Jorden runt på jakt efter hälsan
Reportage: Jorden runt på jakt efter hälsan tidningen Poddar: RADIOMEDIET HAR FÅTT EN BOOST AV ALLA PODDAR Nr 4 2o15 För oss som jobbar på Sveriges Radio Public service: PRESSAT LÄGE I EUROPA Efter Parisattackerna: ÖKAD BEREDSKAP OCH NYA RUTINER Programledaren Karin Lönnå: ”Alla ska hänga med och känna sig sedda” FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO #4/2015 1 POPULA 2 #4/2015 Inte riktigt klok radio. Fredagar kl 20.40. sverigesradio.se/sisuradio FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Vi följer hälsokorren Johan Bergendorff till Wales, sid 16-19. Möt programledaren Karin Lönnå i porträttet, sid 14. Klimatvecka i P4 Skaraborg, sid 7. Ur innehållet: Berättandet är allt 06 CILLAS SIDA: Vårt uppdrag viktigare än någonsin. 07 SÅ GJORDE VI: Klimatvecka i Skaraborg. 07 ENKÄT: Vad är den stora utmaningen med den nya P4-modellen? 08 SKARPT LÄGE: Terrorattacken i Paris – vi måste kunna ställa om snabbare. 10 ARBETSMILJÖ: Den fysiska arbetsmiljön påverkar vårt intryck av arbetsgivaren. 12 OMVÄRLD: Pressat läge för public service i Europa. Snygga kontor gör oss glada, sid 10-11. Poddtrenden håller i sig, sid 13. 13 PODDRADIO: Konkurrensen tvingar oss att vara på tårna. 14 PORTRÄTTET: Möt programledaren Karin Lönnå på P4 Västernorrland. 16 REPORTAGET: Johan Bergendorff har koll på den globala hälsan. 20 SPRÅK: Laddade ordfrågor. 21 MENTORN: Dokumentärmakaren Måns Mosessons nycklar till berättandet. 22 DET HÄR GÖR VI: Ny återkommande vinjett där vi tittar in i olika funktioner i företaget. Först ut är Utbudsgruppen. 24 KOLLEGOR EMELLAN: En nobelpris- tagare, en finsk matlåda och speltips till jul. Guldägg för Debattle! Maria magdansar på Språkaktivister tar sig ton, sid 20. 26 EN DAG PÅ JOBBET: Med Christy Chamy, länsreporter på Järvafältet. 28 EFTER JOBBET: Emma Hallenberg är garngalen. tidningen FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO H Paris är ett tecken på en del av samhällsutvecklingen som ställer nya krav på journalistiken 24/7. Det säger Björn Löfdahl, programdirektör, på sidan 8. Ulrika Björkstén, chef på vetenskapsredaktionen, berättar att hon var på semester i Paris den 13 november och ringde in sig till Ekot för att jobba. Jan Andersson kastade sig i bilen till Paris från sin stationeringsort Bryssel. Läs också om public service-läget i Europa och globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff. I porträttet möter vi programledaren Karin Lönnå på P4 Västernorrland en vardag i Sundsvall. Den starka poddutvecklingen i samhället gör att den totala lyssningen på Sveriges Radio ökar kraftigt. Vi har de senaste siffrorna. Men oavsett plattform: Grunden för allt i radio är berättandet. Måns Mosesson, prisbelönad reporter och dokumentärmakare delar med sig av konsten att bygga en historia. chefredaktör Ulrica Bengtsdotter skribenter Ulrica Bengtsdotter, Anna-Lena Walmsley, Cilla Benkö, Eva Göransson, Robert Jacobsson, Fredrik Wadström, Christy Chamy, Marjaana Kytö, Angelica Norgren, Jenny Mattsson, ändelserna i Ulrica Bengtsdotter chefredaktör ulrica.bengtsdotter @sverigesradio.se Jan Andersson, Ulrika Björkstén, Anna Nyhlén, Jesenka Olausson, Henrik Bergander, Calle Sundblad fotografer Mattias Ahlm, Micke Grönberg (omslagsfoto) illustratör Christina Andersson layout Anna-Lena Walmsley Jan Petersson tryck Tryckservice AB Radiotidningen är Sveriges Radios interna tidning som produceras på Kommunikationsavdelningen. Mejla oss gärna! ansvarig utgivare [email protected] #4/2015 3 Välkommen in! FOLK: 30 NOMINERADE TILL P3 GULD 2016 FOTO: MATTIAS AHLM FOTO: MATTIAS AHLM Carolina Wikström ny personaldirektör. – Det ska bli väldigt roligt att ytterligare utveckla personalarbetet på Sveriges Radio, viktiga frågor är till exempel ledarskaps- och mångfaldsfrågor, säger Carolina Wikström. ■ FOTO: TONY PERSSON Alisa Bosnic ny kanalchef för Sveriges Radio Uppland. – Det ska bli oerhört spännande att komma till två så erfarna och kunniga redaktioner. Jag hoppas att jag kan bidra med mina erfarenheter och att vi tillsammans kan utveckla journalistiken ytterligare. Och inte minst komma ännu närmare vår publik, säger Alisa Bosnic. ■ Sophia Duran ny redovisningschef. – Jag ser fram emot nya utmaningar. Vi står just nu mitt uppe i implementeringen av ett nytt ekonomisystem med allt vad det innebär, säger Sophia Duran. ■ 4 #4/2015 FOTO: MICKE GRÖNBERG FOTO: ANDERS DIAMANT MIKROFON Matilda Jansson, agendachef på P4 Västernorrland, tar en välbehövlig paus. GRÖNBERG Helena Bremberg ny chef för område Mitt. – Jag är jätteglad över det här nya uppdraget och ser verkligen fram emot att få vara en del av det utvecklingsarbete som P4 nyligen har påbörjat, men nu med ett annat perspektiv och dessutom i ett nytt geografiskt område. ■ Din mobil är en FOTO: MIC KE FOTO: TOMMY SÖDERHOLM Olle Zachrison ny chef för Ekot. – Sveriges Radios och Ekots roll i samhället är viktigare än någonsin i dessa oroliga tider. Vi ska bidra med snabb och trovärdig nyhetsrapportering, analys och granskande journalistik med ambition att nå ännu fler, säger Olle Zachrison. ■ ✦ Galadags. Den 16 januari är det dags för P3 Guld. Störst chans att kamma hem de åtråvärda P3 Guld-plaketterna har Seinabo Sey, Amason och Axwell/Ingrosso som är nominerade till tre priser vardera. Dubbelt nominerade är Dolores Haze, Ghost, Grillat & Grändy, Madi Banja, Galantis, Little Jinder, Avicii, Zara Larsson och Sabina Ddumba. Alla nominerade avslöjades på en stor livesänd presskonferens i Studio 4 i Radiohuset i Stockholm. ■ Mobilt och flexibelt. Med den nya ljudappen i mobilen kan du snabbt medverka i sändning eller skicka en intervju till Digas. Ljudappen förvandlar din Iphone till en mikrofon. Med ett knapptryck medverkar du i sändning eller skickar din intervju rakt in i Digas. Mattias Miksits är projektledare för ljudappen eller Luci Live som den heter. Han beskriver två användningsområden. – Man använder helt enkelt sin telefon som en mikrofon och medverkar antingen i direktsändning eller så spelar man in en intervju som laddas upp i Digas, säger Mattias Miksits. Enkelheten är det fina med det hela. Alla reportrar har med sig en mikrofon i fickan utan att behöva ta med sig extra utrustning. Mobilare och flexiblare kan det nästan inte bli. ■ Pausgympa med pinnar Mitt på redaktionsgolvet på P4 Västernorrlands redaktion står ett ställ med långa pinnar. Det är Karin Lycke på redaktionen, också Friskis & Svettisledare, som har introducerat pinnarna bland kollegorna. En träningsform som passar bra att göra några minuter som ett avbrott från skrivbordet eller studion. ■ FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Med VR-glasögon på kan du kika in bakom kulisserna i årets Musikhjälpen. ✦ Carl Bildt som farbror Diego. I avsnitt nio av årets julkalender, Månsaråttan, dyker f d utrikesminister Carl Bildt upp i rollen som farbror Diego, som får oväntat besök på äldreboendet. Andra röster i julkalendern är Nanne Grönvall, Lilja Östervall Lyngbrant, Nour El Refai, William Spetz, Clara Henry och Dogge Doggelito. Kalendern handlar om en oväntad vänskap mellan elvaåriga Tea och den bohemiska motorcykelartisten Månsaråttan. Historien är skriven av Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson från komikerduon Åsa & Gertrud. Exekutiv producent är Fredrik Olsson. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Matilda Eriksson, HRstrateg. ✦ Se Kodjo, Gina och Linnea med nya ögon. En nyhet i årets Musikhjälpen är appen SVT360 som tillsammans med ett par VR-glasögon, alltså virtual reality-brillor, gör att du kan ”vara med” inne i glasburen och se dig omkring i 360 grader. Glasögonen är i papp, som monteras ihop, förses med en mobil och sätts på näsan. Nu är det bara att vrida på huvudet och kolla runt inne i buren. Musikhjälpen 2015 livefilmas med en 360-graders kamera som ger en sfärisk bild som fångar allt i omgivningen. Appen funkar både i mobil och läsplatta. Med eller utan brillor. ■ Kändistätt i julkalendern ”Med ett verbalt fyrverkeri drar hon lyssnaren med genom populärkulturens labyrinter.” Linnéa Wikblad vann årets språkpris i rikskategorin. Ovan ser ni delar av juryns motivering. Hela motiveringarna finns på intranätet. Korta intervjuer med Linnéa Wikblad och de andra vinnarna Veli Brijani och Linda Evereus finns på språksidan, sid 20. 3 FRÅGOR OM EMPLOYER BRANDING TILL MATILDA ERIKSSON, HR-STRATEG. FOTO: MICKE GRÖNBERG Följare har Sveriges Radios arabiska Facebook-sida nyligen uppnått. Detta uppmärksammades med tårta. – Sidan är vårt fönster mot det virtuella samhället. Vi är där för att ställa frågor, starta diskussioner och debatter, och för att höra vad vår publik pratar om. Ibland ställer vi en fråga som vi inte får direkt svar på, utan svaren kanske öppnar nya ingångar till ämnen och diskussioner. Vi försöker vara närvarande så gott det går och fånga upp de viktigaste perspektiven och idéerna som kanske kan leda till spännande berättelser och nyheter. Med andra ord, vårt FB-konto är vår redaktion ute på fältet, säger superanvändaren Firas Jonblat. ■ FOTO: MATTIAS AHLM tusen FOTO: MICKE GRÖNBERG 20 Upplev Musikhjälpen som en fluga på väggen Att ha ett starkt arbetsgivarvarumärke, employer branding, blir allt viktigare för att profilera sig som en attraktiv arbetsplats. Under nästa år drar Sveriges Radio och byrån Coreworkers igång arbetet med arbetsgivarvarumärket, med HR-strateg Matilda Eriksson i spetsen. Först och främst, vad är ett arbetsgivarvarumärke? – I korta drag handlar helt enkelt om hur företaget uppfattas och vill uppfattas av nuvarande och framtida medarbetare. Varför är det viktigt att jobba med detta? – Ur ett konkurrensperspektiv är det viktigt för oss att vi skapar rätt förutsättningar för de vi vill attrahera, rekrytera och inte minst att vi kan utveckla och behålla rätt kompetenser i företaget. Vi måste även säkerställa att de vi rekryterar kommer in med rätt förväntningar, så därför är det viktigt hur vi beskriver oss själva i till exempel i annonser. Det måste vara äkta, sant och trovärdigt. Hur kommer arbetet se ut? – Vi har upphandlat byrån Coreworkers som kommer att hjälpa oss. Vi kommer att starta med fokusgrupper för att kartlägga och analysera nuläget om hur våra medarbetare ser på Sveriges Radio som arbetsgivare. Exakt hur och när vi kommer igång med detta är inte bestämt ännu. ■ text : Anna Nyhlén #4/2015 5 Cillas sida HOPPFULLT ✦ Folk lägger mer tid på att lyssna på traditionell radio 2015 än 2014 vilket sticker ut jämfört med tv-tittande och tidningsläsande. Allt fler lyssnar också på oss på andra sätt och på andra plattformar. Vårt innehåll, vårt ljud lockar fler till både direktlyssning digitalt i Sveriges Radio Play eller via sverigesradio.se och publiken poddar som aldrig förr. Och då allt som oftast en podd från Sveriges Radio. Vår strategi att ha ljudet i fokus känns helt rätt. HÖRVÄRT ✦ Sisuradios alla nya program i de olika kanalerna. Nu kan ännu fler ta del av redaktionens utbud, även de som liksom jag inte kan någon finska alls. Karlavagnen på måndagar är ett tydligt exempel men också de tvåspråkiga nyheterna i P4. Och redaktionens innehåll toppar ofta vår lista över ”sociala fynd”. NÄR NI LÄSER detta är vårt jubileumsår snart slut och ett spännande men samtidigt utmanande 2016 väntar runt hörnet. Vårt uppdrag nästa år är viktigare än någonsin. I Europa är tusentals och åter tusentals personer på flykt och många av dem söker sig till en ny vardag i Sverige. Detta kommer att märkas i personliga öden och berättelser men också genom att det påverkar vårt samhälle och den politiska debatten. Vår roll – att ge publiken en kunnig, balanserad och trovärdig bevakning på alla plattformar – blir därför ännu viktigare. Som ett oberoende public service-bolag har vi en oerhört betydelsefull roll att spela i det demokratiska samtalet. SÅ NU ÄR det också extra angeläget att vi verkligen tar rollen som den opartiska guiden för alla – oavsett hur publiken väljer att ta del av vårt utbud. Återigen, alla tre ben är lika viktiga – FM-sändningarna, sverigesradio.se och sociala medier. Genom att samarbeta över kanal- och redaktionsgränser samt mellan enheterna har vi en unik möjlighet att ge publiken ett globalt sammanhang och visa på hur det lokala, globala och nationella hänger ihop. Vilka konsekvenser internationella beslut får i vardagen, både positiva och negativa. HUR VI SKILDRAR och bevakar dessa stora och komplicerade frågor kommer att få en avgörande betydelse för hur publiken och därmed stora delar av de som bor i Sverige kommer att uppfatta det som nu sker. Vi har en unik position som vi måste hantera med varsamhet, ödmjukhet och med stort omdöme. JAG HOPPAS ATT ni alla ägnar en del tid åt att diskutera hur vi på bästa sätt gör journalistik kring frågan under 2016 och då gärna på ett nytt och innovativt sätt. Hur kan vi bevaka, granska och skildra utan att upprepa? Finns det nya möjligheter och format som vi innehållsligt inte har prövat? Och hur kan vi bidra med nya former av analys och sammanhang? DEN SENASTE TERRORATTACKEN i Paris visar på vikten av att vi i vår roll fortsätter att sätta in nyheterna i ett sammanhang och står för kunskap och fördjupning. Det gäller inte bara att vara snabb. Det gäller också att kunna ta de snabba nyhetslägena till ytterligare en nivå och att i det akuta läget kunna bringa klarhet och bidra till eftertanke. Vi ställer om och förändrar i ordinarie utbud idag på ett sätt som vi inte alls gjorde eller behövde göra för bara några år sedan. Publikens förväntningar på oss är högre och trycket på många av er har därför ökat. Jag vill tacka er för era fantastiska insatser de senaste veckorna. Den journalistik som ni tillsammans har producerat har tveklöst varit bäst i klassen. Det gör mig stolt, och förvissad om att vi nästa år kan fortsätta att utveckla Sveriges Radio i takt med tiden. ■ / Cilla Benkö här når ni mig : cilla.benko@ sverigesradio.se FOTO: MARTINA HOLM FOTO: MICKE GRÖNBERG BERG Marjaana Kytö och Fredrik Virtanen rattar Karlavagnen på finska och svenska. Vårt uppdrag viktigare än någonsin igningen av P5 av Farzad Nouri vid inv Cilla Benkö intervjuas Kulturhuset. STHLM:s nya studio i 6 #4/2015 Vernissage i Radiohuset. Cilla Benkö och elever från Konstfack som deltog i Sveriges Radios 90-årsfirande genom att designa tidskapslar. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Så gjorde vi Klimatvecka i Skaraborg Calle Sundblad och Jonas Partheen på P4 Skaraborg med gästerna Henrik Grape, Maja Häggström, Birgitta Nilsson och Bjarne Pettersson. Foto: Fredrik Johansson. KLIMATET PÅ AGENDAN. Sedan P4 Skaraborg gick över i den nya organisationen i början av året har agendasatsningarna avlöst varandra i tät följd. Under sista veckan i november hade kanalen en agendavecka om klimatet och hur de nya klimatmålen påverkar skaraborgarnas vardagsliv. Reportern Jonas Partheen var ansvarig för satsningen. – Tanken var att göra abstrakta siffror om utsläppsminskningar konkreta och berätta vad de betyder för skaraborgarna. Jag fokuserade på resor, konsumtion och mat. Varje tema hade en dag och det hela mynnade ut i en hearing med fyra personer, säger Jonas Partheen. Inför veckan hade han gjort en mängd nyhetsinslag men också sett till att klimatsatsningen vävdes in i program flera gånger varje dag och på sociala medier. Jonas styrde också upp debatter och ordnade en hearing i ett köpcentrum på torsdagseftermiddagen som en slags slutpunkt för satsningen. Idén om ämnet fick Jonas tidigare i höstas och började bolla upplägg med agendachefen Calle Sundblad. Två veckor före publiceringen ökade Jonas fokuseringen på agendaveckan och kunde ägna sig nästan helt åt den. – Reportrarna växeldrar varandra. Under den veckan som vi publicerar en agendasatsning är en eller två andra reportrar frikopplade och jobbar med kommande projekt. På så sätt kan vi med stor kontinuitet ge lyssnarna en mycket genomarbetad och agendasättande radio, säger Calle Sundblad, som tagit fram och sett till att det nya arbetssättet fungerar i praktiken. – Fördelen med vårt sätt att jobba är att du som reporter får en bra variation i arbetssätt. Som reporter har du också mycket stort inflytande på vilka satsningar du vill ansvara för. Detta ger en bra mix på ämnen och det vi publicerar känns gediget gjort. Det känns som en förmån att som journalist på lokal kanal kunna jobba så idag, säger Jonas Partheen. ■ Yrkeshemligheter OMSTART ÄR TRICKET Har du nån gång ringt Helpdesk och fått uppmaningen att starta om datorn? Det är inte för att dumförklara den som ringer, förklarar Henrik Bergander på Helpdesk, utan för att en omstart av datorn ofta löser problemet. ✦ Starta om-knepet gäller faktiskt även mobiltelefoner, säger Henrik Bergander, som vet hur det brukar låta när uppgivna medarbetare ringer för att tekniken strular. Så här kan ett typiskt samtal till Helpdesk låta. – Har du testat att starta om telefonen? – Det behövs ju inte, det är en Appledroid. – Jag tycker att vi börjar med en omstart så kan vi gå vidare sen. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO – Suck, ok… Ja, nu funkar det! Det spelar ingen roll vad det är för pryl eller märke, om det finns någon form av dator i den kan den må bra av att startas om ibland, tipsar Henrik. ✦ Tydlig information är något vi på Helpdesk gillar: – Jag måste ha hjälp, ingenting fungerar! – Vad är det som inte fungerar? (Datorn? Spolknappen på muggen? Kaffebryggaren? Bilen?) – Det är helt svart! – Vad är helt svart? (Är det taklampan som är trasig? Har det gått en säkring?) – Datorn är helt svart! Så här ser de ut – Helpdesk. – Är den påslagen? – Ja, och när jag startar om den blinkar den till och visar ”No signal” innan den slocknar igen. – Ok. Det är skärmen. Kan du kolla så att själva datorn är igång? – Vad menar du? Hårddisken? – Nja… alltså… Ja, precis, hårddisken. Är den igång? – Nej, vad konstigt!? Den brukar jag aldrig stänga av. Åh, nu funkar det! ■ Röster inifrån: Vad är den stora utmaningen med den nya P4-modellen? Viktor Åsberg, agendareporter, lokalredaktionen, Örnsköldsvik, P4 Västernorrland: – Det är roligt att jag får mer tid för att göra något genomarbetat, det frigörs tid till det. Samtidigt får man lätt mental mjölksyra av att hålla på med gräv efter gräv. Det har varit svårt att komma in i nya rutiner på redaktionen. Marcus Sjöholm, agendachef, P4 Kronoberg: – Internt gäller det att få alla P4-medarbetare att känna sig bekväma med konceptet att vi ska göra en ständig aktualitetsradio, att vi är en redaktion som inte är uppdelad i ”nyheter” respektive ”program”. Vi ska alltid sträva efter att göra originaljournalistik och därmed vara agendasättande. Pernilla Anth Jacobsson, en av två dagproducenter på P4 Jämtland: – Den stora utmaningen är att lära sig själv och alla andra att släppa de traditionella tankemönstren för radionyheter. För oss som är dagproducenter gäller det att hålla blicken över hela radiodagen, inte bara se till nyheterna på halvslagen. Jag tycker att vi hittills har lärt oss av misstagen, att vi har kommit närmare varandra och hela tiden höjer oss ett snäpp över vår förväntade förmåga. Det är kul! #4/2015 7 Terrorattacken i Paris Världsläget ställer nya krav Parishändelserna är ett tecken på en samhällsutveckling som ställer nya krav på journalistiken dygnet runt. Som en följd förstärker Ekot bemanningen, men alla behöver en beredskap för att oftare kunna rycka in. Det säger Björn Löfdahl, programdirektör. text : Ulrica Bengtsdotter Vad vad det som gjorde att sändningarna kom igång sent? – I 22-ekot på fredagskvällen rapporterades om skottlossning på en restaurang i Paris. Vi var bland de första att rapportera om Björn Löfdahl det. I Ekot 23 var Beatrice Janzon med live från Paris och berättade det hon visste. På webben påbörjades direktrapporteringen 22.07 på fredagskvällen. Senare började vi med uppdateringar varje kvart i P4, den direktsända beredskapskanalen. Det vi inte lyckades med var att få till ännu tätare rapportering i P4 i ett samspel mellan program- 8 8 #4/2015 met och Ekot. Vi fick inte till samspelet mellan Ekot och Vaken, och resurserna räckte inte för en obruten sändning. Vi var heller inte tydliga mot publiken om att bevakningen pågick i P4. Hur skulle du vilja beskriva sändningarna sedan när allt väl kom igång? – Ekot har gjort det ena journalistiska stordådet efter det andra både på plats i Paris och genom bevakning, analyser och kommentarer här hemma i Sverige. Vi ändrade nästan hela programutbudet i P1, P3 och P4 från lördagsmorgonen och resten av helgen. P3 gjorde blixtsnabbt en dokumentär om dåden, P3 och P4 ställde om flertalet program. När vi var igång gjorde vi en fantastisk journalistik som är värd allt det beröm vi fått. Kommer organisation/rutiner ändras? – Ekot kommer att förstärka bemanningen för att klara alla de extrasändningar som behöver göras. Vi ser också över några program så att de snabbare än idag kan ställa om till att direktbevaka pågående händelser. Vilka och hur får vi återkomma till. Ekot och Vaken ska inom kort ha en workshop om hur man samspelar i heta nyhetslägen. Vi behöver också se över hur P1 och P4 ska sända vid stora händelser, vi ska dessutom förbättra informationen till publiken om förändrade sändningar vid stora händelser. Är vi rustade för att både vara snabbast och göra genomarbetad, fördjupande radio vid händelser som de i Paris? – Parishändelserna är ett tecken på en del av samhällsutvecklingen som ställer nya krav på journalistiken mer eller mindre 24/7. Utvecklingen innebär helt nya situationer med allt ifrån terrorattacker till höjda terrorhot. Vi har en politisk förändring och instabilitet som vi hårdbevakar, vi har flyende människor över hela Europa, och vi ser allt fler miljörelaterade händelser till exempel stormar och bränder. Allt detta innebär nya och större krav och förväntningar på oss som journalister, och på Sveriges Radio som mediehus – det gäller lokalt, nationellt och globalt. Publiken förväntar sig att vi finns på plats när det händer stora saker och vi måste hitta flera olika sätt att klara den utmaningen. Förstärkningen på Ekot är bara ett av dem. Alla behöver ha en beredskap för att allt oftare rycka in. ■ FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Passerar gränsen. Anländer till Paris stadsgräns. JAN ANDERSSON, BRYSSELKORRESPONDENT: Det var omöjligt att inse omfattningen av terrordåden i Paris när tf utrikeschef Anders Pontara och jag ringt om varandra vid 23-tiden på fredagskvällen. Hur som helst bad han mig att åka så fort jag kunde till Paris. Här är ett utdrag ur min dagbok från midnatt fredag/lördag till måndag kväll: 00:00 Hämtar kollegor från YLE och har sedan en rad telefonsamtal med Beatrice Janzon i Paris om alltifrån hotell till vägspärrar och senaste nytt. 01:13 Första tweeten (som min kollega skrev eftersom jag körde). 01:16 Passerar gränsen. 02:45 Anländer till Paris stadsgräns. 03:30 Första medverkan från polisens avspärrningar vid konsertlokalen Bataclan i Ekots extrasändning med hjälp av OB-väskan. Sedan medverkade jag ett par gånger per timme fram till klockan fem, då jag checkade in på ett hotell intill och passade på att än en gång ladda utrustningen. 04:15 Medverkan i SVT:s sändning. 06:30-18.30 Står och rapporterar fortlöpande i Ekot, P1, P3, P4 och P5. Blev sammanlagt mellan 45 och 55 liverapporter/samtal under dagen. 11:30 Improviserad redaktionsmöteslunch med ost- och skinkpaj på utservering med Paloma Vangpreecha och Ulrika Björkstén samt personal från vår säkerhetsavdelning som anslutit till Paris och avspärrningarna vid Bataclan under förmiddagen. 14:00 Hyr ett rum på ett hotell alldeles intill avspärrningarna för att använda som redaktionsplats med möjlighet att ladda utrustning och kunna sitta och läsa de senaste nyhetsuppdateringarna. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO 20:00 Mat med Paloma och personal från säkerhetsavdelningen. 22:00 Sängen och somnar på väg till kudden. Söndag morgon: 07:30 Avstämning med Beatrice Janzon om fördelning av arbetsuppgifter. 08:30 Äter frukost. 10:00 Direktmedverkan i Ekot om senaste nytt. 11:45 Lämnar sista inslaget från Paris och checkar ut från hotellet. 16:20 Kommer fram till Bryssel och Molenbeek och lämnar rapport i Studio Ett. 16:45 Lämnar rapport i Dagens Eko. 17:45 Lämnar rapport i Dagens Eko. 19.30 Hemma, äter och lägger mig sedan för att sova. Måndag: 04:00 Vaknar och gör inslag till Ekot. 05:25 Lämnar inslagen till Ekot. 05:45 Åker med personal från säkerhetsavdelningen till Molenbeek. 06:39 Medverkan i P1-morgon. 07:00 Medverkan i Morgonekot. 09:30 Gör intervju med utrikesminister Margot Wallström i Rådsbyggnaden i Bryssel, skickar över intervjun till Herman Melzer i Stockholm som ”gör ut” inslaget. 11:30 Åker tillbaka till Molenbeek för att rapportera om polisjakten. 12:00-17:30 Rapporterar i Ekot i P4, sedan fortlöpande rapporter i Ekot, P4 Extra och Studio Ett från Molenbeek. 19:00 Åker hemåt i trafikkaosets Bryssel eftersom polisen upprättat vägspärrar. 21:00 Hemma, lägger barn och somnar även själv. ■ Från semester till skarpt läge Vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén var på väg till Paris och hade precis landat när terrordådet inträffade. Hon ringde genast till Ekojouren och anmälde att hon var på plats. Meningen var att det skulle bli en avkopplande helg med vänner, utställningar, middagar. Men den första nyhetsflashen kom fem minuter efter att jag landat på Paris-Charles-de-Gaulle, ”automateld på bar i Paris”. I taxin till hotellet i Marais satt vi med bilradion på, förbi ett brädlager som stod i lågor, förbi Stade-de-France, blåljus och sirener. Jag ringde Ekojouren för att säga att jag var i Paris och att jag ville jobba, men att jag inte hade min bandare. Tidigt på morgonen ringde Ginna Lindberg och bad mig gå till Bataclan där Jan Andersson stod och sände. Jag fick hans bandare och dator, samt uppdraget att samla röster. Gatorna var tomma, men de som var ute ville alla prata. Den största utmaningen blev att få utrustningen att fungera. Jannes bandare var av en ny modell, korrarnas specialprogram och rutiner totalt okända för mig. På kvällen var det dags att ta över direktrapporteringen efter ytterligare en crash course. Sedan bara fortsatte allt. En stark minnesbild är tioåringen jag träffade på söndagskvällen som undrade om alla lärare fanns kvar, en annan är paniken i Marais någon timme senare. Men jag kommer också att minnas parisarnas formuleringskonst, deras förmåga att använda språket för att kanalisera och beskriva känslor. Liksom utrikesgruppens kollegialitet och professionalitet. ■ Text: Ulrika Björkstén #4/2015 9 Vår arbetsmiljö ”Det sociala samspelet gynnas av den nya öppnare arbetsmiljön. Cheferna är mer tillgängliga och samarbetet på avdelningen funkar bättre”, säger Camilla Jettman. Öppet kontor gynnar samarbetet Radiohuset i Stockholm genomgår ett ansiktslyft. Våningsplan för våningsplan renoveras och den framtida arbetsplatsen tar form. text : Anna-Lena Walmsley S foto : Mattias Ahlm Å HÄR KAN man inte sitta! Det var första intrycket när Camilla Jettman klev in på sitt nya jobb i Radiohuset i Stockholm hösten 2012. Hon stod i änden av korridor 5A och blickade ut över något som mest påminde henne om ett sjukhus. Smutsvita väggar och små kontorsrum med stängda dörrar. Camilla Jettman hade rekryterats till tjänsten som utvecklingschef, så kanske är det symptomatiskt att det blev just hon och hennes avdelning som blev testpiloter när projektet ”Den framtida arbetsplatsen i Radiohuset” skulle starta. Den gamla korridoren där medarbetarna satt i egna rum skulle bort till förmån för storrum och öppen miljö. En resa som inte var helt oproblematisk. – Förändringar kan vara jobbiga, har man alltid haft eget rum är det klart att det kan kännas jobbigt, det har jag förståelse för, men jag var ändå säker på att vi behövde göra det, säger Camilla Jettman. Hon var helt på det klara med vad hon ville uppnå: den nya arbetsplatsen skulle vara öppen och välkomnande, gynna samarbetet, fler skulle veta mer och arbetsgivarvarumärket skulle stärkas. Vilket också låg i linje med styrelsens och 10 #4/2015 företagsledningens önskemål om den framtida arbetsmiljön på Sveriges Radio. Efter många turer flyttade Utvecklingsavdelningen in i sina nya lokaler våren 2014. Nu sitter de i fräscha storrum, i grupper om 6-8 personer. Snygga möbler, klara färger och många grupprum är resultatet. Och Camilla Jettman ser effekterna. – Det sociala samspelet gynnas av miljön, cheferna är mer tillgängliga och samarbetet på avdelningen funkar bättre, säger hon. Att fler vet mer, var en av effekterna hon ville uppnå. Folk har bättre koll på vad som är på gång eftersom man hör vad kollegorna pratar om. – Det är klart att fler hör mer, men på bekostnad av att fler stör fler, säger Magnus Sterner på Utvecklingsavdelningen. Han är inget stort fan av kontorslandskap, tycker inte att det är för alla. Nu sitter han ändå i öppet landskap, och kan se vissa fördelar med att han sitter nära sina närmsta kollegor, men han saknar ändå ett eget rum. – Jag behöver ibland kunna stänga världen ute för att prestera maximalt, så storrum passar inte riktigt mig, säger Magnus Sterner. Men arbetsmiljön har ändå förbättrats på många sätt. Framförallt är inomhusklimatet betydligt bättre, något som annars är ett välkänt problem i Radiohuset i Stockholm. Och man har satsat mycket på material och möblering för att undvika buller. Lokalerna är fräscha och fina. Att det är rent och snyggt på arbetsplatsen är viktigt. Det menar även Ulla Walldén, kanalchef på P4 Värmland. Där byggde man om för två år sedan i och med att man gjorde sig av med ett våningsplan. – Vi fick tänka till ordentligt hur vi ville ha de nya lokalerna, där samarbete och dialog var i fokus. Vi fick nya möbler och det blev en allmän uppfräschning. Det är enhetligt och lättstädat, säger Ulla Walldén. P4 Värmland sitter idag i två större redaktionella lokaler och några få mindre rum. Arbetsmiljön ska vara funktionell och fräsch, men den behöver för den skull inte vara jättepåkostad, menar Ulla Walldén. För P4 Värmland har effekterna av det nya kontoret gett utslag i medarbetarundersökningen. Nöjdheten med arbetsmiljön ökade markant. Arbetsmiljön upplevdes mer funktionell och främjade dessutom samarbetet. – Men vi är varandras arbetsmiljö, som en klok kollega sa till mig. Vi har alla ett ansvar för arbetsmiljön, både den fysiska och psykiska. Det är viktigt att hålla i minnet, säger Ulla Walldén. ■ FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Vår arbetsmiljö Innanför denna fasad tar den framtida arbetsplatsen form. FOTO: BJÖRN DALIN UTSEENDET HAR BETYDELSE Den framtida arbetsplatsen 1. Bättre förutsättningar för samarbete 2. Underlätta informationsspridning 3. Öka tillgängligheten 4. Skapa en attraktiv arbetsmiljö text : Anna-Lena Walmsley foto : Mattias Ahlm KONTORSFORSKAREN och arkitekten Christina Bodin Danielsson är expert på kontor och hur de påverkar människor. Det var under de första åren som verksam arkitekt som intresset väcktes. – Jag tyckte det var så konstigt att ingen pratade om hur miljön påverkar oss. Om man bara diskuterar radiatorer och tekniska lösningar i projektgruppen med beställare och andra konsulter, men inte vad man vill med det här kontoret – vad bygger vi för kontorsChristina Bodin miljöer då? Danielsson Hon började forska på området och är knuten både till Stressforskningsinstitutet och KTH. Hon har studerat hur olika kontorstyper påverkar individer, hur attityden till chefen hänger ihop med hur man sitter på kontoret och vilka positiva effekter en snygg arbetsmiljö har på anställda. Hennes forskning visar att det är lättare att gilla sitt jobb om man är nöjd med den fysiska arbetsmiljön. De estetiska dimensionerna fungerar som en värdebärare och speglar av sig på hur man uppfattar ledningens attityder till organisation och medarbetare. – Anställda som tycker om sitt kontor talar mer väl om sin arbetsgivare. Är man nöjd med den fysiska miljön är man mer benägen att vara nöjd med sitt jobb, säger Christina Bodin Danielsson. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Att arkitekturen är bra för varumärkesbyggande är inget nytt. Man har alltid använt arkitektur som extern marknadsföring, enligt Christina Bodin Danielsson. Det nya är att man använder sig av arkitektur internt, mot de egna medarbetarna och mot nya potentiella medarbetare. Sveriges Radios pågående uppfräschning av Radiohuset i Stockholm ligger således helt i tiden. På nyrenoverade Utvecklingsavdelningen sitter man numera i ljusa och fräscha storrum, i mindre grupper. På ena sidan av korridoren sitter de som tål en mer högljudd miljö, på den andra sidan pratar man med små bokstäver. Det finns många mindre mötes- och arbetsrum där man kan gå undan om man behöver tala ostört, ringa ett samtal eller koncentrera sig. – Med den typen av kontor finns förtjänster för både organisationen och individen. Men det är väldigt kritiskt att man placerar rätt personer bredvid varandra och det måste finnas en möjlighet att dra sig undan, säger Christina Bodin Danielsson. De som sitter tillsammans i delad lokal pratar mer om att de är en del av en helhet, visar hennes forskning. – Arbetsmiljö har nästan blivit sexigt, det är en överlevnadsstrategi om man vill behålla medarbetarna. Att få med arbetsmiljöperspektivet baserat på kunskap förankrad i forskningen har därför blivit allt viktigare för arkitekter idag, säger Christina Bodin Danielsson. ■ FOTO: MARTINA HOLMBERG Anställda som tycker om sin fysiska arbetsplats talar mer väl om sin arbetsgivare. Positiva känslor är kopplade till den estetiska dimensionen av arkitekturen, visar forskningen. sveriges radios styrelse och direktionen har pekat ut riktningen i det som kallas Den framtida arbetsplatsen. Beslutet fattades 2012 och Utvecklingsavdelningen i Radiohuset i Stockholm var först ut. Våren 2014 invigdes deras lokaler och hösten därpå Ekonomiavdelningen på våningen ovanför. Syftet med omgörningen är dels att skapa bättre förutsättning för samarbete och informationsspridning, dels att öppna upp och öka tillgängligheten och dessutom skapa en arbetsmiljö som är attraktiv och hållbar för såväl befintliga som nya medarbetare. Projektet planeras pågå till 2019. Lasse Norén på fastighetsavdelningen är projektledare. HÅLLBART ÄR MÅLET! Det övergripande målet med arbetsmiljöarbetet på Sveriges Radio är ett hållbart arbetsliv. Företaget har en hög ambition för att uppnå en god arbetsmiljö. Ur policyn: ”Sveriges Radio ska vara en trygg och säker arbetsplats där våra medarbetare är engagerade, kreativa och ansvarstagande samt utvecklas i sina arbeten i takt med verksamhetens behov. Detta skapar förutsättningar för ett hållbart arbetsliv där våra medarbetare har god hälsa och är friska. Vårt arbetsmiljö- och hälsoarbete bidrar på så sätt till att vi uppnår företagets vision och strategiska mål; engagerad publik, attraktiv arbetsplats och ekonomi i balans, samt vår värdegrund; oberoende, trovärdig, öppen och nyskapande.” #4/2015 11 Omvärld Nya villkor för public service i Europa text : Ulrica Bengtsdotter Hur ska public service se ut i framtiden? Det är en het fråga i flera europeiska länder. Den digitaliserade mediemarknaden och ett tuffare ekonomiskt klimat har satt fokus på frågor om public service roll, bredden i uppdraget samt finansieringen. Det pågår på sina håll en debatt om att publiken endast ska betala avgift för det public service-innehåll de i praktiken använder. Det smörgåsbord, en radio och tv för alla, som public service stått för sedan BBC startade på 20-talet, ifrågasätts på sina håll. Samtidigt som andra röster höjs mot betalväggar som de anser skulle sätta hela grunden för public service i gungning Finland, YLE: Sverige, Sveriges Radio: Här pågår en utredning om YLE:s uppdrag. Frågan om hur finska public service ska finansieras har varit i fokus de senaste åren. 2013 infördes den s k YLE-skatten, en public service-avgift via skattsedeln, men som hamnar utanför statsbudgeten. Redan några månader efter att avgiften trätt i kraft fick YLE en fryst indexuppräkning. Landet har drabbats hårt av den europeiska ekonomiska krisen och i och med YLE-skatten ställs public service-radio- och tv mot andra viktiga poster som barnomsorg till exempel. Efter bara två år med den nya skatten ses den över på nytt. Ren skattefinansiering är ett av flera alternativ som diskuteras. Frågor som kommer att diskuteras de närmaste åren: Finansieringen, uppdraget, regleringen, distributionen och organisationen. Nuvarande sändningstillstånd 2013-2019. Den 11 mars 2015 utsågs Anette Novak till särskild utredare för utredningen ”En mediepolitik för framtiden”. Slutrapporten ska lämnas senast den 30 april 2016. I november kom ett delbetänkande. Där konstateras, precis som Myndigheten för radio och tv gör i sin marknadsanalys, att public service inte hotar kommersiella mediers digitala expansion. Hösten 2015 kom MRTV:s analys om förhandsprövning och marknadspåverkan. Slutsats: ”Uppdraget innebär att SR påverkar marknaden men inte oproportionerligt”. Danmark, DR: FOTO: MICKE GRÖNBERG Norge, NRK: Den norska kulturministern lade under juni fram stortingsmeldingen till parlamentet. Förslaget gäller främst NRK:s villkor, men omfattar också kommersiell public service/allmennkringkasting. Beslut i norska parlamentet i mars nästa år. NRK har begärt licenshöjning, men kommer endast få runt en tredjedel av det begärda. Det betyder att NRK fortsatt behöver effektivisera, spara. Vad gäller NRK:s innehåll betonar stortingsmeldingen NRK: s särskilda ansvar som kulturbärare och för att främja norsk musik och ett utbud utöver vad den kommersiella marknaden erbjuder. Konkreta krav ställs på att andelen externa produktioner från oberoende producenter ska öka och att NRK:s radiokanaler ska spela mer norsk musik. Finansieringen föreslås fortsätta ske via licensavgift/kringkastingsavgift under nuvarande stortingsperiod. Alternativ för offentlig finansiering av NRK ska utredas vidare. 12 #4/2015 och äventyra det offentliga och därmed demokratiska samtalet i samhället. Men det man ska komma ihåg är att alla public service-bolag är nationella angelägenheter som ser olika ut beroende på tradition och kultur. – Även om alla är under någon form av tryck och det talas om ”spill overeffekter” går det inte att jämföra till exempel diskussionerna om BBC med svenska förhållanden eftersom både mediemarknaden och public servicemodellerna ser olika ut i olika länder, betonar Cecilia Roos, ansvarig för samhällskontakter. ■ ”Utvalget” är en slags utredning som pågår med ett antal hearings där branschen får tycka. Efter nyvalet då högerregeringen fick makten är DR under stort tryck. Tidningsutgivarna anser att DR:s nyheter på webben ska vara bakom obligatorisk inloggning, vilket även den danska kulturministern kräver. DR för nu dialog med kulturdepartementet men ser principiella problem med inlogg på nätet. Det blir svårt att förklara för publiken varför det ska vara ”besvärligt” att få tillgång till det utbud den redan har betalat för. Nederländerna, NPO: Tidigare var uppdraget som i de flesta länder att både informera och underhålla, men den renodlat underhållande delen är nu borta ur tillståndet. Underhållning begränsas nu till att vara kopplat till utbildning och kultur. NPO har genomgått ett stålbad, är skattefinansierat och har fått mindre resurser under lång tid. Det har växlat beroende på regeringsskiften och konjunktur. Det är ett exempel på hur hårt en skattefinansierad public service kan slå när oberoendet till politiken och statsbudgeten minskar. Storbritannien, BBC: Nytt sändningstillstånd – Royal Charter – ska gälla från den 1 januari 2017. Översynen som den konservativa majoritetsregeringen gör inför detta beskrivs i brittisk media som den mest omfattande i BBC:s historia. Gäller uppdragets bredd och omfattning, hur BBC regleras och följs upp. Licensen kvar i minst fem år till och den ska höjas årligen i takt med prisökningarna. Lagen ändras 2016: De som enbart tittar på BBC i efterhand, via iplayer ska också betala licens. Tv-licensen för de över 75 år, ska inte längre betalas via statskassan. BBC har fått en del av intäkterna via statskassan för att den äldre delen av befolkningen inte ska behöva betala licens. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Poddradio Sveriges Radios poddlyssning mellan juli och november i år • Poddlyssningen på sverigesradio.se/ Sveriges Radio Play har ökat med 34 procent (jämfört med motsvarande period 2014). Totalt 2,2 miljoner lyssningar/vecka. • Poddlyssningen (strömmat) på Itunes har ökat med 100 procent. Totalt 400 000 lyssningar/vecka. • Antalet nedladdningar på Itunes har ökat med 62 procent. Totalt 650 000 nedladdningar/vecka (exakt hur många av dessa publiken lyssnat på vet vi inte). • Sveriges Radios största/populäraste poddar på alla platttformar: P3 Dokumentär (större i Itunes än i FM). Sommar i P1 är säsongsvis den största. I särklass är också P1 Dokumentär, Morgonpasset och Mammas nya kille. Poddar visar vägen till Sveriges Radio Den explosionsartade utvecklingen av poddar har gett radiomediet en boost och öppnar för en ny, yngre publik som ofta hittar Sveriges Radios utbud på Itunes. text : Ulrica Bengtsdotter foto : Micke Grönberg, Stina Gullander PODD ÄR ETT fenomen som verkar ha kommit för att stanna. Det är i alla fall Martin Jönsson, Sveriges Radios digitale direktör, övertygad om. – Ja, definitivt. Dels är själva on demandtrenden stark, folk vill välja när de ska lyssna. Dels är själva ljudintresset så starkt. Men jag tror att branschen kommer att utvecklas och rensas. I förlängningen kommer inte alla poddar vara lika långa som idag, och de kommer Martin Jönsson att vara bättre producerade. Där har vi en fördel. Det kommer inte att räcka med två kändisar och en mikrofon, utan det måste vara bra, kunnigt och välproducerat. Folk kommer ställa högre krav helt enkelt, säger Martin Jönsson. Poddutvecklingen kan delas in i tre steg: 2005 föddes poddbegreppet, men sedan hände nästan ingenting fram till 2011. Då blev smartphones en katalysator för on demand-lyssning och efter det kom den amerikanska kriminalpodden Serial som blev ett genombrott och framförallt fångade en ny generation. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Inte minst P3 Dokumentär, Sveriges största podd, är ett exempel på att en ny publik hittat till Sveriges Radios innehåll, främst via Itunes. Sveriges Radios poddredaktion som startade hösten 2014 jobbar intensivt med att utbudet inte bara ska synas på våra egna plattformar utan också på till exempel Acast, Spotify eller Deezer. – Vi måste finnas där folk kan tänkas lyssna. Så länge de lyssnar bryr vi oss inte om var. Sveriges Radio Play är fortfarande störst för oss, men tredje parts-plattformarna växer snabbast. I Sveriges Radios Itunes-publik är 65 procent under 35 år och 13 procent är under 20 år. – Jag tror inte att vi får en ung publik att börja lyssna mer på FM, men däremot får vi dem att lyssna på mer material från Sveriges Radio. Det är i sig inget självändamål att konvertera unga människor till FM-lyssnare, men däremot vill vi att de tar del av så mycket kvalificerat innehåll som möjligt från oss och upptäcker fler av våra poddar. Då är det gott nog, säger Martin Jönsson. Den nya konkurrensen är enbart positiv, anser Martin Jönsson. – Vi lever i en tilltagande konkurrens om folks tid. Men den konkurrens vi får från andra aktörer inom våra paradgrenar tvingar oss att hela tiden vara på tårna, utvecklas och den starka poddutvecklingen gör att den totala lyssningen på Sveriges Radio ökar kraftigt. Nästa år kommer poddredaktionen att jobba med mer musikjournalistiska poddar eftersom man förhandlat fram provavtal med rättighetsorganisationerna. Det gör att det blir möjligt använda saker från arkivet, till exempel musikdokumentärer. – Vi har en fantastisk tillväxt. Om vi inte startat poddredaktionen och satsat på nytt utbud så tror jag vi skulle ha blivit omkörda. Och vi kan frigöra oss från FM:s kanalstruktur, testa programidéer och programledare. Istället för att vi bara årsvis byter ut enstaka program i tablån kan vi lansera 20-25 poddspecialer på ett år. ■ ”Konkurrensen tvingar oss att vara på tårna.” #4/2015 13 Porträtt Karin Lönnå 47 år bor Sundsvall gör Programledare familj Gift intressen Målar i akryl, (utbildad bildlärare på Konstfack) sjunger i kör, musik, naturen, semestrar gärna i egna ombyggda folkabussen. namn ålder ” P4 är en mötesplats för generationer” 14 #4/2015 FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO karin lönnå Musikintresset fick bildläraren Karin Lönnå att söka sig till radion. Sedan dess har hon gått från riks till lokalt, växlat mellan flaggskepp som P3 Guld och Svensktoppen nästa. Nu är hon en av profilerna i ”Förmiddag i P4 Västernorrland”, där den nya P4-modellen redan är etablerad. text : Ulrica Bengtsdotter foto : Micke Grönberg D ET ÄR DEN första riktigt kalla dagen i Sundsvall. Hösten har som i övriga landet varit ovanligt mild. Men denna novembermorgon gnistrar frosten på marken utanför Radiohuset vid Norra Bergets fot. Karin kommer ut i entrén och tar emot oss med ett varmt leende, snaggat hår, stickad tröja, gröna strumpor och leopardmönstrade shorts. – Allt är second hand, glasögonen också. Ja, bågarna alltså. Jag hade ett köpfritt år, då jag i stort sett bara fick handla mat. Jag gillar att ha sådana projekt, berättar Karin senare under dagen. – Inte ens toalettpapper köpte jag, utan fick det i födelsedagspresent. Denna historia har lyssnarna redan kunnat läsa om i lokaltidningen. För är det så att en programledare på P4 Västernorrland har ett år utan konsumtion så kan det rendera en helsida i Sundsvalls Tidning. På P4 blir man lätt lokalkändis. Den bistra kylan utanför glömmer vi snabbt när vi försett oss med kaffe vid maskinen (av samma typ som verkar finnas i varje Radiohus numera). Karin introducerar oss för några av sina kollegor, ger gärna ordet till andra och lyssnar. Att alla ska bli ”sedda” är något som Karin strävar efter i studion. I botten är hon bildlärare, vilket enligt henne själv satt sina spår. – Jag gillar public service eftersom jag vill att alla ska hänga med och känna sig sedda. Det är något jag har med mig från klassrummet. Men kanske blir jag för pedagogisk ibland, lägger hon till på det lite ödmjukt, självreflekterande sätt som verkar vara hennes. 2002 fick hon jobb på P3 Live som producent och jobbade med musikinspelningar i norra Sverige. Hon fortsatte som bildlärare på deltid, men snart blev det radio helt och hållet. 2007 hoppade hon in som sidekick i det lokala morgonprogrammet och efterhand började Karin producera och självköra på morgnarna. Sedan 2009 är hon en av programledarna på förmiddagarna. – Det kan vara grå vardag, jag kan vara ledsen eller gå på sparlåga, men den känslan försvinner när jag kommer in i studion, det händer något i direktsändning. Det ger energi att sända och känns som att vara på fika med ett trevligt gäng. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO FÖRMIDDAGSFLÖDET I P4 Västernorrland består av gäster, musik, dagens snackisar och nyheter. – Som ett sällskap för lyssnaren, men det är inte bara småtrevligt, utan med agenda och- nyhetsmaterial också, betonar Karin. I mars gick P4 Västernorrland över till den nya P4-modellen, som innebär att det inte är några skarpa programgränser, utan dagen löper i ett enda flöde. Hela tiden kan nyhetsrapporter sprängas in. HF-sändningar har också en given plats, fokus ligger på att vara direkt, här och nu. – Det var stort med omläggningen, men vi arbetade redan i form av flödesradio här i Västernorrland så för mig är det inte så stor skillnad. Journalistik har Karin lärt sig internt. Från början var det musikintresset som fick Karin Lönnå att söka jobbet på P3. Hon har själv spelat i band och sjunger i en kammarkör sedan tonåren. – En kör som pappa haft i ”hundra år”. Och pappa är den kände körledaren och radio- och tvpersonligheten Kjell Lönnå från Sundsvall. Karin var ofta med honom i radio-och tv-huset när hon var liten. – Men han hade ju slutat långt innan jag kom hit, så det känns liksom inte som om pappa är på jobbet, säger hon och skrattar lite. Karin har varit projektledare för Svensktoppen nästa lokalt och 2015 producerade hon P3 Guld-galan. – Svensktoppen nästa lockar allt från tonåringar till 50-plussare, både bland deltagare och lyssnare. Det är en av P4:s stora styrkor: När det funkar blir det en mötesplats för olika generationer. Annars är Karin liksom de flesta andra medveten om att det är svårt att locka den unga publiken. – Vi måste hänga med i utvecklingen, den yngre publiken lyssnar inte linjärt. Det är mycket som sker på de sociala plattformarna. Men jag tror att när det blir lokalt på riktigt, då vill man lyssna. Som när vi hade stormen Ivar. Då blir det den där lägereldsgrejen. Karin vikarierar just nu som musikläggare på deltid. ”Det är så mycket som är roligt”. Att hon fått växla mellan riks och lokalt uppskattar hon också. I flera år bodde hon i Stockholm. Men just nu är det P4 Västernorrland som gäller. – Jag flyttade hem helt enkelt. Jag har min familj här, det finns natur, kulturutbud och väldigt mycket fint. Det enda negativa är att inte så många artister stannar till i Sundsvall på sina turnéer. ■ #4/2015 15 Johan Bergendorff, korrespondent i global hälsa, har hela jorden som sitt arbetsfält. 16 #4/2015 FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Reportaget Jorden runt på nittio dagar Med besök i 14 olika länder i år är Johan Bergendorff en av radions mesta resenärer. Radiotidningen följde med korrespondenten för global hälsa till Storbritannien för ett samtal om risker, nyfikenhet och ensamjobb. text : Jenny Mattsson foto : Mattias Ahlm A VGÅNGSHALLEN PÅ ARLANDAS utrikesterminal denna söndagseftermiddag sjuder av semesterförväntan och resfeber. Familjer på väg mot chartersemester trängs med affärsresenärer i incheckningsköerna. Johan försöker trycka ihop sin kabinväska för att få den att se mindre ut. Men nej, han inser att han knappast får med sig både den och sin ryggsäck med bandspelare och dator som handbagage. Väskan måste checkas in. En snabb blick på klockan: Den är strax ett, vilket betyder att han har över en timme på sig innan planet lyfter. Det är gott om tid till att både checka in väskan, växla pengar och hitta något att äta. Akutväskan som alla korrespondenter är utrustade med är nedpackad intill bandspelaren, men det viktigaste föremålet i Johans väska är den lilla flaskan med handsprit. ‒ Den håller magsjukan borta och är lätt att ta med sig. TJÄNSTEN SOM KORRESPONDENT inom global hälsa kom till i samarbete mellan Ekot och Vetenskapsradion. Johan Bergendorff är den första på posten och han tycker att han själv kan påverka mycket kring hur jobben läggs upp och vilka länder som är mest intressanta att rapportera ifrån. En dag i veckan jobbar han från Namn: Johan Bergendorff Ålder: 46 Vetenskapsradions redaktion Familj: Gift, två tonårsbarn. i Uppsala, under de veckor Bakgrund: Valde bort skådespelar- han inte reser. Men resorna är banan till förmån för journalistiken. många. Hittills i år har han Kom till Vetenskapsredaktionen på tillbringat drygt 90 dagar på Sveriges Radio via SVT:s lokala resande fot. Både kollegor och nyheter i GävleDala och Hjärnlyssnare frågar ofta om hur kontoret. det är att bevaka epidemier FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO och att resa till riskfyllda områden. Men Johan konstaterar att den största hälsofrågan i världen inte alls handlar om ebola eller HIV, utan om vanliga välfärdssjukdomar som cancer och diabetes. Det är där han vill lägga tyngdpunkten för sin rapportering. Men visst reser han till sjukdomsdrabbade områden, som under ebolautbrotten i Liberia och Sierra Leone. Är han inte rädd för Bälte på. Johan Bergendorff letar alltid att själv bli sjuk? efter en taxi med bilbälte. ‒Nej, jag är inte så orolig för smittor. Jag reser ju sällan till krigsdrabbade områden, men precis som de andra korrespondenterna tar jag ibland hjälp av säkerhetsavdelningen för att bedöma risker. Faktum är att det är jättesvårt att smittas av ebola, du måste i stort sett få kroppsvätskor på dig. Risken är väldigt mycket större att jag ska råka ut för en bilolycka. När jag ska åka taxi letar jag alltid efter en bil med bilbälte, men det kan vara väldigt svårt att hitta i många länder och även om det finns bälten är de ofta trasiga. Ibland får man ge upp och hoppas på att inget händer. PÅ VÄG MOT gaten köper han en smörgås. Det är bara en av många snabba måltider under resans gång och Johan medger att hans diet inte stämmer så bra överens med rollen som hälsokorrespondent. Tiden räcker #4/2015 17 1. 2. 5. 3. 1. Cancersjuka Carolyn Davies tar emot i sitt hem. 2. I studion i London-korrespondent Staffan Sonnings kombinerade bostad och kontor funkar allt precis som i något av radiohusen i Sverige. 3. På läkarkonferens. 4. Det blir lite väl mycket pizza för hälsokorrens smak. 5. Det blir mycket tid på tåg och flyg, tid som oftast används för research. 4. dessutom sällan till för träning och det ständiga resandet sliter på kroppen. I tax free-shopen köper han två stockar snus. Det är en beställning från Staffan Sonning, London-korrespondenten. ‒ Ta inga bilder nu, skrattar Johan, det här ser ju verkligen inte bra ut! Du måste skriva att jag inte snusar själv, allt det här är till Staffan. DET KOMMER INTE att bli någon snusleverans till Staffan Sonning, påsen glöms kvar någonstans mellan caféet och gaten. När Johan inser sitt misstag sitter han redan i flygplansstolen och det är för sent. Flygtiden används till research. Samma kväll ska vi besöka en av den kända kocken Jamie Olivers restauranger i centrala London för att Johan ska samla underlag till måndagmorgonens krönika i P1-morgon. Temat är riskerna med socker och just Jamie Oliver är en av de starkaste förespråkarna för sundare mat i Storbritannien. Klockan hinner bli åtta på kvällen, brittisk tid, innan vi kommer fram till restaurangen. Det har gått nio timmar sedan Johan åt den där mackan 18 #4/2015 på Arlanda och nu är han rejält hungrig. Men först beställer han ett stort glas cola och försöker ställa några frågor om den extra sockeravgiften på läsk som nyligen införts på alla restauranger i kedjan. Han får nobben av servitrisen, som hänvisar till information på företagets hemsida. En intervju med Jamie Oliver själv står högt på önskelistan, men trots envisa förfrågningar har Johan inte fått ett enda svar från kockens PRavdelning. DIREKT EFTER EN snabb middag blir det taxi till York Street och lägenheten där Staffan Sonning bor tillsammans med sin fru. Lägenheten köptes av Sveriges Radio under 1980-talet och här har många korrespondenter passerat genom åren. Vi är välkomna även utan snus i bagaget. Johan passar på att låna studion i ett av lägenhetens rum för att göra klart och lämna sin krönika. Det tar lite tid och sällskapet är trevligt. Klockan är närmare midnatt innan vi lämnar York Street för att åka mot hotellet. Det är sällan Johan är så omgiven av kollegor som under den här resan. Oftast jobbar han ensam, ibland med en tolk eller ”fixare”. ‒ Vad kul att hinna träffa Staffan! Vi hinner ju inte ses så ofta inom korre-gänget. Då träffar jag kollegorna på Vetenskapsradion betydligt oftare, där är jag varje måndag när jag är i Sverige. På resor kan det bli ganska ensamt, jag har inte riktigt vant mig vid det. HOTELLFRUKOSTEN NÄSTA MORGON är typisk brittisk med äggröra, bacon och bönor, men Johan nöjer sig med kaffe och en smörgås. Han har bokat en intervju med en cancerdrabbad kvinna i Wales, för reportage om dyra cancerläkemedel som ska sändas i Ekot och P1-morgon veckan därpå. Medan Johan sväljer det sista kaffet ringer Anders Pontara från utrikesdesken på Ekot. Det är det första av veckans två fasta samtal, som Johan har med desken i Stockholm varje vecka. Eftersom de redan har pratat om resan till Wales blir samtalet kort. Johan får klartecken om att åka iväg. Om läget hade varit annorlunda, exempelvis vid någon dramatisk händelse i Storbri- FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Väskan för akutsjukvård tillhör utrustningen för alla Sveriges Radios korrespondenter, Johan fick den i samband med att han gick säkerhetsutbildningen. Väskan innehåller bland annat sterila kanyler, tryckförband och vattenreningstabletter. – Min fru är läkare. Vi pratar nästan aldrig jobb hemma, men hon brukar lyssna på mina reportage, säger Johan. tannien, så hade desken planerat om Johans dag. 10.15 AVGÅR TÅGET mot den lilla walesiska staden Cwmbran, där Johan ska göra sin intervju. Längs vägen stiger även en annan intervjuperson ombord på tåget, Diarmaid McDonald, som jobbar med opinionsbildning kring höga läkemedelskostnader i Storbritannien. Efter en snabb pizza-lunch vid det blåsiga torget utanför snabbköpet i Cwmbrans centrum tar vi en taxi hem till bröstcancerdrabbade Carolyn Davies. Det lilla huset i villakvarteret är omsorgsfullt städat och pyntat. Johan startar bandspelaren redan ute på gatan. Nu får den vara påslagen under nästan hela besöket. En lång stund ligger bandspelaren utplacerad i närheten av hallen, för att fånga ljud från när familjens elvaåriga dotter kommer hem från skolan. Tvåbarnsmamman Carolyn bjuder på te i blommiga koppar medan hon berättar hur cancerbeskedet för några månader sedan kom som en chock. En ny medicin gav hopp, men eftersom den är för dyr för att bekostas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen fick FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO hon först nej till behandling. Nu har grannar och arbetskamrater startat en insamling och hittills fått ihop närmare en halv miljon svenska kronor, vilket räcker för några veckors behandling. Johan lyssnar, dricker te och ställer sina frågor. Efteråt säger han att han kanske kunde ha försökt få Carolyn att vara ännu mer personlig, kanske var han ändå lite för rädd för att pressa henne att säga vad hon egentligen tycker om läkemedelsbolagens höga priser på cancermedicin? ‒ Det är svårt att veta ibland, jag kommer hit några timmar och ska ställa närgångna frågor om hennes dödliga sjukdom på ett språk som inte är mitt modersmål. Ofta jobbar jag ju dessutom med en tolk, då är det svårt att känna av nyanserna. Hur nära kan man gå utan att bli för påflugen, men ändå få känslomässiga svar? jämföra avvägningarna inom cancerbehandlingarna i Storbritannien med den debatt som nu pågår i Sverige? Jodå, vinkeln håller, konstaterar de. Dagen därpå ska Johan träffa cancerforskare vid en konferens i London, där nya rön kring läkemedel ska presenteras. Förhoppningsvis kan även det ge uppslag till uppföljningar i Sverige. De avslutar samtalet. Johan fortsätter med mejlkorgen i telefonen. Några lyssnare har hört av sig angående hans krönika om socker i maten. Han svarar och passar samtidigt på att mejla en kontakt inför sin kommande resa till Sydafrika, där han ska göra reportage om HIV. Förberedelserna tar aldrig slut. Och nästa jobb kan inte vänta. ■ MEN HAN KÄNNER sig ändå nöjd med intervjuerna. På tåget tillbaka mot London igen pratar Johan i telefon med Ekots medicinreporter Anna Larsson, som ska göra ett inslag om den svenska cancervården. Håller deras tanke om att #4/2015 19 Språk Årets stolta språkpristagare text : Anna-Lena Walmsley DE HAR BÄSTA SPRÅKET Sveriges Radios tre språkpris 2015 går till Linda Evereus, P4 Kristianstad, i klassen lokala program, Linnéa Wikblad, PP3, för riksprogram på svenska och Veli Brijani, Radio Romano, för program på andra språk än svenska. Sveriges Radios språkpris har delats ut sedan 1987, så årets tre pristagare är i gott sällskap. I Linda Evereus fall var det kärleken till språket som ledde henne in i journalistiken. Hon vill att språket ska vara levande, nära, gärna med konkreta detaljer. – Jag är så löjligt stolt över att få Sveriges Radios språkpris. Att någon har sett hur mycket språket betyder för mig känns otroligt fint, det ger mig näring. Kalla dem inte barn – de har ju mustasch Linda Evereus När Linnéa Wikblad blev uppringd av språkvårdarna trodde hon först att hennes timmar var räknade. Tidigare under dagen hade hon nämligen pratat om vaginan i kulturen och sagt ordet fitta ett par gånger i radio. Linnéa Wikblad – Först blev jag rädd, men sedan blev lyckan dubbelt så stor! Jag tycker om att leka med språket, tycker att det är roligt att inte ha så mycket respekt. Att få Sveriges Radios språkpris känns så kul just därför – mitt sätt att prata kan också få finnas! Det är en självförtroendeboost. Veli Brijani på Radio Romano är överraskad och glad för priset. Redaktionen lägger ner mycket tid på just språket. Utmaningen är att hitta ett radiospråk som fungerar för en språkgrupp med en stor Veli Brijani variation av dialekter. – Jag försöker hela tiden hitta olika språkliga lösningar. Mina kollegor kallar det för ”velianska”. Språket är jätteviktigt för oss. Romani är framförallt ett talspråk, vi har inte haft tillgång till särskilt mycket tryckt litteratur. Att få det här priset känns väldigt motiverande, säger Veli Brijani. ■ ☛ Gå till: intranet.sr.se för att läsa mer om Ordfrågor kan vara laddade. Språkvårdarna noterar ett nytt språkligt engagemang, en sorts språkaktivism som ofta håller ett högt tonläge. text : Eva Göransson ill : Christina Andersson VI PÅ SPRÅKVÅRDEN får liksom många redaktioner ta emot synpunkter från lyssnare om vad man bör säga i radio eller inte. Men medan gångna tiders anmärkningar mest handlade om ”korrekt svenska”, så märker vi idag en helt annan typ av åsikter i mejlkorgar och sociala medier. Det handlar om ordval kring aktuella händelser och politiska sammanhang. Det handlar om hur människor och grupper ska beskrivas. Det handlar ibland om att medierna skulle ha en hemlig agenda eller dölja ”hur det verkligen ligger till”. Det är en ny sorts språkengagemang som vill komma till tals. Även Språkrådet och redaktionen för Svenska Akademiens ordlista märker av denna nya språkaktivism. Ordfrågor är ofta laddade. Vissa har åsikter om vilka som bör kallas främlingsfientliga – eller absolut inte. Andra vill avgöra exakt vilka som ska få gå under benämningen svenskar, ensamkommande barn, flyktingar eller EU-migranter. Det finns antirasister som inte tycker att ordet ras bör förekomma i Sveriges Radio eftersom det inte finns några raser, medan andra antirasister anser att vi måste använda ordet ras för att kunna tala om rasism. Det finns en god sida av fenomenet språkaktivister, att lyssnare vill uppmärksamma journalister och språkvårdare på viktiga ordvalsfrågor. Dem lyssnar vi gärna på och diskuterar med. Men en del av dem som hör av sig framför sina åsikter med hetsig ton och utan vilja till samtal. De kräver omedelbara åtgärder i ena eller andra riktningen. Vi språkvårdare lyssnar gärna på åsikter, men försöker ge rekommendationer med sakargument. Ordvalsfrågor måste ibland utredas på djupet, med komplexa resonemang och argument för och emot. Därför är det viktigt att ibland ta ett steg bort från ordstormarna. Sveriges Radio ska vara oberoende också i språkfrågor. ■ INGA FRÅGOR ÄR FÖR DUMMA Har du en språkfråga? Hör av dig till språkvårdarna: Lotta Ederth, Eva Göransson och Lena Cousins på sprakvard@sverigesradio. se eller besök http://dixi.sr.se. språkpriset och juryns motiveringar. 20 #4/2015 FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Mentorn MÅNS TIPSAR: 1. Detaljerna förmänskligar. Lägg tid på att kolla upp till exempel vilket nummer en buss har eller vad det var för väder den dagen. Använd kameran i mobilen som minnesförstärkning. 2. Ha en medveten grundidé men vara beredd på att förkasta den om ditt material och dina intervjuer plötsligt pekar ut en annan riktning. 3. Våga håll kvar mikrofonen, våga vara tyst. Det signalerar för den du intervjuar att det nog finns något mer att berätta. 4. Samlyssna före sändning. Lyssna på reportaget tillsammans med någon med färska öron. Man blir mer självkritisk på ett bra sätt av att konfronteras med någons första reaktioner på materialet. Måns Mosesson har hittat sin stil. Hitta din egen ton Måns Mosesson har fått Stora journalistpriset som årets berättare och i höstas vann han Prix Italia för dokumentären Svart Lucia. Hans bästa råd till den som vill jobba med dokumentärer är att hitta sin egen stil. text : Jesenka Olausson foto : Mattias Ahlm MÅNS MOSESSON VAR tidigt säker på att han ville bli journalist. Som 13-åring blev han förälskad i Mats Nileskärs journalistik och bandade vartenda avsnitt av Soulcorner. När han några år senare hörde ett reportage av Anna Åkerlund var saken klar. Det var till DI:s radiolinje han skulle söka sig. – När jag ett par år senare jobbade med ”Verkligheten” i P3 var jag frustrerad över klassisk nyhetsjournalistik eftersom nyhetskroken ofta står i vägen för människan. Intervjupersoner reduceras till case som ska illustrera en tes eller en tendens. För Måns Mosesson är den mänskliga berättelsen det som väger tyngst i hans dokumentärer. Siffror och fakta ”strösslar” han ut strategiskt för att inte tynga ner materialet, och för att undvika att hamna i nyhetsfällan. – Först av allt måste lyssnaren bli insugen i storyn. Om berättelserna sedan landar i något som kan kallas för en samhällstendens eller trend ska det mer kännas som en undertext. Måns Mosesson vet att en bra dokumentär FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO handlar om att hitta rätt människor, och att visa upp dem med alla sina sidor. Hur gör han för att hitta alla de där rösterna? – Det finns ingen generell regel. Det enda man kan säga är att det tar tid. ”Jag har blivit bättre som journalist ju mer jag vågat förnedra mig.” Först skissar Måns upp en ramberättelse för sig själv. Sedan börjar hans letande efter människor som han tror har något att säga inom den ramen. Han scannar olika internetforum, han hänger i sociala medier, ringer igenom gamla klasslistor och pratar med folk. – Inför ett program knackade jag dörr i Teckomatorp i två dagar tills jag hittade den rätta personen. Enligt Måns Mosesson är nyckeln till framgång att lyckas övertyga människor att våga medverka. Det handlar om att förtjäna ett förtroende, menar han. Man måste ta sig tid att förklara bakgrunden till varför man vill göra dokumentären, och vara tydlig med sitt uppsåt. En annan viktig iakttagelse som Måns har gjort är hur viktigt det är att som journalist tona ner sin egen roll vid intervjusituationen. – Jag har blivit bättre som journalist ju mer jag har vågat förnedra mig i intervjusituationer. Det händer något med energin när dem jag intervjuar ser att jag kan vara både töntig och underlägsen. För Måns Mosesson är radio ett bildmedium när det är som bäst. Och det gäller kanske framförallt dokumentärer. – Lyssnaren får själv skapa sina bilder, men det som jag måste hjälpa till med är alla detaljerna. Jag är också noggrann med dramaturgin och inspelningsplatsen. Bakgrundsljuden är så viktiga! Måns Mosesson ville en gång bli som sina journalistidoler men istället kom han att bli en egen profil. Hans bästa tips till dem som vill jobba med dokumentärer är att försöka hitta en egen stil. – Det ska finnas en känsla, en färg i det man berättar. Precis som med musik. Jag kan ju höra om det är John Coltrane som spelar för han har en egen ton. Detsamma gäller för oss berättare. Men vad som är ens egen ton? Det kan ingen annan bestämma, det måste man göra själv. ■ #4/2015 21 Det här gör vi UTBUD & efterfrågan Det är bakom kulisserna på ”Utbud” som besluten tas om hur tablåerna ska se ut och vilka poddar eller evenemang som ska beställas. Programutvecklarna skruvar på idéer och testar hur program och digitala plattformar kan utvecklas. text : Ulrica Bengtsdotter foto : Mattias Ahlm INGA NYA PROGRAM får starta utan att utbuds- och utvecklingsgruppen vet om det. Här ligger ansvaret för att tablåerna blir till en bra helhet med dynamik för publiken. – Studio ett skulle till exempel inte kunna kalla programmet för Studio två varannan vecka och vi måste också se till att det inte blir krockar i riks och lokalt, säger Elin Claeson, planeringsansvarig. Elin Claeson som jobbade i många år på Kulturredaktionen och senast på poddredaktionen är ganska ny i gruppen, och som planeringsansvarig fungerar hon som en spindel i nätet. Utbudsgruppen måste hela tiden ha fingret i luften och tänka på om tablån behöver kompletteras. – Vad gör vi för nyanlända i Sverige är en fråga som har kommit upp under hösten. Temasatsningar samordnas också från Utbudsoch utvecklingsgruppen. Det kan vara satsningar om klimat eller flyktingar. Hela tiden gäller det att tänka på hur det harmonierar med tablån i övrigt – Vi tänker på om det låter det för likt i de olika kanalerna, är det för mycket om flyktingfrågan eller något annat ämne just nu? exemplifierar Elin. Omvärldsbevakning – att hålla koll på konkurrenter och vad till exempel radiobolag i andra länder gör samt att samarbeta med Publik och omvärld om trender och publiksiffror är viktiga komponenter. – Vi måste vara både snabbfotade och långsiktiga. Kunna tänka strategiskt men samtidigt jobba med att snabbt kasta om, rensa tablån och besluta om extrasändningar, säger Cecilia Bodström, biträdande programdirektör. 22 #4/2015 DE KANALANSVARIGA ÄR beställare av innehållet i kanalen och jobbar hela tiden med hur utbudet kan bli bättre. – Hur behåller vi vår publik, hur når vi fler yngre? Det är frågor som ständigt är aktuella. Det handlar både om att skapa ett relevant utbud och att nå ut med det. Det är många saker att ta hänsyn till, säger Cecilia Bodström. Viktigt är också att de kanalansvariga är ansvariga för sitt utbud på alla tre ben: FM, webben och sociala medier. – Det vi gör måste nå ut på alla plattformar. Vi kan inte dela upp FM och digitalt, utan gör integrerade beställningar, säger Cecilia Bodström. I gruppen finns också konkret hjälp för att utveckla programidéer och även befintliga program. Utbudsutvecklarna Ulla Svensson och Karin Janson fungerar som bollplank, är mer hands on och experimenterar med hur programidéerna kan låta. De hjälper redaktioner att förverkliga idéerna från beställarna. – Det kan handla om att de går in och lyssnar, ser om programledarna passar ihop, föreslår en sidekick, eller diskuterar en annan form för programmet, säger Elin Claeson. Just nu jobbar programutvecklarna med hur Klartext i P4 ska låta nästa år, så att programmet bättre ska nå sina målgrupper och när Kvällspasset skapades tog de fram pitchar med programledarna och jobbade med dramaturgin. Joakim Johansson, digital utvecklare, är det senaste tillskottet i gruppen och fungerar som rådgivare för de redaktioner som vill utveckla sitt innehåll i digitala och sociala kanaler. ■ Det här är utbudsgruppen Utbudsgruppen beställer program, poddar, evenemang som Musikhjälpen och P3 Guld med mera. De ser till att tablån blir en bra helhet för publiken och hjälper redaktioner med utveckling av program och digitala lösningar. Biträdande programdirektör Cecilia Bodström och Martin Jönsson, digital direktör, leder utbudsgruppen. Elin Claeson är planeringsansvarig. De kanalansvariga är Nina Glans för P1, Elle-Kari Höjeberg, P2, Caroline Pouron är vikarierande kanalansvarig för P3, istället för föräldralediga Kajsa Lindberg och Dan Granlund som ansvarar för P4. Ulf Reneland är digital beställare, Pia Kalischer ansvarar för musik och evenemang, Jörgen M Andersson är produktionsbolagsansvarig, Ulla Svensson och Karin Janson är utbudsutvecklare, Joakim Johansson är digital utbudsutvecklare och Tomas Granryd ansvarar för innovationsteamet. Jörgen M Andersson och Tomas Granryd var inte med på gruppbilden. Så här ser de ut. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Främre raden från vänster: Caroline Pouron, Martin Jönsson, Joakim Johansson, Cecila Bodström, Elle-Kari Höjeberg och Ulf Reneland. Bakre raden från vänster: Dan Granlund, Nina Glans, Elin Claeson, Pia Kalischer, Ulla Svensson och Karin Janson. Från idé till program – så här går det till: 1. Utbud efterlyser programidéer inom specifika områden. 2. Idéer, både inifrån och utifrån, till exempel från produktionsbolag, tas om hand. Redaktioner kommer med pilotliknande program med kostnadsförslag. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO 3. Kanalansvariga lägger beställningen. Diskussion med områdescheferna. Redaktion/ produktionsbolag svarar med ett programkontrakt, där också sociala medier-kontrakt ingår. En kvittens från redaktionen. 4. Hur ska vi jobba, hur ska det låta? Redaktioner kan bestämma sig för att använda programutvecklarna. Dags att tillsätta programledare, programutveckla, konkret experimenterande. Klart för sändning. #4/2015 23 FOTO: JULIA LINDEMALM Kollegor emellan ROBERT JACOBSSON, SOCIALA MEDIERGRUPPEN Vittnesmål från människor, vars liv förändrats i grunden.” FREDRIK WADSTRÖM KULTURJOURNALIST P1 FOTO: VILHELM STOKSTAD / TT Fotoappar att hålla koll på SOCIALA MEDIER-ROBERT TIPSAR Text i bild. Här är två appar som vi rekommenderar, med delvis olika funktioner. Textmask sätter texten i fokus, vårt typsnitt Avenir finns, bild kan lysa igenom texten. Kostnad 20 kronor. Phonto är en enkel app för at lägga text i bild. Vårt typsnitt Avenir finns, man kan lägga skuggor, symboler och andra bilder i bilden. Och den är gratis. Selfie-appar. Med Aviary kan du göra drastiska förändringar snabbt, man kan enkelt skapa memes och göra porträtt som poppar ut! Aviary är gratis. Facetune är en bildmanipulationsapp. Varning utfärdas dock: nästan lite FÖR mycket ansiktsredigering. Används med försiktighet. Kostar 40 spänn. Photoshop-appar. Med Lightroom kan du förbättra ljus och skärpa. Appen bygger på Photoshop-teknik och är lätt att använda. Dessutom gratis. Adobe Photoshop Express är en bra allround-app. Den bygger också på Photoshop-teknik. Möjlighet att spegelvända bilder. Gratis. Redigerings-appar. Här finns ett helt gäng att välja bland: Aillis gör stora förändringar lätt, gör fotokollage, lägg på effektfulla filter. Gratis. Vsco är en bildredigeringsapp med flera filter. Du kan hämta hem gif-maker DSCO by VSCO. Kostar inget. Enlight redigerar bilden i olika lager, lägger till text och till exempel glitter. Lätt att förstå. Kostar 40 kronor. Afterlight är en enkel bildredigeringsapp med spegelvändfunktion, visar foto i ursnitt. I A beutiful mess finns fina filter och bårder. Man kan göra pratbubblor, effekter, snygga texter och fraser. Kostnad 10 kr + extrakostander. ■ 24 #4/2015 Årets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj är en av Fredrik Wadströms favoriter. Ofta osynlig, alltid närvarande Kulturrradions Fredrik Wadström, tidigare Rysslandskorre, är något av en Svetlana Aleksijevitjkännare. Här tipsar han om flera av hennes verk. PRECIS SOM DE flesta andra Aleksijevitj-läsare i Sverige upptäckte jag henne när ”Bön för Tjernobyl” kom ut på svenska 1997. Ämnet överraskade. Drygt tio år efter Tjernobylolyckan var det få som diskuterade följderna och här var plötsligt flera hundra sidor av vittnesmål från människor vars liv förändrats i grunden. Vissa intervjupersoner får hela kapitel på sig att berätta sin historia. Andra fäller enstaka repliker i en väv av röster. Svetlana Aleksijevitj själv är som intervjuare ofta osynlig men alltid närvarande i texten. Det är de medverkande personernas sätt att reagera och berätta som skapar konturerna av en samtalspartner som lyssnar och ställer frågor trots att författarens egna inlägg nästan alltid är bortredigerade ur texten. Det dröjde länge innan vi fick någon ny bok på svenska av Svetlana Aleksijevitj, så länge att hon hann arbeta om de fyra första verken i den svit hon kallar ”Utopins röster”. När debutboken ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” från 1985 kom ut på svenska för bara ett par år sedan var det en betydligt tjockare volym än originalet. Nya intervjuer med kvinnor som stred för Sovjetunionen under andra världskriget hade tillkommit. Partier som den sovje- tiska censuren tagit bort på 80-talet lyftes tillbaka in i texten. Kanske hade vi tur att det dröjde med den svenska utgivningen så att vi fick de omarbetade, fullskaliga versionerna av de tidiga böckerna. Men vi hade också tur som slapp vänta på Svetlana Aleksijevitj senaste verk, ”Tiden second hand”, en närmare 700 sidor tjock genomgång av hur Sovjetunionens upplösning påverkat människor i det forna imperiet. Det kan ha varit det mästarprovet som till slut fick Svenska Akademien att bestämma sig för det där Nobelpriset. ■ Radioteatern sänder ”Tiden second hand” den 13 december. Det blir en blandning mellan teater och ljudkonstverk. För bearbetning och regi står dramatikern och regissören Dmitri Plax. I rollerna: Pernilla August och Lena Endre med flera, samt många anonyma röster från medarbetare på radion. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO ANGELICA NORGREN GAMINGEXPERT P3 SPEL The Last of Us är ett finslipat actionäventyr. FOTO: HENRIK BRUNNSGÅRD Kollegor emellan MARJAANA KYTÖ PROGRAMLEDARE KARLAVAGNEN SISURADIO INGEN FINSK JUL UTAN LÅDOR Ingen jul utan hemlagad porkkanalaatikko. ”När apokalypsen står för dörren är vi gejmers redo” SLUTET ÄR BARA BÖRJAN Nog för att det svenska vinterhalvåret doftar dystopi och julhandeln för tankarna till apokalypsen, men det är i spelens värld som vi verkligen får utforska våra framtidsrädslor. Vi gejmers älskar när världen går åt helvete, det är ju då vi får skina som mest. Likt värsta MacGyver tillverkar vi vapen av kaffekokare, silvertejp och fickludd för att bekämpa supermutanter, vi lämnar jordens klimatkatastrofer för att börja på ny kula i ett annat solsystem och överlever ödemarken där vatten och välvilliga medmänniskor är bristvaror. En sak är säker, när skiten träffar fläkten och apokalypsen står för dörren kommer vi gejmers att vara redo, vare sig den består av rymdmonster eller zombievirus. ■ Gejmers har lan-kväll i Musikhjälpen 2014. Foto: Kasper Nowakowski Angelica Norgrens speltips: FALLOUT 4 Postapokalyptiskt rollspel där du utforskar världen 200 år efter det stora kärnvapenkriget. Retrofuturistisk 50-talskänsla och oändliga möjligheter gör spelet till en riktig pärla. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO PAPERS PLEASE Dystopiskt indiespel om livet som passkontrollant i det fiktiva Arstotzka, en totalitär östeuropeisk stat med stängda gränser. Temat känns mer aktuellt än någonsin. THE LAST OF US Finslipat actionäventyr där överlevarna Joel och Ellie kämpar sig fram genom ett USA där en svampparasit förvandlat människor till hänsynslösa monster. TIPS TILL JULBORDET Fråga vem som helst med finsk bakgrund om vilken maträtt man måste ha i jul och svaret blir oftast – lådor. Morots-, kålrots-, potatis- och leverlåda. Du kan själv prova att laga den här sötaktiga morotslådan. 2 dl vatten 8 dl mjölk 1 dl grötrisgryn ½ liter kokta mosade morötter salt sirap mald muskotnöt 2 ägg Koka upp vattnet, lägg i risgrynen, koka tills de har sugit upp allt vatten. Häll i mjölken och koka till en gröt. Låt svalna. Blanda i mosade morötterna, kryddor och ägg. Strö på ströbröd och flera klickar smör. Stek i en smord gryta i 175 grader ca 1,5 timme. Efter att du lagat detta, kan du sända en tanke till den finska (oftast) husmodern som då fortsätter med de andra lådorna. Vilken tid det tar! I vuxen ålder har jag börjat förstå varför man inte fick tala i julaftons bastu. Min mamma påstod att babblar man där och då, blir det dålig skörd sommaren därpå. Nu tror jag det handlade om hänsyn till den trötta kockan. ■ #4/2015 25 En dag på jobbet CHRISTY CHAMY, LÄNSREPORTER, JÄRVAFÄLTET ”Hemma. Glad. Inspirerad. Stärkt. Trött.” 07:00 Klockan ringer och första tanken även den här morgonen är Paris. Hoppar mellan morgonprogrammen i P4 och P1. Hinner höra intervjun med en fransk-libanesisk landsman om sina känslor kring skillnaden mellan hur Frankrike och Beirut mötts av världens reaktioner. Christy Chamy har 10 minuters restid till kontoret i Kista. 08:10 13:30 Fler förberedelser inför det publika mötet i Husby. En panel av unga, starka, och drivna kvinnliga Husby-bor ska sättas ihop. 08:30 14:30 Scannar av sociala medier inför nästa veckas jobb som live-reporter i P5 STHLM och Lunch i P4 och skickar iväg mejl till några intressanta uppslag. Fler samtal och bokningar kring panelen i Husby. 09:00 Redaktionsmöte via Lync om första måndagen efter terroristdåden i Paris. Hur gick bevakningen i SR Stockholms alla kanaler? 15:30 Sista vanliga arbetstimmen och ännu fler långa förberedande samtal kring ett potentiellt nyhetsinslag och uppföljning. Inte helt tydligt däremot när erkände KTH-forskaren utbrister ”Jag vet inte, för jag har inte tänkt på det innan du frågade. Det finns ingen forskning på det!” Lämnar lägenheten i Husby och tio minuter senare är jag i Kista där min enmansredaktion ligger. Så skönt att ha nära till jobbet! På kontoret. Fixar en kopp te. Kollar med producent om de vill ha röster från en skola i Husby som springer klimatstafett inför klimatmötet i Paris. Scannar av mejlboxen. 09:30 Hinner boka en intervju med ett bostadsbolag till morgondagen. Intervjun är en del av ett nyhetsinslag inför det publika mötet i Husby som ska webbsändas direkt. Intervju om klimatstafetten i Husby. 12:00 Möter nye kanalchefen Andreas Miller i närheten av mitt kontor i Kista för en lunch och rundvisning av kontor. Idag var turen min att få en lära känna-pratstund med honom. Inspirerande möte och självklart lyssnade han intresserat och antecknade. 16:30 Hemgång och hinner laga middag innan nästa inspirerande möte! 09:35 Lämnar kontoret för Husby igen. Husbygårdsskolan springer klimatstafett. I rulltrappan i Husby tunnelbana skadar sig två äldre damer och båda blöder från ansiktet. Ringer efter ambulans. Tar äntligen några röster från modiga elever som ska springa två kilometer klimatstafett! Orkar jag springa två kilometer undrar jag…? 18:00 Träffar medlemmar ur Somaliska kvinnoförening i Husby för ett nyhetsinslag. Det bjuds på ett sött och kryddigt te med hembakad chokladkaka. Långa inspirerande samtal där somaliska kvinnans ambitioner, styrka, roll och negativa stereotyper i Sverige diskuteras. 10:20 Tillbaka på kontoret och klipper Trött. ■ snabbt ihop elevröster. 19:15 Hemma. Glad. Inspirerad. Stärkt. 10:50 Extrainkallat kanalmöte med händelse av Paris-dåden. Sitter med över Lync. A room with a view. 26 #4/2015 11:30 Bokar in personer till panelen på publika mötet i Husby. Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Mejla oss gärna om du har lust att vara med, [email protected]. FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO VETENSKAPSRADIONS VECKOMAGASIN Sammanfattningar av vetenskapsnyheter, aktuella reportage, fördjupningar och analyser av händelser från veckan som gått. sverigesradio.se/p1 FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO #4/2015 27 Skridskovägen, Hägersten: text: Anna-Lena Walmsley Efter jobbet jobbet Efter foto: Micke Grönberg EMMA HALLENBERG har stickat sedan tonåren. Hon är garngalen, vilket också är hennes alter ego på Instagram. Hon stickar för att hon gillar att använda händerna, en trevlig bonus är att hon kan lyssna på radio samtidigt. Hon definierar tid i sticktid och bortkastad sticktid. – Jag undviker att cykla, för då kan jag inte sticka. Jag går sällan på bio, för det är för mörkt, säger Emma Hallenberg för dagen iklädd en slätstickad grå kofta med gult ärmslut, stickad i lingarn från Hälsingland. Hon stickar på möten, men frågar alltid först om det är okej, och så har hon en stickdeal med chefen. Chefen säger till om stickningen ska läggas undan. – Jag slappnar av när jag handarbetar. Sitter jag på möten stickar jag inget avancerat som kräver jättemycket koncentration. Självklart stickar jag inte om jag ska ta anteckningar. För övrigt finns det många paralleller mellan att sticka och jobbet som utvecklingsredaktör på Digitala medier. – Vilken teknik ska jag använda till den modellen? Måste jag lära mig något nytt? Jag kollar på tutorials på Youtube och lär mig nya saker, både i jobbet och när jag stickar. Jag gör research i båda fallen. Och jag kan berätta att det är samma jargong i kommentarsfälten på sverigesradio.se som det är i gruppen Online Stickcafé som jag hänger i. ■ Emma Hallengren Utvecklingsredaktör, Digitala medier bor Hägersten vem gör 28 #4/2015 FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO Vad gör du efter jobbet? Har du en hobby som gör sig bra på bild? Hör av dig till oss: [email protected] ”Jag undviker att cykla, för då kan jag inte sticka.”
© Copyright 2024