1. No category

73
••
o
FRAMMANDE UBAT
I GULLMARSFJORDEN 1966
Av konteramiral Hans Uggla
I sin bok "Bakom ubåtskrisen" (Helsingborg 1986) omtalar Wilhelm Agrell,
sid 50, att några egentliga ubåtsjakter av det slag som marinen kom att bedriva under BO-talet inte tidigare förekom, med undantag för en händelse
1966 i Gullmarsfjorden. Denna händelse behandlar konteramiral Hans Uggla i sina memoarer ("Minnen och reflexioner från min tjänst i örlogsflottan
1925-1967". Sthlm 1984, manuskript, xeroxkopia i krigsarkivet). l en bilaga
till memoarerna redovisar förf ett samtal om denna incident, som Sjöhistoriska samfundet med förf·s benägna tillstånd härmed publicerar. Hans
Uggla var 1966 örlogsbaschef på Västkusten.
Red
Längst in i Gullmarsfjorden har flottan en örlogsdepå, benämnd ÖGull, som
har särskild betydelse för flottan vid lösandet av dess beredskapsuppgifter
utefter Bohuskusten. I fredstid har depån varit ganska svagt bemannad, men
den har utnyttjats vid övningar och t ex för utbildning av attack- och röjdykare, eftersom kringliggande vatten och vattendjup är lämpliga härför.
Några av flottans ej fredsrustade fartyg har också legat "i malpåse" vid depån. ÖGull kan därför ha haft ett visst intresse för främmande makts underrättelsetjänst.
År 1966, då jag var örlogsbaschef för Västkusten, fick ÖGull ett oväntat
besök av en främmande ubåt. Följande redogörelse för denna händelse bygger på direkta anteckningar, protokoll och tidningsklipp.
Lennart Samuelssons observation
Den 24 oktober 1966 gjordes sålunda av en ren tillfällighet en oväntad observation av telefonväxelposten på ÖGull, värnpliktige sjömannen Lennart
Samuelsson. Då han tittade ut såg han hur utanför i bukten ett ubåtstorn
reste sig ur vattnet och efter en minut åter försvann. Samuelsson antog att
det var en svensk ubåt på besök - vad skulle han annars tro - och sade ingenting till sin kamrat, som också uppehöll sig i telefonväxelrummeL Först ef-
74
ter omkring 10 minuter, då S. var avlöst, råkade han nämna saken för sin
chef, flaggstyrman Hansson, och frågade denne vad det var för en ubåt. Flst
Hansson blev givetvis förvånad över frågan men sedan han övertygat sig om
att S. var säker på sin sak, skyndade han sig att rapportera händelsen till mig
på Nya Varvet. Jag beslöt för säkerhets skull att omedelbart vidtaga motåtgärder och att först senare kontrollera rapporten.
I örlogbasstaben tjänstgörande ubåtsjaktexperten kapten Lennart Arwidson sändes till platsen för att taga den direkta ledningen. En helikoptergrupp klargjordes för omedelbar insats och flög till ÖGull. A. anmodade en
av tullens kustbevakningsbåtar att undersöka Gullmarsfjorden. I Lysekil tog
han kontakt med ohefen för en minröjningsdivision och anmodade denne att
med början från sjögränsen av kamma territorialvattnet i riktning mot Lysekil. Därefter hörde Arwidson Samuelsson närmare om observationen. S.
kunde avteckna vad han observerat, vilket hade en omisskännlig likhet med
ett ubåtstorn. Kontrollen av Samuelssons observation blev ingående.
Jag förhörde senare personligen Samuelsson och fick det bästa intryck av
hans pålitlighet. Han befanns vara son till en missionär, född i Indien på Himalayas sluttning, i unga år uppfostrad i Afrika under primitiva och säkerligen karaktärsdanande förhållanden. Han var en på sig själv säker ung man,
som inte lät sig rubba. Samma intryck fick statspolisen, som anmodats medverka. S. hade under några år efter hemkomsten till Sverige tjänstgjort till
sjöss före sin värnpliktstjänstgöring i flottan. Vid en rekonstruktion på
ÖGull med en svensk ubåt övertygades även chefen för marinen, amiral Åke
Lindemalm, om Samuelssons trovärdighet.
Trots gjorda efterforskningar kunde ytterligare vittnen till händelsen icke
påträffas. Samuelsson var den ende som gjort observationen; hans rapport
blev anledningen till en serie ganska dramatiska händelser.
Minsveparnas åtgärder
Minsvepningsdivisionen i Lysekil bestod av tre "fiskeminsvepare", chef löjtnant L. Öström. De två minsveparna "Dämman" och "Blackan" gick genast
till sjöss enligt order och uppdelade området innanför gränsen i två mindre
områden där var och en tog sitt. Vid 17 .30-tiden, då det var helt mörkt men
klar sikt och obetydlig sjöhävning, fick "Dämman" i norra området ekokontakt med ett föremål, som stod mer eller mindre stilla mellan vattenytan och
havsbotten till vilken det var omkring 30 m. Man misstänkte att det var fråga
om en främmande ubåt och tillkallade "Blackan", som gjorde samma obser-
75
vation. Omväxlande använde man ekoapparaten för sökning rätt ner och åt
sidan som en asdicapparat. Vid något tillfälle kastades knallskott men detta
föranledde icke någon märkbar reaktion. (Ett knallskott är en laddning av
60 gr trotyl, som kreverar på 15 m djup åstadkommande en ganska kraftig
chock i vattnet.) Då "Dämman" och "Blackan" själva inte var utrustade
med sjunkbomber tillkallades den större minsveparen "Hasslö", som hade
vapen men däremot icke sökapparat. Dessförinnan hade emellertid "Dämman" lodat med ett 100-kg lod (två vikter a 50 kg) på föremålet och till sin
häpnad observerat att detta var fast, att det icke, som man eventuellt misstänkte, var fråga om ett fiskstim. Lodet stannade på 9 m djup, och först då
man efter någon minut drog det över föremålet, föll det plötsligt ner på wirens tamp, som var 24 m. Härvid lade många av besättningen såväl på
"Dämman" som "Blackan" märke till ett egendomligt uppkok av vattnet,
som var våldsamt upprört. "Hasslö", som tillkallades, fällde en sjunkbomb
på en plats där "Hasslö" observerat ett radareko fyra gångar, vilket icke hade karaktär av sjöreflex, utan måste ha kommit från ett fast föremål, kanske
ett tillfälligt uppdykande ubåtsperioskop. På platsen för denna observation
fällde "Hasslö" sin sjunkbomb. Härvid blev vattnet synnerligen upprört och
ytterligare observationer kunde icke göras, trots att minsveparna kvarlågo
hela natten på platsen. Nästa morgon, då helikoptrar avlöste minsveparna,
observerades en oljefläck på vattenytan. Taget oljeprov kunde dock icke
analyseras, men vid jämförelse med olika ubåtsoljor ansåg många att det
mest liknade ubåtsbrännolja.
För att kontrollera det inträffade gjordes flera särskilda undersökningar.
Sålunda fingo teletekniska experter uttala sig om de diagram, som tagits på
"Dämman" och man kom fram till att där registrerade ekon måste härröra
sig från ett från havsbotten skilt föremål, som låg på ungefär10m djup. Viss
överförstärkning av ekot hade förekommit, så att dubbelregistrering gjorts.
Men detta förändrade icke saken.
Vidare gjordes ett ingående förhör med löjtnant Öström, som uppspelades
på band i närvaro av bl a lotsdirektör Lagerwall och överlots Stranne i Lysekil. Man kom härvid fram till att det icke fanns några kända vrak i närheten och ej heller några bottenformationer, som kunde tänkas föranleda
ekoobservationerna. Alla var dock överens om att det icke var frågan om
några bottenekon. Vad beträffar positionsbestämningens tillförlitlighet angav löjtnant Öström, att denna skett med hjälp av radar samt Gävens fyr, att
positionen måste var riktig med mycket liten felmarginal (0,2- 0,3 kabellängder; en kalbellängd = 185m). De närvarande kände sig övertygade här-
76
om. För den särskilt intresserades räkning återger jag detta bandupptagna
samtal i en bilaga.
Ubåt eller valfisk?
Ett led i resonemanget, som framkom, var att ekot kanske kunde hänfört sig
till en valfisk, som dock i så fall under ett par timmars tid stått praktiskt taget stilla på omkring 10m djup under vattenytan och icke låtit sig påverka av
ett stort antal fällda knallskott. En öppen fråga var också om man kunde lägga ner en 100-kg vikt på en val under någon tidsminut utan att tyngden omedelbart ramlade ay eller valen gav sig iväg.
Frågorna underställdes professor Johnels vid Riksmuseet, som efter ingående studier kom till den slutsatsen att det var osannolikt att det var fråga
om en val, men dock möjligt. Anledningen härtill var den att valar ibland
ställer sig sovande och då mycket djupt insomnade mellan vattenytan och
havsbotten. Djuret håller sig därvid automatiskt på konstant djup och går då
och då upp till ytan och andas. Den håller sig stilla mot strömmen. Emellertid ansåg professor Johnels att de fällda sprängladdningarna, hur djupt valen än hade varit insomnad, dock måste ha väckt henne och vidare att det
knappast är möjligt att lägga en 100-kg vikt på en valfisk utan att denna
märkt detta och reagerat.
Senare genomförde ubåtsbärgningsfartyget "Belos" under två dagar en
avsökning av området med vid marginal utan att något främmande föremål
kunde påträffas på havsbotten, varjämte på något ställe djupdykare nedsändes för undersökning av ett misstänkt föremål, som dock befanns vara en
stor sten.
Minsveparen "Hass lös" observation
Sedan minsvepare bevakat vattenområdet vid Gäven under natten mellan
24-25 oktober begav sig msvp "Hasslö" söder ut för att genomföra en övningsskjutning med artilleri. Under förflyttningen till skjutplatsen observerade fartygschefen kapten Ramberg och fyra andra kvalificerade befattningshavare på bryggan ett föremål, som med säkerhet var ett ubåtsperiskop. Tillkallad helikoptergrupp återfann kontakten i närheten och fällde sjunkbomber, varefter kontakten försvann. Kort tid efteråt observerades från hkp en
oljefläck på vattenytan. Taget oljeprov befanns dock vara värdelöst. (Det är
omöjligt att taga ett vattenprov med hjälp av hkp; den blåser undan den tunna oljefilmen.)
77
Försvarsministerns uttalande
Försvarsminister Sven Andersson hade till att börja med negativ tilltro till
rapporterna om händelsen. Han gjorde senare en positiv omsvängning, sedan han tagit del av en ingående rapportering av det inträffade. Detta utmynnade i uttalandet: "Vi kan lita på den marina personalen, och den materiel som står till dess förfogande för ubåtsspaning". Det senare ledet (beträffande materiel) i uttalandet skall kanske i dag tagas med en nypa salt,
men att flottans personal gör sitt yttersta med av statsmakterna givna resurser måste man tro på, annars bör omgående hela organisationen skrotas.
Marinchefens erfarenhet
Chefen för marinen, amiral Åke Lindemalm, visade helt naturligt ett stort
intresse för det inträffade och funderade som "gammal ubåtschef" på problemet, om det var fråga om en ubåt eller en valfisk. I anslutning till det
ovan återgivna samtalet hos mig skrev han följande brev till mig, som jag
med hans tillstånd härmed återger.
Stockholm den 16 november 1966.
"Jag har med intresse tagit del av det samtal som förts hos Dig ang bedömd ubåtskontakt vid Gäven.
Mina erfarenheter som ubåtschef på västkusten under vk 2 säger mig
att det är helt möjligt för en ubåt att ligga stilla avsevärd tid i uläge på
konstant djup. Man hittar nämligen med tilltagande djup vattenlager
med ökande salthalt och specifik vikt. Detta innebär för ubåtar att det
bildas "hyllor" i vattnet där man kan ligga mycket bekvämt utan att
behöva röra varken trimvatten eller regleringsvattnet. Jag har en personlig erfarenhet från en operativ övning sommaren 1942, då jag var
FC på ubåten Nordkaparen. Operationsområdet låg då innanför Måseskär utanför Kråksundsgap och ner mot lat genom Kyrkesund. (Numera kan jag se det farvattnet från min sommarstuga.) Under en hel
dag låg jag där med stoppade motorer på observationsdjup med periskopstoppen stickande upp över vattenytan och drev i cirklar i någon
sorts strömvirvel som med långsam fart lät mig avspana området.
Det är inte uteslutet att man kan finna samma fenomen inom området utanför Lysekil. Fenomenet beror naturligtvis på den skiktning i
vattnet som uppstår då det lätta Östersjövattnet möter det saltare
vattnet från oceanerna.
78
Jag föreslår att Du låter (ubåten) Abborren undersöka de här förhållandena och det skulle inte förvåna mig alls om min teori stämmer.''
Något senare på hösten 1966 upptäcktes en skadad ubåt på internationellt
vatten utanför Simrishamn. Tidningar spekulerade uti ett eventuellt sammanhang med "vår" ubåt utanför Lysekil, som kunde ha blivit skadad av en
sjunkbomb. Tidpunkterna kunde stämma, men det var det enda sammanhang som kunde påvisas.
Den 15 december avtackade jag Lennart Samuelsson officiellt i samband
med julkorum.
Ja, så långt kom. vi 1966. Vi lyckades inte bevisa förekomsten av en främmande, oinbjuden ubåt i våra farvatten, lika litet som man med gällande
motverkansbestämmelser och givna resurser kunnat göra detta intill dess att
ubåten 137 gick på grund i Blekinge skärgård 1981.
Ubåtsintermezzona föranledde mig att den 9/11 1966 publicera följande
sammanfattning i GHT av mina sjömilitära synpunkter på deras eventuella
bakgrund.
"De upprepade ubåtsincidenterna på västkusten har väckt stort uppseende och man har frågat sig vilket intresse en främmande makt kan ha
att sända ubåtar i undervattensläge in i vårt territorialhav. Vad är det
som man på detta sätt - möjligtvis oförmärkt - kan taga reda på, som
icke lika bra går att utforska från exempelvis civila fartyg eller genom
turister, vilkas rörelsefrihet i våra skärgårdar, trots förekomsten av
skyddsområden, icke är särskilt begränsad?
Det är givetvis svårt att säkert besvara denna fråga, eftersom det
hör till spelet att den främmande makten håller avsikterna med sitt
spionage hemliga. Även om det inte kan göras gällande, att tyskarna
vid sitt spionage mot Norge före kriget begagnade sig av ubåtar, kan
det vara nyttigt att erinra sig vad den tyska underrättelsetjänsten med
olika medel genomförde och vad detta gav för fördelar, då man överföll Norge den 9 april1940 och bl a i inledningsskedet från sjösidan ockuperade en lång rad av kuststäder från Oslo i söder till Narvik i norr,
vilkas marina försvarsanordningar i förväg avslöjats.
Vi måste vara medvetna om att vårt land ligger vid en strategiskt betydelsefull förträngning - Östersjöutloppen - vars behärskande får
mycket stor betydelse vid en eventuell kraftmätning mellan stormaktsblocken och som därför är föremål för båda sidornas uppmärksamhet
redan i fredstid.
79
Otvivelaktigt måste Sovjet i händelse av krig mot NATO sträva efter att ha fritt utlöpande från Östersjön till världshavet och lika säkert
kommer NATO att vilja förhindra detta.
Sjöoperativt sett sträcker sig Östersjöutloppen från Sundet och Bälten i söder till skagerrack i norr. Ä ven om avspärrningar av olika slag
relativt lätt - om tiden medger detta - kan läggas ut mellan de danska
öarna torde för hållfasthetens skull spärrningsåtgärder även komma
att vidtagas i Kattegatt och Skagerrack, liksom tyskarna gjorde i Skagerrack under senaste kriget och dessa avspärrningsåtgärder kan komma att gå fram till vår sjögräns. Det blir i så fall en betydelsefull uppgift för oss vid hävdandet av vår neutralitet att tillse att dessa avspärrningsåtgärder icke sträckas in i vårt territorialhav och att stödjepunkter för dessa icke upprättas på svensk mark. Vi bör inom vårt territorialhav förhindra spionage, som kan underlätta för en stormakt att
upprätta en dylik spärr i händelse av krig. Detta spionage kan, exempelvis under våra krigsövningar, bedrivas från nära håll från ubåtar och
bl a vara inriktat på att avslöja våra i havet utlagda bevaknings- och
försvarsanordningar, vår sambandstjänst m m. Det kan också avse att
få en uppfattning om vår påpasslighet, våra insatsmöjligheter och vårt
handlande mot främmande ubåtar i uläge.
Sjöstridskrafter är vid basering i skärgårdsområden relativt väl skyddade mot kärnvapen. Inom sådana områden kan de sprida.s och ev förläggas i bergrum.
Eftersom de sovjetiska och tyska Östersjöbaserna på grund av terrängförhållandena måste anses vara särskilt sårbara gentemot eventuell kärnvapeninsats kan det vara åtråvärt att ockupera lämpligt belägna, neutral makt tillhörande skargårdsområden för att där mera
skyddat basera sjöstridskrafter. Man skulle därvid även vinna att motståndaren möjligen blir mera restriktiv vid insättaodet av sina kärnvapen mot sjöstridskrafterna ifråga. Vid övervägandet av här föreliggande möjligheter kan även uppkomma frågan, hur man skall förhindra motståndaren att utnyttja ifrågavarande skärgårdsområden,
om man tvivlar på den neutrales möjligheter och vilja att försvara dessa. Det kan vid sådant övervägande visa sig lämpligt att under fredsförhållanden skaffa sig en bättre uppfattning om möjligheten att intränga i sagda skärgårdsområden med härför särskilt lämpade ubåtar.
Härvid är det bl a av värde att utreda vattenförhållanden, (temperatur, salthalt och strömmar m m), som har stor betydelse vid ubåtsoperationer och ubåtsjakt.
80
Från senaste kriget minns vi hur vår kustsjöfart anfölls av främmande "piratubåtar". En liknande strävan kan uppkomma i ett framtida krig och det kan i sammanhang därmed vara en fredsuppgift att
rekognoscera lämpliga skjutlägen för ubåtar invid och i vårt territorialhav. Det kan likaledes vara en fredsuppgift att rekognoscera bottenlägen inom svenskt territorialhav där ubåtar kan draga sig undan för vila.
Att våra statsmakter insett nödvändigheten att försvåra för främmande ubåtar att bedriva spionage inom vårt territorialhav framgår av
"TillträdeskU:ngörelsens" bestämmelser om förbud för främmande
ubåtar att i undervattensläge uppträda i vårt territorialhav. Det finns
all anledning att bibehålla detta förbud och tillse att det blir
respekterat."
Samtal om ubåtsincidenten vid Gäven
utanför Lysekil den 14 oktober 1966
Deltagare: Örlogsbaschefen konteramiral Uggla
Lotsdirektören Hans Lagerwall
Överlotsen i Lysekil -Arne Stranne
Stabschefen kommendörkapten K P-0 Jonson
Kommendörkapten K Ekman
Kapten L Arwidson
Chefen på minsveparen Dämman, löjtnant L Öström
CÖrlB V
Som inledning vill jag sammanfatta att minsveparna Dämman och Biaekan
under löjtnant Öströms befäl den 24 oktober på kvällen hade ekolod- och asdickontakt med ett fast från botten skilt föremål utanför Gäven och att detta föremål klassificerades som "möjlig ubåt" men att vi vill undersöka om
det trots allt var fråga om ett vrak eller en okänd grundanledning. Vi har
också funderat på om det kan ha varit fråga om en valfisk.
Då skall jag be chefen på Dämman, löjtnant Öström, redogöra för sina åtgärder i samband med denna händelse.
81
Lt Öström
Måndagen den 24 vid 16-tiden fick minsveparna Dämman, Biaekan och Galten, som då låg i Lysekil, i uppgift att avspana ett område begränsat av Tovas Ungar, Gäven och en punkt 2,5' nord Tovas Ungar.
Enbart Dämman och Biaekan gick ut. Galten hade inte sin asdic i form. Vi
gick ut och delade upp området i två delar, en nordlig och en sydlig del.
Dämmanavspanade den norra delen och fick kl1740 ett misstänkt eko, som
vi undersökte närmare. Vi kallade till oss Biaekan som även fick detta eko
registrerat på sin asdic. Vi sökte omväxlande dels med asdic och dels med
ekolod för att försöka komma rakt ovanpå detta föremål, som gav ett kraftigt eko och låg stilla.
CÖrlB V
Asdic-ekolodapparaten är sådan att man kan koppla om den, så att den
tjänstgör i ena fallet som ekolodapparat och i andra fallet som en asdicapparat. Ett problem är att sköta förstärkningen i ena och andra fallet. Man måste ha mera förstärkning när man utnyttjar den som asdic. Glömmer man bort
att dra ner förstärkningen så får man alldeles för starka ekoeffekter. Man
kan få dubbel- och trippelekon och det får man alltså se upp på. Man måste
sköta förstärkaren noga.
Var så god och fortsätt.
Öström
Ekot registrerades på mellan8-10meters djup olika gånger som vi for över
det. Bottendjupet var enligt ekolodet 29 m i området. Allt detta skedde
1,8'-2' rätt väst om Gävens fyr.
CÖrlB V
Hur bestämdes detta läge 2' väst om Gäven?
Öström
Vi hade som huvudsakligt hjälpmedel radar.
CÖrlB V
Vad anser Ni att det var för felmarginal i ortsbestämningen i kabellängder
räknat.
Öström
Två- tre kabellängder på sin höjd.
82
CÖrlB V
Alltså kan avståndet röra sig mellan 1,7' resp 2,3' rätt väst Gäven eller hur.
Öström
Ja. Vi opererade länge i detta område och tog ideliga positionsbestämningar
och jag tror att det angivna läget är ganska exakt.
CÖrlB V
Ja, det är utmäkt att veta det.
Öström
Vid fick som sagt både på Biaekan och Dämman ekot registrerat på våra
asdicar. Vi lade oss på varsin sida om ekot med ung 50 m avstånd mellan fartygen. Vi meddelade detta till minsveparen Hasslö som var i området och
var utrustad med sjunkbomber och knallskott. Hon gick mellan Biaekan och
Dämman - alltså rakt ovanför ekot - och kastade fyra knallskott. På grund
av detta och propellervattnet så förlorade vi ekot ett tag men fann det igen
efter en liten stund. Vi hittade det bägge två. Vi hade hela tiden med två fartyg haft samma eko. Nu hör till saken att vi dagen innan vi hittade detta aktuella eko hade jagat en del ekon, som visade sig vara fiskstim. För att konstatera om så var fallet även denna gång lade vi oss som vi nu ser på ömse sidor om ekot.
CÖrlB V
Ta fram ekodiagrammet och demonstrera det.
Öström
Vi ser skillnad på när Simradapparaten används som ekolod resp asdic. De
här klumparna är bottenekon resp dubbelekon från botten. Då har alltså
ekolod använts varje gång vi ser någonting sådant här och i övrigt är det asdie, d v s det är ekolodet som är uppvridet och söker horisontalt. Och vi ser
här hur vi här närmat oss föremålet och sedan slagit över på ekolodet för att
kontrollera om vi kommer rätt ovanför, vilket vi inte gjorde i detta fallet. Vi
snuddade vid det men fick ingenting markant. Sedan avlägsnade vi oss och
sökte igen. Vi försökte komma rätt ovanför men misslyckades än en gång.
Vid detta tillfälle syns hur vi erhåller mycket litet effekt när vi slår över på
ekolod. Sedan saktade vi ner farten betydligt och gick väldigt långsamt. Vi
sökte oss närmare och närmare och sedan gick vi tydligen runt föremålet, ef-
83
tersom vi hade ett konstant avstånd hela tiden. Vi gick med mycket långsam
fart och använde asdic. Här vill jag påminna mig att det fälldes något knallskott också för vi har tappat ekot ett ögonblick här. Sedan har vi sökt det
igen och fått fatt i det. Och misslyckats än en gång att komma rätt över. Till
slut så kom vi i alla fall raktovanför föremålet och det ser vi här. Kl1953 var
det. Vid detta tillfälle gick vi mycket långsamt och lyckades manövrera oss
rakt ovanför föremålet som registrerades mycket tydligt på 8m djup på ekolodet.
CÖrlB V
Peka.
Öström
Där.
CÖrlB V
Alltså var är det som är 8m.
Öström
Till toppen av detta eko.
CÖrlB V
Och det är 29m ned till botten.
Öström
Ja.
CÖrlB V
Därifrån och dit är 29m. Och på 8m djup är ett fast eko. Lägger man ut lika
mycket till så att det blir ett dubbeleko så kanske man kan få syn på det där.
Och tredje ekot skulle komma precis på botten.
Detta som förklaring alltså till utseendet på den här klumpen. Fortsätt.
Öström
Vi ville konstatera om detta var ett fast föremål och firade ner på en wire 100
kg järn. Wiren slackades upp när vi hade firat ut ca 10m och järnkulorna lade sig på något föremål under vattenytan.
84
CÖrlB V
Det var alltså 2 st 50-kg kulor.
Öström
Det var många man som konstaterade att tyngderna inte hakade upp sig på
fartyget utan att de låg på någonting i vattnet. Vi hade tyngderna liggande
där någon minut bedömer jag och sedan satte vi mycket långsamt fart framåt. Wiren sträcktes upp med något akterlig bäring och sedan släpades tyngderna över föremålet, varpå de ramlade rätt ner och linan sträcktes upp lodrät.
CÖrlB V
Jag skjuter in här att det alltså konstaterades att det var ett fast föremål.
Man kan fråga sig om det var en främmande ubåt eller möjligtvis en val. Då
frågar jag: Kan man lägga upp två 50 kg tyngder på en val på detta sätt under en minut utan att valen ger sig iväg så fort han känner tyngden. Eller
halkar inte dessa tyngder av utav sig själv. Är inte valen så funtad och hal att
inte tyngderna otvivelaktigt måste ramla av med detsamma. Det konstaterades att tyngderna låg kvar en minut och det är en öppen fråga alltså om det
är möjligt att lägga ned 100 kg järn på en val i en minut.
Fortsätt.
Öström
Omedelbart efter detta att kulorna hade släpats av från föremålet konstaterades såväl från Dämman som Biaekan ett mycket oroligt område i vattnet
där man från Dämman tyckte sig se en vattenstråle eller motsvarande som
var ung l 1/2 m hög. Från Dämman såg vi att det var väldigt oroligt i vattnet
på ett område som vi bedömer hade en diameter på 10 m och där det skummade och bubblade ung ett par decimeter i höjd. Vi lyste på detta med morselanterna och det är helt säkert att många har sett det.
CÖrlB V
Många har sett detta. Under förutsättning att det var en val frågar jag: Hur
länge har den i så fall varit nere med hänsyn alltså till valens behov av att andas?
Öström
Jag kan tillägga att Hasslö hela tiden avspanade området med radar och bor-
85
de ha upptäckt på radarskärmen om en val hade stuckit upp huvudet. Men
den kan naturligtvis ha stuckit upp under den tid som vi tappade ekot. Vid
Hasslös fyra knallskott tappade vi ekot ett tag. Men sedan återfanns ekot på
samma ställe och på samma djup.
CÖrlB V
Det förefaller ju för konsekvent för att en fisk skall göra det eller en val.
Man kan Du ange någon tid som valen var nere - om det nu var en val - såsom längst.
Öström
Från 1928 var vi bergsäkra på att vi hade ekot igen och samma eko har ständigt registrerats ända fram till kl 1953.
CÖrlB V
25 tidsminuter som den presumtiva valen har legat under vattnet.
Öström
Under tiden som knallskott fälls och fartygen är under gång.
CÖrlB V
Under den tiden har Ni knallat med sådana här knallskott, som med
60-grams laddningar detonerar på 15 m djup, och det har alltså inte åstadkommit någon rörelse hos den presumtiva valen utan den har legat stilla i 25
minuter.
Öström
Ja. Vi kastade 8 sådana knallskott under den tiden.
CÖrlB V
Det är svårt att säga vad det kan ha varit. Men om det var en val kan man
kanske tänka sig att den gjort en kraftig rörelse med stjärtfenan, när den
skulle sätta fart. Om det var en ubåt så var det kanske ett propellermaskineri som (;atte igång eller möjligtvis att den släppte ut luft för att komma ner
på litet större djup än vad hon låg på. Ubåten går alltså på 8 m ifrån däcket
uppåt och det betyder väl att den låg c: a 10m över botten. Den kunde alltså
krypa ner ytterligare något till om den ville det. Då vände den upp propellern litet och vispade till och då såg Ni kanske det här. Det är alltså en öppen
86
fråga till professorn vid Riksmuseet om denna "Splasch" i vattnet kan tänkas
härröra från en val som sätter fart. Var vänlig och fortsätt.
Öström
Nu hade vi hela tiden kontakt med Hasslö som ombord hade sjunkbomber
att använda mot det här föremålet. Vi meddelade Hasslö att vi hade föremålet rakt under oss och vad vi hade gjort för åtgärder och observationer.
Därpå angav vi läget exakt för Hasslö och sedan gav vi oss iväg allt vad tygen
höll, för att komma ifrån området, då vi trodde det skulle bli några kraftiga
smällar i krokarna.
CÖrlB V
De tog fel på sjunkbombens storlek. Det var inte fråga om den större typen
utan den mindre typen som inte är så kraftig, men de handlade ju vist och lade en hel del vatten mellan sig och Hasslö. Vad gjorde Hasslö då?
Öström
Jag kan inte redogöra exakt för avstånd och sådana detaljer men Hasslö kastade sjunkbomb, den saken är klar och vi återfann aldrig ekot efter sjunkbombdetonationen. Båda fartygen sökte en timma i området men kunde inte hitta det. I början naturligtvis beroende på att vattnet var så oroligt efter
dels propellervatten dels detonationerna. Sedan hade föremålet definitivt givit sig iväg. Vi sökte mycket noga med både asdic och ekolod.
CÖrlB V
Däremot kommer jag ihåg att Hasslö gjorde vissa radarobservationer.Hur
var det med det?
Öström
Det är jag inte insatt i.
CÖrlB V
Det kanske Arwidson vet.
Arwidson
Hasslö fick order om att fälla den första sjunkbomben300m från ekot men
den har tydligen kommit något längre bort. Efter fällningen var Hasslö ute
87
på ungefär l' avstånd från fällningsplatsen. Då fick hon en radarkontakt just
på den plats, där hon hade fällt sin sjunkbomb. Det var en radarkontakt som
visade ett mycket kraftigt eko under fyra svep men sedan försvann. Flaggstyrmannen som skötte radarn bedömer att det icke har varit en fågel eller
sjöreflex. Det var alldeles kav lugnt. Han bedömer att det var ett föremål
som hade stuckit upp ovanför ytan och sedan gått ner. En andra sjunkbomb
fälldes säkert ganska nära platsen för radarkontakten.
CÖrlB V
Här kan infogas att om det är frågan om sjöreflexer så kommer de mycket
sällan på samma ställe i flera svep, vilket var fallet här. Sjöreflexer flyttar sig
alltid litet. Det är alltså fråga om antingen en fågel eller någonting som stack
upp under den där korta tiden ur vattnet.
Arwidson
Jag anser i likhet med flaggstyrmannen, att det inte var en fågel. Han har
sett fåglar många gånger tidigare på en radarskärm.
CÖrlB V
Var det alltså inte en fågel så skulle det här också vara ett indicium på att det
är möjligt att det var en ubåt eller en val. En val som då stack upp ett ögonblick.
Öström
Vi återfann alltså aldrig något eko, utan efter en timmes avspaning i det begränsade området kring denna position fortsatte vi avspaningarna av beordrade områden.
CÖrlB V
Jaha, tackar så mycket löjtnant Öström. Nu skall vi ha det här som underlag
för ett samtal med överlotsen och med lotsdirektören och de kanske vill ställa frågor som kan klarlägga positionen litet närmare. Jag vill gärna höra er
uppfattning om vad det kan ha varit i vattnet här, närmast med tanke på om
det kan ha varit ett vrak eller om det har varit en bottenformation. Jag vill
först tillägga att dagen därpå eller kanske det var två dagar senare så bottensvepte vi området med wire som drogs fram över botten, På vilket djup,
Ekman?
8~
Ekman
Jag skulle bedöma att den dras på 3-4 meter ovanför havsbotten.
Överlotsen
Jag har själv varit med och lodat här. Botten är mycket kuperad från Tovas
Ungar och inåt Gäven, men när man kommer hit här är det slät botten.
CÖrlB V
Nu pekar Överlotsen ung l 1/2' väst Gäven.
Överlotsen
Ja det är slät botten här så det går mycket väl för sig att en ubåt kan lägga sig
där. Han lägger sig naturligtvis inte på kuperad botten utan på slät botten.
Man skulle mycket väl kunna tro att den ligger här och om jag får tillägga så
tror jag absolut inte att det är en valfisk~ absolut inte. Några vrak har vi inte
här men vi har ett vrak som ligger här någonstans. Det är ett tyskt fartyg
som ligger där och masttoppen sticker upp 14 meter, annars ligger det på 47.
Det kan ju vara rätt bra för herrarna på minsveparen att veta var det ligger.
Lotsdirektören läser på ett papper, som överlotsen lämnat:
Tyska vraket utanför Lysekil. Lilla Kornö Bratt till skäret Gråholmen samt
Tova-pricken i västra kanten på Tova. Mellersta Gädevikssundshögen mitt
över yttre Byxeskär, djup 47 m och djup till masttoppen 18m. Stäven ligger
inåt och fartyget är 135 m långt.
CÖrlB V
Om vi tar en ungefärlig distans till den plats där det här utspelade sig så är
det ung 2' till vraket. Det är uteslutet att det kan ha varit det som man har
observerat. Det är alltså det enda vrak som ligger här. Då är det alltså inte
frågan om att det är ett vrak som har varit aktuellt utan det är något annat
fast föremål.
Överlotsen
Jag har ett grund här på 18m, som ligger i höjd med Gävens norra udde och
en linje Bonden - Tova. Det är en liten "dörr" där.
CÖrlB V
Ja. Det är ett avstånd på 8 kabellängder, d v s ung 1500 meter till observa-
89
tionsplatsen. Det är ett minsta djup där enligt kortet på 16meter och vi har
rört oss med minsta djup på 8 a 10 meter. 100% säkert finns det inte någon
sådan grundanledning på det här området. Och sedan har alltså Överlotsen
den uppfattningen att det inte kan vara fråga om en valfisk här utan det kan
vara frågan om en ubåt?
Överlotsen
Om det var en ubåt vet jag rakt inte, men jag tror det i varje fall. Att det var
en fisk tror jag absolut inte, därför att då skulle ju tyngderna glida av. Om en
valfisk känner dessa tyngder på sig skulle han väl sticka med en gång och likaså tror jag fullt och fast' att en valfisk inte ligger stilla mellan ytan och botten. När han ligger stilla så ligger han uppe och flyter och när han skall fånga
mat så måste han köra för att få maten. Alltså ligger han inte stilla mellan
botten och havsytan, det är min åsikt i alla fall.
CÖrlB V
Det är mycket intressant och jag tycker det låter mycket plausibelt. Det
skulle naturligtvis vara väldigt intressant att höra Riksmuseets uppfattning i
den här frågan. Överlotsen pekade nyss på ett område alldeles invid observationsplatsen, som lt Öström har berättat om, och säger att där är bottendjupen ganska jämna, vilket väl borde vara en sådan plats där en ubåt kunde
tänkas lägga sig och vila. Litet längre ut är botten mer starkt kuperad och
det är givetvis en plats som ubåten helst undviker vid sådant här förfarande.
Får jag fråga om Lotsdirektören har några särskilda synpunkter som kan
komplettera Överlotsens synpunkter.
Lotsdirektören
Det framgår av det här sjökortet att det inte är några särskilda grundanledningar som man kanske skulle kunna tro. För att förvissa sig riktigt om den
saken så är det ju enkelt att få grundkartan från Sjökartebyrån över området. Men det förefaller mig som ubåtsmänniska litet mystiskt med att ubåten
skulle hänga 10 meter under vattenytan och ligga stilla där hela tiden. Löjtnant Öström har inte märkt några förflyttningar av den?
Öström
Läget förflyttades ungefär två kabellängder från det vi hittade ekot första
gången kl 1740 tills vi hittade det andra gången kl 1950. Alltså två timmar
har det förflyttat sig i två kabellängder.
90
Lotsdirektören
Har Ni inte hydrofonlyssnat?
Öström
Nej, vi har inte några möjligheter att lyssna med asdicen.
CÖrlB V
Det är intressant att Lotsdirektören som är ubåtsofficer i reserven påpekar
detta därför att det är konstaterat att det var vatten mellan det här fasta föremålet och botten. Den har alltså inte legat på botten utan mer eller mindre
stillaliggande svävat mellan botten och ytan.
Lotsdirektören
Det är ju oerhört svårt för en ubåt att ligga stilla på det viset. Då måste ju för
det första besättningen hålla sig stilla på samma plats vilket dock är en enkel
sak. Men sedan måste man ju köra trimvatten hela tiden och det är ju nästan
omöjligt att ligga på det viset. En ubåt måste alltid ha litet fart, men det kan·
ju hända att den kört fram och back. När man inte har hydrofonlyssnat vet
man ju inte vad för maskiner som har varit igång i den heller. Det är ju det
tråkiga i det här. Men det där med val, det förefaller åtminstone mig \Tara
fjärran, för en val han bär sig ju inte åt så. Under mina år i långfart så såg
man ofta val, men de bar sig ju aldrig åt på det viset. Man visste inte vad de
gjorde under ytan men när de kom upp så kom de alltid med en förfärlig fart,
sprutade vatten och gick ner igen. Det är säkert mycket lättare för en val att
ligga stilla på det där viset, än för en ubåt det tror jag. Hade det varit en val
är jag fast övertygad om att tyngderna inte legat kvar, de hade rullat av med
detsamma. Han är ju spolformad. Att få ett radareko från en val som är uppe och tar in luft och går ner igen, det tror jag är väldigt svårt, för att han är
ju som sagt spolformad och kroppen som är ovan vattnet ser ju ut så här följaktligen så att ekot slår upp i luften. Jag tror inte man får mycket eko tillbaka på en sådan där pjäs när han är uppe.
CÖrlB V
Det talar alltså mot båda möjligheterna, både mot valen och mot ubåten,
som har svårt att ligga still på det sätt som har skett.
Överlotsen
Men det är intressant med det här uppkoket efteråt. Verkar det som om det
var stilla på vattnet?
91
Ö ström
Vi låg stilla på vattnet praktiskt taget. Ingen sjögång.
Överlotsen
Märkte Ni rörelse i vattnet eller märkte Ni luftuppkok?
Ö ström
Vi märkte rörelse. Om det var åstadkommet av luft eller av mekanisk rörelse, det vet vi inte. Men det var kraftigt omrört och märktes från två skilda
fartyg utan att vi hade 11Jeddelat varandra eller påpekat det för varandra.
Bägge fartygen upptäckte det på exakt samma ställe. Vi lyste på det med
lampa och vi låg själva bara ungefär 20-30 meter därifrån. Det är ingen som
helst tvekan om att vattnet rörde på sig. Detta hände en dryg minut efter det
att tyngderna hade släpats över föremålet. Att det tar en minut för en val att
dra igång stjärten, det tvivlar jag på.
CÖrlB V
Jag påpekar för säkerhets skull att det inte var i anslutning till någon sjunkbombfällning som det här "plasket" visade sig utan det var i anslutning till
tyngdernas hanterande.
Ö ström
Det kastades ingenting i vattnet i samband med att tyngderna var utlagda
för att kunna behålla ekot att inte förstöra förhållandena i ;vattnet.
Överlotsen
Märkte Ni hur mycket ström det var den där kvällen?
Ö ström
Nej, jag har ingen uppfattning om hur det var. Men det var nog ganska stilla
för att vi gick runt väldigt långsamt och man ser ju av ekogrammen att vi har
legat på praktiskt taget samma plats hela tiden.
Överlotsen
Stack uppkoket iväg väster ut?
92
Öström
Det vet vi inte. Det är svårt att säga. Vi såg bara att det kom upp och rörde
på sig kraftigt.
Lotsdirektören
Någonting har det varit, den saken är klar. För egen del tror jag inte att det
har varit en val. Det måste ha varit en ubåt. Det bara förvånar mig att den är
kvar på samma ställe, men när man tänker efter, så kan den ju röra sig litet
fram och tillbaka, om den velat hålla samma läge av någon underlig anledning.
CÖrlB V
Lotsdirektören Lagerwall konstaterar alltså att någonting har det varit och
han tror sannolikt att det varit en ubåt och inte en val.
Lt Öström lägger ut sitt plott ovanpå sjökortet.
Öström
Där har vi första kontakten 1740 och sedan har vi den andra kontakten. Det
är samma djup praktiskt taget och avståndet där emellan är två kabellängder.
CÖrlB V
Och det är 1928, alltså nära två timmar emellan de två kontakterna.
Öström
Kontakten höll vi länge. Vi förlorade den inte under två timmar.
CÖrlB V
Jag konstaterar att föremålet som har legat under ytan har i stort sett hållit
sin position i närmare två timmar.
Lotsdirektören
Det är ju ganska egendomligt.
CÖrlB V
Nu vet vi ju det att det är en taktik från ubåtars sida, som vill undandraga sig
uppmärksamheten, att ligga stilla nere på botten, där de sammansmälter
93
med bottenekona. I det här fallet har den inte legat på botten när vi har observerat den utan strax ovanför botten.
Överlotsen
Får jag lov att fråga en sak. Jag tänkte på det att om strömmen t ex var c:a
ett par knop och så den här båten försökte att hålla strömmen skulle det ha
harmonierat när han liksom låg stilla då.
Lotsdirektören
Nu är det ju mycket möjligt att man har uppfunnit väldigt fina saker med stabilisering mellan tankarna, så att trimning går automatiskt. Eller också kan
ubåten ha hållit ena motorn igång och med dikt roder kört helt sakta och
cirklat runt.
CÖrlB V
Som Lotsdirektören här säger får vi inte tro att den teknik som vi känner till
är den enda som finns för att ligga still med en ubåt. Här talar Lotsdirektören om att de kan ha utvecklat sina trimningsmöjligheter och att det helt
enkelt är automatisk trimning. Men man kan väl också tänka sig att man
ankrar och ligger med mycket ringa lyftkraft och håller sig nere endast med
ankarnas hjälp. Så fort man lättar från botten, så lägger man på ett par tyngder som alltså gör att man ej flyter upp. Och man kan ju också tänka sig att
man på motsatt sätt har ett par stöttor, som gör att man ligger och svävar litet grand, allt i avsikt att inte skada sig mot en klippig botten. Man föredrar
att ligga några meter över botten. Man hittar kanske på en sådan teknik just
för att kunna ha sådana här väntlägen och komma iväg fort ifrån dem. Då är
det praktiskt taget bara att sätta fart när man vill därifrån. Ligger man på
botten då måste man ju först taga sig upp från botten en bit innan man kan
börja sätta igång förmodar jag.
Lotsdirektören
Det går nog lika fort vilket som. Jag har just lurat på det där att en ubåt som
hänger i vattnet mittemellan. Det är ju mycket möjligt att de har ett ankare
för och ett akter och kan släppa ner dem och ankra på det viset.
CÖrlB V
Säg att det är ett 200 kg ankare för och ett akter - 400 kg sammanlagt. Det
bör väl nästan räcka för att hålla en ubåt.
94
Lotsdirekören
För att hålla wirarn;:t sträckta väl.
CÖrlB V
Ja, jag menar så ·att inte ubåten flyter upp. Så fort hon gör det får hon ju 400
kg ökad vikt på sig.
Lotsdirektören
Det är kanske inte riktigt så, men jag undar om inte den möjligheten finns
också att de har ett ankare akter i wiren och ankrat med det. Och så har de
litet för lite i regleringstanken så de har en liten tendens till uppgång med ankarna på botten. Då ligger hon ju hur elegant som helst. Det är enligt vad jag
kan se en mycket fin taktik därför att fiskstimmen som man tar liknar det
ganska mycket i så fall.
Kk Jonson
Mot ankringsteorin skulle väl tala att ubåten måste ge ett visst ljud ifrån sig
när den vindar hem ankarna.
CÖrlB V
Men den har ju inte lättat.
Kk Jonson
Nej, men när den skall göra det så måste den ge ett ljud ifrån sig.
CÖrlB V
Den kan ju ligga där flera timmar utan att göra någonting praktiskt taget.
Ligga där och lyssna och vara alldeles död. Jag tror inte man behöver ha några hjälpmaskiner igång eller någonting, utan man kan alltså ligga där utan
hydrofoneffekter och vänta. Och när han ger sig iväg sätter ha ju ändå igång
sina huvudmaskiner, då spelar det väl ingen roll om han sköter något ankarspel också.
Detta sista resonemang tycker jag är högst intressant. Lotsdirektör Lagerwall har ju invänt en del som man kan säga gentemot konventionell ubåtstaktik, som vi har känt till den. Men spekulerar man över det så kan man
trots allt komma fram till ett ganska enkelt förfarande för att ligga och sväva
mellan botten och ytan.
Ja, kommer vi längre?
95
Lotsdirektören
J ag tror inte det såvida inte Överlotsen har några flera grund här eller några
fler vrak.
Överlotsen
Nej.
Lotsdirektören
Är Du alldeles säker på att det inte är flera där inne.
Överlotsen
Ja. Sommartid finns det ju en dykarklubb i Lysekil och de har inte hittat något enda vrak innanför här. Det hade de talat om för oss lotsar.
Lotsdirektören
Har de dykit inom hela detta området.
Överlotsen
Här ha de legat och letat, ja.
CÖrlB V
Det sista här som Lotsdirektören och Överlotsen sa till varandra skulle ju ytterligare bestyrka att det inte finns något mera vrak än vad vi tidigare talat
om ute vid Tovas Ungar.
Därmed tror jag inte vi kommer längre i det här fallet men vi har fått det
grundligt genomlyst igen och jag tackar särskilt Lotsdirektören och Överlotsen, som ville vara med och hjälpa oss här och likaså lt Öström.