TORSDAGEN DEN 7 FEBRUARI 2013
12
familj & folk |
På vår sida FAMILJ & FOLK kan du läsa om det som står dig nära – om glädje och lycka, men också om sorg. Det kan handla om jubilarer såväl gammal som ung, om levnadsöden, släkt- och pensionärsträffar,
jubileumsbröllop med mera. Vi tar tacksamt emot förslag på vad du tycker bör uppmärksammas. Glöm inte att små nyheter är också nyheter. Skriv, ring eller skicka e-post till tidningens familjeredaktion.
Smålands-Tidningen, Box 261, 575 23 Eksjö. Tel: 0381 – 63 85 00. e-post:[email protected]. För bröllopsreferat, firargrattis och annonser kontakta annonsavdelningen. e-post: [email protected]
Kontakta: Patricia Franzén | 0381-63 85 53 | Jessica Tyreskog | 0381-63 85 52 | fax 122 15 | Stora torget 4 | 575 23 Eksjö
Leva med funktionsnedsättning
krönika STIGBJÖRN BERGENSTEN
Angående skidtur inne och ute
UTE PÅ GÄRDET diagonalar L förbi i en imponerande has-
tighet. Inne i vardagsrummet passerar Emma Wikén, även
hon i god fart. Men hon diagonalar inte, utan skejtar. Jag
känner ett stygn av dåligt samvete.
L är en inbiten skidåkare. Jag vill inte kalla henne fanatisk, men så snart snötäcket överstiger några decimeter för
hon skidåkning på tal. Denna vinter kom snön tidigt, men
innan skidorna hann hämtas från sin vrå i garaget kom en
värmebölja och snön försvann
– Den kommer tillbaka, förklarade hon trosvisst och
olycksbådande.
Och så blev det. Snön kom tillbaka i onödigt stor mängd
och gärdet smyckades åter av ett vitt täcke. En entusiastisk
L gav sig iväg för sin första tur där hon också tog på sig jobbet att lägga upp ett spår. Jag klagade på ett ont knä och
undvek premiären.
Man skulle kunna tro att jag inte kan åka skidor. Eller att
jag är en usel skidåkare. Så är inte fallet. Jag är uppfödd
med skidor, skulle man kunna säga med en viss överdrift.
Min diagonalstil har ofta jämförts med Assar Rönnlunds.
I det militära var jag också en god skidskytt långt innan
sporten blivit känd bland allmänheten. Då fick man åka ut
i skogen med en bössa och plötsligt dök det upp fiender i
form av pappersfigurer som man skulle pricka. Det gick
bra, men särskilt kul var det ju inte.
SEDAN JAG FICK möjlighet att själv bestämma över mitt
liv fattade jag beslutet att i möjligaste mån avstå från skidåkning. Visst har det blivit turer både på tvären och utför,
men har jag chansen försöker jag alltid smita undan.
NÅVÄL, NU sitter jag här framför teven och ser Charlotte
Kalla och de andra flickorna susa förbi och hör en upphetsad röst som försöker inbilla tittarna att det är spännande.
Det är det inte. Jag har på nolltid räknat ut hur det ska gå
och egentligen borde jag resa mig upp, gå ner i garaget,
damma av mina skidor och bege mig ut på gärdet för att
hålla L sällskap.
MEN DET ÄR kallt ute. I kaminen brinner en trivsam brasa.
Emma Åverling irriterar sig på personer som dumförklarar henne. ”Som när vi handlar tillsammans, min make och jag, då kan kassörskan börja prata med honom i stället för med mig, även om jag står först.
Det här tycker jag inte om, jag blir ledsen och kränkt”.
SKA JAG HÄMTA skidorna eller inte? Svårt, svårt. Jag väger
för- och nackdelar mot varandra och det tar ju sin tid eftersom viktiga beslut behöver tänkas igenom. Att göra något
förhastat straffar sig ofta.
Emma Åverling, 40, ville alltid leva ett så normalt liv som möjligt. Men det skulle säkert ha varit
lättare för henne om det inte vore för folk som gett henne nedlåtande kommentarer eller härmat
hennes gångstil.
DÅ HÖR JAG hur ytterdörren öppnas och där står hon med
Emma kämpar mot fördomarna
föräldrar återvände
med henne från BB till hemmet i Virserum för 40 år sedan var det ingen
som trodde att hon skulle kunna gå,
stå eller äta av sig själv. Alla fick fel.
Emma har kämpat mot den cerebral
pares hon föddes med och övervunnit många hinder.
Emma lever fridfullt med make,
dotter och hund i en villa i Vetlanda.
Hon har ett lyckligt liv i dag. Men
faktum är att det finns en del likheter mellan Emmas liv och Nils Dackes, som står staty i centrala Virserum.
För likt honom har Emma kämpat en
hel del mot orättvisa.
– Att folk härmar mig händer fortfarande när jag är ute på stan. Det är
bättre nu, men det kanske händer en
gång i veckan, säger Emma Åverling.
NÄR EMMAS
funktionshinder uppstod
vid förlossningen då hon drabbades
av syrebrist.
Emma hade en tvillingsyster och
det hade inte upptäckts innan. Tvillingsystern dog men Emma överlevde.
– Det kan jag fundera på: varför
fick jag leva och inte min syster?
Ibland har jag negativa tankar och
undrar hur det skulle ha varit att ha
en tvillingsyster, säger Emma.
Efter förlossningen ådrogs hon en
lätt cp-skada som innebär balansproblem och viss svårighet med finmotoriken.
HENNES
Uppväxten i Virserum var ganska
problemfri för Emma.Alla kände alla
i det lilla samhället.
– Men jag tyckte det var jobbigt att
inte kunna hänga med ut och
springa till exempel, säger Emma
och fortsätter:
– Vi flyttade till Vetlanda när jag
var 12 och det var då det började bli
jobbigt. Vissa började reta mig mycket. Jag gick väldigt snett och de började härma mig,
Under uppväxten, ja hela livet, har
operationer varit närmast vardag för
Emma – 47 stycken har det blivit
fram till i dag.
”Att folk härmar mig
händer fortfarande när jag
är ute på stan. Det är bättre
nu, men det kanske händer
en gång i veckan”
– Hade inte mina föräldrar stått på
sig hade jag kanske suttit i rullstol i
dag. Man måste ligga på för att få
hjälp tyvärr.
Flera muskler och ben i Emmas
kropp rätades ut för tio år sedan och
i dag går hon rakare, men Emma har
blivit tre centimeter längre på kup-
pen. Hon tränar nu hos en sjukgymnast tre gånger i veckan, bland annat
med balansen.
– Det var otäckt i början, det kändes som att det var långt till marken.
Helt plötsligt kunde jag gå rakt, det
var ju ett helt annat sätt att gå.
HENNES KÄRLEK Per har så länge de
känt varandra varit ett stort stöd. De
träffades för 18 år sedan. Hon svarade
på en annons i tidningen och efter
det började de träffas.
– Egentligen var jag inte ute för att
dejta. Jag hade många killkompisar
på den tiden. ”Men en till kompis
kan man väl kanske få”, tänkte jag.
Fast det blev ju mer än så.
Ja, till sommaren har de båda varit
gifta i 17 år och för 14 år sedan fick de
sin dotter.
Många, både läkare och vänner, var
oroliga inför Emmas förlossning.
– De var rädda för att jag inte skulle få ut henne, eller att jag efteråt
skulle bli rullstolsbunden. Jag tänkte
att det nog skulle lösa sig och det
gick ju kanonbra.
När Hanna började skolan följde
Emma med den första skoldagen och
berättade om sig själv och sitt handikapp.
– Så att barnen inte skulle bli rädda för att komma hem till oss. Det
blev väl mottaget, de tyckte det var
jättebra.
Faktum är att Emma överlag tyck-
er att barn är mer avslappnade och
enklare att ha att göra med, när det
kommer till hennes cp-skada.
– Ja, de är bättre på det här, de
kommer rakt fram till mig och frågar
varför jag har rullator. De är mer rakt
på. Vuxna kan stå och stirra, eller
prata annorlunda med mig. Kanske
säger de ”Oh, lille vän, kan du det här
eller ska jag hjälpa dig”, samtidigt
som de pratar löjligt. Då blir jag vansinnig.
Jag skruvar ner ljudet på teven och sätter på en cd med Bix
Beiderbecke. Den väcker en del minnen. När jag för många,
många år sedan träffade L visste hon inte vem Bix Beiderbecke var. Undrar om hon vet det idag? På den tiden levde
jag i villfarelsen att alla kände till Bix Beiderbecke. Med
åren har jag lärt mig att massor av människor lever sina
liv ovetandes om att denne kornettist existerat.
skidorna i famnen, rosor på kinderna och solsken i blick
och ser ut som en annons för Vemdalen.
– Nu har du allt missat något. Det var fantastiskt härligt.
Man kände inte av kylan ett dugg och inte hade jag bakhalt heller, säger hon glatt.
– Charlotte Kalla vann. Hon hade inte heller bakhalt, svarar jag i ett försök att vara lustig.
Det ger inga poäng. Jag bestämmer mig för att gå ner och
ta fram skidorna inför nästa tur. Blå Swix brukar alltid fungera.
anna och malins mat
Text: Björn Westin
0381–63 85 58
[email protected]
Bild: Karin Björserud
0383–75 50 76
[email protected]
”Bara för att jag har lite
svårt att gå så betyder inte
det att jag är konstig i
huvudet, men det är det
många som tror”
ANNA PALMGREN OCH MALIN HELLSUND DRIVER VÅR MAT
Fläskkotletter med morotsmos
FROSSA I MORÖTTER!
Här får du i dig nyttigheter både
från kokta och råa….
4 portioner
I MORGON:
Emma fortsätter:
– Bara för att jag har lite svårt att
gå så betyder inte det att jag är konstig i huvudet, men det är det många
som tror.
Hela livet har hon fått bevisa, ja
övertyga andra att hon klarar det
mesta själv. Och det har gått utmärkt.
– Jag har varit envis i allt och har
inte gett med mig, säger Emma.
så stöttar
forskning
funktionshindrade
Mos:
½ kg potatis
½ kg morötter
2 msk smör
3 msk mjölk
1 tsk salt
1 krm vitpeppar, nymald
4 fläskkotletter
1 msk smör
salt och peppar
(saft från citron om du har
hemma)
Sallad:
2 morötter
4 msk sötstark senap
½ knippa persilja
1. Mos: Skala och skär potatis och morötter i mindre
bitar och koka dem mjuka i lättsaltat vatten.
Låt rinna av och mosa dem grovt med smör
och mjölk. Smaka av med salt och peppar.
CEREBRAL PARES
Cerebral pares, oftast kallad cp, innebär att rörelseförmågan är
påverkad. En lindrig form av cp kan knappt märkas, svårare cp
innebär däremot större rörelsesvårigheter och ibland också andra
funktionsnedsättningar.
Cp kan uppstå när hjärnan har fått en skada någon gång innan
tvåårsåldern, antingen innan födseln, under förlossningen eller
senare. Cp är inte ärftligt.
2. Stek kotletterna i smör ca 4 min på varje
sida. Krydda med salt och peppar, har du citron
hemma kan du droppa lite saft över dem också.
3. Sallad: Skala och hyvla morötterna tunt
med en potatisskalare. Servera kotletterna
med morotsmos, hyvlad morot och senap.
Garnera med hackad persilja.
Besvären kan ändra sig med tiden, med hjälp av behandling, träning och att personen växer och utvecklas.
Recepten levereras av www.vårmat.se
Källa: 1177.se
Emma Åverling arbetar halvtid på ett café i Vetlanda.
Emma och Per träffades för 18 år sedan. Han är från Nyköping
men flyttade ned till Vetlanda efter att ha träffat Emma.