Remissvar på Vattensmyndigheternas åtgärdsprogram för Sveriges
[email protected] [email protected] [email protected] [email protected] [email protected] NATURSKYDDSFÖRENINGENS SYNPUNKTER PÅ VATTENMYNDIGHETERNAS ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR SVERIGES FEM VATTENDISTRIKT Sammanfattning av Naturskyddsföreningens synpunkter: Föreningen välkomnar de fem Vattenmyndigheternas remitterade åtgärdsprogram. De vilar på en solid grund av kunskap, är väl genomarbetade och innehåller många helt nödvändiga åtgärder för att uppnå såväl vattendirektivets mål som nationella miljömål och de svenska åtagandena i Baltic Sea Action Plan. Dokumenten är också väl strukturerade och förhållandevis lätta att tränga igenom. Det är dock tydligt att många viktiga åtgärder och beslut som behövs för att nå målen inte kan tas på myndighetsnivå utan behöver fattas av regeringen, exempel på flera sådana återfinns i remissvaret. Liksom övergripande kommenterer på utvalda föreslagna åtgärder. De kostnadsberäkningar som gjorts för implementeringen av de fem åtgärdsprogrammen visar på stora kostnader för samhället och verksamhetsutövare. Samtidigt visar de att det är väl investerade pengar som ger mångfalt tillbaka i form av rent dricksvatten för både människor och djur, minskade översvämningar, större mängd fisk och tillhörande fisketurism och högre livskvalitet. Föreningen vill därför betona hur viktigt det är att regeringen anammar åtgärdsplanerna och tar ansvar för dess genomförande. Sammantaget finns det ett stort åtgärdsglapp i vår vattenförvaltning som måste börja stängas under den närmaste 6-årsperioden. Föreningen föreslår därför att regeringen gör en rejäl satsning på våra sjöar, vattendrag, grundvattenreserver och kustområden, och redan från nästa år avsätter en ”vattenmiljard” per år under de närmaste åren för att säkerställa att åtgärder verkligen kommer till stånd. Bakgrund EU:s ramdirektiv för vatten, Vattendirektivet, trädde i kraft år 2000 och är införlivat i svensk lagstiftning genom Vattenförvaltningsförordningen. Syftet med direktivet är att upprätta ett skydd för medlemsstaternas vattenresurser. Målet är att alla vatten ska uppnå god status till år 2015. I vattenförekomster där detta inte är möjligt ger direktivet en möjlighet till förlängning av tidsfristen till år 2021 och vissa fall till år 2027. I Sverige samordnas implementeringen av Vattendirektivet av fem Vattenmyndigheter som är placerade på fem olika länsstyrelser. Det övergripande samordningsansvaret vilar på Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). De remitterande handlingarna omfattar (x5): • • • Förslag till förvaltningsplan som innehåller en sammanfattande redogörelse för vattenförhållandena och förvaltningen på kvaliteten på vattenmiljön i distriktet. Planen beskriver också inriktningen för kommande arbete i vattendistriktet. Förslag till miljökvalitetsnormer baserades på statusklassificeringen samt en bedömning av möjligheterna att uppnå god status inom utsatt tid. Förslag till åtgärdsprogram som ska innefatta de åtgärder som behöver vidtas för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdsprogrammen är riktade till myndigheter och kommuner. Myndigheter och kommuner ska inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt de åtgärdsprogram som fastställs. Åtgärderna ska påbörjas år 2016 och kunna genomföras av såväl myndigheter och kommuner som förorenaren själv eller av annan aktör som myndigheterna bestämmer. Generella kommentarer Naturskyddsföreningen välkomnar de fem Vattenmyndigheternas remitterade åtgärdsprogram. De vilar på en solid grund av kunskap, är väl genomarbetade och innehåller många helt nödvändiga åtgärder för att uppnå såväl vattendirektivets mål som nationella miljömål och de svenska åtagandena i Baltic Sea Action Plan. Dokumenten är också väl strukturerade och förhållandevis lätta att tränga igenom. Med det sagt är det ändå väldigt svårt och krävande att till fullo ta till sig all den information som det samlade underlaget innehåller och på ett konstruktivt sätt bidra i processen. Detta är kanske något som skulle kunna åtgärdas inför nästa samråd genom att producera kortare dokument där de grundläggande prioriteringarna och de viktigaste åtgärdsförslagen sammanfattas. Naturskyddsföreningen har valt att bidra i denna process dels genom att på en övergripande nivå belysa styrkor och brister i åtgärdsprogrammen, dels genom att ge förslag på hur den framtida tillämpningen av åtgärdsprogrammen ska kunna bli framgångsrik. Föreningen bedömer att de sex första frågorna som vattenmyndigheterna bett remissinstanser att svara på är för detaljerade för att ge konkreta svar på för varje åtgärd. Föreningen svarar däremot på frågorna ”Saknas det åtgärder, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem?” samt ”Saknas det aktiviteter för att åtgärdsprogrammet ska kunna genomföras, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem?” och gör det utifrån tre olika problemområden – övergödning, 2 fysisk/hydromorfologisk påverkan och tillförsel av farliga ämnen. Föreningen delar Vattenmyndigheternas uppfattning att dessa är de största hoten mot god status i våra vatten och välkomnar att just dessa tre områden fått mycket uppmärksamhet i åtgärdsplanerna. Vissa av föreningens kretsar och länsförbund har också bidragit på lokal/regional nivå, både på samrådsmöten och i skrift, och kunnat vara mer geografiskt specifika. Fysisk påverkan Tillsyn och prövning av vattenkraft och dammar Föreningen stödjer Vattenmyndigheternas förslag som gäller förbättrad tillsyn av vattenverksamheter, särskilt för vattenkraftverk och dammar, i syfte att alla dessa ska ha tillstånd i enlighet med miljöbalkens regler. I Sverige finns ca 2 100 vattenkraftverk, och ca 12 000 dammar och behovet av riktade åtgärder, för att säkerställa att miljökvalitetsnormerna för vatten följs, är stort. Fysiska åtgärder vid vattenkraftverk och dammar kan åstadkommas genom prövning och tillsyn enligt miljöbalken där krav kan ställas på anläggande av bland annat fisk- och faunapassager, fingaller och miljöanpassade flöden. Men nuvarande takt på tillståndsprövning, tillsyn och omprövning är långt ifrån tillräcklig. Kammarkollegiet fastställde den 15 oktober 2013 en Strategi för genomförande av vattenförvaltningens uppgifter gällande fysisk påverkan. I enlighet med strategin är länsstyrelsernas tillsyn en avgörande faktor för att nå åtgärdsbehovet avseende fysisk påverkan. Genom att använda sig av lämpliga rättsliga åtgärder, i enlighet med miljöbalkens krav, kan länsstyrelserna få verksamhetsutövarna att genomföra fysiska åtgärder. För att denna åtgärd i realiteten ska kunna genomföras av länsstyrelserna behöver dock miljöbalken och ersättningsreglerna förändras. Vid omprövning måste omprövande myndighet ersätta verksamhetsutövarna för produktionsbortfall över 5 procent. Detta är ett hinder både mot att omprövningar ska komma till stånd (myndigheterna anser sig inte ha råd att ersätta verksamhetsutövaren) och mot att ett miljömässigt korrekt val av vilka åtgärder som behövs för att skydda miljön (t.ex. tappning på 15%) bestäms i villkoren. Överhuvudtaget behöver många av de förslag som Vattenverksamhetsutredningen presenterat realiseras för att processen ska bli smidigare och mer förutsägbar samt för att kostnaden för miljöåtgärder ska flyttas över från det allmänna till verksamhetsutövaren. En annan av de identifierade svagheterna med dagens prövningssystem är resursbrist på länsstyrelserna. HaV har visat att alla länsstyrelser tillsammans endast använt fyra årsarbetskrafter totalt på egeninitierad tillsyn mellan åren 2009 till 2011. En viss ökning till sju årsarbetskrafter skedde under år 2012, vilket troligen beror på de riktade anslag för tillsyn av dammar som delades ut i samband med det riktade uppdraget RB 57. För att 3 mer tillsyn ska kunna bedrivas i den omfattning som krävs behöver länsstyrelserna prioritera detta men regeringen behöver också under ett antal år rikta anslag just till detta. Markavvattning Föreningen vill också tillstyrka förslagen kring rådgivning till markägare vad gäller markavvattningsföretag vilka står för en stor del av de fysiska förändringarna i våra vatten. Föreningen menar dock att rådgivning inte är tillräckligt utan att det behövs lagstiftade hänsynskrav. Föreningen skulle därför välkomna att regeringen gick vidare med de förslag som finns i Vattenverksamhetsutredningens förslag angående markavvattning. Naturskyddföreningen anser att de viktigaste åtgärderna på regeringsnivå som krävs för minska de hydromorfologiska störningarna och nå God ekologisk status i våra sjöar och vattendrag är: • • • Ny lagstiftning för vattenkraft med utgångspunkt i Vattenverksamhetsutredningens förslag för ny- och omprövning. Mer finansiella resurser och tydliga instruktioner till länsstyrelsen, kommuner, berörda myndigheter och domstolar för att klara av den våg av ny- och omprövningar för vattenkraften som kommer att krävas om Sverige ska kunna nå målen i Vattendirektivet. En moderniserad lagstiftning för markavvattning. Strandskydd En aspekt av fysisk påverkan som föreningen saknar i de remitterade åtgärdsprogrammen är åtgärder för att hantera strandexploatering. Grunda kust - och vattenmiljöer har en avgörande betydelse för sjöars och havs produktionsförmåga och de utgör uppväxt- och rekryteringsmiljö för såväl fisk som många olika typer av bottenlevande djur liksom för flera fågelarter. Exploateringstrycket på kust – och vattenmiljöer har under det senaste århundradet kraftigt påverkat livsmiljöerna och den biologiska mångfalden i våra sjöar och hav. Processen är långsam men äter över generationer sakta upp resursen som är ändlig. Bebyggelse längs stränder innebär ofta negativa konsekvenser för djur- och växtlivet i såväl vattnet som på land. Ofta medför strandnära bebyggelse ökning av annan påverkan som anläggning av fler båthamnar, bryggor, båttrafik, muddring och ökat näringsläckage från land. Viktiga aktiviteter kopplat till fysisk påverkan på kustnära grunda områden är tex muddring, dumpningar och anläggande av infrastruktur som bryggor och hamnar, utfyllnader med mera samt båt- och fartygstrafik (framförallt genom resuspension av bottensediment i grundare vattenområden, samt ökat vattenutbyte). Föreningen skulle gärna se fler åtgärder som adresserade dessa problem, såsom stärkt strandskydd. Att strandskyddshanteringen idag inte fungerar kan många av Naturskyddsföreningens lokala kretsar vittna om, med en alltför generös dispensgivning också i redan hårt exploaterade 4 områden. Naturskyddsföreningen vill därför ge bifall till HaVs förslag i den fördjupade utvärderingen av de nationella miljömålen1: • • att Naturvårdsverket ska ta fram en utvecklad vägledning för hur man på tillståndsmyndigheter (län och kommuner) ska hantera ärenden gällande dispenser från strandskyddet samt att HaVs själva ska ta fram en utvecklad vägledning till tillståndsmyndigheter hur de ska hantera ärenden gällande anmälan/ tillstånd/tillsyn för vattenverksamhet. Föreningen anser att det behövs ytterligare begränsningar i möjligheterna att ge dispenser och undantag i områden med hårt exploateringstryck, bland annat i skärgårdar i södra Sverige, i de största sjöarna samt i områden av riksintresse för exempelvis naturvården. Utan en sådan reform kan strandskyddets förändringar på senare år inte sägas utgöra en differentiering, bara en uppluckring. I de områden där lättnader medgetts på senare år är det extra viktig att uppföljningen av kommunala beslut förbättras, vilket kräver aktiva länsstyrelser med tillräckliga resurser. Övergödning Effekterna i miljön från jordbrukets läckage av näring är mycket omfattande. Och även om Vattenmyndighetens prioriterade åtgärder inom jordbruket i mångt och mycket är bra behövs fler åtgärder, politika styrmedel och ökad finansiering. Naturskyddsföreningen bedömning är att Vattendirektivets krav annars inte kommer att kunna uppfyllas. Åtgärdena inom jordbruket fortsätter till stor del att förlita sig på rådgivning och frivilliga åtaganden. De frivilliga åtagandena har varit mycket framgångsrika i Sverige men bygger på ett intresse från lantbrukaren och att åtgärderna är lönsamma. Flera andra länder bygger istället upp sitt arbete för att minska övergödningen på tydliga och kontrollerbara krav. Ett exempel är Danmark där man generellt sett har ett högre skydd för vattenmiljön än i Sverige. De flesta åtgärder riktar sig också mot att hanterar läckaget och angriper inte ursprungsproblemet, nämligen risker med att ha allt för hög tillförsel av näringsämnen i jordbruket. Frivilliga åtgärder behöver därför förstärkas med politiska styrmedel som till exempel miljöavgifter för att minska tillförseln och riktlinjer för fosforinnehåll i foder. Miljöavgift på fosfor och kväve Sverige har tidigare haft miljöavgifter på kväve, fosfor och kadmium i mineralgödsel. Avgiften beräknades bland annat minska utlakningen av kväve från jordbruksmarken med 1 Havs och vattenmyndigheten (2015) Remissversion av fördjupad utvärdering av Hav i balans och levande kust och skärgård 5 ca 1 500 ton kväve per år2 och samtidigt bidra till viktig finansiering av jordbruksforskning och rådgivning för att minska läckaget. Miljöavgiften, s.k. handelsgödselavgiften, var ett bra exempel på ett styrmedel enligt Polluter Pays Principle och som angrep problemet vid källan. Införandet av en sådan avgift stöds även bland annat av Konjunkturinstitutets rapport ”Miljö, ekonomi och politik 2014”3. När avgiften togs bort 2010 ställde sig flera remissinstanser kritiska. Så här skrev bland annat Jordbruksverket i sitt remissvar; ”Skatten är ett ekonomiskt styrmedel med en effekt på förbrukningen av kväve i handelsgödsel.” samt ”Skatten på handelsgödsel har medfört en reducerad rotzonsutlakning i Sverige till en relativt låg kostnad ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.”. Även SLU var kritiska till borttagandet och skrev; ”Den nuvarande gödselskatten har en miljöstyrande effekt (minskade utsläpp)”, ”SLU anser att fördelarna med att behålla skatt på handelsgödsel övervinner nackdelarna” och ”I nuläget är det svårt att hitta ytterligare åtgärder som gör det möjligt att uppnå den kvävereducering Sverige förbundit sig till under Baltic Sea Action Plan (BSAP).”4 Utformningen på avgiften har sett olika ut sedan 1984. Inledningsvis baserades gödselmedelsavgiften på både innehållet av kväve och fosfor. År 1994 slopades avgiften på fosfor. I stället infördes avgift på kadmiuminnehållet i fosforgödselmedel. 2009 var gödselmedelsskatten 1,80 kr för varje helt kg kväve i gödselmedlet och 30 kr för varje helt gram kadmium i gödselmedlet som översteg fem gram per ton fosfor. Det finns även exempel från andra som har avgiftssystem kopplade till att begränsa användningen av kväve och fosfor i jordbruket. Dessa system är dock inte enbart riktade mot handelsgödsel utan syftar framför allt till att förbättra utnyttjandet av växtnäringen i stallgödseln och därmed minska förlusterna från jordbruket. Men i Danmark finns ett system kopplat till gödselräkenskaper där det ingår en avgift på handelsgödselkväve för producenter och importörer5. I arbetet med ”hållbar återföring av fosfor” har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag på avgift på fosfor i mineralgödsel6. Avgiften skulle ha för avsikt att minska tillförseln av fosfor samtidigt som avgiften finansierar ett investeringsstöd för hållbar återföring av fosfor. Utformningen av en ny miljöavgift på kväve och fosfor är centralt för att minska 2 http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/41/92/e1533dc6.pdf http://www.konj.se/download/18.1734e80814bc5f7dc5b265/Miljo-ekonomi-politik-2014-w.pdf 4 http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/41/92/e1533dc6.pdf 5Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel?, SOU 2003:9 sid 82 bilaga http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1625 6http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&downloadUrl=/upload/miljoarbete-isamhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2013/fosfor-slutredovisning/ru-investeringsstod-hallbaraterforing-fosfor-slutredovisning-061213.pdf 3 3 6 själva tillförseln samt för att finansiera forskning, åtgärder och nödvändiga investeringsstöd. • Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utforma en miljöavgift på fosfor och kväve i handelsgödsel vars intäkter finansierar forskning, miljöåtgärder och hållbara investeringar. Miljö- och samhällsnyttan av en miljöavgift är stor. En stor europeisk studie har tittat på miljökostnaden för kvävegödsling i Europa och uppskatter den till mellan 20 och 150 miljarder euro varje år7. Det är mer än vad lantbrukarna tjänar på kvävegödslingen i form av ökad skörd. Den billiga fosforn från gruvbrytning är också en begränsad resurs som tillför nytt hälsoskadligt kadmium till jordbrukssystemet. Kemikalieinspektionen redovisar i rapporten ”Kadmiumhalten måste minska – för folkhälsans skull. En riskbedömning av kadmium med mineralgödsel i fokus” enorma hälsoeffekter och samhällskostnaderna kopplat till det kadmium vi får i oss via maten8. Sänkta rekommendationer kring ekonomiskt optimum Att minska Jordbruksverkets rekommendation av ekonomiskt optimum för växtnäring skulle leda till en snabb minskad gödselgiva till en mycket liten kostnad. Små minskningar för en enskild lantbrukare gör stor nytta i miljön och är en mycket liten ekonomisk förlust för lantbrukaren. I Danmark rekommenderas därför inte en full kvävegiva utan det finns krav på tillförsel av 82 procent av den ekonomiskt optimala kvävegivan. • Jordbruksverket bör ges i uppdrag att minska rekommendationen för optimala gödselgivan av kväve och fosfor samt se över möjligheten att gå från rekommendation till krav likt det danska systemet. Begränsa tillförseln av fosfor i foder Det är välkänt att överskott av fosfor ledet till övergödning. En källa är den fosforn som tillsätts mineralfodret för att minska fosforbrist hos kor. Eftersom överskott av fosfor inte påverkar kons hälsa är det vanligt att det överutfodras. Av den fosfor som kon får i sig via fodret utsöndrats ungefär 2/3 i träcken. Överskottet sprids sedan på åkern i en lättlöslig form vilket medför att fosfor utlakas och hamnar vattendrag, sjöar och hav.910 • Jordbruksverket bör ges i uppdrag att i rådgivning inkludera fosformängder i mineralfoder. 7 http://www.nine-esf.org/sites/nine-esf.org/files/ena_doc/ENA_pdfs/ENA_policy%20summary.pdf https://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Rapporter/KemI_Rapport_1_11.pdf 9http://www.greppa.nu/arkiv/nyhetsarkiv/2015-04-21-mjolkkor-klarar-sig-med-mindrefosfor.html#.VTdmhf4cRMw 10http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-ochkonsumtion/forskning/formas/formas-20072009/fosforanvandning-till-kor-i-ekoproduktion/ 8 7 Övergång till ekologisk produktion i känsliga områden. Det finns flera studier som visar att ekologisk produktion minskar risken för övergödning till våra vatten.11 12 Anledningen är att ekologiska gårdar har färre antalet djur per hektar, lägre gödslingsnivåer och mindre andel foderinköp. Dessa faktorer ger lägre risk för förluster av de övergödande ämnena kväve och fosfor. Enligt insamlade uppgifter från gårdar främst i södra Sverige i rådgivningsprojektet Greppa Näringen, är glappet mellan införsel och utförsel av kväve och fosfor i genomsnitt lägre på ekologiska än på konventionella mjölk- och köttgårdar. Detta innebär lägre kväve- och fosforöverskott per hektar på de ekologiska gårdarna, ett överskott som riskerar att förloras till luft och vattendrag och leda till övergödning. Ekologisk produktion bidrar även till andra miljönyttor för vattenkvaliten inte minst minskad förorening av växtskyddsmedel. • Jordbruksverket bör ges i uppdrag att i rådgivning inkludera möjligheten till ekologisk produktion i känsliga områden för att minska risker med övergödning samt undvika spridning av växtskyddsmedel. Kemikalier i vatten Idag klarar i princip inget av Sveriges inlandsvatten vattendirektivets krav för god kemisk status vilket föreningen finner helt oacceptabelt. Den främsta orsaken är för höga halter av kvicksilver i fisk – i stort sett samtliga mätningar av metylkvicksilver i gädda överstiger gränsvärdet. Kvicksilver ligger upplagrat i marken och läcker långsamt ut i sjöar och vattendrag. Kvicksilverläckaget ökar då avrinningsförhållandena ändras, exempelvis genom dikesrensning, skyddsdikning eller genom markskador i samband med föryngringsavverkning. I Norra Sverige påverkar läckage av metaller som nickel, kadmium och bly från gruvor (i drift och nedlagda) den kemiska statusen i många vatten. Andra ämnen som överskrider gränsvärdet så att god kemisk status i sjöar och vattendrag inte nås är bromerade flamskyddsmedel (PBDE), ftalater (DEHP), PAHer, tributyltenn, oktylfenol och fluoranten. Idag hittar vi också läkemedelsrester i många vattenförekomster.13 Därför välkomnar föreningen samtliga av de förslag som presenteras i åtgärdsprogrammen och som ska minska miljögiftsbelastningen och koncentrationerna i våra vatten. Samtidigt är föreningen djupt kritiskt till att två viktiga miljögiftskällor, jordbrukets användning av växtskyddsmedel samt spridningen av avloppsslam, i princip helt glömts bort i programmen. 11http://beras.eu/wp-content/uploads/2013/09/Conversion-to-Ecological-Recycling-Agriculture-and-Society- reviderad-utg%C3%A5va.pdf 12http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-ochkonsumtion/forskning/vad-sager-forskningen/vaxtnaring-godsel-lackage-mm/minskar-ekologisk-produktionovergodningen/ 13 Havs och vattenmyndigheten (2015). Remissversion av fördjupad utvärdering av miljömålet Levande sjöar och vattendrag 8 Differentierad bekämpningsmedelsskatt Naturskyddsföreningen är djupt bekymrad över att den senaste statistiken forsätter att visa på ökade miljörisker från växtskyddsmedel. Ny forskning från SLU14 visar även att ett allt bättre skydd är nödvändigt i en framtid med varmare och regnigare klimat. Ett förändrat klimat påverkar transporten och nedbrytningen av bekämpningsmedel i marken, men också bekämpningsbehovet. Därför finns det en ökad risk för kontaminering av vårt vatten från en större andel av åkerarealen och ett effektivt sätt att arbeta med minskade risker av växtskyddsmedel är att inte använda dem. Därför är en bekämpningsmedelsskatt ett effektivt styrmedel. Men dagens konstruktion av skatten är föråldrad. Den styr inte på ett önskvärt sätt utan riskerar tvärtom att göra mindre farliga allmänkemikalier som såpa dyrare än högriskpreparat, som används i små mängder. Skatten tas idag ut per kg aktiv substans och gör ingen skillnad mellan aktiva substanser med höga miljö- och/eller hälsorisker och sådana med låg risk, t ex såpa. Såpor används i större mängder per hektar och blir relativt sett dyrare vilket gör att brukarna väljer bort mindre giftiga alternativ. Istället bör Sverige, likt Norge och Danmark, införa en bekämpningsmedelsskatt som är differentierad utifrån farlighet. En sådan konstruktion styr både mot minskad användning och mot att bättre preparat används. • En utredning bör skyndsamt tillsättas med uppdrag att arbeta fram förslag på hur bekämpningsmedelsskatten ska konstrueras för att styra bort från de mest miljöoch hälsofarliga aktiva substanserna och minska den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förbjud spridning av avloppsslam I avloppsslam hittas blandningar av kända miljö- och hälsoskadliga kemikalier. Bland annat kadmium, bromerade flamskyddsmedel, perforerade ämnen, dioxiner och PCB. Att sprida avloppsslam strider mot miljömålet Giftfri miljö och Kemikalieinspektionen anser att avloppsslam under överskådlig tid medför en nettoackumulering av metaller och långlivade organiska ämnen i miljön. På grund av miljögiftsinnehållet anser Naturskyddsföreningen att all spridning av avloppsslam ska förbjudas. 14http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/bekampningsmedelkanlackamerframover. 5.426a72d614c33b887a01040.html 9 Bly i ammunition och fiskeredskap I Sverige är blyförgiftning en relativt vanlig dödorsak för havsörnar och andfåglar, t.ex. knölsvan.15 Andfåglarna tros få i sig blyet via födan, och havsörnar när de äter sjöfåglar som utgör en viktig del av deras föda. Andfåglars risk för direktexponering för blyhagel och blysänken är störst i strandnära och grunda områden, där korroderande blyföremål utsätts för vattenrörelser så att bly lätt sprids. I Sverige finns idag ett förbud mot blyhagel över vatten och våtmarker men detta gäller inte över land eller för militär verksamhet. Militär ammunition innehåller förutom bly även koppar, zink och antimon som är giftiga för vattenlevande organismer. Dessutom innehåller krut ofta nitroglycerin som är toxiskt för vattenlevande djur och alger. Bly sprids även till vatten genom tappade blysänken vid fiske. Föreningen anser därför att: • bly och andra tungmetaller ska förbjudas i ammunition som kan spridas i naturen; • Försvarsmakten och andra myndigheter ska vara föregångare i att fasa ut all spridning av bly och andra farliga ämnen i ammunition till miljön; • miljöbalken ska ändras så att militär verksamhet underställs samma miljökrav som övriga verksamheter; samt • blysänken och blyredskap nom fisket ska förbjudas. Finansiering av åtgärdsprogrammen De kostnadsberäkningar som gjorts för implementeringen av de 5 åtgärdsprogrammen visar på stora kostnader för samhället och verksamhetsutövare. Samtidigt visar den att det är väl investerade pengar som ger mångfalt tillbaka i form av rent dricksvatten för både människor och djur, minskade översvämningar, större mängd fisk och tillhörande fisketurism och högre livskvalitet. Föreningen kan därför inte nog betona hur viktigt det nu är att regeringen anammar åtgärdsplanerna och tar ansvar för dess genomförande. Just detta fallerade under den förra åtgärdscykeln och är en av de viktigaste anledningarna till att så lite faktiskt har hänt på lokal och regional nivå under de senaste 6 åren. Utan regeringens aktiva medverkan i realiseringen av planerna är risken stor att vi står här igenom om 6 år med än värre problem och med ännu högre kostnader. Föreningen är en stark förespråkare av Polluter Pay Principle. Vi kan också se att denna princip hittills inte har fått samma genomslag i sektorerna skogsbruk, jordbruk och vattenkraft som i övrig miljöfarlig verksamhet. Detta måste åtgärdas. Samtidigt ser föreningen att staten har en särskild historisk skuld för dessa näringars negativa miljöpåverkan. Staten har länge haft starka synpunkter och ibland lagstiftat om hur man som skogs- och markägare ska bedriva skogs- och jordbruk samt nyttja fallhöjder på sin mark. Kalhyggen, sjösänkningar, anläggande av kraftverk, vattendragsrätningar och markdikningar har från statligt håll uppmuntrats. Därför kan nu vissa markägare uppleva 15 Naturvårdsverket 2008. Rapport 5908. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer 10 det som ett svek från statens sida att en åtgärd som de gjort för att främja svensk livsmedels- och elproduktion, 50 år senare ska ”straffas” med krav på återställning av mark och fria vandringsvägar för fisk. Föreningen kan förstå dessa invändningar men anser samtidigt att de inte är skäl nog att låta bli att göra det som är miljömässigt motiverat. Och framförallt, att lägga kostnaden för åtgärder på det allmänna. Med det sagt är föreningen inte alls främmande för att staten kan bygga upp fler medfinasieringsinstrument, typ LOVA och LONA, för att underlätta för små aktörer att minska sin miljöpåverkan. Dessa kan med fördel knytas till EU-medel. Kommande programperiod inom EU innehåller flera finansieringsmöjligheter av vattenrelaterade åtgärder. I Sverige ska landsbygdsprogrammet, havs- och fiskeriprogrammet, de regionala strukturfondsprogrammen och socialfondsprogrammet gemensamt bidra till EU:s övergripande mål, EU 2020. Gemensamma mål på miljösidan stöds också av LIFE fonden, vilken innehåller en ny typ av projektform så kallade integrerade projekt (IP). Syftet är att skapa synergier mellan fonder inom olika sektorsområden samt miljö- och klimatområdet. Dessa bör nyttjas. Sammantaget finns det uppenbart åtgärdsglapp i vår sötvattenförvaltning som måste stängas. Föreningen anser därför att regeringen behöver göra en rejäl satsning på våra sjöar, hav och grundvattenreserver och redan från nästa år avsätta en ”vattenmiljard” per år under de närmaste 6 åren för att säkerställa att vi når nationella miljömål och vattendirektivets krav. Naturskyddsföreningen Stockholm den 30 april 2015 Mårten Wallberg Vice Ordförande Johanna Sandahl Ordförande Ellen Bruno Sakkunnig marina ekosystem och fiske Emelie Hansson Sakkunnig mat- och jordbruk 11
© Copyright 2024