Rapporten Animalieproduktion i Kalmar län

Animalieproduktion i Kalmar län
– möjligheter och utmaningar
Utgiven av:
Länsstyrelsen Kalmar län
Ansvarig avd./enhet:
Utveckling och landsbygd
Författare:
John Winroth
Underlag till avsnitten om Tillstånd i kust, sjöar och vattendrag samt
Åtgärdsbehov har bearbetats av Carina Pålsson och Jan Petersson,
Vattenenheten. Kartor över jordarter och fosfor i marken är bearbetade av
GIS-samordnare Linus Johnsson
Bilder på omslaget: smalandsbilder.se, och Bo Johansson Sundsfågel
Animalieproduktionen i Kalmar län – möjligheter och
utmaningar
Inledning
Animalieproduktionen i Kalmar län har under lång tid utgjort ryggraden i länets jordbruk. De
naturgivna förutsättningarna med marker som lämpar sig för foderproduktion, och stora
arealer betesmark, har gjort att animalieproduktionen fått stor betydelse i länet. Förutom
företagsekonomiska effekter och sysselsättningseffekter, bidrar animalieproduktionen till ett
rikt odlingslandskap med stor biologisk mångfald. Det gör länet till ett attraktivt besökslän.
Syftet med denna rapport är att se - med utgångspunkt i befintlig produktion - om, var och hur
en utökning av produktionen är möjlig. Om det föreligger en efterfrågan på mer djur till
livsmedelsindustrin, hur kan vi då tillgodose detta i Kalmar län? Vilka möjligheter och hinder
finns?
Animalieproduktionen ser olika ut i olika delar av länet. Öland kännetecknas av en intensiv
mjölkproduktion, där Borgholms kommun är kotätast i Sverige. Men även Högsby, Nybro och
Vimmerby kommuner har en förhållandevis intensiv mjölkproduktion. Kalmar och Mörbylånga
har en omfattande produktion av slaktkyckling. I Mönsterås dominerar äggproduktionen.
Länet har en lång kuststräcka och flera stora vattendrag som påverkas av jordbruket. Förluster
av kväve och fosfor har en negativ påverkan i sjöar, vattendrag och kustvatten, och kan orsaka
till exempel både igenväxningsproblem och algblomning. Om animalieproduktionen ska
utökas, måste åtgärder vidtas som minimerar dess påverkan på miljön. Kustvattnet är redan
idag i behov av minskat läckage och tillförsel av näringsämnen.
Den här rapporten beskriver inte mjölk- och köttproduktionens klimatpåverkan i stort. För det
krävs en djupare och mycket mer omfattande analys av både produktion och konsumtion.
Rapportens utgångspunkt är att det finns en ökad efterfrågan på inhemskt producerade
animaliska produkter. Det behöver inte innebära att konsumtionen ökar, utan kanske i första
hand att den importerade andelen minskar. I så motto är förmodligen en ökad inhemsk
produktion bättre ur klimatsynpunkt, om det görs på rätt sätt.
Kalmar i mars 2016
John Winroth
Innehållsförteckning
Sammanfattning
sid 1
En tillbakablick
sid 2
Länsstatistik
sid 3
Jordarter och näringsinnehåll
sid 4
Kommunstatistik
sid 7
Statistik över avrinningsområden
sid 9
Tillstånd i sjöar och vattendrag
sid 10
Åtgärdsbehov
sid 10
Dricksvatten
sid 15
Finns en efterfrågan på utökad produktion?
sid 17
Var finns utrymme för utökning av animalieproduktion?
sid 18
Vilka åtgärder kan behövas vid en utökad animalieproduktion?
sid 19
Biogas och gödselseparering
sid 21
Summering
sid 22
Bilaga 1-3
Källförteckning
sid 23-25
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Sammanfattning
•
Rationaliseringsgraden i jordbruket har varit och är omfattande.
•
Länet har en relativt hög djurtäthet, med viss variation mellan kommunerna.
•
Åkermarken är till 64 % utnyttjad som spridningsareal i länet.
•
Det finns utrymme för fler djur om produktionsanläggningarna planeras så
att påverkan på den omgivande miljön minimeras.
•
Generellt kan man säga att jordarna i södra länet innehåller mer fosfor än de
i norra länet, liksom att lerhalten är högre i norra länet. Men undantag och
variationer finns.
•
Öland har en omfattande mjölkproduktion.
•
Kalmar kommun har en stor andel av gris- och kycklingproduktionen.
•
Västerviks kommun har förhållandevis mycket dikor, får och häst.
•
Mönsterås kommun har merparten av länets äggproduktion.
•
Borgholm, Kalmar, Mörbylånga och Västervik kommuner har mest åkerareal,
och också mest outnyttjad spridningsareal för stallgödsel.
•
Övergödningsproblemen i kustvattnet i länet är stora, och den befintliga
transporten från landbaserade källor av kväve och fosfor till länets kustvatten
beräknas behöva minska med cirka 400 ton kväve och 40 ton fosfor per år för
att nå god status.
•
Enligt SCB förbrukas ca 58 miljoner m3 vatten i länet, varav jordbruket står för
ca 15 % eller ca 8,6 miljoner m3. Lantbrukets djur konsumerar ca 4 miljoner
m3 vatten.
•
Det finns en efterfrågan från slakteriindustrin på mer slaktdjur från såväl nöt
som, gris, får och kyckling. Mjölkproduktionens utveckling är i dag mycket
svår att förutse.
•
En utökning av köttproduktionen enligt ett exempel på sidan 20, skulle öka
behovet av spridningsareal med ca 11 700 ha åker. Idag finns 43 600 ha
tillgänglig areal. Dricksvattenbehov skulle stiga med drygt 650 000 m3.
•
Vid en utökad djurhållning i framtiden, blir det allt viktigare att säkra en god
tillgång av vatten i tillräcklig mängd och med en god kvalitet. Konkurrensen
om det kommunala vattnet kommer att öka.
•
Det finns flera åtgärder som kan vidtas för att begränsa eller minska
förlusterna av fosfor, när och om djurhållningen ska utökas. Balanserad
gödsling, kontrollerad utfodring, strukturförbättrande åtgärder, kant- och
skyddszoner och fosfordammar är exempel på åtgärder.
•
Biogasframställning i kombination med gödselseparering kan vara nödvändigt
för att på sikt utöka djurhållning, och bättre fördela växtnäringsresursen.
•
En fortsatt nära dialog mellan näringsidkare, organisationer och myndigheter
är en framgångsfaktor för en hållbar utveckling av länets jordbruk.
1
2
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
En tillbakablick
Liksom i landet i stort dominerades jordbruket i Kalmar län under början av förra seklet av
småskalighet. Effektiviseringen av livsmedelsproduktionen startade redan på 1700-talet med
skiftesreformerna, som fortsatte in på 1800-talet. I början av 1800-talet bildades
hushållningssällskapen med syftet att utveckla och utbilda landsbygden och dess befolkning
inom det som vi idag kallar de gröna näringarna. Landets behov av livsmedel medförde att ny
odlingsmark tillskapades. Marker röjdes på sten, som lades till stenmurar för hägnad eller
gränsmarkering eller lades i stenrösen. Skog, ängsmark och gamla sjöbottnar dikades ut och sk
dikningsföretag bildades. Stora områden torrlades, och ny värdefull odlingsmark togs i bruk.
Många naturliga våtmarker försvann, och idag syns effekterna av utdikningen genom den
snabba avrinningen till sjöar och vattendrag. Näringsämnena avsätts inte i våtmarkerna längre,
utan når snabbt sjöar och vattendrag med igenväxning som följd. Idag står vi inför det faktum,
att tillstånden i många vattenområden inte tål en ökad belastning av kväve och fosfor.
Åtgärder mot detta diskuteras i rapporten.
I takt med en ökad urbanisering och införandet av jordbrukspolitiska mål ökade behoven av en
effektiv livsmedelsproduktion. Det sattes upp mål för självförsörjningsgrad och för jordbrukets
lönsamhet, men också mål för att konsumenten skulle få billiga livsmedel. Staten arbetade
med olika styrmedel för att göra lantbruksföretagen rationella och lönsamma. Här ingick bland
annat att reglera köp, försäljning och sammanslagning av jordbruksfastigheter. Efter andra
världskriget inleddes utvecklingen mot dagens moderna jordbruk. Mekaniseringen ökade
liksom användandet av produktionsmedel såsom handelsgödsel och växtskyddsmedel. Den
ökande mekaniseringen ställde krav på större skiften för att maskinerna skulle kunna arbeta
effektivt. Under 40- till 60-talet delade hushållningssällskapen ut guldmedaljer till lantbrukare
som framgångsrikt röjde stenmurar och odlingsrösen för att effektivisera jordbruket. Idag är
dessa biotoper skyddade enligt lag, då den biologiska mångfalden gick förlorad när stora
slättlandskap bildades. Dock kvarstår problematiken med jordbrukets mekaniserings- och
effektiviseringsbehov kontra behovet av att bevara de biotoper som finns kvar, särskilt i
områden med ett småbrutet odlingslandskap som t ex på norra och mellersta Öland.
Från 50-talet och fram till 80-talet dominerades näringen av sk familjejordbruk, dvs företag
som försörjde ägarna och ett fåtal anställda. Idag produceras merparten av livsmedlen av stora
företag, med mycket djur, stora arealer och flera anställda.
Antal jordbruksföretag i länet har minskat med drygt 50% sedan 1975. Ca 30% av dagens
företag utgörs av heltidsföretag. Antalet företag med mjölk, svin och fjäderfä har minskat med
90-95% under samma tid. Fårföretagarna har över åren varierat runt 500 stycken.
Åkerarealen har minskat med 18 000 ha sedan 1975. Dels har mark tagits ur bruk och ersatts
av skog, dels har åkermark överförts till betesmark. Medelarealen har stigit med drygt 80%.
Antalet företag med mer än 100 ha åker har tredubblats, och är ett tecken på en fortgående
storleksrationalisering. Framgångar i förädling av höstvete syns i en ökad skörd över åren.
Storleksrationaliseringen inom mjölkproduktionen är omfattande, medelkoantalet har stigit
med drygt 800%. När det gäller antalet mjölkkor är det intressant att jämföra förändringen
med landet som helhet. Medan antalet kor i riket har minskat med 50% från 1975, har
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
3
minskningen i Kalmar län stannat vid 11%. Svinproduktionen har, från att varit ganska konstant
under 20 år från 1975 och framåt, minskat successivt fram till 2015.
Tabell 1. Visar utvecklingen av jordbruket i Kalmar län 1975-2015.
Jordbruksföretag större än 2 ha
Kalmar län
Företag
Mjölkföretag
Nöttköttsföretag
Svinföretag
Fjäderfäföretag
Fårföretag
Åkermark
Medelareal, ha
Skörd höstvete, kg/ha
Antal mjölkkor
Medelkoantal
Antal svin
Antal företag >100 ha
1975
5 979
4 064
696
2 187
2 678
484
138 710
23
3 920
45 847
11
104 895
107
1985
4 930
2 248
1 319
745
1 295
549
134 655
27
4 030
50 334
22
106 346
127
1995
3 869
1 300
1 310
383
627
469
131 209
34
5 640
42 903
33
101 336
184
2005 2013-2015
3 359
2 868
716
399
1 103
837
159
102
378
149
431
561
126 123 120 940
38
42
6 030
7 100
41 043
40 769
57
102
85 353
73 725
270
313
Källa. Jordbruksverkets statistikdatabas
Länsstatistik
Antalet djur som kan hållas på ett jordbruksföretag begränsas av den kväve- och fosformängd
som dessa djur producerar. Inom känsliga områden, dvs länets kustkommuner och Öland, får
maximalt 170 kg totalkväve (N) spridas per hektar spridningsareal. Inom känsliga områden ska
tillförseln av kväve via gödselmedel begränsas så att den inte överstiger den mängd som för
avsedd gröda kan anses vara nödvändig för att utnyttja växtplatsens produktionsförmåga.
Utanför känsliga områden bör beaktas att tillförsel av kväve via gödselmedel bör begränsas så
att den inte överstiger den mängd som för avsedd gröda kan anses vara nödvändig för att
utnyttja växtplatsens produktionsförmåga. För fosfor gäller max 22 kg (P) per hektar
spridningsareal i hela länet, vilket avser ett genomsnitt under en femårsperiod (allt enligt SJVFS
2015:21).
I tabell 2 för Kalmar län redovisas de olika djurslagen, enligt Jordbruksverkets statistikdatabas,
avseende antal, utsöndring av kväve och fosfor samt behov av spridningsareal efter
begränsningen 22 kg fosfor per hektar. Till spridningsareal får räknas tillgänglig åkermark, samt
betesmark om betesdjur finns på företaget. Den inräknade betesmarken får högst utgöra den
andel av spridningsarealen som motsvarar betets andel av djurens foderstat under året.
Tabell 2 visar att stallgödseln från de olika djurslagen innehåller 13 000 ton kväve och 2 000
ton fosfor, vilket utslaget på åkermarken blir 92 kg kväve resp 14 kg fosfor per hektar. Då är
den del som hamnar på betesmarken borträknad. När det gäller kväve så avser siffran total
mängd kväve som utsöndras. Det är långt ifrån allt kväve som når grödorna, då mycket
förluster sker på vägen. Ammoniak avgår både i stallar, vid lagring och vid spridning, och kan
nå våra vatten genom deposition. När det gäller fosfor är förlusterna inte desamma, utan
4
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
merparten når grödorna. Efter spridning kan förluster av både kväve och fosfor uppstå,
beroende på nederbörd, jordart mm.
De grödor som odlas i Kalmar län bortför i skörd ca 125 kg kväve och 16 kg fosfor per hektar,
vilket ganska väl överensstämmer med innehållet i den stallgödsel och mineralgödsel som
tillförs. Vid en utökad animalieproduktion skulle förmodligen mer areal än idag behöva odlas
intensivare med olika fodergrödor. Växtnäringsbehovet av fosfor skulle i så fall täckas av den
stallgödsel som tillförs.
Behovet av spridningsareal uppgår till 91 500 ha. Detta fördelar sig på 77 300 ha åkermark och
14 300 ha betesmark. Åkermarken är till 64% utnyttjad som spridningsareal för stallgödsel, och
det finns sammanlagt 43 600 hektar outnyttjat som spridningsareal. Betesmarken utgör ingen
begränsning, då den är så omfattande i Kalmar län.
Tabell 2
Kalmar län, djurslag, arealer, växtnäring
2013 Utsöndring/djurslag
antal Kväve, kg Fosfor, kg
139
17,4
41942
63
12
12570
8
50220
47
22
3,1
46058
14
1,5
19229
3,5
91
18
7
7578
36
11,0
1,7
43792
0,52
0,14
1518007
604566
0,22
0,06
0,28
0,057
2416910
8,9
55
14200
Växtnäring, totalt
Kväve, kg Fosfor, kg
5 829 938 729 791
791 910 150 840
2 360 340 401 760
1 013 276 142 780
269 206
28 844
319
1 638
272 808
53 046
74 446
481 712
789 364 212 521
35 669
133 005
676 735 137 764
781 000 126 380
-304 350 -91 305
11 700
97 500
13 194 081 2 014 554
14
per ha åker
92**
5
29**
per ha bete
kor för mjölkproduktion
kor för uppfödning av kalvar
kvigor, tjurar och stutar
kalvar, under 1 år
baggar och tackor, inkl lamm
galtar för avel
suggor för avel, inkl smågris
slaktsvin, 20 kg och däröver
höns*
värpkycklingar*
slaktkycklingar*
hästar (SJV 2010)
Gödsel som flyttas från länet
Tillkommer matavfall till biogas
Summa
120940
Åkerareal
72149
Betesmark
* inkluderar djurplatser enligt tillstånd
** avser mängden totalkväve som utsöndras, förluster sker innan det når grödan
Andel Arealbehov Arealbehov
Arealbehov
bete, ha
åker, ha
22 kg P/ha betesmark
33 172
5%
31 514
1 659
3 428
6 856
50%
3 428
12 783
5 479
18 262
30%
1 622
4 867
6 490
25%
656
50%
656
1 311
14
0
14
0
2 411
2 411
0
3 384
3 384
0
9 660
9 660
1 621
1 621
0
0
6 262
6 262
4 308
1 436
5 745
25%
0
-4 150
-4 150
532
0
532
77 291
14 280
91 571
16%
fördelning
84%
43 649
57 869
arealöverskott
20%
utnyttjandegrad
64%
Djurslagen med * är beräknade efter de tillstånd för djurhållning som är beslutade av
Miljöprövningsdelegationen. I verkligheten är antalet djur något mindre, men eftersom
tillståndet medger ett högre djurantal som ianspråktar arealer utgår beräkningarna från detta.
I tabell 2 är hänsyn taget till den mängd stallgödsel som transporteras till andra län, enligt
tillgängliga uppgifter i den årliga miljörapporteringen från tillståndsprövade företag. Det
tillkommer också växtnäring från de matrester som kommer att användas som substrat vid
biogasframställningen i framtiden.
Om man teoretiskt skulle utnyttja hela den återstående arealen för ett djurslag skull det finnas
utrymme för ytterligare antingen 34 000 mjölkkor inkl rekrytering, eller 47 000 modersuggor
vilka genererar smågrisar till 360 000 slaktsvinsplatser. Alternativt skulle
slaktkycklingproduktionen kunna sexdubblas enligt samma resonemang. Detta visar bara att
det finns gott om utrymme för att öka animalieproduktionen, om det finns en efterfrågan och
nödvändiga miljöhänsyn kan tas. I praktiken kan det bli problem med att utnyttja all areal.
Långa transporter och motvilja att sprida stallgödsel kan begränsa intresset.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Jordarter och växtnäringsinnehåll
Jordbruksverket har gjort en omfattande provtagning i åkermarkens matjord, för att över hela
landet redovisa jordarter, pH-värde och växtnäringsinnehåll. Kartor för jordart och fosforhalter
i Kalmar län visas nedan. Provtagningstätheten medger inte en noggrann analys av enskilda
områden. Värdena kan användas för att i stora drag beskriva olika områdens växtnäringsstatus.
Om man vill, vid tex en tillståndsprövning enligt miljöbalken, bedöma jordart och
växtnäringstillstånd i mindre områden eller på enskilda gårdar måste detta göras med
utgångspunkt i en aktuell markartering för området.
Om man studerar kartorna över jordart och fosfortillstånd i länet, kan man se att det skiljer sig
mellan olika områden. De dominerande jordarterna är mo- och mjälajordar med relativt låg
mullhalt. I norra länet finns större områden med rena lerjordar. Även om alla jordbrukare med
självaktning brukar hävda att man har lerjord på sin gård, får man nog ändå konstatera att
jordarna i mellersta och södra länet är lerfattiga eller svagt leriga. Men undantag finns givetvis.
När det gäller fosfortillståndet kan man se att det finns områden med högre koncentration av
fosfor i matjorden. Dessa är i första hand koncentrerade till södra Öland och ett område på
norra Öland. Man kan också konstatera att södra delen av länet har en högre
fosforkoncentration än den norra delen. Orsaken till de högre koncentrationerna av fosfor står
främst att finna i en intensivare djurhållning med stallgödseltillförsel under lång tid. Men man
måste vara observant på att det kan förekomma fosforrika jordar i norra länet, likaväl som
motsatsen kan gälla på jordarna i södra länet.
Olika jordar har olika egenskaper när det gäller förluster av växtnäringsämnen. Generellt kan
man säga att lerjordar läcker mer fosfor än sk lättare jordar dvs mo- och mjälajordar.
Förhållandet när det gäller kväve är ofta det omvända, dvs lättare jordar läcker mer än tyngre
lerhaltiga jordar. Avrinningen från åkermark i Kalmar län är lägre än i västra Sverige på grund
av att det faller mindre mängder nederbörd. Tyvärr saknas bra underlag för mer regionala
bedömningar, då det inte finns några utlakningsförsök i länet. Det är en stor brist, och har flera
gånger påtalats för forskare och beslutande vid Sveriges lantbruksuniversitet.
5
6
Fosforhalter i matjorden
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Jordartskarta
Jordarterna illustreras med den internationella klassificeringen, vilken skiljer sig mot den
traditionella Atterbergsskalan, i tabell 3 visas en jämförelse. Sand-loam-silt-clay är ungefär lika
med sand-mo-mjäla-lera.
7
8
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Tabell 3. Jordartsskalor.
Internationell skala (FAO)
block (mer än 200 mm) (600 mm fram till 2004)
sten (60—200 mm)
grus (2—60 mm)
grovgrus (20—60 mm)
mellangrus (6—20 mm)
fingrus (2—6 mm)
sand (0,06—2 mm)
grovsand (0,6—2 mm)
mellansand (0,2—0,6 mm)
finsand (0,06—0,2 mm)
grovsilt (0,02—0,06 mm)
silt (0,002—0,06 mm)
mellansilt (0,006—0,02 mm)
finsilt (0,002—0,006 mm)
ler (mindre än 0,002 mm)
Atterbergs
block (mer än 200 mm)
sten (20—200 mm)
grus (2—20 mm)
sand (0,2—2 mm)
mo (0,02—0,2 mm)
mjäla (0,002—0,02 mm)
ler (mindre än 0,002 mm)
finler (mindre än 0,0002 mm
(tabellen gjord av Hans Nilsson, Länsstyrelsen Skåne)
Kommunstatistik
Även om Kalmar län allmänt kan betecknas som ett skogs- och jordbrukslän, så varierar
förutsättningarna mellan de olika kommunerna. De bördiga områdena kännetecknas av en
intensivare växtodling med förhållandevis omväxlande odling av olika grödor. I skogs- och
mellanbygd dominerar vallodlingen. Gris-och fjäderfäproduktionen är i stor utsträckning
koncentrerad till slättområdena med intensivare växtodling, även om undantag finns. Mjölkoch nötköttsproduktionen är utspridd mer eller mindre över hela länet.
Tabell 4. Andelen av olika djurslag kommunvis, 2013
HÖG TOR MÖR HUL MÖN EMM KAL NYB OSK VÄS VIM BOR
Mjölkkor
4%
6% 15%
7%
3%
1% 11%
2%
1% 14% 10% 26%
Dikor
5%
3% 16%
6%
6%
5%
7%
7%
7% 17% 10% 11%
Får
5%
7%
8%
3%
6%
3%
7%
9%
5% 17% 10% 20%
Slaktsvin
4%
8% 21% <1%
3% <1% 44% <1%
3% 14% <1%
3%
Höns
<1%
2%
4% <1% 82% <1%
2%
5% <1% <1% <1%
5%
Kyckling
<1% <1% 16% <1% 13%
8% 45%
8% <1%
7% <1%
3%
Häst
2%
5%
9%
3%
6%
6% 17% 11%
4% 18%
8% 12%
•
•
•
•
•
•
•
•
Två femtedelar av alla mjölkkor finns på Öland
En tredjedel av dikorna finns i Västerviks och Mörbylångas kommuner
Drygt en tredjedel av fåren finns i Borgholms och Västerviks kommuner
Två tredjedelar av slaktsvinen finns i Kalmars och Mörbylångas kommuner
Fyra femtedelar av hönsen finns i Mönsterås kommun
Nära två tredjedelar av slaktkycklingarna produceras i Kalmar och Mörbylånga
kommuner
Drygt en tredjedel av alla hästar finns i Kalmars och Västerviks kommuner
Oskarshamn, Emmaboda och Högsby har i genomsnitt endast 3% vardera av djurslagen
Den totala arealen åkermark och betesmark per kommun redovisas i tabellen nedan. Där
framgår också hur stor andel av arealen som används till spridningsareal idag, och hur mycket
som är teoretiskt möjligt att utnyttja ytterligare.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
9
Borgholm, Kalmar, Mörbylånga och Västervik är de kommuner som har den största arealen
åkermark. Över hälften av länets betesmarksareal finns på Öland. Cirka halva
betesmarksarealen på Öland består av alvarmark.
Det är också i Västervik, Kalmar, Mörbylånga och Borgholms kommuner som störst areal
outnyttjad spridningsareal finns. I Mönsterås kommun är all spridningsareal intecknad av den
djurhållning som finns, vilket i första hand beror på en anläggning för äggproduktion vars
gödselmängd även transporteras till andra kommuner och ut ur länet. Även Högsby, Nybro och
Emmaboda kommuner har en hög andel av spridningsarealen utnyttjad.
Tabell 5. Spridningsareal och djurens utsöndring av växtnäring.
Tillgänglig
spridningsareal
Åker, ha Bete, ha
HÖGSBY
TORSÅS
MÖRBYLÅNGA
HULTSFRED
MÖNSTERÅS
EMMABODA
KALMAR
NYBRO
OSKARSHAMN
VÄSTERVIK
VIMMERBY
BORGHOLM
3 574
5 654
19 805
6 925
6 106
2 028
20 551
4 679
3 277
19 328
8 081
20 933
2 063
1 217
29 706
2 841
2 183
1 406
3 070
2 358
1 918
6 211
4 252
14 924
Utnyttjandegrad,
Överskott
spridningsareal
spridningsareal
Djurens utsöndring av
Åker
Bete Åker, ha Bete, ha kg kväve/ha kg fosfor/ha
79%
62%
60%
56%
101%
74%
54%
71%
47%
48%
66%
67%
30%
52%
8%
32%
33%
31%
46%
35%
28%
32%
30%
17%
768
2 172
7 989
3 046
0
529
9 355
1 334
1 751
10 084
2 779
6 999
1 439
586
27 242
1 918
1 468
966
1 652
1 528
1 381
4 195
2 967
12 388
118
94
87
88
125
96
76
95
68
73
104
104
17
14
13
12
22
16
12
16
10
11
14
15
Djurens utsöndring är beräknad per hektar åkermark justerat för betesdrift. Siffran för kväve anger mängden
totalkväve som utsöndras. Förluster uppstår i stall, vid lagring och i samband med spridning.
Det bör påpekas att spridningsarealen är beräknad på att det maximalt får spridas
motsvarande 22 kg fosfor per hektar. I vissa fall, där markens fosforförråd är mycket högt, är
det mindre lämpligt att sprida 22 kg fosfor. Det finns exempel på företag som i
tillståndsprövningen enligt miljöbalken fått begränsningar i fosfortillförseln, gällande de jordar
som ligger i klass V enligt markkarteringen. För närvarande finns det sådana begränsningar på
knappt 700 hektar i länet. Det är svårt att uppskatta hur mycket mer sådan areal det skulle
kunna finnas i Kalmar län.
Det bör också påpekas att siffrorna visar ett genomsnitt över kommunerna, där gödseln sprids
jämnt över hela kommunens areal. I verkligheten är fördelningen ojämnare. Det finns
förmodligen åkermark i Mönsterås kommun som inte utnyttjas som spridningsareal idag, vilket
indikerar att stallgödseln inte utnyttjas optimalt. Vid en framtida expansion av
animalieproduktionen måste behov och tillgång av spridningsareal bedömas i varje enskilt fall.
10
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Statistik över avrinningsområden
I tabell 6 visas uppgifter för hela huvudavrinningsområdena, dvs även de delar som ligger
utanför länet. Största delen av område 67 (Motala ström) ligger i Östergötland. Största delen
av område 74 (Emån) ligger i Jönköpings län. Även område 75 (Alsterån) ligger till stor del
utanför länet.
Tabell 6. Arealer, spridningsarealer och djurens utsöndring av växtnäring
Huvudavrinningsområde, hela
Öland, 119
Vimmerby, 67 (Motala ström)
Vindån, 69
Kust Loftahammar, 69/70
Storån, 70
Kust Västervik, 70/71
Botorpsströmmen, 71
Kust Riskeboån, 71/72
Marströmmen, 72
Kust Misterhult, 72/73
Virån, 73
Kust Oskarshamn, 73/74
Emån, 74
Kust Mönsterås, 74/75
Alsterån, 75
Kust Nävraån, 75/76
Snärjebäcken, 76
Kust Kalmar 76/77
Ljungbyån, 77
Kust Hagby, 77/78
Hagbyån, 78
Kust Halltorpsån, 78/79
Bruatorpsån, 79
Kust Grisbäck, 79/80
Lyckebyån, 80
Nättrabyån, 81
Åker,
areal
41298
210264
3967
2237
3972
8035
6950
458
2180
1112
2394
649
32694
3283
4411
1970
1622
7498
7455
2067
3784
2282
2867
9598
2490
2982
Bete,
areal
45673
54400
740
677
1684
2421
3166
149
1192
406
1898
523
16572
936
2862
434
464
1515
2279
228
1181
527
1167
2231
2265
1549
Utnyttjad Överskott Djurens utsöndring
spridnings- spridningskväve
fosfor
areal, %
areal, ha
kg/ha
kg/ha
61%
16 106
85
12
36%
134 569
51
8
46%
2 142
64
10
24%
1 700
36
5
33%
2 661
51
7
29%
5 705
41
6
58%
2 919
93
13
32%
311
49
7
46%
1 177
72
10
13%
967
20
3
63%
886
100
14
40%
389
53
9
55%
14 712
84
12
>100%
0
130
24
46%
2 382
69
10
32%
1 340
48
7
45%
892
57
10
56%
3 299
78
12
53%
3 504
74
12
55%
930
71
12
66%
1 287
93
14
71%
662
105
16
44%
1 606
61
10
53%
4 511
78
12
49%
1 270
62
11
53%
1 402
82
12
Se bilaga 1 för karta över Huvudavrinningsområden.
Djurens utsöndring är beräknad per hektar åkermark justerat för betesdrift. Siffran för kväve anger mängden
totalkväve som utsöndras. Cirka 20-40% kan beräknas komma grödor tillgodo.
I diagram 1 redovisas djurtätheten som antalet djurenheter DE/ha. Där finns också jordbrukets
andel av åtgärdsbehovet för kväve och fosfor angivet som kg /ha. Åtgärdsbehovet beskrivs
under avsnittet Åtgärdsbehov. De djurtätaste huvudavrinningsområdena ligger överst i
diagrammet. Diagrammet visar att det inte finns något tydligt samband mellan djurtäthet och
åtgärdsbehov för vare sig kväve eller fosfor. Därmed inte sagt det att det inte skulle vara några
problem med en hög djurtäthet. Men det visar på en komplexitet i
övergödningsproblematiken.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Diagram 1. Djurtäthet och åtgärdsbehov per hektar.
Tillstånd i sjöar, vattendrag och kustvatten
Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen.
Allt vatten kan drabbas, såväl vattendrag, sjöar, kustvatten och Östersjön som helhet. I sjöar
och vattendrag är det framförallt fosfor som är den största orsaken till miljöproblemet
övergödning. I kustvattnet påverkar både halterna av både fosfor och kväve
övergödningssituationen.
Övergödning är ett stort miljöproblem i länets vatten och störst är problemet i kustvattnet.
Förhöjda halter av näringsämnena kväve och fosfor förekommer längs hela kusten och
samtliga av länets kustvattenförekomster bedöms ha sämre än god status med avseende på
näringsämnen (statusklassning 2013). För inlandsvatten ser situationen något bättre ut. I den
senaste statusklassningen bedömdes cirka 14 procent av sjöarna och vattendragen ha problem
med övergödning. Högst halter av fosfor finns generellt i vattendragen på norra Öland.
Åtgärdsbehov
För att förbättra vattenkvaliteten och nå god status med avseende på näringsämnen (fosfor i
inlandsvatten och kväve samt fosfor i kustvatten) måste belastningen minska.
Förbättringsbehovet är en uppskattning av åtgärdsbehovet i kg per år. Behovet kan vara
baserat på status i den aktuella vattenförekomsten alternativt status i nedströms liggande
11
12
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
vattenförekomster. Detta innebär att det kan finnas ett åtgärdsbehov även för
vattenförekomster som inte har övergödningsproblem. Förbättringsbehov finns beräknat för
alla områden med inlandsvatten som har övergödningsproblem. Utöver detta finns det också
ett förbättringsbehov för kustvattnet per huvudavrinningsområde. Beräkningarna utgår från
belastningsdata från SMED:S modell PLC5 (FUT2009).
Nedan följer en genomgång av övergödningssituationen för alla avrinningsområden i Kalmar
län från norr till söder. Status syftar till status för parametern näringsämnen. Åtgärdsbehovet
för inlandsvatten i respektive avrinningsområde finns i tabellen nedan . Här är även
åtgärdsbehovet för kustvattnet fördelat per avrinningsområde.
Motala Ströms avrinningsområde (67)
En liten del av Motala Ströms avrinningsområde (Stångån) finns i Kalmar län. Flera
vattenförekomster i avrinningsområdet har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms
Stångån och sjöarna nedströms Vimmerby ha för höga halter av fosfor (måttlig status).
Vindåns avrinningsområde (69)
Vindån rinner i såväl Kalmar som Östergötlands län. I avrinningsområdet är det framförallt sjön
Vindommen och huvudfåran nerströms sjön som bedöms ha problem med övergödning
(måttlig status).
Kustområde Loftahammar (69/70)
Provtagning av näringsämnen saknas i kustområdets två mindre vattendrag och inga
bedömningar avseende övergödning har gjorts.
Storåns avrinningsområde (70)
Storån rinner i såväl Kalmar som Östergötlands län. Flera vattenförekomster i
avrinningsområdet har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms sjöarna Åkervristen och
Storsjön samt Storåns huvudfåra mellan sjöarna ha måttlig status.
Kustområde Västervik (70/71)
Kustområdet omfattar flera mindre avrinningsområden. Övergödningsproblem finns i de nedre
delarna av Loftaån (måttlig status) och Gamlebyån (otillfredsställande status), i Dynestadsån
(måttlig status) och i Kvännaren/Vassbäcksån (måttlig status).
Botorpsströmmens avrinningsområde (71)
Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Botorpsströmmens avrinningsområde. Den
provtagning som genomförs av Västerviks kommun visar på för höga halter av fosfor (måttlig
status) i Kyrksjön och nedströms denna. I övrigt är inga bedömningar gjorda.
Kustområde Riskeboån (71/72)
Provtagning av näringsämnen saknas i vattendraget som avvattnar kustområdet och ingen
bedömning avseende övergödning har gjorts.
Marströmmens avrinningsområde (72)
Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Marströmmens avrinningsområde och inga
vattenförekomster bedöms ha problem med övergödning.
Kustområde Misterhult (72/73)
Provtagning av näringsämnen saknas i kustområdets två mindre vattendrag och inga
bedömningar avseende övergödning har gjorts.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Viråns avrinningsområde (73)
Provtagning av näringsämnen sker på ett fåtal stationer i Viråns avrinningsområde.
Övergödningsproblem finns i Vidbäcken som har höga halter av fosfor (dålig status).
Kustområde Oskarshamn (73/74)
Kustområdet avvattnas av flera små vattendrag och hela området ligger i Oskarshamns
kommun. Provtagning sker i Döderhultsbäcken, som passerar Oskarshamns tätort, och
halterna av fosfor är höga (dålig status).
Emåns avrinningsområde (74)
Emån rinner i såväl Kalmar som Jönköpings län. Flera vattenförekomster i avrinningsområdet
har övergödningsproblem. I Kalmar län bedöms sjön Hulingen och Silverån nerströms Hulingen
ha för höga halter av fosfor (måttlig status).
Kustområde Mönsterås (74/75)
I kustområdet mellan Emån och Alsterån finns ett antal mindre vattendrag; Lillån och
Habbestorpsbäcken som går ihop norr om Mönsterås och mynnar i Mönsteråsviken och
Oknebäcken som mynnar söder om Mönsterås. Störst övergödningsproblem finns i
Habbestorpebäcken som har otillfredsställande status och i Lillåns mynning (måttlig status).
Även Oknebäcken bedöms ha något förhöjda halter av fosfor.
Alsteråns avrinningsområde (75)
Alsterån rinner i såväl Kronoberg som Kalmar län. I Alsterån finns endast två
vattenförekomster som bedöms ha problem med övergödning och ett (Skälbrobäck, måttlig
status) ligger i Kalmar län.
Kustområde Nävraån (75/76)
I detta kustområde mellan Alsterån och Snärjebäcken finns tre mindre vattendrag och Nävraån
är det största. De norra delarna av området tillhör Mönsterås kommun och de södra delarna
Kalmar kommun. Nävraån bedöms ha något förhöjda halter av fosfor och har måttlig status.
Snärjebäcken (76)
Snärjebäckens avrinningsområde ligger i Nybro och Kalmar kommun. Inga av
avrinningsområdets 6 vattenförekomster bedöms ha problem med övergödning i dagsläget.
Dock genomfördes den senaste provtagningen av näringsämnen i mynningen år 2010.
Kustområde Kalmar (76/77)
I kustområdet mellan Snärjebäcken och Ljungbyån finns flera mindre vattendrag och tre är
statusklassade; Åbyån, Surrebäcken (även kallad Förlösabäcken), och Törnebybäcken. Alla
vattendragen är hårt belastade. Störst övergödningsproblem finns i Törnebybäcken (dålig
status). Även i Surrebäcken och Åbyån är halterna av näringsämnen förhöjda (måttlig status).
Ljungbyån (77)
Ljungbyån rinner genom Kronoberg och Kalmar län. Inga övergödningsproblem finns i de
vattenförekomster som har bedömts men underlag för bedömning saknas i majoriteten av
vattenförekomsterna. Halterna av kväve är höga i de nedre delarna av ån men ingen
bedömning av status görs baserat på kväve.
Kustområde Hagby (77/78)
I det lilla kustområde Hagby finns några mindre vattendrag men inga är statusklassade.
13
14
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Hagbyån (78)
Provtagning av näringsämnen saknas i stort i Hagbyåns avrinningsområde och provtagning sker
endast vid mynningen. Den senaste provtagningen gjordes 2010 och baserat på denna bedöms
vattendraget inte ha några problem med övergödning (god på gränsen till måttlig).
Halltorpsån (78/79)
Provtagning i Halltorpsån visar på övergödningsproblem nedströms Påryd och statusen här
bedöms vara måttlig. Ingen bedömning är gjord för vattendragets övre delar.
Bruatorpsån (79)
Bruatorpsåns avrinningsområde är i stort sett helt beläget inom Torsås kommun. Huvudfåran
rinner genom orterna Torsås och Söderåkra och ån har flera biflöden. Övergödningsproblem
(måttlig status) finns i tre vattenförekomster i avrinningsområdet; Glasholmsån, nedre delen
av Applerumsån och Torsåsån genom Torsås tätort.
Grisbäcken och Brömsebäck (delar av kustområde 79/80)
I detta kustområde som delas av Kalmar och Blekinge län finns de mindre vattendragen
Grisbäcken och Brömsebäck. Grisbäcken har övergödningsproblem (måttlig status).
Nättrabyåns avrinningsområde (81)
De övre delarna av Nättrabyåns avrinningsområde ligger i Kalmar län. Den nedre delen av ån
bedöms ha problem med övergödning men inga vattenförekomster i Kalmar län bedöms ha för
höga halter av fosfor.
Lyckebyåns avrinningsområde (82)
Lyckebyån rinner genom Kalmar och Blekinge län. I avrinningsområdet finns det
övergödningsproblem framförallt i de nedre delarna av ån. I Kalmar län har Bjurbäcken
uppströms Emmaboda (måttlig status) samt huvudfåran nedströms Emmaboda (måttlig status)
för höga halter av fosfor.
Öland (119)
Öland karakteriseras av ett flackt och mycket sjöfattigt landskap och det är svårt att avgränsa
det exakta läget för många av vattendelarna mellan vattendragens avrinningsområden. Väster
om landborgen (väg 136) rinner vattendragen ned mot Kalmarsund medan motsatta sidan
avvattnar mot havet i öster. Alla större vattendrag mynnar på den östra sidan. Provtagning
sker endast i vattendrag i Borgholms kommun och flera av dem har höga halter av fosfor;
Grankullavikskanalen (otillfredsställande status), Bödakanalen (dålig status), Hornskanalen
(dålig status), Hornsjön (måttlig status), Bäck via Hornsjön (måttlig status), Frönäskanalen
(dålig status), Petgärdekanalen (dålig status), Skedemossekanal (otillfredställande status),
Silverbäcken (dålig status), Strömmen (måttlig status), Bäck vid Runsten (otillfredställande
status), och Pelnabrobäcken (måttlig status), har alla övergödningsproblem.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Tabell 7. Åtgärdsbehov och jordbrukets andel av detta.
Åtgärdsbehov, fosfor och kväve
Källfördelning
Sjöar och
HuvudavrinningsKustvatten Kustvatten vattendrag Jordbrukets andel
område, hela
totalt, kg P totalt, kg N totalt, kg P fosfor, % kväve, %
Öland, 119
6 800
100 000
670
72%
89%
Vimmerby, 67 (Motala ström)
41 000
140 000
200
62%
34%
Vindån, 69
900
4 100
470
84%
19%
Kust Loftahammar, 69/70
700
9 500
75%
33%
Storån, 70
500
58 000
1100
63%
15%
Kust Västervik, 70/71
2 800
55 000
1000
69%
28%
Botorpsströmmen, 71
2 200
62 000
320
58%
17%
Kust Riskeboån, 71/72
90
2 500
78%
11%
Marströmmen, 72
700
19 000
55%
16%
Kust Misterhult, 72/73
400
11 000
49%
16%
Virån, 73
500
0
170
48%
21%
Kust Oskarshamn, 73/74
400
4 200
190
21%
13%
Emån, 74
11 000
0
95
38%
31%
Kust Mönsterås, 74/75
800
22 000
220
12%
27%
Alsterån, 75
2 000
0
24
21%
19%
Kust Nävraån, 75/76
0
0
23
30%
69%
Snärjebäcken, 76
700
0
20%
40%
Kust Kalmar 76/77
1 800
33 000
620
41%
72%
Ljungbyån, 77
2 100
21 000
20%
46%
Kust Hagby, 77/78
90
800
49%
92%
Hagbyån, 78
1 600
14 000
25%
51%
Kust Halltorpsån, 78/79
400
3 300
130
28%
66%
Bruatorpsån, 79
1 400
12 000
250
24%
43%
Kust Grisbäck, 79/80
2 100
11 000
110
46%
68%
Lyckebyån, 80
1 300
14 000
55
28%
14%
Nättrabyån, 81
3 100
30 000
52%
28%
Källfördelningen baseras på belastningsberäkningar i PLC5, SMED. Beräkningarna är gjorda i
syfte att rapportera till HELCOM, baseras på förädling av indata från olika nationella databaser
och bygger på data från 2005. Data och information finns på www.smed.se.
I siffrorna i tabell 7 inkluderas åtgärdsbehov för hela huvudavrinningsområdet, dvs även de
delar som ligger utanför länet. Åtgärdsbehovet beskriver den mängd kväve och fosfor som
belastningen bör minskas med, för att vattenområdena ska få en god status.
Det måste uppmärksammas att källorna till förluster av kväve och fosfor är fler än de ifrån
jordbruket. Skogsmark, reningsverk, enskilda avlopp, industrier, samhällen är exempel på
andra källor till dessa förluster. Förlusterna av fosfor till södra Östersjön från jordbruksmark,
beräknas uppgå till i genomsnitt cirka 45 % i av det totala. För kväve utgör jordbrukets andel 38
%.
Om man slår ut jordbrukets andel av åtgärdsbehovet på den areal åkermark som finns i
respektive huvudavrinningsområde, blir det ca 0,14 kg fosfor per hektar i genomsnitt. I södra
länet läcker jordbruksmarken ca 0,1-0,2 kg fosfor per hektar, motsvarande siffra för norra länet
15
16
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
är ca 0,6 kg fosfor per hektar. På motsvarande sätt kan man beräkna jordbrukets andel av
åtgärdsbehovet för kväve till ca 1,4 kg per hektar åker. Läckaget från södra länet bedöms ligga
på 17-19 kg kväve per hektar, medan det i norra länet läcker ca 5 kg kväve per hektar åker.
Åtgärder för att minska förluster av fosfor från jordbruksmarken beskrivs övergripande i ett
senare avsnitt. Det går att utöka animalieproduktionen i Kalmar län, givet att den inte medför
en ökad belastning på länets vattenområden, och att man samtidigt genomför åtgärder som på
ett kostnadseffektivt sätt minskar nuvarande belastning.
Dricksvatten
Tillgången till dricksvatten av god kvalitet och rätt mängd är mycket viktigt för all
animalieproduktion. Vatten behövs såväl för djurens välbefinnande, tillväxt och produktion,
som för rengöring och andra processer i djurhållningen. Tillgången på vatten kan tas för given,
men redan idag kan vi se att vattenreserverna inte är outtömliga. Förändringar i klimatet med
högre temperaturer och minskad nederbörd gör att även Kalmar län på sikt kan får problem
med vattentillgången. För närvarande är det problem på Öland, där vattennivåerna nått
problematiskt låga nivåer under vintern 2015/16. Om djurhållningen ska utökas måste
tillgången på vatten både för djurhållning och för foderproduktion beaktas och säkerställas.
På sikt kan klimatförändringarna komma att påverka tillgången på dricksvatten. Växtsäsongen
förväntas bli längre. Detta leder dels till att växternas behov av vatten ökar, dels kan det leda
till att grundvattnets återhämtningsperiod på vintern minskar. I normalfallet leder höstens och
vinterns nederbörd till att förråden av vatten fylls på, men en längre växtsäsong gör att den
tiden blir kortare. Somrarna förväntas bli torrare, och nederbörden kommer att falla mer
intensivt och skyfallsliknande. Det senare leder till att det blir svårare att bevara vattnet, så att
vattenmagasinen kan fyllas på.
Enligt Regionala vattenförsörjningsplanen Kalmar län 2013, som Länsstyrelsen tagit fram,
uppgår behovet av dricksvatten för hushållen till 17,5 milj m3. Det produceras drygt 22
miljoner m3, vilket används för dricksvatten, industri och jordbruk. Säsongsvariationen är stor,
då det på sommaren åtgår betydligt mer vatten. Främst pga högre temperatur som ger ökad
avdunsting, och pga befolkningsökning genom turism. Enligt SCB 2012 uppgår den totala
vattenförbrukningen i Kalmar län till 58,3 miljoner m3. Industrin står för den största
förbrukningen på 49%. Hushållen förbrukar ca 25% och jordbruket ca 15%. Resterande 11% är
övrig förbrukning.
Jordbruket i Kalmar län förbrukar enligt SCB 8,6 miljoner m3 vatten, varav djurhållningen
förbrukar någonstans mellan 3 och 5 miljoner m3 dricksvatten. I djurhållningen förbrukas också
spol- och diskvatten, vilket är lite svårt att uppskatta mängden av. Om animalieproduktionen
skulle utökas med 10%, skulle vattenförbrukningen öka med i storleksordningen 0,5 miljoner
m3. Ökningen skulle endast utgöra knappt 1% av den totala förbrukningen, men måste
bedömas i skenet av en bristsituation. På Öland är problemen påtagliga redan idag, och det är
också där vi har ca 30% av alla djur i länet. Hela 40% av länets mjölkkor finns på Öland, och de
är de mest vattenkrävande djuren. Över hälften av djurens dricksvatten åtgår till
mjölkproduktionen. Enligt SCB åtgår ca 3,4 miljoner m3 till bevattning i jordbruket. En utökad
djurhållning kan också påverka behovet av bevattning, tex i de fall då det krävs en intensivare
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
odling av slåttervall för att tillgodose djurens behov av grovfoder. Hur mycket denna ökning av
vattenförbrukning innebär, är svår att beräkna.
Slutsatsen är att det vid en utökad djurhållning i framtiden blir allt viktigare att säkra en god
tillgång av vatten i tillräcklig mängd och med en god kvalitet. Konkurrensen om det kommunala
vattnet kommer att öka i framtiden. Det är dock inte säkert att jordbruket uteslutande ska
förlita sig på kommunalt vatten. Det är förmodligen långsiktigt mest hållbart att ta ut vatten
över större ytor, och kombinera kommunalt vatten med enskilda vattenkällor. I
animalieproduktionen är det av yttersta vikt att den hygieniska kvaliteten är hög, vilket kan
vara ett problem i enskilda vattenkällor. Numera finns dock tekniska lösningar på problemet,
med tex UV-behandling, vilket är både praktiskt genomförbart och kostnadseffektivt.
Vattenhushållning i jordbruket och konflikter
Kommande klimatförändringar och framtida utbyggnad av animalieproduktionen ställer större
krav på en säker tillgång på vatten, både för själva djurhållningen men också för produktion av
foder till djuren. Med en längre växtsäsong och torrare klimat kommer behovet av bevattning i
växtodlingen att öka. Odlingstekniken kommer också att utvecklas mot en noggrannare
styrning av både produktionsmedel som gödsel och vatten. För att utnyttja jordarna optimalt
kommer man att behöva tillföra vatten och näring efter vilka förhållanden som råder på
platsen, sk precisionsodling. Ny teknik med GPS-styrning, kvävesensorer, och avancerad
spridningsteknik gör detta möjligt. När det gäller bevattning måste även den ske med större
noggrannhet än idag, med tanke på att vattentillgången kan bli en begränsande faktor i
framtiden. Det är inte långsiktigt hållbart att bevattna med bevattningskanoner, där
verkningsgraden och precisionen är låg särskilt vid blåsiga och soliga dagar. För att hushålla
med vattnet bör bevattningen ske med ramper och under förhållanden som medger ett
effektivt utnyttjande av vattenresurserna.Teknikutveckling med mer avancerade och
förmodligen allt större maskiner, kanske förarlösa ekipage och krav på långa kördrag, kommer
att innebära en fortsatt konflikt med biotopskyddsbestämmelserna i miljöbalken. Stenmurar
och öppna diken kommer i allt större utsträckning utgöra ett hinder för att genomföra
teknikutveckling och rationalisering av livsmedelsproduktionen. Modern odlingsteknik med
effektivt utnyttjande av vatten, växtnäring och bekämpningsmedel ger minskad påverkan i
naturmiljö och vattendrag. Det uppstår lätt en konflikt mellan miljömålen Ingen övergödning,
Giftfri miljö och miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Det kommer att ställas allt högre krav på
en allsidig avvägning vid tex handläggning av dispensansökningar för biotopskyddet.
17
18
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Tabell 8. Dricksvattenförbrukning i Kalmar län
Vattenbehov, innevånare
HÖGSBY
TORSÅS
MÖRBYLÅNGA*
HULTSFRED
MÖNSTERÅS
EMMABODA
KALMAR
NYBRO
OSKARSHAMN
VÄSTERVIK
VIMMERBY
BORGHOLM*
HELA LÄNET
433 600 m3
519 400
1 155 700
1 030 400
979 300
675 700
4 850 700
1 478 600
1 972 600
2 694 000
1 147 300
936 500
17 873 800
Vattenbehov, djur Andel av humanförbrukning
152 900 m3
179 000
612 900
221 000
336 100
65 500
473 800
149 400
85 900
479 700
293 300
733 900
3 783 400
35%
34%
53%
21%
34%
10%
10%
10%
4%
18%
26%
78%
21%
* Siffran för Öland baseras på en ökad förbrukning under juli månad pga turism och sommarboende.
Vattenförbrukningen baseras på att det åtgår 75 m3 per innevånare. Djurens förbrukning avser
dricksvattenbehovet enlig Jordbruksverkets rapport vatten till husdjur 1999. Djurens
förbrukning som andel av humanförbrukning visar att det är en förhållandevis hög djurtäthet i
Borgholms kommun. Även djurens totala förbrukning är högst i Borgholms kommun.
Mörbylånga har också en förhållandevis hög förbrukning av dricksvatten till jordbrukets djur.
Därefter kommer Västervik, Kalmar och Mönsterås.
Finns en efterfrågan på utökad animalieproduktion?
Slaktdjur från nöt, gris, får och lamm
Idag är självförsörjningsgraden på svenskt kött ca 50-60%. Konsumenterna efterfrågar i allt
större utsträckning inhemskt producerat kött, gärna närproducerat. För att möta efterfrågan
krävs en långsiktig strategi både för uppfödarna och för slakterierna. Nya produktionsplatser
har förhållandevis lång avskrivningstid, vilket kräver en rätt stark tro på framtiden men också
stabila möjligheter för avsättning av det som produceras.
Nötköttsslakten vid KLS Ugglarps AB i Kalmar baseras idag till 65% på de kalvar som kommer
från mjölkproduktionen. Dikoproduktionen bidrar till resten. Mjölkproduktion är för
närvarande (mars 2016) satt under en stark ekonomisk press pga låga priser på
världsmarknaden. Det gör att många funderar på att sluta, snarare än att bygga för en utökad
mjölkproduktion. När den nedåtgående trenden vänder finns goda förutsättningar för att öka
mjölkproduktionen igen, vilket kommer att ge ökade slaktvolymer. Det råder även brist på
dikalvar. Här borde investeringsmöjligheterna vara stora redan idag.
Grisproduktionen har under flera år varit på nedåtgående. Man har en vana av cykliska
perioder med god och dålig lönsamhet. För närvarande är efterfrågan på svenskt griskött stor,
och bör ge signaler om en produktionsökning. Många anläggningar är idag slitna och
omoderna, varför det bör finnas både behov och goda möjligheter till investering.
Får och lammproduktion har antalsmässigt varit ganska konstant under lång tid, även om en
viss uppgång noterats de sista tio åren. Även här finns utrymme för en ökad produktion, då
efterfrågan är större än tillgången på svenskproducerat får och lamm.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Slaktkyckling och ägg
Idag slaktas cirka 36 % av Sveriges slaktkycklingproduktion på Öland. Branschens
framtidsprognos är att konsumtionen kommer att öka med 5 % årligen. I Sverige utgörs
konsumtionen till 35 % av importerad kyckling. Liksom för nötkött och griskött finns det
anledning att tro att det finns en ökad efterfrågan på svenskproducerad kyckling.
Salmonellafrihet och minimerad användning av antibiotika är viktiga faktorer ur ett
konsumentperspektiv. Företrädare för länets slaktkycklingindustri bedömer att den samlade
produktion kan förväntas öka med ca 35 % kommande 5-7 åren i länet. Idag finns ingen ledig
kapacitet i befintlig produktion, utan det behövs nya produktionsytor.
Den svenska produktionen av ägg har ökat årligen sedan 2005. År 2014 skedde en övergång
från burhöns till frigående uppfödningssystem, varför produktionen sjönk något.
Självförsörjningsgraden för ägg har legat mellan 85 % och 95 % sedan 2005. Det är svårt att få
en bild marknadsläget för äggproduktionen i länet. Men eftersom den produktion som bedrivs
i länet idag inte når upp till den omfattning som miljötillstånden medger, räknas det här inte
med någon ytterligare ökning för tillfället.
Mjölk
Världsmarknaden för mjölkprodukter är minst sagt labil, bland annat beroende av politiska
beslut om blockader som slår hårt mot den svenska mjölkproduktionen. Kostnadsläget är
högre i Sverige än för många andra konkurrerande länder, vilket gör det svårt att få lönsamhet
på en marknad med överskott. Näringens förmåga att ta ut ett högre mjölkpris för svenska
mervärden är i dagsläget svag. Investeringsviljan grundar sig idag helt och hållet på
företagarnas tro på framtiden. Att spekulera i framtida utbyggnadsbehov är närmast omöjligt.
En snabb förändring i det världspolitiska läget kan snabbt ändra förutsättningarna. Man kan
bara konstatera att Kalmar län har en mycket kunnig och effektiv kår av mjölkproducenter,
som har haft och har en stark tro på framtiden, och som förmodligen även fortsättningsvis
kommer att satsa på sin produktion.
Var finns utrymme för utökning av animalieproduktion?
Enligt företrädare för slakteribranschen finns det behov och efterfrågan av en ganska
omfattande utökning, såväl inom nötköttproduktionen som gris- och lammköttsproduktionen.
Även på kycklingssidan kan man förvänta sig en ökad efterfrågan. Inom mjölkproduktionen är
en ökning av efterfrågan inte lika tydlig. I närtid handlar det nog mer om att trygga
avsättningen för den produktion som finns. Man kan därför anta att antalet mjölkkor förändrar
sig som hittills, dvs en måttlig minskning per år. Antalet producenter fortsätter dock att minska
år från år, vilket innebär en kontinuerlig storleksrationalisering.
19
20
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Det är givetvis mycket svårt att göra en prognos eller bara spekulera i vad som kan komma att
behövas. Som ett räkneexempel görs följande antagande:
•
•
•
•
•
•
Antalet dikor för köttuppfödning fördubblas.
Antalet får utökas med 50%.
Antalet suggor ökar med 50%.
Antalet slaktsvinsplatser ökar med 67%.
Antalet platser för slaktkyckling ökar med 35%.
Ökningen antas ske inom en 5-7 årsperiod
Tabell 9. Areal- och dricksvattenbehov vid en antagen utökning:
Arealbehov
Ökning av
nötkött
lammkött
griskött
slaktkyckling
Summa
Åker, ha
5 700
300
3 500
2 200
11 700
Bete, ha
4 500
300
4 800
Dricksvattenbehov
m3
456 300
7 300
147 518
40 600
651 700
En utökning enligt räkneexemplet skulle medföra ett ökat arealbehov med 11 700 ha åker.
Utnyttjandegraden av länets åkerareal skulle öka från 64 % till 74 %, och det skulle fortfarande
finnas cirka 32 000 ha outnyttjad åkermark som spridningsareal. Betesmarksarealen utgör som
tidigare sagts ingen begränsning. Vattenförbrukningen ökar med cirka 650 000 m3, eller
motsvarande cirka 17 % av djurens nuvarande förbrukning.
Var finns arealen?
Som tidigare nämnts finns mest ”ledig” areal i Västervik, Kalmar, Mörbylånga och Borgholms
kommuner. Sammanlagt finns där 33 700 ha åkermark. Detta sagt med reservationen att all
”ledig” åkermark kanske inte är lämplig som spridningsareal. Fosforhalten i marken kan vara så
hög att stallgödseln bör begränsas. Eller så kan åkermarken ligga i anslutning till
vattenförekomster som redan har en dålig status ur växtnäringssynpunkt, varför begränsningar
kan behövas eller särskilda åtgärder vidtas för att möjliggöra en utökning av antalet djur.
Den tillgängliga arealen i övriga åtta kommuner räcker precis för hela utökningen av
animalieproduktionen enligt räkneexemplet. Minst tillgänglig areal finns i Emmaboda och
Högsby kommuner. Givetvis kan delar av en utökning även göras i dessa åtta kommuner.
Mer betande djur ger mer biologisk mångfald
Om antalet betande djur såsom nöt och får ökar, ökar också möjligheterna att uppfylla
miljömålet Ett rikt odlingslandskap. När antalet djurhållande företag minskar, och främst
mjölkproduktionen koncentreras, minskar också möjligheterna att hålla landskapet öppet och
fritt från igenväxning. Om man satsar på en ökad dikoproduktion och fårproduktion, ökar
möjligheten att hindra igenväxningen av ängs- och betesmark. Idag kan man konstatera, vid
kontroll av miljöstöden, att många marker är för dåligt hävdade för att naturvärdena ska bestå.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Vilka åtgärder kan behövas vid en utökad animalieproduktion?
Balansera fosfor
Fosforförluster från åkermark är i första hand en vattenkvalitetsfråga. Då förlusterna i absoluta
tal är mycket små, är det ingen resursfråga för jordbruket. På jordar med fosforklass IV-V enligt
markkartering är det önskvärt att inte ytterligare öka markens förråd av fosfor, för att minska
riskerna med eventuella förluster av fosfor till vattendrag. Då kan det vara motiverat att sänka
gränser för fosfor från 22 kg/ha till en nivå som innebär att man tär på markens förråd av
fosfor. Det kan göras efter en växtnäringsbalansberäkning i de enskilda fallen. Att tära på
markens förråd av fosfor är en mycket långsam process, som ger resultat först på lång sikt.
Genom att räkna på hur mycket fosfor som bortförs med grödan, kan man tex begränsa givan
till halva bortförseln för att åstadkomma ett tärande på markens förråd. Stallgödselns innehåll
av kväve är också värdefullt för brukaren att sprida på så stor areal som möjligt, för att minska
behovet inköpt kväve. Dessutom återförs organisk substans som vidmakthåller mullhalten i
marken. Därför kan det vara motiverat att inte begränsa stallgödseltillförseln helt på jordar
med ett högt fosforinnehåll.
Ett observandum är också att om en produktionsplats kan visa på en neutral eller tärande
balans av fosfor, innebär etableringen inte nödvändigtvis någon ytterligare belastning på de
sjöar och vattendrag som kan finnas i närheten. I tillståndsprocessen bör man då rikta in sig på
att diskutera hantering av gårdens gödsel, samt åtgärder för att minska markens förluster av
befintlig fosfor.
Eftersom åtgärder som sätts in för att minska markens förråd av fosfor inte kan avläsas förrän
efter minst ett decennium, är det viktigt att åtgärder också vidtas för att minska transporter
och förluster från åkermarken. Här följer förslag på några åtgärder som kan sättas in, och deras
förväntade effekter. Redovisningen är hämtad från rapporten ”Fosforförluster från
jordbruksmark – bakomliggande orsaker och effektiva motåtgärder” utgiven av Stiftelsen
Lantbruksforskning 2015.
Överutfodring och foderförluster
Det är viktigt att anpassa utfodringen för att undvika överutfodring av fosfor. Det är således
viktigt att känna till både innehållet av fosfor i djurens foder, men också vilken
sammansättning djurens träck har. Idag finns kunskap om gränsvärden för fosfor i träck, vid
vilket en överutfodring kan befaras.
Fosforförluster kan också uppstå vid utfodring utomhus, i rasthagar eller i betesmarker.
Foderrester och upptrampning av jorden kan leda till fosforförluster via ökad ytavrinning.
Hårdgjorda ytor i anslutning till utfodringen utgör också en riskfaktor i sammanhanget. Att
hålla rent på dessa ytor, samt att anlägga skyddszoner mellan hage och vattendrag minskar
riskerna för förluster.
Odlingsåtgärder
Strukturförbättrande åtgärder är positivt ur fosforläckagesynpunkt. Strukturkalkning på
lerjordar och konventionell plöjning, som förbättrar markens struktur, tenderar att minska
fosforförlusterna. Fånggrödor, som i första hand är till för att minska kväveförluster, riskerar
att öka förlusterna av fosfor. När det gäller fosforgödsling är 4R-principen viktig. Rätt mängd,
rätt placering, rätt tidpunkt och rätt metod är viktigt för att utnyttja fosforn och minimera
21
22
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
förlusterna. Dvs gödsling efter grödans behov och markkartering, gödsling på våren och
gödsling med myllningsteknik.
Åtgärder längs vattenvägar
Fältförsök visar att förluster via ytavrinning kan minskas med gräsbevuxna kantzoner. Åtgärden
bör riktas till de områden där det sker ytavrinning för att få effekt. Annars kan effekten bli
densamma som för fånggrödor, dvs de utgör en risk för utlakning av löst fosfor. Andelen löst
fosfor ökar efter att fångrödan utsatts för frost
Fosfordammar fångar främst partikelbunden fosfor, och kan ha en betydande effekt om
mängden vatten som dammen mottar är begränsad. Ett för stort flöde minskar avsättningen av
fosfor. Placeringen av en fosfordamm bör därför avvägas noga. Faktorer som har betydelse är
sluttande fält, hög lerhalt och hög fosforhalt och hydrologisk belastning. En fosfordamm kan
även kombineras med reaktiva filter.
Kritiska källområden och riskjordar
På sluttande mark finns en större risk att fosfor transporteras bort och når sjöar och
vattendrag. Markstrukturen har också stor betydelse för markens förmåga att kvarhålla fosfor.
Erosionsbenägenheten är av stor betydelse för fosforförlusterna. Lerjordar är mer
erosionsbenägna än sandjord, varför lerhalt är en viktig indikator. Markens mättnadsgrad, dvs
markens innehåll av lättlösligt fosfor, påverkar också risken för förluster. Det är i dessa olika
typer av riskområden, som åtgärder mot förluster bör sättas in.
Minska förlusterna av kväve
Förluster av kväve uppstår genom att kvävet utlakas till sjöar, vattendrag och kustvatten.
Förluster sker även genom denitrifikation i marken, vilket innebär att kvävgas avgår till
atmosfären. Dessutom avgår ammoniak från stallar och vid hantering av stallgödsel. Även
ammoniakdeposition kan ge påverkan på vattenförekomster. När det gäller att begränsa
förlusterna av kväve, följer detta i mångt och mycket åtgärder för fosfor. En balanserad
gödsling med behovsanpassning, rätt teknik, rätt tidpunkt och rätt placering är grunden även
här. Mycket kunskap finns idag, inte minst inom det framgångsrika rådgivningsprojektet
Greppa Näringen. Att minska ammoniakförlusterna är kanske det svåraste, såväl tekniskt som
kostnadseffektivt. Mycket går att göra med lagring och hantering av stallgödsel, medan det är
betydligt svårare och ofta dyrare att begränsa förluster i stallar och med ventilationen.
Minimerad jordbearbetning, vårplöjning, odling av fånggrödor, reglerbar dränering,
stallgödsling med ramp eller myllningsaggregat, vårspridning av stallgödsel, täckning av
gödselbehållare, optimerad stallmiljö avseende temperatur och ventilation, anpassad
utfodring är några exempel som kan vidtagas för att minska förluster av växtnäring till såväl
luft som vatten.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Biogas och gödselseparering
Produktion av biogas har en stor potential att utvecklas i Kalmar län, särskilt med tanke på
djurhållningen och all den gödsel som där produceras. Slakteriavfall och matrester utgör också
värdefullt substrat till rötning för biogas. Redan idag produceras biogas vid anläggningar i
Kalmar och i Västervik, och liknande anläggningar projekteras i Mönsterås och på Öland. På
gårdsnivå finns ett par anläggningar främst avsedda för framställning av värme. Ytterligare
satsningar är att vänta, och ligger helt i linje med målsättningen att Kalmar län ska vara
fossilbränslefritt 2030. Flera utredningar de senaste åren visar på möjligheterna att framställa
biogas, och därmed minska beroendet av fossila bränslen. Gemensamt för dessa utredningar
är, att tillgången på substrat för rötning från gödsel och andra källor är tillräckligt stor för att
täcka kommande behov av biogas.
Att framställa biogas av stallgödsel kan vara ett led i att möjligöra en utökad djurproduktion i
Kalmar län. Växtnäringsämnena reduceras inte i processen, utan finns fortsatt kvar i systemet.
Viss omfördelning av kväve och fosfor sker om olika gödselslag blandas, tex nöt- och
svingödsel, vilken kan vara positivt både ur miljösynpunkt och växtsynpunkt. Andelen
växttillgängligt kväve ökar i rötningsprocessen, vilket är positivt då grödan lättare kan
tillgodogöra sig näringen. Det innebär i sin tur att behovet av handelsgödsel minskar. Detta
förutsätter givetvis att biogödseln sprids vid optimal tidpunkt på våren eller i växande gröda.
Även förlusterna av ammoniak minskar vid rötning och framställning av biogas, siffor upp till
30% nämns i några rapporter.
Mängden fosfor förändras inte nämnvärt när stallgödsel processas till biogödsel, annat än i de
fall som nämnts när olika djurslags gödsel blandas. Gödsel från grisar har ett högre innehåll av
fosfor än nötgödsel. Att omfördela fosfor från djurtäta områden till områden där det är brist
på fosfor, skulle vara positivt ur miljösynpunkt och det är en förutsättning för att möjliggöra en
utökad djurhållning i redan djurtäta områden. Att flytta stora mängder av stallgödsel eller
biogödsel är kostsamt, vilket gör att intresset att köpa eller ta emot gödsel minskar med
avståndet till produktionsplatsen. Att separera gödsel skulle kunna vara en lösning på det
problemet.
Olika typer av gödselseparering har studerats av bla Hushållningssällskapet. Separeringen
innebär att man delar upp gödseln i en våtare fraktion och en torrare fraktion. I den våtare
fraktionen stannar merparten av kvävet men också kalium, medan man i den torrare
fraktionen återfinner merparten av fosforn. Man pratar om två olika typer av separering,
högteknologisk och lågteknologisk. Den högteknologiska separeringen ger att högre ts-halt i
den torrare fraktionen, och därmed en högre koncentration av fosfor. Den anses i dagsläget
alltför kostsam för att vara kommersiellt gångbar. Den lågteknologiska tillämpas i viss
utsträckning idag bla i Danmark. En torrare fraktion av biogödseln skulle vara lättare och mer
ekonomiskt försvarbart att transportera längre sträckor, vilket skulle kunna möjligöra en
utökning av animalieproduktionen i djurtäta områden.
23
24
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Summering
Djurhållningen i Kalmar län är viktig för företagens sysselsättning och lönsamhet, och för att
förse konsumenterna med inhemska livsmedel. Den är också viktig för den biologiska
mångfalden och många värden kopplade till länets kultur- och naturmiljöer. Det ställs stora
krav på dagens djurhållning, så att den bedrivs på ett miljövänligt sätt och med god
djuromsorg. Att utöka djurhållningen innebär att mycket hänsyn måste tas. En hållbar
utveckling av länets jordbruk är viktig för att långsiktigt säkra naturmiljön och tillgången på
livsmedel med hög kvalitet. Här måste näringen och beslutande myndigheter tillsammans
skapa förutsättningar så att naturresurserna mark och vatten bevaras, samtidigt som
livsmedelsproduktionen kan bedrivas på ett företagsekonomiskt fördelaktigt och hållbart sätt.
Det finns goda möjligheter att utöka animalieproduktionen i länet. Areal för foderproduktion
och spridning av stallgödsel finns. Klimatet och odlingsförhållandena är gynnsamt för en
hållbar utveckling av jordbruket, under förutsättning att nödvändiga hänsyn tas och
förebyggande åtgärder utförs. Det förutsätter god hushållning med vatten till djur och till
bevattning. Påverkan på sjöar, vattendrag och kustvatten måste minimeras. Åtgärder måste
genomföras för att förbättra status där denna är sämre än god.
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Bilaga 1 Åtgärdsbehov
25
26
Bilaga 2 Åtgärdsbehov
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
Bilaga 3 Åtgärdsbehov
27
Källförteckning
SJVFS 2015:21 Föreskrifter om ändring i Statens
jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS
2004:62) ommiljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring;
Jordbruksverkets statistikdatabas
Statistik över djurhållning inom huvudavrinningsområden i
Kalmar län, SCB
Rekommendationer för gödsling och kalkning 2016,
Jordbruksverket
Förluster från jordbruksmark – bakomliggande orsaker och
effektiva motåtgärder, Stiftelsen lantbruksforskning
Regional vattenförsörjningsplan Kalmar län 2013,
Länsstyrelsen Kalmar län
Vatten till husdjur, Jordbruksinformation 13-1999,
Jordbruksverket
Läckage av näringsämnen från svensk åkermark,
Naturvårdsverket Rapport 5823, nov 2008
Fosforförluster från jordbruksmark – vad kan vi göra för att
minska problemet, Jordbruksverket, jordbruksinformation
27-2008
Information från Jonas Tunestål, vd för KLS Ugglarps AB
Information från Martin Lindström, vd Guldfågeln AB
Information från Per-Göran Sigfridsson, lantbrukare och
More Biogas
Information från Hans Nilsson, växtnäringsexpert Greppa
Näringen och Länsstyrelsen Skåne
ANIMALIEPRODUKTION I KALMAR LÄN
29
Småbrukarens sista bön till experten
”Vi tillstår nu, att vi varit förmätna och strävat emot
och i oklok självkänsla försökt värja oss mot er, ni som
kallas experter. Vi har nu nått därhän, att vi själva
inser det meningslösa i att försöka forma vår egen
verklighet, därför att vi plötsligt kommit att förstå att
ni skapat er existens ur våra liv, och att vi finns till
endast för er skull. Beundransvärt är det, att ni utan att
ha någon del i vår vardag eller historia tillägnar er
vissheten att förelägga oss hur den ska gestaltas. När
vi nu ser tillbaka på vad vi felat, hur beundransvärd har
då inte er finkänsla alltid varit, när ni gett oss ert ord,
då ni lyssnat till oss och låtsas förstå, samtidigt som ni
dolt era ansikten bakom utredningarnas mysterier.
Med tillit överlämnar vi oss nu åt er och ser och hör i
våra apparater, hur ni lever vårt liv åt oss. Hur
bländade är vi inte av allt stort ni kallar er: politiker,
byrådirektörer, lantbruksdirektörer, konsulenter,
ministrar. I minsta detalj har ni så vist planerat våra liv,
att utdöendet blivit det enda som överlämnats åt oss
själva som en eftergift åt den enskildes rätt.”
Citatet är hämtat ur Minnesbok över den svenske
bonden, Sune Jonsson 1971.
Ovanstående beskriver jordbrukarens upplevelse av hur
myndigheterna på 50, 60- och 70-talet bestämde hur
jordbruket skulle utvecklas, utan någon dialog eller
förståelse för den enskildes rätt. Mycket har hänt sen dess,
men kanske det fortfarande kan upplevas som om det aldrig
upphört.
I Kalmar län är vi numera kända för att vi har en bred dialog
mellan näringsidkare, organisationer och myndigheter för att
söka lösningar i samförstånd – låt det fortsätta så!
391 86 Kalmar
010-223 00 00
[email protected]
www.lansstyrelsensen.se/kalmar