1. No category

SVERIGEs GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.
SER.
Afhandlingar
c.
och
uppsatser.
N:o 54.
·��
,D E · UNDRE PAR A DO X IDESLAGREN
'
.
'VID
A ·N D R A R U M
AF
G. LINNARSSON.
}!led fyra tafior.
STQCKHOLM 1883.
SVERIGEs GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.
SER.
c.
A fh a n d l i n g a r
-------
och
u
pp
s a t s e r.
N:o 54.
DE UNDRE PARADOXIDEsLAGREN
VID
ANDRARUM
Al•'
G. LINNARSSON.
}lied fyra tajlor.
STOCKHOLM 1882.
KONG�
P. A
BOKTRYCKRRIET.
NOH.OS'rEDT & SÖNER.
I.
STRATIGRA.FISK ÖFVERSIGT.
Bl and de s ve11ska fyndo rte rna för primo rdialfa u n an s försten i n gar är An drarum en
d e tidigast kända. Försten ingar derifrån beskrefvos r e d a n af BHOMELL o <.:h sed an
af
af W AllLENBI�lW, HISINGER, D ALMAN
m.
fl .
D e t v a r emellerti d fö rst gen o m ANGELINs Pal montologi a Scaudinavica, so m en
förtj ent u pp mii.rksamhe t rikta d es på den n a fy n dort och en föreställn ing om d e ss verk­
l i ga rikdom erhölls. Förut var blott ett mycket ringa antal arter kändt från e n d el
af dc d e rvaran d e skiffrarn e och d e i d e m i n lagrade bi tum inösa kalkstcnarnc. I d et
nämn d a arbetet bes ki·ef ANagLIN en stor mängd arter från de ssa lager, hvilka ha11
sammanfattade u n der benämni ngen Re g i o A) O l e n o r u m, och p åvi sa d e dessutom en
förut alldeles okän d rik fauna i ett k alklager, som han j erntc tillstöta n de skifferbäd d ar
b en ä m n d e R e gi o B) C o n o c o r y p h a r u m. Då i n gen gen omsk ärni n g träffats, som visade
de två regi o n erna i öfverlagring, kunde d eras relativa ålder ej m e d säkerhet bestäm mas.
På gmn d af den for m rikare faunan i Regi o conocorypharum antogs den vara yngre.
Samrna tvådelning af prim ordialfau nans lager och samma föreställ n i n g om d e båd a
afd el n i ngarn es i n bördes förhållande fasthölls i ANGELlNS öfversigtsk arta öfver Skåne 1),
s om utarbetades omkring år 1860, m en utko m först efter författarens bortgång. Regio
Olen ontill betecknas der s åsom >>Alunskiffer med orsten)) o c h rcgio Cono<.:oryph aru rn
sås o m »A nd raru rn s kalksten m e d Alunskiffer>>. Båda sam m a nfa tta s under b e n ämningen
>>b) Andra, Alu n s k i fl'er- eller Bitu m i nösa Kalkstens-Gruppem, till ski l n ad fråu d en
un derliggan d e ))a) Första eller Äldsta Sandstens - Gru p p em och den ö fv erl igga n d e >>c)
Tredj e eller Ö ländska Kalk-Grup pen)),
En rikti gare u p p fattni ng af lagringsförhållandena vid Andrarum vanns först gen o m
NATHORSTS u n d ersökn i ngar. Vid e t t. besök på stället år 1868 fan n han , d e l s att Andr a­
ru rnskalken, eller rcgio Conocorypharurn , u nderlagrad e alunskiffern m e d Olen i , i n o m
hvi l ke n en m ängd underafdelningar påvisades, d els att äfven u n der An drarums kal ke11
låg e u hel serie, fö r u t okän da, försten i n gsföran d e lage r 2). Vid senare b esök k o m pl et­
terades iakttagelserna; och en redo gö relse för de nyvun n a resultaten lenmades i e!l
andra u ppsats 3).
1) Geologisk öfversigts-karta öfver Skåne med åtföljande text, på uppdrag
2)
A.
G.
.
af Ma l m ö h u s och C h ristia n stads
Hushål lningssällskap, utarbetad af N . 1'. ANGELIN. Lund 1877.
NATHORST, Om lagerföljden ino m C ambriska fonnationen vid An d ra r um i Skånc.
Hins K on g!
Vet.-A k a d . Förh a n d!. 1869, N:o l, p. 61.
3) NATHORST,
Om
de
kambriska
Öfversigt af K.
och siluriska lag ren vid Kiviks E s p c r ö d i Skåne, jem tc anmärkni ngar om
primordialfaunans l ag e r vid Andrarum.
Geol. Fören. i Stockh. li'örhandl.,
1876, N:o 37, Bd. III, N:o 9.
4
STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT.
En ö fversigt. af den Parad o xi desföran d e serien vid A n drarum lenmad e Professor
O. ToHELL i tabellaris k form i sitt arbete öfvcr den Kam b r i s ka sandstenens förste­
n ingar 1). Han uppställer d e r fe m afdelningar, som e fter s i na utmärkande försteningar
ben ämnas :
Agnosti l mvigata strata ,
Selenopleurm strata,
Paradoxi d i s Davidis strata,
Parado xidis Hicksii strata,
Parad oxidis Wahlenbergii strata.
A f dessa m otsvara Selenopleurw strata ANGELINs A n d rarumskalk eller regio Co l!o eory ­
pharum. l >e tre un derli ggande afdelningarne äro d e först af NATHORST u pptäekta
l ager, som l igga mellan Andraru mskalken och d e n k am briska sandsten e n . Lagren vid
An drar u m samm anställas m e d d e afdeln ingar, i h vi l ka HICKS delat d e p ri rnordial a af­
lagringarne i W ales.
Den mest d etaljerad e skilJring af l agringsförhållandena vid Andrarum har dock
le m n ats af TULLB:&:HG, som äfven åsk ådliggj o rt dem gen om karta och profil2).
Under n ågra år har Herr G. VON ScHMALENSEE vid Andrarum företagit i n sam­
l in gar fö r Sveri ges Geologiska Un dersök n i n gs räkn i n g. Ett ej ri n ga materi al , förtjent
af bearbetni ng, har d erigen o m och gen om d e j emfö re lsevis m i n d re betydliga sam li n gar ,
som gjorts af Un dersökningens tj enstemän, hopbragts. Då D:r NATHOHST på senare
tiden riktat sin a arbeten hufvudsakligen åt andra hål l och förklarat sig ej sjelf ämna
bearbeta försten i n garne från An draru m , har j ag företagi t mig att und erkasta dem en
närmare granskning. Jag h a r d o ek för denna gån g i nskränkt mig till försteningarne
i d e lager, som ligga u n der A n d raru rnskal k t_:n .
I Andraru mskalken hade reda n fö r länge sedan ANGELIN u nder u pprepade besök
gjort m y cket stora samlingar. Bland d ess försteningar h afva tri lobiterna en betydlig
öfve rvi oot • oeh de h a fva til l aldra största delen redan bli fvit beskri fn a i ANGELINs Pal mo n tologi a Seandinaviea . Nya beskri fn ingar o ch fi gu rer äro visserligen af beh ofvet
påkallade, m e n derrned torde l ä mp l igen k u n n a uppskj utas till d e ss behandl i n gen kan
s k e i samban d m e d en allmän bearbetning af hela gruppen . Utom tri lobiter före­
ko mma i A ndra rumskalken n ästan blott pteropoder och brach i o p oder. De förra vänta
ännu p å sin bearbetning, men d e sen are h ar j ag förut beskrifvit 3).
Det öfver Andra­
rumskal k e n liggan d e l agret m ed A gnostus l mv i gatu s h ar först i sen are ti d uppmärk­
sammats vi d A n d rarmn , m e n flertalet af d ess försteni ngar har förut beskrifvits från
an dra h åll, isynn erh et från V estergötl an J.
De u n d e r And rarumskal k en l i ggan de l agren s försten i n gar hafva dere m o t hittills
blifvit mycket ofullständ i gt bearbetade. D e upptäcktes, som förut nämnts, först af
NATHOHST.
Sedan d ess h afva d e sparsam t uppträdande brachiopod erna 4) och alla för1) O . ToRELL, Pet.rificata suecana formatiorlis cambricre, Lunds universitets årsskrift för 1869, tryckt 1870.
2)
S. A. TULLl:!ELW, Om Agnastus-arterna i de kambriska aflagringarne vid Andrarum.
Ser. C, N:o 42, 1880.
3) LINNARSSON,
On
the
Hand!., Bd. 3, N:o
4) LINNARSSON,
J.
C.
Brachiopoda
12,
1876.
of
the
Paradoxides
Beds
of
Sweden.
Sveriges Geol. Unders.,
Bihang t . K. Sv. Vet.-Akad.
5
STRATIGHAFTSK ÖFVERSIGT.
steningarna i en afdelning, kalken med Conocoryphe exsulans 1), beskrifvits af mig och
de
talrika agnostiderna af TuLLBEHG 2).
Andrarum,
ehuru
åtskilliga af
de
Af de öfriga har hittills intet beskrifvits fråH
der
uppträdande
arterna
förut
äro
kända
från
andra häll.
Då
jag
nu
träffats
vid
Andrarum
ånyo
afbilda
går
att lernna en förteckning öfver alla de försteningar, som hittills
i
lagren under Andrururnskalken, så synes det öfverflödigt att
oeh beskrifva de arter, som förut af TULLBEHG och mig sjelf beskrifvits
såsom förekommande vid Andrarurn.
Af dem, som ej förut blifvit beskrifna från detta
ställe, lenlilas deremot beskrifningar och figurer, äfven om de förut äro beskrifna från
andra häll.
Innan jag öfvergår till sjelfva förteckningen, är det nödvändigt att lemna en kort
redogörelse för lagerföljden, ehuru dervid föga är att tillägga till det som meddelats i
de ofvan citerade arbetena.
Som jag sjelf blott gjort ett kortare besök vid Andrarurn,
kommer denna redogörelse hufvud�:>akligen att stödja sig dels på NATHORSTS och TuLL­
beskrifningar,
BEIWS
dels
på
Hr v. ScHMALENSEE S reseanteckningar och de af honom
insamlade profven.
de
I
lagren,
k.
s.
som
hafva
När
skifferbrotten
blifvit
Verkaån
Lagren
mng.
stora
en
Andrarum är det hufvudsakligen de olenusförande
genombrutna.
under
dess
linorig
man
vid
följer
Paradoxideslagreu i1ro bäst tillgängliga utmed den
lopp
från
stupning
ån
i
NV till SO, mellan Forsernölla och magasinet.
mot
sydostlig
dock
SO,
riktning,
något
kommer
starkare
man
än åns medellut­
derför till allt yngre
lager.
Det äldsta lager, som kommer i dagen vid Forsemölla, utgöres af sandsten, enligt
ANGELIN
innehåll<mde
Andrarum
trakts
par
belägna
sandsten
former
af
inlagringar af kiselskiffer.
Rallamölla
träffats
ej
funnit
några
en
NATHORST har vid den ej långt från
otydlig Hyolithus; för öfrigt hafva i denna
försteningar, om man ej som sådana vill räkna ett
och antagna lernuingar af Fucoides.
Scolithus
I följd af sitt läge och
sin petrografiska beskaffenhet samt frånvaron af trilobiter, måste denna sandsten sam­
manställas
gagnat
med
detta
den
namn
s.
k. Fucoidsandstenen i Vestergötland.
förekommande sandstenen.
Paradoxideeskiffrarne
ANGELIN,
öfver
NA'l'HORST och
Andrarum
börja
med
TuLLBERG
betecknas
den
sandsten
och
färgen
ljust
eller
lerskiffer,
ningen
är Olenellus Kjerulfi LINHS.
svagt
med
temligen
187 3
1) LINNAUssoN,
6
fot mäktig bädd af en bergart, som
3.
På
TuLLBERGs
karta
»Gråvackeskiffern» är ett mellanting
fint
gry,
men otydlig skiffrighet, till
Den märkligaste, ehuru ej ymnigaste förste­
Dessutom förekornrna Ellipsocephalus Nordenskiöldi
BuöGGER,
Enligt ett meddelande af Professor
hamn år
2)
siffran
grönaktig.
n. sp. (ymn.), Arionellus primwvus
LINRS .
en 5 till
benämnt »g r å v ack e s ki f f e r».
med
mellan
grå
ANGELIN har också be­
- jemte namnet Hardeberga-sandsten - för den vid Forsernölla
Hyolithus sp. ind. och Lingulella Natho1·sti
O.
T o R E LL vid naturforskaremötet i Köpen­
var det detta lager, som han i sitt ofvan citerade arbete betecknat med
Om
Ser. C, N:o 35,
TULLBERG, ]. c.
faunan i kalken med Conocoryphe exsulans ("coronatuskalken»), Sveriges Geol. Unders.,
1879.
6
STHATIGRAFISK ÖFVERSIGT.
namnet
Paradoxidis
Kjerulfi
strata.
>>lemningar
af
Wahlenbergii
ANGELIN,
tångarter>>,
som
strata,
hvilket nu borde utbytas mot namnet Par.
från >>gråvackeskiffern>> ej kände andra försteningar äu
den till >>Första eller Äldsta Sandstens-Gruppen>>
hänförde
och uppgaf, att den tycktes öfvergå till Hardebergasandstenen 1).
Oaktadt detta petro­
grafiska närmande till Hardebergasandstenen och olikheten med de öfverliggandc Para­
d oxidesskiffrarne
måste
dock
>lgråvackeskifferm
på grund af sin trilobitfauna förenas
med de senare, om också sjelfva slägtet Paradoxides saknas.
Upptill
öfvergår
f o sf o r i t fö ran d e
NATHORST 4)
11gråvackeskifl'ern>1 i en mörkare och hårdare, mestadels oskiffrig,
b e r g a rt af
framhålla
d'osforitförande
dess
kalkster}l) '
vexlande sammansättning.
halt
af
hvilken
som upptill blir mörkare)) 5 ) .
kalk
och
fosforit.
STOL P E 2 ) , TöuNQUIST3) och
Af
TuLLBEHG Lenämnes den
dock sä•res
stundom ersättas af en >�lJ'usarå
skiffer,
b
�
Prof, som Herr v. ScHM ALENSEE insamlat vid denna nivå,
utgöras af en mörk, finkornig, qvartsitlik, hård sandsten med fosforitknölar.
Fosforit­
kalken tyckes således vara det egentligen utmärkande, under det att sammansättniJJgen
för
öfrigt
biter
vexlar.
På· försteningar iir Jen fosforitförande bergarten fattig.
hafva inga lemningar· träffats.
kalkhaltiga
varieteten
Af trilo­
NATHOHST, TöuNQUIST och TuLLBERG hafva i den
träffat en Lin_qulid.
De prof af den sandstensartade varieteten,
som insamlats af Herr v. ScHMALENSEE, innehålla obestämbara fragment af eu Acro titele
och en liten Lingulella.
Den fosforitförande ber<rartcn
öfverlaoTas
af en s v a r t lcrkiff e r med b
<rrätt streck '
b
b
hvilken
tighet
NATIIORST.S
i
af
eu
liten
två
fot.
NATHOHST
uppgifver
från detta lager en Lingulid och en
De af Herr v. ScHMALENSEI<: insamlade profven innehålla uågra fragment af
Hyolitku�.
en
till
första up}Jsats Lenämnes ritskiffer och uppgifves hafva en mäk-
Linf!ttlella, ett fragment af en AcTo thele (?) samt ett skal af en Acrot'l'eta eller
Ouolella.
Härpå följer en hård och seg, ljust grå kalksten med svafvelkis, glaukonitkorn och
fosforitknöl ar, uppfylld af trilobitfragmen t och äfven innehållande en och annan brachi­
pod.
Af trilobiterna har ingen kunnat ens till sln.gtet bestämmas, med undantag af en
Pantdo:cides,
som,
att
döma
af fragment
af thoraxleder och pygidiurn, som finnas i
Lunds geologiska museum, står niira P. Hicksii SALTER eller Lnöjligen är identisk med
Dc
den.
h�1r
träffade brachiopoderna tillhöra slägtena Lin,qttlella, Acrotreta och Acro­
I följd af det fragmentariska skick, hvari försteningarna i denna kalksten före­
thele.
komma, har den fått namnet 11f rag men t k a l kn.
Den bildar ett band af en till en och
en half fots mäktighet.
))Fragmentkalken>1 öfverlagras af en mäktig serie af alunskiffer, hvilken öfverhufvud
ej
företer
olika
synnerligen stora vexlingar i afseende på bergartens beskaffenhet, men vid
nivåer
innehåller
olika
försteningar.
Den närmast ofvan 11fragmentkalkem lig­
gande alunskiffern, som enligt de af Herr v. ScHMALENSEE insamlade profven är rik
1) ANGELIN, Geologisk öfversigts-karta öfver Skå n e , sid. 18.
2) M. STOLPE, :Fosforsyrehnltig b e rg a r t i Skåne. Geol. Fören. F ör h a nd! . 187g, Bu. I, sid. 235.
:1) S . L . TÖRNQUIST, Berättelser o m e n �eologisk resa genom Skånes och Ostergötlands paleozoiska
sommaren 1 8 7 5 .
Ö fver s. af K. Vet. Akad. Förhand!. 1875, N:o 10, sid. 44.
4) NATHoltST, 1869, sid. 64.
5) TULLBERG l. c., sid. 3.
på
trakter
STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT.
7
svafvelkis, synes vara ganska fattig på försteningar. Herr v . S. har i d enna skiffer
funnit Obolella sagitta lis SALT. och Lingulella sp. indet., Protospongia Jenestrata SALT. En ­
ligt TuLLBERG innehåller skiffern o mkrin g se x fot ofvan fragmentkalken en del orstens­
bollar och NATHORST skall i en sådan hafva funnit en Li ostracus (?) 1) och Agnastus
.
atavus TuLLBERG. Denna del af alunskiffern ( TuLLBERGS 4) sku lle d erför kunna be­
tecknas såsom s k i ff e r m e d A g n o s t u s a t a v u s.
Den d el af alunskiffern , s o m följ er närm ast efter skifl'ern med Agnastus atavus, är
dold af morängrus eller åtminstone rubbad i ytan . Orstens bollar, som träffas lösa vid
åbrädden ett stycke längre ned, hafva enligt TuLLBERG sannolikt haft sin plats h är.
Denna orsten tillhör d e ll fö rst af NATHORST u pp m ärksam made, af en mycket karak­
teri stik fauna utmärkta bildning, som NATHORST ben äm n t c o r o n a t u s k a l k och fö r
h vilken j ag senare användt namnet k a l k e n m e d C o n o c o r y p h e e x s u l an s. Den är
späckad m e d försteningar, Paradoxides Tessini BRONGN., P. Hicksii SALT., var. palpe­
brosus LINRS., Liostracus aculeatus ANG., Sel enopleura parva LINRS., Conocoryphe exsulans
LINRS., C. tenuicincta LINRS., C. Dalmani ANG. och C. i mpr ess a LINRS., A.qnostus gi bbus
LINRS. , A. fissus LUNDGREN, A. fallax LINRS. , Metaptarna Barrandei LINRS., Hyolithus s p.
indet., Lingulella sp. in det. , Acroth el e intermedia LINRS. och Obolella sagittalis SALTRR.
Om försteningarne i den n ärmast omgifvand e alunskiffern är ingenting k ändt. Af
TuLLBERG betecknas hith ö rande lager med 5.
Något l ängre åt SO ( TuLLBERGS 6) är en något högre d el af alunskiffern gen o m ­
skuren i åbrädden till ett dj up a f n ågra fot. Från d enna skiffer, hvilken k a n betecknas
som a l u n s k i ffe r me d M i c r o d i s c u s s c a n i cu s , inn ehålla Geol o giska Undersök­
ningens samlin gar Parado:-cides Tessini och Hicksii, Liostracus Linnarssoni BRÖGGER,
Micr·odiscus scanicus n . s p. , Agnastus falla.v LINRS. och Acr·othele intennedi(/ LINRS. TuLL­
BERG u p pgifver dessutom Conocoryphe Dalmani ANG., Hyolithus sp., A.gnostus fissus
LuNDGR. och A. par·vifrons LINRS. I orsten ar, belägna några fot dj upare , har han funni t
A. fissus och A. gib b us .
Af de följ ande afdelningarna af Paradoxidesskiffrarn e fin nas inga sammanh ängande
gen omskärni ngar. De hafva träffats blott p å enstaka p unkter, hvar för si g, u tan sam­
band m e d d e öfriga. Deras i nbördes förh ållande h ar således ej k u nnat genom direkta
i ak ttagelser bestäm mas, och är d erfö r delvis ej fullt af:rj ordt, enär i vissa fal l icke h e1ler
n ågon säker ledning kan h e mtas af fau n ans all männa karak ter eller a f för h ållanden a
på and ra trakter. Äfv ens å m åste man stanna i oviss h et, h uruvi d a n ågra änn u obe­
kanta rnellanlager, skilj d a från d e redan kända, finn as.
När mast öfver skiffern med Parado xides Hicksii förlägger TuLLBERG i si n tabl tl
öfver lagerfölj d e n vid An drarum 2) en skiffer, som i1r blo tt a d i vcnstra s tr ande n af
Verkaån , öster o m d en bro , som l ed er öfver ti ll Li l l a V crk et ( TuLLRERGS lokal !-l).
Denn a s k iffer, hvilken k an beteckn as som a l u n s k i ffer med Ag n o s t us i n t crme di us ,
·
1) G eol ogiska
Undersökningens samlingar inn e h it l i n ett orstcnsstyeke med en hufvudskölrl nf Liostmcus Lin·
RRÖGGER, h v i l ket enl igt eti ke t t e n iir funnet af NATITORST vid Forscmölln; någon niirman: uppgift om
platsen i lagerfölj<lr:n filllws der ir:kc.
Mi\hiinda hiirstamm:u d<:tt.a orst.r:nsst.ycke friln d<:una nivå, vid hvilken
man a nn a rs snarare sk ul l e kunnn viinta att. finna Lioslracus acu/eatus ANG.
2) TULLBElW, l. c., sid. 9.
narssoni
8
STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT.
innehåller Paradoxides 1'essini, Liostracus Linnarssoni, A,qn o s t u s intermedius TuLLB., A.
cicer TuLLB., A. Jallax, A. pa rv ifro ns o c h Pr oto sp ongi a (enestra ta. Försteni ngarn e äro
här, i m o tsats mot det vanliga förhållandet vid Andrarum , allm änt något snedvridna,
dock ej så, att d e blifva svåra att igenkänna. B e r g arten är en rent svart skiffer.
Tr ilobite rn as skal är ofta bibehållet och afsticker genom sin hvita färg.
Vid Lilla Verket, midt emot sågen , träffas likaledes i venstra åkanten ( TuLLBERGS
lokal 7) a l u n s k i ff e r m e d A g n o s t u s r e x. Dess förstenin g ar äro Paradoxides Tessin i,
L i os t r acus Li n n a rss on i , A,qnostus nudus BEYR., var. scanicus TuLLB., A-. rex BARR., A.
fallax o c h A. p ar v ifro ns . B ergarten är mindre rent svart än skiffern med Agnostus
i ntermedius. Ehuru, sås o m TuLLBERG anmärkt, förhållandet mellan dessa s kiffrar ej
för n ärvarand e kan m e d säkerhet a fgör a s , synes det antagligt att skiffern med Agnostus
i ntermedius ligge r djupare, emedan den till sitt u tsee n de mer närmar sig til l de an d ra
afdel ningarn a.
Skiffrarne med Agnostus i n termedius och Agnostus rex äro de yngsta afdelningar,
som finnas blottade utmed Verkaån. Närmast yngre afdelningar h ar man att söka
utefter den häck, som flyter för bi slöj dskol a n och sågen samt midt emot Lilla Verket
u t falle r i V e r k aån .
De af Herr v. ScHMALENSEE här insamlad e försteni ng a r n e här­
stamma hufvudsakligen från två ställen, det ena nära slöj dskolan ( TuLLBERGS lokal 10),
det andra l än g r e åt öster, n ärmare sågen. Skiffern på förra stället är enligt TuLLBERG
äl dre än d en på d et senare.
Den i närheten af slöj dskola n i nsamlade skiffern , hvilken kan betecknas såsom
alun skiffer m e d C o n o c o r y p h e m q u a l i s, innehåller Paradoxides sp. indet., Lio­
stntcus Linnarssoni, Co n o c o ryph e a3q u al is n. s p . , Harpides breviceps ANG., Microdiscus
eucentl'us n . s p . , Agnastus nudus, var. scanicus, A. Jallax, A. pa·r vifrons, var. , och P1·oto­
sp ongiajenestrata. TULLBERG u p pgifver d essuto m h ärifrån änn u några an dra Agn ostus-arter.
Närm are sågen finner m an en starkt vittrad, lätt sönderfalland e skiffer, som efter
sin mest utmärkan d e förstening kan kallas a l u n s k i ffe r m e d P a r a d o x i d e s D a v i d i s.
Den innehåller Pa ra dox ide s Tessini (mycket sälls.) , P. Davidis SALT ( ymn. ) , P. brachyr­
rha c l� is n. sp. (teml. sälls.) , Ag n astus punctuosus ANG., A. nudus, var . scanicus, A. fallax,
var. sam t enl. TuLLBERG Agnas tus incertus BRöGGER, A. elegans TuLLB. och A. pusillus
TuLLB. S kiffern m e d Para d . Davidis är, liksom skiffern med C o n o co ryphe mqualis, i
allmänhet r ostfä r gad på skifTringsytorna ; försterlingarnes kal kskal äro vanligen förstörda.
B e r garte ns benägenhet att s ön d e rfalla i m i ndre stycken gör att man h ar svårt att
erhålla de här föreko m m ande stora Paradoxides-arterna i ann at än ganska fragmenta­
riskt skick, e h uru d e synas ej sällan hafva varit jemförelsevis ful lst än dig a , då d e blefvo
i n b ädd ade. Om det gamla, nu vattenfyllda skifferbrottet Djupet gj ordes tillgängligt ,
skulle m an möjligen , såsom NATHORST påpekat, finna bättre b evarad e e x e m plar af dessa
i ntressanta former. - Närmast under skiffern med Paradoxides D a vi di s uppgi fver sig
NATHORST hafva funnit ,en Arionelluso, lik A. ceticephalus BARR., samt en Conocoryphe?
j emte Protospon,qia o c h en Hyolithus, hvilka sistnämn da äfven finnas tillsam mans med
P. Davi dis? något högre upp samt i skiffern omedelbart under Andrarumskalkem.
Den na af NATIIOBST o mniimn d e lågre skiffer torde vara skiffern med Cmwror,yphe cequal1:s,
så framt i cke ett mdln.nlager mellan den oeh skiffern IIH�rl Pa1·. Dnvitlis.
STRATIG RAFISK ÖFVERSIGT.
9
Skiffern m e d Parad oxides D avid i s öfverlagras vid sågverksbäcken af en svart
skiffer, som enligt TuLLBERG kan följ as än da till det gamla skifferbrottet Dj upet, der
d en i sin ordning öfverlagras af A n drar umskalken . Den senares rika trilobitfau na, som
förut är k änd gen o m ANGELINs Palm ontologia Scandinavica, innehåller en m ängd nya
typer, till hvilka i nga motsvarigheter finnas i d e u n d erliggand e lagren. Ä fven inne­
h åller den ett ej ri nga antal brach iopoder, såsom .Acrothele coriacea LINRS., .A cro t reta socialis
SEEBACI-I, lphidea ornatella LINRS. och Obolella sagittalis SALT. En mängd af d e former,
som förekomm a i Andrarumskalken , isynnerh et .Agnosti och brachiopoder, u pp träda
redan i ett k alkband, som ligger omkring e n fot under And raru mskalken och som fö r
öfrigt är u tm ärkt h u fvu dsakligen genom ett stort antal arter af slägtet Hyolithus sam t
derför lämpligen kan betecknas som Hyolithusk alk. Från paleontologi sk synpunkt
k un n a således, åtminsto n e i stort sedt, Hyolithuskalken och Andrarumskalken betraktas
s o m ett h elt, o m också p å samma gång icke så alldeles obetydliga skilj aktigheter finnas
d em e m ellan . Då m i n u ppgift v i d detta tillfälle varit att skildra d e j emförelsevi s
m i n dre kän da faun o r, som äro äldre än Andrarum skalkens, så h ar jog ansett d et lämp­
ligast att ej n u b e h andla faun an i d e n m ed Andrarumskalken n ära samman h ängan d e
Hyolithuskalken. A f samm a skäl l em n ar jag o ckså å sido d en skiffer, s o m n ärmast
orngi fver Hyolit husk alken och hvilken i synnerhet är utm ärkt gen om d en ymniga fö-re­
komsten af Protospon,qia fenestrata. I den följ ande red ogörelsen för faunorna i de undre
Paradoxideslagren vi d An drarum komma d erför i cke att upptagas några försteningar,
som u ppträda först i l ager som äro y ngre än skiffern med Paradoxides Davidis.
Till h ufvu dsaklig gru n d för bearbetn ingen h ar legat det i Geologiska Undersök­
n i ngens samlingar befintliga materialet, och alla figurerna äro tecknade efter origi n al
tillh öriga Geologiska Undersökningen . Då Professor B. LuND GR EN fått kännedom om,
att j ag var sysselsatt med
en bearbetning af försteningarne i de äldre Paradoxides­
lagren vid Andraru m , h ad e h an godheten att ti ll mitt begagn ande sända mig d et ma­
terial, som finnes i d et u n d er h an s vård ståend e museet i Lund. Då denna sändn ing
erhölls, voro tafiorna redan litograferade, så att jag ej för dem kunde begagn a mig af
det ökade materialet, men i texten har j ag på vederbörliga ställen infört de u p plys­
ni ngar, s o m h e mtats deraf. -- Professor G. LINDSTRÖM har likaledes med vanlig välvilj a
tillåtit m i g att fritt begagna samlingarn e i Ri ksmuseu m . - Det vigtigaste u thtndska
materi al j ag haft att tillgå för j emförelse har varit ett par samlingar från St. Davi d s
i Wal es, a f hvilka den ena, bestående af några få exemplar, till h ö r Upsala Universi tets
geologiska museum, dit d e n blifvit förvärfvad ge n o m k öp, den an dra blifvit hemförd
frtm stitl let af Lektor S. L. TöRNQUIST, som benäget sU1llt den till mi n dispositi o n .
FÖRTECKNING ÖFVER FÖRS'n�NINGAHNl�.
l0
II.
FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNK
P ARADOXIDES TESSINI
BRONGN.
Tall. I, tig. 1- 13.
1821.
Entomostracites parado.r:issimus WAHLENB., Petrif. tell. suec., p. 34, t. I, tig. l.
1822.
Pm·adoxides Tessini BROt-WN., Rist. nat. des crust. foss., p. 31, t. IV, tig.
1826.
Olenus Tessini DALM., Vet.-Akad. Han d! , p. 254, t. IV, tig. l.
1851.
.
Paradoxides Tessini ANG., Palreont. S c a n d., t. r, tig.
1 8 78.
»
»
»
»
»
"
1879.
»
»
»
l.
1--3.
BRÖGGER, �yt Mag. for Naturvid., Hd. 24, p. 43, t. II, tig. 6, t. IV, tig. 9.
var. Wahlenbe1'gi ANG., Pal . Scand. Appendix, p. 94, t. I a, tig. l.
var. Oelandicus ANG., Pal. Scand. App., p. 94, t. I a, tig. 2.
LINNAKSSON, Om fa un a n i k a l k e n med Conocoryphe exsulans (»coronatuskalken»)
p. 6, t. I, tig. 1-4.
denn a art blifvit så ofta beskrifven , tord e d et vara öfve rflödigt att här l e mn a
beskrifni ng af densam ma. D e n ige nk ä nn e s lätt från öfriga svenska arter
på sin framtill tr u bbigt rund a d () e ller n äst a n tv ärhuggna , m ed två par sidofåror för­
s e d d a panna, sin s m ala o ch l ångsträ c k t a th orax med tvärt tillbakaböj da, s karp t till­
s p ets a d e pleur m , sitt sp a d l i k a , h el b rä. d d ad e p ygi dium .
Vid Andrarum u pp t räd er Par-. Tessini på olika nivåer un der n ågot olika former.
O fverh ufvud hafva blott h u fv udsköldar träffats i så s t or t antal, att deras utmärkande
karakterer kunna med n åg o rlu n d a säkerhet bestämmas. Den äldsta formen (fig. 3, 4),
som är t e rnlige n vanlig vid Forsemölla, i k al k e n m ed Conoco ryp h e exsulan s och skiffern
med M i c r o d is cu s scanicus, öfverensstäm m er n ära med d en i V estergötland allmänt före­
kommande. I ski ffe r n med Agn o stus intermedius förekommer särdeles ymnigt en a n n a n
for m (fig. l, 5 , 6). Den utmärker sig i s yn n erhe t d e rig en o m , att suturen bakom ögat
är nästa n rätt b ak åtriktad , un d er det att den hos den förra formen böjer s ig temligen
starkt u t åt . Äfven syn es dess p an n a hafva m er r ätli nig a konturer. De fr a gm ent, som
träfl'ats i skiffern med Agnostus rex visa i n ga i ögonen fallan d e egen domligheter. En
h u fv u d sk öl d från skiffern med Conocoryph e m q u ali s (fig. 7) har p a n n an starkt vi dgad
framåt och ändloben ovan l ig t u t d ragen. Från sk iffe rn med P a rad. D a vi dis i nne h ålla
G e ologisk a Undersökningens sa m lingar utom ett fragm ent af thorax blott en temligen
oty d lig h ufv u dsköl d .
Geologiska m u seet i L und innehåller ett par hufvudsköldar, af
hvilka den ena ä.r n ä stan fullständig o c h ga nska nära liknar exemplar , som träffas i
de läg re delarn e af zonen med Paradoxi d es Tessini. Ett par h u fvudsköldar från d e n
skiffer, sorn ligger o m e del b a rt u n d er Andrarumskalken och s kilj er den frå n Hy olith us ­
kalken , synas äfven t i llhöra denna art. D e kunna sn arast jemföras m ed det exemplar,
som afbildats från skiffern med Con o c ory phe mqu alis.
Då
en
d etalj er ad
FÖ1n' E C KN1 N G ÖFV E l{ .FÖHST EN JNGAHN E .
11
Hypo�tom från olika nivåer likna h varandra d eri , att d e äro korta och breda,
�tarkt vidgade framtill med den främ re k o n turen trubbigt ru ndad. Två linier, d ragn a
från hyp ostornets frH,mre h örn till rn idten af dess framsida , skulle m e d hvarandra bilda
en mycket. trubbig vin kel.
Af th orax föreligga, utom enstaka leder, blott två n ågot betydligare fragm ent, en
från s k iffern med Agno stus i ntermedius (tig. 1), ett från skiffern med Parad oxides Da­
vid i s (tig. 2 ) . De likna hvarandra deri, att rachi s är bredare än sidoloberna, att den
an d ra ple u ra n är längre än d e tillstötande och att å d e bakre ledern a taggarne blifva
u ll t längre. Exemplaret frå n skiffern med Para doxides Davidis visar äfven h u fv u d ets
venstra h orn ; det sträcker sig till d e n åttonde t horakalleden och slutar i j emnbredd
med d es� tagg. Särdeles l ånga taggar har det sista thorakalsegrnentet, som dock ej
är synligt på n ågotdera af d es�a exem plar. Ett ej afbild adt pygidi u m från skiffern
med Agnostus i n termed i u s har det sis t a thora.kalsegmentet fastsittande. Dess pleurm
i.i ro fyra gånger längre än pygidiet.
Hos exemplar frå n Andrarum liksom från andra lokaler vexlar pygidiet, isynn erhet.
i afseende på den plattade k a nten bakom spetsen af rac h i s . Den är än smalare, ä n
bredare, ä n vinkelböj d , ä n r u n d ad , ä n tvärhuggen. D en tord e öfverh ufvud vara mera
u tvecklad hos exem plar från h ögre nivåer.
Såso m af det fö regående synes, h ar Pa r a d o xides Tessini en mycket stor vertikal
utbredning, från kalken m e d Conocoryphe exsulans ända till skiffern m ed Paradoxides
Davi dis och , efter hvad d et vill synas, till den mellan Hyolithuskalken och An d raru ms­
kalken liggan d e skiffern . I de sistn äm n d a skiffrarn a är den d o ck sällsynt och likaså i
skiffern m ed C o n o coryph e mquali s. D et är väl m öj ligt, att det kan finnas lämpligt att
fördela de former, som h iir förts tillsammans, på flera arter, men för n ärvarande låter
det sig svårligen göra. Arten är för öfrigt funnen på en rn �1ngd ställen i Sverige och
äfv e n i Norge. S ärdeles n ärstående, o m ej identisk, är deu b ö h m iska P. Boh ernicus
BoECK.
PA RADOXIDES
T a fl . I, ti g .
1863.
1864.
»
Paradoa:ides Davidis
»
»
»
»
DA VIDJS
SALT.
1 4 , 15, t a t L I I .
SAL T . , Quart. J o u r n . G e o l . S o c . , V o l . XIX, p . 2 7 5 , 2 7 6 ( fi g u ra p c s s i m a) .
»
»
Q u a r t . J o u r n . G e o l . S o c . , V o l . XX, p. 2 3 4 ,
t . X I I I , ti g .
1--3.
M e m . G e o l . S u r v . , D e c . XI, t. X .
O aktadt temligen all män vid en viss nivå är denna art svår att erhål l a i a n n at än
mycket otillfredsställa nde skick , emedan den skiffer, i hvilken den föreko m mer, å l' syn ­
n e digen bräcklig. O m m an tager till hj elp al la d e fragm ent, s o m insamlats , k an man
dock vinna en temligen fullständig k än nedom o m byggnaden af dj u rets olika delar.
De största h u fvudsköl dar s o m träffats hafva en l ängd af öfver 1 00 m m . A l l a äro
e m ellerti d mer eller m i n d re ofu1lstän diga och sk adade genom pressning. Pann an l i k n ar
teml igen n ära d en hos P. Tessini. I allmänhet torde h on vara n ågot starkare vi dgad ,
mea
u n d a ntagsvis gifvas exemplar af P. Tessini, som hafva lika starkt vi dgad p a n n a.
12
.FÖHTECKNING
ÖE'VEli
l!'ÖWSTENINGAJ.�N E .
D e n främre konturen ä r mera utdraget rundad, ej så tru bbig s o m h os P. Tessin -i.
Ä fven h äri visar d ock det afbild a d e exem plaret af den scuarc arten från skifl'eru med
Conocoryphe mqualis (taft. I , fig. 7) ett närmande till P. Dav idis. I sin bakre d d bär
pannan två par dj u p a och skarpt u tpreglade faro r, som n å öfver midten och der föga
aftaga i dj up. An dlobens längd är mer än du bbelt större än den öfriga p a n n a n s 1).
Ö gonen äro, för en art af d etta slägte, temligen små o c h ligga u n gefär m i dt emot
pannans främre siclofåror. Palpebrallobern as längd är l i ka med eller n ågot m i n d re äu
deras afstånd från h u fvud ets bas och något, ehuru blott obetydligt, större än af8tåndet
m ellan deras bakre ändpunkter och p an n a n . Hos P. Tessini vcxlar palpebrallobemas
storlek betydligt med åldern , men de äro alltid längre än d eras afstånd från h ufvu clets
bakre kant. S u turen är bakom ögat lindrigt S-forrnigt krökt och når hufv u d ets kant
n ågot u tanfö r ögonens projektion. - Alla exe m p l aren sakna skal o c h stenkärnorna
visa i allmänhet i n ge n antydning till skulptur. Af n ågra aftryck finner man, att s k a l et
åtminstone p å de fasta k inderna h aft e n tät och fi n granulering. E nligt SALTER l:;], ola
kin derna hos den engelska formen vara groft granulerade. Bland sten kärno r från A rt ­
drarum finnes ett exemplar, som o ckså tyckes h afva k i n d ern a groft o c h oregel b u n det
gran u lerad e, men d e n n a sken bara skulptur tord e vara uppkommen geno m n ågon se­
k u n d är förändring och icke va:ra e n afbi l d af sjelfva skalets ornamentering.
Hyp ostom et är bygdt u ngefär såsom hos P. Tessini. Dock är den främre delen
mer utdragen . Två linier, d ragn a m ellan hypostomets främre h ö rn och m idten af dess
främre rand, skulle med hvarandra bilda e n rät v i n kel. SALTEHS figur af hypostomet
visar d etta mycket trubbigare fram till ; m e n ett i U psala u niversitets geologi ska m u­
seum befintligt exem plar från St. D avid s synes stäm ma fullkomligt med de sve n sk a ;
dess ursprungli ga form har d o ck gen o m förskj u t ning blifvit n ågot fö rändrad .
A f th orax föreligga blott fragm ent, och antalet leder kan derför ej bestämmas.
Det största (taft . I , fig. 15) visar o m kring 10 af d e sista lederna j emte e n del af stj erten.
(Den h ögra s i dan h ar varit täckt af ett annat föremål och ä r derför otydlig). Rachis
är h är smalare än sidolober n a . Pleu rorn as inre del är, utom hos d e allra sista lede rn a ,
n ästan rak o c h j e m nbre d . Den främre kanteu ä r n ågot uppböj d o c h slutar tvärt m e d
e tt h a k . Ple u rornas yttre d e l ä r sabelform igt böj d , lån gsamt afsmalnande t i l l en h vass
spets, och hos de bakre lederna betyd ligt längre än den inre delen. Hos de allra
sista lederna äro pleurorna n ästan p araHela med kroppsaxeln o e h af en betydlig längd .
Plcurornas fåra sträcker sig från främre kanten snedt bakåt ett mindre stycke i n på
den sabelformiga yttre delen .
I främre delen af thorax äro - att döma af n ågra
en staka leder, som säkerligen tillhört denna främre del - pleurm betydligt kortare.
D e ras längd är m i n dre ä n eller p å sin h öj d lika med rach i s' bredd ; den yttre delen är
helt liten , blott bild a n d e en kort, bakåtböj d tagg. - N ågra aftryck af skalets yttersida
(se t afl. II , fig. 3) visa, att pleu rorna s yttre del varit orn era d med oregel bundna, af­
b rutna, u pphöj d a li nier, parallela m e d kantern a, utåt tilltagande i styrka ; den inre
delen vi sar m ärken efter gran ulering. På aftryck af skalets invikna d el (fodret
cloublu rc BARR.) ses som vanligt en transversel striering.
-
=
1)
H ii r l i k s o m p å a u tl r a s t iillen rä k n a r
ja g ej nackrin gen
till paunan.
.F ÖUTECKNING ÖFVEH .FÖW:iTENINGAltN E .
13
Pygi d iet består af e n spadformig hufvaddel o c h två sabelformiga bihan g. Den
förra (taft. II, fig. 6) är afiång, bred ast n ära främre kante n , jemnt och l ångsam t af­
smalnande bak o m den bredaste d el en . Sidokanterna äro n edvikna, den bakre k anten
u rringad i m i d ten , n ågot uppåtböj d . Rachis är subtriangulär med oty d liga konturer
och upptager två tredj e d elar eller n :\ got mer af längden. O b eräknadt den mot tho r ax
l e d a n d e ringen kan m a n u rskilja tv å temligen tyd liga leder. Isynnerhet är d e n främsta
väl u t vecklad. Den är gen o m en bågformig insänkning d elad i en främre större och
en bak re mi ndre del. Den andra leden är jemn bred , o d elad, blott gen o m en svag fåra
ski l d från den återståend e d elen af rachis. Sidoloberna äro oledade, framtill m ycket
sm ala, bakåt n ågot vidgad e. De svärdformiga bihan gen hafva ej på n ågot exemplar
träffats fullstän diga, men man finn er, att de varit m er än tre gånger längre än huf­
v u d d elen. Huru d e varit fästade vid den na kan man ej se. Alla exemplar sakna skal ;
p å i n t et ses bihangen utgå från hufvaddelens k ant, utan d e ligga ö fv e r den na (se
tafi. II, fig. 7) ; m e n s o m alla äro brutn a vid basen , kan man ej se h vad som förenat
d eras basaldelar. Bihangen bära i sin främsta del en svag longitudinel insänkning.
D c ä r o b redast n ära hufvuddelens midt. B a k åt afsmal n a de först något, men blifva
sedan på en längre sträcka n ästan j em nbreda , tills de sl u tligen tillspetsas. I si n främre
d e l följ a d c h u fvudd elens konturer och l ägga sig öfver dess nedvikna k anter samt
k o m m a d erigenom att liksom d essa konvergera . Ä n n u bakom h u fvaddelens slut fort­
fara dc n ågot att n ärrna sig til l hvarand ra. Derefter böj a de sig åter svagt utåt.
Tydligen m otsvara de svärdformiga bihangen det sista t h o rakalsegmentets förlängda
plcurn:> h o s Panul oxides Te ssi n i . Det ligger också n ära til l h ands att antaga, att huf­
vuel d elens första led , som till si n bygnad n ära liknar e n rach isled h os thorax, m ot­
sva rar sawma thorakalsegments rachis. Såsom skäl mot ett såd ant a ntagande kan d ock
anföras den o mständ igheten, att b i h an gen ligga ö fv e r h u fvu d delens k anter. På grund
h äraf är det antagligt, att den egendomliga byggn aden af pygidiet hos P. Davidis
u pp k o m m i t derige n o m , att det sista thorakalsystemet liksom skjutits bakåt öfver py­
gidiet och d erefter fastväxt med d etta . Pygidiets första rachisled skulle då vara lik­
som d n b bel, beståend e af två öfver h varandra liggande d elar, af h vilka den öfre sakn as
på alla de föreliggande exem plaren. Ett i Lunds geologiska museum befintligt aftryck
ger en temligen bestämd antydan i denna riktning. Exemplar af pygid iet från St.
DaviJs (i Upsala Universitets museum och Lektor T önN QUISTS samling) äro starkt för­
vrid n a , men tyckas hafva fullkomligt ö fverensstämt med dem från Andrarum.
O aktadt SA LTEUS beskrifni ngar och figurer i vissa fall
som jag i det föregåen d e
delvis påpekat - ej passa i n på d e n svenska arten i fråga, ä r d o ck i andra fall öfver­
ensstämmelsen så stor, att j ag ej tvekat o m i d entiteten, isynnerhet d å NATHORS T, efter
att hafva sett originalexemplar i England , fu n n i t denna otvifvelaktig 1), och då de
exemplar från St. Davids, s o m j ag sj elf haft tillfälle att se i svenska samlingar, vida
b ättre stänuna m e d A ndrarumsarten än med de e ngelska figurerna. Olikheterna torde
till en del b ero derpå, att de exemplar SALTER haft att tillgå varit mer eller mindre
förvridna och d erför vid afbildandet blifvit oriktigt u ppfattade. SALTER s ärskilj er flera
-
1)
N A'l'HORS'l', Berättelse, a fg i fv e n till K o n g.! . Vetenskaps-A k a d e m i e n , o m e n m e d u n d e rs t ö d a f <� l l m ä n n a medel
11tfö r d v ete n s k a plig resa till England.
O fve rs. af K . Vet. -A k a d . F ö r h . 1880, N: o 5, s . 46.
14
F Ö RT E C I\ N l N (}
Ö F V E J{
F Ö H t-> T J<: N I N G A l{N E .
fo rmer, a f h vi l k a en skull hafva det sista thora kalsegrnen tets pleurru korta o<.:h i n åt­
höj d a. Hos den svenska a rten tord e , att d ö m a af det, visserl igen ofullstä n d iga, ma­
terial, som finnes att tillgå, de bakre pleurm alltid regel b u n det tilltaga i längd l i k s o m
h o s den engelska h ufv uclform c n . Sannolikt �1 r den fo rm m e d k orta p l e u nc, hvilken
S A L T EH betraktar s o m e n varietet, i sj elfva verket en helt an n an art. H uru härmed
förh åller sig kan dock ej m e d s�ikerh et a fgöra s , så länge man ej känner, i h vad m ån
S ALTERS figurer äro restaurerade.
F ö re k o m m e r ymnigt vi d sägverksbäck e n i d e n skiffer, s o m beteck n at s m e d artens
namn.
P A RA D OX I D E S H I C K S I I SALT.
T a fl .
1 85 9 .
1 864.
1869.
1 879.
1 1 1 , tig. 1 - 5 .
Parado.rides Fo !'chharn nw1·i S AL T . , S i l u ri a , E d . 2 .
>l
11
n
n
11
var.
D e c . X I , t. X, fig . 9, p. 4 .
Mem. Geol. S u r v . ,
Hiclcsii ( SA L T . ) HICKS,
Qu
a r t . •Tou r n . G e o l . S a c . , Vo l . X X V , p .
5 5 , t . I I I , fig. l- L O .
p a lpeb1·osus L r N N A U S S O N , O m fa u n a n i k al k e n m e d C o n o c o ry p h e c x s u l a n s (nc01·on atu s k a l k e n >1), p . 9, t. I , l"ig. 5 - 1 1 .
Såsom e n form af P. Hicksii har j ag fö rut un der vari etets n a m n et p a lpebrosus be­
skr i fvit en Pa·r adoxides, af hvi l ken fragment träffats i k alken med C o n ocoryphe e x s ulans
vid A n d rar u rn , Gisl ö f o c h K iv i k s Esperö d . Den skiljer sig från h u fvudformen h u fv ud­
sakligen geno m d e betydligt större ögonen.
I al u n skiffern m e d M i crodiscus scanicus föreko m mer e n for m , s o m syn es mer n ärma
sig till elen typiska engelska formen. Geologiska Und ersökninge n s samlingar i n nehålla
emellertid af d e m ett ganska torftigt materi al . Några hufvudsköldar likna var. p alpe­
b l'osus der i , att pal pepralloben är stor o c h sträcker sig än d a ti ll närh eten af hufvudets
bakre kantfåra. Hos an dra åter är palpebrall oben jernförelse v i s l i t e n . S å äro ho� två
exem plar
I.
pannan s längd
})
största bredd - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - · - - - - - - - · - - - - - >>
bre d d vid b asen
palpebrallobens längel
>>
a fstånd från h ufvudets bas
- - - - - - - - · · - - - - - · - - - - · - - - - - - - · - - - - - - - · · - - . . . . . . - . . - - - - · - · · - - -
- · - · - · - - - - - · - - - - -
....
. . .
. . . .
.
..
_ _ _ _ _ _ _ _
- - · - - · - - -
- - . . · - - - - - - · - · - - - - - - - . . . . · - - · - - · - . .
_
_ _
_ _ _ _ _
--
-
_
_ _
_ _ _ _ _ , _ _ _ _ _
I I.
12
mm.
1 8,5
mm.
11
})
1 5 ,5
))
7
))
5
))
2,�
>>
9
))
6
))
5
Det större exemplaret öfverensstämm er n ära m e d den engelska forme n , såd an den af
HrCics beskrifvits, det mindre med var. p a lpebrosus. Ett ri k a re m aterial sk ulle antag­
ligen visa förenan d e rn ellanl änkar. Två exemplar i L u n d s museum visa följ a n d e d i ­
rnenswner :
I.
pannans längd
»
största bredd
>>
bredd vi d basen
palpebrallobens l ängd
»
afstån d från
.
..
.
. .
.
. ..
.
.
.
.
.
....
. .
.
...
...
.
.....
. . . .
...
.
...-.
. . . . . . . . . . . . . _ _ _ _ _ _ _ _
_ , _ _
_ . . _ _ _ _ , _ _ _ _ . . . . . . . . . . . . . . . . . .
_ _ . . _ _ _ _ _ _ _ _ _ . . .
.
.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
h u fv u d et�
bas
.
.
- . . . . . _ _ _
_
II.
19
mm.
l�
})
25
2 6,:i
15
Jn lll .
))
12
})
8
))
10
))
6
))
H
))
))
F Ö J�T E C K N I N G
Ö F V F. H
F Ö R S 'f E N I N GA llN E .
15
Med det förra stäuuner till s i n a p r o p o rt i o n e r p å det allra n ärmaste ett aftryck
från Wales i U p s ala Universitets muse u m .
Det är således otvifvelaktigt att d en i alun­
skiffern vid A n d raru m fö reko m m ande arten är i dentisk med den e n g e l s k a , e n åsigt,
som äfv e n Dr. HICKS s k a l l h afva uttalat efter att hafva sett de i Lunds museum be­
fi n tliga exempla ren . I afsee n d e på palpebrall obern as s t o l ' l ek vexla ä fv e n engelska exe m ­
plar b e tydligt, att d ö m a a.f ett annat ex emplar i Upsala m u seum. Det synes s ål e d es
ej v a r a skäl att a fs ö n d ra vari eteten palpeb?' O SU � från denna a rt .
En h u fvu d s k ö l d af b l ott o m kring 6 mi l l i m e t er s l ängd (fig. 5) visar att pann an h o s
u nga exem plar ej n å d d e fram t i l l d e n kant., som omgifver h ufvu d et.
HICKS h a r p å­
pekat d etsamma h o s e n g e l s k a exemplar af P. Hicksii, o c h ett l i k na n d e förhållan d e k a n
iakttaga s äfven h os a n d ra arter af s l äg tet .
Af thorax föreli gg a blott frag m e n t . Fig. 2 visar två pl eurro, s o m tydligen tillh ört
d en främre ell e r mel l e r s t a delen af t h o rax. De äro n i1stan raka o c h j emnbred a, till
dess d e h a s t igt öfvergå i en kort, b a k å tböj d tagg. Deras får o r äro mycket breda, l a n ­
c e ttfo r rn i ga , med p l at t b otte n .
Vid taggen s bas s a m m andraga d e s i g h as t igt , men
s ä n d a d o c k e n sm a l ar e oc h g r u n dare fo rtsätt n i n g ut i sj el fv a taggen . Der d e ä r o bre­
d ast, u pptaga d e o m k r i n g e n tre dj edel eller mer a f p l e ur an s bred d . - Ett e x e m p l a r i
L u n d s geologiska museum har d e I l första ledern a fa sts i tt a n d e v i d h u fvudet. Rachis
ä r m är k b art smala re än sidolobern a .
Pleurm h afva a l l a u n gefär sam ma fo r m som d e
afb i l d a d e ; h o s d e sista äro dock spetsarn e n åg o t l i tet mer u t d r a g na . - Fig. 3 visar
b a k r e delen af th orax samt pygi d iet, sedda frå n undre sidan. På de lj usare partierna
är sk a l e t i behåll, på d e m örkare ä r d e t b ort fa ll e t , så att man blott s er aftry ck et af
yttersidan . I främre d el e n a f detta fr a g m e nt upptager rachis e n fj erd ed e l af bredden .
Pleur::e h afva der u n g e fär samma for m som d e o fv a n beskrifna. L än gre b a k åt få pleurro
sm å n i n g o m e n an n an fo r m . D e v i dg a sig först o c h sam mandraga sig sedan hastigt v i d
t a gg ens bas. Dessutom h afva d e e n stark k r ök n i n g , s o m b ö rj ar redan i deras inre d el.
Närm ast pygidiet aftaga p l e u r::e långs a m t o c h r e g e l bu n det i längd ; men d e n s i sta n år
längre bakåt än den n är m ast fö regåe n d e . Hä r i g e n o m skilj er sig denna art frå n den
mycket närståend e b ö h miska P. spinasus B o E C K , h o s h v i l k e n den näst sista pleuran
sträcker sig bak o m den sista , s o m är starkt i n åt b öj d . Hos den s e n a r e a rt e n äro d ess­
uto m d e bakre ple u rm m era l ån g s a mt tillspetsade , ej så tvärt h o pdr ag n a som hos P.
Hicksii.
pygidiet fi n n as i G e o l o g i s k a Undersökn i ngens s a mli n g ar bl ott n ågra få, m i n d re
tillfredsställan d e exem plar från alunskiffern m e l l a n F o r s e m ö l l a och L illa Verket. De
likna i d e t hela e xe m p l ar en från exsu l a n s k alk e n , men ä r o ö fv e r h u fv u d m era otydliga
gen o m h o ptryckning, så att l e d n i ngen o ch r a c h i s ' k o n t u rer b l o t t m e d svårighet k u n n a
u rsk i lj a s.
Föreko m m e r i kalk e n med C o n ocory p h e exsulans (var. palpebrosus) o c h i skiffern
m e d Microdi scus s ca m e n s (dels d en typiska fo rmen , d el s former, s o m n ärma sig till
v a r . palpebrosus). En a r t , som förekommer i ))fragm e n tk a l k e n » , h ör m åh ända hit, e l l e r
står åtminstone m y ck e t n ära d e n n a art. Enstaka pleurm hafva d e n för d e n n a art ut­
märkan d e formen och ett mycket fi n t granulerad t skal . Ett ofullständigt pygidium
L u n d s m u s e u m visar också l i k h et, men tyckes h afva · haft s m al are sidolober.
Af
16
FÖRTF; C KNING ÖI<'VER
FÖRS'l'ENI NGARNE .
PA R A D OXIDEs BR A C HYRHACHIS n . s p .
Tafl. I II, fi g . 6 - 1 0 .
�
1 878.
Para doxides 1'ugulosus B RÖ G G E R, Nyt Mag. for Naturvi d . , B d . 2 4 , p . 0 9 , t . I I , fi g . 1 -3 (non ti g . 4).
L i m b us capiti s ante fro n t e rn p e r an g u st u s .
Frons s u b pyri fo r m i s , l o b o term i n al i l ate
rotu n d ato , s ul c i s lateral i b u s utrin q u e q u atern i s , ulti m i s s o l i s m e d i a m fro n t e m attingen ­
ti b u s.
L o bi p al p ebrales m a gn i , s e d s u l c u m c a p itis m a rgi n alem n o n attin g e n t e s .
pleuris
gla d i ifo rm i b u s,
Pygi d i u m
e x e u nti b u s .
H u fv u d s k ö l d e n s
sensim
in
o b l o n g u m , rh a e h i brevi , tri angulari , u n o tan t u m a n n n i o d i s t i n cto .
frä m r e
k ant
p an n an s m i dt är m y c k e t s m a l .
b er o r
T h orax
a c ul e u m l o ngiuscul u m , applanatu rn , l e n iter are n a t u m
i n åt
starkt
aftagan d e
i
b r e d d , så att d e n fra m fö r
P an n an p å a l l a exemplaren p l a ttad - h v i l k e t m å h än d a
d e r p å att d e l igga i skiffer -, päronfo r m i g , m e d d e n främre k an t e n b r e d t r u n ­
d a d , s i d a k onturerna m e l l a n b a s e n o c h d e t bred aste s t ället l i n d rigt k o n k a v a .
s i d o fåro r ,
af
h vi l k a
bl ott
det
s i sta n å r öfver m i d t e n .
Fyra p ar
P a n n a n s l ä n g d o c h bredd äro
u n ge fä r l i k a ; d e n största b r e d d e n nås vid fj erde s i d o fåran el ler m el l a n den tredj e o c h
�j e r d e .
Nackri n g e n ,
knöl.
åt m i n st o n e
s o m l i ga e x e m p l ar , p å m i dten fö rse d d m e d en liten
å
Pal p e b r al l o b e r n a stora, b e tyd ligt l ängre än deras afstånd frå n h u fv u d ets bas, m e n
ej n åe n d e t i l l k a n tfåra n . - Alla e x e m p l aren sak n a skal, m e n ett aftry c k visar att sk a l et
h a ft
en
ytterst fi n gran uleri n g å d e fa sta k i n d er n a , å p a n n an tät a , fi n a , o rege l b u n d n a
afb r u t n a v e c k l i n i e r m e d s a m m a r i k t n i n g s o m h o s P. ölandicus, å n a c k r i n gen båda d e ssa
slag a f o r n a m entering.
i
A n talet leder
Ra c h i s
i
är
Ett e x e m p l a r (fig.
8)
v i s a r d e l l främsta l e d e r n a .
d e l e n u n ge fär j e m n b r e d m e d s i d o l o b er n a , m e n bl i r bakåt s m a l a re
Pl eurm l i e - e l l e r svärdformiga , lån gsamt ö fv e rgåe n d e t i l l e n l i n d ri gt k r ö k t , p l att
än d e .
Såväl d e ras bakre k o n t u r s o m d e n fr ämre j c rn n t o c h l i kfo rmigt b öj d , utan n åg o n
tagg.
i n s k är n i n g .
h afv a,
fö rst
hos
t h orax o b e k a n t .
frä m r e
Fåror n a sträcka sig u t i tagge n , d e r d e s m ån i n g o m aftag a .
s ås o m
man
l ångsamt
P.
vari t
Hicksii.
o r n e ra d
fin n e r
oeh
af ett a ftry c k (fig.
9),
D e s i sta p l e u rm
en n ågot a n n a n form .
Dc v i d g a s i g
s a m m a n d raga s i g sed an h astigt v i d tagg e n s b ö rj a n , u n gefär såsom
Ett aftry e k a f n ågra af de främ re p l e u rm visar, att d e ssas ytt1'e h äl ft
-
med
orege l b u n d n a
veckl i n i er,
s o m gj o rt en mycket s p etsig v i n k e l m o t
d e r a s frä m r e k a n t .
Af
pygi d i e t
fi n n as b l o tt o fu l l s t ä n d i ga e x e m p l a r , s o m ej v i s a d e ss b a k r e k o n tu r e r .
lAn g d e n är större ä n bre d d e n ; d en s e n are antagl igen störst n är a m i dt c n .
u p ptaga o m kr i n g h äl ft e n a f h el a l ängd e n .
den
ö friga
d elen
tyd l igt afs ö n d ra d .
h öj e r
den
sig
a f ra c h i s är triangulär, m e d längd o c h b re d d l i k a .
Sid oloberna äro oledade.
m ärkbart ö fver d e öfriga d el ar n e .
bakre
m i tl tl i n i e n .
h äl ft e n
De
af
pygi d i e t
äro e m e l l e rti d
ej
vari t
Rueh i s to r d e
D e n m o t t h o rax l e d a n d e h alfl e d e u ä r b r e d ;
Blott e n l e d är
D e n n ärmast b a k o m rach i s li gga n d e d e l e n
D e t afbi l d a d e aft.ry cket
orn erad
(fig. 9)
v i sar, att
m e d tran s v erseJa l i n i e r , afbr utn a l ängs
synliga på fig u r e n , l i k s o m icke h e l l e r d e n fö r dj u p n i n g
b ak o m rac h i s , s o m m o tsvarar d e n u p p h öj d a d el e n a f s i d o l o bern a.
Med
den
böhmiska
art,
som
af
CoRDA
o c h BARRANDE b e s k r i fv i t s u n d e r n a m n e t
Prt 1'rulotl:irles ?'ug u lo sus , h ar B H ö G G E H i d e n tifierat fo r m e r af Prt 1'adotc1:rles,
som
f�i r<' k o rn m a
17
FÖRT E C KNING ÖFVER FÖRSTENINGARN E .
öfre delen af etagen l c vid Krekling i Norge. Han u rskiljer sj elf två h ufvu dformer,
en stor med glatt skal och en m i n dre med gran uleradt s k al, samt p åpekar d eras olik­
h eter såväl sins em ellan som m e d den böhm iska typen , men anser dock dessa olikheter
ej vara större än att alla formerna böra förenas i en art. Sj elf känner j ag mig m e ra
b e n ä gen att b e tr a k ta de n orska formern a såsom till arten skild a från den b ö h miska och
m öjlig e n äfv en från h var an dra. Deremot sk ulle j ag, oaktadt n ågra olikheter, vilj a i en
art förena B R ö G GERS större form och den h är ofvan beskri fn a formen från An drarum .
Hufv udets k ant är fra m ti ll h o s dem båda mycket smal . Hos den n o rska formen är,
att d ö m a af BRöGGERS figur, pann ans främre k ontur mera vinkelböj d , ögonlo b ern a n ågot
större och pannans n äst sista s i dofåror fortsatta öfver h ennes midt. Vidare skall nack­
ringen sakna knöl och skalet vara glatt. Den sista skilj aktigheten torde vara af ringa
vigt, d å granulati onen äfveu h os den s k å n s k a formen är ytterst fin och blott m e d svå­
righet kan i akttagas , liksom den i all m änhet h o s arter af d etta sl ägte under tillvä xten
brukar aft a g a . Pleurm synas hos d e n n orska formen h afva i d et när m a ste s a m rn a byg­
nad som h o s den skånska, o m också den b a kre ko nturen å BRöGGERS figur ej är all­
deles s å j e m n t rundad. Med den af BRöGGER lem n a d e figuren af pygi diet stämmer till
alla d e l a r fu llko mligt ett väl b e v a radt pygidium i Geologiska Undersökn i n gens sam­
l ing a r , som Dr TuLLBERG he m fö r t från B orregård p å Bornhol m . De oful l s t ä n d ig a py­
gidier af P. b 1·achyr1·hachis, som träffats vid A n dr a ru m , h afva ej b e s t ämbara konturer,
m e n alla d elar, som de h afva i behåll, st ä m m a så fullkomligt med det Bornholmska
exem p laret
d et enda j ag h aft till je m fö r el s e - att j ag ej kan b e t v i fl a , att likheten
s t räck t sig till det h ela, o ch att således äfven hos den skånska fo rm en pygidiet slutat
i två t a l:>c bn.rar.
U n d e r det att j ag sålunda anser P. brachy1·rhachis sann olikt identisk med en af de
norska for m er, hvilka BRö GGER hänfört till P. rugulosus, synes den mig d eremot gen om
konstanta oli k h ete1· i vigtiga k ara k t erer så skild från den b ö h m i s k a typen , att de ej
läm plige n k u n n a förenas till en art. Den b ö hmiska P. ruqulosus har enligt B A RRANDEs
beskrifn i n gar och figurer kanten framom p a n n an temligen bred och kn a ppt afsmaln ande
mot m id ten ; p a lp e brallo b er n a n å ä n d a till n u ckfå r an ; th orax' ra c his är äfven fr a m till
b e ty u l i g t smalare än sidoloberna , och pleurm h a fv a e n u rskärning i den bakre ka n t en ;
pygidiet h ar å oli k a figurer olika u tseen de, men å i ngen den form, som utmärker exem­
p l a r en från Krekling och Bornholm.
Ö fverhufvud kan man sv å rli g en tillmäta artern a af slägtet Paradoxides en så stor
fö rm åga af vari ati o n , s ärsk i l d t i a fse e n d e på pygidiets byggnad, som BnöGGER är be­
n ägen att antaga . Tviirtorn sy n as de flesta, för så vidt vi k u n n a lära k änna dem af
de fossila lem n ingarn e, h afva gan ska sk a rpt :fi xerade karakterer. Sannt är väl, att py ­
gidiet h os P. Tessini vexlar betydligt, m e n h o s de flesta öfriga arter kan man ej p åvisa
n ågon stöne vexling i dess b yggnad Jag kan d erför ej tro , att t. e x . en art med så
u tomo r d e ntligt långsträckt och s m alt pygi u i u m som P. Pmdoa nus k an vara i d e n ti sk
med P. bmchyn·hachis, eller att n il g on af dessa arter m e d b a k åt tills p e t s a d e - hela
eller t v å k lu fn a - pygi dier k an vara att förena med P. ölandicus, som har pygi diet
b aktill bredt och fyrtan d a d t . A tt o l ikh e t e r i pygi d i ets fo rm verk l i gen äro af ej ringa
i
-
_
.
S.
G.
U.
De n n drA Ftu·adoxidrslag1'en
n i d .'1rulrrl 'l' n m .
3
18
FÖRT E C KNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE .
b etydelse kan m an sluta d eraf� att d e vanligen äro förenade med olikh eter i byggnaden
af pleurm i thorax. Så äro pleurm hos P. ölandicus ganska olika dem h o s P. brachyr1'hachis, ehuru de h o s båda artern a kunna karakteriseras som lieformade.
F ö r e k o m m e r temligen sparsamt vii! sågverksbäcken i skiffern med Paradoxi des
Davi dis.
P ARADOXIDES sp.
inted.
Tall. III, fig. 1 1 .
Pygidium n ästan rektangulärt, med längde n n ågot s törre än bred d e n . Rachis,
som upptager om kring h älften af längd en, har blott e n led afskilj d . Sidolobern a helt
och h ållet oledade. Det enda fun n a exemplaret m äter i längd 1 3 m m. , i bred d 1 1 , 5 m m .
F ör e k o m m e r vid sågverksbäeken i skiffern m e d Conocoryphe ::equalis.
OLENELLU S KJERULFl
Taft . H I , fig.
1 87 1 .
1 87 3 .
1878.
Paradoleides
I(jentl;fi,
"
"
Olenellus
>>
L J N N ARSSON,
() m
n ågra
LINRS .
1 2 - 17.
fö rst e n i n ga r
från
S v e r i g e s o c h No r g e s "Pri m ordial z o n " .
O fv e r s . af K. Vet.-Akad . Förh a n d ! . 1 8 7 1 , p . 7 9 0, t. X V I , fi g . 1 -3 .
KJElWLF, Sp aragmitfj el d e t, p . 83, fig. 1 -5 .
Om Paradoxi d c s s k i fr e n e v e d Krekling, Ny t Mag. for N atu rvid . , Ba n d
2 4 , p . 44.
B R Ö G G ER,
Denna art beskrefs först efter n orska exem plar. Efterfölj ande beskrifning är grun­
dad på exem plar från A ml rurum , hvilka i afseen de på bevari n gstillstån d et stå betydligt
efter de norska, men för öfrigt synas öfverensst ämm a fullko m ligt med dem.
Hufvudet är än n ästan regelb u n d et h al fcirkelformigt m e d längden föga större än
h al fva bredden , än mera u tdraget. Pann an , som n år fram till hufvudets li n drigt upp­
höj d a k ant, är n ästan j e m nbred , m e d längden mer än h �1lften större än bredden 1). På
hvardera sidan tre fåror. De båda bakre blifva otydliga mot midten , men nå till pan­
nans kant. Den främsta fåran sträcker sig öfver m i d te n , men n å r deremot ej til l
kanten , såvi d a m a n ej s o m en fortsättning a f d e n n a fåra vill räk n a en ytterst svag i n ­
sänkning, som från hennes yttre d e l går s n e d t utåt och bakåt samt i n åt b egränsar
palpebrallobe n . Af pannans si dolober äro de m ellersta afsmalnandc, de främsta starkt
vidgade utåt, b asalloberna u ngefär j emnbreda. Ä ndl obens form och storl e k vexlar ; än
är den m era utdragen på längden, än mera kort och bred. Nackringen bär på m idten
e n tagg ; för öfri gt kan dess byggn ad icke n ärm are ursk ilj as på exemplaren från An­
drarum. D orsalfårorna äro svagt utvecklade , så att pannans konturer föga framträda
och ögonloben n ästan omedelbart öfvergår i p an nan . Kindern a bredare än pannan . S u ­
turen ej p å något 1:xemplar urski l j bar. O gonloberna sträcka sig från pannans främsta
sidolob till n ärheten af h ufvu d ets bakre kantfåra. Af ett aft ryck ses, att den svaga
upphöj ning, som h o s n orska exemplar sträcker sig bakom ögat. från d orsalfåran snedt
bakåt och u tåt, finnes HJven på svenska exemplar.
1)
I d e n u r s p r u n g l i g a b e s kr i fn i n ge n s t ft r o ri k t. i g t , a t t l ä n gtl e n ii r m i n st d u b b e lt s t ö r r e tin b re d d e n v i d b a s e n .
FÖHT E CKNING ÖFVEH FÖUSTENJNGAR N E .
19
Af thorax finnas blott n ågra få, mycket otillfredsställand e fragm ent. Ett sådant
(fig. 1 7) visar o mkring 1 2 leder, alla otydliga och med rach is förstörd , d o ck så, att
man kan se, att den upptager u ngefär j e m n t en tredjedel af bredden. Af pl eurm tyckas
de främre vara n ågot m era tvärt bakåtböjda, de bakre bildan d e en mer j emn båge. För
öfrigt kan bygn aden i anseende till exe m plarets otydlighet ej n ärmare utrönas. Man
kan ej se, o m något segment - såsom det tredje å e n d el amerikanska arter - varit
förlängdt, och K JERULFS figurer och Bnö GGERS beskrifning antyda ej heller något sådant
h o s den n orska forme n . - Ett enstak a segment (fig. 1 6) är mera tydligt, ehuru äfven
det med rachis förstörd . Ple urans inre del är rak, j emnbre d , förse d d med en bred
och dj up , snedt gåend e fåra . Utanför spetsen af d e n n a fåra sam mandrager sig pleu­
ran tvärt, genom en i nskärning i bakre kanten , till en starkt bakåtböj d , trind tagg.
Pygidiet är o bekant.
D et är fullko m ligt o tvifvelaktigt, att den n a art, såsom BRÖGGER påpekat, bör hän- ·
föras till slägtet Olenellus, hvars karakterer väl ännu ej äro m e d ön skvärd fullstän­
dighet utredda, men h vilket d o ck torde förtj ena att betraktas sås o m ett sj elfständ igt
slägte� skild t från Pa ra doxides, hvilket d et e mellertid står mycket nära. De tvifvels­
mål FOim uttalat i d etta afseen d e äro helt och h ållet ogrundade. På samm a gång lik­
h eterna m e d d e ameri kan ska Olenelli äro i ögonen fallande, är den skandinaviska arten
lätt att skilj a , från dem al l a genom taggar n e å n ackringen o c h thorax (enligt norska
exemplar), från de flesta derigenom att pannan ej genom något fält är skild från huf­
vud ets främre kant o . s. v.
Olenellus Kje1'u lfi är i flera afseenel en en af de märkliga'lte bland paradoxi d eslagrens
trilobiter. Den är den enda hittills kän d a europeiska representanten af slägtet Olenellus,
som i Amerika rälmar åtskilliga arter. In o m Skan d i n avien är den den äld sta repre­
sentanten af Paradoxidernas familj . Huruvida sl ägtet Olenellus äfven i Am eri ka i ntager
en l ägre nivå än Pamdoxides, kan i cke m e d säkerhet afgöras på gru n d af de uppgifter,
som för n ärvarand e finnas att tillgå. Det är åtminstone ej osannolikt ; ty äfven i
Ameri ka synas d e båda slägtena icke på n ågot ställe uppträd a tillsamman s . Af ameri­
kanska författare har väl uttalats den förmodan, att lagren med Olen ellus tvärtom
skulle vara yngre än lagre n med Paradoa:ides 1) ; men då inga bevis h ärför anförts, har
m an mer skäl att antaga, att äfven i A m erika lagren m e d Olenellus äro äldre. I Ame­
rika föreko m m er Olenellus tills a m m ans med .1lficrodiscus o c h några Conocoryphidm samt
brachiopoder, ptero poder m . m. D e enda trilobitslägten, som i Skan dinavien äro k ända
såsom samti d iga med Olenellus, äro Ellipsoceplwlus och A1·ionellus. D e trilobitslägten ,
som i Skandin avien och Arn erika finnas ti llsam m an s med Olenelltts, äro således
allesamman sådana, som �1fven förekomrna tillsammans med Pamdoxides. Om det skulle
bekräfta sig, att i Amerika liksom i Skan d i n avien Olenellus u tmärker e n lägre n ivå än
Paradoxides, så skulle slagt.et derigenom få en ökad betydelse som ledande fö rstening.
I Englan ds äldsta trilobitförand e lager - d e gul aktiga Sand stenarne i Longmyndgruppen
1)
S å a nt a g e r F o R D , a tt lagren v i d Troy i New-York och L An se au L o u p p å norra s i d an om Strait o f B c l l e
Isl e
i hvil k a dc ty p i s k a a rtern a af sl iigtet O b o le l l a ( 0 . clwom atica och c1·assa) förekom m a til l s a m m an s m e d
O lenellus asaphoides, Thompsoni och Vermon ta nus, ä r o y n gre än d e Paradoxidesfö ran de lagren ( s e A m e rican
J o u rn al o f S c i e n c e , Vol . XXI, F e b r . 1 8 8 1 , s i d . 1 34), och e n l i k n a n d e å s i g t u t t a l as a f DANA i h a u s geologi .
'
,
�o
.FÖRTECKNING
Öl!'VIm FÖ HSTE N I N G ARNE .
- u ppträda redan Pamdoxides och Plutonia , j e m te Conocoryp he, Mic·r odiscus och A_q­
nostus. Dcraf sku·lle m a n d å m e d någon san nolikhet k un n a sluta, att dessa engelska
lager äro yngre än »gråvackeskiffern)) med Ol e n e l l u s KJeru!Ji, hvilken då sku lle vara det
äldsta trilobitföran d e lager i Europa.
F ö r e k o m m e r temligen sparsamt i »gråvackeskiffern)> v i d Forsemölla. - Vid Gislöf
har Hr v. S cHMALENSEE i en mörkgrå, finkornig san dsten funnit ett aftryck af en huf­
vudsköld , som visar d e fö r d e n n a art utmärk a n d e karakterern a, särskildt taggarne på
nachingen och ki n derna. I kalksten har han p å sam m a ställe i n samlat n ågra exem­
plar, som också synas h öra hit.
I Norge före k o m m e r arten vid Tömten i Ringsaker
o c h enligt BuöGGER äfven vid Kletten.
-
ELLI PSO CEPHAL US NORDENSKI O LDI n . sp.
T a b , I V, ti g . l , 2 .
Frons u tri n q u e suleis lateralibus ternis, antice o b t usa. Spatiu m arte frontem i n
m edio v i x angustatum , sulco i ntramargin ali p l a n e destitutu m . Annulus occi pitalis d i­
stinctus, i n medio dilatatus . Thorax ex articulis 1 2 (?), pleurar u m a p i ce acu minato .
retroflexo. Testa b a u d granulata. Longitudo capitis circ. 1 4 m m .
Hu fvudskö lden h o s d e flesta exem plaren a f nästan s a m ma storlek, i längd omkring,
1 4 m m . Pannans sidor nästan räta o c h parallela , b lott högst obetydligt k o nvergerand e
framåt, tills d e plötsligt b öj a sig i n åt ; främre konturen trubbig, p å s o m liga exe mplar
rundad, p å a n dra m e d antydning til l en vi nkel. På hvardera sidan tre p ar fåror, van­
ligen ej syn u erligen utpräglade, men d ock alltid u rskilj bara. På fig. 2 äro d e något
för skarpt markerade ; på fig. l synas d e ej , men å origi nalet ku n n a de, om också blott
vid viss b elysning, urskiljas. Nackfåran rak, smal , m e n tydlig efter hela si n längd .
Nachingen vidgad p å midten . D orsalfårorna föga utpräglade, raka, tills d e vid pan­
n ans främre del b öj a sig i n åt krin g pannans främre kant, vid hvars midt d e förena
sig. Palpebrall obernas l ängd hälften så stor som pannans eller n ågot m er.
Från d eras främre kant går en svag insänkning till den punkt der d orsalfåran
b öjer sig inåt. Utanför denna i nsänkning och framom p a n n an är ett kullrigt fält med
stark sluttning utåt. Detta sluttand e fält aftager ej m ärkbart i bre d d mot mi dten och
saknar hvarj e spår af kantfåra. De rörliga kind ern a ej å n ågot exem plar bibehållna.
T horax visar hos d e i Geologiska Und ersökningens samliugar förvarad e exem ­
plaren, af hvilka dock intet har pygidiet i b e h åll, h ögst 1 2 leder, och flera torde knap­
past h afva funnits h o s d e fullstän d iga exemplaren 1). Rachis upptager en tredjedel af
bre d d en eller n ågot mer. Sidolobernas i nr e del är plan , den yttre starkt nedböj d .
Pleuroo tyckas vanligen draga sig tillsamman till e n ru ndad spets, men vi d ni:i.rm are
granskning finner man , att från denna, liksom hos E. granulatus LINns. , utgår en
plattad , h vass, bakåtriktad tagg.
Pygidiet obekant.
1) Det geologiska m useet i L u n d i n nehåller ett aftr,y ck , å hvilket m a n kan r ä k n a 1 4 l e der,
s iL otydliga, att m a n ej k a n a fg ö ra, o m de h ö r a till t h o r a x eller pygidiet.
men
dc sista
äro
21
FÖRTECKNING ÖFYER FÖHI:lTENINGARN E .
Alla exemplaren från Andrarum utan skal. Hvarken s tenkärnorna eller aftryckcn
visa n ågot spår af skulptur. Några fragment från Gislöf, som torde tillh öra d e n n a a rt,
ehuru deras dimensioner äro m i n d re, visa å skalet täta o c h fina intryckta p u nkter.
Om man bortser från d e j e m förelsevis a fvikand e formern a m e d utdragn a kinder,
sås o m E. Ge1·nw 1·i B A R R . och E. ci1'Culus BRöGGER, är slägtet Ellipso cephalus inn eslutet
i n o m så trånga gränser, att inom dem blott föga utry m m e fiunes för vexlingar, och
att således d e olika arterna öfverh ufvud ej ku nna skiljas a n n a t än genom temligen
minutiösa karaktere r. Det är d erför icke utan någon tvekan j ag ökat antalet gen o m
at t u p pstt1lla E. No rdenskiöldi som en ny art.
Jag h a r dock sett m i g nöd sakad d ertill,
då den svårligen kan i dentifieras med någon af d e förut beskrifn a arterna, så stora
likheter den än företer med dem. Till pannans form liknar E. Nordenskiöldi n ärmast
E. qranulatus. Den sen are h ar pannan m era tillspetsad , o ch i samm anhang dermed är
fältet framom pannan afs rnalnadt i mi d ten ; dessutom skiljer den sig genom sitt granu ­
lerade skal ; storleken ä r äfven min dre, i d et att hufvudsköldens l ängd k n appast öfver­
skrider 8 eller 9 m m . Hos E. muticus ÅNG. och E. polyta ntus LIN R S ., af hvilka åtmin­
ston e d e n förre till skalets skulptur öfverensstämmer med E. N ordenskiöldi, äro p a n­
n ans kontu rer mindre rätli niga, och n ågra sid afåror kunna knappast u rskilj as ; hos E.
rnuticus visar sig e n , visserligen ytterst svag, antydning till en kantfåra å fältet fram o m .
I afseende på byggnad e n a f th orax n ä r m a r s i g E. N o rclenskiöldi till E. granulatus, men
har j ernförelsevis smalare rachis och längre pleune. E . HofF ZENKim saknar icke blott
sid afåror å pannan , utan äfven nackfåra.
F ö r e k o m m e r i gråvackeskiffern vid Forse mölla, der d e n är den allmännaste för­
sten i ngen . Hit torde äfven höra en art, af hvilken Hr v. S cHMALENSEE i n samlat åt­
skilliga fragment vid Gislöf i en sandig kalksten.
A R I O NELLUS
PRI MA�VUS
BRöGGJm.
T a ft . IV, tig. 3 , 4 .
1 8 73.
Arion ellus
sp.
K J E LWLF,
Sparn g- l llitfj cldet,
p.
8 3 , tig . 7 - 9
skiöldi p erti n e r e v i d e t u r ) .
1 878.
Ariouellus
p rirnwvus
B tt Ö G G ER,
Om
2 4,
p a r a d o xi d e s s k ifrene
ved
(tig.
6 potius
ad
Ellipsocep h a lum J.Vorden­
K r e k l i ng, Ny t M a g- . fo r Naturvi d . , B a u d .
p. 58.
Blott ett exemplar (fig. 3) af h ufvu dsköl d e n , bevarad t i en m örkgrå, finkornig,
gli m merhaltig san dsten från Forsern ölla ; öfverensstämmer väl med BRö G G tms beskrif­
n i ng och KJr<:IWLFS af honom citerade figu rer ( med undantag af fig. 6) . Det är helt
litet, med e n längd af 5 m m . o ch h ar utan tvifvel tillhört. ett ungt individ. Pannan ,
hvars längd är föga större än bredd e n , är konvex, obetydligt afsmaln a n d e framåt, p å
hvardera sidan försed d med tre korta. , men tydliga fåror. Nackringen ä r v idgad på
m idte n , men ej beväp n a d med n ågon tagg ; den skiljes från pannan genom en dj up
fåra. D orsalfårorna äro temligen dj upa , d e fasta kinderna kullriga. Palpebralloberna
äro stora och n å till n ärheten af hufvudets bakre kantfåra. Framom pannan är ett
k ullri gt fält, delvi s förstördt å exemplaret. Det begränsas baktill af en grund i nsän k ­
n i ng, som går tvärs öfver h u fvudsköld en, tangeran d e pannan s främ re kant.
22
FÖRTECKNING ÖFVElt FÖRSTENINGABNE.
I vanlig >>gråvackeskiffer)) från samma ställe föreligga några hufv u dsköl dar, som
måhända tillhört fullt utvecklade in d ivider af denna art. Deras längd är omkring 1 5
m m . D e äro mera plattade, h vilket väl till n ågon del kan bero på hoptryckning, men
dock till större delen torde vara en ursprunglig k arakter. Pannan, hvars l ängd är
lika med bredden , är platta d , ofårad , tämligen starkt afsmalnande framåt. Nackfåran
är svag, nackringen betydligt vidgad på midten, men ej försedd med någon knöl eller
tagg. D orsalfåran n ästan u tplånad . D e fasta kinderna plattade. Pal pebralloberna,
l ängre än h alfva pannan , sträcka sig bakåt ti ll närheten af kantfåran . Fältet framom
p annan h ar en bredd, som är större än pannans halfva längd. D et är n ästan p latt,
och den insänkning, som bakåt begrän sar detsamma, är otyd lig. S u turen är framom
ögat svagt utåtriktad .
D å olikh etern a mellan den mi ndre, k o nvexa formen och den större , p l attade äro
så stora, och då i nga samman bindande m ellanformer äro kända, kan det synas oberät­
tigadt att förena dem i en art. Att j ag detta oaktadt ansett mig böra, åtm instone
provisori skt, fö rena dem, har sin grund en d ast deri , att enligt BARRANDE fullkomligt
an aloga olikheter finnas m ellan u nga och gamla exemplar af den böhmiska arten A1·io­
nellus ceticephalus. Hos unga exemplar af A. ceticephalus är pannan k onvex, subcylin­
drisk, försedd med tre p ar sidofåror och begränsad af väl utvecklade dorsalfåror. Hos
gaml a e x em plar blir pan n an plattare, afsmalnande framåt ; sidofårorna försvinna på
u tsidan af skalet, och dorsalfårorna blifva oty dliga. Serien af m ellanformer företer
emellerti d , såsom BAHRANDE sj elf påpek a t , luckor, och äfven med afseend e på de b ö h ­
m i s k a formerna k a n d et derför m åhända i cke anses fullt otvifvelaktigt, att d e alla till­
höra en o ch samma art.
F ö r e k o m m e r sparsam t i ))gråvackeskiffern» vid Forse möll a ; det enda typiska
exem plaret funnet i e n sandBtensartad varietet, de öfriga, mera osäkra, i den vanliga
gråvackeskiffern. Herr v. ScHMALENSEE h ar äfven vid Gi slöf funnit exempl ar l iknande
den större formen från Forsemölla.
L IOSTRACUS A CULEATUS ANG.
1 85 1 .
1 854.
1879.
Galymene ar:uleata ANG . , P a J . Sca u d . , fasc. I, p . 2 3 , t . XIX, lig. 2 .
Liostracus aculeatus A N G . , PaJ. Scan d . , fa sc. I l, p . 2 7 .
))
))
LIN NAltS S O N , "Om fau na n i k a l k e n m e u Conocoryp h c e x sulans, P · 1 1 , t. I, fi g . 1 2 - 1 5 .
Caput convexu m . Frons subtrapezoidalis, n ntice sub tru n cata, sulcis lateralibus
utrin q u e tern is, obsoleti s. Genm fixm ante lineas oculares valde declives. A nn ulus
o ccipitalis aculeo arm atus. Limbus capi.ti s ante frontem reflexu s.
Förekommer i k a l k sten med Conocoryphe exsulans vid A ndrarum, Fågelsång, Gislöf
och Kiviks Esperö d . Dessuto m i sandig kalksten med Eltipsocephalus granulatus LINRS.
från Borgholm p å O l a n d ; och ett. exem plar i gröngrå kalksten från Vran a i Nerike
synes äfven höra hit.
FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE .
LIOSTRACUS LINNARS SONI
23
BRöGGim.
Tall. I V , fig. 5 - 1 1 .
1 869.
1 873 .
1 878.
Liost1·acus aculeatus (non
n
»
"
ANG.)
LINNARSSON, O m V estergötlan d s cambris k a o c h s i l u r i s k a aflagringar, K .
Svenska V e t -Akad . H a n d ! . , B a n d 8, N : o 2, p . 7 1 (sine d escriptione).
»
K J E lWLt', Sp aragmitfj e l d e t, p . 84, fig. 4 .
Linnarssoni BRÖGGER, Parad o x i d esskifren e ved Krekli n g, Nyt Mag. f. Nat . , B d . 2 4 , p . 4 7 ,
t. I II, fig. 4 .
aculeatus (n o n ANG.) BRÖGGER, l. c . , p . 4 6 , t. III, fig. 3 .
conv e x u rn . Frons ovata, antice rotund ata , sulcis u tri n q u e ternis, obsoletis.
Genrn :fix::e u n d i q u e m odice et re gul ariter con vex m . A n n u l u s occipit al i s a c u leis arm a t u s .
L i m b u s c a pit i s ante frontern b a u d refl e x u s . - P l e u rm t h o r a ci s du abus seriebus tu ber­
culorum p arvorum ornat<:B. - Pygidiurn parvurn , d u plo l a ti n s q u am l o ngi u s , costis
lateralibus utri n q u e binis d u plicatis.
Hufv u dskö l d e n , som i sitt na t u rl i g a tillstånd varit konvex, är i skiffern vanli g en
mer eller m i n d re plattryckt. Pannan starkt konvex , betyd l i g t h öj a n d e sig öfver den
ö friga d el e n a f h u fv u d s k öl d en , ov a l , med l ä n gd en oty dligt stö rre ä n bred d e n , framtill
m e r eller m indre utd r ag et a fr u n dad, på h v a rdera s i d a n fö rse d d m e d tre oty dl i g a fåror.
Nackri n g e n v i dgad på midten o ch v ä pn a d med en ta gg, som s ak n as på exemplar utan
skal och äfve n p å en s t o r d e l ex e m p l a r med skal ej kan i akttagas, men dock a l ltid
torde h afva fu n nits, enär fullt tydliga exemplar, om de ej h afva t ag g en i behåll, visa
sig afbru tn a i bakr e kanten.
Dorsalfårorn a smala och ej dj u p a , m e n ty d li ga , böj a sig
til lsa m mans kr i n g p a n n an , d e rvid b il d an d e e n jemn båge. D e fasta kind ern a jemnt
o c h li kformigt k u ll r ig a , före n a sig fr a m o m pannan gen o m ett l i n d r ig t utåts l u tta n d e fält ,
i h vilket d e u ta n n åg o n s k a. r p g r ä n s ö fvergå. Detta fä lt h ar e n något v ex l a nde bred d.
Hos en d el exempl ar är den u n gefär li k a m e d en t red j edel a f p a n n a n s l ängd , hos andra
blott med en femted el af d e n n a . H u fvu d sk ö l d e n s främre kant är p l a t tad , v i d ga d p å
m i dten , ej ti l lbakaviken u tan vanl igen n ågot s l u ttan d e utåt, e h u ru obety d l i g t och m i n dre
ä.n det b a k o m li gg a n d e fäl t et . Ö g o n en t e m l i ge n s m å , b el ä g n a u n g efä r m i d t e m e l l an
h u fv u d ets frä m r e o c h b ak re k a nt, fö r e n ade med pann an g enom e n mer eller m i n dre
ty dli g , s n e d t g ående list..
Deras a fstå n d från pan n a n är större än d en n a s h a.lfva b t·e d cl .
N åg r a e xe mpl a r a f h u fv u d e ts m e d el sk ö l c1 visa fö lj a n de d i m e n sion e r :
Caput
I.
Medelsköldens längd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
»
bredd vi d basen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
))
>>
öfver palpebrallobern a . . .
Pannans l ängd
_
»
bre d d . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.
. . . .
. . .
.
.
.
.
.
. . . .
.
.
. . . . . . . . . . ....
.
.
.
___
. . . . ... . . . . .. . . . ...... . . . . .. . . . . . . . . . . . . .
8
12
9
5
4,5
I I.
5 ,6
9 ,8
7,2
3,2
3,2
III.
IV.
V.
8
13
7
12
18
10
9
14
4,s
8
4,3
7
7
4
3 , 2.
från skiffern m e d Micro d isc u s scan i cus, II från skiffern m e d A g n o stus i ntermedius,
I II från skiffern med Agn ostus rex, IV, V från skiffern m e d Co n o c oryp h e ::e q u a l is.
I m e d e lta l torde längden vara o m kring 8 m m .
Några helt små 0xem p l a r i Geologi sk a Undersökningens s amling a r v i s a d e n främ r e
d elen a f thorax. Det afb i l dade exem pl aret ( fi g. D ) h ar n i o l e d e r i b e h å l l . Rachis är
I
24
l!' ÖRTECKNING ÖFVER FÖRS'l'ENINGARN E .
smal, långsamt afsmalnande bakåt. Pleurre äro bredt fårade, hafva den inre delen
h orizontal , den yttre lin drigt nedböj d , m en äro i proj ektion n ästan raka . Deras än dar
äro , så vidt man kan se af d etta exem plar och äfven af enstaka lösa thorakalleder,
trubbigt afrun dad e, icke förlängda till taggar, såsom förh ållandet är hos L. rn icr oph ­
thalm us, hvilken för öfrigt , såväl enligt BnöG GERS beskrifning och figur, s o m en ligt
exemplar från Andrarum , utmärker sig derigenom, att d en nionde leden i storlek be­
tydligt öfverträffar d e andra. Det afbi ldade exempl aret saknar skal o c h visar i n gen
skul ptu r. Af n ågra enstak a pleurm från A n d raru m och Vestergötlan d finner m a n , att
hvarj e pleura på hvardera sidan om den långsgåen d e fåran b u rit en rad ytterst fina
knölar. Sam rna karakter visar sig h o s aftryck från Krekling. D e visa äfven , att hvarj e
rachisled i midten varit väpnad m e d en tagg o c h måh ända dessutom i bakre kan ten
haft en rad fina knölar. Lunds u n iversitets geologiska museum inneh åller ett fullstän ­
digt exemplar, fun n et af Kand. J. JöNsSON omedelbart ofvan skiffern med Agn ostus inter­
medius. T h orax, hvars leder delvis äro skjutna ur sitt u rsprungliga l äge, består, så
vidt m an kan se, af 1 3 leder. Det motsvarande aftrycket visar att pleurre haft en rad
af fin a k n ölar på hvardera sidan om den långsgående fåran , och att äfven rachisled ern a
varit orn erade med sådana kn ölar. Derem ot synas inga m ärken efter någon tagg å
nackringen eller thorax' rachis.
Blott n ågra få, från hvarandra något afvikande, pygidier, som a n tagligen tillh ört
d e n n a, a rt, finnas i Geologiska Undersökningens samlingar. De äro små, n ästan lins­
form iga m e d bredden, mer än dubbelt större än längden . Ett exem plar från skiffern
med Agnastus 1·e.-c (fig. 1 0) ser ut att hafva om kring 5 l eder i rach is, af h vilka dock
blott de främsta äro mera tydliga. Ett annat (fig. 1 1 ) från skiffern med Microdiscus
scanicus syn e s h n fva 6 eller 7 led er, af hvilka dock äfven de sista äro otydliga. Hos
all a exemplaren är rachis trub big oeh n ästan j emnbred . Den tvådelning hos sista
leden , som BnöGGER beskrifvit bos n o rska exemplar, h ar jag ej m ed säkerhet kunnat
urskilj a hos exemplar från A n d raru m . Sid olobern a h afva två ribbor, af hvilka hvar­
d era b är en snedt gåend e fåra. Å det o fvan n äm n d a , i L u n ds museu m befintliga full­
ständiga exemplaret är pygidiet ej så tydligt, att detalj erna af d ess b yggn ad k u n n a
med tillräcklig noggran n h et urskilj as.
L . Linn a1·sson i står mycket n ära L . a c u l e o tus, hvil ken dock skiljer sig derigen om
att pannan är mera tvärh uggen, hufv u dsköldens främ re kant tillbakaviken , fiiltet bakom
densamma n e dtryckt, och kindernas främ re del starkt sluttan de. Dessa k arakterer åter­
finnas ej h o s den n o rska form , hvilken BnöGGEll beuäumt L. aculeatus, och den kan
således, h v � lket j ag äfven förut påpekat 1), ej vara i d entisk med ANGRLI N S art. Så vidt
j ag kan finna, bör den s narare förenas med L. Linnarsso ni. De olikheter, som e nligt
BnöGGER skola fi n n as , tord e till största delen bero på b evari ngstillstån det.
Taggen pft
nackrin gen finnes, som j ag visat, äfven h o s L. Linnm·ssoni. Pann ans sidofåror äro
äfven hos L. Lin n arss o n i ofta så svaga, att de blott med svårighet eller alls i cke k u n n a
urskilj as . Så är äfven förhållan det med p u nkteringen å skalet. Hvad slutligen be­
tr�ifl:'ar fältet fra m o m p an n an , så är d ess bredd äfven h os exemplar, som otvifvelakti gt
� �ste hänföras till L. Linna1·ssoni, t e mligen vexlande.
1)
O m fa unan i k a l k e n m e d C o n o co ry p h e exs u l a n s , sid . 1 3 .
25
FÖRn�CKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE.
Från d e öfriga sven ska arterna af slägtet Liostmcus skilj es L. Lin n a rsso n i lätt
gen o m den k onvexa hufv u dskölden , taggen på nackringen samt det lilla, fåledade
pygidiet .
Den mest n ärstående blan d engelska arter är Conocoryphe applanata SALTER 1) ,
h vilken tydligen är en Liostracus. Den skall hafva 1 4 leder i t h o rax o ch skilj er sig
enligt beskri fningen äfven i åtskilliga andra afseen den.
Bland d e talrika arter, som a f amerikanska för fattare hänförts till sl ägtet Cono­
coryphe eller Conocephalites, torde några vara Liostraci. D eras u tm ärkande k a rakterer
hafva e mellertid änn u till största delen blifvit blott ofullständigt utredda.
F ö r e k o m m e r allmänt i skiffrarn e med Microdiscus scanicus, Agn os tus inter­
medius, Agn ostus rex och C onocoryphe mqu alis, och tord e , om m an undan tager n ågra
Agnosti, vara d en ymnigast u ppträdande försteningen i d e undre Paradoxideslagren vid
An drarum . H a r dessutom träffats i Vestergötlan d vi d Byklef p å Hunn eberg, vid Lo­
vened och vid Oltorp (enligt exem plar, i n samlade af Dr ,J . A. W ALLIN och Hr v .
ScHMALENSEE) , samt i N orge (BRöam:R) .
SELENOPLEURA P ARVA LINRS.
Se l enop leur·a
1 87 9 .
parva
L rN NAKSSON,
Om
fa u n a n
i
kalken
med
Con ocory p h e
cxsulans,
p.
1 4,
t. l, fig.
1 6- 1 9 , 20 ?
F ö r e k o rn m e r i kalk ste n
Esperöd och Fågelsång.
Con ocoryph e exsulans v i d Andraru m, G islöf, Kiviks
med
CONO C O RYPHE EXSULANS LINRs .
1 879.
Conocoryph e
e.'r:su l ans
L INNARSSON,
Om
fau n a n
i kalken m e cl C o n ocory p h e exsu l a n s, p . 1 5 , t. II, fig.
2 1 , 22.
F ö r e k o m m e r i kalksten med Conocoryphe exsulan s vid Andrarurn , Gislöf, Ki viks
Esperöd och F ågelsång.
C ONOCORYPHE TENUICINCTA LINRs.
1 879.
Conocor·yp he
tenuicin c t a
L T N N ARSSON,
Om
fau n a n
i
kalken
med
fig. 2 3 - 2 5 .
Conocory p h e c x s u l a n s , p. 1 8 , t. ii,
F ö r e k o rn m e r i kalksten med Conocory p h e exsulans vid An drarurn , Gislöf och
Kiviks Esperö d .
C O N O CORYPH E ..:EQUA L IS n .
sp.
'l' a b . IV, fi g . 1 2 - 1 5 .
Scutu m capitis centrale subsemicirculare, angulis a sutura oblique trun catis, m ar­
girie anteriore angusta, haud i ncrassata. Oculi n u lli. A n n ulus occipitalis in medio vix
1)
Quart. Jo u r n . G e o l . S o c . , Vol . XXV, 1 8 6 9 , p . 5 3 , t. . T I , fig, l , 2 , 4, 5 .
s.
G.
u.
rnradoxide;lagt·en v i d An d1'a.?"U?n .
4
FÖRTE C K NING ÖFVER FÖRSTENINGARNE.
26
i ncrassatus, sine tuberculo median o m aj ore. Crusta granulis maj u sculis crebris ornata,
striis radiantibus d estituta.
Hufv u dets medelsköld nästan h alfcirkelformig, men m ed h ör ne n stympade af su­
t u ren , som afskär den upphöj d a främ re kanten o c h derifrån med lindrig böj n ing sträcker
sig snedt bakåt och u tåt. Exemplaren äro förvarade i skiffer och m er eller mindre
n edtryckta och krossade, så att den ursprungliga reli efen n u ej är att i akttaga. Pannan
konisk, med bredden lika med ell er n ågot större än längden , begränsad af dj upa fåror ,
s o m framtill böj a sig omkri ng henne. Sidofåror k u n n a ej m e d säkerhet u rskilj as p å
d e i n samlade exemp l aren , som alla sak n a skal . Å n ågra aftryck kan man dock se, att
åtminstone antydningar till sidofåror funnits. Nackri ngen n ästan j ernnbred , ej försedd
med n ågon större knöl i midten . Hufvu dsköldens främre kan t jernnbre d , ej förtj ockad
i rni dten , bakåt b egränsad af en bred och dj u p fåra. Denna åter skiljes från p an n an
geno m ett smalt fält, hvars bred d är mindre än e n tredj edel af pannans l ängd. D c
fasta kin dern a h afva baktill ungefär samrna bredd som pannan . Af den ovala knöl,
som hos de flesta n ärståen d e arter finnes i d eras främre del n ära p an n an , synes blott
hos några exem pl ar e n mycke t s v ag antyd ning och intet spår af de u p p h öj n ingar, som
bruka utgå från denn a knöl. Skalets enda ornamentering u tgöres af gröfre gry n , som
tämligen tätt och med nästan l ikformiga afstån d äro utströdda öfv e r detsamm a . Af
aftrycken :finner m a n , att gryn en i mi dten varit intryckta, men att för öfrigt orna­
menteringens utseende varit detsamma, d å skalet varit i behåll som d å det saknas.
På hufvudsköldens u p p h öjda kan t är granuleringen :finare. Ett litet ex. (:fig. 1 5) visar
i ngen granulering, men likn ar i a ndra afseenden så n ära de typiska exemplare n , att
j ag ansett mig ej böra skilj a det från denna art. Ett par exem plar af mera n ormal
storlek visa följ ande dimensioner :
I.
Medelsköldens längd
»
bredd - - - - - - - - - ------- - - - - - - ---- - - ------- - - - - - - - - · - · - - - - - - - - - - - - - - - - Pannans längd
>>
bredd
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ __ _____ ___ __ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _
---- -- -- -------- -------- - - - - - · - - - - - - - - - ----- - -- - ·------ - - --
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
IL
23
1 4, 5
44
27
13
8 ,3
13,5
9.
mqualis står n ära C. tenuicincta, men skilj e r s i g derigen om att fältet fram o m
pannan ä r n ågot sm alare , n ackringen nästan j emnbred o c h ej försedd med någon knöl
i midten, sam t gen o m ornamenteringen , som blott utgöres af täta, gröfre gryn , under
det att skalet hos C. tenuicincta är :fint granuleradt och d erj e mte beströdt m ed glesa
gröfre gryn.
F ö r e k o m m e r vid Sågverksbäcken n ära slöj d skolan ( TULLBE IW S lokal 1 0) , der H r
v . S c HMALENS EE i n samlat ett tämligen stort antal ex e m plar.
C.
CONOCORYPHE
1 8 2 6.
1 8 54.
1 8 79.
C fr.
D A L MANI A N a .
1'1•ilobites (Asaplms ?) Su lzeri D A L M A N , V c t . - A k acl . H n n cl l . , p . 2 G O, t
Con o C 0 1',1JJlh e Dalmani ANG . , P a J . S ca n cl . , p . 6 3 , t. . X X X I II, fi g .
»
Con o r01',1Jp h e
bufo
LINN A R S S ON,
Om
fmm a n
2 6 -- 2 8.
i
kalken
V I , fi g . 2 .
16.
m c cl C o n o c o ry p h e e x s ul a n s , p .
H r c K S , Uu nrt. J o u r n . G e o l . S o c . , Vol. X XV, p. 5 2 , t. I l , fi g- . 8 .
1 9 , t . I T , fi g .
FÖRT ECKNING ÖF V E l{ FÖl�STEN l N GARN E .
27
F ö r e k o m m e r i kalksten med Conocory p h e exsulans vid A n draruru , Kivi ks Esperöd
och Fågelsång. I Lunds m useum fin n as dessutom exemplar från al u nskiffern m e d
Microdiscus scan icus. Vid Kiviks Esperöd h ar Hr v . S c HMALENSEE fun n i t arten i en
mö rkgrå lerskiffer, som u n d e rlagrar kalken med Con ocoryphe exsulans.
C O N O C O RY P H E IMPRESSA LrNns.
1 87 9 .
Co uocoryphe
intpressa
L I N NARS S O N ,
O m fau n a n
29, 30.
i k a l k e n m e d C o n o c o ry p h e ex s ulan s, p . 20, t. I I , tig.
Såsom jag fö rut påpek at, visa figurerna af Conocoryphe Lye lli HrcKs 1) mycken
l i k h et med d en n a art. E n ligt beskrifn i ngen skulle deremot arten vara försedd med
ögon och s u turen hafva ett helt a n nat förl o p p . E tt exemplar, som Lektor T öRNQUIST
hemfört från St. Davids, visar dock, att äfven O. Lyelli i sjelfva verket saknar ögon
- om m an ej som sådana vill räkna knölarue vid dorsalfårorna, hvilka HrcKs k allar
ocular ri dges - och att s utu ren har ungefär sam rna förl opp som h os C. imp ressa .
Emellertid h ar den förra arten, såväl enligt detta exemplar som enligt beskrifningen ,
h ufvudskölden m er konvex och dess fåror dj u pare , och n ågon verklig iden titet kan
d erför s vårligen i frågasi1ttas, e h u ru de äro n ära beslägtade. D eremot h ar C. Lyelli
tydligen i ngen fri1n dskap m e d C. appla n a ta SALT. , med hvilken den af HrCics jemföres.
F ö r e k o m m e r i kalksten med C o nocoryphe exsulans vid An drarum , Gislöf, Kiviks
Esperöd och F ågelsång.
H A RPI D ES
BRE VICEPS A N G .
T a b . IV, fig.
1 85 4 .
llmpides breviceps A N G . , P a J .
Sca n d . ,
1 6 a, b .
p . 8 7 , t. XLI, tig. 8 .
Scutum capitis semicirculare (i m m argin atum ?), duplo l ati us quam longius, p arte
exteriore refiexa angulis haud productis. Frons p arva, minus q ua m d i rnidiam longi­
tu dinem capitis occu pans, sulcis lateralibus utrinque ternis, p osteri oribus anteriores magni­
tudine vald e s u perantibus. Sulcus occipitalis in medio valde antrosum ftexus. G e n m
i n tus retiolatm, extus rad iatum striolatm et tuberculis sparsis ornatm.
H u fvudskölden n ästan regelbundet h alfcirkelformig, med bredden lika med eller
nå-got större än d ubbla l ängden. Pannan helt liten, upptagande (oberäk nadt n ack­
ringen) föga mer än två fem tedelar af hufvudets längd och i cke ful lt en femtedel af
dess bredd. På h vardera sidan af pannan tre fåror, d en eftersta gående i betydligt
sned riktning och n ående ända till närhete n af nackfåran , de främre helt korta o c h
mera transversala 2). Basallo ben, s o m härigenom b l i r n ästan rundtom b egränsad af
fåror, är betydligt större än d e främre sidoloberna. V i d basall obens främre del drager
sig pann an t i l lsamm ans och blir sedan mera j e m nbred. Nackri ngen är betydligt vidgad
på midten, derigenom att nackfåran der gör en stark böj n ing framåt ; hon är i midtc n
1) Quart. J o u r n . G e o l . S o c . , V o l . X X V I I , p . 3 9 9 , t . XVI, tig. 1 -- 7 .
2) D e n främsta ii r ej s y n l ig på figurerna.
28
FÖRTECKNING ÖFVER l!'ÖHSTENINGARNE.
h elt grun d , mot sidorn a dj u p are. Kinderna mer än dubbelt bredare än p an n an . Deras
i nr e del är l in drigt konvex ; derutanför följ er ett lin drigt konkavt bälte ; sj elfva peri­
ferien är tillbakab öj d , ej , såvidt m an kan döma af de tillgängliga exemplare n , bildan d e
någon u p p h öj d kant. Ornamenteringen u tgöres i kindern as inre d e l af ett fi n t n ot­
verk af upphöjda linier, på figurerna n ågot glesare än i verkligh eten . Invid dorsal ­
fåran är, på samma plats som hos de blinda conocoryphiderna, en knöl, från hvilken
rätt utåt sräcker sig en n ågot gröfre u p p h öj d linie. Från denna linie u tgå, i radie­
rande riktning, isyn n erh et framåt, täta, fi na, oregelbun d n a, u p p h öj d a linier. För öfrigt
äro kind ern a glest beströdda med små kn ölar, som syn as regell öst an ordn ade, utom i
periferi en, d er d e bilda en regelbunden rad , som ej är synlig på det afbildad e , i kanten
något s kadade exemplaret, m e n hvars tillvaro ger sig tillkänna genom intryck i det
motsvarande aftrycket. Aftrycken visa äfven att orn amenteringen å skalets utsida ej
väsendtligen skilt sig från d en å stenkärnorn a . På pannan kan ingen ornam entering
urskilj as hos exemplaren i skiffer ; hos ett exem plar i An drarumskalk finner man å
pannans skal en mycket fin , blott vid starkare förstoring urskiljbar granul ering, och
d erjemte n ågra spridda knölar m i n dre än de på kind erna.
Den ofvan beskrifn a form en afviker ej obetydligt från ANGELINs figur af Ha7'pides
b?'eviceps. Den senare visar en mycket konvex h ufv udsköld med kindernas i n re del ar
starkt u p psväld a och skarpt afsatta från d e öfriga delarne . D e uppsvälda delarn e , som
till formen kunna jemföras m e d ymnighetshoru, äro framom pannan skilda af en bred
fördj upning. D e kn ölar, som hafva sin plats vid dorsalfårorna, ligga i insänkningar.
En del af de i riksmuse u m förvara d e originalexemplaren, alla i Andrarurnskal k , öfver­
ensstämm a i d essa afseenelen ganska n ära med figuren. A ndra åter, som gen o m öfver­
gångsformer förbindas med d e m , äro vida mindre k o n vexa , och i stället för att visa
de nämn d a uppsvällningarne äro k i ndern as i nre delar blott lindrigt hvälfd a och öfvergå
sm åningom i den yttre, konkava delen . Framo m pan n an finnes hos dessa exemplar
blott en anty d n i ng till en fördju pning, och likaså äro i n sänkningarne vid sidan af
dorsalfårorn a helt obetydliga. I alla afseen d e n likna de n ära d e ofvan beskrifna, i
skiffer bevarade exem plaren , och j ag tvekar derför ej att h änföra dessa till ANGE­
LINs art.
Med u n dantag af H. breviceps tillh öra alla de h ittills b eskrifn a artern a af Hm'pides
basen af undersiluriska system et. Hm7Jides ru,q osus SARS & BoECK förekommer i cera­
topygckalken, Il. G1'immi BARH. i Böhrnens etage D d l , och alla de amerik an ska
arterna i Quebecgruppen . H. hosp es BEYR. , som ej blifvit fu n nen i fast klyft, torde
äfven härstamma från denna nivå, ty det block, i hvilket det beskrifna exemplaret
träffades, beskrifves af BEYRICH som en af talrika kalkspatdelar genomdragen grå kalk
m e d m ånga små mörkgrö n a korn och torde således hafva tillhört de glaukonitföra n de
kalkstenar, som i Ö stersj öprovinserna o.ch vissa delar af S verige uppträd a vid den
undersiluriska kalkbildningens bas. Då slägtet för öfrigt är i nskränkt till en så be­
grän sad tid , kan det synas förvån an de att finna en art långt ned i det kambriska
systemet, i paradoxidesskiffrarne, och m an kan häraf lätt föranledas till tvifvel angåen d e
den kambriska arten s generiska ställning. Den s tår e mellertid i d e flesta afseenden
mycket nära de typ iska arterna af slägtet. ,Tag h ar icke fun nit mer än en olikhet,
FÖRTECKNING ÖFVEH FÖHSTENINGARNE.
29
s o m sku1le kuuna tillm ätas någon större bety delse Harpides hospes, Grimmi o ch
rugoszls h afva ett stycke från pannan en r u ndad u p phöj n i ng, af BEYRICH och BARI�ANDE
tolkad som öga, hvilken , liksom hos Ha1]Jes, genom en list förbind es med dors alfåran.
Hos Harpides breviceps finn er man dere m ot en aflån g knöl omedelbart invid d orsal­
fåran , beläg e n alldeles som hos de typiska arterna af slägte t Conoco1·yphe, der BARRANDE
äfvenledes är benägen att anse denna k nöl som ett öga. Huruvi d a denna olikh et i
ställning h o s d et antagna ögat bör anses vara af gene r isk betydelse, är för närvarande
svårt att afgöra. Tills · vidare anser j ag d et i alla hän delser l ämpligast att bibehålla
ANGELINs slägt n amn . BARRANDE h änför, utan att d e rför angifva n ågra bestäm d a grun der,
Harpides breviceps till Conocoryphe (Conocephalites) 1 ) . Ä fven med den stora omfattning
BARRANDE ger åt slägtet Conocephalites synes mig d etta ej rätt lämpligt. Hvad som
isynnerhet tyckes mig tala d er.:Jmot är frå n varon af kantfåra och upphöj d kant i huf­
v u d ets omkrets h o s H. b reviceps.
Mycken likh e t med denna art visar äfven den engelska Erinnys venulosa SALT. 2 ) ,
som förekommer i Mid dle Men evi an vid St. Davids. Den senare har enligt figurerne
m i n d re bredt hufvud och större panna. Den vigtigaste skilnaden är d o ck att hufvud­
skölden hos Erinnys venulosa är kantad rundtomkring (»margin e d all round<c ) . Hos
Harpides breviceps är hufvudskölden blott baktill kantad ; den främre konturen saknar
h varj e spår af k antfåra och u p p h öj d kant. Hos E1·innys venulosa vis a figurerna äfven
framtill en väl utpräglad kant, inåt begränsad af en tydlig fåra. Denna olikh et är för
betydlig för att j ag skulle kunn a förena Harpides breviceps med Erinnys. SALTER anser
de af ANGELIN b e skrifn a arterna af Hm]Jides tillhöra Erinnys, m en det är i alla hän­
delser ett mi s stag hvad H. r-ugosus angår.
Måhända har den h alfcirkelformiga, ej förtj o ckade kant, som bildar den ytt r e be­
gränsningen å de kända hufvudsköldarne af H. breviceps ej bildat h ela hufvudets gräns.
Snarare kan man väl antaga, att längs denna kant gått en sutur, som afskilt smala
rörliga kinder, analoga med dem hos arterna af slägtet Conoco1·yphe i inskränktaste
bem ärkelse. Ej os a nnolikt synes det o ckså, att Erinnys haft liknande rörliga kinder,
och att Carausia menevensis HICKS 3) icke är annat än en Erinnys, som har dem i behåll.
F ö r e k o m m e r ganska sällsynt i skiffern med Conocoryphe mqualis, i hvilken Hr
v. ScHMALENSEE fu nnit två exemplar.
Mindre sällsynt i And raru rnskalkcn , ehuru äfven
der ingalund a allmän .
.
MICRO DISCUS SCANICUS
n.
sp.
T a b . I V , fig. 1 7 , 1 8 .
�:mbap planatum semielli pticum postice in speci minibus d e corti c a tis n o rr
aculeatu m margin e ein etum angusta , l mvi. Fron s subcylindrica, antrorsum acuminata in
Caput
1 ) ParaHele e ntre l e s d e pöts siluriens d e Boheme et d e
B ö h m . G e s . der Wiss.), p. 1 9 .
2) Se BALTER, A Catalogne of th e Collection of Cambrian
Museum of the University of Cambridge, p. 5 ; HrcK s ,
Group, Qu art. Journ . Geol. Soc., vol. 2 8, 1 8 7 2 , p . 1 77 ,
3 ) Quart. Jou m . Geol . Soc., v o l . XXVIII, 1 8 7 2 , p . 1 78 , t.
Seandinavie (aus d e n Abhandlu n g c u d e r König! .
and Silurian F o s sils contained in t h e Geologicnl
O n s o m e u n d escribe d Fossils from the Menevian
t . V I , fig. 1 -6 .
V I, fi g . 7 .
30
.FÖRTE CKNING ÖJ!'VEH :FÖHSTENINGARNE .
lateribus o bsoletissime i mprcssa. Sulci dorsales latiusculi, profu n d i . Genm ante frontem
sulco angusto separatm. - Pygid i u m capiti mqale, anguste m arginatu m . Rachis angusta,
subcylin d rica, articulis circiter 1 0. Lobi laterales rachi l atiores, costis omnino J estituti .
Hufvudet halfelliptiskt, med l ängden obetydligt mindre än bredden , o mgifvet af en
mycket smal kant. De exemplar af hufvudskölden, som kunna läggas till grund för
en beskrifning, sakna skal och visa ingen tydlig ornamentering - icke ens i den o m ­
gifvande kanten. Pannan n ästan eylin d risk, framåt tillspetsad , nära basen försedd m e d
e n i nsänkning p å hvardera siuan och längre fram med en eller t v å svaga anty dningar
till sådana . D e temligen talrika hufvu dsköldar utan skal , som föreligga, visa ingen
tagg i pannan s fortsättning, men ett par otyuliga aftryck synas gifva n ågon antyd niug
o m til lvaron af en sådan . Dorsalfårorna dj upa och ternligen breda, förena sig framom
pannan till en temligen smal fåra, som skiljer kinderna. K i n d erna bredare ä n pannan ,
föga afs m al n an d e framåt, utan hvarj c spår a f ögon och sutur. Hufvudets längd om­
kring 3 mm., bredd 3 , 5 rn m .
Pygidiet a f n ästan sarmua form som h u fvudet. Ruehis smal, n ästan cylindrisk, i
främ re delen dock något h astigare aftagancle i bredd , p å sidorna begränsad af tyd liga
dorsalfåror. Ledernas antal o mkring 1 0 . Man kan i all m änhet tydligt urskilj a åtmin­
ston e 8 leder, men d erti ll k o m rn a vanligen ett par mera otydliga. Sidolobern a betyd­
ligt bredare än rachis, utan hvarj e spår af ribbor, o m gifn a af en smal kant.
Står nära JJ1ic1·odiscus puncta tus SALTER, h vilken dock enl igt SALTERS iigurer och
enligt exemplar, insamlade vid St. D avid s af L ektor T ö RNQUI S T , har h ufvu d et m e ra
konvext, kinderna framtill starkt afsmalnande oeh vidt skilda från hvarand ra samt
kanten ornerad med omvexlande upphöjningar och i n sänkningar, till hvil k a hos den
skånska form e n åtminstone icke finnes annat än ytterst svaga antyd n i ngar. Pygidiet
skall enligt Salter blott hafva 7 leder i rachis, men exemplar från St. Davids visa ett
större antal .
Af öfriga beskrifna arter är M. sp eciasus FonD d e n en da, s o m kan jemföras med
denna. Den har h u fv u d cts kant ornerad med knölar.
F ö r e k o rn m e r vid ForsernOlla i den skiffer , som fått sitt namn efter arten .
MICRUUI S C U S EUCENTlUJ S
u.
sp.
T a b . IV, tig . 1 9 , 20.
Prmcedeute mg ualis sed capite m agis convexo, frontc postice sine suleo occi p itali
m aculcum capita lo ngi orem exeunte.
Af h ufvu det blott n ågra få aftryck funna. De visa i d e flesta afseenelen full­
komlig öfverensstämmelse m e d h ufv u d sköldern a hos föregåen d e art. Dock h ar h ufvud­
skölden h o s denna art varit b etyd l igt mer kon vex o ch i sammanhang d enn e d fårorna
dj u p are. Pannan sammandrager sig baktill, sm åningom och utan skarp grrtn s: till en
stark, trin d tagg, som är l än gre än sj clfva h ufvudet. Skalet är tätt och fint punkteradt.
Ett pygid i u rn , som träffats tillsamm an med dessa a.ftryck, liknar n är a p ygidiet af
föregående art.
31
F Ö RTE CKNING ÖFVER FÖRSTENINGARN E .
ofu l l st ä n d i ga m aterial, som fi n n es att tillgå, är det svårt att bild a sig en
bestämd ö fv e r t y gels e o m d e n n a forms arträtt. Man skulle k u n n a misstän ka, att olik­
het e r n a med d e n för e g å e n d e i v i ss mån bero p å oli k h e t i bevari n gstillståndet. För att
rikta u p p m ärksa m h e t e n på den h ar jag dock ansett mig böra åtmin ston e provisoriskt
uppställa d e n s o m en särskil d art.
I Upsala univ e rsi t e ts g e ologiska museum fin n es, under n amnet a f Jl:ficro discus punc­
ta tus SALT . , ett a ftr y c k af en hufvudsköld från W a l es , som u tan allt tvifvel ti l l h ö r
d e n n a art, h v i l k e n d e n likn ar bland an n at deri , att k i nderna fra m o m pannan blott �1ro
skild a a f e n t e mlig e n smal fåra . Att j ag d etta oaktadt ej i d e ntifierat den skån ska
formen i fr åg a med S ALTERS art, beror icke blott derpå att SALTERS fi gu r e r visa en
del olikh eter - k i n derna äro mera åtskilda, h u fv u dets kant ornerad och taggen geno m
en fåra skild från pannan - utan äfven derpå, att de a f L ek t or T ÖRNQUIST i n samlade
e xemplare n från St. D a v i d s b ättre öfv erensstäm m a med SALTERS figu rer, hvarigenom det
bli r a n t aglig t , att mer än en art fö r e k ommer vid St . Davids. Pygidier från s a mma
ställe, i nsamlade af Lek t or T . , öfverensstäm m a n ära med de sv e n s k a formernas . E nl i g t
SALTER skola de hafva blott 7 le d e r i rachis, men på e x empla r en kan man räkn a ett
större antal.
F ö r e k o m m e r sparsa m t i skiffern m ed Cono c ory p h e ::equ alis vid Sågv e rksbäcke n .
Med d e t
A GNOSTUS ATAVUS
1 8 RO.
A gn a stus
atavus
TULI. B E R G ,
Om
A g n o s t n s-art.ema
i
TULLB.
·
d e k a m b ri s k a a fl a g t i n g a r n c v i d
t . I , fig. l .
A nd rarnm,
p. 14,
F ö r e k o m m e r , e nl i gt TuLLBERG, ))vid Forsemölla, der fu n n e n af NATHORST och
Äfv e n
Bnö G G E R i o rsten , s o m h �1rrörJe från ett l a g e r str a x ofvan fra g m e n t k al k e n . »
fun n e n vid Oltorp i V e st e rg ötl a n d af Hr v. ScHMALENSEE.
AGN O S T US GIBBUS
1869.
1 87 7 .
1 87 9
1 880.
.
l..r N R S .
Agnastus gibbus L I N N AR S S O N , O m Vesterg. C a m b r. o . Silur. Afla g r . , p . 8 1 , t. I I , ii g . 5 2 , 5 3 .
»
B R Ö G G E R, Nyt M a g . fo r Natn r v i d . , B d . 2 4 , p . 6 2 , t. VI, fig. 1 1 .
»
»
»
L I N N AltS S O N ,
))
))
TUJ.Ll!ERG,
l.
fa u n a n
Om
i k a l k e n m e d C o n o c o ry p h e e x s u l a n s , p . 2 2 , t. I I , fi g . 3 1 , 3 2 .
c . , P · 1 5 , t. I, fig. 2 .
F ö r e k o m m e r i kalksten m e d C ono c ory phe exsulan s v i d An drarum , Gislöf o c h
Fågelsång samt, enligt TULLBERG, i orsten , inlagrad i nedersta d e len af a lunskiffe rn
m e d Microdi scus scanicu s vid Forsemölla. För öfrigt fu n n e n p å å t :-dö l l i g a ställ e n i
Vestergöt.l a n d och Nerike samt i Norg e ( J3 RöGGER) .
AGNOSTUS FISSUS
1 879.
RSO.
A .q nastus fissus ( L U N D GREN
))
))
m ser.)
L J N N A tt S S O N , O m
fi g- . 3 4 .
T ULJ.ll E l W , l . c . , P · 1 G , t. I, fi g . 3 .
F ö r e k o m m e r i s k i ffern
LuNDGR. m scr.
fa n n a l l
m e d l\hcro d i s c u s
i kalken m ed Conoc.
c x s n l a n s , p . 2 3 , t.. H ,
sca m e n s vid Fo r semölla , sam t i kalk­
(en!. TuLLimrw) och G i sl öf.
stP il m e d C o n o c o r y p h c exs u l a n s d e rstH.d e s , v i d F ä g e l s å n g
FÖRTECKNING ÖJ<' V EH FÖHSTENINGARNE.
32
AGNOSTUS INTERMEDIUS TuLLB.
1 880.
A g n astus inte1•medius T u L LR E H G , l .
c.,
p. 1 7, t. I, fig. 4 .
F ö r e k o m m e r ymnigt vid Verkaån , ö ster o m vägen till L i lla Verket (TuLLBF-RGS
lokal 9), der den u tgör d en allmänn aste försteninge n . Skall äfven vara funnen vid
Tosterup af P rofessor LuND GREN (enl. T uLLBEIW) . I Sveriges Geologiska Un d ersök­
n ings samli ngar fi nnas exem plar i al unskiffer från Oltorp , i n samlade af Hr v . Sc:HMA­
J,ENSEE.
AGNOSTUS PUNCTUOSUS
1 85 1 .
1 877.
1 880.
ANG.
A g n astus p n n c tuosus, ANG ELIN, PaJ . Scan d . , p . 8 , t . V I , ti g .
"
n
))
))
11.
H R Ö G GER, �yt Mag. fo r Natu r v . , H d . 2 4 , p. 6 7 , t. V I , ti g . 1 2 .
TUJ, L B E I W , l. c . , P· 1 7 , t. I, fi g . 5 .
F ö r e k o m m e r ymnigt vid Sågverksbäcken i lagret med Paradoxides Davi d i s ; enligt
TuLLBERG dess uto m vid Tran eröd i K onga socken och vid Borregård p å Born h olm .
AGNOSTUS INCERTUS BnöGGER.
1 877 .
1 880.
Agnastus incerfus B R Ö GGER, Nyt M ag. for Naturvid . , B d . 24, p . 7 0 , t . VI, tig. 4 .
))
))
T ULL13ERG, l . c . , p . 1 9, t. T, ti g . 6 .
F ö r e k o m m e r, en l. TuLL B ERG, v i d Så.gverksbäcken i skiffern med Paradoxid es':Da­
vi(l i s och p å Born h olm ; enligt BRöG GER i Norge vid Krekling tillsam m an s med Para­
doxides Tessini och Agn ostu s fallax.
A GNOSTUS ELEGANs TuLLB.
1 880.
Agn astus elegans TuLJ.BERG, l .
c.,
p . 1 9, t. I, fi g. 7 .
F ö r e k o m m e r , enligt TuLLBERG, vid Sågverksbi-i.cken och d essuto m p å Bornholm
vid B orregård.
AGNOSTUS LUNDGREN! TuLLB.
1 880.
Agnastus Lundg1•eni TuLT,BERG, l.
c.,
p. 20, t. I, tig. 8 .
F ö r e k o m m e r , enligt TuLLBERG, i skiffern m e d Paradoxides Davi d i s vi d Så.gverks­
backen ; dessutom i d e närmast u nde1· Andrarum skalken liggand e lagre n , p å. Bornholm
vid Borregård {T ULL B E R G ) och vid Andraru m .
AGNOSTUS CICER TULLB.
1 8 80.
Agnastus cicer TULLBERG, J .
c.,
p. 2 6 , t. II, fi g . 1 6 .
F ö r e k o m m e r vid Verkaån i skiffern m e d Agn ostus intermedius och , enligt T uLL ­
BERG, v i d Sågverksbäcken i skiffern m e d Con ocoryph e mqualis. Dessuto m , enligt TuLL­
BRRG, vid Kiviks Esperöd och p å Bornholm vid Borrcgård .
33
FÖRTECKNING ÖFVEil FÖHSTENING A HNE.
AGNOSTUS NUDUS BEYR., var. SCAN I CUS TuLLB.
l �80.
i
Agnostus n u dus B E Y R . ,
var.
scanicus TULLBERG l .
c.,
p . 2 9 , t . I I , fi g . 1 8 .
F ö r e k o m m e r vid Verkaån i skiffern med Agnostus rex och vid Sågverksbäcke11
skiffrarne med Cono coryph e mqu a] i s och Pa radoxides Davidis.
AGNOSTUS REX BAHR.
1 852.
1 880.
Agnostus rea: B A RRANDE, Syst. 8il. d u C e n tre d e la B o h e m e , V o l . I, p . 9 0 8 , t . 4 9 .
))
)) TULL BERG, l. c . , P · 3 0 , t . I I , fig. 2 1 .
F ö r e k o m m e r vid Lilla Verket.
AGNOSTUS FALLAX LINRS.
1 869.
1 87�.
1 8 79.
1 880.
"
Agnostus fallax L rNNARS S O N , O m V e s terg. C a m br. och S i l . a fi a g r . , p . 8 1 , t . II, fig. 54, 5 5 .
"
"
B R Ö G GE R , Nyt Mag. fo r Naturv i d . , B d. 24, p . 6 4 , t. VI, fi g . l .
»
»
L I N N A R S S O N , O m faunan i k a l k e n m e d C o n o c . e x s u l a n s , p . 2 2 , t. I I , tig. � ö .
"
"
TULr.n �;rw, J . c . , p . 3 1 , t. II, tig. 2 2 .
"
"
v. je1•oa: T U L L B E R G , l . c . , p . 3 2 , t. I I , tig. 2 3 .
F ö r e k o m m e r i kal ken med Conocoryphe exsulan s (sällsynt), i skiffern m e d M.icro­
d i s c u s scani c u s , i skiffern med Agn ostu s intermedi us, i skiffern med Agnostus rex och
i skiffern med Conocoryp h e mq u alis. Varieteten fö rekommer vid Sågverksbäcken i
skiffrarne m e d Conocoryph e ::equ alis och Paradoxides D avidis och ända upp i A n d ra­
r u m skalken (TULLBERG). Arten är för öfrigt funnen p å en stor m ängd ställen i Sverige
och äfven i Norge och , en ligt T ULLBERG, på Bornholm .
AGNOSTUS PARVIFRONS LINns.
1 869.
1 8 78 .
1 8 80 .
Agnostus p arvij1·ons L I N N A R S S O N , O m V e stergötl. C a m br. o . S i l . afiagr . , p. 8 2 , t. I I , tig . 5 6 , 5 7 .
"
"
B R Ö G GER, Nyt Mag. fo r Naturv i d . , B d . 24, p. 7 1 .
))
))
T U L L B E RG, l . c . , p . 34, t. II, ti g . 2 6 , 2 7, 2 8 .
Förekom m er
skiffern med M icrodiscus scanicus (TuLLBERG), i skiffern me<.l
Agnostus rex och i skiffern med Con ocoryph e mqualis. En form före k o m m er i ett
kalkban d u n der Andrar u m s kalken. Dessutom har arte n träffats i Vestergötland , Norge
och på Bornholm (TuLLBERG).
AGNOSTUS P USILLUS TuLLB.
1 880.
Agnostus pusillus TuL L BE R G , l . c . , p . 3 6 , t. I I , ti g . 3 0 .
F ö r e k o rn m e r vid Sågverksbäcken (TuLLBERG ) och vid Kiviks Esp eröd (TuLLBERG).
METOPT OMA B ARRANDEl LINRS.
1 879.
kfetoptoma Barrandei L r N N AR S SO N , O m fa u n a n i k a l k e n m e d C o n o c . ex s u l a n s, p . 2 4 , t . III, ti g . 3 5-3i .
F ö r e k o rn m e r i kalken med Conocoryph e exsulan s v i d Kiviks Esperöd .
Andrarum h ar i samma k alk träffats blott ett ej fullt säkert fragment.
S . G . U.
De "ncl1·e Pa1·a doxideslagren vid
A n d>·a,·u 11z.
Vid
5
34
FÖHTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE.
HYOLITHUS sp. indet.
1 87 9 .
Hyolithus sp . indet. LIN:-IARSSON, O m fa u n a n i k a l k e n m e d C o n o c . exsul a n s , p . 2 5 .
F ö r e k o m m e r sällsynt i kalken med Con ocoryphe exsulans.
HYOLITHUS sp. indet.
T a ft . IV, fig . 2 1 - 2 3 .
T emligen liten , sann olikt ej öfverstigande 1 8 till 2 0 mm. i längd. Kanternas
vinkel synes vara omkring 1 5° eller 2 0° . D e små sidorna förena sig till att bilda en
j emnt hvälfd yta med u ngefär halfcirkelformig geno mskärning. Den stora si dan ser
på ett exemplar ut att h afva en insänk ning lä1 1 gs rnidten ; men det är ej fullt säkert,
att den ursprungliga formen varit sådan . Å skalet kan ej något spår af skulptur ur­
skilj as .
Materialets ofullstän dighet tillåter ej någon artbestämning. I så väl amerikanska
som europeiska. primordiala lager finnas arter, som mer eller mindre närma sig till
d enna, så t. ex. H. socialis LINRS. och H. p rimordialis HALL. Till den senare för WHITE
e n art, som vid Pioche, Nevada, förekommer ti llsam mans med Olenellus Howelli och
Gilbe1·ti 1), och med den förra h ar BRöGGER, ehuru med tvekan , identifierat en art, som
vid Krekling förekommer i zonen med Olenellus Kj erulfi.
F ö r e k o m m e r i ))gråvackeskiffern» vid Forsemölla ternligen sparsamt och i illa
bevarade exemplar.
Af h elt och hållet osäker natur äro n ågra cylindriska, mer eller mindre b öj d a rör,
fylda med svafvelk. i s , h vilka äfven förekornrna i gråvackeskiffern . Svafvelkiscylindrarn e
äro i ytan glatta och glänsande ; deras diameter vexlar m ellan en h alf till in emot två
millim eter. De synas svårligen kunna vara af rent oorganiskt urspru n g.
HYOLITH U S sp. indet.
Förekommer
skiffern med Microd i scus scanicus (Lu n d s museum).
LING ULELLA ? NATHORSTI LINRS.
1876.
Ling u le/la ?
Na tho1•sti
F örek o m mer
L I N N A R S SON, O n the Brachiopoda o f the P a rad o x i d e s Beds o f S w e d e n , Bihang t.
K . S v . V e t . -A k a d . Handl., B d . 3 , N : o 12, p . 1 5, t. . I I I , fi g. 2 9 -30.
i Jlgråvackeskifferm m e d Olenellus Kj erulfi vid Forsemölla.
LINGULELL A sp. in det.
1 879.
Lingulella sp . indet . L I NNARSSO N , O m fa u n a n i kalken m e d C o n o c . e x s u l a n s , p . 2 5 , t . III, fi g. 3 8 , 3 9 .
eller flera hvarandra liknan d e små former af Lingulella förekomma vid olika
nivåer, men te mligen sparsamt och ej i sådant skick att d e k u n n a s äkert k arakteriEn
1) WHITE,
Report
upon
g e o gr a p h i c a l
and
ge o l o gi c al explorati ons
37, t. I , fi g. 5.
m e ri d i a n , Part. I , V o l . IV, Paleontology, p.
and
s u r v eys west o f t h e one h un d r e d th
FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE.
35
seras. D en äl d sta har träffats i den fosforitförande sand stenen ofvan »gråvackeskiffern ».
Högre upp träffas liknan d e former, ehuru sparsamt, i d e flesta afdelningar, såsom i
den mellan » gråvackeskiffern» o c h » fragrn entkalkenn liggand e svarta lerskiffern , i »frag­
meiJtkalkem, i den ofvan d enna liggand e alunskifl'ern o ch i kalken med C o n ocoryp h e
exsulans. Liknan d e former träffas äfven i Andrarumskal k en .
ACROTHELE INTERMEDIA LINRs .
1 87 9 .
Acrothele interm edia LINNARSSON, O m faunan i kalken m e d C o n o c . exs u l a n s , p . 2 5 , t. III, tig. 40-44 .
F ö r e k o m m e r i kalken med Cono coryph e exsulans vid Andraru m , Gislöf och
Kivi ks Esperöd, samt i al unskiffer med Paradoxides Tessini vid Lovened i Vestergöt­
lan d . Ett fragment från skiffern m e d Microdiscus scanicus vid Andrarum torde också
h öra hit.
ACROTHELE sp. indet.
1876.
A croth ele coriace a ? L I N N A RS S O N , O n th e Brach i o p o d a o f t h e Paradoxides B e d s , p. 2 3 , t . IV, tig . 4 9, 50.
Obestämbara exemplar af A croth ele hafva träffats i den fosforitförand e san dstenen
ofvan gråvackeskiffern, i d en derpå följ an d e svarta lerskiffern och i »fragmentkalkem.
D e i den sistnämnda träffade exemplaren har jag förut med tvekan h änfört ti ll A .
I'Oriacea ; att d e verkligen höra dit, är dock ej synnerligen sannolikt.
A CR OTRETA sp . indet.
F ö r e k o m m e r i »fragmentkalk>> vid Forsemölla. Kan måhän da eJ skilj as från den
Andrarumskalken förekommande A . socialis SEEBACH.
OBOLELLA SAGITTALIS ( SALT. mscr.) DAv.
1 868.
1876.
1 879.
Obolella s agittalis DAVI D S O N , G e o l . Mag . , Vo l . V, p . 3 0 9 , t. X V , fi g . 1 7 -24.
"
"
"
Monograph of British S i l u r i a n B ra ch i o p o d a, p. 3 3 9 , t. L, ti g, 1 - 1 4 .
"
"
LINNA R S S O N , O n the B r a c h i o p o d a of t h e P aradox i d e s B e d s , p. 1 9 , t. III, fig. 3 6 -4 1 .
"
"
O m fau n a n i k a l k e n m e d C o n o c . exsulans, p . 2 7 , t. III, fig. 45- 4 9 .
F ö r e k o m m e r i kalken med Conocory p h e exsulans o ch den d en n a n ärmast om­
gifvan d e alunskiffern . För öfri gt i Andrarumskalken .
PROTOSPONGIA FENESTRATA SALTER.
'l'afl. I V , fig. 24.
1 864.
Protosp ongia fenestrata S ALTE R,
1 87 1 .
))
))
1 87 8 .
))
1 880.
))
))
))
))
))
))
On som e New F o s sils fro m t h e L i n gula-flags of 'vV ales, Q u art. J o urn .
G e o l . � o c . , v o l . XX, p . 2 3 8 , t. XIII, fig. 1 2 .
H i c K s , Quart. Jom·n. G e o l . S o c . , v o l . XXVII, t . XVI , fig. 2 0 .
B R Ö G G E R , Nyt M a g . fo r Natunvid . , B d . 2 4 , p . 3 6 , t. I V, fi g. 1 4 .
R o E M �;R, L e t h re a p a l re o z o i c a , p . 3 1 6 , fi g . 5 9 .
S o L L A S , O n t h e Structure a n d Affinities o f t h e G e n u s P r o t o s p ongi a (S.U T E R)
Quart . .ToUI· n . G e o l . S o c . , v o l . XXXVI, p. 3 6 3, fi g . l .
36
FÖRTECKNING ÖFVER FÖRST ENINGARNE.
Spiculre bildande ett kors, b estående af fyra lika stora armar, som åtminstone hos
typiska exemplar äro trinda och nästan h årfina. Spiculre äro af olika ordningar och
i samband d ermed af olika storlekar. D e större hafva armarne n ästan j emnbreda ; hos
d e mindre äro d e mera k oniska. Oftast finner man endast spridd a spiculre. I ett och
annat exemplar äro de j emförelsevis min dre förskjutna, men i ntet visar dem i alldeles
orubbadt läge. I vissa delar af det afbildade exemplaret, hvilket tyckes n oga öfver­
e nsstäm ma med de engelska, kan man dock få en föreställning om det läge de ur­
sprungligen intagit. Spiculre hafva tydligen, såsom SOLLAS påpekat, bildat ett nätverk
på såda11t sätt, att h varj e spicula af första ordningen i hvar och en af sina fyra vinklar
i n n eslutit en lika formad spicula af andra ordningen, hvars arrn a r h aft hälften af d e n
primäras längd. S piculre a f andra ordningen hafva på s a m m a sätt i n n eslutit spiculre
af tredj e ordni n g e n o . s . v . Af huru många o rd ninga r spiculre varit kan ej med
säk erhet utrönas af exemplaren från A ndraru rn . Enligt SOLLAS äro d e hos d e engelska
exemplaren af fyra ordningar. De minsta spiculre från Andra ru m m äta om kring 2
milli meter m ellan armames ändar, de största ända till 3 6 m m . Dessa y tterligheter
h afva ej träffats hos ett och samma exemplar, elj est skulle man af dem kunna slu ta,
att fem ordningar af spi culre funnits.
F ö r e k o m m e r i den lägsta, n ärm ast ofvan fragm entkalken liggand e alu nskiffern ,
i s kiffern m e d Agnastu s intermedius, i skiffern med Conocoryp h e requalis o c h , m est
ymnigt, i den omedelbart u n d er Andrar umskalken liggand e skiffern. Exemplaren i den
lägsta skiffern likna n ärmast SOLLAS' figur, som synes vara den bästa af den engelska
form en. I de yngre lagren träffas mer enstaka spiculre, i allmän het m e d längre armar.
Det af RoEMER afbildade exemplaret är antagligen från den omedelbart under A ndra­
r umskalken liggande skiffern. Den p å samma stenskifva liggande Agnastus kan ej ,
såso m R. uppgifver, vara A. pisiformis, utan är antagligen A. Lund,q reni TULLBERG.
Någon gång finner m a n tillsam mans m e d spiculrn med trin da, h årfina armar sådana
m e d j emförelsevis breda o ch platta armar. Materialets ofullständighet tillåter ej att
afgöra, om dessa m öj ligen kunna tillh öra e n särski l d art.
1 ett p ar skifvor af ))gråvackeskiffer)) från Forsemölla är ytan tecknad m e d m örka
linier, som bilda ett grofmaskigt, n ågot oregelbundet n ätverk. Linierna gå i två huf­
vudriktn ingar, som korsa hvarandra i räta eller n ågot sneda vinklar. Här och der är
d o ck riktningen afvikande. Svårligen k an man antaga, att dessa nätverk äro af orga­
niskt urspru ng. S kulle m öj ligen HicKs' Protospongia ? maj01· kun n a vara n ågonting lik­
artadt ? Dess spongienatur tyckes i alla h ändelser vara m y cket tvifvelakt.ig.
Efterföljande tabell le mnar en öfversigt af arternas vertikala utbredning mom d e
u ndre Parad oxi d eslagren vid Andrarum .
37
FÖRTECK�ING Ö F VER FÖRSTENJN GAHN E.
fö rste n i n f( arne
F ö 1·teck n i n g ö fver
undre
i cle
Para d o x i d e slagren v i cl A n d ra r u m .
.., l
;:;: l
l.
2.
Pm·a doxides Tessini B R O N G N
3.
5.
6.
7.
.
.
. . .
. . . .
--- --
0/enel/uS Kjeru/fi L I N N A R S S O N
A •·ionel/us p 1·imcevus B R Ö G GE R
9.
Liost1· a c zts aculeatus A N G .
"
.
. .
.
.
11.
Sele n op leu>·a p m· v n L I N N A R S S O :<
12.
Con o c o ryp h e exsu/nns LINN A RS S O N
- -
-
.
-
-
-
-
-
---
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
. .
.
.
.
.
_
.
Ha.rp ides b r e v iceps ANG. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
18.
Jlfic,·odisc!!s sca. n ic!!s
19.
Agnastus ata vus
-
-
--
--
-
---
- - - - -
-
--
-
-
-- -
- ----
- -
-
-
-
-
-
- --- -
-
g ib b u s L I N N A R S S O N . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
23.
- - - -
-------- -
----
-
------ - -
punctuosus ANG.
25.
i n c e r t us B R Ö G G E R
26.
e l egans T U L T, B ER G
27.
Lundg ,•eni
:!8.
cicer
-
-
-
-
-- ------
- -
-
- -
--
--
*
*
*
29.
nudus B E Y R . , v a r . scanicus
30.
•·ex B A R R .
*
*
*
*
*
- -
*
..
.
-----------------­
--------------- ---------
11fetop t o m a Barra ndei L I N N A R S S O N
35.
Hy o l i thus
*
*
1
in d e t . - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
-------------- ­
3 fi.
*
*
.........
fa llax L I N N A R S S O N c u m var. - - - - - - - - - - - ­
34.
*
.
p a r dfr ons L I N N A R S S O N
p !!sill!!s 'l' tn,T, BERG
*
...
'l' U L L B .
....... .......
. . . _
.
31.
sp.
*
*
-
32.
33.
*
*
..
.....................
.........................
T U I, L B E R G
.
--
..
*
T UL J,BERG
.....
-
*
*
inte>·medius T U L T,BERG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
24.
*
*
i
--
fissus L UN D G R E N
*
*
..
37.
Lingulella Na thorsti L I N N A R S S O N
sp.
39.
in d e t .
-------
-
-
----
- - -
--
-
-
-----------------
-
-
-----­
-
-
-
-
-
­
A c rothele intermedia L I NNA R s S O N - - - - - - - - - - - - - - - - - -
41.
42.
*
TULLBERG - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
21.
*
*
*
- -
22.
*
*
*
imz,.essn LINNA il S S O N - - - - - - - - - - - - - - - - -
n. sp.
e u c ent>·us n . s p .
..
*
*
l
.
1 7.
40.
*
l
l ll :
------------------
Da lmnni ANG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
38.
*
- -
lfi.
16.
20.
*
--­
.....
. ...
sp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
n.
wqua/is
- -
.....
-
tenuicincta L I N N A R S S O N . . . .
14.
. .
.
- - - - - - - - -- - �
-
Linnarss o n i B R ö o o E R
13.
.
.
.
--- --- - -
. .
_ _ _ _ _ _
.
-----
-
n. s p .
Ell ip s o c ep ha / u s Nordenskiöldi
8.
10.
.
.
.
.
.
. . . .
4.
l
i
. ••.••••.•.••••
• .
S. HT E R . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
... . .. . .. .. . ..
Hicksii S A L T E R
b >·achy ,·rh a c h is n. sp.
. . .... .... . . ... ....
sp. i n d et
Davidis
' l
A crot>·eta
sp. indet .
s p . in det
.
... . ..... .... . .
AE
. .
S
.
.
. .
T
43.
Obolella s agittalis
44 .
Protosp o ngia fe n est>·ata
(
L
.....
R
)
_ _ _ . . . . . . . . . _ _ _ _ . . . . .
_ _ _ _ _ _ . . - - - - - - - - - - - _ _ _ _ _
DAY. . . . . . . . . . . . . . . . . .
SALTER
_
.
------------------
*
*
*
*
..
*
*
*
*
..
..
*
*
*
*
..
..
.1 8
I II .
J E MF Ö H E L S E M E D A N D RA
l'A RA D OXIDE S F Ö R A N D E AFL A G RINGAR.
J E M FÖRELS E MED ANDRA PARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRIN GAR.
B lan d de m ånga s venska genomskärningarne af Paradoxideslagren finnes i ngen,
som i full stän dighet kan m äta sig m ed dem vi d A n d rarum. D e lägsta afd elningar n e
saknas ö fverallt utom i Skåne, o c h till d e högsta h är upptagna afdeln i n garne äro fö r
n ärvarand e inga m o tsvarigheter k ända i hela Sverige, h vilket d o ck ej bör anses bevisa
eller ens göra san noli kt, att sådana verkligen saknas i öfriga d elar af Sk åne. D e m el­
l anliggand e afdelningarne h afva d erem ot tydliga m o tsvarigh eter i vi d t skilda trakter.
De m ånga olika und erafd elningarn e återfinnas dock öfverh ufvud ej i andra tra kter.
Dessa undera.fdelningar h afva blott en m era lokal betydelse. Vill man up pstäl la e n
i n delning, som k an gälla för större områden , m åste m an inskränka a ntalet afd el ni n ga r.
Såsom B R ö G GER påpekat i afseende p å d e motsvaran d e n orska bil d n i ngarne, äro isyn­
nerh et tre hufvudzoner tydligt utpräglade.
Den l ägsta h u fvudzonen utmärkes af Olenellus Kjeru lji . Till d en hör »gråvacke­
skifferll>l vid An d rarum , och dit böra väl äfven räknas de fosforitföran d e lager, som
ligga öfver honom .
D e n an d ra hufvudzonen u t m ärkes af Pm,adoxides Tessini, Liast1·acus Lirmarssani,
Agnastus gibbus, A gnastus parv�j'r ons etc. Dit h öra d e öfriga afdelningar, hvi l kas för­
steningar h är blifvit beh andlade. De l ägsta afdelningarn e , d e n svarta l erskiffern och
fragmentkalken , äro d o c k så fattiga p å försteningar, att s a m m a n b ärigheten i cke k an
sägas vara fullt bevisad . Såsom typiska representanter af denna zon k unna deremot
betrak tas d e afd elningar, som karakteriseras af Agnastus a tavus, Ca nacoryphe exsulan.<:,
Paradoxides Hicksii, A_q nostus interrnedius och Agnastus rex. Mera afvikande äro de af­
d el ningar, som k arakteriseras af Conacoryph e wqualis o ch Pa radoxides Davidis . Också
har Professor O . T o RE L L från denna zon afsöndrat l agren med Paradoxides Davidis
(>>Paradoxi des Davidis strata») som en särskild zon. Denna är d ock af v i d a ringare
betJ· d else än sj elfva hufvudzonen. Det är. temligen likgiltigt, om m a n vill betrakta den
som e n egen zon eller som en h ögre afdelning a f zon e n m e d Paradoxides Tessini, blott
man i förra fallet fasthåller, att de båd a zonerna hafva vida olika betydelse. - Vill
m an afsön dra s kiffern med Paradoxides Davidis från >�onen med Paradoxides Tessini,
så tord e man böra göra detsam ma m e d skiffern m e d Co nocoryphe wqualis.
Den skilj er
sig i åtski lliga afseen elen b å d e från de öfverliggande och J e underliggan de lagren . Närm ast till d e n n a zon sluter sig äfven skiffern med Paradoxides ölan dicus S .J Ö GRE N ,
h vilken hittills ej är med säkerhet kän d mer än från Ö land och Jemtl an d , m e n , att
d ö m a af lösa block, m öj ligen äfven föreko m m er i Nerike och Ö stergötl an d .
JRMFÖRELSE
:\lE D
ANDRA
PARAD O XIDESFÖRANDE
AFLAGRINGAR.
Den tredj e hufvudzonen utmärkes af Pa r a d o x ide s Forchhamm eri ANG. , Arionellus
d ijfo r m is ANG. , Li o s tr a cu s microphthalmus ANG. , Dolicho metopus s u e c ic us ANG., Agnastus
<J l a n difo rm is ANG. , A q n o st us brevicauda ANG. , Hy o lith u s tenuistriatus L.rNRS . , Orthis exp o r1 e cta
LINRS. , Ac1·oth ele co ri a ce a LrNRS. etc. Den börj ar vid And rarum med Hyo l i t h us­
kalken och den h o n o m o mgifvande skiffern . Dess mest typiska representant är Andrn­
rumskalken. O fvan Andrarumskalken l igga lager, bland hvi lkas försteningar kunna
märkas Ag n a st u s lmvigatus DALM. , Liostracus costatus ANG. o c h L ep e rdi t ia p rimo rdialis
LINRS . De stå å ena sidan n ära d en typiska zonen med Pa ra d o xi d e s Forchham m eri
(Selenoplt5urm strata ToRELL), men hafva å andra sidan äfven åtski l l i ga ege ndomligheter,
så att man , o m m au så vill , kan betrakta dem som e n särskild zon, h vilkens betydelse
dock är ri nga i j e rn förelse med den typiska zonens med Pa ra d o xid es Forchharnme1·i.
Af P rofessor ToRELL afsöndras de under namn af lagren med A,qnostus lmvigatus ( >>Ag­
nosti lmvigati strata>>) .
D e n äst Andrarum vigtigaste skånska fynd o rterna för Paradoxideslagren äro hafs­
strän derna v i d Kiviks Esperöd och Gislöfshamm ar.
Vi d Kiviks Esp eröd , der lagerfölj den blifvit utredd af NATH O H ST 1), och der äfven
Herr v . ScHMALENSEE gj ort insamlingar, äro de tre hufvudzonern a representera d e, m e n ,
efter hvad d et vill syn as , m indre m äktiga ä n vid Andrarurn . Den k ambriska sand­
stenen öfverlagras liksom v i d A n d rarum af >>gråvackeskiffer>>, och i denna h ar NATHORST
funnit »ett otydligt aftryck af en A rion ellus ? samt m öj l i gen äfven af en Lin_qulella ?>>
Den kan m e d temlig säkerhet hänföras till zonen med Olenellus Kjeru lfi . Högre upp
ligger en mörkgrå lerskiffer, innehålland e ett band af .:fragrnentkalk» med svafvelkis
och fosforitknölar. I lerskiffern har Herr v. SeRMALENSER funnit några få förste ningar,
Paradoxides sp. , Conocoryphe Dalmani, A crothele intermedia. och e u a n n an brachipocl .
D erefter följ er hård grå kalk m e d Conoco1·yphe exsulans o ch en m ängd and ra förste­
n i ngar. Inom d en lägre d elen af zonen med Pa ra d o x i d es Tessini återfinner man således
här äfven i d etalj u ngefär s a m m a afdelning-ar som vid A n d raru m , e huru lagren vid
Esperöd hafva ett annat utseen d e , h u fvudsakligen derigenom a tt d e äro m era fria. från
kolhaltiga ämn e n och derför af lj usare färg. Den n ärmast följ a n d e delen af serien är
j o rdtäckt, och det är derför ovisst, o m h ögre upp sam m a öfverensstärn melse råder.
Det n ärmaste fasta lager som träffa ts är A n d raru mskalk med de vanliga försteni n garn e .
Gen o m skärni ngarne mellan Simrisham n och Gislöfshammar hafva beskrifvits af
T öRNQUIST 2), och sedan har Herr v. ScHMALENSRE d er samlat försteningar. Mell a n
S i m rishamn o ch Brantevi k ligger öfverallt vid hafsstranden sandsten, antagligen fukoid­
s a n dsten, i h viken ej träffats a n dra fossi l än gångar efter rnaskar eller andra dj ur. Ett
stycke söder om Brantevik öfverlagras d enna sandsten af en fosforitförand e sand sten ,
i hvilken Herr v. ScHMALENSEE funnit ett aftryck af Olenellus Kjetu lfi . Der ofvan följ a
m era skifferartade lage r m e d i n l agringar af sandig kalksten . Ä fve n de h öra till zonen
med Olenellus Kjerufji, ty Herr v . ScHMALENSEE har i dem fu nnit O!enellus, A ri(m ellns
.
.
·
1)
2)
N A T H O R s T , O m d e kambriska o c h s i l u r i s k a l a gr e n vid K i v i k s Esperöd e t c .
G e o l . l?ören. F ö rh a n d ! . 1 8 7 6 ,
B d . III, N : o 9 .
TöRNQUis'l', B e r ä t t e l s e o m e n g- e o l o g i s k r e s a g e n o m S k å n e s o c h Ö s t e r g ö t l a n d s p a l e o z o i s k a t r a k t e r . Ö fv e r s .
nf K . Vet. - A k aJ . F ö rh a n d ! . 1 8 7 5 , N : o 1 0, s i d . 4 5 .
40
JEM.FÖRELSE MED ANDRA
PARAD OXIDES.FÖRAKDE
A.FLAGRI K GAIL
och Ellipsocephalus N ordenskiöldi j emte en gastropad (lik Metoptoma Barrandei LrKH S . )
och e n Obolella (?). Högre u p p i serien ligger »fragm entkalk» , och än n u h ögre h ar,
såsom man kan sluta af en m ängd lösa block, fu nnits kalksten m e d Conocor·yphe exsulans.
De yngre lagre n äro äfven här j or dtäckta. Vid Gislöfshammar liksom vi d Kiviks
Esperöd visa alltså d e l ägsta afdelningar n e af Paradoxideslagren stor öfverenssstäm­
melse med dem vid Andraru m .
I våra nordligare l andskap hafva Paradoxideslagren ej samm a utveckling, vare sig
man ser p å mäktigheten eller p å faunornas o mvexling och rik e d o m .
Bäst k ända äro d e i V estergötlan d . Der saknas öfverallt z o n e n m e d Olenellus
Kjerulfi. Såväl på Hunn eberg som på Falbygden öfverlagras fuk oidsan dstenen o m e d el ­
bart af alunskiffer med Paradoxides Tessini. D e n plötsliga öfvergången i bergartern as
besk affenhet antyder, att här u nder en tid ingen sedimentbildning egde rum, då der­
emot i Skåne d en långsa mt skeende öfvergången bevisar, att sedimen tbildningen fort­
gick u nder d et att dju p och an dra förhållanden än drad e sig. I V estergötl a n d kan m an
i zonen med Paradoxides Tessini ej urskilj a en sådan mångfald af u n derafd elningar som
vid Andraru m , men i det stora hela öfverensstämmer den väl med samm a zon vid
A nd raru m , isynn erhet med dess mellersta afdelningar. Gemensam m a försteningar, som
p å båda ställena förekomma i mängd , äro Par·adoxides Tessini, Liost1 acus Linnarssoni,
Agnastus gibbus, A. fallax och A. parvifrons. Den m est i ögonen fallan d e skiln aden m ellan
dc olika delarne af denna zon i V estergötland ligger deri , att d e öfre d elarn e i m ängd
innehålla Agnostus parvifr·ons, u n d er det att denna art saknas i de lägre, der Agnastus
fallax o e h gibbus äro rådande. Af de arter, som vid A ndrarum särskildt utm ärka d e
lägsta d elarne a f zonen m e d Paradoxides Tes s in i , h a r i V estergötland ej träffats n ågon
mer än Agnastus atavus, hvilken Herr v . ScHM,ALENSEE i n samlat vi d O ltorp . Äfvenså
saknas i Vestergötlan d , såvidt hittills är kändt, h elt och hållet de arter , som vid An­
drarum k arakterisera zonens öfversta del, eller l agren med Conocoryphe mqualis och
Paradoxides Davidis (Par. Davi dis strata ToRELL). Det är föga sannolikt att de fram­
d eles skola träffas. Ä fven här tycks i V estergötland vara e n lucka i l agerserien. Å t­
m instone finner m an till exem pel vid Loven ed kalksten tillhöran d e zonen m e d Pa ra­
doxides Forchhammeri omedelbart, m e d mycket skarp gräns , öfverlagrad kalksten med
Apnostus p arvifr·ons. D å intet spår till öfvergång finnes m ellan d e hvaran dra äfven i
pe trografiskt afsee n d e n ågot oli k a lagren , så är det antagligt., att mellan d eras bildning
fö rflutit e n längre eller kortare tid, u n der hvilken h är i ngen sedim entb ild ning egt rum .
I Neri ke utgöres zonen med Paradoxides Tessini af e n gröngrå eller blågrå skiffer ­
lera med i n lagringar af kalkste n , innehålla n d e Pamdoxides Tessini, Liostracus aculeatus,
Apnostus gibbus, A. fallax o c h Ellipsocephalus granulatus LINns. , antagligen m otsvarand e
d e mellersta eller lägre afdelni ngarne v i d A n d rarum. D ess nedre gräns h ar ej iakt­
tagits. Upptill följ es den af alunskiffer med orsten , innehållande d e för zonen m e d
Paradoxides Forchhammeri utmärkande försten i n garne. Par. D avirlis strata tyckas h är
saknas, liksom d e äro okän d a från all a svenska p alE•ozoiska områden norr o m Skåne.
I Ö stergötlan d h afva i n ga äldre afd elningar af Paradoxideslagren träffats fast­
ståe n d e än zonen med Pamdoxides FoTchhammeri. Att dock zonen med Pamdoxidl:'s
Tessini der ej saknas, och att d e n antagligen h a r sarr1 1 n a karakter som i Nerike, k a n
JEMFÖRELSE MED ANDRA
P
ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR.
41
man sluta af gröngråa kalkstenar, som träffas i n ärheten a f Husbyfj öl, der d e säker­
ligen uppbru tits vid kanalgräfningar.
På Ö lands vestra sida u ppträder på flera ställen en skiffrig sandsten m ed inlag­
ringar af mer eller mindre sandig kalksten. D ess försteningar, Pamdoxides Tessini,
Ellipsocephalus rnuticus ANG. o ch granulatus LrNRS. , Liostracus aculeatus m. fl . , visa , att
denna bildning tillhör zonen med Paradoxides Tessini. Dock afviker den såväl i a f­
seend e p å faunan som bergartens beskaffenhet j emförelsevis mycket från sam ma zon
vid An d rarum, h vars lägre d elar den sn arast kan anses motsvara . D essutom finnes på
Ö land äfven en annan P arad oxi d esfö rande aflagring utom zonen med Paradoxides Forcl�­
hamrneri. Det är en grön aktig skiffer med kalkban d , innehålland e en temligen egen­
domlig fau n a, Paradoxides ölandicus SJöGREN, P. Sjögreni L r N R S . och P. aculeatus LINRS. ,
Ellipsocephalus polytornus LrNRS. , Conocoryph e em a rginata LrNRS . , Selenopleura parva LrNRS. ,
.A.gnostus fallax LrNRS. var . , A . ,q ihbus LINRS. vur., .A.. regius SJöGREN, Hyolithus teretiu­
sculus LINRS. och Acrothele granulata LINRS. Dess l äge är änn u ej fullt utredt, m e n
o m d e n ej skall anses som typ för en egen zon, k a n den snarast förenas med zonen
m ed Paradoxides Tessini. Vid Andrarum finnes intet lager, som kan j emföras med
skiffern m e d Paradoxides ölandicus.
I Jemtland h afva, mest i lösa block, träffats zon erna med Paradoxides Tessini och
Paradoxides Jl'orchhammeri. De äro till utseen d e och försten ingar snarast att jernföra
med m otsvarand e zoner i V estergötland. Den förra utm ärk.es af Paradoxides Tessini
och .A.gnostus fallax, den senare af åtskilliga brachiopoder, såsom Orthis Lindst?·ömi
L I N RS . , O. expo1'1'ecta L IN RS . och .A.crothele coriacea samt Dolichometopus suecicus ANG.
Derj e mte har på ett par ställen träffats en lerskiffer m ed kalkinlagringar, innehållan de
Paradoxides ölandicus, Ellipsocephalus p o lytamus (?) och .A.c1·othele ,qranulata och såled es
tydligen m otsvaran d e den förut från Ö land omnämnda lerskiffe rn med samrna för­
sten i ngar.
Vi d d et ej långt från Jemtla n d s gräns belägna Tåsj ö berget i Å n germanland före­
komma Mven Parad oxid eslager, om hvilka dock än n u föga är k ändt. A. S J ÖG R EN har
i lösa block funn it Paradoxides Tessini tillsamm ans med n ågra ej b estämda .A.gnosti,
i fasta lager några .A.gnosti, af hvilka de all männaste sägas vara A. exsculptus A NG . och
A. brev�f'r ons ANG. 1) . Häraf kan man sl uta att zonerna med Paradoxides Tessini och
Parado;r:ides Forchhamrneri uppträd a vid Tåsj ö berget 2 ) .
Slutligen förekomma Para d oxideslager i södra delen af Vesterbottens lappmark,
der Herr E . ERDMANN vid Skansholm på södra s i d an o m Malgo m ajsjön insamlat orsten
m e d Agnastus Nathorsti BnöGGER, A. . fallax var. ferox TULLB. och A. planicauda ANG.
Försteningarne visa, at t d et l ager, hvarifrån de h ärstamma, tillhört zonen med Pm·a­
doxides Forchhamm eri och snarast kan j e m fö ras med Hyolithu skalken vid Andrarum.
1) A.
SJÖGREN,
A n t e c k n ingar
från
en
resa
i
Å n ger m a n l a n d o c h J e m t l a n d s o m m ar e n 1 8 7 1 .
G e o l . Fören.
F ö rh a n d ! . 1 8 7 2 , B d . I , s i d . 1 1 8 .
2)
SJÖGREN h ä n fö r sj e l f sk iffern m ed Agnostus e.vsculp tus o c h b rev1jrons t i l l regio O l e n o r u m , m e n d etta måste
b e r o p å en l a p s u s m e m o ri re , då d essa b å d a arter tillhöra A n d r a ru m s k a l k e n , e l ! e r d e n d e l a f Para d oxides­
lagre n , som iifv e n ANGELIN sj e l f be traktat som ty p fö r regio C o n o cory p h ar u m .
S.
G. U.
De
u n dre Paradoxideslag1•en vid A ndra•·um.
6
42
JEMFÖRELSE MED ANDl:tA
P
ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR.
Antagligt är att äfven de undre Paradoxideslagren icke saknas i sam m a trakt, men
n ågra direkta i akttagelser, s o m styrka det, h afva än n u i cke gj o rts.
De paleozoiska aflagri ngarne på B orn h olm h afva , såsom m an kan vänta af n ärheten
i l ä.ge, m ånga l i k h eter med dem i Skåne. Så är äfven , enligt JoHNSTRUPS och Tun­
BERGs beskrifn i n gar, fallet hvad Paradoxid esl agren beträffar. D ock h afva de på B orn­
holm en mycket ringa m äk tigh et, m ångd u b b elt mindre än t. ex. vi d A n d rarum . Så
skall, enligt TuLLBERG, mellan sandstenen och An draru m skalken ligga p å ett ställe
blott ett tre fot mäktigt alu n skifferlager, på ett annat ställe Ptt enda samman h än gand e
orstenslager. Dessa tun n a lager mellan sandstenen och Andraru mskalken tillh öra tyd­
ligen zonen m e d Paradoxides Tessini. Oakt.adt d eras ringa m äktigh et visa d e af TuLL­
BERG i orstenen vid Borregård fun n a försteningarne, att de m otsvara i ck e blott d e n
typiska d elen a f d e n n a zon, utan äfven il en öfversta delen eller underzonen m ed Para­
doa!ides Davidis. TuLLBERG har nämligen vid B orregård fu nnit Par. Davidis, P. bra­
chyr1·hachis, Agnastus punctuosus m. fl. arter, som utmärka skiffern m e d Paradoxides
Davidis vid An drarurn. Un d er zonen m e d Paradoxides Tessini ligger på Bornholm
först e n sand ste n , s o m upptill är fosforithaltig, deru n d er de så kallade »grönne skifere » .
Dessa anses af ANGELIN och JoHNSTRUP m otsvara >>gråvackeskifferm vid Andrar u m , men
n ågra försten i ngar, s o m styrka detta, h afva ej träffats och det är d erför änn u o säkert,
om på Bornh o l m finnes n ågon representant af zonen m e d Olenellus Kjeru lfi .
I N or ge voro P aradoxidesföran d e lager länge helt och h ållet okända. Så upp­
tager ANGELIN i Paheontologia Scan dinavi ca ingen enda af d e för Paradoxideslagren
utm ärkande tril obitern a såsom förekommande i Norge . På sen are tiden har man e m el­
lertid fun nit Parad oxideslager p å åtskilliga ställen . Af KJERULF beskrefvos år 18 7 3 de
d å kända i h ans afhandling om »Sparagmitfj eldet». Sen are u pptäcktes vi d Krekling
nära Kongsberg en serie vigtiga geno mskärni ngar, för hvilka BRöGGER lemnat en de­
talj e rad red ogörelse af syn nerligt i ntresse. Hänvisni n gar lern o as der j emväl till andra
fyndorter, o c h j emförelser göra s äfven m ed utlän d ska bildn i ngar. Paradoxideslagren
delas af BRöGGER i tre hufvurl afdelninga r, hvilka b eteckn as som etage l b, l c och l d
( l a är den ege ntliga '>sparagmiten»). Han redogör sj elf fö r deras förh ålland e till de
svenska, o c h det k u n d e d erför vara öfverflödigt att här ingå p å detta ämne, m en för
fullständighetens skull m å några ord nämnas d erom.
Etagen l b har vid Krekling blott en n ågot tvifvelaktig representant i en föga
m äktig aflagring af sandsten , k ongl o merat och gråvackeskiffer, h vari ej träffats n ågra
andra försteningar än en Hyolithus o c h e tt par brachiopoder. Ty piskt utvecklad före­
kom mer denna afdelning i Ri ngsaker p å Mj ösens östra s ida. Den in nehåller der, j emte
n ågra andra försteningar, Olenellus Kjerulfi och A1·ionellus prinw3vus samt visar sig
således tydligen vara en m otsvarigh et till gråvackeskiffern vid An draru m.
Etagen l c består vid Kre k ling af skiffer m e d svart streck. Faunan visar sig vid
olik a nivå något olika. Längst n e d u ppträda Paradoxides Tessini och Liostracus Lin­
narssoni samt n ågot. h ögre u p p derj emte Agnastus parvifro ns. Den lägre del af etagBn
l c, s o m karakteriseras af d essa försteni ngar, synes vara fullkomligt eqvivalent med
zonen med Paradoxides Tessini, sådan den uppträder i Vestergötland , och med den
betydligare och typiska delen af samma zon vid Andraru m . Högre upp i etagen l c
JEMFÖRELSE MED ANDRA PARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR .
43
förekomma i m ängd Pa r a d oxides rugulosus ( C oRDA ? ) BRöGGER, Agnastus pun ctuosus, A .
Nuthorsti m . fl . arte r, m era sällsynt Conocoryphe Su lz e ri S cHLOTH. och Conocephalites
ornatus BRöG GER. Denna del torde u ngefär m o tsvara skiffrarn e m e d Conocoryphe mqua lis
och Pam doxides Davidis vid A n d rarum . BRöGGERS Pa ra d o x id e s rugulosus är, såso m j ag
förut p åpekat,· antagligen i d en tisk m e d d e n art, h vilken jag har beskrifvit som Pam­
doxides brachyrrhachis, och Conocoryphe S u l z e r i skulle m öj ligen kunna sammanställas
med C. cequalis. Agnastus punctuosus är oekså k arakteristisk för de nämnda skiffrarr1e
vid A n d rarum . Aldra öfverst i etagen l c uppträder slutligen enligt BRÖGGER en fauna,
h vars flesta arter, Arionellus diff'o nnis, Agnastus lcevigatus, A . fallax, A . Nathorsti, Hyo­
lithus tenuistriatus, Acrothele coriacea, Protospongia fenest?·ata, äfven föreko m m a tillsarn­
mans med Paradoxides Forchha rn meri. D e n n a öfversta del är måhän d a snarast att
sam m an ställa med Hyol it.huskal k e n vid A nd rarum och den h o n o m närmast omgifvan d e
skifl'ern , hvilka j ag ansett m i g böra h änföra till zonen m e d Paradoxides Forchhammeri.
Vid Krekling synas de m era på p etrografiska än p aleontologiska grun d er hänförts till
etagen l c.
Etagen l d, som u tgöres af skiffer m e d grått streck, i n n eh åller en stor m ängd af
de försten ingar, s o m vi d Andrarum och andra s venska fy ndorter utmärk a zonen m e d
Para doxides Fo r chh a mm eri i h en n e s typiska form. Den öfre d e l a f denna zon - eller,
o m m an så vill, den särskilda yngre zon - som i Sverige betecknats som »l agren med
Agnastus lmvi,qatus», synes ej vara rep resenterad v i d Krekling. Väl u ppträder der Ag­
n ostus l mv ig a t u s, men h an förekommer red a n långt n e d och träffas äfven i Sverige redan
i den ty piska delen af zonen med Para doxides Fvrchha m m e r i. D e arter, som i Sverige
äro helt och hållet i n skränk t a till d e n n a öfversta d el af Parad oxi deslagren , såsom Li o­
stracus costatus ANG. , Selenopleum ? s t e n o m e t op a ANG. Leperditia p ri m o rdi a lis L INRS . , h a fva
d eremot ej blifvit u ppgifn a från Krekli ng.
A n m ärkni ngsvärdt är, att J e n orska Parad oxideslagren visa så många anal ogier
med d e skånska. Norge eger, oaktadt det j e rnförelsevi s sto ra a fståndet, motsvarigheter
till flera vid A n d raru m fö rek o m m a n d e afdelni ngar, som ej blifvit fu nna i Sverige n orr
om Skåne, såsom lagren m ed O le ne l lus Kjerulfi och Pa r a doxi des Davidis.
I England h afva d e Parad oxi desföran d e lagren en stor utveckli ng. Till m äk tig­
heten äro de, såsom i all m än h et fallet är m e d de engelska paleozoiska lagren , m ång­
faldigt öfverl ägsn a d e svenska, och gen om H ICKS' n itiska och framgångsri k a arbeten
har det visat sig, att d e liksom ll e sven ska k u n n a förd elas på e n ru ängd afd elninga r .
Beklagligen finn as af de flesta engelska artern a end ast mycket otillfredsstäl l a n d e figurer,
hvilket till e n d el beror d e rpå att origin alen i allmänhet äro mer eller m i n d re för­
v ri d n a . I följ d h äraf möter det, i b ri st på j emförelsernaterial , stora svårigh eter att
i d entifiera de svenska och engelska artern a och således äfven att på grund af förste­
ningarne draga p aralleler m ellan l agre n . Hvad vissa af lagren b eträffar låter det sig
dock� såsom Professor ToRELL påpekat, med temlig säkerh et göra.
At d c lager, i hvilka Para dnxides och samti da slägten först träffades, gaf man i
England n amnet >>Men evi an Group>> efter det ställe der d e up p täcktes (St. D a vids, på
latin Menevia). Senar e fann man an aloga faunor, ehuru till största delen med andra
arter, i d e und erliggand e lagren, h vilka sedan garnmalt b urit namnet »Longmynd Group » .
o
44
.JEM.FÖREL S E MED AND B A P A RADO X IDE�5FÖRANDE AFLAGRINGAR.
Det skulle dä kunnat synas läm pligt att flytta gränsen mellan Menevian och Longrny n d
till basen a f d e Paradoxidesförande lagren , men d e engel s k a geologerna h afva h i ttills
föredragit att i detta fal l lägga d e p e trografiska k araktererna till hufvudsaklig gru n d
för indelninge n . D e n fullständigaste öfversigt ö fver de olika afdelningarn e i n o m Mene­
vian och Longmynd och de fau n or som utm ärka dem erhålles i den tabell, som HrcKS
lenm at ö fver försteningarn es utbredning i de kambriska lagren vi d St. Davi ds 1). De
af h o n o m uppstäida afd e l ningarne äro följ and e :
D a r k - g r e y a n d b l a c k fl a g s , » M e n e v i a n » .
Upper (san dston e a n d s h ales ) , 1 00 feet. Protospongia fenestrata SALT . , Agnastus scutalis
SAL T . , Lingulella Jerruginea S A L T . , Obolella sa,qittalis SALT. och åtskilliga andra
b ra c h i opod er.
Mid dle (black flags ) , 3.5 0 feet. Protospongia fenestrata, Microdiscus punctatus SALT. ,
«Conocoryphe coronata BARR . >> , Paradoxides Davidis S .u T . , Anopolenus Salteri HrcKs
och Henrici SALT . , Erinnys venulosa SALT . , Holocephalina primord·ialis SALT . , Ag­
nostus Eskriggii HICKS och scutalis SALT. m. fl . , åtskilliga brachiopoder och ptero­
p o d er.
Lower (grey fiags ) , 300 feet. Protospongia fenestrata, Microdiscus punctatus, Co nocoryphe
applanata SALT . , Pm·adoxides Hicksii, Agnosti, brachiopod er, pterop o der o . s. v.
P u r p l e , G r e y a n d G r e e n R o c k s ( L o n g m y n d G r o u p).
Grey rocks, 1 50 feet. Conoc01·yphe bufo HICKS, Paradoxides aurora SALT . , Agnastus
cambrensis HrcKs etc.
Grey, p u rple, an d red rock, 1 5 00 feet. Co nocoryphe solvensis HICKS , Paradoxides Hark­
nessi HICKS , A,q nostus cambrensis HicKs etc.
Y ell owish sandsto n e, 1 5 0 feet.
Protospongia fenestrata, Microdiscus sculptus HicKs,
Conoco1·yphe Lyelli HICKS, Paradoxides Harknessi, Plutania Sedgwicki SALT., Agnastus
cambrensis etc.
Purple sand stones, 1 000 feet. Inga försteningar.
Red fshales, 50 feet. L eperditia cambrensis HicKs, Lingulella je1oruginea SALT. och przmwva HICKS .
Green flags, 4 6 0 feet. I nga försteningar.
Conglomerates, 60 feet. I nga försteni ngar.
Af de för de oli k a a fdelningarne karakteristiska försteni ngarne har j ag h är blott upp ­
tagit d e vigtigare. Bland d e ö friga äro m änga af en mycket tvifvelaktig natur eller
åtm insto n e ej tillräckligt k arakteriserade ; andra gen on1gä åtskilliga afdeln ingar o . s. v .
Trilobitfaunan i Menevian Grou p tyd er på samtidighet med den mellersta hufvud­
z onen vid Andrar u m , eller zonen med Paradoxides Tessini, tagen i vidsträcktaste be­
m ärkelse. L o wer Menevian, der Paradoxides Hicksii föreko m m er, är att j emföra med
1 ) H A RK N E S S & HICKS, O n t h e A n cie n t Roch s o f t h e S t . D a v i d ' s Pro m o ntory , S o u t h Wa l e s , a n d t h e i r F o s sil
C o nt e n t s , Q u a r t . J o u r n . G e o l . S o c . , vol. XX VII, 1 8 7 1 , sid. 3 9 6 , 3 9 7 .
JEMFÖRELSE
M E D AN DRA l'ARADOXIDE SFÖRAN D E AFLAGRIN GAR.
45
de lägre, d o ck antagligen ej de aldra lägsta, d elarue af denna zon, hvilka äfven vid
Andrarum i n n e h ålla sam m a art. Middle Men evian åter är att s a m m anstä lla m e d skif­
fern med Pa r a d ox i d es Davidis och m åhända an dra h ögre d elar af zonen med Pm·a­
doxides Tessini. Upper Men evian h ar så godt s o m inga egendomliga försteningar ; d ess
faun a skilj e r sig från den i Middle Menevian nästan blott gen om frånva ron af en stor
del af den senares former. Till zonen med Pa radoxides Fo r chh a m m. e ri med d ess många
egen d o ml iga trilobiter, A nom o c a re, Dolichom etopus m. fl., kan i England ingen säker
m o tsvarighet uppvisas. Anmärkas bör d o ck att slägtet Centrop leura A N G . (Anopolenus
S A L T E R) , h vilket i Sverige blott är kändt från zonen med Pa ra doxi d es Fo rchhamn1 eri, i
England uppträd er i Mi d d l e Menevi an .
Af d e lager, s o m HICKS h änfört till Longmyn d Gro up, torde d e n öfversta afdel­
ninge n , ))Grey Rocks)>, äfven motsvara någon del af zonen med Par a d oxi d es Tessini.
Pa r a d oxid e s aur01·a synes knapp ast v a ra annat än en varietet af Pa r a d o x ide s Hicksii,
och Co n o c o r'yphe bttfo är m åhän d a i d entisk med C. Dalrnani. D e lägsta trilobitförand e
lagre n , » Grey, p u rple, an d red r o c b och »yellowish san dstone », k u n n a för n ärvarande
icke p arallelisera s m e d några vissa svenska lager. I afseende p å fau norna, o m hvilka
man d ock får en mycket ofu llständig kännedom geno m d e beskrifningar och figurer,
s o m hittills p ubli cerats, tor d e d e mera närrna sig till zonen med Paradoxides Te ss in i
än till n ågon an n an svensk zon. Mången tord e anse d et som ett a priori ori mligt
antagan de, att zonen med Paradoxides Tessini, hvars m äktighet af TuLLBERG vi d An­
d raru m beräknas till o m k ring 60-7 0 fot skulle kunna m otsvara en hel seri e af ett
par tusen fots mäktighet. Emellerti d är det ett o bestridligt faktu m , att den flera tusen
fot m äktiga Lingulaskiffern med alla sina afdelningar fullstän d i gt m o tsvaras af den
svenska Olenu sskiffe m , hvars mäktighet vid Andrarum af T uLLBERG uppskattas til l
o mkring 7 0 fot och p å d e flesta andra svenska l okaler är bet y dligt min d re. Till berg­
a rtens b eskaffenhet påminner HrcKs' »yellowish sandstone)) med Plutonia , Co n o c o ryp h e
Lyelli etc. n ågot o m «gråvackeskifl'erm med Olenellus, men faunan visar ingen öfverens­
stämm else. - De lägsta afdelningal'lle af Longmynd Group kun n a � än nu min d re än de
närmast öfverliggand e paral leli seras med n ågra vissa lager i Sverige. Gissningsvis
skulle m an p å grund af l äget och bergarternas beskaffenhet k u n n a antaga, att de äro
delvis eqvivalenta m e d Sveriges kambriska sandstenar.
B ö h mens Paradoxidesförande l ager, B ARRANDEs etage C, äro att samman ställa med
den svenska zonen med Pa ra d a eid es Tessini, tagen i vidsträckt bemärkelse. Etagen C
uppträder i Böhmen på två skild a områden, af B A RRANDE benämnda »bande d e Ginetz»
och >>bande de Skrey)). Han anser bildni ngarne på d essa bägge områden eqvivalenta
med hvarand ra. D å de ligga så n ära h varandra, s ynas dock d e ej så alldeles obetyd­
liga skilj aktigheterna i afseende på fau n a n sn arare häntyda på n ågon olikhet i åld er.
Dessa skilj aktigheter äro dock ej större än att m an i alla h än delser kan a n se h el a
etagen C h ärstamm a från den ti d , under hvilken den svenska zonen med Par a d o xid e s
Tessini bildades. O aktadt den stora analogien i faun ornas allmänna karakter finnes
d o ck knappt mer än en enda art, Agnastus r ex , s o m med fu ll säkerhet är gemensam
för Sveriges och B ö h rn en s Paradoxideslager. Flera andra svenska arter stå emellertid
mycket nära b ö hmiska. Så äro Paradoxides Te ssini och P. Hicksii mycket n ära bet
46
JEMFÖREI, S E MED
ANDRA
PARADOXIDE SFÖH.ANDE
AFLAGH.INGAR.
slägta d e med P. bohernicus BoECK och P. spinosus B oE C K , och Agnostus cicer och A .
nudus, varr. med A . bibullatus BARR. och den typiska formen a f A. nuclus.
Till de
svenska zon ern a med Olenellus Kjeru lfi och Pa rarlo:rides Forchhammeri kunna inga mot­
svarigheter uppvisas i Böhmen.
I Norra Am erika up pträda p å m ånga ställen aflagri nga r, som motsvara d e sven ska
Paradoxid eslagren . Deras i n bördes förh ålland e är än n u n ästa n helt och hållet outredt,
och af amerik anska författare h a fva d e beskrifvits under en m än gd olika namn. Så
bil d a d e EM �:TONs sitt tak oniska system af en del hithöran d e aflagri ngar j emte åtskilliga
an d r a , dels yngre, rent u n dersiluriska, d els äldre. I all m änhet brukar m a n i Amerika
under benämningen Potsdamforrnationen eller Potsdarn sandsten en s a m m a n fatta åtskilliga
af d e äldsta paleozoiska aflagringarna. De typiska d elarn e af d enna formati o n , sådana
de uppträda i staten N ew-Y ork, tord e ti llh öra basen af u n d ersiluriska systemet ; men
dessuto m h ar m an äfven till denna formation räk n at lager, som m åste ligga l ångt ned
i den kambriska serien. Vissa Paradoxidesföran d e lager hafva af MATTHEw, LoGAN,
DAwsoN m . fl. beteckn ats som St. Johns eller Acadian Gro up. Slutligen har BILLINGS
för en del hith örande lager u p p tagit den engelska benämningen Menevian Group.
I an dra upplagan af sin geologi delar DANA ))Primordial or Cambrian Period» i
två afdelningar, en äldre, »Acadian Epoch » , o c h en yngre, >>Potsdam Epoch» 1). Till d en
förra räknas St. Joh n 's ell er Aca dian grou p i New B runswick och närmast liknande
bildningar p å New Foundl and , i Massachusetts o . s. v., a l l a utm ärkta gen o m före­
komsten af sl ägtet Paradoxides. Till »Potsdam Epoch » hänföras aflagrin gar, i hvilka
sl!i gtet Paradoxides ej förekom mer, m en som i öfrigt äro hvaran dra h elt olika och
tydligen tillhöra vidt skilda åldrar.
I Labrad or på n orra stranden af Straits of Belle Isle, på New Foundlan d , vid
Troy i New-Y ork , vid Georgi a i Vermont och vid Pioche i Nevad a förekomrn a sand­
stenar, skiffrar och kalkstenar, hvilkas m est utm ärkande k arakter är att d e i nnehålla
arter af slägtet Olenellus, såsom O. asaplwides EMMONS, O. Th omsoni HALL, O. vermon­
tanus HALL m. fl. Derjemte förekomma i dessa lager Conocoryphider, Microdiscus, Obo­
lella, o. s. v., men mga Paradoxider. Af DANA, FoRD och an dra a merikanska författare
anses dessa lager m e d Olenellus yngre än lagren med Pa m do xi de s Då inga pro filer
fin n as, som gifva stöd åt d etta antagande, är det sannolikt, att förh ållandet i sjelfva
verket är ett m otsatt. Såsom ofvan påpekats, u ppträder nämligen slägt.et Olenellus i
Skandinavien öfverallt p å en lägre nivå än Pamdoxides. Vi d Straits o f Belle Isle
h vil a r ett lager med Olenellus på en sandsten med Sc olith u s linearis HALL, h vilken i
sin ordning hvilar p å urberg. Det Olenellusförande lagret p å detta ställe liknar s å­
ledes äfven i afseende på läge ))gråvackeskiffern>> med Olenellus Kjeru lfi vid And rarum.
Man torde derför ku nna anse den senare som ungefärligen eqvivalent m e d d e a meri­
kanska Olenellu slagre n , hvilka i sådant fall w åste afsöndras från Pots d amsandstenen
och förläggas u n der Acadian group.
Blan d d e a meri kanska lager, i h v i lka slägtet Pamdoxides uppträder, är Acadian
group i New Bru nswick rikast på försteni ngar, men dessa hafva hittills blifvit mycket
-
.
1) J . D . DANA, Manual o f G e olo gy, S e c o u d Editio n , 1 8 75, sid. 1 6 3.
JEMFÖRELSE MED ANDRA
P
ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR.
47
k n apph ändigt bearbetade. Sn arast synas d essa och de flesta andra amerikanska lager
med Paradoxides kun n a sa m m anställas med den sven s k a zonen med Pam doxides Tessini.
Något yngre äro m åhända de lager med Pamdoxides, Anopolenus, Selenopleura etc. ,
s o m förekomma p å New Fou n d lan d o c h af BILLINGS 1 ) h änförts till Menevian gro u p .
1 ) E . B r L LINGS, GeologicaJ S u rvey o f C a n ada, Pab�ozoic F o s s i l s , V o l . I I , Part. I , 1 8 74 , sid . 6 9 o . ff.
T i l l ä g g.
F ö religgande afhandling, till hvilke n m an uskriptet redan för n ära två år sedan
inlem nades, har af åtskilliga skäl först nu k u n n at till trycket befordras. Då emellertid
efter författarens u n d er h östen år 1 8 8 1 timade frånfälle några nya i akttagelser blifvit
gj orda beträffa n d e P a radoxi deslagrens zonindelning o ch geografiska utbredning inom
vårt land, m å nedan ståe n d e m e d anledning h äraf tilläggas :
Sid. 40. I O stergötland h ar NATHORST vid stranden af Roxen i närh eten af Berg
träffat e n m ängd lösa block af gröngrå skiffer och kalksten med Pa mdoxides Tessini
BRONGN. , Ellipsocephalus s p . , Acr·othele granulata L INRS . samt m öjligen 11fven Pamdoxides
.
ölandicus S.JÖGR. Blockens mängd utvisar säkert, att det fasta l agret är eller varit
an stående n ågonstädes i n ärh eten .
Sid. 4 1 . L agringsförh ållan den a mellan zonerna med Paradoxides ölandicus och
Paradoxides Tessini på Ö land h ar af NATHORS'l' och DAMES sed ermera blifvit utredd, i
d e t att de kunn at konstatera, att d e n förra är äldre än den senare. (Jemför NATHORS'l'
i Geol. Fören. Förh ., Bd 5, s i d . 6 1 9).
Sid. 4 1 . I n o rra Jemtland h ar S vENONIUS flerestäd es uppdagat förekornsten af
Paradoxidesförand e l ager. På de flesta ställen a , såsom vid Hillsand och Vedj eön i
Ström s socken samt vid Fallåns utlopp i Flåsj ön , Alan äs socken , är endast z o n e n m e d
Paradoxides Porchhamm eri iakttagen ; vid Kopparrökh ällarne, Al anäs socken, d eremot
wnen m ed Pamdoxides Tessini. De på dessa stäl len observerad e fosHilen äro , vid Hill­
san d : Paradoxides Forchhamrneri AN G . , Selenopleura bracl�ymetopa ANG., A,qnostus glandi­
fo nnis ANG., A . br·evifrons A N G . , A. nudus BEYH. var. m. fl. Vid Vedjeön : Paradoxides
Forchhammeri, Ano morare li�nbaturn ANG. (pygi d i u m ) , Agnostus brev�frons ANG., A .
Natlwrsti BRö GGER, Orthis s p . (cfr exporrecta LINRS.). V i d Fallåns utlopp i Flåsj ön :
dels kalk m e d Paradoxides Forchhammeri och Liostracus microphth almus AN G . sp. (py­
gid i u m ) , dels i äldre lager Agnastus Natlwrsti BRöGGEH. Vid Kop parrökhällarne i
Alan äs socken : un derst Paradoxides Tessini och Agnastus parvifrons ANG. , h ögre u p p
Agnastus parvifr·on � o c h A. Nathorsti.
Sid. 4 1 . l Angerm anland har S v ENONIUS fu nnit zonen m ed Paradoxides Forch­
hamrneri på tven ne nya lokaler, nemligen dels vid H ögn äsån öster om V. Tåsj ö n , d els
vid Sj ougdelfvens utlopp i elen senare. På förra stället träffades endast Paradateides
Forchhammer·i, på det senare (j emför S v E N O NJUs i Geol. Fören . Förh . , B d 5 , sid. 4 9 1 )
j e mte densamma äfven Selenopleura brachym etopa o c h Agnastus nudus BEYR. , var. margi­
natus BRöGGJm.
Sid. 42. I N or ge har nu äfven ?:on en med Paradoxides ölandicus S.TÖGR. blifvit
p åvisad af B R Ö GGER. (Geol. Fören. Förh . , Bd 6, sid. 1 43 ) .
Geologiska Byrån d e n l Mars 1 8 8 3 .
TafL!
----- --
f.
9.
---------·- ----· ------
W. E.1lebrn del.
8
----------
c.
--
Tutl a n I .
Paradoxides Tessini BRoN(iNIART, p . 1 0 .
Fig. l .
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
.F r a g m e n t af h u fv u d o c h th o r a x, s k a le t d e l v i s bib e h ål l e t .
))
))
, utan skal .
H u fv u d e t s m e d e l s kö l d , u t a n s k a l .
))
))
"
))
))
))
m e d u n d a n t a g af ett p H r s m å b i t a r .
))
))
))
))
Hy p o st o m , utan s k al .
))
))
))
))
))
))
1 3.
skal bibe h åll et u t o m
Pygidium , u t a n s ka l .
))
))
))
14.
1 5.
H u fv u d ets medelsköld .
F r a g m e n t af thorax och pygi d i u m (högra s i d a n oty d l i g, e m e d a n ett a n nat fö re m ål
p å e n fläck .
Paradoxides Davidis SALTER, p . 1 1 .
S . G. U.
De und1'< Pa ra doxideslagun vid A n d1·m·um .
legat öfvel').
7
Taflan
Il.
Paradoxides D avidis SALT ER, p . I l .
I<i g .
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
s.
9.
H u fv u tl ets m e d e l s k ö l d , o ful l s t ä n d i g-.
H y p o s to m .
A ftryck a f
en
del
af
ett
t h o r a k a l s e g rn e n t ,
so m
s y n e s ha fv a t i l l h ö rt m i d t e n a f t h o rax ;
skulptur.
Del a f ett t h o r a k a l s e g m e n t , antagligen från mit! ten a f thora x .
E t t a f d c s i s t a t h o ra k alsegme n t e n , v i s a r aftry c k af fo dret å p l e u r a u .
Pygitl i u m , u t a n d c sv ärdform iga b i h a n g e n .
"
, m e d proxi mala d e l e n af d e s v ärdfo rmiga b i h a n g e n .
Fra gm e n t a f pygidiet och d e s s s värdformiga bih a n g .
Fragm e n t a f p y g i d i e t s svärdfo r m iga b i h a n g och det s i s t a thora k al s e g m e ntets p l e u r o r .
nsar
s k alets
'l'aflll.
Svenges Geologiska Undersöknine.
,,
H.
--------­
.,.. ....
------
/.
6.
C entral-Tryckenet, Stockholm
Tafl. III
6.
1.
.f.
5.
3.
7.
9.
10.
-/1.
u.
1:l.
16.
13.
f.?.
17.
"\V.E.Be1rnt de1
Central-Tryckeriet, Stockholm
Taftau III.
Paradoxides Hicksii SALTER, p . J 4 .
Fig.
l.
2.
ö.
4.
5.
H u fv u d ets m e d e ls k ö l d .
F r a gm e n t af t v å t h o r a kalsegment.
Pygi d i u m j e m t e b a k r e delen af t h o r ax, sed d a frå n u n d re sidan .
Py gidiu m .
H u fv t1 d s k ö l d a f u n g t e x e m p l a r .
P aradoxides brachyrrhachis
Fig. 6 .
7.
8.
9.
10 .
n.
s p . , p . l ti .
H u fv u d e t s m ed e l s k ö l d .
Frng-m e n t a f h u fv u d s k öld o c h thora x .
O f u l l s t ä n d i gt al'try c k a f pygidium j e m t e de sista thorakalsegmente n .
Pygi d i u m , s ön d rigt i k a n t e n .
Paradoxides s p . i n d e t . , p . 1 8.
Fig.
11.
Pygid i u m , r e k t a n gu l ä rt.
OlenellUS Kjerulfi LINNARS SON, p . ti .
Fig. 1 2 .
13.
14.
15.
16.
17.
H u fv u d e t s m e d e l s k ö l d .
))
))
J)
)j
A ftry c k af d e n e n a k i n d e n .
T h o ra k a l s e g m e n t, o f u l lstän d igt.
F ragm e n t a f t h o r a x .
Taflan
IV.
Ellipsocephalus Nordenskiöldi n . s p . , p . 20.
F i g. l .
2.
H u fv u d ets m ed e l s k ö l d , och en d e l a f thora x .
H u fv u d ets m e d elskö l d , s i d a fårorn a p å .p a n n a n äro n ågot fö r s k ar p t m a r k e ra d e .
Arionellus primrevus BRÖGGER, p . 2 1 .
Fig. 3 a .
H u fv a d e t s m e d e l s k ö l d , frå n gl i m m erha ltig s a n d s t e n , n at u rlig storl e k .
3 b.
S a m m a s o m 3 a , fö rstora d .
4.
H u fv u d sköld
från
»gråva c k e s k i ffe r n >>,
dess
s a m m anh örigh e t
m e d d e n n a a r t ä r e J fullt s � k e r (j e m fö i·
p . 22).
Liostracus Linnarssoni BRÖGGER, p . 23 .
Fig. 5.
H u fv u d ets m e de l s k ö l d ,
))
6.
7.
8.
9.
10.
11.
d u b b e l n a t u rlig storl e k .
))
))
H
H
))
))
))
H u fv u d ets m e d e l s k ö l d och en del af t h o r a x , fö rstora d e .
Py g i d imn , frå n skiffe r n m e d Agn a s t u s r e x .
, frå n s k i ffern m e d Micro d i s c u s s c a n i c u s .
Conocoryphe requalis .
Fig. 1 2 .
1 3.
14.
1 5.
n.
sp. , p . 25.
H u fv u d ets m e d e ls k ö l d , m e d gra n uleri n g .
))
))
))
))
))
))
))
))
utan
, med
Harpides breviceps ANGELIN, p. 27.
Fig. 1 6 a.
1 6 b.
H u fv u ds k ö l d , n a t u r l i g storl e k .
H a l fva h u fv u d s k ö l d e n fö r s t o rad .
Microdiscus scanicus
Fig. 1 7 .
18.
n.
sp., p.
29.
H u fvu d s k ö l d , fö rsto rad .
Pygi d i u m , f'örs t o r a d t .
Microdiscus eucentrus n . s p . , p . 30.
Fig.
19.
20.
H u fv u d s k ö l d , fö rstorad .
Pygid i u m , fö rstoradt.
Hyolithus
Fig. 2 1 - 2 3 .
F i g- . 2 4 .
sp .
indet.,
p.
34.
F rån skiffern med M i crodiscus scani c u s .
Spicu l a e .
Protospongia renestrata SALTER, p. :� 5 .
Tafl !V:
s.
6.
7-
8.
j_
�A·
9.
-'/,
10-
11.
l�
16"' .
13-
15-
1_,
17.
18-
W. E.Behm
Jel
�(}.
Centra1-1'ryckenet, Stockhaim.
Af
Sveriges Geologiska Unders ökning
äro hittills utgifn a
Ser. A. Kartblad med beskrifningar.
a) i skalan l : 50000 :
l_. Westerås, 2 . Arboga, 3. Skultuna,
4. S ö d e rtelge , 5. Eski lstuna, 6. S t o ckholm, 7. Enköping, 8. F ån ö , 9. Säfstaholm , 10.
Angsö, 1 1 . K ö p i ng, 12. Hellefo rs, 13. Lindholm, 1 4 . L i n d s bro, 15. Skattman s ö , 1 6 . S igtuna, 17. Malmkö ping , 1 8 . Strengnäs,
19. R am nä s , 20. Wårg å r d a , 21. Ulricehamn, 2 2 . Eriksberg, 2 3 . Nyköping, 2 4 . Tär�a, 2 5 . Sämsholm. 2 6 . Sala, 2 7 . Rånäs,
2 8 . B o r å s , 2 9 . Leufsta, 30. Eggegr u n d , 3 1 . Upsala, 3 2 . Örbyhus, 3 3 . S v enlj unga, 3 4 . A m å l, 3 5 . B al d e rsnäs, 3 6 . W i n g e rshamn ,
3 7 . Upperud, 3 8 . D e geberg, 3 9 . R å d anefor s , 40. Wenersborg, 4 1 . W i s k afors, ! 2 . E n gelsberg, 4 3 . S alsta, 4 4 . Rydb ohol m ,
4 5 . H ö rningsholm , 4 6 . R i d darhyttan , 47 . Lind e , 48 . Ö re b r o , 4 9 . Segers j ö , 50. Arsta, 5 1 . Nyn ä s , 5 2 . T r o s a , 5 3 . Bj örksund,
5 4 . R i s e b e rga, 5 5 . Latorp, 5 6 Nora, 57. S t afsj ö , 5 8 & 5 9 . S a n d h am n & Tärnskär, 6 0 . Båstad , 6 1 . H e s sleholm, 6 2 . Claestorp
fl 3 . Brefven, 6 4 . Gottenvik , 6 5 & 6 6 . L andsort & Käl l s k ä r e n , 6 7 . Herrevadskloster, 6 8 . Linderöd, 6 9 . Hj ulsj ö , 70. T j ällm o ,
7 1 . Norrköp ing, 7 2 . M ö j a , 7 3 . Gustafs b e rg, 7 4 . Helsingborg, 7 5 . Lan dskrona, 7 6 . E n gelholm , 7 7 & 7 8 . Kullen o c h H öganäs ,
7 9 . Norsholm , 80 & 8 1 . D a l a r ö o ch Utö, 8 2 . Finsp ång, 8 3 . Vretaklo ster, 8 5 . Kristianstad och 8 6 . Öve dskloster.
Pris för kartbladen N :o 31), 36, 65 & 66 och 72 med beskrifningar . .
•
34, 38, 5 1 , 53 och 58 & 59 •
alla öfriga blad
b) i skalan l : 200000 :
l . Huseby, 2. L j u n gby, 3. V e x i ö , 4 . L e s s e b o, o ch 5. Ö l m e s t a d .
.............
.. . . .. ... ... .... .
. . . . . . . . . . . .. . . .
.. .... .. ............ .... .....
. . . . . . . . . . . . . . l ,UO kr.
. . . . . . . . . . . 1 , 5 0 kr.
. . 2,00 kr.
Pris f ö r hvarje karthlad m e d beskrifning 1 , 50 kr.
Ser. B .
a)
b)
Öfversigtskartor.
l.
2.
Bl a d i n d elning för det geologiska kartverket, j emte t e ckenskema .
Pris 0, 5 0 kr.
Karta öfver Glaciallerans utbre dni n g i n o m s ö d r a d e l e n af S verige .
E lWMANN, A .
3. Karta öfver b e rgarterna p å ö s tra D al.
Spe cialkartor med b e skrifningar.
l . Geolo gisk alf- och h ö j dkar t a ö f v e r
Skala
l
: 200000.
1 8 70.
Skala
Pris 1 , 5 0 kr.
Sk ottorps och D ö m m e storps inegor.
2 . Matj ords- o ch alfk arta öfver S k o ttorps inegor.
S k a l a l : 4000.
Skala
l
l
: 1 000000.
1 863.
Pris 2 kr.
20000.
Pris för l & 2 med beskrifning 2 kr.
S er. C. Afh andlingar och uppsatser.
l. E R D MANN, A . B i drag till k ä n n e d om e n
Pris 8 kr.
2.
:3 .
o m Sveriges qv artära bildni ngar, text o c h atlas m e d 1 4 kart o r .
1 868.
Stor 8 : o.
A.
E x p o s e d e s formations q u aternai r e s d e l a S n e d e , t e x t e a c c o m p a g n e d ' u n a t l n s . E dition ab n3ge e pour
l ' etranger.
1 868.
Stor 8:o.
Pris 8 kr.
E RDMANN, E .
Be skrifni n g öfver Skån e s stenko lsföran d e formation , m e d karta o c h 4 taflor. 1 8 7 2 . 4 : o . N e d s att pris 4 kr.
ERDMANN,
4 . ERDMANN, E .
8amma arbete åtföl j dt af e n r e s u m e p å f r a n s k a .
Pris 5 kr.
5 . BÖRT Z E L L , A . B e skr i fn i n g öfver B e sier-Echsteins kromolitografi o ch litotypografi.
1872.
4:o.
Pris 1 , 5 0 k r .
6 . TÖRNEB OHM, A . E .
Ge ognostisk p ro fi l ö f v e r d e n ska n d i n av i s k a fj ellryggen m ellan Ö s t e r s u n d o c h Levanger,
1 8 72.
8:o.
Pri s 0 , 5 0 k r .
7 . GUMJE L I U S . O .
B i drag t i l l k ä n n e d o m e n o m Sveriges errati ska b ildningar, s am l . å g e o l . k a r t b l a d e t Ö r e b r o , m e d 4
t a fl o r .
1871.
8:o.
Pris 0 , 7 5 kr.
8 . HUMM I� L , D.
Öf versigt af d e geologi s k a förhållandena vi d Hallan d s å s , med 2 t aflor.
1 872.
8:o.
Pris 0, 7 5 kr.
9 . TÖRNEBOHJioi, A . E.
Ueber d i e Geog n o s i e d e r Schw e d i s ch e n Hochgebirge, mit einer K arte.
1 8 73.
8:o.
Pris 1 , 5 0 kr.
10. LINNAR S S O N , J. G. O.
O m några f ö r s t e n i n gar från Sveriges o ch Norges p r i m o rdialzon, med l tafla.
1873.
8:o.
P r i s 0, 2 5 k r.
Om mellersta Sveriges glacial a b i l d n i n g ar .
I.
Om krosstensgrus, m e d 3 tafior.
1 874.
8 : o . Pris 0, 7 5 .
I l . GUMJE L I U S , O.
kr. (Se N:o 16.)
1 2 . HUJII M I;; L , D .
O m rul l sten sbildningar, m e d 2 taflor.
1 874.
8 :o.
P r i s 0, 7 5 kr.
1 3 . GUMJELIU S , O.
Om m a l m l agrens å l d e rsfölj d och d e r a s använ d a n d e s å s o m l e d l ager, m e d l karta. 1 8 7: 3 . 8 : o . Pris 1 , 5 0 kr.
14. TÖRNEBOHM, A . E . Geono stisk b e sk rifning ö f v e r Persbergets grufvefält, med l k a r t a . 1 8 7 5 . 4 : o . N e d s att pris 3 kr.
1 5 . HUMMEL, D.
Om Sveriges lagrade urberg, j em f ö r d a m e d sydvestra Europas, m e d l karta.
1875.
S:o.
Pris 1 , 5 0 k r.
1 6 . GUMJELIUS , O .
Om m ellersta Sveriges glaciala b i l d n i n g a r .
II.
O m rullstensgrus, m e d l karta.
1876.
8 : o . Pri s 0, 7 5
kr.
( S e N: o
I l .)
1 7 . S A N T E S SON, H. Kemiska b ergartsanalyser, s a m m a n s t ä i d a o ch b e ar b e t a d e . G n e i s , h ä l l e fl i u tgneis ( " e u r i t " ) och häll eflinta
1 877.
8:o.
Pris l kr.
1 8 . TORELL, O .
Undersökningar öfver i s tiden.
1873.
8 : o.
1 9 . NATHOR S T ,
G.
Om en cyk a d ekotte från d e n rätiska formati o n e n s lager vid T i n k a r p i Skåne . 1 8 7 5 . 8 : o . Pris 0, 5 0 kr.
Nya fyn d o rt e r för arktiska växtlemningar i Skåne.
1 8 7 7.
8:o.
Pris 0,50 kr.
20. NATHORST, A . G.
A.
21.
22.
23.
24.
L I N N A R S S ON, G .
LINNA R S S ON, G .
Öfversigt af Neri k e s öfvergångsbildningar.
1875.
8:o.
Pri s 0 , 7 5 kr.
1877.
8 : o . P r i s 0 , 7 5 -k r .
Om faunan i lagren m e d Paradoxides ölan dicu s .
U n d e r d . b e rättel s e o m m al mfyn digheter i n o m Norrb ottens l ä n , m e d bilagor o c h 5 k a 1·tor.
1877.
S a m m a b e rätte l s e m e d fransk r e s n m e .
Pris 5 , 5 0 k r .
4:o.
Pris 5 kr.
2 5 . S VF. D MARK, E .
Hall e- o ch H u n n e b e r g s trap p .
1 878.
8 : o . P r i s 0, 7 5 kr.
2 6 . TORE L L , O .
On the e a u s e s of the glacial phenomena in the no rth e astern portion of No rth A m e rica, with a map .
1 878.
8:o.
Pris O , i\ 0 kr.
2 7 . NATH O R S T , A . G.
O m floran i Sk ån e s k o lfö1·ande b ildningar .
I.
F loran v i d Bj uf.
F ö rsta Häftet, m e d 1 0 taflor.
1878.
4:o.
Pris 5 kr.
(Se N : i s 2 9 o ch 3 3 . )
2 8 . LINNAR S S O N , G.
Om de p al reozoiska bildningarna vid Humlenäs m e d l karta.
1878.
8:o.
Pris 0, !\ 0 kr.
2 9 . NATHORS T , A. G.
O m floran i Skånes kolförande bildningar.
II. Floran vid Höganäs och Helsingborg, m e d 8 taflor.
1 879.
4:o.
Pris 3 kr.
( S e N:is 2 7 o ch 33.)
S. G. U.
De undre paradoxideslagren vid Andrarum.
8
30. TORE L L , O.
Sur l e s traces l e s plus anciennes de l'existence de
l'homme en S n e d e .
1876.
8:o.
Pris 0, 5 0 kr.
3 1 . LINNAR S S ON, G.
Iakttagelser öfver d e grap tolitfö rande skiffrarue i Skåne, m e d l tafia.
1879.
8:o.
Pris 0, 7 5 kr.
32. B L OMBERG, A L B . och LIND sTRÖM, A.
Praktiskt geologiska un dersökningar inom Herj e dalen o ch Jemtl an d , med 2 k artor.
1 8 79 .
8:o.
Pris l k r .
3 3 . NATHORS T , A. G.
O m floran i S k å n e R k olförande bildningar.
I. F l o r a n v i d Bjuf.
Andra häftet, med 8 t. aflor.
1 879.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
44.
45.
46.
Pris 3 kr.
( S e N : s 2 7 o ch 2 9 . )
4:o.
LIND S TRÖM, A .
Praktiskt geologi s k a iakttagelser u n der r e s o r p å Gotlan d , m e d l k arta och
LINNAR S S O N . G.
O m faun an i coron atus-kalk e n . m e d 3 t a fl. o r .
1879.
8 : o . P r i s l kr.
l
t afl a .
1879.
8:o.
Pri s
l
kr.
NATHORST, A . G.
O m S p i r a n gi u m och dess förekomst i Skånes k olförande bildningar, m e d 2 t aflor. 1 8 79. B:o. Pris 0 , 7 5 .
L INNAR S S ON, G.
O m Gotlands graptoliter, med l t afla.
1879.
8:o.
Pris 0, 5 0 .
NATHORS T , A. G.
Om de s v e n s k a u rb e rgens sekulära förvittring.
1 8 80.
8:o.
Pris 0, 5 0 .
NATHORST,
G.
O m . de äldre s a n dstens- o ch skiffe rbildningarne vid Vettern.
1 8 80.
8:o.
Pris 0, 7 5 .
A.
Några iakttagel s e r öfver D al a r n e s grap tolitskiffrar.
1 8 80.
8:o.
Pris 0 , 2 5 .
Om lagerfölj den i d e k ambris k a o c h siluriska afiagringarne v i d Röstånga, m e d en karta.
T Ö R N Q V T S T , Sv. L E ONH.
T ULLBERG, S . A.
1 880. 8 : o .
Pris 0,25.
T ULLBERG, S . A .
O m A g n astus-arterna i de kambriska afl.agringarne v i d Andrarum, med e n k arta o ch 2 t afior. 1 8 8 0 .
4:o.
Pris 2,5 0 .
LINNARSON, G . O m försteningarn a i d e svenska l agren m e d Feltura och Sphrerophthalmus, m e d 2 taflor. 1 8 80. Pris 0, 7 5 kr.
NAT H O R S T , A . G.
Om d e växtfö rande l a g r e n i Skånes kolförande bildningar och d e r a s plats i lagerfölj den. 1 8 80. 8 : o .
P r i s 0, 2 5 kr .
S VENONI U S , F R.
Om » S evegruppenJ> i nordligaste Jemtland och Å n germanlan d , s amt d e s s förhållande till fossilförande
lager.
1 8 80.
8:o.
Pris 0 , 5 0 kr.
L I NNAR S S ON, G.
Graptolitskiffrar m e d Monograptus turriculatus vid Klubbudden nära Motala, m e d 2 taflor. 1 8 8 1 . S : o .
Pris O, 7 5 .
4 7. LUNDGREN, B .
188 1 .
4:o.
Und e r s ö kningar öfver Molluskfaunan i S veriges äldre m e s o z oiska bildningar, m e d 6 taflor.
P r i s 2 , 5 0 kr.
48. TORELL, O . O m S veriges vi gtigaste kristalliniska b ergslag o ch deras f ö rhållande till hvar a n d ra . 1 8 8 2 . B:o. Pris 0,50 kr.
4 9 . S v E � O N I U S , FR.
Till frågan o m f ö rhållan d e t mellan >Wemdal s qvartsiten • och sil. formationen inom södra delen af
Jemtl a n d s län, med en karta.
1882.
8:o.
P r i s 0 , 5 0 kr.
50. T U L LBERG, S . A.
Skånes graptoliter.
I.
Allmän öfversigt öfver de siluriska bildningarne i Skåne o c h j e mfö relse med
ö friga kända s amti rl i g a afl.agringar.
1 882.
4:o.
Pri s l kr.
51. EICHSTÄD T , F .
Skånes b as alter mikroskopiskt undersökta o ch b e s k ri f n a, m e d e n karta och 2 tafior.
1882.
8:o.
P r i s l kr.
8:o.
P r i s 0, 2 5 kr.
5 2 . D E GE ER , G.
Om en p o stglacial l an d s a n k n i n g i södra och m ell erst a Sverige
1882.
Pris 0 , 5 0 kr.
5 3 . TULLBERG, S . A.
Forelöpande redogörelse f o r geologiska r e s o r på Öland.
1 8 82.
8:o.
Pris 3 kr.
5 4 . LINNARS SON, G.
D e undre p aradoxide slagren v i d Andrarum , m e d 4 taflor.
1 883.
4:o.
Pris 3 kronor.
..
..