Spår C – självständiga arbeten
Dokumentation sammanställt av Kristine Kilså (LTV-kansliet)
Johan Gaddefors (UN) var moderator, Anna Rudebeck (NJ-kansliet) & Johan Torén
(planeringsavdelningen) var inledare.
Uppdraget från UN var att ta fram gemensamma kursplaner inom respektive huvudområde på
kandidat- och masternivå, förslag på samordning vad gäller utformning av kursplaner och i
genomförandet av kurserna. Detta för att ge likvärdiga förutsättningar för studenterna och för att
minska antalet kursplaner och kurstillfällen. En arbetsgrupp bestående av de fyra utbildningsledare
och Inger Knutell (VH) har tagit fram förslagen som nu diskuteras.




Sammanfattningsvis är förslagen (som reducerar antalet kurskoder med ca 30%):
Gemensamma kursplaner med gemensamma lärandemål för självständiga arbeten på
kandidat- respektive masternivå.
För arbeten som ska ingå i yrkesexamen läggs särskilda lärandemål till de generella
lärandemålen.
Arbeten som ska ingå i yrkesexamen kan även användas för att ta ut generell examen inom
huvudområdet (men inte tvärtom).
Inga arbeten på magisternivå erbjuds (övergångsregler kan eventuellt behövas).
Arbeten på kandidatnivå omfattar 15 hp, arbeten på masternivå kan omfatta antingen 30 eller
60 hp
Gemensamma kursplaner föreslås att tillämpas från och med läsåret 2018/19 (ursprungligen var
planen 2017/18).
Deltagarna indeltas i 6 grupper där grupp 1-5 hade huvudansvar för att diskutera fråga 1-5. Grupp 6
fick välja fritt. Förutom alla frågorna fick varje grupp också utdrag av exempel på lärandemål f samt
betygskriterier/bedömningsmaller från de självständiga arbeten i skogsvetenskap (master),
företagsekonomi (master), landskapsarkitektur (master, Alnarp samt hippologi (kandidat).
Till slut nämndes det fortsatta arbete, preliminärt inför 18/19:






Revidering av Riktlinjer för självständiga arbeten
Anvisningar för administrativ hantering
Anvisningar för gemensamt genomförande av olika moment i kurserna
Betygskriterier och bedömningsmallar
Ekonomisk hantering och fördelning
Webbaserade moduler för gemensamma moment
Fråga 1. Betygskriterier och bedömningsmallar:
Förslaget innebär gemensamt formulerade kursmål per nivå, oavsett huvudområde.


Vad innebär gemensamma lärandemål för formuleringen av betygskriterier?
Kan anpassning till huvudområde konkretiseras i bedömningsmallar?
Kommentarer:
Det är olika förutsättningar för olika huvudämnen. Vissa är sammansatta ämnen (t ex skogsvetenskap,
lantbruksvetenskap, trädgårdsvetenskap) andra inte (t ex ekonomi, biologi).
Samma bedömningsmaller för olika ämnen är svårt/omöjligt, men inom samma ämne är det ok.
Kommer att ta tid – varje ämne måste vara representerat när man skriver bedömningsmallar.
Fråga 2. Kvalitet i kandidatarbeten:
Litteratursammanställningar eller praktiska studier?
Arbeten enskilt eller i par?


Är litteratursammanställningar bra form för självständiga arbeten på grundnivå?
Argument för och emot.
Hur säkerställer vi individuell bedömning när studenterna genomför arbetet i par?
Kommentarer:
Olika åsikter. Om man inte hinner samla in egna data är litteraturstudier eller andras existerande data
ok, men träning i empirisk arbete nödvändigt under utbildningen. Mål och tidsinsatsen ska vara
jämförbar mellan litteratur- och praktiska studier.
Ge minimala uppgifter som ryms inom ramen för kursen så studenten för röra på alla steg i processen.
Är forskningsförberedande och progression mot master. Uppgiften ska vara riggat och i ordningsföljd.
Styrning under processen mycket viktig. Grupphandledning effektivt. MEN det kan vara svårt att hitta
meningsfulla uppgifter för alla om det ska vara empirisk.
Om arbetet görs i par kan reflektioner över arbetsprocessen lämnas in separat. Examinator kan ställa
frågor specifikt till den ene eller den andra. OBS ge möjlighet att fullföra individuellt i fall samarbetet
inte fungerar. Handledaren måste ha extra koll när två studenter samarbetar.
Om resurser finns borde de flesta kandidatarbeten kanske vara individuella, alla borde pröva på ett
självständigt empiriskt arbete.
Fråga 3. Progression:

Vilken ska skillnaden vara mellan arbeten på grund respektive avancerad nivå?
Förslaget är att självständigt arbete på masternivå för generell examen ges på engelska. Men
självständigt arbete som ska ingå i yrkesexamen, kursen ges på svenska, och studenterna väljer språk
för presentationen


Ska detta gälla även för svenskspråkiga masterprogram?
Vilka argument finns för och emot förslaget?
Kommentarer:
Olika åsikter, men många tycker att studenten får välja språk.
Argumentationen för att masterexjobben ska göras på engelska (generell examen) är bland annat att vi
ska uppfylla ett av målen som finns i förordningen ang masterexamen visa förmåga att i såväl
nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt klart redogöra för och diskutera
sina slutsatser och den kunskap och de argument som ligger till grund för dessa i dialog med olika
grupper. Här behöver SLU diskutera vad det egentligen betyder och hur vi ska förhålla oss till
förordningens måltext.
Vissa anser att det kanske är viktigare att våra studenter kan detta korrekt på svenska eftersom det är
modersmål för många studenter. Det bör också kunna vara upp till studenterna beroende på ämnet för
exjobbet och vilken arbetsmarknad det tänker sig framöver. Andra anser att om vi erbjuder
masterprogram med kursspråk engelska bör även exjobbet skrivas på engelska. Många av dessa
studenterna är inte automatiskt behöriga i svenska och kan därför inte göra exjobb på svenska.
Motargumentet var att det borde vara valfritt för den som är behörig och om det ska fungera måste det
finnas två kursplaner att välja mellan.
Generellt angående progression anses kandidatarbetet vara mera som en kurs och masterarbetet mera
självständigt. Djupet och reflektionen i diskussionsdelen för ska vara större på avancerad nivå. Ev
uttryckas i form av lärandemål, annars något som ska tas omhand i betygskriterierna.
För landskapsarkitekterna kan exjobbet på avancerad nivå vara mera konstnärligt än en vetenskaplig
rapport. Andra sätt för andra program kan vara utredande eller en vetenskaplig uppsats. Detta kräver
kanske två kursplaner för att tydliggöras, men skulle även kunna ingå i betygskriterierna.
Fråga 4. Omfattning på handledningsinsats:
Ett viktigt syfte med gemensamma kursplaner är likartade förutsättningar för studenterna. Detta
innebär att omfattningen på erbjuden handledning bör vara lika.




Hur ser det ut idag?
o Exempel: Ersättning för kandidatarbete varierar från 10 till ca 20 timmar handledning
Vad är optimal omfattning?
Är det skillnad mellan grund och avancerad nivå? Vilken i så fall?
Finns det sätt att effektivisera handledningsinsatserna? Grupphandledning? Annat?
Kommentarer:
Hur kan handledarinsatsen begränsas till rimlig omfattning?
-
Definiera rimliga uppgifter för exjobben med tydliga avgränsningar.
Definiera vem som förväntas göra vad (studenten/handledare/språkverkstad/biblioteket).
Enkla och tydliga lathundar kan underlätta det faktiska genomförandet.
Vetenskaplig metod borde införas i fler exjobbskurser (eller som separata metodkurser) i flera
utbildningar, särskilt på grundnivå.
Samordnat genomförande i tiden av exjobb kan möjliggöra grupphandledning, men begränsas
av behovet av anpassning till forskningsprojekt, fältförsök osv.
Detta förde vidare till en diskussion om generella kompetenser över huvud taget:
-
Generella kompetenser behöver övas i många sammanhang.
Det är dock svårt att hålla koll på progressionen i dessa, särskilt i långa utbildningsprogram.
Ansvaret bland lärarna är fragmentiserat (och kompetensen varierande).
Ämnesmässiga progressionen tillgodoses ofta på ett bättre sätt.
Stora kurser (många studenter) på grundnivån begränsar utrymmet för övningar i generella
kompetenser (t.ex. kritiskt tänkande).
Utmaningar och möjligheter med graderade betyg i förhållande till dessa kompetenser
berördes också.
Fråga 5. Språkbruk och terminologi:
Förslag på kursmål: ”Självständigt skriva en korrekt vetenskaplig rapport…, enligt rådande praxis
inom ämnet….”


Vad innebär ”vetenskaplig rapport enligt rådande praxis inom ämnet”? Går det att
tillämpa på alla huvudområden inom SLU?
Ska alla arbeten ha en skriftlig rapport, oavsett andra presentationsformer? Argument för
och emot.
Kommentarer:
Olika åsikter. Vissa tycker att ”enligt rådande praxis” ger en öppenhet i tolkning av vad en
vetenskaplig rapport är, och att det bra formulering som kan stå kvar. Andra tycker att ordet ”rapport”
ger fel signaler och det borde stå ”Vetenskapligt arbete” i stället.
Även i fall där arbetet som sådan inte är en klassisk rapport finns det någon skriftlig komponent, t ex
text på poster eller reflektion över arbetet, vilket räcker inom rådande praxis för dessa ämnen.
Övriga kommentarer om gemensamma kursplaner:
För huvudämnet landskapsarkitektur är det inte resurseffektivt att ha olika kursplaner för generell
examen och yrkesexamen.
”Vetenskaplig, konstnärlig och beprövad grund” – lätt att ”beprövad grund” försvinner vid stark
förenkling av kursplaner.
För många lärande mål, särskilt om det ska läggs till några för yrkesexamen.
Att ett specifikt ämnesområde har samma kursplan är bra.
Andra kommentarer:
Viktigt att alla program/kulturer får utveckla sina mål, terminologi, redovisningssätt
Det man skriver i dokument är visserligen viktigt men det som påverkar är resurser och engagemang.
Viktigt att vi inte stannar vid et administrativt projekt, UN ska också titta på innehållet. Bredd
förankring bland lärarna nödvändig. Inte så generella skrivningar att det kan tolkas alldeles för löst.