R E DA K TÖ R Jan Lundquist · 0911-645 24 · [email protected] Piteå-Tidningen · Fredag 16 november 2012 27 D I T T & DAT T-S I DA N Det är inte bara journalisterna som gör tidningen. En av många ”kanaler” för läsarkontakten är Ditt & Datt-sidan. Alla har säkert något att berätta. Välkommen med dina vardagshändelser rakt upp och ner, som text eller i form av bilder, under adress: Piteå-Tidningen, Ditt & Datt, Box 193, 941 24 Piteå eller under mejladress [email protected]. Bland insända bidrag utlottas Trisslotter. (Åldersgräns 18 år) Historien bakom storkommunen Piteå STORKOMMUNFRÅGAN Lars Landberg, Piteå, tidigare rektor i Sjulnäs och aktiv inom kommunpolitiken i Piteå, blickar i backspegeln. Berättar här, och i ett antal avsnitt framöver, om arbetet med att lösa frågan om sammanslagning av de fyra Piteå-kommunerna till en storkommun. Han har skrivit en uppsats i statskunskap kring ämnet. Tyngdpunkten i berättelsen ligger mellan åren 1958–1965. Landbergs material är rätt omfattande, främst protokoll, men även intervjuer, tidningsinsändare och referat. De senare huvudsakligen från hösten 1965 fram till april 1966. reDan på 1800-talet framfördes tankar om befolkningsmässigt tillräckligt stora kommuner. Sålunda lade landshövding P. Sandelhjelm år 1833 fram ett förslag om ny kommunindelning, där han pekade på nödvändigheter av större socknar, minst 1500 invånare, för att klara de ökade kraven från sockenmedlemmarnas sida. Men samtidigt framhävdes nödvändigheten av att befolkningen i kommunens olika delar aktivt skulle delta och bestämma kommunens utveckling, varigenom man skulle erhålla medborgerlig fostran och ansvarskänsla till båtnad både för kommun och stat. Människan har i alla tider haft ett behov av att sluta sig tillsammans. Detta skapade våra första samhällen, byarna. Samordningsproblem torde även då ha funnits. Avgörandet av frågor som berörde flera medlemmar i byarna hänsköts till byalaget. Med kristendomens intåg i vårt land uppfördes kyrkor, som betjänade ett visst antal byar. De, som sökte sig till samma kyrka tillhörde en socken. Dess meDlemmar haDe skyldig- het att gemensamt svara för din kyrkas angelägenheter. Så småningom fördes andra gemensamma angelägenheter till socknarna,till exempel viss fattigvård och omsorg om undervisning åt allmogens barn. Det fanns en stark önskan hos medlemmarna själva att utvidga den egna bestämmanderätten inom socknen. En stark kungamakt, ständiga krig, en mäktig ämbetsmannakår liksom en dominerande kyrka, även inom borgerliga beslutsområden, gjorde att ännu på 1800-talet sockenbornas självstyrelse i många avseenden hade svårt att göra sig gällande. Till detta kan också anföras, att rösträtten endast var förbehållen jordägare och besuttna. men Delvis meD impulser från andra länder bryter nya tankar fram. Från bland annat de liberala idéerna och från franska re- Lars Landberg, Piteå, berättar här och i ett antal kommande avsnitt, historien bakom kommunsammanläggningen i Piteå. volutionen härstammar uppfattningen att kommunen har en okränkbar rätt till att handha sina egna angelägenheter. Så får vi då i Sverige vår första kommunallag år 1817, förordningar om sockenstämmor och kyrkoråd. Dessa lagfäster i stort det, som tidigare var praxis, men det väsentliga är, att det fastslås, att socknen blir en självständig juridisk person, som kan fatta beslut för kommunens medlemmar. Den kommunala självstyrelsen blir i lag erkänd även om prästen fortfarande är socknens obestridde ledare och statens inflytande är stort. 1862 års förorDning gav var- je kommun frihet att handla efter egna förutsättningar och eget val. Men dessa förutsättningar kom genom kommunens anknytning till sockenindelningen att bli synnerligen olika. Dessutom blev efter han genom industrialismens genombrott stora förskjutningar i befolkningsunderlaget, som gav tillväxt åt städer och tätorter, men folkminskning på landsbygden. Småkommunernas svaga ekonomiska underlag hade svårt att bära de ökade förvaltningsuppgifterna. Nära hälften av landskommunerna hade sålunda 1940 mindre än 1 000 invånare. år 1943 tillsattes den så kallade kommunindelningskom- Regler för kontorspersonal FOTO: Therese heDm AN Advent Vita flingor faller i frostig vinterdag. Naturen så stilla den väntar högtidsdag. Det är advent på jorden vi tänder åter ljus, som värmer våra sinnen då mörkret faller på. Advent, en stilla väntan, som förebådar jul. Ljus i vintermörkret då dagarna är grå. Ingrid Kvist Rune Bergman, Piteå, har bidragit med ett klipp om regler för kontorspersonal år 1852. 1) Gudfruktighet, renlighet och punktlighet är nödvändiga för god affärsverksamhet. 2) Antalet arbetstimmar per vecka har företaget nu beslutat minska, kontorspersonalen behöver i fortsättningen bara arbeta mellan klockan 7 på morgonen och klockan 6 på kvällen. 3) Morgonbön hålles varje morgonpåhuvudkontoret.Allamåste vara närvarande. 4) Personalens klädsel skall vara måttfull. Kontorspersonalen får ej roa sig med att klä sig i plagg i ljusafärger.Långstrumporärförbjudna, såvida de inte är i mycket gott skick. 5) En kamin står till förfogande för personalens trevnad. Var och en av personalen skall vid kall väderlek varje morgon ha med sig 2 kilo kol för eldningen. 6) Ingen av de anställda får lämna arbetsrummet utan tillstånd av herr Ryder. Uträttande av naturbehov är dock tillåtet och personalen skall använda den del av trädgården som ligger vid andra grinden. Personalen skall själv tillse att denna plats hålles i ordning. 7) Allt samtal är förbjudet under kontorstid. 8) Begäret efter tobak, vin och sprit är en mänsklig svaghet och nyttjande av dessa ting är helt förbjudnaförvåraanställda.Detta gäller också under fritiden. 9) När nu antalet arbetstimmar så drastiskt har minskat har vi beslutat tillåta intagande av föda mellan klockan 11.30 och 12. Arbetet får dock under denna tid under inga förhållanden avstanna. Kommentar: Som tur är har utvecklingengåttframåtsedandessa regler skrevs för 160 år sedan. TUMMEN UPP ... för Älvsby församling som reparerat sina garage och förråd på Kyrkmalmen. Snyggt! Eva Lindgren ... för sjuksköterskor och övrig personal på Solbacken för god omvårdnad och det vänliga bemötandet! Arne mittén under ordförandeskap av landshövding Malte Jacobson. Kommittén fann, att de största olägenheterna med de små kommunerna var den svaga ekonomiska bärkraften. Vidare påpekades den bristande tillgången på lämpliga förtroendemän, varför den dåvarande kommunindelningen ej kunde anses motsvara de ökade krav, som genom den snabba samhällsutvecklingen ställdes på kommunerna som bärare av folklig självstyrelse. viD kommunallagarnas tillkomst hade man visserligen tänkt sig samgående mellan småkommunerna för att klara av vissa kostnadskrävande uppgifter.Men kommunerna visade föga vilja till sådant samarbete. Endast på ett område kom samarbetet igång i någon egentlig omfattning, nämligen inom polisområdet, mest beroende på att länsstyrelsen här styrde utvecklingen. Istället fick staten rycka in med bidrag till den kommunala verksamheten. Detta inflytande undergrävde i viss mån den kommunala självstyrelsen. år 1946 utfärDaDes lagen om ny kommunindelning år 1952, varigenom landskommunernas antal minskades från 2 281 till 816. Man eftersträvade ett befolkningsunderlag mellan 2 000 – 3 000 personer. I Västerbottens och Norrbottens län företogs därför ingen nyindelning. Älgpasset Jag sitter nu på pass högt uppe i ett torn. Kommunikation är kass och ingen älg med horn. Dimman rullar av och an så sikten den är noll. Allt i dimman helt försvann. Det blir svårt att hålla koll. Här är tyst och stilla endast korpen är alert. Får nog denna saken gilla. Hoppas det är mödan värt. Plockar fram min kaffemugg medan dimman än är kvar. Ser ändå ej ett enda dugg. Min ryggsäcksmacka fram jag tar. Men plötsligt solen gör entré bakom min frusna rygg. Skönt att åter kunna se. Nu känner jag mig trygg. En timme går och kanske två utan skall och utan älg. De i någon dunge stå och önskar oss en trevlig helg. Elly Westberg ... för Elisabeth Marklund, en fantastisk person som sett/ser till dementas vård och behov. Hon borde kopieras i mångfald. Hon är imponerande i att orka stå upp trots mycket motstånd. Vilken vardagskämpe hon är med mängder av empati, klokskap och respekt för vårdtagarna. Elisabeth Öhlund ... för Fredrik Olofsson, teknik- och gatukontoret, Piteå kommun, för ditt vänliga bemötande, din hjälpsamhet och din medmänsklighet. En skattebetalare ... för Inga-Britt och Berit, som planerar, kallar och genomför FK-pensionärernas gemensamma lunch all uppskattning från oss alla. FK-agent ... för Jan och Anders för den fina utflyktsplats ni iordningställt vid Piteälvens strand med egentillverkad eldstad och bänkar. Mycket uppskattat. Tacksam flanör ... för vår distriktssköterska Elisabet Johansson Tack för all hjälp och råd vi fått. Lycka till med det nya jobbet. Agneta och Ralph ... för Garibalders/ Abborrträsk samt Mia och Gurli /Arvidsjaur för trevlig underhållning på vårt medlemsmöte. Vilka glädjespridare ni är. Hjärt-och lungföreningen i Arvidsjaur ... för Källbokören för den fina sången som framfördes vid Samvaron den 9 november. Inga och Harry E. ... för Anders Nordins alltid så genomtänkta och tydliggörande insändare. Hoppas många läser dem! Flitig tidningsläsare ... för personalen avdelning 3 A, Piteå älvdals sjukhus, för god service under allhelgonahelgen. En särskild tummen upp för nattpersonalen som ordnade så att alla fick sova. Överläkare Tomas Olsson och sjuksköterskan Astrid hjälpte mig att göra ett arbets-ekg och samtalet efteråt skingrade alla mina farhågor. Gunnar
© Copyright 2024