1. No category

CREDITAGRICOLEINDOSUEZvsMUSLIMCOMMERCIALBANKLTD
Elin Brännström & Mattias Karlsson
Bakgrund
Bakgrunden till fallet var ett köpeavtal avseende bomull. Säljaren var ett brittiskt företag och
köparen var ett pakistanskt företag, betalning skulle ske genom remburs. Svaranden, Muslim
Commercial Bank, öppnade för köparens räkning en remburs som bekräftades av käranden, Crédit
Agricole i London. En remburs är ett ovillkorligt åtagande från en bank, oftast köparens bank, att
betala säljaren då säljaren presenterar de dokument och uppfyller de villkor som är angivna i
rembursen.
Rembursen var underkastad standardavtalet Uniform Customs and Practice for Documentary Credits
(1993) som angav bland annat att instruktionerna för den bekräftande banken måste var klara och
precisa, att rembursen måste ange precis vilka dokument som måste presteras för att utbetalning
ska ske samt att rembursen innebar ett definitivt åtagande från utställaren att ersätta den
bekräftande banken för utbetalningen. Själva rembursen innehöll villkoret att utbetalning skulle ske
mot ett antal dokument, närmare bestämt faktura, packlista, vikt- och måttlista, konossement samt
ursprungscertifikat.
Crédit Agricole översände sedermera alla dokument utom vikt- och måttlistan och ursprungscertifikatet och krävde betalning av Muslim Commercial Bank. Den senare vägrade dock betalning
på den grunden att samtliga dokument inte presenterats. Crédit Agricole stämde därför Muslim
Commercial Bank på betalning.
Rättsfrågan
Frågan i fallet gällde huruvida de angivna dokumenten var att se som nödvändiga för att utbetalning
skulle ske, eller enbart som dokument som skulle vidarebefordras till utställaren, dock utan att
betalningen villkorats av dem.
Domstolensbedömning
I underrätterna vann Crédit Agricole eftersom villkoren uppfattades som otydliga, och domstolen
ansåg att det var rimligt att uppfatta dem som Crédit Agricole gjorde, alltså att dokumenten inte var
en nödvändig betingelse för att utbetalning skulle ske. Muslim Commercial Bank överklagade dock.
I överinstansen konstaterade domstolen att villkoren inte var speciellt välskrivna utan snarare röriga
och innehöll både otydligheter och upprepningar på flera ställen. I villkoren stod det först en lista
med dokument där det angavs att ”de som markerats med X är nödvändiga” – varpå vikt- och
måttlistan och ursprungscertifikat inte fanns med som markerade dokument. Längre fram i avtalet
fanns dock en sektion med villkor som till viss del upprepade dessa nödvändiga villkor, men även
kunde uppfattas som att de dessutom ställde upp ytterligare krav på dokument, men även andra
typer av villkor som snarare gällde den underliggande köptransaktionen. Det gick sålunda inte att
avgöra huruvida de saknade dokumenten skulle tillhöra kategorin av dokument som var
nödvändiga för betalningstransaktionen eller inte.
Muslim Bank påpekade dock att Crédit Agricole hade kunnat be om ett förtydligande innan de
betalade ut pengarna, om innebörden av villkoren framstod som oklara. Domstolen menade dock
att villkoren var så pass oklara och röriga att det inte hade räckt med en enkel fråga för att klargöra
deras innebörd. Istället hade det i domstolens mening krävts åtminstone 10-15 frågor för att
klargöra detta, och domstolen ansåg att det i det fallet var osannolikt att Crédit Agricole hade fått
ett tillfredsställande svar i tid.
Domstolen hänvisar till två äldre rättsfall som ger vid handen att en agent vid oklara eller otydliga
instruktioner från huvudmannen ska kunna utgå från en tolkning som framstår som rimlig.
Domstolen konstaterade vidare att detta är rimligt ur en ekonomisk synvinkel eftersom bankerna i
situationer som den förevarande ofta har att fatta snabba beslut, och dessutom ofta saknar insyn i
den underliggande kommersiella transaktionen. Om banken dröjer med sitt beslut riskerar den att
bryta mot sina förpliktelser mot den part som har rätt till betalning, men om den å andra sidan
betalar ut pengar utan att villkoren för utbetalningen är uppfyllda riskerar den att inte få ersättning
från den utställande parten. Eftersom den bekräftande banken ytterst agerar på den utställande
bankens uppdrag är det rimligt att, precis som vad som gällde för agenter, den bekräftande banken
har rätt att agera enligt sin tolkning av instruktionerna om denna framstår som rimlig. Slutsatsen
blev således att Muslim Banks överklagan avslogs.
Prejudikatet
Prejudikatet framstår som att i fall där instruktionerna till den bekräftande banken är otyliga eller
motsägelsefulla ska den bekräftande banken ha rätt till betalning från den utställande banken efter
att ha agerat enligt sin tolkning av villkoren för utbetalning, så länge denna tolkning framstår som
rimlig.
Svenskrätt
Frågan gäller hur avtalet ska tolkas. Ledande för att avgöra vad avtalet ska anses innehålla är
parternas avsikter. I detta fall står det inte klart vad parterna avsåg med avtalet, varför man hade
fått använda sig av andra tolkningsmetoder. Ett exempel på en sådan är oklarhetsregeln, som
innebär att om avtalet är otydligt ska den som utformat avtalet stå risken för oklarheten på så sätt
att motpartens befogade tillit till en viss tolkning skyddas om den är rimlig. I fallet i fråga handlar
det dessutom om en remburs, vilket innebär att den bekräftande banken inte varit med och
utformat villkoren utan bara har att förhålla sig till dem.