1. No category

VINTERTEST
STADSJEEPAR
STORMV
TOYOTA RAV4
18
SUBARU FORESTER
MAZDA CX5
VARNING
Vi kör norrut med sex fyrhjulsdrivna stadsjeepar som ser ut att klara svensk
vinter. En perfekt uppställning. En sak är säker: Några bilar kommer att visa
oväntade svagheter efter fyra dagars hård körning. Bara ett par håller måttet.
TEXT: JOHANNES COLLIN FOTO: LASSE ALLARD
VOLVO XC60
FORD KUGA
MITSUBISHI
OUTLANDER
>>
19
VINTERTEST
Många av vägarna är fortfarande
svårkörda efter stormen Hilde.
20
STADSJEEPAR
N
är Hilde drar in från
Norge över Stekenjokk
i norra Jämtlandsfjällen
sätts ett nytt svenskt
vindrekord, med råge.
Det gamla, också det
uppmätt på Stekenjokk, var på
44 meter i sekunden i medel­
hastighet under en timme. Det
är så man mäter. Hilde blåser 47
meter i sekunden. I byarna är det
upp till 60.
Den meteorologiska gränsen
mellan storm och orkan går
vid 33 meter i sekunden.
När vi precis en vecka efter
att Hilde dragit förbi kör norrut
för vårt årliga vintertest ligger
skogen runt Base Camp Norråker
som ett plockepinn. Tak har blåst
av med stora plåtstycken utspridda
långt från husen de satt på. Elen
har kommit tillbaka, men är inte
riktigt tillförlitlig, det blinkar
oroväckande i hus och gårdar.
Och de småvägar vi brukar testa
på är fortfarande ofarbara på
grund av omkullblåsta granar
och tallar.
Isen på Gåraträsksjön är 24
centimeter tjock. Isbanan är
perfekt. Ja, den har knappast varit
På macken i Knivsta tankas Mitsubishi
med bensin och övriga bilar med diesel.
Jonas Bilbergs humör är på topp.
Toyota Rav4 går tryggt genom
korsningen i Högda.
bättre så här tidigt på säsongen.
Men vi kommer inte dit. Hildes
härjningar sätter stopp där med.
Det spelar ingen roll att våra
bilar har hög markfrigång och
fyrhjulsdrift.
Alla kör alla bilar
Vi träffas som vanligt på Statoil
i Knivsta, och för en gångs skull
är alla i testlaget där i tid. Vi
fyller upp bilarna ända upp i
röret, för att kunna göra en exakt
bränslemätning när vi är framme
i Norråker. Vi nollar trippar och
färddatorer och vi fikar. Vad är
De småvägar vi
brukar testa på är
fortfarande ofarbara
bättre än en bensinmacksfika
inför en långresa?
Längs vägen stannar vi med
jämna mellanrum och byter bil.
Alla ska köra alla bilar fram till
Sundsvall och sen alla bilar igen
på småvägarna in i landet.
Och kors i taket, ingen kör vilse
på E4, ingen halkar efter. Vi kör i
rätt samlad tropp hela vägen till
Max i Sundsvall där alla utom
Robert tar dagens. Robert festar
till på en Maxicoburgare. Och
själv kör jag till Biltema alldeles
intill och köper två batterier.
Ett stort som en enkrona till vår
tempmätare, för att mäta värmen
i bilarna om det blir tillräckligt
kallt. Och ett startbatteri på 80
amperetimmar till min Range Rover som vi ska ha som fotografbil
i Norråker, och för att dra loss
testbilarna om de kör fast ...
Det är saltslask fram till Ramsele. Trafikverket saltar längre och
längre in i inlandet för varje år.
Men i den aningen feldoserade
vänsterkurvan efter avtagsvägen
till Strömsund är det vinterväg.
Och det märks. Trots att alla
bilar har bästa dubbdäcken (tur
för stockholmarna att det finns
antisladdsystem!).
Mörkt hål framför Volvon
Redan i Ramsele har det varit
mörkt i flera mil. De som kör Volvon ropar entusiastiskt på radion
om helljuset som anpassar sig till
omgivningen. Har man en
bil framför sig blir det ett
mörkt hål runt bilen, och
>>
21
VINTERTEST
>>
vitt runt omkring. Magiskt,
som min lillasyster skulle
ha sagt.
Men det är inte bara magiskt.
Volvoljuset är bra också. Extremt
kraftfullt.
Men inget billjus faller ur. Alla
sex lyser hyfsat både med halvoch helljus.
Ja, utom Subarun, kanske. Men
det beror på att vi glömde att fylla
spolarvätska i Knivsta. Vi köper
en fyralitersdunk på macken i
Ramsele, allt går i, och sen lyser
Forestern ungefär lika bra som de
andra bilarna.
Kvarglömd Volvo
Vi kör förbi p-fickan där vi
glömde en Volvo XC90 på ett av
våra första vintertest, kommer
till Rossön, där vi upptäckte att
Volvon saknades och kör över
den smala bron som byborna och
Trafikverket strider om. Byborna
vill ha kvar rödljuset, för att kunna gå, cykla och skida över bron
utan dödsfara, Trafikverket vill
spara och har täckt över rödljusen
med plastsäckar.
Mazda CX5 har
varit vår favorit i
klassen sedan den kom
En räv springer över vägen. Jag
ställer mig på bromsen i Mazdan
och blir imponerad över hur
fint moderna bilar bromsar på
isbarken.
Kort bromssträcka med
moderna dubbdäck och spikrakt
utan kast med modernt antisladdsystem.
Alla trivs i Mazda
Mazda CX5 har varit vår favorit
i klassen sedan den kom. Nu har
motståndet vuxit med nykomlingar som nya Ford Kuga, nya
Forester och nya Toyota Rav4.
Hittills har CX5 stått sig bra.
Alla känner sig direkt hemma
bakom ratten, hittar snabbt en
bra sitt- och körställning
och trivs. Det är snyggt
och prydligt, bättre detalj-
22
>>
Helomvändning strax bortanför
Rossököjbacken.
Ford Kuga underhåller på vintervägen.
Vi befriar testbilarna från
saltslask på macken i Hoting.
Därför behövs
våra vintertester
A
tt testa bilar i svensk sommarvärme
med fint dagsljus och på bra asfalte­
rade vägar är bästa sättet att göra till­
verkarna på bra humör. Då är nästan
alla bilar bra.
Mörkerkörning ger en dimension
till, hur funkar lyktorna? Och vinterväg, hur
bra är chassit och antisladdsystemet. Sliten
vinterväg, hur väl tar fjädringen upp ojämn­
heterna? Och hur bra är egentligen fyrhjuls­
driften? Kyla, räcker värmen?
Våra årliga testresor till Norråker har avslöjat
fel som lett till stora förbättringar. Hur det gick
med den usla värmen i förra Audi A3 vet vi
faktiskt inte. Bilen fick aldrig upp värmen.
När de andra testbilarna snabbt kom upp i
20 grader förblev det isande kallt i diesel­
Audin. Audi påstod att det berodde på ett
handhavandefel. Vad det nu skulle vara.
Men när nya VW Touareg inte kom upp för
den snöiga backen, trots dubbla mekaniska
diffbromsar, blev det liv i Wolfsburg. Först
gissade tyskarna även den gången på förarfel.
Och hade en lång lista på olika saker som jag
sannolikt hade gjort fel där i backen, och som
inte drabbade konkurrenten Volvo XC90. Som
trots sin till synes betydligt enklare fyrhjulsdrift
från Haldex tog sig upp utan problem.
Ja, vårt test gav eko ända till USA där man
delade vårt videoklipp i Touareg­entusiast­
klubbarna.
Till slut kom vi överens om att göra om
testet. VW skaffade fram två Touareger och en
XC90, med samma däck som vi hade haft. Och
så kom det en backe där VW­teknikern fick
hålla på en halvtimme för att ta sig upp.
– Då går jag ner och hämtar Volvon, sa jag.
– Nej, nej, det är ingen idé, sa VW­teknikerna.
Då gick jag ner och hämtade Volvon och
körde upp den utan ett hjulspinn.
Efter det fick Touareg ny programvara till
antispinnelektroniken.
ETT ANNAT ÅR BRÄNDE JAG kopplingen på en
Hyundai Santa Fé.
Jo, det var rätt djup snö, men de andra bilar­
nas kopplingar brann inte upp.
Året efter fick Santa Fé en kraftigare koppling.
”Bakhjulsdrift är inget problem på moderna
bilar med esp”, säger många.
Våra vintertester visar att BMW:n ofta blir
stående i små, små uppförslöpor där fram­
hjulsdrivna bilar inte ens spinner loss. Samma
sak med Mercedes. Är det några bilar som har
behövt putthjälp så har de varit bakhjulsdrivna.
Saltslask är mycket svenskt. Därför är det
rimligt att Volvo lägger mer tid i vindtunneln
för att styra slasket åt rätt håll. Och så är det.
Flera resor upp till Norrland har vi i Sund­
svall kunnat jämföra hur slasket lagt sig på
bilsidor och rutor. BMW har ofta gjort läxan
dåligt med slask både på rutor och ytter­
speglarna medan till exempel Volvo har rena
rutor, speglar och – dörrhandtag. Slask på lyk­
torna fram ställer krav på effektiv strålkastar­
spolning. Även här skiljer det rejält.
HYUNDAI I40 FICK MYCKET beröm, även för sin
säkerhet i många biltester. Mörkerkörning
visade på ett sensationellt uselt ljus, särskilt
helljuset, som inte är lika viktigt nere i tät­
befolkade Europa som på svenska landsbygden.
Ett år höll det på att sluta med olycka. Vi var
tre bilar ute på en slinga norr om Norråker. Så
ropar jag i radion att
vi ska stanna och byta
bil. Föraren i den tredje
bilen ser bakljusen på
en av testbilarna och
bromsar in, men märker
i allra sista stund att det
är den främsta bilen han
ser, det står en till bak­
om. Föraren väjer undan
och undviker en krock.
Varför såg han inte
den bakre bilen, en
Audi Q5? För att den bilen hade led­lysen, som
är strömsnåla men kalla och hela baken var
full med snö. På den främre bilen med vanliga
glödlampor hade snön smält bort.
Jo, det var
rätt djup
snö, men de
andra bilarnas
kopplingar
brann inte upp
VI GJORDE DET ALLRA FÖRSTA vintertestet med
Volvo C30. Bilen var en katastrof på vinter­
vägen. Slängde och flängde med baken på ett
sätt som inte ens liknade en säker vinterbil.
Först sa Volvo att det var fel på just det här
exemplaret, att det var en ”tidig” bil.
Bakom kulisserna var det kris på Hisingen.
Orsaken till den vilda bilen var att ett gäng
allt för unga chassitekniker hade gjort bilen
”körglad”. Och det fungerade fint på torr asfalt
(där bilen redan hade fått mycket beröm). Men
inte på vintervägen.
Chassit gjordes om med nya hjulvinklar.
Jo, alla tillverkare testar i Arjeplog och
Arvidsjaur. Och Volvo i Jokkmokk. Så de borde
veta. Och kanske de vet. Men priorierar bort.
Det kanske kostar för mycket att vara bra även
i kyla och halka, och om ingen märker något,
ingen säger något kan det ju se ut som en bra
affär.
Robert Collin
23
VINTERTEST
STADSJEEPAR
Varma mackor vid Långseleån
strax ovanför Högland.
>>
kvalitet och känsla än i
konkurrenterna i samma
prisklass.
Nästa gång vi samlas är på
Preem i Hoting, där finns sista
högtryckstvätten. Där går det
ett par flaskor avfettning, några
svampar och massor av vatten för
att spola bort allt salt.
24
Nu är det fem mil kvar. Alla
vill fram. Inte för att de är trötta
på bilkörning. Utan för att alla
är hungriga. På Basecamp väntar
älggryta. Jag vet att den är god.
Jag gjorde den innan jag körde till
Stockholm och mötte testlaget.
Hälften av testarna inkvarteras
ovanpå Norråkers Handel enligt
reklamslogan ”Bo på lanthandel”,
resten på Basecamp, som ligger i
grannbyn Tjädernäset.
Det blir älg, franska och lokala
ostar, korv från Korsika och Polen
och lokala Ipa:n Sveriges godaste
öl.
Och vaniljglass med hjortron.
Nästa morgon är det fotogra-
fen Lasse som styr. Han vill börja
plåta gruppbilder innan vi kör
iväg.
Vacker soluppgång
Vi kör ut på lägdan, där det
bara ligger en decimeter snö
och låter bilarna posera mot
soluppgången. Det är vackert.
Stockholmarna gråter en skvätt
och Benjamin bestämmer sig
på plats för att här ska han fira
nyår. Med flickvännen Anja från
Berlin.
Vi tar en fika, kaffe och
nybakat saffransbröd i han­
delsboden och just när vi ska
iväg kommer jag att tänka på
Varma mackor, kan
det bli godare när
man är ute i naturen?
motorsågen. Vi kan inte köra i
väg utan motorsågen.
Lasse vill åka mot Hansel­
näset, där han fiskade i somras,
och där tror han att det kan
bli bra bilder. Vägen dit är hal.
Greppet räcker inte till för
några hårdare tag. Och när vi
kör in mot Erik­Matssele och
Sjoutälven ligger snart de första
granarna över vägen.
Fram med sågen. Sen kommer
vi ett par hundra meter till innan
det är stopp igen. Och längre
fram ligger det fler granar.
Uppeldad koppling – igen
Men nu börjar alla bli hung­
riga. Jag gör upp eld vid
ett vindskydd, där Hilde
tyvärr tagit med sig taket
>>
25
VINTERTEST
STADSJEEPAR
Renskötare på Gitsfjället
trotsar stormvindarna.
>>
och de översta varven
timmer, medan de andra
provar framkomlighet och
tar mer bilder.
Varma mackor, kan det bli godare när man är ute i naturen?
Just här eldade Robert upp
kopplingen på en Hyundai Santa
Fé för tio år sedan. Nu är det
Foresterns tur. Det bolmar under
huven och lukten sätter sig inne i
bilen. Och utanför. Lyckligtvis ligger vinden bort från vår matplats.
Testresans tredje dag vaknar vi
upp till blidväder och gröna läg-
26
dor. Snön har regnat bort under
natten. Men det ska ligga snö och
vara minusgrader på Gitsfjället ett
par mil åt nordväst. Så vi kör dit.
Renarna flyttas
Jodå. Det är snö och kallt. Och
storm. Hildes kusin från landet har
dragit in och till och med renskötarna som håller på att flytta sina
renar från ett gärde till ett annat en
mil öster ut hukar i stormen.
Och det faller nya granar
över vägen. Nya rotvältor,
nya strömavbrott. Och
>>
27
VINTERTEST
STADSJEEPAR
>>
Lasses kameraobjektiv snöar igen på ett par sekunder.
På vägen hem vräker
snön ner. Vi kör i kolonn i 40 km/
tim över fjället. Siktsträckan är
knappt tio meter. Och avståndet
mellan bilarna i karavanen ökar.
Vi måste sänka hastigheten till
30. Anpassa hastigheten – ja, det
gäller även på en testresa.
Kuga är körglad
Ford Kuga har blivit en betydligt
bättre bil nu i generation två.
Kvalitetskänslan är bättre och köregenskaperna lite mer stillsamma.
Ändå är Kuga kanske den mest
09.30 och gryning på Tjädernäset.
28
Mazda CX-5 visar sin lekfulla sida.
körglada bilen i testet. Livlig men
utan överdrifter. Fast den som vill
knappa på radion eller fixa med
något annat kan nog bli bötfälld
enligt den nya lagen som kräver
att fokus är på själva körningen.
För hur ska man hitta bland alla
pyttesmå och huller-om-buller-utspridda knapparna och reglagen
utan att vingla över vägen?
Nya Rav4 däremot är varken
något större steg framåt eller
särskilt rolig att köra. Säkert
tillförlitlig, som vanligt, men lite
roligare vore inte fel.
När vi smyger in i Norråker
igen har strömmen just kommit
tillbaka efter ett par timmars
avbrott. Vi i byn är luttrade. Trots
att vi har kraftverket en halvmil
bort så brukar strömmen försvinna om det blåser upp lite.
Vad är det som
händer? Bilen rör
sig inte ur fläcken
Tre av oss badar
fyrhjulsdriften egentligen klarar av.
Mest spända är vi på Mitsubishi
Outlander med hybriddrift. Bilen
har en elmotor som driver framhjulen och en elmotor som driver
bakhjulen och en vanlig bensinmotor som ger ström åt elmotorerna.
Men vad är det som händer?
Bilen rör sig inte ur fläcken.
Gasen i botten och inte ett enda
litet hjulspinn. Alla fyra hjulen
Det blir bastubad, bastun är
vedeldad, och de modigaste tar
ett dopp bland isflaken i Tåsjön.
Jennie, hon är från Timrå, och
Benjamin. Och jag själv förstås.
Måste ju föregå med gott exempel.
Sen blir det renskav på Utposten, byns restaurang. Och
mer av den lokala Ipa:n. Och så
upp i ottan igen. Nu ska vi se vad
står still, bensinmotorn är tyst
och bilen säger inte ett knyst. Jag
kopplar ur antispinnsystemet
och då först händer det saker.
Hjulspinn på än det ena, än det
andra hjulet.
Men kommer bilen upp för
backen? Knappt! Bilen är godkänd
för ett släp på 1 500 kg, men klarar
inte en snöig backe ens utan släp
utan rejält med sats.
Gör om! Det måste vara fel i
mjukvaran. Eller i hårdvaran. Eller
någon annanstans. Men fel är det.
Ja, det är sånt man kan upptäcka på ett vintertest. Och nu
gjorde vi det.
n
Frostigt men tyvärr för varmt för att kunna
mäta värmen på bilarna ordentligt.
Mitsubishi hade stora
problem i backen ...
... men Volvo tog
sig upp plättlätt.
Hela testgänget i Norråker centrum.
>>
29
VINTERTEST
STADSJEEPAR
VOLVO XC60
V
olvo XC60 är bra
mycket dyrare än de
övriga bilarna men
XC60 är Sveriges
sjätte mest sålda bil
och Volvos mest
sålda bil i världen både förra
året och i år.
Och det finns fog för det
höga priset. Jämfört med de
andra bilarna i testet är XC60
i en helt annan klass. De som
säger att Volvo aldrig kan bli
premium måste vara blinda
eller bara trångsynta.
Klasskillnaden är tydlig
redan efter några kilometer norrut på E4. Så tyst,
bekväm och lugn. Vår bil är
utrustad med sportstolar i
skinn. Helt onödigt i den här
typen av bil och många tycker att stolarna är väl skålade.
Jag tycker de är helt okej,
framför allt för att sidostödet
för låren gör så att mitt
högra knä inte behöver vila
och skava mot den tjusiga
mittkonsolen.
Ljudet rått men mysigt
Den femcylindriga dieselmotorn under huven är stark
och visst hörs den under acceleration men ljudet är lika
rått som mysigt och motorn
har en väldigt trevlig karaktär. Men motorn är ganska
törstig och på långfärd med
en hel del omkörningar och
mycket motorvägskörning
30
Klasskillnaden
är tydlig redan
efter några kilometer
norrut på E4
blir snittförbrukningen 0,85
liter per mil. Ingen katastrof
men mycket jämfört med de
andra bilarna i testet.
Svårslagen lyxoch myskänsla
bakom ratten.
Bländar av för gatljus
När det mörknar börjar
helljusautomatiken leva.
Ljuset jobbar hela tiden med
att inte blända dem man
möter eller kommer ikapp
men lyser ändå bredvid dem.
Men systemet fungerar inte
hundra. Det bländar av för
gatljus trots att man behöver
helljus och när automatiken
lyser med halvljuset går det
inte att ljustuta. Och försöker
man ändå så stänger automatiken av sig.
Morgonen efter när vi
startar de kalla bilarna slår
stolvärmen och rattvärmen
igång automatiskt, mycket
trevligt och omtänksamt.
Vår branta backe klarar
fyrhjulsdriften från Haldex
förbluffande bra, utan ett
hjulspinn och utan en tvekan
klättrar XC60 upp.
Volvo XC60 hade vunnit
vårt vintertest om det inte
vore för det höga priset.
n
Ljusautomatiken
styrs från kameran
vid backspegeln.
Byt färg och form på instrumenteringen om du vill.
MAZDA CX5
I
Mazda CX-5 är det
svårt att hitta några
större missar, det är
en utomordentligt bra
bil. På motorvägen
kommer det visserligen in en del vindbrus
i bilen och på slät asfalt
hörs lite buller från
dubbdäcken men när
vi kommer in i skogen
och asfalten blir grövre
tystnar det i kupén och
överlag är CX-5 en fin
långfärdsbil.
Bilen känns rätt
enkel till en början men
kvalitetskänslan är hög
och man trivs bakom
ratten. Allting är så
logiskt inne i CX-5, inga
krångliga reglage och
ingen svårtydd instrumentering. Så som man
vill ha det – i längden.
Det är gott om plats i
bagageutrymmet och i
baksätet ryms tre vuxna
utan större problem.
Fram sitter man skönt
och kupén känns luftig.
Riktigt körglad
Fjädringen är mjuk i
CX-5 och det gör att man
lätt kör lite fortare på riktigt gropiga vägar än med
de andra bilarna utan att
märka det. Men trots sin
mjuka fjädring är det här
en rolig bil. Styrkänslan
Enkelt,
logiskt och
trevligt
i CX­5.
Fram sitter
man skönt
och kupén
känns luftig.
Kvalitets­
känslan är
hög och man
trivs bakom
ratten.
Kvalitets­
känslan är
hög och man trivs
bakom ratten
är fin och bilen riktigt
körglad på vintervägen
men ändå går CX-5
tryggt och stabilt.
Fyrhjulsdriften i CX-5
är snabb men den kunde
gärna ha varit ännu
snabbare. Och i testbacken skickar fyrhjulsdriftsystemet lite för mycket
kraft till framhjulen
vilket gör att framändan
glider iväg åt det håll det
lutar. Men när jag har
förstått det och undviker
skråkörning klättrar bilen upp utan problem.
Står sig fint
Tack vare automatlådan går det smyga iväg
med CX-5, skönt när det
är trixigt eller man ska
backa till med husvagnen.
Trots att CX-5 har
något år på nacken står
den sig fint i konkurrensen och mixen av få fel,
trevliga köregenskaper,
fin komfort och ett bra
pris gör Mazda CX-5 till
vinnare i vårt vintertest. n
Smart insynsskydd följer med upp
när man öppnar bakluckan.
Bilen känns
rätt enkel
till en början
men kvalitets­
känslan är hög.
>>
31
VINTERTEST
STADSJEEPAR
FORD KUGA
D
et bullrar visser­
ligen en del i Kuga
när vi åker norrut
men komforten
är ändå inte dum.
Mycket tack vare
fjädringen som trots att den
är ganska fast och sportig
sväljer ojämnheterna fint.
Och på de krokiga och
gropiga vintervägarna inåt
landet växer Kuga, det här
är en riktigt rolig bil som
klarar av underlaget fint.
Gamla Kuga var (som
Ford ofta har varit) väl
sladdsugen. I nya Kuga har
teknikerna tonat ned de bu­
siga köregenskaperna och
resultatet är en mycket lug­
nare och tryggare bil. Men
visst, Kuga är fortfarande
mest sladdsugen i testet.
Formerna är snygga och
trots att Kuga är lika stor
som de andra bilarna gör
formerna att den ser lite
mindre och slankare ut.
Radion är krånglig
Invändigt har Kuga
tyvärr kvar den skumma
futuristiska radiokonsolen
som knappast gör någon
glad. Det är så krångligt att
fixa med radion att det är
frågan om det ens är lagligt
med de nya reglerna som
säger att man inte får fippla
med mobiltelefonen eller
annan kommunikations­
32
Fyrhjulsdriften
imponerar
i branta backen
utrustning om det stör
körningen.
Och när Ford framöver
bestämmer sig för att göra
om radiokontrollen kan
de väl göra skärmen till
navigatorn större, ordna till
instrumenteringen så att
den blir tydligare och mer
logisk och byta ut ratten
mot en som inte känns lika
billig och smäckig.
Instrumenteringen i Kuga är
futuristisk och
rörig.
Kommer upp direkt
Fyrhjulsdriften im­
ponerar i branta backen
och är klart bättre än de
andra systemen, borträknat
Volvos Haldexsystem som
är oslagbart. Utan att jag
behöver trycka på några
knappar eller ens koppla ur
antispinnfunktionen klätt­
rar Kuga upp för backen.
Det slirar till lite och man
märker att systemet jobbar
med att skicka kraften fram
och tillbaka men upp kom­
mer vi på första försöket
utan att ta sats för kung och
fosterland.
Men förutom den fina
fyhjulsdriften är det inte så
mycket som lockar med nya
Kuga.
n
Rejält och användarvänligt
bagageutrymme.
Nattklubbsbelysning om
du är
sugen
på det.
SUBARU FORESTER
D
et är lätt att
förstå varför det
säljs så många
Subaru Forester i Norrlands
inland. Bilen
kostar mycket mindre
än en riktig terrängbil
men ger nästan lika bra
framkomlighet (i de flesta
lägen), är betydligt enklare
att leva med och kanske
framför allt känns Forester
mer som en personbil på
vägen. Men när vi hoppar
fram och tillbaka mellan
bilarna under vintertestet upplevs Forester som
minst personbil och mest
terrängbil.
Fjädringen är hård och
bilen nickar olustigt över
ojämnheterna. Dessutom
kommer det in en hel del
vägbuller. Det är ingen
vidare bil på långfärden.
Trygg och rolig
På krokiga vintervägar
däremot växer bilen och
är både trygg och rolig
att köra och roligheten
kommer mycket från att
bilen just är så enkel och
ofiltrerad. Man känner vad
som händer med bilen och
kan snabbt korrigera det.
Fyrhjulsdriften driver hela
tiden 50/50 vilket är tryggt
och roligt.
På oplogad väg och lätt-
Roligheten
kommer mycket
från att bilen just är så
enkel och ofiltrerad
are terrängkörning tar sig
Forester fram fint men det
är svårt att smyga eftersom
ettans växel är för högt
växlad.
Det ser inte så
tjusigt ut men
känslan är fin.
Finns med automat
Förr fanns Forester
med lågväxel, visserligen
en lite enklare variant av
lågväxel men den fungerade suveränt. Och Forester
finns med automatlåda
vilket underlättar när
man måste krypköra men
automatlådan går inte att
köpa tillsammans med
dieselmotorn. Det är verkligen synd. Och ett resultat
av den höga utväxlingen
blir att vi får köra ned vår
Forester till Ivars bilservice
i Hoting för kopplingsbyte
efter att en av oss försökt
vända i djupsnön.
Men, vi får nog erkänna att kopplingshaveriet
berodde på lika delar hög
första växel som klantig
förare.
Uppför vår testbacke tar
sig Forester upp fint bara
man har lite grundfart. n
Displayen
är spartansk
och här
finns
ingen
navigator.
>>
33
VINTERTEST
STADSJEEPAR
MITSUBISHI OUTLANDER
M
ed ett konstigt
svagt surrande
smyger Mitsubishi Outlander
Plug-in hybrid
iväg. Det surrande
elektroniska ljudet är påhittat
för att folk runt omkring ska
upptäcka bilen som annars är
snudd på ljudlös.
Med en vanlig 230-voltsladd kopplad mellan bilen
och vägguttaget över natten
är batterierna fulladdade och
strömmen tar mig ungefär
fem mil. Och har jag inte
längre än så till arbetet låter
jag bilen ladda under dagen
och kör på el hem också.
Ungefär som vilken elbil som
helst. Det fina här är att du
inte blir stående om du kör
sex mil, eller ens 100 mil för
så fort strömmen tar slut
hoppar en bensinmotor igång
och tar dig vidare.
Förbrukningen sjunker
På vår färd norrut i motorvägsfart får bensinmotorn
jobba hårt och bilen drar ett
tag över en liter per mil men
när vi svänger in på småvägarna sjunker förbrukningen till
strax under litern vilket fortfarande är en hel del särskilt med
tanke på att bilen känns rätt
trött trots sina 164 hästkrafter.
Precis som vanliga Outlander bullrar det en hel del
i bilen på grov asfalt och
34
Det fina här är att
du inte blir stående
om du kör sex mil, eller
ens hundra mil
fjädringen är småstötig men
bilen är ändå bekväm jämfört
med Forester och RAV4 på
långfärden.
Den lilla växelspaken
talar om att det här
är en hybrid.
Trist att köra
Den bakre elmotorn är
aningen starkare än den
främre så precis som i fyrhjulsdrivna sportbilar driver
Outlander Plug-in mer bak än
fram. Men, till skillnad från
sportbilarna gör det inte bilen
mer körglad och Outlander
Plug-in är rätt trist att köra.
Fyrhjulsdriftsystemet fungerar bra på isvägen men när
vi försöker ta oss upp för vår
testbacke med fem centimeter
snö blir det besvärligt. Med
full gas gungar bilen bara lätt,
det är precis som att systemet
inte orkar forcera snön. Med
antispinnsystemet urkopplat
spinner hjulen men elektroniken förmår inte styra kraften
dit den behövs och för att ta
oss upp för backen måste vi ta
rejält med fart.
Mer utveckling krävs för att
Mitsubishi Outlander Plug-in
hybrid ska bli en riktig vinterbil.
n
Skärmen visar ganska pedagogiskt
hur hybridsystemet jobbar.
Från eluttaget
laddas
bilen
full på
fem
timmar.
TOYOTA RAV4
R
edan efter några
mil ropar Robert på
radion att han måste
stanna och dra för
bagagerumsgardinen
på RAV4 för att det
bullrar så mycket. Överkänsligt tänker jag men när jag sedan byter från bullriga Subaru
Forester till RAV4 inser jag att
han har rätt, det bullrar ännu
mer i RAV4. Och gardinen
hjälper bara föga. Och på
motorvägen norrut visar sig
bilen dessutom vara lätt vinglig och inte alls lika riktningsstabil som de andra.
När vägen kroknar och asfalten övergår till snö känns
RAV4 lite bättre men bilen är
fortfarande rätt trist att köra.
Och i några stora tjälskott
smäller det till ordentligt i
bakvagnen, det känns inte
heller särskilt lustigt.
Kopplingen luktar
I branta backen när jag
försöker ta mig upp på snön
luktar det omedelbart koppling om bilen så jag försöker
med lite mer fart i stället.
Då går det nästan. Men
först börjar ena framhjulet
spinna ordentligt och det tar
några ögonblick innan den
automatiska fyrhjulsdriften
förstår att den ska skicka
kraften till bakhjulen men
då är det redan för sent. Det
finns en knapp som låser
När vägen kroknar
och asfalten övergår till snö känns RAV4
lite bättre
fyrhjulsdriften så att den ska
driva lika mycket bak som
fram. Då får jag motorstopp
istället. Antispinnsystemet
går in så hårt att det dödar
motorn innan jag kommit
halvvägs. Med urkopplat
antispinnsystem, låst fyrhjulsdrift och ganska mycket
fart går det till sist. Ska det
verkligen behöva vara så
krångligt att ta sig upp för en
backe i en modern stadsjeep?
Det känns trångt
i framsätena, särskilt
för benen.
Känns äldst
Och kvalitetskänslan
känns så där. Under ytan kan
vi vara säkra på att kvaliteten
är bra men mycket av det
som syns känns billigt och
den elektriska stoljusteringen
låter som ett tröskverk.
Trots att Toyota RAV4
är en av de nyaste bilarna
i testet känns den som en
av de äldsta. Men vi vet att
Toyota kan, deras nya Auris
är precis som man vill att en
Toyota ska vara – både rolig
och trygg och det är bara att
hoppas att nästa RAV4 blir
lika bra.
n
Knapp för att
spärra fyrhjuls­
driften, vanligt
på enklare
system.
Baklyset
och
vecket på
bak­
skärmen
är inte
snyggast.
35
BÄST! VOLVO
MAZDA
CX5 AWD AUT ADVANCE PLUS
XC60 D4 AWD
SUBARU
FORESTER 2,0D XS
Grundpris: 319 400 kronor.
Motor: 4-cyl turbodiesel, 2,2 liter, 150 hk vid
4 500 varv/minut, vridmoment 380 Nm
1 800 varv/minut.
Förbrukning: 0,55 l/mil (bl).
CO2: 144 g/km.
Acceleration: 0-100 km/tim på 10,2 s.
Toppfart: 194 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 455/184/167 cm.
Markfrigång: 21 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 686/439 kg.
Max släpvagn/B-kort: 2 000/1 375 kg.
Grundpris: 303 900 kr.
Motor: 4-cyl turbodiesel, 2 liter, 147 hk vid
3 600 varv/minut, vridmoment 350 Nm
från 1 600–2 400 varv/minut.
Förbrukning: 0,59 l/mil (bl).
CO2: 156 g/km.
Acceleration: 0–100 km/tim på 10,2 s.
Toppfart: 190 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 460/180/174 cm.
Markfrigång: 22 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 635/445 kg.
Max släpvagn/B-kort: 2 000/1 420 kg.
BETYG
ÄGA
Vi förvånas igen över att Mazda har lyckats bygga en så
bra och billig stadsjeep. 319 400 kronor för en fullutrustad CX-5 är faktiskt billigt och andrahandsvärdet lär
stå sig lika bra som på andra Mazda-modeller.
KÖRA
En rolig och trygg bil att köra på vintervägen med fin
styrning och bra vägegenskaper. Den automatiska
fyrhjulsdriften kunde vara ännu snabbare men driften
och den höga markfrigången gör att CX-5 ändå tar sig
fram fint på de oplogade vägarna.
KOMFORT
När starka vindbyar sliter tag i CX-5 läcker lite vindljud
in i kupén, i övrigt är bilen tyst, framförallt på grov
asfalt konstigt nog. Fjädringen är mjuk och skön och
klarar rejäla ojämnheter bra.
UTRYMMEN
Rymligt och lättlastat bagage och det tredelade baksätet är smidigt. Fem personer sitter bekvämt.
SÄKERHET
Avancerad säkerhetsutrustning (som panikbromsassistans) och toppbetyg i Euro Ncaps krocktester.
Dessutom ett ärligt och tryggt uppträdande på vägen.
KÄNSLA
CX-5 känns välbyggd och känslan i materialval och
detaljer är bra. Den trevliga känslan både på asfalt och
snö och is höjer betyget.
HELHET
Praktisk, rolig, trevlig och användbar och dessutom
med ett bra pris. Det är lätt att tycka om Mazda CX-5
som fortfarande är en favorit i klassen, särskilt på
vintervägarna.
36
Grundpris: 470 000 kronor.
Motor: 5-cyl turbodiesel, 2,4 liter, 181 hk vid
4 000 varv/minut, vridmoment 440 Nm från
1 500–3 000 varv/minut.
Förbrukning: 0,64 l/mil (bl).
CO2: 169 g/km.
Acceleration: 0–100 km/tim på 8,3 s.
Toppfart: 205 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 464/189/171 cm.
Markfrigång: 23 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 911/594 kg.
Max släpvagn/B-kort: 2 000/995 kg.
BETYG
BETYG
ÄGA
ÄGA
KÖRA
KÖRA
KOMFORT
KOMFORT
UTRYMMEN
UTRYMMEN
SÄKERHET
SÄKERHET
Prislappen är hög men då ingår det mesta i standardutrustningen och andrahandsvärdet på XC60 står sig
riktigt bra.
Volvo XC60 är stabil oavsett väglag och är en dröm på
vintervägen. Bilen överraskar aldrig och är rolig att
köra. Hög markfrigång och den fina fyrhjulsdriften från
Haldex gör att XC60 tar sig fram bäst av testbilarna när
det är oplogat.
Komforten är helt överlägsen de andra bilarna i testet.
Att kliva in i XC60 är som att kliva in i en annan värld
och ingen av de andra bilarna i testet kommer i närheten av Volvons ombonade, mjuka och tysta kupé.
I XC60 är det gott om plats för både bagage och folk.
Det är också den bil där tre personer sitter bäst i
baksätet. Hyggligt låg lasttröskel med tanke på bilens
höjd.
Toppbetyg i krocktester och bra säkerhetsutrustning
där till exempel nödbromsassistans är standard. Fler
smarta säkerhetslösningar kan köpas till i olika paket.
KÄNSLA
XC60 är dyrast i gänget, med all rätt, den känns dyrast
och kvalitetskänslan är bäst. Och den tar sig fram
överlägset bäst på den oplogade vintervägen.
HELHET
Volvo XC60 är en toppenbil på vinterfärden. Tack vare
rejäl markfrigång och fin fyrhjulsdrift tar bilen sig
fram förvånansvärt bra. Men mest imponerande är
komforten; tyst, mjuk och bekväm.
Forester ett bra köp eftersom Subaru är känd för sin
höga driftsäkerhet och låga ägandekostnader och det
ger bilarna bra andrahandsvärde.
Styrningen är fin och chassit håller i bra men när det
börjar gå fort på gropiga vägar blir gången lite svajig
och olustig. Den manuella växellådan ger många
tjuvstopp och är särskilt besvärlig utanför vägen eller
på båtupptagningsrampen.
Nya Forester är tyst och bekväm på släta vägar men
när asfalten blir grövre kommer en del buller. Och när
vägen blir tjälskadad och gropig är Forester både stötig
och nickig. Chassit är mer terräng- än komfortbetonat.
Bagageutrymmet är rymligt och lättlastat. Ryggstödet
fälls smidigt men bara i två delar, 40/60. Det är gott
om plats invändigt men lite svårt att sitta still i baksätet som är platt, halt och inte särskilt bekvämt.
Forester har fått topbetyg i Euro Ncaps krocktester
(högst av all testade Subaru-modeller) men har inte
moderna elektroniska hjälpmedel som till exempel
automatisk nödbroms
KÄNSLA
Subaru Forester har en fin och bruksig känsla och bilen
känns betydligt mer ombonad än tidigare versioner.
Men känslan av skogsmulle svalnar på grund av den
manuella växellådan och den halvdana långfärdskomforten.
HELHET
Forester är en robust bil som gör sig perfekt på landsbygden. Med fina köregenskaper, okomplicerat ägande och bra fyrhjulsdrift är bilen som gjord för vischan.
Men Forester hade kunnat vara ännu bättre. Med lite
mjukare fjädring och lågväxel eller automatlåda till
dieselmotorn hade Forester varit en vinnare.
FORD
KUGA TDCI AWD
MITSUBISHI
OUTLANDER PLUG-IN
TOYOTA
RAV4 2,2 D-4D EXECUTIVE
Grundpris: 303 000 kronor.
Motor: 4-cyl turbodiesel, 2 liter, 163 hk vid
3 750 varv/minut, vridmoment 340 Nm vid
2 000 varv/minut.
Förbrukning: 0,62 l/mil (bl).
CO2: 162 g/km.
Acceleration: 0-100 km/tim på 10,4 s.
Toppfart: 196 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 452/184/174 cm.
Markfrigång: 19 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 778/452 kg.
Max släpvagn/B-kort: 2 100/1 270 kg.
Pris: 419 900 kr.
Motor: 4-cyl bensin, 2 liter, 121 hk samt två elmotorer
med sammanlagt 164 hk, vridmoment 380 Nm vid
1 750 varv/minut.
Förbrukning: 0,19 l/mil (bl).
CO2: 44 g/km.
Acceleration: 0–100 km/tim på 11 s.
Toppfart: 170 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 466/180/167 cm.
Markfrigång: 19 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 885/425 kg.
Max släpvagn/B-kort: 1 500/1 190 kg.
Grundpris: 342 900 kr.
Motor: 4-cyl turbodiesel, 2,2 liter, 150 hk vid 3 600
varv/minut, vridmoment 340 Nm från
2 000–3 600 varv/minut.
Förbrukning: 0,57 l/mil (bl).
CO2: 149 g/km.
Acceleration: 0–100 km/tim på 10 s.
Toppfart: 190 km/tim.
Längd/bredd/höjd: 457/185/166 cm.
Markfrigång: 19 cm.
Tjänstevikt/maxlast: 1 730/490 kg.
Max släpvagn/B-kort: 2 000/1 280 kg.
BETYG
ÄGA
Ford Kuga lockar med lägsta priset i testet men
tyvärr lider Ford fortfarande (lite oförtjänt) av dåligt
andrahandsvärde.
KÖRA
Kuga är rolig att köra och beter sig mycket lugnare i
halkan än sin föregångare. Fyrhjulsdriften fördelar
snabbt kraften dit den behövs bäst.
KOMFORT
Fjädringen är ganska fast men den känns påkostad och
klarar av ojämnheter fint. Det bullrar en hel del inne i
bilen men inte lika mycket som i RAV4.
UTRYMMEN
Ford Kuga ser liten och nätt ut men invändigt är det
bra med plats för fyra personer men tre i bredd bak är
trångt. Bagageutrymmet är rymligt och lättlastat.
SÄKERHET
BETYG
ÄGA
Mitsubishi Outlander Plug-in hybrid kostar massor och
är egentligen bara en bil för tjänstebilsföraren (för som
tjänstebil är bilen billig). Laddar du hemma och bara
kör några mil per dag går det att köra ruggigt snålt.
KÖRA
Högre vikt än vanliga Outlander gör hybridversionen
tråkigare att köra, bilen känns ganska stor och tung.
Fyrhjulsdriften fungerar bra vid vanlig vinterkörning
men när vi försöker ta oss upp för en snöig och hal
backe sköter sig inte elektroniken och det krävs
mycket fart för att ta sig upp.
KOMFORT
Det bullrar en hel del i Outlander på grov asfalt och
fjädringen är ganska stötig. Men man åker helt okej på
långfärden, mycket tack vare att bilen känns ombonad.
UTRYMMEN
Mycket bra resultat i Euro Ncaps krocktester. Trist
att nödbromsassistans kostar extra, det borde vara
standard.
Teknikerna har gömt batterierna under golvet vilket
gör att den extra lasten inte påverkar last- eller
passagerarutrymmet nämnvärt jämfört med vanliga
Outlander. En ganska rymlig bil.
KÄNSLA
SÄKERHET
Till en början ger Kuga en bra känsla men efter ett tag
börjar flera irriterande detaljer dyka upp. Värst är den
plottriga radion på mittkonsolen med knappar som är
små och svåranvända. Och instrumentpanelen med
en massa struntinformation i mitten och den svårlästa
hastighetsmätaren längst till höger.
HELHET
Kuga är en trevlig och körglad bil på vintervägen.
Fyrhjulsdriften jobbar riktigt bra och klarar både
oplogade vägar och vår branta, snöiga backe galant.
Fyrhjulsdriften, fjädringen och chassit känns påkostat
men det finns en hel del med Kuga som känns betydligt
billigare och den ologiska, plottriga interiören är ingen
höjdare.
Vanliga Outlander klarar sig bra i krockproverna och
hybridversionen bör inte vara mycket sämre. En vettig
säkerhetsutrustning är standard.
KÄNSLA
Framtidskänslan är hög och Outlander Plug-in ger en
härlig känsla av att lura staten och bensinbolagen på
pengar. Framtidskänslan avtar dock när den hemladdade strömmen tagit slut och föret blir sämre.
HELHET
En elbil där du slipper räckviddsångest. Med fulladdade
batterier kommer du fem mil vilket räcker för de flesta
pendlare och när strömmen tagit slut startar bensinmotorn och tar dig vidare. Fyrhjulsdriften räcker långt men
att fyrhjulsdriften ger upp när den behövs som bäst är
tråkigt. Och den höga förbrukningen när bensinmotorn
måste jobba drar ned betyget.
BETYG
ÄGA
Vår RAV4 är visserligen ganska fullutrustad men
priset är ändå högt. Bilen är ändå en bra affär med
förmodat hög tillförlitlighet, låga ägarkostnader och
bra andrahandsvärde.
KÖRA
Nya Toyota RAV4 är visserligen roligare än föregångaren men den är fortfarande rätt trist att köra.
Fyrhjulsdriften gör RAV4 trygg på vintervägen men när
vi ska upp för backen är systemet långsamt och den
manuella växellådan gör att det direkt luktar koppling
om bilen när vi försöker smyga fram.
KOMFORT
Känns lite vinglig på motorvägen och det bullrar något
hemskt. På dåliga vägar, där man vill att den här typen
av bil ska vara bekväm är nya Rav4 stötig och skumpig.
UTRYMMEN
Lastutrymmet är hyggligt och man sitter helt okej i
baksätet men fram däremot känns det instängt och
fotutrymmet på både förar- och passagerarplatsen är
klent.
SÄKERHET
Fem stjärnor i Euro Ncaps krocktester och bra nivå på
säkerhetsutrustningen. Men du måste köpa dyraste
versionen för att få alla säkerhetsfinesser. Härligt att
Toyota beslutat sig för att ha strålkastarspolning på
alla RAV4, oavsett utrustningsnivå!
KÄNSLA
RAV4 ger en robust känsla trots att bilens formgivning
inte känns särskilt robust varken in- eller utvändigt.
Många detaljer känns påkostade invändigt men en del
känns riktigt billiga.
HELHET
På svensk grov asfalt är Toyota RAV4 ruggigt bullrig
och fjädringen på dåliga vägar är stötig och obekväm.
Fyrhjulsdriften är långsam i autoläget och manuell
låda utan lågväxel är ingen höjdare i en bil som många
kommer använda till att dra båtar och hästtransporter
med. Automatlåda finns och kostar 15 000 kronor. Det
här är inte en bil som gör oss glada.
37