av kultur.
DIN
D I N vill fakka med maktstrukturerna för att vara del av lösningen,
inte problemet.
Hos oss är normen alltid underordnad.
Vi vill lyfta det som inte syns.
Vi sänder och tar emot.
D I N är för dig, för vi drar i svensk kultur tills begreppet spricker i
sömmarna och vi alla får plats precis som vi är.
Vi är en godisaffär där du hittar hårt, mjukt, segt, salt, sött, surt
eller S C U M .
D I N är inte MI N, den är ALLAS.
För oss är kultur är ett självändamål.
DIN är både mikro- och teleskop.
Vi visar kultur, ”fin”, ”ful”, ”hög”, ”låg” –
men kastar dom orden ut genom fönstret.
Vi visar skillnader och likheter sida vid sida.
DIN är kalejdoskop.
NO 1
D I N ser allt mellanmänskligt och människogenererat som kultur:
twerking, krigföring, manga, tumblr, techno, pizza, frisyrer,
sneakers, jojk, kombucha och surkål, precis som opera och rap.