KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
Avdelning 04
DOM
Sida 1 (4)
Mål nr 5288-16
2017-02-27
Meddelad i Stockholm
KLAGANDE
AA
MOTPART
Länsstyrelsen i Västmanlands län
721 86 Västerås
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten i Uppsalas dom den 30 juni 2016 i mål nr 747-15,
se bilaga (här borttagen)
SAKEN
Jaktlagen
_________________________
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten avslår överklagandet.
_________________________
Dok.Id 389675
Postadress
Box 2302
103 17 Stockholm
Besöksadress
Birger Jarls Torg 5
Telefon
Telefax
08-561 690 00
08-14 98 89
E-post: [email protected]
www.kammarrattenistockholm.domstol.se
Expeditionstid
måndag – fredag
08:00-16:00
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
Avdelning 04
Sida 2
DOM
Mål nr 5288-16
YRKANDEN M.M.
AA yrkar att kammarrätten bifaller hennes ansökan om skyddsjakt och
anför bl.a. följande. Naturvårdsverket avslog hennes ansökan huvudsakligen
med motiveringen att hon inte kunnat styrka betesskadornas omfattning.
Hon ifrågasätter därför förvaltningsrättens möjlighet att avslå hennes
överklagande med motiveringen att hon inte visat att det funnits någon
annan lämplig lösning än skyddsjakt för att komma till rätta med skadorna.
Innan hon ansökte om skyddsjakt var hon i kontakt med länsstyrelsen för att
få råd och hjälp. Hon har fått beskedet att problemet med betesskador i
första hand ska lösas genom jakt. Hon har även varit i kontakt med sitt
jaktlag för att betona vikten av att skjuta den tilldelning av älgar som
jaktlaget fått. Om hon skulle säga upp jaktlaget skulle hon eller arrendatorn
endast få jaga under tre dagar och bara skjuta kalvar. Därtill kommer sociala
implikationer som dålig grannsämja m.m.
Hon har vänt sig till länsstyrelsen för att få råd kring alternativa
skyddsåtgärder mot älg. Ett förslag som gavs var att sätta upp uppblåsbara
figurer av plast i skogen, ett förslag som hon inte funnit seriöst menat. Hon
har övervägt att hägna in sina tallplantor men då de är självföryngrade och
fläckvis spridda över ett stort område har det visat sig bli dyrt. Till det ska
läggas att inhägnaden skulle kräva tillsyn och underhåll var tionde dag
något som inte skulle vara möjligt att genomföra då hon bor långt från sin
skogsmark. Hägnen skulle även försvåra jakten i området. Hon har försökt
att skydda tallplantorna genom att spruta ett viltavvisande medel på dem
men det låter sig inte göras i någon större omfattning på grund av att hennes
marker är svårtillgängliga, medlets pris och att älgarna äter på tallplantorna
till dess att de blir så höga som 3–4 meter. Vidare har hon röjt äldre
tallbestånd under 2015 och 2016 för att försöka få älgarna att äta av den
avverkade tallen men skador har ändå uppkommit. Inte heller har det hjälpt
att hänga upp stora sopsäckar för att försöka skrämma iväg älgarna. Hon har
gjort allt som kan krävas av henne för att skydda sig mot älgbetesskador.
Hon kan bli ålagd av Skogsstyrelsen att plantera nya tallar på områden där
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
Avdelning 04
Sida 3
DOM
Mål nr 5288-16
det blivit för stora betesskador. Skogsstyrelsen uppmanar även till biologisk
mångfald i skogsbruket något som håller på att gå om intet på grund av att
ingen skogsägare längre vågar plantera tall utan övergår till att plantera gran
på tallmarker. Sammantaget har hon hindrats från att skydda sin egendom.
Om staten vill bevara en stor älgstam ankommer det på staten att ersätta
henne för de skador som uppkommit och kan uppkomma.
Länsstyrelsen bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande.
Älgstammens storlek ska i första hand regleras med ordinarie jakt under
ordinarie jakttid. Ett älgskötselområde ska med hänsyn till betestillgång,
skador på skog, trafikolyckor med älg, rovdjurspredation och liknande
parametrar beräkna en avskjutning som sen ska genomföras under ordinarie
jakttid. Avskjutningsplanen granskas av älgförvaltningsgrupper och
fastställs av länsstyrelsen. Älgskötselområdet fördelar antalet älgar som ska
fällas under jakten utifrån storlek på ingående jaktområden och
skadesituationen i framförallt tallungskog. Den aktuella fastigheten är 65,8
hektar stor och ingår i X älgskötselområde. Jaktlaget som arrenderar
jakträtten på fastigheten har även jakträtt inom angränsande område om
totalt ca 1 000 hektar. Tilldelning från älgskötselområdet till jaktlaget var
under jaktåret 2014-15 en vuxen älg och en älgkalv. Klaganden ansökte om
skyddsjakt på ett obestämt antal älgar den 24 november 2014. Vid den
tidpunkten hade inte jaktlaget skjutit antalet älgar som det fått tilldelat från
älgskötselområdet och det var drygt två månader kvar av ordinarie jakttid.
Älgskötselområdet har i yttrande anfört att när jaktlaget har skjutit sin
tilldelning har det möjlighet att få ytterligare tilldelning. Länsstyrelsen anser
att AA har haft rådighet över situationen. Jakträtten är i Sverige tätt
förknippad med markägandet. Om en markägare arrenderar ut rätten att jaga
på sin mark har markägaren möjlighet att sätta villkor för jakten. Ett sådant
villkor kan vara att arrendeavtalet inte kommer att förlängas om inte
jaktlaget skjuter de älgar som har tilldelats. Markägaren kan då överlåta
jakten till en annan arrendator. Länsstyrelsen ifrågasätter inte AA:s problem
med betesskador på fastigheten. Länsstyrelsen anser dock att det finns en
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
Avdelning 04
Sida 4
DOM
Mål nr 5288-16
annan lösning på problemet och den lösningen är jakt under ordinarie
jakttid.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att
Naturvårdsverkets beslut kan tas upp till prövning av allmän
förvaltningsdomstol i enlighet med 3 § andra stycket och 22 a §
förvaltningslagen (1986:223) trots att det enligt 58 § 1 jaktförordningen
(1987:905) inte får överklagas.
Gällande frågan om ansökan om skyddsjakt konstaterar kammarrätten att
det numera får anses vara ostridigt att de av AA åberopade betesskadorna är
av sådan omfattning att kravet på allvarlig skada är uppfyllt. Som
förvaltningsrätten har angett är en ytterligare förutsättning för skyddsjakt
emellertid att det inte finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt för
att förhindra skadan. Kammarrätten konstaterar att jaktlaget inte har skjutit
alla de älgar som tilldelats och att det funnits vissa möjligheter till
ytterligare tilldelning. AA har enligt kammarrättens mening inte heller gjort
sannolikt att hon inte genom jaktlagets försorg skulle kunna förhindra
skadan. Hon har därför inte visat att det inte finns någon annan lämplig
lösning än skyddsjakt. Förutsättningarna för skyddsjakt är därmed inte
uppfyllda och överklagandet ska avslås.
_________________________
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1).
Pär Hemmingsson
kammarrättsråd
ordförande
Pia Cedermark
kammarrättsråd
Emma Millberg
tf. kammarrättsassessor
referent
Anton Lesse
föredragande