1. No category

O Detta är Komtek
Tungan rätt i mun. Koncentrationen är på topp när
Teo Kronholm spikar fast ett stöd på sin tavla, så att
den ska kunna stå snyggt på bordet.
Komtek är en teknik- och entreprenörsskola, som sedan 2006 är en permanent verksamhet
under kommunens barn- och ungdomsförvaltning.
Varje år tar Komtek emot drygt 2 500 deltagare – hälften av dem ska enligt uppdraget
vara flickor/kvinnor.
Komtek vänder sig till alla kommuninvånare som är nyfikna på teknik eller vill stärka
sitt tekniksjälvförtroende. På fritidskurserna kan man till exempel lära sig borra, byta däck
på bilen, programmera tekniklego eller svetsa. Komtek har också skolverksamhet med lärarfortbildning och aktiviteter för barn på loven.
Komteks verksamhetsidé är att avdramatisera tekniken och att erbjuda lustfylld pedagogik, oavsett ålder, kön och erfarenhet.
Blir det rätt så här? Att koppla
sladdar är ett finlir och Walter Hero
får hjälp av Malin Grahn att se till att
det blir rätt.
På Komtek bjuds
hjärnan på kalas
Lödning pågår. När man lärt sig koppla elektronik kan man
ta ut svängarna. Aleksander Jonsson gör en julgran med självlysande kulor.
4
8 JANUARI 2011
Är du osäker på hur en borrmaskin fungerar?
Eller drömmer du om att stå i ett hav av gnistor och svetsa, som Jennifer Beals i filmen ”Flashdance”? På Kommunala teknikskolan, Komtek, har
alla chansen att bättra på sitt tekniksjälvförtroende.
H har varit på kurs och träffat fem kunniga kvinnor
som ser till att deltagarna lämnar Komtek med säkrare steg.
G
ör fel!” står det med stora bokstäver på blädderblocket.
Det är en av Komteks viktigaste regler.
– Jag brukar till och med applådera
när något blir tokigt, för det är ju av
misstagen man lär sig, säger kursledaren Malin Grahn på Komtek.
Den här kvällen håller hon en kurs
som heter ”Lek fram kul teknik”, som
vänder sig till barn mellan sju och nio
år. På bordet ligger pyttesmå lampor i
olika färger, liksom kopplingsscheman,
batterihållare, verktyg och en stor trave
med djurbilder. Eleverna ska få göra
djurtavlor med ögon som kan tändas
och släckas.
Åttaårige Ludvig Ericsson blir genast
entusiastisk.
– Det är första gången vi får koppla
elektronik. Jag tror att den svarta sladden ska gå till minus, fast det kan vara
den röda. Det är bara att testa, eftersom
Komtekregeln säger att vi får göra fel.
Stor koncentration
Snart har alla utom sjuårige Teo Kronholm fastnat för varsin kattbild.
– För min del får det bli den här, säger
han och nappar till sig en extrem närbild av en spindel. Jag gillar spindlar
och eftersom vi ändå ska borra i bilden
vill jag inte ta ett för gulligt djur.
För en stund är det knäpptyst kring
bordet. Alla är djupt försjunkna i att
skala sladdar med den speciella skaltången, som påminner om en dinosau-
Grannaste granen. Man kan aldrig börja för tidigt eller för
sent med att tillverka en julgran med lysande kulor. Det kommer ju alltid en ny jul då den kommer till sin rätt, konstaterar
Aleksander Jonsson.
Det klickar. Emma Johansson har lyckats koppla ihop sladdarna och reflekterar
över sitt verk.
rie som står på bakbenen. Malin hjälper
till att förvandla ett gem och en metallring till strömbrytare och visar hur säkringarnas ”ben” går att böja. Snart har
de unga kursdeltagarna kopplat ihop
sladdar, batterier och lampor.
– Titta! ropar åttaåriga Emma Johansson. Lamporna lyser, alltså har jag tänkt
rätt.
Hennes aha-upplevelse är viktig. Att
utforska tekniken genom att åstadkomma en rörelse, så som Emma precis
gjort, är den röda tråden på Komtek.
Blinkande lampor, musik, motorer som
startas och bromsas – allt är exempel
på rörelser. Om slutresultatet sedan ska
bli en hoppande groda, en lysande tavla eller ett radiostyrt flygplan spelar
egentligen ingen roll. Den stora triumfen är att med teknikens hjälp få något
att hända.
Malin nickar gillande.
– Nu är det dags att borra hål för kattens ögon. Behöver du hjälp?
Emma nappar till sig skyddsglasögonen och sätter dem på plats.
– Nej, vi fick ju borra förra gången. Jag
minns hur man gör.
Ska locka tjejer
I Komteks uppdrag ingår att hälften av
deltagarna ska vara flickor eller kvinnor. Därför ordnar man regelbundet
renodlade flickkurser, där tjejerna får
chans att stärka sitt tekniksjälvförtroende. På sikt är det en strävan att på så
sätt få till en jämnare könsfördelning
på gymnasiets olika teknik- och industriprogram. I Halmstad är färre än tio
procent av eleverna på dessa utbildningar flickor – och på vissa skolor i
Halland finns inte ens omklädningsrum
för tjejer. Detta har Komtek uppmärksammat. Likaså har ett påpekande från
Komtek lett till att en av kommunens
största leverantörer av vertyg och maskiner plockat ner sina affischer med
lättklädda kvinnor, eftersom bilderna
inte rimmar med Komteks och kommunens jämställdhetssyn.
Hitta felet
Kvällens kursdeltagare börjar bli färdiga med sina ljustalvor. Djurbilderna
är upplimmade på träskivor, och hålen
där lampögonen ska fästas är färdigborrade. Teo Kronholm tar av sig skyddsglasögonen och visar upp sin spindel,
som nu har fått en lysande röd blick.
Men plötsligt slocknar ena ögat.
Något har gått fel.
Kursledaren Malin Grahn applåderar.
– Härligt! Då är det dags för problemsökning. Försök lista ut vad det är som
hänt, så får vi alla lära oss något viktigt.
CICKI GUSTAFSSON
[email protected]
FOTO: EMMA GUSTAFSSON
8 JANUARI 2011
5
Linda, Marje, Maria, Martina och Malin. Fem kvinnor med olika bakgrund och
yrkesutbildningar. I olika åldrar och i helt olika stadier i livet. Men en sak har
de gemensamt: De jobbar alla på Komtek och deras engagemang har
inspirerat åtskilliga barn och vuxna att våga ta steget in i teknikens värld.
Linda Bengtsson:
För mig är det viktigt att
slippa säga ”jag vet inte”
g
Jag hade jobbat med teknik inom
det privata näringslivet i många
år när en kompis tipsade mig om att
Komtek skulle starta. ”Det kan väl inte
vara något för mig. Jag är ju ingen pedagog och har aldrig jobbat med barn”,
tänkte jag. Men så pratade jag med Catarina, som är verksamhetschef på Komtek, och det var en klocktren träff. Nu
har jag varit här i mer än sju år och jag
stortrivs.
Det där med att jag inte såg mig själv
som en pedagog har faktiskt också ändrats. Det spelar nog en viss roll att jag
vet hur det känns att inte vara bäst. Jag
har alltid gillat att prova nya saker och
för några år sedan började jag till exempel spela tennis. Jag hade aldrig hållit i ett racket förr, men jag bestämde
mig för att försöka.
Jag tror att den rädsla som en del
kvinnor känner inför teknik kan grunda
sig i att de är obekväma med situationen. De kanske inte litar på sig själva,
på att de klarar av det som ska göras.
Då är det lättare att ropa på någon annan. Dessutom är det lite bekvämt. Det
är lättare att tömma diskmaskinen, som
man kanske gjort många gånger förr,
än att byta till vinterdäck på bilen. Men
även om det är kallt och smutsigt medan man håller på att byta däck, så känner man sig fantastiskt nöjd efteråt.
Om någon visar hur man gör och om
man tillåter sig att prova och göra lite
fel, så växer självförtroendet. Man får
respekt för sig själv. Det är en härlig
känsla.
En gång fick jag punktering vid en
bensinmack. Eftersom jag alltid byter
däck själv på min bil visste jag vad som
måste göras. Jag hissade upp bilen med
domkraften och plockade fram reservdäcket. Trots att det passerade massor
av folk var det ingen som hjälpte till.
Plötsligt kom en man fram till mig. ”Jag
ser att du kan, så jag erbjuder mig inte
att hjälpa dig. Men här har du ett par
handskar”, sa han. Det var kul att få det
där erkännandet. Att det syntes att jag
kunde. Den känslan vill jag att alla deltagare bär med sig när de gått en kurs
på Komtek.
För mig är det viktigt att slippa säga
”jag vet inte” när det handlar om saker
som berör mig. Jag vill veta vad vår vil-
Vill veta. För Linda Bengtsson är det viktigt att slippa säga ”jag vet inte” när det gäller saker som berör
henne.
Foto: Emma Gustafsson
la har för uppvärmningssystem. Jag vill
veta hur man byter packning i kranen
och hur man ställer in tv-kanalerna. Att
slippa säga ”jag vet inte” handlar mest
om att inte vara för bekväm. Och om
att våga prova.”
BERÄTTAT FÖR CICKI GUSTAFSSON
O Linda Bengtsson
Ålder: 37 år.
Sysselsättning: Processledare/teknikpedagog på Komtek.
Bor: På landet.
Familj: Sambo.
Dold talang: ”Jag kommer i princip alltid i tid, hur sen jag
än är.”
Martina Finér:
Att plugga med
nästan enbart killar
blir rätt grabbigt
g
Jag är uppvuxen i Linköping, i en
familj där alla är datanördar. Om
man inte jobbar med datorer, så har man
det som sitt största fritidsintresse. Det
enda yrke jag kunde tänka mig var därför datorprogrammerare. På så sätt hamnade jag på högskolan i Halmstad.
På utbildningen var vi tjejer i förkrossande minoritet. Att plugga med nästan
enbart killar blir rätt grabbigt och efter
ett och ett halvt år började jag tvivla på
att jag hamnat rätt. Jag har en sida som
är väldigt mjuk och människoälskande
och att enbart syssla med datorsystem
gav mig inte längre en kick.
Jag började läsa idéhistoria och psykologi och annat smått och gott. En dag
såg jag ett program på tv om ungdomar som mådde dåligt, som gick rätt in
i hjärtat på mig. Min plan blev att börja på psykologiprogrammet i Göteborg.
Men så träffade jag en karl med jobb i
Halmstad och då kullkastades de planerna…
I den vevan fick jag höra att Komtek
behövde någon med teknikkompetens
6
8 JANUARI 2011
som kunde handleda barngrupper på
helgerna. Eftersom jag behövde ett jobb
gick jag dit. När jag öppnade dörren och
såg mig omkring blev jag helt mållös.
”Wow, vilket ställe!” tänkte jag. ”Här
vill jag jobba.”
En dag fick Komtek en förfrågan om
att ta emot en grupp från Särskolan
som ville bygga tekniklego. Vi hade inte
haft någon sådan grupp förr och jag erbjöd mig att leda den. Tanken var mest
att visa var legolådorna fanns, men så
började jag bygga med eleverna. Det
var så häftigt och jag fick ett sådant
gensvar! Min tjänst utvecklades till att
leda barn med särskilda behov på halvtid, och nu, efter fem år, har jag fortfarande kvar sådana grupper varje vecka.
Aldrig mår jag så bra som efter de lektionerna.
I mitt arbete märker jag ofta att tjejer
och kvinnor har dåligt tekniksjälvförtroende. Här har Komtek en viktig uppgift. Det handlar om att föra in något
nytt i samhället för att göra det bättre
och mer jämställt. Själv tycker jag att
Coolaste hjälmen. En god vän har gjort tigern på Marje Lundgrens svetshjälm.
Foto: Johnny Samuelsson
Marje Lundgren:
Många tycker att det känns lite jobbigt med vinkelslipen
i början, när det sprutar gnistor och små eldklot
Marje
O
g
Lundgren
Bryr sig. Martina Finér tycker att det är roligt att kombinera sitt teknikintresse med att arbeta med
Foto: Emma Gustafsson
människor.
förändringsarbete är skitskoj! Om lilla
Emmas farmor lär sig att skarva en förlängningssladd på en Komtekkurs och
sedan visar lilla Emma att det är självklart att kvinnor och flickor kan skarva
förlängningssladdar, så har vi nått en
bit på väg.”
BERÄTTAT FÖR CICKI GUSTAFSSON
O
Martina Finér
Ålder: 30 år.
Sysselsättning: Processledare och teknikpedagog.
Bor: I centrum.
Familj: Sambon Henrik och sonen Ebbot, 2 år.
Dold talang: ”Jag är en passionerad bildkonstnär.”
Jag arbetar som svetsare – den
enda kvinnliga – på Eicabolaget
i Trönninge sedan många år tillbaka.
I fyra år har jag också hållit i svetskurserna på Komtek. Jag trivs jättebra med
kontrasten mellan dessa båda uppgifter.
På jobbet utgår jag från ritningar och allt
jag svetsar måste stämma på en tiondels
milimeter när. På mina Komtekkurser
är arbetet istället oerhört kreativt och
konstnärligt.
Egentligen blev jag svetsare av en
slump. Tidigare var jag väktare och jobbade natt, men när jag fick barn fungerade inte arbetstiderna längre. Då gick
jag en kurs där jag fick prova en mängd
olika saker och det blev helt enkelt svetsen jag fastnade för. Det är ett yrkesval
jag aldrig ångrat. Något motstånd mot
teknik har jag aldrig känt. Min pappa lät
mig alltid vara med och snickra och spika. Det var säkert en bra grund.
Erfarenheten av maskiner och verktyg varierar kraftigt bland kursdeltagarna på Komtek. När man arbetar med
metall kan det se rätt dramatiskt ut.
Många kursdeltagare tycker att det
känns lite jobbigt med vinkelslipen i
början, när det sprutar gnistor och små
eldklot. Men tänker man bara på säkerheten är det ingen fara att slipa och
svetsa. Vi har alltid speciella skyddskläder och en hjälm med ögonskydd.
När man väl provat och märker hur roligt det är känner sig de flesta väldigt
stolta och de blir snabbt avspända.
Man kan göra väldigt mycket olika
saker av metall. Mina kursdeltagare
brukar ha en idé när de kommer hit och
sedan hjälps vi åt att förverkliga den.
De har gjort stolar, bord, ljusstakar,
trädgårdskonst, eldkorgar, skulpturer
och en hel masssa annat. De allra flesta
kurser jag hållit vänder sig enbart till
Ålder: 48 år.
Sysselsättning: Kursledare för
vuxna (svets).
Bor: I Jonstorp utanför Eldsberga.
Familj: Gift, två söner på 23 och 14 år.
Dold talang: ”En liten konstnärlig
ådra.”
kvinnor, vilket gör att de vågar ta för sig
i gruppen.
Som kvinna i en mansdominerad
bransch ser jag med glädje att attityden
mot kvinnor i mansdominerade yrken
har ändrats mycket sedan jag började
för 20 år sedan. I dag är attityden betydligt mer avspänd.”
Fortsättning
på nästa
sida d
BERÄTTAT FÖR CICKI GUSTAFSSON
8 JANUARI 2011
7
Maria Gaibar:
Jag brukar ta med mig barnen till Ica Maxi och visa dem
karuselldörren, som börjar snurra när man närmar sig
g
Jag kom till Sverige från Transylvanien för 20 år sedan, då jag var
40 år gammal. I efterhand kan jag se att
det var ödet som förde mig hit.
I Transylvanien är det inte särskilt
vanligt att kvinnor väljer tekniska utbildningar. När jag studerade till civilingenjör var vi 2 tjejer och 80 killar i
klassen. Jag fotsatte att utbilda mig och
tog en lärarexamen i teknik och matematik.
När jag lämnade mitt forna hemland
fick jag jobb på ett litet förlag i Söndrum. Där arbetade jag i sex år med instruktionsböcker för Saab och Volvo.
Sedan gick arbetsgivaren bort och firman lades ner.
Jag funderade på att söka arbete som
lärare, men eftersom jag talar svenska
med brytning vågade jag inte. Det var
faktiskt min son, som då läste i Lund,
som fick mig på andra tankar. Han berättade att det är vanligt med utländska
lärare i den akademiska världen. Kan
man bara göra sig förstådd är det vad
man har innanför pannbenet som räknas. Så jag sökte in på Högskolan och
lästa in mina betyg på svenska.
Det har sina fördelar att komma till
ett nytt land i vuxen ålder. Då är man
klar över vem man är och behöver inte
brottas med identitesproblem mitt upp
i allt det andra. Jag har alltid varit nyfiken och tycker om att prova nya saker.
När jag såg i Hallandsposten att man
bildat en teknikskola i Halmstad bestämde jag mig direkt. ”Där ska jag jobba!” Vilket självförtroende, va! Jag gick
till Komtek och sökte jobb – och fick
det. Nog måste det finnas ett öde, något
förutbestämt med våra liv?
O
Maria
Gaibar
Teknikbakgrund. Maria Gaibar håller kurser i tekniklego, där barnen får matematiken på köpet.
När jag började på Komtek hade jag
aldrig haft praktisk slöjd förr. Nu fick jag
lära mig såga och borra. Jag har ansvar
för tekniklegot, där jag lär barn programera robotar. På köpet lär de sig en mängd
matematik, men det talar jag inte om
för dem. Jag brukar ta med mig barnen
till Ica Maxi och visa dem karuselldörren, som börjar snurra när man närmar
sig. Sedan visar jag dem reklamen för
Volvo S 60, som har en sensor som gör
att den stannar om det dyker upp ett
Ålder: 61.
Sysselsättning: Pedagog
inom teknik och
matematik.
Bor: I Halmstad.
Familj: Son
med sambo och
barnbarn.
Dold talang:
Målar.
Foto: Emma Gustafsson
hinder på gatan. Därefter får barnen programmera en S 60 i lego, eller om de
hellre vill, en karuselldörr. Principen rent
tekniskt är ju densamma.”
BERÄTTAT FÖR CICKI GUSTAFSSON
Malin
Grahn:
Det handlar
inte om
att vara
hightech
på alla plan
O
Malin
Grahn
g
Det är viktigt att ha ett hum om
teknik så att man är bekväm i
olika situationer. Vi lever ju på 2000-talet och att ha grundläggande tekniska
kunskaper är ett måste för att man ska
vara självständig. Män och kvinnor håller ju inte ihop för evigt längre utan man
måste räkna med att kunna klara sig
själv.
Det handlar inte om att vara hightech
på alla plan, utan om att kunna byta
batterier i väckarklockan eller fixa till
en sladd när så behövs. Ju tidigare man
lär sig, desto bättre, för då blir det helt
naturligt. Därför är jag så glad åt att
leda barnkurser på Komtek. Det är kurser på temat ”Lek fram kul teknik” och
”Titta, det rör sig”. Oftast är de öppna
för både pojkar och flickor.
Själv tycker jag att det bästa sättet att
lära sig teknik är att testa. När jag var
8
8 JANUARI 2011
Vågar testa. Genom att prova sig fram har Malin Grahn blivit av med respekten för teknik.
yngre bodde jag varannan vecka med
mina bröder och min pappa, och då har
det varit självklart att jag spelat tv-spel
eller snickrat i min snickarbod. När datorn hängt upp sig har min far sagt
”tryck själv” och så har jag fått prova
mig fram. Det har jag lärt mig massor
på. Det handlar framför allt om att bli
av med respekten och våga. En dator
går alltid att återställa och den kan inte
sprängas i luften av att man trycker
fel.
På mina Komtekkurser bygger vi olika produkter som är relaterade till vardagslivet. Kanske en karusell på Liseberg i miniatyr. När jag går på stan får
jag ofta idéer från sådant jag ser och
sedan funderar jag ut hur man kan göra
för att bygga det. Genom att konstruera lär sig barnen hur prylen fungerar,
rent tekniskt.
Man behöver inte vara en pojkflicka
för att gilla teknik. Själv jobbar jag till
exempel också på Make Up Store, med
Foto: Emma Gustafsson
smink. Många tror kanske att det tekniska kunnandet är något magiskt, något man är född med. Men jag har också stått och gråtit av frustration när jag
har försökt sätta upp hyllor i lägenheten och sedan ringt pappa för att få
hjälp. Skillnaden är att jag faktiskt
försökt, och att jag lärt mig av mitt
misslyckande. Att göra fel är faktiskt
det allra bästa sättet att lära sig göra
rätt.”
BERÄTTAT FÖR CICKI GUSTAFSSON
Ålder: 22.
Sysselsättning: Teknikpedagog på
Komtek, arbetar även på
Make Up store.
Bor: Centrala
Halmstad.
Familj: Singel.
Dold talang:
Löser en Rubiks
kub på två minuter!