tf* ^ -:é-^: .^ Special ^ Anknytningen börjar för de allra flesta redan vic. eraviditetsbeskedet * \ # ;l f Bonda med din bebis! # Första timmarna på BB # De viktiga tidiga åren Ordet anknytning används ibland lite slarvigt, som om det är något man gör bara under den första tiden med bebisen. Men anknytningen blir faktiskt aldrig färdig utan pågår hela livet! TEXT: YASEMIN BAYRAMOGLU BILD: MARIA ROSENLÖF Hej min lilla älskling! 2 0 foraldraroctibarn.se A n k n y t n i n g är ett b e grepp som dyker upp i alla möjliga sammanhang när man pratar om barn - och vuxna. Har man som vuxen problem med att ha långvariga relationer påstås det till exempel bero pä att man har anknytningsproblem sedan spädbarnstiden. - Anknytning syftar egentligen på barnets bindning till sina omsorgspersoner. D e t är oftast mamman och pappan, men det kan vara fler personer än sä också. M e n när vi pratar om anknytning mer allmänt tänker man nog oftast på samspelet mellan förälder och barn, säger psykologen Catarina Furmark. Det man kanske inte alltid tänker på är att grunden för samspelet för de allra flesta börjar redan när man fått sitt graviditetsbesked (och har bestämt sig för att behåUa barnet). - När fostret börjar växa börjar föraldrafunderingarna komma kring vad det är för en person i magen? säger Catarina. Ser tillbaka När man börjar fantisera om barnet får man också en chans att gå igenom sina egna upplevelser av den egna barndomen och forhållandet till sina egna föräldrar. H u r hade jag det som barn? Vilka värde- ringar vill jag föra vidare till mitt barn? Förhållandet till partnern ställs också på prov - får jag bra stÖd? Kan vi prata med varandra? - O m man är väldigt upptagen av andra saker - som oro för jobbet, problem i parrelationen, ångest eller stark rädsla för att förlora barnet - blir det kanske inte så mycket utrymme livar för att fundera och då kan processen av begynnande bindning till barnet försenas, säger Catarina. Det finns några viktiga punkter i anknytningsprocessen. Graviditetsbeskedet > faraldrarochbarn.sQ 21 4 Special Anknytningen börjar för de allra flesta redan vic. graviditetsbeskedet K > 7 (( Bonda med din bebis! to loraldrarachbarn.B # Första timmarna på BB • De viktiga tidiga åren Ordet anknytning används ibland lite slarvigt, som om det är något man gör bara under den första tiden med bebisen. Men anknytningen blir faktiskt aldrig färdig utan pågår hela livet! TEXT: YASEMIN BAYRAMOGLU BILD; MARIA ROSENLÖF ^ ^ L ^ g Hej min lilla älsklingl A nknytning är ett begrepp som dyker upp i alla möjliga sammanhang när man pratar om barn - och vuxna. H a r man som vuxen problem med att ha långvariga relationer påstås det till exempel bero på att man har anknytningsproblem sedan spädbarnstiden. - Anknytning syftar egentligen på barnets bindning till sina omsorgspersoner. D e t är oftast mamman och pappan, men det kan vara fler personer än sä ocksä. M e n när vi pratar om anknytning mer allmänt tänker man nog oftast på samspelet mellan förälder och barn, säger psykologen Catarina Furmark. Det man kanske inte alltid tänker pä är att grunden för samspelet för de allra flesta börjar redan när man fått sitt graviditetsbesked (och har bestämt sig för att behålla barnet). - När fostret börjar växa börjar föräldrafunderingarna komma kring vad det är för en person i magen? säger Catarina. SertiOIBaka När man börjar fantisera om barnet får man också en chans att gå igenom sina egna upplevelser av den egna barndomen och förhållandet till sina egna föräldrar. H u r hade jag det som barn? Vilka värde- ringar vill jag föra vidare till mitt barn? Förhållandet till partnern ställs också på prov - får jag bra stöd? Kan vi prata med varandra? - Ora man är väldigt upptagen av andra saker - som oro för jobbet, problem i parrelationen, ångest eller stark rädsla för att förlora barnet - blir det kanske inte så mycket utrymme kvar för att fundera och då kan processen av begynnande bindning till barnet försenas, säger Catarina. Det finns nägra viktiga punkter i anknytningsprocessen. Graviditetsheskedet > foraldrarochbarn.se 21 % ^ Det här ska inte vara något som skapar stress och ger skuldkänslor > är den första. Förlossningen den andra. (Läs mer om den i separat artikel.) - M e n förlossningen är ingen slutpunkt. Tvärtom, I att verkligen känna sig som mamma till bebisen efter förlossningen kan ta tid, säger Catarina. Bindningen kan finnas där på en gång - att man svarar på barnets anknytningssignalermen de starka föräldrakänslorna kan vänta på sig. M a n mäste alltså inte få panik om man inte känner den där allra största kärleken och glädjen när man just fött sitt barn. Kärlek och glädje kan växa. Ofta får man höra att amningen är jättebra for anknytningen. Och det kan den visst vara, menar Catarina, men bara om den funkar bra. - Det är mycket med amningen som är fantastiskt. Förutom att det näringsmässigt och praktiskt är så hra är man dessutom alltid nära, har ögonkontakt, är hud mot hud och amningen frigör oxytocinet som hjälper till att binda oss samman. Sä kan man amma och mår bra med det så är det toppen. Om man har svart att få det att fungera (av psykologiska eller fysiologiska skäl) kan man söka hjälp på en amningsmottagning. Men för en del mor-barn-par fungerar det ändå inte och då kan det vara bättre att sluta amma och i stället ser till att man får samma situation med flaskan. Man kan fortfarande ge mat hud mot hud, vara nära och ha ögonkontakt, säger Catarina. Hon är noga med att anknytningssträvan inte ska vara något som skapar stress och skuldkänslor. Anknytningsprocessen och samspelet är ständigt pågående. D e t är hur vi tar hand om barnet varje dag, 1 alla situationer, som sammantaget är det viktiga. Samspelet börjar Vinga har hunnit bli fem veckor gammal och kommunicerar på ett annat sätt än i början. 22 foFaldfarDchbarn.BS Gradvis förändras samspelet. Barnets ivriga jollrande som brukar börja i 2-3-månaders åldern lockar till kommunikation. Barnet är utåtriktat, för att kanske några månader senare bli lite mer reserverat och selektivt och vill absolut inte lämna mamma eller pappa. För en del barn håller det i sig nägra mänader, för en del barn i fiera är. Ettårsåldcrn är en milstolpe då anknytningen pä sätt och vis peakar. Då, när barnet tar sina första steg och på allvar börjar utforska sin omvärld testas anknytningen ännu mer, som i lekparken till exempel. - När barnet ger sig i väg för att upptäcka parken på egen hand så vänder hon/han sig om hela tiden och tittar efter att mamma eller pappa är kvar. Efter en stund av utforskande kommer barnet tillbaka och vill upp i famnen för att tanka närhet. En psykolog sa en gång att han fatt frågan om hur man vet att barnet tankat Idart och dä sa han "när det börjar sprattla och vill ner igen". Och det är precis som det är. När barnet börjar bli lite oroligt och vill ner har det fått den närliet det behöver, säger Catarina och skrattar. I lekparken kan man som förälder känna sig lite överflödig. Ska jag bara sitta här och göra vada? Men genom att göra "ingenting" kan man göra massor, menar Catarina. - D u gör massor bara genom att vara kvar. Att vara där när barnet tittar sig om efter dig. Anknytningsprocessen är etl process som pågår under en längre tid och för föräldern handlar det om att ställa sig till förfogande för barnet. — D e t handlar verkligen om kvantitet - inte kvalitet. D e t handlar om att vara här, säger Catarina som förespråkar slow parenting. Störs bebisen av nya ansikten? ^ Psykolog Catarina Furmark svarar. Bara vara nära Det finns ingen quick fix när det gäller relationer till sina barn, menar hon, utan det handlar om tid och närvaro och lyhördhet inför vad just ditt barn behöver. Vid ett och ett halvt års ålder börjar nästa fas. På psykologspråk kallas det att barnet har objektskonstans - när barnet förstår att ett objekt som inte syns faktiskt finns kvar. - När man till exempel lämnar barnet i förskolan kan det gradvis börja förstå att mamma eller pappa kommer tillbaka senare. D e t hjälper barnet att bearbeta sin separations anges t. Barnet vill helst vara nära sina viktigaste anknytningspersoner, särskilt i främmande situationer. D e t hjälper barnet att känna sig tryggt, säger Catarina. I treårs åldern är barnet så stort att det börjar förstå att mamma och pappa faktiskt kan ha andra saker på sin agenda. Allt handlar inte om bara mig. Samspelet mellan barn och föräldrar handlar i första hand om trygghet, Att barnet ska känna sig tryggt med att föräldern finns om det skulle uppstå hotfulla situationer. Återigen exemplet från lekparken - kommer ett större barn och knycker leksakerna så ska mamma eller pappa finnas där som en trygg famn. I Kan vårt barn knyta an till mamma och pappa samtidigt eller bara en i Ja, det kan barnet göra, även om barnet verkar ha ett hierarkiskt system för vilken anknytningsperson barnet föredrar. Oftast är det den person som har varit mest tillsammans med barnet. rytmen. Ar man orolig över hur samspelet funkar så sök hjälp direkt på BVC som kan sätta dig i kontakt med en psykolog eller sÖk direkt hjälp hos Bup (barn- och ungdomspsykiatrin), säger Catarina. Ers t r y g g g r u n d Har man som förälder själv en bra anknytning till sin/sina föräldrar så är oddsen bra för att ens eget barn också ska få en trygg anknytning. Men sedan finns det faktorer som kan störa den där kärleksbubblan - ekonomiska svårigheter, depressioner, missbruksproblem och så vidare. En annan sak kan vara om man fött sitt barn mycket för tidigt eller om barnet är svårt sjukt. Dessutom finns det faktiskt en del personer som inte intuitivt vet hur man ska ta hand om sitt barn. O m du känner dig osäker på din egen roll eller om du oroar dig som partner så tveka inte för att söka hjälp! - Har man ett svårt sjukt barn kanske man inte vägar lita på att det här barnet kommer att stanna hos mig och det kan bli svårt att riktigt ta till sig barnet, man får en högre stresströskel att ta sig över, säger Catarina och tillägger: - Försök slappna av och lita på att vi har mycket egen kunskap om hur man tar hand om barn. Spendera mycket tid med bebisen och se till att du får sova själv. Skaffa amningsrutiner som du känner dig lugn i och lyssna på vad du själv tycker är hjälpsamt. Ha inte så bråttom. Vänta och se vad som händer. D u kanske tänker att du inte gör så mycket - men det gör du! Grunden läggs under de första tre åren men man kan reparera Ge inte upp En svensk studie som presenterades år 2000 visade att 62 procent av barnen hade en trygg anknytning till mamman. Nästan fyra av tio hade alltså någon form av otrygg anknytning. Mycket kan man tycka. Men Catarina menar att man ska inte ge upp för det om man känner att man inte är tillräckligt tajt med sitt - Grunden för anknytningen läggs de första tre åren, men det betyder inte för den skull att man inte kan reparera. I b land kan det handla om att man kanske inte riktigt matchar varandra. Man kan ha olika temperament och olika humör som gör att man får svårt att känna in varandras rytm. Sä är det ju med vissa människor — man klickar inte direkt. Då kan man få hjälpmedel för att hitta Hur vet jag om anknytningen är tillräckligt bra? Det kan vara svårt att veta som förälder. Det är inte helt enkelt att tolka små barns signaler, särskilt om det är ens första barn. Men om barnet verkar trivas med livet, om barnet äter och växer bra, leker och utvecklas och kommer till dig som förälder för att söka tröst, så kan man säga att anknytningsprocessen fungerar bra. 2 Finns det några tecken på dålig anknytning? • Det kan också vara svårt att se som förälder. Det är lätt att övertolka barnets signaler om man själv oroar sig, eller mår dåligt. Går man omkring och oroar sig för detta, så är det bäst att be om professionell 3 4 Vi har ofta besök av släktingar och vänner. Kan nya ansikten skada anknytningen? Nej, det tror jag inte. Särskilt inte om barnet får utforska de nya vännerna i förälderns närhet, eller i förälderns famn. Men läs av ditt barn! Vissa barn är blyga och reserverade, och föredrar kända personer. Andra barn är mer direkta och utåtriktade och trivs med nya utmaningar. Vi är alla olika. Itmmama direlct efterfödseln foraldraroGhharn.SB 23 ^ ^ ^ l^et här ska Inte ^ara något som skapar stress ooh ger skuldkänslor ^ är den första. Förlossningen den andra.(Fäs mer om deniseparat artikel.^ ^ ^ ^ M e n förlossningen är ^ ingen s l u t p u n k t . ^ ä r t o r a , att verkligen känna sig som mamma till bebisen efter lorlossningenkantatid, säger Catarina. Bindningen kan finnas där på en g å n g b a r t man svarar på barnets anknytningssignaler^ men de starka föräldrakänslorna kan vänta pä s i g M a n måste alltså inte fä panik om man inte känner den där allra största kärleken och glädjen när man just fött sitt barn. Kärlek och glädje kan växa. Ofta får man höra att amningen ärjättebra för anknytningen Och det kan den visst vara, menar Catarina, men bara om den funkar bra -^ Det är mycket med Vin^abarb^nnit bli^emvecl^or ^amm^locb kommunicerar ^^ett^nnat^ätt änlbörjan. amningen som är fantastiskt. Förutom att det näringsmässigt och praktiskt är så hra är man dessutom alltid nära, har ögonkontakt, är hud mot hud och amningen frigör oxytocinet som hjälper till att binda oss samman. 5å kan man amma och mär bra med det så är det toppen. O m man har svårt att få det att fungera (av psykologiska eller fysiologiska skäl^ kan man söka hjälp på en amningsmot tagning. Men för en del mor-harn-par fungerar det ändå inte ocb då kan det vara bättre att sluta amma ochistället ser till att man fär samma situation med flaskan M a n kan fortfarande ge mat hud mot hud, vara nära och ha ögonkontakt, säger Catarina. H o n är noga med att anknytningssträvan inte ska vara något som skapar stress och skuldkänslor. Anknytningsprocesscn och samspelet är ständigt pågående. Det är hur vi tar hand ora barnet varje dag,i alla situationer, som sammantaget är det viktiga. Gradvis förändras samspelet. Barnets ivriga jollrande som brukar b ö r j a i ^ ^ ^ m å nadersäldern lockar till kommunikation. Barnet är utåtriktat, för att kanske några månader senare bli lite mer reserverat och selektivt och vill absolut inte lämna mamma eller pappa. För en del barn håller d e t i s i g några mänader, för en del barnifleraår. Ettårsåldern är en milstolpe då an knytningen på sätt och vis peakar. Då, när barnet tar sina första steg och på allvar börjar utforska sin omvärld testas anknytningen ännu mer, somilekparken tillexempeh ^ N ä r barnet ger sigiväg för att upptäcka parken på egen hand så vänder hon^han sig ora hela tiden och tittar efter att mamma eller pappa är kvar. Efter en stund av utfi^rskandekoramer barnet tillbaka och vill u p p i f a m n e n för att tanka närhet. En psykolog sa en gång att han fått frågan om hur man vet att barnet tankat klart och då sa han"när det börjar sprattla och viH ner igen".Och det är precis som det är. När barnet börjar bli lite oroligt och vill ner har det fått den närhet det behöver, säger Catarina och skrattar. llekparken kan man som förälder känna sig lite överflödig. Ska jag bara sitta här och göra vada? Men genora att göra^^ingenting^ kan man göra massor, menar Catarina. ^ D u g ö r m a s s o r b a r a genom attvara kvar. Att vara där när barnet tittar sig om efter dig. Anknytningsprocessen är en process som pågår under en längre tid och för föräldern handlar det ora att ställa sig till förfogande för barnet. ^ D e t handlar verkligen om kvantitet ^ i n t e kvalitet. Det handlar ora attvara här, säger Catarina som förespråkar s l o ^ parenting. Stersbebisenav nyaansikten? PsykologCatarina Furmarksvarar. ^^r8^8^^^^^^r^ D e t finns ingen c^uick fix när det gäller relationer till sina barn, menar hon, utan det handlar ora tid och närvaro och lyhördhet inför vad just ditt barn behöver. Vid ett och ett halvt års ålder börjar nästa tas. Få psykologspråk kallas det att barnet har objektsk o n s t a n s ^ n å r barnet förstår att ett objekt som inte syns faktiskt finns kvar. ^ N ä r man till exempel lämnar barnetiförskolan kan det gradvis börja förstå att mamma eller pappa kommer tillhaka senare. D e t hjälper barnet att bearbeta sin separationsångest. Barnet vill helst vara nära sina vik tigaste anknytningspersoner, särskilt ifrämraande situationer. Det hjälper barnet att känna sig tryggt, säger Catarina. ^treårsåldern är barnet sä stort att det börjar fiirstå att mamma och pappa :^ktiskt kan ha andra saker på sin agenda. Allt handlar inte om bara mig. Samspelet mellan barn och föräldrar handlariförstahand om trygghet. Att barnet ska känna sig tryggt med att föräldern finns ora det skulle uppstå hotful lasituationer.Ater igen exemplet f^ån lekparken^kommer ett större barn och knycker leksakerna så skaraamma eller pappa finnas där sora en trygg fiimn. ^^ En svensk studie som presenterades år ^ooo visade att ^^ procent av barnen hade en trygg anknytning till mamman. Nästan fyra av tio hade alltså någon form av otrygg anknytning. Mycket kan man tycka. Men Catarina menar att man ska inte ge upp för det om man känner att man inte är tillräckligt tajt med sitt ^ G r u n d e n för anknytningen läggs de i^rsta tre åren, men det betyder inte för den skull att man inte kan reparera, i b land kan det handla ora att man kanske inte riktigt matcharvarandra. Man kan ha olika temperament och olika humör som gör att man fär svårt att känna in varandras rytm. Sä är detju med vissa m ä n n i s k o r ^ m a n klickar inte direkt. Då kan man få hjälpmedel för att hitta ^ ^ rytmen. Är man orolig över hur samspeletfunkarsåsökhjälp direkt p å B V C som kan sätta d i g i k o n t a k t med en psykolog eller sök direkt hjälp hos Bup (barn-och ungdomspsykiatrins, säger Catarina. I^ntrygggri^^^^ Har man som förälder själv en hra anknytning till sinBsina föräldrar så är oddsen bra för att ens eget barn också ska få en trygg anknytning. Men sedan finns det fi^ktorer som kan störa den därkärleksbuhblan -^ ekonomiska svårig heter, depressioner, missbruksproblem och så vidare. En annan sak kan vara om man fött sitt barn mycket för tidigt eller om barnet är svårt sjukt. Dessutom flnns det faktiskt en del personer som inte intuitivt vet hur man ska ta hand om sitt barn. Om du känner dig osäker på din egen roll eller om du oroar dig som partner så tveka inte för att söka hjälp! ^ H a r man ett svårt sjukt barn kanske man inte vägar lita på att det här barnet kommer att stanna hos mig och det kan bli svårt att riktigt ta till sig barnet, man får en högre stresströskel att ta sig över, säger Catarina och tillägger: ^Försökslappna av och lita på attvi har mycket egen kunskap om hur man tar hand om barn. Spendera mycket tid med bebisen och se till att du får sova själv. 5kaf^a amningsrutiner som du känner dig l u g n i o c h lyssna på vad du själv tycker är hjälpsamt. Ha inte så hråt tom. Vänta och se vad som bänder. Du kanske tänker att du inte gör sä mycket ^mendetgördul grunden läggs underdeförsta tre åren men man kan reparera ^eii^^^^^^^^^^ ^ ^ ^ Kan vårt barn knytaantiil ^ mammaoch ^ pappasamtidigteilerbaraeni ^a, det kan barnet göra^ även om bar net verkar ha ett hierarkiskt system för vilken anknytningsperson barnet före drar. Oftast är det den person som har varit mest tillsammans med barnet. Hurvetjagomanknytningenärtillräokligtbra? Det kan vara svårt att veta som förälder. Det är inte helt enkelt att tolka små barns signaler, 5är5kiltom det arens första barn.lyien om barnet verkar trivas med livet, om barnet äter och vä^er bra, leker och utvecklas och kommer till dig som förälder för att söka tröst, salsan man säga att anknytningsprocessen fungerar bra 2 Finnsdetnågratackenpå dåliganknytning? ^ Det kan också vara svårt att se som förälder. Det är lätt att övertolks barnets signaler om man självoroarslg,eller mår dåligt.Går man omkring och oroar sig för detta, såärdetbästatt be om professionell 3 4 V1haroftabesökavsläk tingarochvänner.Kannya ansiktenskadaanknytningen? I^ej, det tror jag inte. Särskilt inte om barnet får utforska de nya vännerna iförälderns närhet, elleriförälderns famn. Men läs avditt barn! Vissa barn är blyga och reserverade, och föredrar kända personer.Andra barn är mer direkta och utåtriktade och trivs med nya utmaningar. Vi äralla olika. ^o^ald^a^oGl^l^a^^.^a23