Hon är författaren och feministen som ser amning

»
Det traditionella moderskapet krockar med den
konkurrerande, moderna människans ideal.
Nina Björk
Hon är författaren och feministen som ser amning
som en symbol för empati och medmänsklighet.
Amningsnytt har träffat Nina Björk och pratat kropp,
politik och ekonomi. Och amning förstås.
TEXT CECILIA BURMAN
BILD ELISABETH UBBE
Nina Björk framstår som en orädd
tänkare när man läser hennes texter
om feminism, samhällskritik och familjepolitik i Dagens Nyheter. För några
år sedan startade hon en diskussion
om föräldraskap där hon ifrågasatte
normen att lämna barnen på dagis i
tidig ålder. En besvärlig kritik eftersom
dagis är en av hörnstenarna i svensk
politik som gjort det möjligt för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden
och konkurrera på samma villkor som
männen. Men på vems bekostnad, och
varför, frågade sig Nina Björk.
Barnen vill ju inte lämnas på dagis
och föräldrarna går till jobbet med en
klump i magen.
I Ninas bokbläddrartysta lägenhet
Amningsnytt 2/2011
känns konflikten långt borta, men den
pockar under ytan. Nina Björk saknar
fortfarande, och än mer angeläget,
en feminism som på allvar utmanar
samhällets manligt kodade strukturer,
där framgång och välmående mäts i
ekonomiska termer. En feminism som
ifrågasätter att självuppfyllelse, konkurrens och karriär värderas högre än
gemenskap, solidaritet och samvaro.
Nina Björk ser en konflikt mellan vårt
samhälles ”manliga” och ”kvinnliga”
normer, där de manliga är de mest
eftertraktade. Amning har sin plats i
detta sammanhang, som ett ok som
ingen längre vill bära. Nina tycker att
normen bör vara att amma, trots att
hon själv inte upplevde amningen som
särskilt lustfylld.
— När jag var gravid för tio år sedan
var det för höga krav på att man skulle
amma, och jag tycker inte att amning
är så viktigt att man ska fortsätta om
man har ont eller inte vill. Men jag tror
på amningen som feministisk symbol,
för den visar att det är okej att bry sig
om någon annans hunger. Det är en övning i empati som man inte får någon
annanstans, och den tycker jag att man
kan ta vara på, säger Nina.
Just att se amningen som en symbol
för något större än den enskilda individen får andra feminister att sparka
bakut. De vill inte befästa bilden av den
goda och självuppoffrande Modern
som utplånar den enskilda människan.
Att vara kropp skrämmer den moderna
kvinnan, menar Nina.
— Det traditionella moderskapet
krockar med den konkurrerande,
moderna människans ideal. Man har »
7
TEMA
AMNING
& FEMINISM
Amning som fem
» ju tränats i att bli en viss sorts
person och när en kvinna får barn blir
hon en loser på arbetsmarknaden och i
karriären. Hon är plötsligt till för någon
annans behov, förklarar Nina Björk och
biter fundersamt på en kaka där vi sitter vid köksbordet.
Nina Björk menar att amningen gör
8
kvinnan till kropp framför individ såväl
för barnet som för omgivningen. När
magen börjar växa är kvinnan inte
längre en individ bland andra, hon
är en blivande mamma. När barnet
föds vänder sig hela vårdapparaten
till henne och hon antas vara barnets
huvudsakliga försörjare. Det som
särskiljer kvinnor från varandra ur ett
individuellt perspektiv försvinner.
— Det är jättesvårt att gå igenom graviditet, förlossning och amning utan att
vara kropp, och allt det går att politisera. Jag menar att det finns något utöver
det här egoprojektet, att det finns en
solidaritet som är ett sätt att vara människa. Den är lätt att väcka, men det är
liksom bara under den här tiden som
Amningsnytt 2/2011
Nina Björk: Feminist, litteraturvetare, författare. Född: 1967. Familj: Man, två barn.
Bibliografi: Under det rosa täcket, 1996, Sireners sång, 1999, Fria själar. 2008.
ministisk symbol
kroppen förändras som man utnyttjar
den, säger hon och fortsätter.
— Du är väldigt lite person när du
ammar och bebisen bryr sig ju inte om
att ”det är Nina Björk som matar mig”.
Man blir ju ett djur, en ko.
Det är inte mer synd om EU-ministern
Birgitta Ohlsson än en manlig EUminister som måste börja arbeta några
veckor efter förlossningen, menar Nina
Björk. Men att kritisera en kvinna för
att anpassa sig till ett patriarkalt och
ekonomistiskt samhälle anses idag som
anti-feministiskt. Samma sak gäller för
amningen. Är man för amning kan det
uppfattas som att man är mot kvinnans
frihet att välja själv, men Nina Björk
ifrågasätter hur fria våra val egentligen
är.
— Kulturen formar våra val och det
är inte möjligt att säga att det är upp till
var och en att amma. Sen kan man säga
att man tycker att det ska finnas en
norm som säger att man ska amma och
”Men jag tror på amningen som en feministisk
symbol, för den visar att
det är okej att bry sig om
någon annans hunger. ”
vill man inte amma så är det okej. Men
att säga att det är ett fritt val, det är att
säga ingenting.
Nina Björk har egna erfarenheter av
valfrihetens paradoxala förhållande
till frihet. När Dagens Nyheter för en
tid sedan gav sina kulturarbetare ett
ultimatum att gå upp i heltid eller sluta
Amningsnytt 2/2011
valde Nina det senare och sade upp sig
från sin halvtid. Hon ville behålla utanförperspektivet som gav den tankefrihet och distans till arbetsgivaren som
hon behövde. I och med uppsägningen
ströp hon en säker inkomstkälla, och
är idag i princip beroende av sin mans
inkomst. Det ena alternativet ledde till
kreativ ofrihet, det andra till ekonomisk ofrihet. Att det ekonomiska systemet knappast leder till större frihet,
trots valfrihetens oändliga möjligheter,
är Nina övertygad om.
Sedan Nina skrev boken Under det
rosa täcket för 15 år sedan har hon själv
fått två barn, som hon ammade ett år
vardera. Kulturen som format kvinnan till en könsvarelse framför person
sätter förstås sina spår i upplevelsen
av kroppen och moderskapets första
skede, vilket Nina själv kan ge exempel
på.
— Jag gruvade mig hela graviditeten
inför att amma. Jag tyckte det verkade
osexigt, att bli ett djur med stora,
mjölkstinna bröst. Primitivt. Men då
var det bara så att man skulle amma,
jag hade inte argument nog att stå emot
kulturen som var väldigt för amning.
Idag hade jag nog tyckt det var skönare
att amma, jag är mer avslappnad kring
det nu, säger hon.
I det kapitalistiska samhället kretsar
livet kring arbete, materiell rikedom
och konkurrenstänkande, menar Nina.
Det börjar i skolan med betygsättning.
Väl ute på arbetsmarknaden konkurrerar vi om de bästa jobben och den
bästa lönen. I ett system där pensionen
är knuten till börsen är alla tvungna att
tänka ekonomiskt. Även kvinnor.
— I vårt ekonomiska och politiska system är naturen inget vi tar hänsyn till.
Trots att vi är medvetna om att vi
borde ställa om på grund av klimathotet så gör vi det inte frivilligt. Det är
nästan en förolämpning mot människan att vi måste anpassa oss efter naturen. Att bli mamma är att uppleva den
här suveränitetstanken i mikroformat:
vi som har erövrat vår suveränitet i det
moderna samhället, och så kommer
någon och säger att man måste anpassa
sig till naturen, det vill säga sitt barns
behov.
”Det är jättesvårt att
gå igenom graviditet
förlossning och amning
utan att vara kropp, och
allt det går att politisera.”
Nina Björk förstår att kvinnor vill ta
del av det som männen haft i besittning så länge; såsom självständighet,
ekonomisk makt och valfrihet. Men
hon menar att vi möjligen har gått vilse
på vägen. Den moderliga könsrollen
behöver inte per automatik tillskrivas
kvinnor, men vad händer med moderligheten som budskap? Vilken status
har den i politiken?
— Jag tycker att feminismen borde
vara mer samhällskritisk. Ammar man
länge stör det ens karriärmöjligheter,
men jag tycker att man kan fråga sig
själv vad det är för samhälle jag lever
i och vad det är som är viktigt i mitt
liv. Är det att tjäna en massa pengar
och konsumera eller att vara med mitt
barn, säger Nina Björk.
9