COM(2016) 663 final
Europeiska unionens råd Bryssel den 20 oktober 2016 (OR. en) 13497/16 ENV 671 STATIS 81 ECO 67 FIN 689 FÖLJENOT från: inkom den: till: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare 19 oktober 2016 Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd Komm. dok. nr: COM(2016) 663 final Ärende: RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper För delegationerna bifogas dokument – COM(2016) 663 final. Bilaga: COM(2016) 663 final 13497/16 /chs DG E 1A SV EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 19.10.2016 COM(2016) 663 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper SV SV RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper 1. INLEDNING Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper 1 (nedan kallad förordningen) infördes en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper. I artikel 10 i förordningen anges följande: Senast den 31 december 2013 och därefter vart tredje år ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska innehålla en utvärdering av framför allt kvaliteten hos de uppgifter som har överförts, de metoder som använts vid uppgiftsinsamlingen, den administrativa bördan för medlemsstaterna och de deltagande enheterna samt statistikens användbarhet och effektivitet. Rapporten ska vid behov och med beaktande av de resultat som avses i artikel 4.2 åtföljas av förslag – om införande av nya moduler för miljöräkenskaper, t.ex. utgifter och intäkter i samband med miljöskydd (Eper)/räkenskaper för miljöskyddskostnader (Epea), sektorn för miljövänliga varor och tjänster (EGSS), energiräkenskaper, miljörelaterade transfereringar (subventioner), räkenskaper för resursanvändning och förvaltningskostnader (Rumea), vattenräkenskaper (kvantitativa och kvalitativa aspekter), avfallsräkenskaper, skogsräkenskaper, räkenskaper för ekosystemtjänster, räkenskaper för mängder av upplagrat material i ekonomin (EW-MSA) och skattningar av utvunnet icke använt material (inklusive jord), – avsedda att ytterligare förbättra kvaliteten hos uppgifterna och metoderna för uppgiftsinsamling, så att uppgifterna blir mer heltäckande och jämförbara och den administrativa bördan för företag och förvaltning minskar. Den första rapport som utarbetades enligt denna artikel offentliggjordes 2013 2. Det här är den andra rapporten. I avsnitt 2 ges en översikt över miljöräkenskaperna. I avsnitt 3 redogörs för utvecklingen sedan den senaste rapporten. I avsnitt 4 diskuteras de insatser som gjorts för att förbättra genomförandet av förordningen. 1 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:02011R0691-20140616 2 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:52013DC0864 2 2. MILJÖRÄKENSKAPER Miljöräkenskaperna är ett statistiskt system som samlar information om ekonomi och miljö så att man å ena sidan kan mäta miljöns bidrag till ekonomin och å andra sidan ekonomins inverkan på miljön. De innebär en möjlighet att övervaka ekonomins effekter på miljön och undersöka hur de kan minskas. Miljöräkenskaperna organiserar miljöuppgifter från flera olika områden och använder samma koncept och terminologi som nationalräkenskaperna. De beskriver sålunda växelverkan mellan ekonomin, hushållen och miljön, och ger därför mer information än rena nationalräkenskaper. Miljöräkenskaperna ger information om flera olika frågor som rör miljön och ekonomin. De kan framför allt användas till att bedöma tendenser i användningen av naturresurser, utsläpp i miljön till följd av ekonomisk aktivitet och omfattningen ekonomisk aktivitet till förmån för miljön. De visar hur stor andel av föroreningarna som näringslivet och hushållen står för och gör det möjligt att bedöma denna andel i förhållande till den sysselsättning och det värde av produktionen som dessa sektorer skapar och i förhållande till deras utgifter för att minska föroreningarna. Miljöräkenskaperna är en integrerad ram för att ta fram uppgifter, beräkna indikatorer och göra analyser. När miljöuppgifterna integreras i nationalräkenskaperna blir de beräknade indikatorerna mer enhetliga, och de sociala aspekterna av hållbar utveckling och den gröna tillväxtens sysselsättningsaspekter kan beaktas i analyser. I förordningen införs de europeiska miljöräkenskaperna, och räkenskaperna struktureras i moduler. I förordningen fanns det ursprungligen tre moduler (bilagorna I–III till förordningen): • • • Räkenskaper över utsläpp till luft: utsläpp till atmosfären av sex växthusgaser (bl.a. koldioxid och koldioxid från biomassa som använts som bränsle) och sju luftföroreningar, uppdelade på 64 näringsgrenar samt hushållen. Miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet: miljöskatter för fyra stora grupper: energi, transport, föroreningar och naturresurser, uppdelade på 64 betalande industrier samt hushållen och utomlands bosatta. Alla skatteintäkter överensstämmer med nationalräkenskaperna och kan jämföras med BNP, de totala skatterna och sociala avgifterna samt övriga ekonomiska aggregat. Materialflödesräkenskaper för ekonomin: mängden fysiska insatsvaror till ekonomin, materialansamling i ekonomin och utflöden till andra ekonomier eller tillbaka till miljön. De europeiska miljöräkenskaperna sammanställs enligt den internationella statistiska standarden Systemet för integrerade miljöräkenskaper 2012 3. Denna standard har utarbetats och offentliggjorts under överinseende av FN, Europeiska kommissionen (Eurostat), FN:s 3 http://unstats.un.org/unsd/envaccounting/seea.asp 3 livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, OECD, Internationella valutafonden och Världsbanksgruppen. 3. UTVECKLING SEDAN DEN FÖRRA RAPPORTEN 3.1. RÄTTSLIG RAM En viktig nyhet sedan den senaste genomföranderapporten är att förordningen ändrats och ytterligare tre moduler lagts till (bilagorna IV–VI) 4: • • • Räkenskaper för miljöskyddskostnader: miljöskyddskostnader som orsakats av ekonomiska enheter (privata enheter, offentliga enheter och hushåll). Räkenskaper över sektorn för miljövänliga varor och tjänster: information om produktion och export av varor och tjänster som särskilt har utformats och framställts för miljöskydd eller resurshantering. Den sysselsättning som hänger samman med dessa aktiviteter rapporteras också. Räkenskaper över fysiska energiflöden: energiflöden från miljön till ekonomin (utvinning av naturliga insatsvaror), inom ekonomin (tillverkning och användning av energiprodukter) och från ekonomin till miljön (utsläpp av energiresidualer). De uppgifter som krävs enligt bilagorna IV–VI ska första gången skickas till kommissionen (Eurostat) 2017 (med tidsserier som ska tillhandahållas från och med 2014) 5. Kommissionen (Eurostat) förbereder detta genom att främja pilotstudier och frivillig uppgiftsinsamling. 3.2. ÖVRIG LAGSTIFTNING FÖR ATT FÖRBÄTTRA KVALITETEN År 2015 antog kommissionen en genomförandeförordning och en delegerad förordning för att komplettera det system som inrättades genom förordningen. Båda förordningarna utarbetades för att säkerställa jämförbarhet mellan länder och för att genomföra kvalitetsstandarder. Det är fråga om följande förordningar: • Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2174 av den 24 november 2015 om en vägledande sammanställning över miljövänliga varor och tjänster, formatet för överföring av uppgifter för europeiska miljöräkenskaper och kvalitetsrapporternas form, frekvens och uppställning enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper 6. 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 538/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper (EUT L 158, 27.5.2014, s. 113). 5 Vissa medlemsstater omfattas av undantag enligt kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/335 av den 7 mars 2016 om beviljande av undantag för Spanien, Frankrike, Italien och Cypern från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper (http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/EN/ALL/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.062.01.0018.01.SWE). 6 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2015.307.01.0017.01.SWE 4 I denna rättsakt fastställs bestämmelser för genomförande av förordningen på tre olika ämnesområden: den vägledande sammanställningen över miljövänliga varor och tjänster (i enlighet med artikel 3.5 i förordningen), det tekniska format som ska användas vid överföring av uppgifter till kommissionen (i enlighet med artikel 6 i förordningen) och kvalitetsrapporternas form, frekvens och uppställning (i enlighet med artikel 7.3 i förordningen). På det första av de tre ämnesområdena fastställs räkenskapernas omfattning när det gäller miljövänliga varor och tjänster (bilaga V till förordningen) för att göra det lättare att tillämpa denna bilaga på samma sätt i alla länder. Det andra och tredje ämnesområdet är relevant för samtliga moduler i förordningen. Genomförandestandarder för det tekniska formatet för överföring av de europeiska miljöräkenskaperna till kommissionen (Eurostat) (andra ämnesområdet) kommer att leda till effektivitetsvinster och minska den administrativa bördan på de nationella myndigheterna. Samma standarder kan därefter också användas vid överföring av statistiska uppgifter för internationella ändamål, t.ex. till OECD och FN:s organ. Dessa standarder leder till effektivitetsvinster. Bl.a. kan uppgifter överföras mellan institutionerna maskin-till-maskin utan mänsklig inblandning. Införandet av specifikationer för kvalitetsrapporter (form, frekvens och uppställning) (det tredje ämnesområdet) gör det möjligt för kommissionen (Eurostat) att övervaka kvaliteten på statistiken. Kommissionen (Eurostat) behöver de kvalitetsrapporter som krävs i enlighet med artikel 7 i förordningen för att kunna bedöma kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar. Rapporterna behövs också för att validera uppgifter och fastställa de områden där ytterligare kvalitetsförbättringar måste göras. • Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/172 av den 24 november 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 vad gäller specifikation av energiprodukter 7. I denna rättsakt specificeras de energiprodukter som används för räkenskaper över fysiska energiflöden (bilaga VI till förordningen). I förteckningen över energiprodukter fastställs den räckvidd och den klassificering som ska användas för att säkerställa att uppgifterna är internationellt jämförbara. 3.3. METODER FÖR UPPGIFTSINSAMLING OCH ADMINISTRATIV BÖRDA Vid miljöräkenskaper behöver i allmänhet inga nya uppgifter samlas in, utan man använder sig av befintliga uppgifter. Miljöräkenskaper sammanställer uppgifter från flera källor, t.ex. statistik om energi, transport, jordbruk, offentliga utgifter och skatter samt andra ickestatistiska källor, vid sidan av uppgifterna i nationalräkenskaperna. Medlemsstaterna kan 7 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.033.01.0003.01.SWE&toc=OJ:L:2016:033:TOC 5 anpassa befintliga uppgifter så att de överensstämmer med de koncept som används i nationalräkenskaperna och på så sätt uppfylla kraven i förordningen. Eftersom miljöräkenskaper återanvänder befintliga uppgifter är den extra bördan på de uppgiftslämnande företagen och hushållen mycket liten, förutsatt att uppgiftskällorna finns och upprätthålls. Länder kan också välja att samla in särskilda uppgifter för miljöräkenskaperna och därmed förbättra uppgifternas kvalitet. Ett exempel på detta är räkenskaperna över sektorn för miljövänliga varor och tjänster (bilaga V till förordningen), för vilka vissa länder gör små, målinriktade undersökningar för att komplettera sina övriga uppgiftskällor. Undersökningarna görs årligen eller med längre mellanrum, och bördan på företagen är liten. Arbetet för att sammanställa räkenskaperna görs till stor del av de nationella myndigheterna (i vanliga fall de nationella statistikbyråerna) och består av att behandla befintliga uppgifter och förbättra möjligheterna till analys av uppgifterna. Antalet anställda som behövs för att sammanställa räkenskaperna vid varje nationell myndighet uppskattas i genomsnitt till totalt fyra till sex heltidsekvivalenter för de sex bilagorna till förordningen. Dessa personalkostnader ökar grunduppgifternas mervärde betydligt och möjligheterna till analys av samspelet. Flera nationella myndigheter använder sig av pilotstudier (som kommissionen medfinansierar) för att utarbeta metoder för behandling och analysering av uppgifter. 3.4. GENOMFÖRBARHET OCH EFFEKTIVITET Modulerna i förordningen testas och pilotstudier med dem görs innan kommissionen föreslår en rättslig ram. På så sätt säkerställs det att de är genomförbara (se avsnitt 4.2 nedan). Testerna görs i samarbete med medlemsstaterna för att göra det möjligt att dra nytta av deras sakkunskap och säkerställa att man är ense om modulernas genomförbarhet. Pilotstudier av fler potentiella nya modeller görs för närvarande. Miljöräkenskapernas effektivitet beror på två faktorer: för det första på hur befintlig information kan omorganiseras till en gemensam ram, och för det andra på hur räkenskaperna används samt i vilken utsträckning. När det gäller den första punkten är räkenskaperna över utsläpp till luft (bilaga I till förordningen) ett exempel på hur befintlig information har omorganiserats. Räkenskaperna över utsläpp till luft använder information som redan samlats in för de inventeringar av utsläpp till luft som krävs enligt FN:s ramkonvention om klimatförändring och Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Ytterligare information läggs sedan till uppgifterna så att de överensstämmer med klassificeringarna och koncepten i de tillgångs- och användningstabeller och input-outputtabeller som används i nationalräkenskaperna. De kan därefter användas tillsammans med liknande räkenskaper, t.ex. för energi, miljöskatter och ekonomiska sektorer. Denna information kan användas för orsakssamband för att beskriva samspelet mellan samhälle och miljö, som i DPSIR-modellen 6 som Europeiska miljöbyrån antagit och som beskriver sambandet mellan verksamhet, miljöbelastning, miljötillstånd, miljöeffekter och åtgärder. När det gäller den andra punkten stöder miljöräkenskaperna EU:s sjunde miljöhandlingsprogram, ”Att leva gott inom planetens gränser” 8, som innehåller EU:s politiska riktlinjer fram till 2020. De används också i flaggskeppsinitiativet i Europa 2020strategin, ”Ett resurseffektivt Europa” 9, eftersom den överordnade indikatorn ”resursproduktivitet” tas från materialflödesräkenskaperna (bilaga III till förordningen). Den bilagan kan också spela en roll i EU-handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 10, framför allt för att beräkna graden av materialåtervinning. Miljöskatter (bilaga II till förordningen) används i miljöskattereformstudier om en miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen 11. Miljöräkenskaper förväntas användas för att övervaka FN:s mål för hållbar utveckling 12. Även om miljöräkenskaperna redan bidrar till flera politiska initiativ har de ännu inte nått sin fulla potential. Räkenskaperna är nya och relativt okända bland institutionella användare. Statistikerna kan öka medvetenheten om dem genom att informera bättre om och främja de uppgifter som redan finns tillgängliga. Att förklara vilka analyser som kan göras med hjälp av miljöräkenskaperna ingår i de initiativ som för närvarande genomförs. Parallellt med insatser för att öka medvetenheten vidtas åtgärder för att konsolidera räkenskaperna och garantera deras kvalitet. 3.5. KVALITETEN PÅ DE UPPGIFTER SOM LÄMNAS I detta avsnitt diskuteras kort kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnade för bilaga I–III till förordningen under åren sedan den senaste genomföranderapporten, dvs. 2013–2015. Från och med 2017 måste medlemsstaterna lämna uppgifter för bilagorna IV–VI till förordningen. År 2015 var det första år då alla 28 medlemsstater lämnade uppgifter i enlighet med förordningen. Norge och Schweiz lämnade också uppgifter, men inte Island (förordningen har också betydelse för EES). Dessutom lämnade också ett antal kandidatländer och potentiella kandidatländer vissa uppgifter. Eurostat offentliggjorde dessa uppgifter på sin webbplats 13, tillsammans med tekniska förklaringar (metadata) och ett särskilt avsnitt 14 med bakgrundsinformation. 8 http://ec.europa.eu/environment/action-programme/ 9 http://ec.europa.eu/resource-efficient-europe/ 10 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1453384154337&uri=CELEX:52015DC0614 11 http://ec.europa.eu/environment/integration/green_semester/news_en.htm 12 http://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/ 13 http://ec.europa.eu/eurostat/data/database 14 http://ec.europa.eu/eurostat/web/environment/overview 7 Kvaliteten på de erhållna uppgifterna förbättrades avsevärt mellan 2013 och 2015. Till det finns två orsaker: Den ena är att de tillfälliga undantag 15 som beviljades sex medlemsstater för överföring av uppgifter enligt bilagorna I–III till förordningen upphörde. Detta innebar att uppgifterna fanns tillgängliga för alla medlemsstater 2015, vilket förenklade utarbetandet av aggregaten för EU. Den andra är att problemen med att fylla i frågeformuläret i tid 2013 och 2014 hade lösts 2015. Ytterligare en aspekt är frågeformulärens fullständighet. När det gäller bilaga I till förordningen lämnade de flesta länder relativt fullständiga frågeformulär 2015. Malta lämnade ofullständiga uppgifter, och kommissionen (Eurostat) skattade de flesta av de uppgifter som offentliggjordes. När det gäller bilaga II till förordningen rapporterades alla tabeller för alla de år som krävdes. Kroatien delade emellertid inte in skatteintäkterna efter ekonomisk aktivitet. När det gäller bilaga III till förordningen rapporterade alla länder om alla obligatoriska tabeller 2015. Under tidigare år hade flera länder inte lämnat uppgifter om handeln med länder utanför EU på ett konsekvent sätt utan rapporterade i stället om handeln, med länder utanför EU-27 i samband med viss statistik. Man har kunnat fastställa vissa områden och poster där länderna har problem med att säkerställa att uppgifterna är av god kvalitet. Tack vare kvalitetsrapporterna kunde följande tekniska frågor identifieras där ytterligare förbättringar måste göras: • • • Bilaga I: De flesta svårigheter uppstod vid när uppgifterna skulle stämmas av med de skattningar som gjorts för att uppfylla rapporteringsskyldigheterna i FN:s ramkonvention om klimatförändring och Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (s.k. avstämningsposter), de fluorerade växthusgasutsläppens omfattning och fördelningen av utsläppen av fluorerade växthusgaser efter Nace-näringsgren. Bilaga II: Den största svårigheten för nästan hälften av medlemsstaterna var att uppskatta de skatter som utomlands bosatta hade betalat. Dessutom fördelade vissa länder skatteintäkter per ekonomisk aktivitet med hjälp av administrativa uppgifter som inte var lämpliga för ändamålet. Dessa problem håller på att lösas. Förbättrat samarbete med de myndigheter som utarbetar nationalräkenskaperna kommer att öka samstämmigheten. Bilaga III: Svårigheter uppstår med uppgifter som, åtminstone delvis, måste skattas eftersom tillgänglig statistik saknas. I dessa ingår skörderester, foderväxter och betad biomassa, utvinning av sand och grus samt anpassningen till hemvistprincipen. De statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnar i enlighet med denna förordning är i allmänhet av hög kvalitet. Förbättringar måste fortfarande göras på en rad områden, och kommissionen (Eurostat) fortsätter att samarbeta med medlemsstaterna för att lösa problemen 15 Kommissionens genomförandebeslut 2012/691/EU av den 6 november 2012 (http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/SV/ALL/?uri=CELEX:32012D0691). 8 på teknisk nivå. Såsom framgår av avsnitt 4.2, görs eller planeras en rad insatser för att uppgifterna ska förbättras. 4. FÖRBÄTTRINGSÅTGÄRDER I detta avsnitt diskuteras förslag till att införa nya moduler för miljöräkenskaper (avsnitt 4.1) och åtgärder för att förbättra uppgifterna och metoderna för insamling av uppgifter (avsnitt 4.2), i enlighet med artikel 10 i förordningen. De initiativ som beskrivs i det här avsnittet har sin grund i två huvudstrategier. Den första är den genomförandestrategi 16 som FN:s statistikkommission antog i februari 2013 för Systemet för integrerade miljöräkenskaper, som är den internationella standard som de europeiska miljöräkenskaperna följer. Denna världsomfattande genomförandestrategi rekommenderar en modulstruktur som ger flexibilitet så att man kan ta hänsyn till olika politiska behov och varierande tillgång till uppgifter. Den andra är den europeiska strategin för miljöräkenskaper för perioden 2014–2018 17. Det är ett program om hur man ska gå vidare med det arbete som godkänts av kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna i kommittén för det europeiska statistiksystemet. Strategin samordnar de europeiska ansträngningarna och banar väg för eventuella nya moduler i förordningen. Strategiprogrammet om arbetet för perioden 2014–2018 är inriktat på att • • • • • • konsolidera kvaliteten på räkenskaperna i bilagorna I–III till förordningen (luftutsläpp, miljöskatter och materialflöden), främja användningen av befintliga miljöräkenskaper, förbättra räkenskapernas aktualitet, bl.a. genom tidiga skattningar i syfte att lyfta fram de miljöpolitiska aspekterna i den ekonomiska planeringen, tillämpa räkenskaperna i bilagorna IV–VI till förordningen (miljöskyddskostnader, sektorn för miljövänliga varor och tjänster samt räkenskaper över fysiska energiflöden), investera i statistisk infrastruktur (t.ex. referensmetoder, klassificeringar, särskild mjukvara) för att förbättra miljöräkenskapernas tillgänglighet, kvalitet och användbarhet, utarbeta metoder för och inleda en frivillig insamling av uppgifter på andra områden (vatten och skog, miljöbidrag och liknande överföringar samt utgifter för resurshantering). Den europeiska strategin för miljöräkenskaper hindrar inte enskilda medlemsstater från att ytterligare införa andra arbetsområden utifrån nationella omständigheter, politiska behov och ekonomiska medel. 16 http://unstats.un.org/unsd/statcom/doc13/BG-SEEA-Implementation.pdf 17 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/1798247/6079569/ESSC-2014-21-EN-24-EuropeanStrategy-env.pdf 9 4.1. FÖRSLAG TILL NYA MODULER Sedan den senaste framstegsrapporten har tre av de områden som föreslagits som föremål för nya moduler, i enlighet med artikel 10 i förordningen, antagits, såsom framgick av avsnitt 3.1. De fastställs i bilagorna IV–VI till förordningen, och är räkenskaper för miljöskyddskostnader, sektorn för miljövänliga varor och tjänster samt räkenskaper för fysiska energiflöden. Det har också skett framsteg på andra områden i artikel 10 i förordningen, bl.a. följande: • • • • • En arbetsgrupp bestående av erfarna medlemsstater utarbetade en ram för insamling av uppgifter om miljöbidrag och andra överföringar. Eurostat offentliggjorde vägledningar, och en första uppgiftsinsamling gjordes 2015. I denna ram och dessa vägledningar förklaras relevanta koncept och rapporteringstabeller och hur uppgifter ska sammanställas. Miljöbidrag är ett mer krävande område än miljöskatter, eftersom dokumentationen i statistiken över offentliga finanser är mer komplex. Kommissionen (Eurostat) håller på att utarbeta en handbok om räkenskaper över resurshantering. Det finns vissa likheter mellan detta och den lagfästa modulen för räkenskaper för miljöskyddskostnader (bilaga IV till förordningen), vilket innebär att de erfarenheter som man får på det senare området efter 2017 kommer att bidra till besluten om hur man ska gå till väga på det förstnämnda området. Kommissionen arbetar med ett experimentellt projekt om integrerat naturkapital och räkenskaper för ekosystemtjänster. Det är fråga om ett långsiktigt projekt som inte förväntas uppvisa resultat förrän 2020. De främsta målen är att integrera befintliga uppgifter på EU-nivå (satellitbilder, undersökningar av och modeller för markanvändning och marktäckning) och att dra nytta av projektparternas sakkunskap för att ta fram en sammanhängande EU-ram som är förenlig med mer detaljerade räkenskaper på nationell nivå. Kommissionen (Eurostat) har rationaliserat och förenklat det befintliga ramverket och den frivilliga datainsamlingen vad gäller skogsräkenskaper. Tidigare pilotprojekt hade inte uppfyllt användarnas förväntningar, och efterfrågan var inte tillräcklig. Kommissionen (Eurostat) har gjort grundläggande konceptarbete när det gäller räkenskaper för fysiska vattenflöden för vattenräkenskaper, vilket har dokumenterats i ett förslag till handbok. Ingen datainsamling har inletts. Kommissionen (Eurostat) får allt mer erfarenhet på de ovannämnda områdena, och eventuella förbättringar kan komma att göras i framtiden, men kommissionen har ännu inte föreslagit några ändringar av förordningen. Utvecklingen av nya moduler fortsätter, men i en långsammare takt. De moduler som gav största möjliga nytta till lägsta kostnad var de som redan hade införts i förordningen. De återstående potentiella nya modulerna har proportionellt sett mindre fördelar och är dyrare. Att ta fram nya räkenskaper kan vara kostsamt, t.ex. om de underliggande uppgiftskällorna ännu inte finns eller inte ger tillräckligt med information och därför måste inrättas eller kompletteras. 10 Av de områden där framsteg skett är räkenskaperna för miljöbidrag kanske det mest lovande området på kort sikt. En regelbunden, årlig och frivillig uppgiftsinsamling infördes 2015, i överenskommelse och samarbete med medlemsstaterna. Experiment med räkenskaper för ekosystem kommer också att betonas. Att bevaka utvecklingen mot en cirkulär ekonomi i enlighet med kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin 18 kräver en rad indikatorer som grundar sig på flera källor, bl.a. miljöräkenskaper (materialflödesräkenskaper för ekonomin) och avfallsstatistik. Samtidigt arbetar man också med att ytterligare förbättra befintliga moduler på grundval av de erfarenheter som hittills gjorts. Vid de tekniska diskussionerna i direktörsgruppen för sektor- och miljöstatistik samt sektoroch miljöräkenskaper (Dimesa) 19 mellan kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna kom man fram till att vissa av de områden som avsetts som potentiella framtida moduler i artikel 10 i förordningen i själva verket inte är lämpliga för utveckling. Så är fallet för ”räkenskaper för mängder av upplagrat material i ekonomin” och ”utvunnet icke använt material (inklusive jord)”. Nyttan av dessa räkenskaper är begränsad i de flesta länder, och det är svårt att ta fram tillräckligt noggranna skattningar för att göra dem lämpliga som underlag för politiska beslut. 4.2. HÖGRE KVALITET: DEN SENASTE UTVECKLINGEN I enlighet med den europeiska strategin för miljöräkenskaper har en ökad kvalitet på räkenskaperna varit en viktig fråga under de senaste åren, och kommer även att vara det framöver. Kvalitetsförbättringarna har indirekta fördelar, eftersom de ökar nyttan med statistiken och leder till effektivitetsvinster, vilket i sin tur minskar den administrativa bördan. Kommissionen (Eurostat) fortsätter att på följande sätt bistå medlemsstaterna att öka kvaliteten på räkenskaperna: a) Ge bidrag för pilotstudier och kvalitetsförbättringar. I artikel 4 i förordningen uppmanas kommissionen att utarbeta ett program för pilotstudier som medlemsstaterna ska genomföra på frivillig basis. Syftet med studierna är att utveckla rapporteringsmetoder och förbättra uppgiftskvaliteten, skapa långa tidsserier, utveckla metoder för behandling av uppgifter och för att kontrollera om det är genomförbart att införa nya moduler för miljöräkenskaper. Kommissionen (Eurostat) har varje år medfinansierat pilotstudier (upp till 70 % av kostnaderna) och har offentliggjort resultaten på Cirabcs webbplats 20. Dessa resultat beaktas när man planerar att förbättra kvaliteten och införa nya moduler för miljöräkenskaper. 18 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1453384154337&uri=CELEX:52015DC0614 19 Möte i direktörsgruppen för sektor- och miljöstatistik samt sektor- och miljöräkenskaper, juni 2015. 20 https://circabc.europa.eu/w/browse/322c6d18-a4d8-4771-ba7c-3432b8da31c1 11 b) Minska den tid det tar innan uppgifterna blir tillgänglighet genom tidiga skattningar. Miljöräkenskaperna har hittills betraktats som relativt detaljerade, strukturella uppgifter. Kommissionen (Eurostat) samarbetar med medlemsstaterna för att utvärdera om miljöräkenskaperna kan sammanställas tidigare, och avsevärda framsteg har gjorts på detta område. Kommissionen (Eurostat) undersöker också hur tidiga skattningar kan göras av vissa av huvudindikatorerna. För dessa skattningar skulle felmarginalen vara större och mindre detaljerad än de skattningar som krävs enligt förordningen, men de skulle ge värdefull tidig information till användare. Eurostat har nu börja ta fram och offentliggöra tidiga skattningar av materialflödesräkenskaper för ekonomin (bilaga III till förordningen) sju månader efter referensårets slut. Det är fråga om en betydande förbättring, eftersom tidsfristen i förordningen för överföring av uppgifter är 24 månader. Kommissionen (Eurostat) undersöker också möjligheterna att börja ta fram tidiga skattningar för räkenskaperna över sektorn för miljövänliga varor och tjänster (bilaga V till förordningen) Kommissionen (Eurostat) slår samman uppgifterna om miljöskatter (bilaga II till förordningen) med uppgifter om nationella skatteförteckningar som sammanställs inom ramen för leveransprogrammet för nationalräkenskaperna ESA2010 21. Statistik kan därför tas fram några månader tidigare, utan att bördan för medlemsstaterna ökar. För närvarande håller man på att undersöka om det är möjligt att ett år tidigare sammanställa skattningar för räkenskaper över utsläpp till luft. c) Införa en frivillig, årlig uppgiftsinsamling för att förbereda det obligatoriska rapporterandet. För närvarande samlas uppgifter frivilligt in för bilagorna IV–VI till förordningen (räkenskaper för miljöskyddskostnader, räkenskaper över sektorn för miljövänliga varor och tjänster samt räkenskaper för fysiska energiflöden). En ny uppgiftsinsamling om miljöbidrag och liknande överföringar inleddes 2015. d) Ta fram EU-aggregat även om uppgifterna från vissa medlemsstater saknas. EUomfattande skattningar är mycket viktiga för de europeiska beslutsfattarna. Det vanligaste sättet att ta fram statistik på EU-nivå är att slå samman statistik från medlemsstaterna. Om detta inte är möjligt (för att de nationella uppgifterna inte är tillräckliga) använder kommissionen (Eurostat) alternativa metoder. Detta gäller framför allt räkenskaperna över sektorn för miljövänliga varor och tjänster (bilaga V till förordningen) och räkenskaperna för miljöskyddskostnaderna (bilaga IV till förordningen), för vilka medlemsstaterna fortfarande frivilligt lämnar uppgifter. e) Offentliggöra handböcker och tillhandahålla metodanvisningar. Sedan 2013 har kommissionen (Eurostat) offentliggjort följande handböcker och vägledningar: miljöskatter 22 (2013), miljöbidrag och liknande överföringar 23 (2015) och räkenskaper över utsläpp till luft 24 (2015). Dessutom har flera andra metoder gjorts offentligt tillgängliga som arbetsdokument (materialflödesräkenskaper för ekonomin 25 (2013), räkenskaper för fysiska energiflöden 26 (2014), räkenskaper över resurshantering 27 (2014) och räkenskaper över sektorn för miljövänliga varor och tjänster 28 (2015)). Ytterligare tre metodanvisningar håller på att utarbetas för 2016 (räkenskaper över sektorn för miljövänliga varor och tjänster, räkenskaper för miljöskyddskostnader samt 21 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32013R0549 12 f) g) h) i) materialflödesräkenskaper för ekonomin). Detta referensmaterial gör det lättare att ta fram statistik, och det används av statistiker både i och utanför EU. Tillhandahålla sammanställningsverktyg. Kommissionen (Eurostat) förser medlemsstaterna och andra länder med verktyg för att sammanställa räkenskaperna. Till exempel tillhandahåller den ett it-verktyg, PEFA-Builder, som sammanställer räkenskaper över fysiska energiflöden (bilaga VI till förordningen) på grundval av energistatistik. Kommissionen (Eurostat) upprätthåller också aktuella förteckningar (klassificeringar) över de produkter och tjänster som behövs för att sammanställa räkenskaperna. Kommissionen (Eurostat) tillhandahåller verktyg för att beräkna fotavtryck som mäter de ekonomiska aktörernas påverkan på miljön när de använder naturresurser. Fotavtrycken fås genom att miljöräkenskaperna kombineras med annan statistik som input-outputtabeller. Främja kurser i det europeiska programmet för statistikutbildning. Kommissionen anordnar cirka fyra kurser per år om miljöräkenskaper. Det material som använts under tidigare kurser har offentliggjorts på Circabc 29. Främja utbytet av erfarenheter mellan länder. Kommissionen (Eurostat) sammankallar två arbetsgrupper som träffas varje år för att dela erfarenheter, fastställa bästa praxis och samordna förbättringar. Det finns också flera arbetsgrupper som studerar särskilda metodfrågor och föreslår rekommendationer. Kommissionen (Eurostat) deltar i internationella initiativ som OECD, Unece och FN tar. Hitta lösningar på olösta metodproblem. Vid sidan av det arbete med att förbättra kvaliteten på bilagorna I–III till förordningen som beskrivs i avsnitten 3.5 och 4.2, fastställde kommissionen (Eurostat) de metodsvårigheter som är förknippade med de nya bilagorna IV–VI till förordningen, och arbetar med att lösa dessa problem. De viktigaste utmaningarna för medlemsstaterna är att fastställa hur utsläpp och naturresursanvändning ska fördelas efter Nace-näringsgren samt att ta fram en integrerad ram för moduler för miljöräkenskaper (miljöskyddskostnader, resurshantering, sektorn för miljövänliga varor och tjänster samt miljöskatter och miljöbidrag). En integrerad miljöräkenskapsram skulle göra det möjligt att ta fram olika moduler från en uppsättning gemensamma uppgiftskällor på samma sätt. På så sätt skulle man kunna minska den administrativa bördan. 22 http://ec.europa.eu/eurostat/web/products-manuals-and-guidelines/-/KS-GQ-13-005 23 http://ec.europa.eu/eurostat/web/products-manuals-and-guidelines/-/KS-GQ-15-005-EN-N 24 http://ec.europa.eu/eurostat/web/products-manuals-and-guidelines/-/KS-GQ-15-009 25 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/1798247/6191533/2013-EW-MFA-Guide-10Sep2013.pdf/54087dfb-1fb0-40f2b1e4-64ed22ae3f4c 26 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/1798247/6191537/PEFA-Manual-2014-v20140515.pdf/12d7dcb3-cc66-46fd-bcb745bbbe9ba541 27 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/1798247/6191545/1-Resource-management-expenditure-accounts---draftguidelines-2014.pdf/ 28 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/1798247/6191549/Practical-guide-towards-compiling-EGSS-statisticsMarch2015.pdf/f0f8c6c1-0ae9-4f53-9c94-afcc190cc5ba 29 https://circabc.europa.eu/w/browse/6ade1ca8-6a06-44bd-bff0-498217d0ec05 13
© Copyright 2024