1. No category

Europeiska
unionens råd
Bryssel den 5 oktober 2016
(OR. en)
12963/16
PECHE 354
DELACT 209
FÖLJENOT
från:
inkom den:
till:
Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens
generalsekreterare
4 oktober 2016
Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska
unionens råd
Komm. dok. nr:
C(2016) 6272 final
Ärende:
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/… av den
4 oktober 2016 om upprättande av en utkastplan för vissa demersala
fisken i Nordsjön och i unionens vatten i Ices-sektion IIa
För delegationerna bifogas dokument – C(2016) 6272 final.
Bilaga: C(2016) 6272 final
12963/16
np
DG B 2A
SV
EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.10.2016
C(2016) 6272 final
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…
av den 4.10.2016
om upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken i Nordsjön och i unionens
vatten i Ices-sektion IIa
SV
SV
MOTIVERING
1.
BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN
Ett av huvudsyftena med den nya grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken
(GFP) 1 är att gradvis eliminera utkast inom alla EU:s fisken. Från och med den 1 januari 2016
har landningsskyldigheten börjat tillämpas för vissa demersala fisken i Nordsjön.
Grundförordningen medger också ökad regionalisering som syftar till att gå ifrån
detaljstyrningen på unionsnivå och säkerställa att reglerna är anpassade till de särskilda
förutsättningarna inom varje fiske och havsområde.
Grundförordningen föreskriver att närmare bestämmelser om genomförandet av
landningsskyldigheten och särskilda flexibilitetsmekanismer måste fastställas i fleråriga
planer eller, om sådana saknas, i så kallade utkastplaner. Utkastplanerna planeras som en
tillfällig åtgärd med en maximal löptid på tre år. De utarbetas som gemensamma
rekommendationer som antas inom grupper av medlemsstater från samma region eller
havsområde.
Denna delegerade akt ersätter den nu gällande utkastplanen för demersalt fiske i Nordsjön
(förordning (EU) 2015/2440 2). Enligt artikel 15.5 i den förordningen och artikel 47 i
förordning (EG) nr 850/98 kan en utkastplan innehålla följande:
–
Särskilda bestämmelser om fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten.
–
Specificering av undantag från landningsskyldigheten om fiskena eller arterna
uppfyller vissa kriterier för hög överlevnadsgrad.
–
Bestämmelser om undantag av mindre betydelse.
–
Bestämmelser om fångstdokumentation.
–
Fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande.
–
Tekniska åtgärder.
I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 grundar sig den föreslagna
delegerade akten på den gemensamma rekommendation som utarbetats och lämnats in till
kommissionen av de berörda medlemsstater (Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade
kungariket, Nederländerna, Sverige och Tyskland) som har ett direkt förvaltningsintresse i de
berörda fiskena i denna region.
2.
SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN
För att genomföra den regionaliserade strategin har de Nordsjömedlemsstater som har ett
direkt förvaltningsintresse med enhällighet antagit den gemensamma rekommendationen till
utkastplan för demersala fisken i Nordsjön. Den 3 juni 2016 lämnade ordförandelandet
(Sverige) i den regionala gruppen för Nordsjömedlemsstaterna (Scheveningengruppen) in en
gemensam rekommendation för demersala fisken till kommissionen, innehållande följande:
1
2
SV
EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
EUT L 336, 23.12.2015, s. 42.
2
SV
–
Bestämmelser om införandet av landningsskyldigheten för vissa bestånd i vissa
fisken.
–
Flera undantag grundade på hög överlevnadsgrad.
–
Ett antal undantag av mindre betydelse.
–
En bestämmelse som fastställer minsta referensstorlekar för bevarande.
–
Ett antal bestämmelser om specifika tekniska åtgärder i Skagerrak.
I enlighet med förfarandet i artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 är denna gemensamma
rekommendation resultatet av diskussioner mellan de Nordsjömedlemsstater som har ett
direkt förvaltningsintresse och den beaktar synpunkterna från den rådgivande nämnden för
Nordsjön som har ansvar för de fisken som omfattas av rekommendationen.
Rekommendationen innehåller även styrkande dokumentation till stöd för de undantag och
andra bestämmelser som anges i rekommendationen för samtliga inslag enligt ovan.
Under arbetet med den gemensamma rekommendationen hölls regelbundna och ingående
kontakter mellan Scheveningengruppen och den rådgivande nämnden för Nordsjön. Den
rådgivande nämnden för Nordsjön inbjöds att delta i möten i Scheveningengruppens
högnivågrupp och i den tekniska gruppen, och medlemsstaternas företrädare närvarade vid
mötena i den rådgivande nämnden för Nordsjön. Dessutom ombads den rådgivande nämnden
för Nordsjön att yttra sig om de olika inslagen i utkastplanen. I december 2015 lämnade den
rådgivande nämnden för Nordsjön sitt utlåtande om hur landningsskyldigheten bör införas
under perioden 2017–2018 och i februari 2016 om de övriga inslagen i den gemensamma
rekommendationen. Den 23 maj 2016 lade gruppen fram sitt utkast till fullständig utkastplan
för den rådgivande nämnden. Kompletterande utlåtanden presenterades vid högnivåmötet den
25 maj 2016.
I sina utlåtanden betonade den rådgivande nämnden att man funnit det svårt att utfärda
rekommendationer om infasningen av landningsskyldigheten utan ytterligare information om
översynen av återhämtningsplanen för torsk eller mer kunskap om hur de problem som
uppstår med så kallade choke species (begränsande arter) kommer att tas hanteras. Den
rådgivande nämnden för Nordsjön framhöll havskräfta, plattfisk och hajar och rockor som
arter för vilka ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad eventuellt skulle kunna tillämpas.
I sin senaste utlåtanderapport fokuserade den rådgivande nämnden för Nordsjön på
konsekvenserna av införandet av landningsskyldigheten för torsk, vitling och kolja och
analyserade eventuella begränsande effekter (så kallade choke-effekter) samt tillgängliga
begränsningsåtgärder.
Alla inslag i den slutliga gemensamma rekommendation som lämnades in till kommissionen
och som skilde sig från 2016 års utkastplan bedömdes av STECF:s (vetenskapliga, tekniska
och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen) expertarbetsgrupp (EWG 16-06) och vid
STECF:s plenarmöte den 4–8 juli 2016.
SV
3
SV
3.
DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Sammanfattning av den föreslagna åtgärden
Det huvudsakliga rättsliga syftet är att anta de åtgärder som underlättar genomförandet av
landningsskyldigheten.
Förordningen specificerar de arter och fisken för vilka särskilda åtgärder skulle komma att
tillämpas: t.ex. undantag grundade på hög överlevnadsgrad och undantag av mindre betydelse,
minsta referensstorlekar för bevarande samt tekniska åtgärder.
Rättslig grund
Artiklarna 15.6, 18.1 och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artiklarna 18a och 48a i
förordning (EG) nr 850/98.
Subsidiaritetsprincipen
Förslaget avser ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet.
Proportionalitetsprincipen
Förslaget ligger inom tillämpningsområdet för de delegerade befogenheter som ges
kommissionen genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 18a i förordning
(EG) nr 850/98 och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med de
bestämmelserna.
Val av instrument
Föreslaget instrument: kommissionens delegerade förordning.
Övriga instrument skulle vara olämpliga av följande skäl: Kommissionen har getts befogenhet
att anta utkastplaner genom delegerade akter. Medlemsstater med ett direkt
förvaltningsintresse har lämnat in den gemensamma rekommendationen. De åtgärder som
föreskrivs i den gemensamma rekommendationen och som tagits med i detta förslag bygger
på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden och uppfyller alla relevanta krav som anges i
artikel 18.5 i förordning (EU) nr 1380/2013.
SV
4
SV
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…
av den 4.10.2016
om upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken i Nordsjön och i unionens
vatten i Ices-sektion IIa
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11
december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar
(EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG)
nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG 3, särskilt artikel 15.6,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av
fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer 4,
särskilt artikel 18a, och
av följande skäl:
(1)
Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla
unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som
omfattas av fångstbegränsningar.
(2)
Genom artikel 15.6 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att genom
delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av
gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de
berörda rådgivande nämnderna.
(3)
Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och
Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Efter samråd med den
rådgivande nämnden för Nordsjön, lämnade dessa medlemsstater den 3 juni 2016 in en
gemensam rekommendation till kommissionen om en ny utkastplan för vissa
demersala fisken i Nordsjön. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta
vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska
kommittén för fiskerinäringen (STECF). Den 14 juli hölls ett expertgruppmöte där de
berörda åtgärderna diskuterades. Vid mötet närvarade 28 medlemsstater och
kommissionen samt Europaparlamentet som observatör.
(4)
De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel
18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.
3
EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.
4
SV
5
SV
(5)
Vid tillämpning av den förordningen omfattar Nordsjön Ices-zonerna IIIa och IV.
Eftersom vissa demersala bestånd som är relevanta för den föreslagna utkastplanen
även förekommer i unionens vatten i Ices-sektion IIa rekommenderar de berörda
medlemsstaterna att även Ices-sektion IIa omfattas av utkastplanen.
(6)
När det gäller Nordsjön ska, i enlighet med artikel 15.1 c i förordning (EU)
nr 1380/2013, landningsskyldigheten gälla senast från och med den 1 januari 2016
inom följande fisken:
–
Blandfiske efter torsk, kolja, vitling och gråsej.
–
Fiske efter havskräfta.
–
Blandfiske efter tunga och rödspätta.
–
Fiske efter kummel.
–
Fiske efter nordhavsräka.
I enlighet med artikel 15.5 i förordning (EU) nr 1380/2013, anges i kommissionens
delegerade förordning (EU) 2015/2440 5 vilka arter som måste landas från och med
den 1 januari 2016. Dessa arter är gråsej, kolja, havskräfta, tunga, rödspätta, kummel
och nordhavsräka. I delegerad förordning (EU) 2015/2440 fastställs också en
skyldighet att landa bifångster av nordhavsräka. Den här förordningen bör återinföra
bestämmelserna i delegerad förordning (EU) 2015/2440 om vilka arter som ska
landas och bör ange de ytterligare arter och fisken som kommer att omfattas av
landningsskyldigheten under 2017 och 2018.
(7)
De berörda medlemsstaterna hävdar att reglerna om fiskeansträngningen i kapitel III i
rådets förordning (EG) nr 1342/2008 6 utgör ett hinder för ett framgångsrikt
genomförande
av
landningsskyldigheten
för
torsk
eftersom
den
fiskeansträngningsordning som fastställs i det kapitlet skulle hämma den flexibilitet
som krävs för att anpassa fiskemönstren, såsom valet av område och fiskeredskap, när
landningsskyldigheten väl införs. Förordning (EG) nr 1342/2008 är för närvarande
föremål för en översyn av medlagstiftarna. För att förhindra att
fiskeansträngningsordningen och landningsskyldigheten för torsk tillämpas samtidigt
bör landningsskyldigheten för torsk tillämpas först när fiskeansträngningsordningen
upphör att gälla.
(8)
Genom delegerad förordning (EU) 2015/2440 infördes ett undantag från skyldigheten
att landa all fångst för arter för vilka det finns vetenskapliga belägg för en hög
överlevnadsgrad (”undantag grundat på hög överlevnadsgrad”) som gäller för fångster
av havskräfta i Ices-sektion IIIa, under förutsättning att burar eller vissa bottentrålar
används. Enligt den delegerade förordningen måste medlemsstater som har ett direkt
förvaltningsintresse i Nordsjön för kommissionen lägga fram ytterligare vetenskaplig
information till stöd för undantaget för de specificerade bottentrålarna. Denna
information har lämnats in och STECF har dragit slutsatsen att informationen är
tillräcklig. Därför bör detta undantag ingå i den nya utkastplanen.
5
EUT L 336, 23.12.2015, s. 42.
EUT L 348, 24.12.2008, s. 20.
6
SV
6
SV
(9)
Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag grundat på hög
överlevnadsgrad för fångst av havskräfta i Ices-delområde IV för vissa redskap, på
villkor att en selektivitetsanordning i form av en nätrist används.
(10)
Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag grundat på hög
överlevnadsgrad för fångst av tunga i Ices-delområde IV med vissa redskap och
förutsatt att vissa villkor som främjar överlevnadsförmågan för tunga uppfylls.
(11)
På grundval av de vetenskapliga belägg som presenteras i den gemensamma
rekommendationen och som granskats av STECF och med beaktande av redskapens,
fiskemetodernas och ekosystemets egenskaper, bör dessa undantag tas med i denna
förordning för år 2017. Medlemsstaterna bör lämna ytterligare uppgifter så att STECF
ytterligare kan bedöma överlevnadsgraden för havskräfta och tunga som fångas i Icesdelområde IV med de aktuella tråltyperna och så att kommissionen kan se över det
relevanta undantaget.
(12)
Genom delegerad förordning (EU) 2015/2440 införs undantag av mindre betydelse för
–
tunga som fångas med grimgarn och nät i Ices-sektion IIIa, Ices-delområde IV
och unionens vatten i Ices-delområde IIa,
–
tunga som fångas med vissa bomtrålar i Ices-delområde IV,
–
havskräfta som fångas med vissa bottentrålar i Ices-delområde IV och unionens
vatten i Ices-sektion IIa, och
–
kombinationen tunga och kolja som fångas med vissa bottentrålar i Ices-sektion
IIIa.
Den gemensamma rekommendationen föreslår en fortsatt tillämpning av dessa
undantag. De bör därför ingå i den nya utkastplanen.
SV
(13)
Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag av mindre betydelse för
kombinationen tunga, kolja och vitling som fångas med vissa bottentrålar i Icessektion IIIa, ett undantag av mindre betydelse för kombinationen tunga, kolja och
vitling som fångas med burar i Ices-sektion IIIa och, för år 2018, ett undantag av
mindre betydelse för vitling som fångas med bottentrålar i Ices-sektion IVc.
(14)
På grundval av de övertygande belägg som medlemsstaterna lagt fram för de undantag
som granskats av STECF, som fann att undantagen var baserade på motiverade
argument för att en ytterligare förbättring av selektiviteten är svår att uppnå och/eller
innebär oproportionella kostnader i hantering av oönskade fångster, anser
kommissionen att det är lämpligt att fastställa undantagen av mindre betydelse i
enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen,
inom de gränser som anges i artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.
(15)
Genom artikel 18a i förordning (EG) nr 850/98 ges kommissionen befogenhet att, med
avseende på att anta utkastplaner och för de arter som omfattas av
landningsskyldigheten, fastställa en minsta referensstorlek för bevarande i syfte att
säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer. Dessa minsta
referensstorlekar för bevarande får, vid behov, avvika från de storlekar som fastställs i
bilaga XII till förordning (EG) nr 850/98. För havskräfta i Ices-sektion IIIa är det
7
SV
lämpligt att behålla de minsta referensstorlekar för bevarande som fastställs i
delegerad förordning (EU) 2015/2440, dvs. en total längd på 105 mm och en
ryggsköldslängd på 32 mm. En minsta stjärtlängd på 59 mm bör läggas till, grundat på
den gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning som anger att denna
stjärtlängd motsvarar de gällande värdena vad gäller total längd och ryggsköldslängd.
(16)
Utkastplanerna får också inbegripa tekniska åtgärder för fisken eller arter som
omfattas av landningsskyldigheten. För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska
oönskade fångster i Skagerrak, är det lämpligt att behålla ett antal tekniska åtgärder,
vilka unionen och Norge kom överens om under 2011 7 och 2012 8.
(17)
För att garantera lämplig kontroll bör det fastställas särskilda krav på att
medlemsstaterna upprättar förteckningar över fartyg som omfattas av denna
förordning.
(18)
Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet
som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i
kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas 1 januari 2017–
31 december 2018 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15 i
förordning (EU) nr 1380/2013.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genomförandet av landningsskyldigheten
Den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska
gälla i Ices-delområde IV (Nordsjön), Ices-sektion IIIa (Kattegatt och Skagerrak) och
unionens vatten i Ices-sektion IIa (Norska havet) för de fisken som anges i bilagan till den här
förordningen.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning gäller följande definitioner:
(1)
Seltra-panel: en selektivitetsanordning som består av en övre panel med en
maskstorlek på minst 270 mm (diagonalmaska) placerad i en sektion med fyra
paneler och monterad med tre 90 mm maskor till en 270 mm maska, eller en övre
panel med en maskstorlek på minst 140 mm (fyrkantsmaska). Panelen ska vara minst
3 meter lång och placeras högst 4 meter från bottenstroppen, och ha samma bredd
som trålens överpanel (dvs. vara fäst mellan sömmarna).
(2)
selektivitetsanordning i form av nätrist: en selektivitetsanordning som består av en
sektion med fyra paneler som infogats i en tvåpanelstrål; risten monteras snedställt i
7
8
SV
Godkänt protokoll från fiskerisamråden mellan Norge och Europeiska unionen om reglering av fisket i
Skagerrak och Kattegatt för 2012.
Godkänt protokoll från fiskerisamråden mellan Norge och Europeiska unionen om åtgärder för
genomförandet av förbudet mot utkast och kontrollåtgärder i Skagerrakområdet av den 4 juli 2012.
8
SV
trålen och består av ett nätstycke med diagonalmaska på minst 200 mm och leder till
ett fiskutsläpp i trålens överpanel.
Artikel 3
Särskilda regler avseende landningsskyldigheten för torsk
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1 ska skyldigheten att landa fångster av torsk
enligt denna förordning endast vara tillämplig om förordning (EG) nr 1342/2008 eller kapitel
III i den förordningen upphör att gälla före den 1 januari 2017.
Artikel 4
Undantag grundade på överlevnadsgrad för havskräfta
1. Undantaget från landningsskyldigheten enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013
för arter för vilka det finns vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad ska tillämpas på
följande fångster av havskräfta:
(a)
Fångster med burar (FPO 9).
(b)
Fångster i Ices-sektion IIIa med bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på
minst 70 mm och utrustade med artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst
35 mm.
(c)
Fångster i Ices-sektion IIIa med bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på
minst 90 mm och utrustade med en Seltra-panel.
(d)
Under 2017, fångster i Ices-sektion IV med bottentrålar (OTB, TBN) med en
maskstorlek på minst 80 mm och utrustade med en selektivitetsanordning i form av
en nätrist.
2. Havskräfta som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska frisläppas hel och omedelbart i det
område där den har fångats.
3. Senast den 1 maj 2017 ska medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse i Nordsjön
för kommissionen lägga fram ytterligare uppgifter utöver dem som tillhandahålls i den
gemensamma rekommendationen av den 3 juni 2016 och all annan relevant vetenskaplig
information till stöd för det undantag som anges i punkt 1 d. Vetenskapliga, tekniska och
ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ska utvärdera dessa data och denna
information senast den 1 september 2017.
9
SV
De redskapskoder som används i denna förordning hänför sig till de koder som anges i bilaga XI till
kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets
förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att
bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. För fartyg vars längd överallt understiger
10 meter hänför sig de redskapskoder som används i denna tabell till koderna i FAO:s
redskapsklassificering.
9
SV
Artikel 5
Undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga
1. Undantaget från landningsskyldigheten enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013
för arter för vilka det finns vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad ska tillämpas under
2017 för fångster av tunga under minsta referensstorlek för bevarande som tas inom sex
sjömil från kusten i Ices-område IVc och utanför identifierade uppväxtområden, med trålar
med trålbord (OTB) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm.
2. Det undantag som avses i punkt 1 ska endast tillämpas på fartyg med en största längd på 10
meter och en högsta motoreffekt på 180 kW när dessa fiskar i vatten med ett djup av 15 meter
eller mindre och när tiden för varje drag är begränsad till högst 1,5 timmar.
3. Tunga som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska omedelbart frisläppas.
4. Före den 1 maj 2017 ska medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse i Nordsjön
för kommissionen lägga fram ytterligare vetenskaplig information till stöd för det undantag
som anges i punkt 1. STECF ska utvärdera denna information före den 1 september 2017.
Artikel 6
Undantag av mindre betydelse
Genom undantag från artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 får följande kvantiteter
kastas överbord enligt artikel 15.4 c i den förordningen:
SV
(a)
För tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art med fartyg
som använder grimgarn och nät (GN, GNS, GND, GNC, GTN, GTR, GEN, GNF), i
Ices-sektion IIIa, Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa.
(b)
För tunga under minsta referensstorlek för bevarande upp till högst 7 %, under 2017,
och 6 %, under 2018, av de totala årliga fångsterna av denna art med fartyg som
använder bomtrålar (TBB) med en maskstorlek på 80–119 mm och med en ökad
maskstorlek i bomtrålens förlängning, i Ices-delområde IV.
(c)
För havskräfta under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 6 % av de
totala årliga fångsterna av denna art med fartyg som använder bomtrålar (OTB, TBN,
OTT, TB) med en maskstorlek på 80–99 mm, i Ices-delområde IV och unionens
vatten i Ices-sektion IIa.
(d)
Under 2017, för kombinationen tunga och kolja under minsta referensstorlek för
bevarande, upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga,
kolja och nordhavsräka inom fisket efter havskräfta med fartyg som använder
bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och utrustade med en
artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm, i Ices-sektion IIIa.
(e)
Under 2018, för kombinationen tunga, kolja och vitling under minsta referensstorlek
för bevarande, upp till högst 4 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga,
kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter havskräfta med fartyg som använder
10
SV
bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och utrustade med en
artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm, i Ices-sektion IIIa.
(f)
För kombinationen tunga, kolja och vitling under minsta referensstorlek för
bevarande, upp till högst 1 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga,
kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter nordhavsräka med fartyg som
använder bottentrålar (OTB) med en maskstorlek på minst 35 mm och utrustade med
en artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 19 mm, med ett oblockerat
fiskutsläpp, i Ices-sektion IIIa.
(g)
För kombinationen tunga, kolja och vitling, upp till högst 0,5 % av de totala årliga
fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter
havskräfta med burar (FPO), i Ices-sektion IIIa.
(h)
Under 2018, för vitling, upp till högst 7 % av de totala årliga fångsterna av
havskräfta, kolja, tunga, nordhavsräka, vitling, rödspätta, gråsej och torsk inom
blandfisket efter tunga, vitling och arter utan fångstbegränsningar med fartyg som
använder bottentrålar (OTB, OTT) med en maskstorlek på 70−99 mm, i Ices-sektion
IVc.
Artikel 7
Minsta referensstorlek för bevarande
Genom undantag från den minsta referensstorlek för bevarande som fastställs i bilaga XII till
förordning (EG) nr 850/98 ska minsta referensstorlek för bevarande för havskräfta i Icessektion IIIa vara följande:
(a)
Total längd: 105 mm.
(b)
Stjärtlängd: 59 mm.
(c)
Ryggsköldslängd: 32 mm.
Artikel 8
Särskilda tekniska åtgärder i Skagerrak
1. Det är förbjudet att ombord medföra eller att använda trålar, snurrevadar, bomtrålar eller
liknande släpredskap med mindre maskstorlek än 120 mm i Skagerrak.
2. Genom undantag från punkt 1 får även följande trålar användas:
SV
a)
Trålar med en maskstorlek i struten på minst 90 mm, förutsatt att de är
utrustade med en Seltra-panel eller en sorteringsrist med högst 35 mm
spaltavstånd.
b)
Trålar med minst 70 mm fyrkantsmaska i struten och utrustade med en
sorteringsrist med högst 35 mm spaltavstånd.
c)
Trålar med en minsta maskstorlek under 70 mm vid fiske efter pelagiska arter
eller industriarter, förutsatt att fångsten innehåller mer än 80 % av en eller flera
pelagiska arter eller industriarter.
11
SV
d)
Trålar med en minsta maskstorlek på 35 mm i struten vid fiske efter
nordhavsräka, förutsatt att trålen är utrustad med en sorteringsrist med högst 19
mm spaltavstånd.
3. En fångstanordning för fisk (tunnel) får användas vid fiske efter nordhavsräka i enlighet
med punkt 2 d, förutsatt att det finns tillräckliga fiskemöjligheter för att täcka bifångster och
att fångstanordningen är
— utformad med en övre panel som består av fyrkantsmaska med minst 120 mm
maskstorlek,
— minst 3 meter lång, och
— minst lika bred som sorteringsristens bredd.
Artikel 9
Förteckning över fartyg
Medlemsstaterna ska, i enlighet med de kriterier som anges i bilagan till den här förordningen,
fastställa vilka fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för varje enskilt fiske. Senast
den 31 december 2016 ska de förelägga kommissionen och övriga medlemsstater, genom
unionens säkra webbplats för fiskerikontroll, förteckningarna över alla fartyg som bedriver
riktat fiske efter gråsej, enligt definitionen i bilagan, och som fastställts i enlighet med första
meningen. De bör hålla dessa förteckningar uppdaterade.
Artikel 10
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2017 till och med
den 31 december 2018.Artikel 9 ska emellertid tillämpas från och med dagen för denna
förordnings ikraftträdande.Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i
alla medlemsstater.
Utfärdat i Bryssel den 4.10.2016
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER
SV
12
SV