Dom i mål nr 5288-16 - Kammarrätten i Stockholm
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM Avdelning 04 DOM Sida 1 (4) Mål nr 5288-16 2017-02-27 Meddelad i Stockholm KLAGANDE AA MOTPART Länsstyrelsen i Västmanlands län 721 86 Västerås ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Uppsalas dom den 30 juni 2016 i mål nr 747-15, se bilaga (här borttagen) SAKEN Jaktlagen _________________________ KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår överklagandet. _________________________ Dok.Id 389675 Postadress Box 2302 103 17 Stockholm Besöksadress Birger Jarls Torg 5 Telefon Telefax 08-561 690 00 08-14 98 89 E-post: [email protected] www.kammarrattenistockholm.domstol.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00-16:00 KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM Avdelning 04 Sida 2 DOM Mål nr 5288-16 YRKANDEN M.M. AA yrkar att kammarrätten bifaller hennes ansökan om skyddsjakt och anför bl.a. följande. Naturvårdsverket avslog hennes ansökan huvudsakligen med motiveringen att hon inte kunnat styrka betesskadornas omfattning. Hon ifrågasätter därför förvaltningsrättens möjlighet att avslå hennes överklagande med motiveringen att hon inte visat att det funnits någon annan lämplig lösning än skyddsjakt för att komma till rätta med skadorna. Innan hon ansökte om skyddsjakt var hon i kontakt med länsstyrelsen för att få råd och hjälp. Hon har fått beskedet att problemet med betesskador i första hand ska lösas genom jakt. Hon har även varit i kontakt med sitt jaktlag för att betona vikten av att skjuta den tilldelning av älgar som jaktlaget fått. Om hon skulle säga upp jaktlaget skulle hon eller arrendatorn endast få jaga under tre dagar och bara skjuta kalvar. Därtill kommer sociala implikationer som dålig grannsämja m.m. Hon har vänt sig till länsstyrelsen för att få råd kring alternativa skyddsåtgärder mot älg. Ett förslag som gavs var att sätta upp uppblåsbara figurer av plast i skogen, ett förslag som hon inte funnit seriöst menat. Hon har övervägt att hägna in sina tallplantor men då de är självföryngrade och fläckvis spridda över ett stort område har det visat sig bli dyrt. Till det ska läggas att inhägnaden skulle kräva tillsyn och underhåll var tionde dag något som inte skulle vara möjligt att genomföra då hon bor långt från sin skogsmark. Hägnen skulle även försvåra jakten i området. Hon har försökt att skydda tallplantorna genom att spruta ett viltavvisande medel på dem men det låter sig inte göras i någon större omfattning på grund av att hennes marker är svårtillgängliga, medlets pris och att älgarna äter på tallplantorna till dess att de blir så höga som 3–4 meter. Vidare har hon röjt äldre tallbestånd under 2015 och 2016 för att försöka få älgarna att äta av den avverkade tallen men skador har ändå uppkommit. Inte heller har det hjälpt att hänga upp stora sopsäckar för att försöka skrämma iväg älgarna. Hon har gjort allt som kan krävas av henne för att skydda sig mot älgbetesskador. Hon kan bli ålagd av Skogsstyrelsen att plantera nya tallar på områden där KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM Avdelning 04 Sida 3 DOM Mål nr 5288-16 det blivit för stora betesskador. Skogsstyrelsen uppmanar även till biologisk mångfald i skogsbruket något som håller på att gå om intet på grund av att ingen skogsägare längre vågar plantera tall utan övergår till att plantera gran på tallmarker. Sammantaget har hon hindrats från att skydda sin egendom. Om staten vill bevara en stor älgstam ankommer det på staten att ersätta henne för de skador som uppkommit och kan uppkomma. Länsstyrelsen bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. Älgstammens storlek ska i första hand regleras med ordinarie jakt under ordinarie jakttid. Ett älgskötselområde ska med hänsyn till betestillgång, skador på skog, trafikolyckor med älg, rovdjurspredation och liknande parametrar beräkna en avskjutning som sen ska genomföras under ordinarie jakttid. Avskjutningsplanen granskas av älgförvaltningsgrupper och fastställs av länsstyrelsen. Älgskötselområdet fördelar antalet älgar som ska fällas under jakten utifrån storlek på ingående jaktområden och skadesituationen i framförallt tallungskog. Den aktuella fastigheten är 65,8 hektar stor och ingår i X älgskötselområde. Jaktlaget som arrenderar jakträtten på fastigheten har även jakträtt inom angränsande område om totalt ca 1 000 hektar. Tilldelning från älgskötselområdet till jaktlaget var under jaktåret 2014-15 en vuxen älg och en älgkalv. Klaganden ansökte om skyddsjakt på ett obestämt antal älgar den 24 november 2014. Vid den tidpunkten hade inte jaktlaget skjutit antalet älgar som det fått tilldelat från älgskötselområdet och det var drygt två månader kvar av ordinarie jakttid. Älgskötselområdet har i yttrande anfört att när jaktlaget har skjutit sin tilldelning har det möjlighet att få ytterligare tilldelning. Länsstyrelsen anser att AA har haft rådighet över situationen. Jakträtten är i Sverige tätt förknippad med markägandet. Om en markägare arrenderar ut rätten att jaga på sin mark har markägaren möjlighet att sätta villkor för jakten. Ett sådant villkor kan vara att arrendeavtalet inte kommer att förlängas om inte jaktlaget skjuter de älgar som har tilldelats. Markägaren kan då överlåta jakten till en annan arrendator. Länsstyrelsen ifrågasätter inte AA:s problem med betesskador på fastigheten. Länsstyrelsen anser dock att det finns en KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM Avdelning 04 Sida 4 DOM Mål nr 5288-16 annan lösning på problemet och den lösningen är jakt under ordinarie jakttid. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att Naturvårdsverkets beslut kan tas upp till prövning av allmän förvaltningsdomstol i enlighet med 3 § andra stycket och 22 a § förvaltningslagen (1986:223) trots att det enligt 58 § 1 jaktförordningen (1987:905) inte får överklagas. Gällande frågan om ansökan om skyddsjakt konstaterar kammarrätten att det numera får anses vara ostridigt att de av AA åberopade betesskadorna är av sådan omfattning att kravet på allvarlig skada är uppfyllt. Som förvaltningsrätten har angett är en ytterligare förutsättning för skyddsjakt emellertid att det inte finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt för att förhindra skadan. Kammarrätten konstaterar att jaktlaget inte har skjutit alla de älgar som tilldelats och att det funnits vissa möjligheter till ytterligare tilldelning. AA har enligt kammarrättens mening inte heller gjort sannolikt att hon inte genom jaktlagets försorg skulle kunna förhindra skadan. Hon har därför inte visat att det inte finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt. Förutsättningarna för skyddsjakt är därmed inte uppfyllda och överklagandet ska avslås. _________________________ HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). Pär Hemmingsson kammarrättsråd ordförande Pia Cedermark kammarrättsråd Emma Millberg tf. kammarrättsassessor referent Anton Lesse föredragande
© Copyright 2024