Sinkadus Media sinkadusmedia.se Pressmeddelande: 2015-01-27 Varför berättade Ekot bara halva historien om ”Lars och Mirjana” i samband med avslöjandet av kvinnoregistret? Det undrar Jeanette Ekström, journalist och författare till boken Att döda en hustru som handlar just om fallet Lars och Mirjana. – Att polisen gjorde riskbedömningen ”låg, låg” har en mer sannolik förklaring än grav inkompetens, säger Jeanette Ekström. Ekots avslöjande om det så kallade kvinnoregistret väckte stor uppmärksamhet dagarna innan jul, och inte minst fallet ”Lars och Mirjana” som fick illustrera polisens svagheter när det gäller riskbedömningar. Expolisen Lars dödade sin hustru Mirjana sex månader efter att en anmälan upprättats om misshandel. Anmälan hamnade i ”kvinnoregistret” och polisen gjorde bedömningen ”låg, låg” vad gällde risk för fortsatt våld. – Det låter givetvis oerhört märkligt, men med alla fakta tillgängliga om fallet så är det kanske inte så märkligt som Ekot framställer det. Jag var i kontakt med reportrarna fyra dagar innan sändning, då visste de inte ens att de fanns anmälningar mot kvinnan. I reportaget nämner de sedan anmälningarna i förbigående som om det vore okynnesanmälningar det handlar om, säger Jeanette Ekström. Precis som Ekot beskriver börjar historien 2001 då paret träffas i Kosovo. Lars tjänstgör som FN-polis och Mirjana som tolk för US Army. De gifter sig tämligen omgående och sommaren 2002 flyttar Mirjana till Sverige. Ekot skriver på hemsidan i anslutning till radioreportaget att: ”Konflikterna dem emellan började i det närmaste omedelbart efter att hon flyttat till Sverige och en serie polisingripanden skedde efter anmälningar om våld i hemmet”. – Ekot låter påskina att alla dessa polisingripanden gällde mannen, men faktum är att de gällde kvinnan i alla fall utom ett. Vid ett tillfälle krävdes det två polismän för att föra kvinnan till psykakuten då hon var så våldsam. Kvinnan har själv vid ett annat tillfälle, när polisen var ditkallad av maken, sagt att hon önskade bli ”deporterad” till sitt hemland därför att hon kunde vara farlig för mannens barn. Detta finns nedtecknat i en av anmälningarna som upprättats mot kvinnan, säger Jeanette Ekström. I november 2009 ringer kvinnan sin arbetsgivare i berusat tillstånd och säger att hon känner sig hotad. Arbetsgivaren uppfattar inte av vem kvinnan känner sig hotad men ringer i alla fall polisen som åker hem till Lars och Mirjana. Polisen på plats får heller ingen uppfattning om vad det egentligen är som har hänt, utan tar med henne till stationen för att få klarhet. I anmälan, den som uppenbarligen hamnar i kvinnoregistret, noteras bland annat att det inte finns några synliga skador. – En rimlig förklaring är att detta, i kombination med de kunskaper polisen hade om hennes våldsbenägenhet, bidrog till bedömningen ”låg, låg” vad gällde risk för våld från mannens sida, säger Jeanette Ekström. Det är, enligt Jeanette Ekström, väl dokumenterat att kvinnan var våldsam. Både genom hennes egna uttalanden till nära vänner, vittnen, genom journaler och genom rättsmedicinska utlåtanden gällande mannens skador. Ändå är det mannen som döms för misshandel 2003. Tingsrätten utgår trots allt i Sinkadus Media sinkadusmedia.se sin dom från att det är mannen som blivit angripen av kvinnan, men att han i egenskap av polis borde ha kunnat avvärja hennes attacker utan att åsamka henne en så förhållandevis allvarlig skada som en fraktur på ulna, ett av de ben som sitter i underarmen. Det blev dock aldrig ordentligt utrett på vilket vis den typen av fraktur mest sannolikt uppstår. – I min bok har jag bett två av varandra oberoende läkare med expertkunskaper uttala sig och båda hävdar att det med största sannolikhet inte alls är en defensiv skada som åklagare ville göra gällande, alltså att kvinnan skyddat sig mot slag, utan en offensiv skada. Det är alltså inte alls omöjligt att kvinnan själv orsakat frakturen när hon attackerade sin make. Några andra skador som tyder på att mannen misshandlat henne hade hon inte, säger Jeanette Ekström. Varför lägga tid och energi på att skriva om ett fall som trots allt slutar med kvinnans död? Är inte hennes död ett bevis för han var våldsam under hela äktenskapet? Frågor som Jeanette Ekström ofta får. – Jag försvarar på intet vis att han dödade sin hustru, men vägen dit ser inte alls ut som den framställts i media, och jag är övertygad om att hennes liv inte hade behövt sluta så tragiskt om polisoch rättsväsende hade sett vad det handlade om från början. Kvinnan mådde oerhört dåligt, och fick så småningom en diagnos, men aldrig adekvat hjälp. Inte heller mannen. Det är trots allt dokumenterat hur hon berättade för en läkare att hon slår sin man. Mannen klarade inte av, likt många kvinnor i samma situation, att lämna. Ekots två intervjuobjekt, som uttalar sig väldigt dystert om Lars och Mirjanas förhållande var, enligt Jeanette Ekström, inte alls människor som levde i parets närhet. Därför ställer hon sig frågande till varför Ekot valde att intervjua just dessa. – De erbjöds via mig att intervjua en person som stod paret mycket nära, men valde bort det också. Jag har intervjuat personer i parets absoluta närhet och de ger en helt annan bild. Detta är en komplex och tragisk historia, men den förtjänar att berättas i sin helhet för att undvika att något liknande upprepas. Vi måste kunna prata om våld i nära relationer som något som kan drabba alla, oavsett kön, säger Jeanette Ekström. Sinkadus Media