1. No category

Medföljer som bilaga Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift.
�OOOOOOOOOOOOOOOOOODODDDOOODDOOOOOOOOODOOOGOOOOOOOOOOOOODOOOOC
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
D
O
o
o
O
D
O
D
o
o
o
o
D
O
D
D
D
D
D
D
§
OM
8
O
O
o
D
D
[J
� BRÄNN'fORVBEREDNING �
D
D
o
D
O
o
g
g
MED
�
HANDREDSKAP
D
C
O
D
D
D
D
D
o
D
o
D
O
O
D
g
PA
OFFE:'-/TLIGT UI'PDHAG UTAHBETAD
C�JJEH
HEDAKTlON
8
AV
C
D
8
D
O
o
D
o
D
o
D
8
o
o
O
o
D
D
O
o
D
D
o
D
D
o
o
o
o
o
O
D
D
O
D
D
D
D
B
g
O
D
D
O
§
�
D
D
D
O
o
O
o
O
D
D
O
8
R WALLGREN
STATEXS
FÖHSTE TOHVlNGEN.fÖH
g
1�'
CENTnALTRVCKEHIET.
D
O
o
O
o
O
o
O
o
o
D
o
O
D
D
[�
D
D
o
O
O
o
o
o
o
o
D
O
O
D
O
D
O
O
sTOCKI-IOLM
l9H,.
g
o
o
o
o
o
o
cooooooooooooooooocooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
Till Sveriges jordbrukare.
et nu pågående världskriget har bland myc­
ket annat bidragit till att hos flertalet folk
öppna ögonen för nödvändigheten att i största
möjliga mån lita till de egna resurserna och ge­
nom sparsamhet och klokhet söka stärka de­
samma.
I de flesta av de krigförande länderna hava
dessa grundsatser genomförts med stor målmed­
vetenhet och ett strängt övervakande från det all­
männas sida. Men den svåra kris, som nu över­
går världen, gör det icke mindre nödvändigt för
vårt folk, även om vi fortfarande få åtnjuta fred,
att genom utnyttjande av egna möjligheter så långt
sig göra låter skapa frihet från beroende av ut�
ländska varor och att inom landet behålla de pen­
ningar, som eljest skulle gå till betalning av dessa.
Detta gäller icke minst i vår bränslefråga.
Vi
importera årligen omkring 5 millioner ton kol, vilka
med nuvarande pris och fraktkostnader kosta vårt
land över 300 millioner kronor.
Härtill kommer
att. det har visat sig synnerligen svårt att även
mot denna höga betalning få tillstånd att hit iii­
föra det kol vi anse oss behöva.
Under sådana
förhållanden är det ju klart, att allt som kan göc
ras för att i vårt land minska behovet av utländskt
bränsle och därigenom spara kapital, som eljest
gå till utlandet, samt minska vårt beroende av
andra länders välvilja, också måste göras.
Här­
vidlag gäller den satsen, att den enskildes spar­
samhet, omtanke och arbetsamhet bidrager till
hela landets styrka och rikedom, och omvänt att
landets styrka säkerställer den enskilde medbor-
D
2
garens trygghet. Vid valet av medel för vinnande
av ett lyckligt resultat har man att undersöka
vilka tillgångar, som i vårt land finnas av bränsle.
Dessa äro de kol, som hämtas ur våra skånska
gruvor, den ved, som hugges i våra skogar och
den torv, som tyvärr alltför litet upptages ur våra
torvmossar.
Kolen skola vi förbehålla åt våra järnvägar och
vår industri för sådana ändamål, där annat bränsle
ej med fördel kan användas; veden oeh torven
skola komplettera våra ringa koltillgångar och
komma till användning såväl hos de enskilda
hushållen som i skolor, sjukhus, kyrkor samt
kaserner, stationer och allmänna inrättningar i
önigt.
Vilketdera bränslet skola vi då föredraga, ved
eller torv?
Härtill svaras: vi skola alltid använda
det bränsle som i längden blir billigast.
Torvmossar, som lämpa sig för upptagning av
bränntorv med nuvarande tillverknings,metoder,
finnas ju icke överallt i vårt land, och bränntorv
är en vara, som icke tål långa järnvägsfrakter, ty
då blir den för dyr.
På sådana orter, där man har långa avstånd
till närmaste bränntorvmossar, gör man således
klokast i att använda ved, men man bör noga
tillse, att man till ved upphugger endast sådant virke,
som icke låter sig använda för andra ändamäl
Oc}l framför allt skall
där det betalar sig bättre.
man söka taga vara på allt det avfall av vindfällen,
grenar och stubbar, som finnes rikligen i skogarna.
I de trakter åter där bränntorvmossar finnas
bör man använda torvbränsle.
Varför?
Det har
ofta sagts, och det är sant, att skoge!l. liknar en
penningsumma, som man har satt in på en bank.
Får penningsumman stä orörd, så växer den för
varje år med rantan, och man har i nödens stund
ett sparat belopp. Går man däremot tid efter an­
nan och tager ut mindre penningbelopp för att
köpa varor, som man kan fä på annat sätt, så
kan det hända att när ofärden kommer man just
icke har någonting kvar. Att taga bränsle ur sko-
3
gen, då man har tillgång· till en lämplig torvmosse,
är just detsamma som att taga ut penningar från
banken och köpa varor, som man kan få ändå.
Vi skola betänka vår rikliga tillgång på mossar
samt att torvmossen ligger som den ligger utan att
märkbart växa eller minskas, under det att skogen
växer avsevärt för varje år. Om alla svenska jord­
ägare, vilkl:l hava tillgång till bränntorv, läte bli att
taga ved ur skogen, så skulle landets hela skogstill·
gång växa årligen med många millioner kronor och
skulle göras fruktbärande, då skogen är mogen
för avverkning, för vårt eget behov och för export
till qtlandet av virke och trämassa.
Nu invänder någon: Jag har en bränntorvmosse
och har försökt att taga torv ur den, men det
visade sig dyrbarare än att hugga ved, eller ock­
så säger han: Nog har jag en bränntorvmosse,
men jag vet icke, hur jag skall bära mig åt för
att taga upp torven.
Det är dessa invändningar, som denna lilla bok
vill bemöta.
Här visas med bilder några enkla
och praktiska metoder att taga upp och behandla
torven, så att man därav får ett billigt och full­
gott bränsle.
Arbetet kan utföras av dig själv, din hustru,
dina barn och ditt husfolk.
Skulle du tillverka
mer bränntorv, än som går åt för det egna beho­
vet, så kom ihåg, att väl torkad bränntorv är
en begärlig vara, som ger en vacker biinkomst till
ditt lantbruk och glöm aldrig, att
den enskildes sparsamhet, omtanke och arbetssam­
hel skapar landets rikedom och styrka, och landet$
styrka bereder den enskilde trygghet.
4
Brän ntorvbered n i ng med hand­
red s kap.
Vid sådan torvberedning har man egentligen endast
tvän n e h uvudmetoder att välja på, nämligen torvens
uppstickning
eller
dess
ur
m ossen
i
tegelstensform ade stycken
sammanblandning
ur
olika lager i mossen
genom ältning m e d vattentillsats till en grötformig m assa,
som sed an form as till stycken .
sättet
erhållna
lufttorkning
torvstyckena
De på ena eller andra
m åste
därefter
genom
b e frias från allra stö rsta delen (åtmins­
av det vatten, som den avdikade m ossen
tone 19/20)
innehåller, för att utgöra ett lämpligt bränsle.
Man
redning.
skilj er således m ellan: sticktorv- och ältforvbe­
Vilkendera metod en som bör användas be­
ror på m ossens beskaffenhet, tork- och andra lokala
förhållanden.
sticktorvbe red n i ng.
Den na kan ske m e d de enklaste redskap, nämligen
i allmänhet med endast ett par spadar av vissa mo­
d ell er, och alla m ossar lämpa sig (mer eller mindre)
för denna m etod, blott de uppskurna torvstyckena få
tillfredsställande sammanhållning
och,
naturligtvis,
inneh ålla ett gott bränsleämne.1
Har man att välja
på m ossar eller mossdelar, är den m ogna, den s. k.
•feta> torven att föredraga, emedan: den lämnar pr
volym en bränslekraftigare p rodukt och lufttorkar lät­
tare vid växlande väderlek än den p orösare, mer lätta
torven. M ossar, som innehåUa mycket rö tter och trä­
bråte, ä ro
Den
bästa
ej
lämpliga,
lika litet som lucker yttorv.
torven ä r ofta
att
finna i småmossar, i
kanter och vikar av större mossar samt i allm änhet
de dj upare lagren.
Mosse n s i o rdn i n gstä l l a n de.
Där
det
är
möjligt bör m ossen väl avdikas intill
platsen för torvens uppstickning, den
s.
k.
,stick.ban-
1) God salutorv bör ej äga över 30 % vattenhalt och i vatten­
fritt prof ej över 8 % aska.
För eget behov kan man dock
använda jämväl torv med högre askhalt.
5
ken),
samt
torven.
för beredande dä ri ntill av •torkfålt• för
Frå n
bö rj an
bör
en .ord nad plan för m os­
sens avverkning uppgöras. Exempel på en såd an åter­
finnes
nedanstående figur.
l ..
-
--.:::::-----�
-r:-----=
06-lom
Fig. L
Plan för sticktorvupptagning.
SUckbanken (till höger) har t. ex. på en meters bredd yttorven
avskalad samt en lodrät sida ned till den avsats, •stickpallen•,
där torvuppstickaren står vid utförandet av de vågräta sticken.
Emellan stickbankens avloppsdike och huvudavloppsdiket (till väns­
ter) är .torl<fältet berett genom eventuell avbränning av ytvegeta­
tionen, flåhackning och jämning. För varje till sti c k torv uppskuren
kubikmeter ur mossen berätmas 12 till 15 kvadratmeters torkplats,
beroende på torvornas tjocklek (t. ex. 10 till 8 cm. ). Torkfältet är
genomdraget med smala, 0,8-1 m. djupa öppna diken eller hellre
täckdiken med ett inbördes avstånd· av 10-15-20 m., vinkelrätt
mot stickbanken. Täckdiken anläggas exempelvis enligt anvisning­
arna å · figuren i Bil. 1. Skog nära torkfältet bör avrödjas, så att
vindarna må kunna spela fritt in.
God
avdikning verkar så, att m ossen sammansj un­
ker med omkring e n fj ärdedel, torven blir fastare och
torvuppstickaren kommer åt j ämväl de undre lagren:
Har man första året ej hunnit bereda fullt avlopp
från
m ossen,
utan måste upptaga nya • sticktorvgro­
par», så ofta påträngande vatten hindrar arbetet, böra
dock
dessa
gropar
förläggas
i
rad
och nära intill
varandra, fö r att n ästa år kun n a fören as till en ord­
nad
slickba nk
med
avlopp .
Mo ssbankarna
mellan
groparna bliva dock till ingen nytta, och torvuppstick­
ningen blir dyr och b esvärlig med »gropsystemet » ,
varifrån således måste avrådas.
Kan genom tillfällig uppdämning över vintern vatt-
6
net hållas högt i schaktet, förhindras därigenom yttor­
ven i stickbanken från att uppluckras genom sönder­
frysning.
D etta kan vid mindre torvupptag även ske
genom att avsk alad yttorv och annan i schaktet hop­
samlad avfallstorv före
hög emot stickbanken.
kunnat
vinterns inbrott uppkastas i
Har stickbankens yttorv ej
förhindras från att sönderfrysa, avskalas den
strax efter källossningen, för att torvup pstickningen
omedelbart därefter må k unna börj a till utnyttj andet
av
årets b ästa torktid.
Efter den
1
j uli bör i regeln
ingen vidare torvuppstickning ske för året.
Serlan m ossen avverkats, kan en väl avdikad moss­
botten med n ågot där kvarlämnad torv ofta bliva en
god odlingsmark.
Kan mossen ej fullständigt avdikas och lir den ej lämpad för
avverkning efter den i Bil. 4 beskrivna metoden, har man att välja
mellan att avverka endast de avvattnad· e torvingren eller, vid mindre
mossar, att .leda vattnet till en samlingsbrunn, varifrån det upp­
fordras med pump eller med den i Bil. 2 visade vattenuppfora­
ringssn!lckan.
Va l et av sti cktorvspad ar.
För att vinna största m öjliga arb etsbesparing er­
fordras vissa olika spadm odeller, allt efter som torv­
m aterialet är lätt att genomträngas av spaden, m e r
eller mindre bem ängt med svårt genomskärbara tuv­
d_unsfibrer m. m., mer eller mindre håller samm a n
e ft e r torvuppstickningen, o c h eftel' den form o c h st or­
lek torvorn a böra givas fö r god samm anhållning samt
slutligen efter torkförh ållandena p å m ossen o. s. v.
Förekom ma
i
torvl agren inga eller mer obetydligt
med växltågor, så att torvornas undersidor lätt kunna
liksom uppsågas m e d spadens ena långkant, samt tor­
vorna för god sam manhållning lämpligen kunna ta gas
omkring
dar,
30
som
cm. långa, vinnes bästa resultat med spa­
begagnas
bl. a.
vid
Triangel i Tyskland,
den s. k Triangelmetoden, fig. 2.
Finnes en del sega fibrer i m ossen, men dennas lager
för övrigt ej äro fö r hårda utan de vågräta stic­
k en för torvorn a kunna utföras med en mycket l ätt
spiide
samt
torvorn a
lämpligen kunna tagas 25 cm.
långa, äro de v i d torvskol an i Markaryd använda, från
Sparkaer
i
Danmark införda spa dmodellerna mycket
7
lämpliga.
Den s. k. Sparkaermetoden, fig. 3 och 4,
ka n anses vara en ga nska all mänt användbar, god
torvup pstickningsmetod .
Slutligen bör för m ossar, där avsevärt mycket sega
luvdunsfibrer förekomma, och där torven har så stor
fasthet, att en något tyngre spade med särskilt s. k.
trampsteg m å ste
användas,
samt
0
där torvorna för
god sammanhåll­
ning kunna tagas
ända till örnkring
35 cm. långa, sär­
skilt
rekommen­
deras den vid bl. a.
Lj unga rum i Skå­
ne använda spa­
den,
den
s.
k.
Ljungarumsme­
toden, fig. 5.
Här omnämn­
da
spa dar
för
torvuppsticknin·
gen avse (va d all­
männast bör före­
komma vid våra
svenska
m ossar )
torvornas
upp­
stick ning
med
största sidan ta­
gen
vågrätt ur
avdikade m ossar.
Flera andra go­
da
m odeller för
Fig.
2.
Triangelmetoden.
Med spaden a utföras de lodräta sticken 1 parallellt med stick·
bankens bakre kant för torvändarna, därpå med samma spade a
de lodräta sticken 2 för torvornas långkanter. Med spaden b slic·
kes och silgas det vågrätta snittet 3 långs med schaktet, så att en
lång rad av de översta torvorna ligga färdigskurna överst i stick·
banken, innan med samma spade b, snittet 4 göres, då därigenom
fyra torvor ligga färdigstuckna ovanpå spaden, vilka samtidigt
upplyftas och uppläggas å mossytan vid banken, o. s. v. för nästa
fyra torvor. Torvstorlek lämpligen 30X15X10 eller (där samman·
hållningen det tillåter) 30x15x8 cm.
sticktorvspadar finnas o ch användas i vårt land, men
här ovan hava upptagits endast de för olika m oss­
förhållanden vid största m öjliga produktion pr arbets­
dag i st ort sett lämpligaste och mest arbetsbesparande
spadarna.
Spadarnas skärande kanter skola skarpslipas.
U t i rot- o c h fiberfria mossar med sådan torvbildning, att torv­
styckena hålla bäst ihop, om deras längd tages uppifrån och nedåt
0odr11tt) i mossen, vinnes bästa resultat medels bl. a. i Haspelmoar
i Bay ern använd spade. Haspelmoarmetoden framställes i Bil. 3.
EJ avdikbara, högst 11/2 meter dju pa och rotfria madän"ar med
fet och mera fast torv kunna avverkas medels Do/bergs sticktorvred­
skap, Bil. 4.
sti c kto rvs padarnas a n vändn i n gssätt.
Såsom
all m ä n
regel
gäller, att de lodräta sticken
för torvorn as i n re ändar och för deras långsidor ut­
föras fö rst utefter en lång del av stickbanken, innan
man börjar de vågräta sticken u n d e r varje torva,
varigenom
förenklas
mycket
och
arbetskraft
sparas,
handgreppen
flera torvor samtidigt kunna upptagas
ur m ossen. Se för övrigt texten under figurern a 2-5.
sti ckto rven s utl äggn i ng e l l e r hässjn i n g å torkfältet
Uttransporten
sker lämpligen med skottkärra å ut­
l agda plankor, se fig. 4 och fig. 6.
Å torkfältet utlägges torven helst, om dess samman­
hållning tål detta,
på högkant i ord­
nade
l
fig.
·l
4),
rader
(se
eljes
på
l ångkant eller, vid
lösare torvmaterial, med flatsi­
dorna m ot mar·
k en.
Särskilt
m ossen
(if
av
höj der
skog
om
om gives
eller
eller
eljes
har sådant läge,
Fig. 3.
a
sticktorvspadar till Sparkaer­
metoden.
ä r spadkniv
för
att
vindarna
kunna
torvornas längdkanter, över
b spade även härför samt för deras
c spade för ton·ornas undersid or.
ändar
och
spela
ej
in
torkfältet
tillräckligt,
sa mt
>�nlh· ·
_y•l ll�
·
.. ·�·
-
,(
,:,
!.
�
l
�·
•
,.jll... .
"
.
·
---
•·
�
.
--
..._.
_1.,�.�
••
.•
-
•
"
//,//0 f
•
v
/
l
/'
��7 l
//t/
,.
\r..
����
(' ·,
.
v
,,
l
·i�;
''"
rr
�
''"
·�-
�:
.
"
/'.
'
.
Med spadkniven a utföras, där mossen tillåter en mycket djup stickning, de lodräta snittten, varmed torvornas
bredd avgränsas; eljes kan bärvid även användas spaden b, som sedan avskär torvornas längd med lodräta stick;
nAr sedan uppstickningen av torvornas undre bredsidor börjar, göras med den mindre S!Jaden c efter varandra tre
snitt, varigenom lika många · torvor avskäras underifrån och omedelbart därpå uppläggas med spaden å moss­
ytan. Lämplig torvstorlek 25X15x8 eller (vid goda torkförhållanden) 25xl5Xl0 cm.
Bilden visar Aven utförandet av
torkningsarbetet, vartill längre fram hänvisas.
- �-
- - �
P/ r ,. ,,.
.'
�·------JIIt�
�<rov
�
�//"'/..;'
4_1\ \L•.
\-�'-�'�' ···
.,�,,
'
,
...
,
-,,,Ull..
,)' �
l-");1. �1%i
�''
' f
,.......
··''
ni'"-· j,,:- ,;(::p... 1'•,,.
4)lh.. ,..
. ·"__:�
,��A:
/
. - ,.
.. ....
;:..,,.,
.. .. 1'·· .. ·''\lo�..
//' /�
/L /
f':•
/
, /,;;
-\
....
>\!
..
... M,,
;. .�:
<)l"., v,,
-�
/,, .. /',-{�"':'
\r,,,....,.:::- "
, .. . •
· t ..:.. ."�?i!Y
.7/,'/'�/P;--��'· '
l
".
· l���
JJ.1LJ{f
�% !§?'. �
,,�11.�-v :�.,, ,,.
.-l:J."- .,\l•• .,;·.,
-:;)?.,'
�-"·-�.��-�-: .· --=---·t'-
.
P.
:;;"
�
?
"'
o
�
9
�
"'
..,
..,
(/l
'tS
�
"'
2..
åQ
,...
O<>
s·
:;;"
c
.....
r;·
"'
<
r:
'tS
'tS
..,
o
....,
't-
"':!
cf'Ci'
U)
10
Fig. 5. Ljungarumsmetoden.
"' l
l
run�Ö.rn g
'l..
�
•·
"
l
l'
�
3
"'
l
l
---j_-
Samma spade användes för lodräta och vågräta snitt.
Spad·
skaftet är av rätt mjukt, 'lo tums järn, sil att det kau böjas något
allt efter torvuppstickarens smak, och har för övrigt det runda
spadskaftet nedtill en fyrkantig del, över vilken är trädd en med
trampsteg försedd hylsa, b, med ett motsvarande fyrkantigt hål. Ge­
nom trampstegshylsans upplyftning till den runda spadskaftdelen
kan den vridas åt olika håll före nedförandel åter till fyrkantdelen,
allt eller som torvuppstickaren vill anv1lnda höger eller vänster
fot vid spadens nedtram pning vid lodräta stick eller använda ena
handen på trampsteget VId spadens intryckning i mossen vid de
vågräta sticken. Torvuppstickningen tillgår för övrigt alldeles i
samma ordning ·som den för Sparkuermetoden beskrivna, med 2
eller 3 torvor samtidigt upplyftade med spaden till mossytan. Lämp­
lig torvstorlek t. ex. 35x 19X9 cm.
11
i skogrika
trakter
med billigt virke kan
det rekom­
m enderas, att to rven efter uppsti ckningen upplägges i
h ä s sj o r å slanor, gärdsel eller störar, vilka upplagts
mellan stegar ell er grindar i hässj e ändarna.
Härvid­
lag bör torven, till sparande av utrymme, uppläggas
såsom böcker n a i e n bokhylla, med något luftmellan­
rum,
men
vid
lösare torv
få
styckena
läggas
på
-=
===:J
___
Fig. 6. Kärra för uttransport av stickto1·v.
bredsidorn a, ej på kant.
Den va nligaste steg h ässj an ä r
fram ställd i fig. 4 o c h fig. 7 s a m t grin d hässj or fig. 8 o . 9.
Figurerna torde i detalj vi s a hässj ornas konstrllk­
tion.
Avståndet
mellan
hässj ehyllorna
lämpas efter
den uppskurna torvens storlek.
Vid större anlägg­
ningar för sticktorvupptagn ing blir n og anskaffaodet
av hässj or
och under
hässj orna
för dyrt; men vid mindre anläggningar
fö rut nämnda förhållanden kom m a to rv­
väl
till pass, då torven i dem torkar fort
och därigenom i allmänhet s a m m a hässj a ett par
eller flera gång e r p r som m a r kan beläggas m e d torv.
Härigenom kan torvuppstickningstiden förläng a s k an­
ske med en månad.
Torvhässj orna böra uppställas
12
nära schaktet med sin längdriktning
Arbete
med
torvens
vidare
.f
norr och söder.
omskötsel
för
torkning
bortfaller, och får torven vid hässjetorkningen en mera
regelbunden form samt stybbar mindre.
Fig. 7.
Torvhässja, steghässja (Fogelstamodell).
o."
r
l
�
l
t
""'.11
�
�
'l
,
�
l
l
L
'
_o
l
l
i'
.-
·�-i
�
""""'
�-
- - - - - -- - - -�··-·- - - -
l
- - - - ->t
.----!!!==--l
l" - -lso
�.--
l
-<j
Fig. 8. Flyttbar torvhässja, grindhässja (Sebastiansbergsmodell).
Å översta hässjehyllan läggas torvorna i förband till ett natur·
ligt torvtak.
Efter snedsträvornas borttagande äro denna hässjas olika delar
flyttbara och kunna uppläggas högvis under tak för vinterfllrvaring.
Fig. 9.
stationär torvhässja med brådtak
(Långbanshyttans modell).
13
Den ej
tet
h ässjelagda stickto rvens torkning å torkfäl­
sker
på
samma
sätt som älttorvens, varför där­
för redogöres efter beskrivningen av sistnämnda torv­
beredningsmetod.
Alttorvbered n i ng.
Vid ältto rvberedning samm anblandas den från m os­
sens olika lager uppgrävda torven och bearbetas (ä l t a s)
under tillsättning av vatten till en grötformig massa,
som fö rst efter dess uttransport till torkfältet form a s
i regelbundna torvstycken, v i l k a få s i n första lufttork­
ning å sj älva form ningsplatsen.
Metoden lämpar sig
för alla mossar, som ägna sig för stickto rvupptagning,
utom för dem med genomgående mer dåligt förmult­
nad
torv,
som
efter
m assans sönderdelning vid ält­
ningen icke skulle få tillräcklig samm anhållning.
Vid
inblandning med fetare, mer bindande torvsorter kunn a
dock j ämväl en del mer o förmultnade eller eljes vid
sönderbråkning och ältning icke sammanhållande torv­
lager medtagas.
D essutom kunna m er rotbemängda
mossar, därifrån torvens uppstickning ti ll regelbundna
stycken ej kan ske, användas vid älttorvberedning.
Genom torvmassans bearbetning o mblandas torvbe­
l>tåndsdelarn a så, att av de till utseende, sammansält­
ning
och
mognadsgrad ofta olikartade to rvlagren e r­
hålles en smidig, likformig m assa, varigenom de for­
m ade torvslyckena få vissa goda egenskap er framför
sticktorven från sam m a m o ssdel.
Denna bearbetning
åstadkom m er n ämligen, dels att torvpartiklarna i m a s­
san
samm anfalla
mindre
som
rum
det
vid
mandrager
så,
att
denna
intager
ru
intill
g
än i m ossen, eller ungefär lika mycket
sig
ältningen
tillsatta
(krymper)
vid
vattnet,
dels
lufttorkningen
sam­
älttor­
ven mer likformigt och i högre grad än sticktorven,
vilket även underl ättar torkningen vid växl ande väder­
lek, detta j äm väl på den grund, att de av ältad massa
beredda
torvstyckena
(särskilt
av bättre mogen torv )
14
få sin yta efter kort tids torkn ing liksom överdragen
med ett för regnet mer ogenomträngligt skinn .
Fär­
digto rkad har älttorv av samma m aterial som stick­
torv större vikt pr volym och stybbar mindre samt
ger därigenom, och d å den i regeln kan erhållas b ättre
torr än sticktorven, vanligen bättre värmeeffekt än
den
senare.
Vid
älttorvberedning
kan arbetstiden i
regeln utsträckas en m ånad längre pr sommar än vid
sticktorvupptagningen (utom vid hässj el äggning), eller
för södra Sverige till om kring den 1 augusti.
Alttorvberedning kräver ett synnerligen väl plane­
rat to rkfält och i vissa fall något extra redskap, för­
utom dem för torvuppgrävningen, och blir, vid j ämfö­
relse med stickto rvup ptagni ng efter ratio nella metoder
och med i növade arbetare, samt o m endast handred­
skap användas, något dyrare i tillverkning än stick­
torven, vilket dock kan uppväga!> av den b ättre kvali­
teten
på
älttorven.
Dock må till sticktorvens fördel
även sägas, att av god m osse vid p åpasslig lufttorkning
erhålles ett mycket gott bränsle j ä m väl e nligt sticktorv­
metoden, vilken ej fordrar flera redskap ä n en eller
två spadar och kan användas även för mindre m ogen
torv (av bl. a. vitmossa), då sådan torv sammanhåller
vid torvuppsliclmingen.
Mosse n s i ordn i n gsstäl l a n d e
för
älttorvberedning
sker
huvudsakligen
på samma
s ä t t som vid sticktorvupptagning utom det, att någon
»stickbank•
med l o drät sida ej behöves för torvupp­
grävningen.
Torkfältet bör helst förses med täckdiken
(se Bil. 1) emedan den ältade massan skall gjutas och
form as å fältet.
God avdikning är lil•a viktig som
vid sticktorvupptagning, men bör ordna s så, att en
del av dikesvattnet kan ledas till platsen för torvupp­
grävningen, att där finnas till hands vi d ältningsarbe­
tet
Torkfält pr kubikmeter uppgrävd mosse kan ta·
gas något mindre ä n vid sticktorvupptagning.
Å god
torkplats å fastmark sker l u fttorkningen fortare, m e n
bör jämväl räknas med den l ängre transporten dit
från schaktet.
dentliga linj er.
Torvuppgrävningen bör ske utefter or­
• Gropsystemet> undvikes.
(
�
·
·
.
·�
,,. ,
7 rVl
v
ro
d
:2
/
IHO
cm,
!···
(
-
DDDDDDDD ,
�
DDDDDDDD[�
DDDDDDDDDD
DDDDDDDDDD
DDDDDDDDDD
a
c
hacka, b ältspade, c ältskyffel, d torvform med 50 st. fack av 25X14X8 cm., vartdera rymmande 2,& liter, eller,
om ojämnheterna under formen å torkfäl tsytan medräknas, omkring 3 liter, 50 fack således 150 liter. Formen för­
färdigas av bandjärnsbeslaget trä med vinkeljärn i ramens ytterhörn, handtag av rundjärn å •framsidan• (till hö­
ger) samt formens långsidor förlängda till tvenne något utåtböjda släparmar i formens •bakre• del. skottkärra e,
fig . 11, för torvmassans uttransport till torkfältet rymmer härvid lämpligen 75 liter (två kärror till en formtyllning).
Andra storlekar å formfacken än de i exemplet angivna kunna vid särskilda. torv- och torkförhållanden vara bra,
men i allmänhet lämpar sig beskrivna fackstorlek eller också 25X14X10 cm.
a
6
G
8
,
"'
:i
;lQ.
....
o
3
-=l
o
.,
'?
...
"!j
�-
.....
"'
16
Til l ve rkn i n gssätt för älttorv.
Bland
något
olika tillverkningssätt för älttorv må
nämnas beredning av s. k. f o r m-torv, (se fig. 12), b a c k­
torv,
t r a m p-torv
Beredning
av
och
s. k.
k l a pp- (boll- eller kul-) torv.
b a c k - t o r v sker sålunda: den
på samma sätt som vid formtorvberedning eller också
(
•i back•
sens
trätråg) ältade torvmassan utbredes å mos­
=
torkfält
eller
å
fastmark därinvid
i ett jämn-
e
Fig. 11.
Kärra for älttorv.
tjockt
lager, efter ytterligare avjämning t. ex. 10 cm.
djupt,
vilket
det
hunnit
torvmasselager
efter
några timmar, då
•stadga• sig, uppritsas i torvstycken me­
delst ett å en trästång fästat, knivliknande järn.
Så­
dan älttorv blir ju ej så likformig som den i särskilda
fack gjutna, men mångenstädes i landet beredes med
denna enkla metod ett gott torvbränsle.
T r a m p-torven
sticktorv.
metod
till
är
ett
mellanting
mellan ält- och
Den medelst trampning eller annan ältnings­
en tjockflytande massa bearbetade torven
upplägges i till exempelvis 15 cm:s lager på torkfältet
inom en avbalkning med bräder.
kat
så
Sedan massan tor­
mycket, att den bär en med t r a m p-skor (av
brädlappar med läderrem såsom fotfäste) försedd karl,
-
Torven från mossens olika lager lösgöres av •illtkarlen• och nedkastas i schaktgraven med harkan a och spaden
b, blandas och bearbetas till en likformig ältmassa medelst sistnämnda spade och genom trampning, varvid vatten
tillblandas med skyffeln c som även användes för massans uppläggning nti ett vid schaktkanten placerat tråg med
låga sidor. Därifrån fyller •formkarlen• sin kärra e •om ulköres till formen d, däri ältmassan tömmes och avjäm­
nas med å en stång sittande brädlapp. Det som därvid ej fyller facken avstrykes •framåt• (åt höger å bilden). Se­
dan •formkarlen• hämtat en ny ältmassekärra, låter han denna stå vid formplatsen, under det han upplyfter formens
framände så högt, att även formens bakre del släpper undervarande torvor, varpå formen släpas framåt, därvid stöd­
j ande mot marken med sina släparmar, som gå utanför den utlag!la torven. Formen nedlägges på nytt med baksidan
mvid den utlagda, främsta torvraden och fylles på nytt, o. s. v. Aven om massan flyter igen uti de av formens gal­
ler bildade mellanrummen, spricker den alltid isär här vid torkningen. Torfformens lyftning, se fig. 14.
/:1.
______r-
"l
s·
�
"'"
:::
@
&
"'
o
.,
3
....
"l
o
.,
!"'
,_.
�-
....
_,
18
ho ptram p ar denne de sp rickor, vilka hörjat uppkomma
vid massans torkning, och därmed fortsättes än n u ett
p ar gånger under torvens torkningstid, tills massan
börjat bliva så h ård, att den ej vidare går att sam­
ma ntramp a.
Då
uppskäres
den
torvstycken med
lämpliga spadar.
.
:- ..
. -�
Fig. 13.
Älttorvberedning med hästvandringsverk
mosse.
pä
lösare
Åltverket uppställt vinkelrätt mot schaktlinjen, hästvandringen
hell utanför densamma. För att kunna ledas under brådlämmarna
för hästens gängbana är hästvandringens axel till ål !verket bruten
med •polhemsknutar•. Sedan axeln genomgått ältverkets halvcylind­
riska träträg, där den är besatt med snedställda ältknivar (jämväl
fasta •motknivar• mellan dem i tråget), drager en vev i axeländan
en enkel pump, vars slag äro reglerbara genom att en sprint flyttas
i pumphävarmens härför avsedda, olika placerade hål. En sugslang,
som utmynnar i •kolkorgar• i schaktdiket, tillför pumpen och där­
med ältverket vatten.
För övrigt framgår tillvägagängssättet av
figuren.
Hl
Kl a p p-torv beredes med •handredskap• i
ännu
mer
bo kst avli g bemärkelse därigenom, att den i eller utan­
för
schakt e t till en tj ocka re gröt sammanältade mas6
"'
§
'O
�
san
vanlig en av barn med händerna sammanklappas
till form av b o Il a r eller k u l o r av ett par knytnävars
st orl e k ,
samt
plattad
fo rm
uppl ägge s
å
i sådan,
brädbrickor,
v a n li ge n
något till­
vilka utbäras till tork -
20
platsen, där
torvbollarna
utläggas.
Dessa torvbollar
torka ej så fort, och skulle klapptorven vara den dy­
raste älttorven, bekräftande den gamla regeln att •tor­
ven blir dyr, blott man tager i den•, om man värde­
rade
de
små
torvarbetarnas
arbete
efter
förtjänst.
Men kulformen är den lämpligaste för torven till eld­
ningsändamål,
Har
man
varom ju här är fråga.
tillfälle att anskaffa ett enkelt litet ä l t­
v e rk (t. ex. av Palmbergs eller Sparkaer-modell) draget
av
en
stor eller två mindre hästar, således ett häsl­
så
vandringsältverk,
utför
detta samma arbete, som
•ältkarlen• gjorde vid forintorvberedningen.
Altverket
bör helst anordnas flyttbart utefter arbetsschaktet för
att
under
hela
tillverkningen kortaste avståndet må
uppkomma till torkfältet utanför.
Eljest ser man också
fasta ältverk, där torven torkas å fastmark intill mos­
sen,
mån
då
likväl
avståndet till torkplatsen ökas, i den
tillverkningen
uppställningssätt
fortskrider.
för
Tvenne
något olika
ett flyttbart ältverk framvisas i
figurerna 13 och 14.
Åven
må omnämnas en liten torvmaskin för häst­
vandring, tillverkad vid Ystads gjuteri.
Lufttork n i n g och bärgn i n g av stick- och ä l ttorv.
N är den å torkfältet utlagda torven efter några da­
gar eller någon vecka, beroende på torkvädret, avtor­
kat
å de för vind och sol åtkomliga ytorna så myc­
ket, att den tål att �vändas• eller •resas,, sker detta,
med
den
förut
uppåt (utåt).
av
torkvindarna
torvsprickor börja visa sig.
På något olika sätt •rest•
torv visas i figurerna 4 och 13.
kar
ej åtkomliga sidan
Tiden bör väl avpassas, innan egentliga
Å
vissa platser bru­
man •resa• torven så, att tre torvor ställas med
överändarue stödjande mot varandra och en fjärde torva
lagd
därovanpå.
ytterligare
torkat
Då
sedan
om någon vecka torven
så pass, att den utan att förändra
form kan bära flera andra torvor, •kupas» den.
kupor visas i figurerna 4,
12,
Torv­
13 och 14. I kupans bot-
21
ten l äggas torvorna i ring, och sedan bygges på med
nya ringar med torvorna över förutvarande torvors än­
dar,
gott
kupan avsmalnande mot spetsen.
Endast vid
torkväder kan den under läggningen fyll as med
på ända rest torv i bo ttnen och sedan med inuti ku­
pan störtad torv.
Man ser torvkupor byggda 1/2 upp
till 11/2 m eter höga.
O mkrin g 3/4 till 1 meter höga
torvkup or äro de all m ännaste.
Vid skarp soltorka
får
kupan
till förekommande av sprickig,
torv ej l äggas för sent.
smulande
I torvkupan sker i regeln slut­
torkningen, varefter torven bärgas till lada invid mos­
sen (ell er hemköres till befintlig upplagspl ats under
tak) men kan, d å torven ä r hård o ch ej smulande, även
u ppläggas i stackar, fig. 15, som vid n ågot större till-
F!g. tl'i.
Torvstack med •mall• för dess sättning.
yttre lagren i stacken ordnas i förband som i en tegelstensmur,
under det att därinom torven försiktigt störtas från de torvbårar,
fig. 16, med vilka torven uppbäres i stacken . Slackarna kunna även
!liggas med lodräta sidor, men då stödas de av i marken nedstuckna
störar, som tvärs genom stacken sammanhållas med ståltråd ; sådan
stack förses vanligen med tak av lätt flyttbara brädlämmar, som
också förankras med ståltråd. Lägg!'s stacken å· mossmark, bör ris
eller gärdsel läggas i dess botten. Åven en av trädbråte up pstagad
lufttrumma i stackens bottendel befordrar att bottentorven h å ller sig
torr. Stacken bör något kringdikas. Ett bra sätt att åstadkomma
• eftertorkning• i sta cl\ är, att stacken från början göres högst 2 me­
ter i bottnen med den våtaste torven ytterst, samt att, då sistnämnda
torv vunnit tillräcklig torrhetsgrad, samma stack kringbygges med
ett nytt, 1/2 meters torvlager, i vilket torvorna läggas i förband utan­
för den första stacken, samt så kanske ytterligare ett nytt sådant torv­
lager efter det föregåendes behöriga torkning. Sinttorkning af :ytter­
lagren i en så lagd stack kan ske påföljande vår, om stacken mne­
håller fast, fet torv.
De
22
v e rkning av bekvämlighetsskäl placeras å mossens tork­
fält.
Då torven är väl l uftto rr
,
med under
30 %
vat­
tenhalt, kännes den nästan •kruttorr>, om den sönder-
l<Ig. 16.
Fig. 17.
Torvbär.
Torvbärgningsvagn på räls.
Vagnssidorna äro uppfällbara vid torvens uttömning.
23
smulad gnuggas mellan fingrarna.- Några särskilda syn­
punkter vid torvens l ufttorkning äro framställda i Bil. 5.
Vid något större torvtillverkning kan det löna sig
att i och för torvens bärgning från eller å mossen
utlägga en s m alspårig b a n a, om ej annat medelst j ärn­
bandad läkt å träslfpers.
E n lämplig vagn för torv­
transporterandet och tömmandet vid lagringsplatsen
av den färdigtorkade torven visas i figu r 1 7.
Arbetsfördel n i ng.
Man bör a n ordna a r b e t s l a g vid såväl torvuppstick­
ni n g
som vid älttorvberedning.
Ungefä r lika m ycket
torv som en god a rbetare fö rmår vid sticktorvtillverk­
ning u pptaga ur m o ssen och upplägga vid schaktet,
medhinner en kvinna eller poj ke uttransportera till
och utlägga å torkfältet
Vid älttorvbered ning b ö r
laget vara minst t v å m a n.
Torvens behandling å tork­
fältet utfö res billigast av kvi n n o r och barn.
Vid torvens
bärgning användas hel st karlar, vid stacksättning även
,hjo n • .
Utbyte p r k u b i kmete r mosse samt p rodu kti o n s mä n gd och
t i l lverkn i n gskostnad v i d o l i ka beredn i n gsmetoder.
För
god
väl
såd a n
meter
9-12
bränntorvmosse
kan vid m e del­
beräknas 1 ton lufttorr torv av 7 kubi k­
mosse.
kubikm eter
åtgår
avdikad
Vid
mosse
mycket
tung
torv
kan
av 5-6
erhållas 1 ton, men vid lätt torv
kubikmeter
mosse pr ton lufttorr vara.
följande tabell räknas med m edelgod torv och 7
kubikmeter m osse pr ton lufttorr torv, vidare med
1 0 tim m ars
a rbetsdag och en dagsfö rtjänst (vi d
ack ord) a v 4 kron o r pr man s amt 2 kronor p r
I
»hj on».
Pro dukti o n s m ängdern a utgöra medeltal och
däru nder fö r fliti g a a rbetares prestation.
Eftersom
ackorden bruka sättas för » 1,000 torv», vinnes billigare
a rbetspris pr ton, ju stö rre torvstyckena äro.
Men
dessas tork n ingsförmåga under olika förh ålla nden lik­
som dP.n l ä m pliga torvstorleken för ekonomisk eldning
i
resp. eldstäder sätter gränser för t o rvorn as storlek
nppåt räknat, u n der det att sammanhållningsförmågan
l
l
..
. .
. .
...
. . .
.
.
.
.
.
.
. . . .
. . .
..
. . . . . .
.
.
. . .
....
. . .
.
......
.
. .
.
.
..
.
.
. . .
.
.
.
.
. . . .
..
. . . . . .
. . . .
. .
.
>
hästvandringsverk . . . . . .
Formtorv med endast handredskap . . .
läggning å torkfältet :
Torvens uppgrävning, formning oc h ut-
. . . . . . .
. .
. . .
Ä ltto rvbere d n i ng.
Lj ungarumsmetoden
)
. .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sparkaermetoden
>
Triangelmetoden . .
. . .
Sti ckto rvbere d n i n g.
Torvens uppstickning :
l
x15x 8
2 5 x 14 x 8
25 x 14 x 8
35 x 1 9 x 9
25 x 15 x l O
25x 15x 8
30
30 x 1 5 x 1 0
centimeter
j
l
l
3. o
3.o
6.0
3.7 5
O.u
0.43
0. 8 6
0. 64.
0. 6 1
0. 4 3
3. o
0. 6 4
3. 6
4.5
liter
Torvstorlek i vått
tillstånd
Vikt pr s t.
lufttorr
torv
kg.
l
l
2170
1833
1580
6.5
5.6
9. 5
10
0. 9 3
0. 7 8
1:. 3 6
1.43
Lso
2660
1.5 6
9
1.76
11
12
kbm . ur ton luftmossen torr torv
3000
l
3060
2660
styck
torv
Dagsproduktion pr man
Här nedan upptagas de allmännaste torvstorlekarna vid de olik a metoder n a :
Il>
0•
CD
,... Q..
(D
o
� �o
7
a "'
­
a s
t:l ::r' ::r
o
o o
:o;Il>
ll> t:J :::s
'"' �» CJQ
�
Ö'
..., o:
..., ...,
�»
a ....
� a
::s
CJQ t:l .... .
t:l
Jg l» �
;; <s; o
...,
s
� <
.....
:::s
O CD
- "'
� ;3,
.... ...,
a CJQ �
a �· a
Il> Il>
t:l
Il>
tn
Il>
..,
Q.. CD §'
� a O'
Il>
< j;;" :>;Il>
,.. �;
o
(/)
* a
P>• t:l . (D
"' ....
o t:l Q..
a CJQ
- �
l'-'
....
· · ·
1
\
l
uppgrävn in g
utläggning 1
. . .
.
0. 6 2
1.84
0. 6 6
0. 7 3
.
l
0. 2 2
0. 4 4
2. I S
2 . 0 11
0. 6 7
1.3 3
pr 1000 pr kbm.
m osse
torv
l
i vått tillstånd
l
ll
c
4. 3 0
5.1 3
4. 6 2
1.H
3. o 8
pr ton
i lufttorrt
sk i k
Il
resning
kupning
bärgning
l
0. 8 1
0.8 1
0. 8 1
0. 4 8
0. 1 2
0.2 1
torv
pr 1 000
.
.
. . . . . . . . . . .
.
. .
. .
. .
.
. . . . . . . . . . . . . . .
. . .
. . .
. . . . . . . .
=
=
=
0.27
0. 2 7
0. 2 7
0.1 6
0.0 7
0. 0 4
6.1 9
•
•
kr.
o sse
6.51
7.0 2
pr
l
l
l
l
l mkbm. l
i vått tillstånd
Summa kostnader i aflöningar till arbetarna pr ton lufttorr torv :
SUcktorvberedning . . . . . . . . . .
.............................
4. 6 2 + 1 . 8 t
5. 1 3 + 1. 8 9
Formtorv med handredskap
»
•
hästvandringsvcrk . . . . . . . . .
. . . 4.30 + 1.89
Formtorv med hästv �nd1·in� ( hästkraft
eJ medraknad ) . . . . . .
redskap . . . . . . . . . . . . . . .
Formtorv med hand-
Ä l tto rvbere d n i n g.
Summa
Sp�kaecmdodon
sti c ktorv b e re d n i n g.
'"1 � �
- · ('t)
'"1
(1)
�
"'
::s 8 ::r
o (1)
"'
::s
c
1.8 o
1.8 9
1.89
0. 2 8
0. 4 9
1.1 2
pr ton
i lufttorrt
ski k
,.... '"1
O•
"'
�
!"
•
6
�
'"1
,....
l �
'-l <
p<;" g
0
_O)
�·
en ::s
< :l. ,.....
t> ::s !:j'
'"1 (JQ '"1
s o
c.
:» •
'"1 8
'"1 p<;" �
� "'1 ""1
�
- -
,.... "'' o.
::::
o
::s Il>
"'
(Jl (JQ
�
'"1
Il>
� =r �
..., "' �
"O 8 :;·
en �·
t>
,....
(1)
p<;"
:»
'0
8
�
o
o o
"' "' n
;- g; ::r
För tonens uppgrävning och utläggning För torvens r esn ing, kupning o. bärgning
:» (JQ
o
kronor
kronor
...,
!:j' �
-------- -
Ti l l verkn i n gs kostnad efter ofvan ståe n d e dags p ro d u ktion och to rvo r o m 3 l it. sto r l e k i vått ti l l stån d .
�
26
Bilaga t,
c
o
Fig. 1 8 .
Redskap och profilci' för täckdikn i n g
av
torkfålt.
Vanliga läckdikningsredskap kunna användas
Uti fig. 18 ilr a d
en vanlig dikningsspade och b den i fig. 10 avbildade flåhackan.
Med dessa redskap upptages övre diket (0. 4 XO. s m) varefter det undre
diket (0. 7 x O. l m) lipptages med s t ic k s p aden c (eller den i fig. 2 af·
bildade spaden a) och med knivhackan e. Di k esbottnen upprensas
med rörskopan f. Endast v i d ·m ycket lös mosse behöver undre diket
i bottnen fyllas med ris eller gärdsel. Därpå lägges yttorven med
grässvålen nedåt mot övre dikesavsatsen b och torv påfylles samt till·
stampas.
27
Bilaga. 3.
TJilaga .!.
Fig.
Vattenuppfordringssnäcka.
a-
avdikningsbart dj up ; b - samlings­
brunn ; c - vattenavledningsränna ; d - av­
loppsdike ; - Snäckan, som kan vridas för
hand eller medelst en tillkopplad hästvand­
ring, består av en träl rumma (cylinder) med
inuti flls tad, av järnplåt tillklippt skruv.
Bilaga 3.
Fig. 20.
Slicktorvspade av Haspel­
moormodell.
Fig. 2 1 .
Spaden, fig. 21 , nedtryckes i
kanten av stickbankens trapp­
steg, varvid med detta enda
handgrepp tvenne torvor erhål­
las uppskurna.
De uppbrytas
därefter med spaden och upp­
l äggas å mossytan. Torvstorlek
lämpligen 35 X 1 0 X 8 cm. - 2,s
liter. Dagsproduktion pr man
4,000 torvor = 11 kubikmeter m :
mossen . I st. f. att • kupas • ,
sta plas dessa långa torvor lämp­
ligen omkring en i marken ned­
stucken stör, 2 och 2 torvor
lagda parallellt å ömse sidor
em stören och i kors mot under­
liggande torvor o. s. v. Sådana
staplar kunna göras över l me­
ter höga.
28
l
Bilaga �.
�� \ v·
l
l
l
(
l
l
:
i
Fig. 2 2 .
SUckredskap (Dolbergs modell, fig. 2il) för ej avdikbar
mosse, samt redskapets användningssätt.
Med utåtvri den ändspade (rundkniv) g uppställes verktyget intill
det lodräta schacktet i läget I, nedpressas där p å av två man, som
fattat i handtaget b, till !!\get II, varvid tre 1 vinkel mot varandra
ställda knivar (Hidknivar i verktygets nedersta del) u p pskära en lod­
rät torvpelare. Med handtaget f omvrides nu den d ärmed medelst
ett vridrör förenade ändspaden g ett halvt varv (till i figuren prickat
läge), varvid torvpelarens botten avskäres. Sedan verktyget med
torvpelaren uppha lats till !ll o ssytan till läget III och torvpelaren
vältats ur, uppstickes densamma till torvstycken med spaden s (eller
beredes älttorv av d e n uppstuckna torvpelaren).
29
:1
_ 4.
./;'�=:;;::::Jt���
�
�
-
Bilaga 5 .
N ågra syn p u n kter v i d
to rve ns l uftto rkn i ng.
På grund av sin l i kfor­
miga sammansättning ge­
nom torvlagrena samman­
blandning och sin större
täthet, samt då torvstyckena
kunna givas nästan alldeles
_k_
0� - samma storlek, är älttorven
lättare att lufttorka än sticktorven vid växlande väder­
lek, varmed man i vårt land
måste räkna. För att så
mycket som möjligt befordra sticktorvens lufttork­
"'
ning, böra torvorna från
- _q
samma mossdel göras 11å
lika tj ocka som möjligt.
Genom god övning kan torv­
stickaren härvidlag komma
till stor skicklighet . Torv­
partiets torkning blir däri­
1genom mer likformig och
kan då bättre skötas. Om
stickbanken innehåller torv­
slag av avsevärt olika be·
skaffenhet, böra av samma
1anledning torvorna från de
:�J- d. \ ,._� olika lagren utläggas till
.
�
_C_:
torkning å skilda delar av
torkplatsen. I mindre väl
multnad mosse få ofta tor­
vorna i och för samman­
hållningen tagas tjockare än
vid väl multnade torvlager,
om dessa senare icke · äro
bildade av torvslag med
mycket kort struktur, då
även av sådan torv tj ockare
torvstycken böra uppskä­
ras. Från fet, väl samman­
hållande torv avflyter regn­
vattnet lättare, varför så­
dan torv kan skäras tjoc­
Fig. 2 3 .
kare ( i ntill lO cm ) , då också
arbetskostnaderna nedbrin­
gas. För övrigt bör man dock taga torvorna så tunna det
går, utan att sammanhållningen riskeras ( omkring 8 cm .),
emedan torkningen vid uppeh ållsväder då betydligt påskyn·
&_. _
_ a.._
-
_ _
-
-:'t- -;�
�
·
·_
30
das, samt söka få upp t orvorna i • kupor» (även kallade
• käglor > , • kullan , » kuvan etc ) eller bä rga dem i god t i d ,
innan regnp eriod er fördröja e l l e r förhindra torkningen.
Då torvornas längd och bredd icke nämnvärt inverka på
den l ättare eller svärare torkningen, bör man för arbetsbe­
spari n g taga dessa m ätt så stora som det går, varvid dock
b l . a . torven s läm plighet för eldni n g i olika eldstäder sätter en
gräns.
Då man ur våra torvmossar skall tillverka ett gott
bränsle, har m a n ju att taga all hänsyn till att få ett bästa
mÖj l igt sådant u r bästa tillgängliga bränntorvmo sse, av läm p ­
l i g form o c h storlek, kompakt o c h litet styb b a n d e, s a m t väl
torrt, förutom att man genom a nvändande av d e bästa red­
skap och beprövade goda arbets m etoder söker få detta b rän­
sle så billigt som möjligt.
Det vid älttorvberedning tillförda och mekaniskt inm ängda
vattnet har underlättat massans b earbetn i n g och formning,
men släpper v i d Jufttorkningen mycke t fort torvstyckena,
u n d er det att torvmassans eget, intimt med dess växtd elar
ingående vatten bortgår mycket långsammare, j u längre torv­
torkn i n gen fortsk ridit, l iksom vid sti cktorvens torkn ing.
Huru m ycket vatten det är, som skall bortgå vid lufttork­
n ingen af torven , framgår af följande exempel .
Om 1 00 kg.
torv u r en väl avdikad mosse innehåll et· 12 kg. fullkomligt
torr torvmassa och 8 8 kg. vatten, men 19/2 0 (el ler 95 % ) av detta
vatten borttorkar, så återstår till de 12 kg. torr massa en­
dast 4 , 4 k g vatten, varigenom den Jufttorkad e massan u tgör
1 6, 4 kg.
H ärav ä r då 4 , 4 kg eller 27 % vatten .
Det a rbete som nedlägges på sticktorvens regelbundna form­
n i n g och älttorvens i n tensiva bearbetn ing, återvinnes i min­
skade besvär med l ufttorkn ingen, h vilken bör ägnas den största
omsorg för att lämna e n god bränntorvprodukt.
V i l ket värd e har b rän nto rv e n i fö r­
h å l l an d e ti l l a n d ra b rän s l e n ?
Ett bränsl eäm nes värde rättar sig efter den värme­
detsamma vid förb rä n n i n g fö rmår utveckla.
mängd
Detta fastställes på laboratoriet i särskilt därfö r kon­
struerade
apparater
( kalori metrar).
I p raktiken kan
man dock icke tillgo dogöra sig hela denna värme­
m ängd, då alltid en d el oundvi kliga förl uster uppstå
(gen o m
de bortgående bränslegaserna, gen o m ej fullt
förbrända gaser, slagg och sot sam t geno m str ål n i ng
och ledning ) , vilka förluster bli all t större, j u min dre
31
l ä m p l i g eldstaden är.
Men dessutom beror det också
mycket på elda ren, att han sköter brasan eller fyre n
ordentligt,
emedan
elj est fö rlust erna k u nn a stiga till
det m ångdubbla, och man b okstavligen • eldar för ska­
torna » .
För att få nå gra direkta, praktiska siffror för olika
bränslens • nyttiga värm e » h a r man också utfört p rov­
eldningar under oli k a för hållanden.
D ä rvid visade
det sig, att i m edeltal vid användande av ordinära
engelska stenkol , s. k . ångkol , av väl lufttorr, bearbe­
tad torv av fullgod beskaffe n h et samt av l u fttorr ved,
efter
vikt räkn at värm eförhållandet var u ngefär som
1 : 1, 8
:
det
2, 5 ,
vill
säga
att
en
ton
s tenkol
hade
ungefär s a m m a värde som 1 , 8 t o n torv och 2, 5 ton
ved.
Förhållandet mellan torv och ved blir då som
l ton torv till
om 6' X 6' X
975
3',
1 1/8
ton
ved.
eller 1 08 kbft
N u väger en fa mn ved
=
2, 8 3 kbm. av b arrved
kg. och av bj örkved 1 ,200 kg., v a rfö r 1 ton eller
1 ,000
kg.
torv kan anses ungefä r likvärdigt med
fa mn ba rrved eller
1 1/10
fa m n bj ö rkved.
D essa siffror ku n n a mycket väl användas.
11(8
Emel ler­
tid brukar m a n för överslagsberäkningar begagna m e­
delvärdena
från
på
laboratoriet
utförda
an alyser,
emedan förhållandet m ellan de absoluta värmevärdena
hos de olika bränslena d o ck blir ungefär lika vid
förståndig eldning i för de ol ika bränsleämnena pas­
sande eldstäder.
För
ekonomiska
avslutn i n g
en genast
beräkn inga r har dä rför här som
gj orts en samm anställni ng, varur var och
kan se, huru m ycket h a n beh över betal a
fö r en m otsvarande m ängd stenkol, koks och ved fö r
att e rhålla samma värmemängd som av en viss kvan­
titet torv.
D ä rvid har då begagnats följ a nde m edelvärden :
Vikt pr hektoliter Effektivt värmeeller pr famn
värde pr kg.
7 6 kg.
6 8 0 0 värmeenheter1)
Stenkpl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7000
42 >
Koks . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3 1 00
B a rrved , småfa m n , 1 0 8 kbft
975 •
Bränsleslag ·.
Hjör�ed,
Bränntorv
»
108
.. .. .. .. . . .. .. . . . . .. .. .
1 200
»
33
•
2970
3550
1) Med en värmeenhe.t menas d e n vl\rmemängd, s o m förmår upp­
värma l liter vatten 1 grad Celsius.
32
Följ a n de m ä n gd e r av o l i ka b rän s l e n få då i u n ge fä r l i ga m e­
de ltal kosta i k ro n or, om 1 to n (1 000 kg.) b rä n ntorv kosta r :
1 ton bränntorv
kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor krono1
l
S t enkol pr ton 1 1 . 4 0 1 5 . 2 0 1 9 . 0 0 2 2 . s o 2 6 . 6 0 3 0 . 4 0 3 4 . 2 0 3 8 . o o
stenkol pr hekto·
l iter . . . . . . . . . . . .
pr hektoliter . . . . . . . . . . . .
småB a rrved
K oks
fam n 1 ) . . . . . . . . .
små'örkved
fam n . . . . . . . . . . . .
0.8 7
1.17
1.46
1.76
2.04
2. 3 4
2.68
2.92
0.� 0
O.G 7
0.85
Loo
1.J 5
1.35
1.50
1.6h
5.1 0
6. 6 0
8. 5 0 1 0 . 2 0 1 1 . 9 o 1 3 . 6 0 1 5 . 3 0 1 7 . o o
6. 0 4
8 . o 6 1 1 0. o 6 1 2. 0 8 1 4 . o P
1 6 . 1 o 1 8. 1 1 20, ! 2
1) E n storfa m n ved om 6' x 8 ' x 3 ' eller 1 4 4 kbft = 3 , 7 7 kb m .
väger av barrved 1 3 0 0 kg. o c h a v bj örkved 1 6 00 kg. o c h har
således 1/3 högre värde än småfamnen.
Om då t . ex. bränntorven kostar låt oss säga 8 kr.
per 1 ,000 kg., så bör man, som av tabellen fram går,
ej betala fö r 1 ton stenkol mer än 15 kr. och 20 ö re,
för 1 hl. koks 67 öre och för 1 sm åfam n bj örkved 8
kronor och 5 öre för att få m o tsvarande värmemängd.
D å nu bränntorven enligt vad i det fö regående vi­
sats, kan vid beredning med h andredskap, tillverk as
för c:a 7 kr. p er ton inbärgad i stack eller lada, så
framgår
av
tabellen m e d tillräcklig tydlighet, att på
så sätt beredd bränn torv även i normala tider blir betydligt
mycket billigare för tillverkaren än andra bränslen .
en
Med n uvarande h öga bränslepriser blir det således
synnerligen vinstgivande affär att tillverka tor v,
och
dä rför
genom
m ossbit,
b ö r i ngen, som äger en mosse eller kan
eller p å annat sätt komma över en
arrende
underlåta
att på detta sätt tillverka ett dy­
l i k t bränsle.
Lägg nu icke denna lilla bok åt sidan, utan
tag den med dig som din rådgivare, när du redan
i år, så snart vårbruket lämnar dig tid, går ut på
Kom
mossen och börjar bereda ditt torvbränsle.
ihåg att du därmed icke blott g agn a r din egen eko­
n omi, u tan också i din mån befrämja r det allmänna
bästa!
Cl E N T IIA\.TIIYCI:.illlT, ITOClH0\.11,1111