1. No category

o
a
orr
Tv- och radioserie
om naturvetenskapens
historia från antiken
i l vara dagar.
Så trodde man förr
Hösten 1971 sände TRU Tellus, en
serie om jorden, vattnet och luften. Det
var början på en naturvetenskaplig
orientering som nu får sin fortsättning
med Så trodde man förr.
Så trodde man förr är en tv- och radioserie om naturvetenskapernas historia från antiken fram till 1800-talets
teknologiska och industriella revolution.
Så trodde man förr är ideernas histona.
En berättelse om människans strävan
att förstå och behärska naturen. Om
människotankens slingrande väg mot en
allt "riktigare" världsbild. Den ger oss
inte bara kunskap om det förgångna
utan också större möjlighet att förstå
vår egen tid. Serien omfattar fem tvprogram, fem radioprogram och det här
häftet. Varje program är en avslutad
berättelse. Det är lämpligt att först se på
tv och sedan lyssna på radio, eftersom
radioprogrammen är fördjupningar i
ämnet. Häftet kan vara bra att titta i
både före och efter programmen.
Innehåll
Kapitel I
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Redaktion: J an Jonason, Kerstin Gustafsson, Per Larsson,
Susanne Stenberg, Ann-Katrin Tideström
Teckningar och omslag: Sten Hilton Layout: John
Falk
Redaktör: Rosa Norrman
Produktion: © TRU, Fack, lS2 71 Stocksund. Tel. OS/S5 04 20
Distribution: Utbildningsförlaget, Fack, 10422 Stockholm 22.
Tel. OS/54 1020
Tryckeri: SRA, Stockholm 1973
ISBN: 91-47-00696-X
Filmkopior i färg av de fyra första tv-programmen kan hyras eller köpas från
Utbildningsförlaget. Programmen kan också finnas som filmkopior eller
videoband på A V-centraler.
2
REDAN DE GAMLA
GREKERNA Naturvetenskapens
födelse och utveckling under den
grekiska kulturens 1000-åriga
storhetstid.
ARISTOTELES
JORDEN OCH SOLEN
BYTER PLATS
Människans uppfattning om jorden
och dess plats i universum.
GALILEI
DE VISES STEN
Människans sökande efter ett
"urämne", en materia, som allting
består av.
BERZELIUS
3
8
9
16
17
NATURENFÄREN
22
HISTORIA
Människan grubblar över livet, över
jordklotets och människosläktets
23
ålder. H on upptäcker tiden.
DARWIN
Ordfläta
Testa Dig sjä-lv
Personregister
Lästips
29
30
30
31
31
Lösning till "Testa Dig själv" x. Xo
x. 1. x. 2. x. 2.
Lösning till "Ordfläta"
);})u;}w!l;}dx3: 'sr Wl~PP!J 'id WRl)S 'n
psso.:[ 'n u~Mna '11 u;}UO~n)!A~lD '01
Wl;})S!W;})jTV '6 l;}sd~lT:I 'S U;}PlO[ °L
U;}'PUI '9 )js~l)u;}:Jo'I;}H 'S );}UW~lIl 'v
U;}WO)V 'f U;}U~W ·z S;}I;})O)S~lV °1
M
Redan de gamla
grekerna
änniskan har en historia på närmare två
miljoner år. Den första människan av modern typ,
homo sapiens, framträdde emellertid så sent som
för ca 40000 år sedan. Hon levde på bär, frukter
och rötter och på att jaga och fiska.
Omkring år 5000 f.Kr. lärde sig människorna att
bruka jorden. De blev bofasta, samlades i byar och
så småningom i städer, där de bl.a. bedrev
köpenskap och hantverk. De mäktigaste rikena
uppstod ofta på de bördiga slätterna längs stora
floder.
Mesopotamien, landet
mellan floderna Eufrat och
Tigris, var det första
område på jorden som
utvecklade en högkultur.
Andra tidiga civilisationer
uppstod längs Nilen i Afrika,
längs Indus i Indien och i
Kina.
Egyptierna gjorde stora framsteg inom
geometrin. Agorna behövde styckas vid
arvsskiften, och flodernas årliga
översvämningar gjorde det nödvändigt att
gång på gång mäta upp åkrarna.
Babylon och Egypten
De låga lerslätterna kring Eufrats och Tigris'
nedre lopp anses vara den västerländska
civilisationens ursprungsland. Där utvecklade
sumererna på 3000-talet LKr. en blomstrande
kultur. ~ uppfann kilskriften, lärde sig att smälta
och gjuta metaller, uppfann plogen, hjulet och
skeppet. De tämjde djur och anlade avancerade
system för konstbevattning.
Den klara och glittrande natthimlen i Babylon och
Egypten drog människornas uppmärksamhet till
himlakropparnas rörelser. Astronomin blev den
första
verkliga
naturvetenskapen.
Man
konstruerade kalendrar över årstiderna för att
kunna planera sådd och skörd. Man indelade året i
tolv månader och införde sjudagarsveckan.
Babylonierna kunde förutsäga sol- och
månförmörkelser, och de beräknade årets längd
med ett fel av bara 41/2 minut.
3
B
'\
De första mynten präglades p/l
GOO-talet f.K r. i Mindre Asien som
en följd av det ökade handelsutbytet
i östra M edelhavsomr/ldet.
"
"
)
"
Pythagoras och hans lärjungar utvecklade matematiken som vetenskap. De
intresserade sig särskilt för sambandet mellan matematik och musik, t.ex.
förh/lllandet mellan en strängs längd och tonhöjd.
4
abylonier och egyptier hade tagit ett första
steg mot vetenskapen. De utförde en mängd
noggranna observationer och mätningar och
nådde anmärkningsvärda kunskaper i astronomi,
geometri och medicin. Men de spekulerade inte
över de yttersta orsakerna till naturfenomenen, de
drog inte några vetenskapliga slutsatser av det
imponerande kunskapsmaterialet. Det var här
grekerna tog vid.
Jonien
Det var i Jonien, dvs. i sydvästra delen av
nuvarande Turkiet, som de första naturfilosoferna
framträdde. Varför just i Jonien? Orsakerna var
många. Grekerna hade på 600-talet f.Kr. byggt
upp ett omfattande välde kring östra Medelhavet.
De var ett sjöfarande folk, och Jonien upplevde en
ekonomisk blomstring med sitt centrala läge och
sina goda hamnar. Man hade lärt sig smälta järn;
och vapen och verktyg av järn blev tillgängliga
för nästan alla. Samhällsskicket var i viss mening
demokratiskt. Inte för slavar och kvinnor, som
utförde det mesta arbetet, men för den rika
köpmannaklassen där styrelsen utövades genom
diskussion
och
övertalning.
De
första
naturfilosoferna kom ur denna överklass som inte
behövde bekymra sig om livets nödtorft utan
kunde ägna sin tid åt att diskutera och spekulera
över olika fenomen i naturen, över "de stora
sammanhangen".
fattade den som en cylinder svävande fritt l
umversum.
De första som ansåg att jorden var klotformig var
troligen pythagoreerna på 500talet f.Kr.
Pythagoras såg jorden som en sfär som
tillsammans med planeterna kretsade i perfekta
cirklar kring en centraleid, vilket gav natt och
dag.
Pythagoreerna
räknade
med
tio
himlakroppar, som under sina kretslopp avgav
olika toner. Dessa toner bildade "sfärernas
musik", som endast särskilt invigda kunde höra.
Anaximandros tänkte sig
jorden som en cylinder inuti
en sfär med stjärnor och
planeter.
Antikens naturfilosofer grubblade främst över tre
problem: 1. Jordens form och storlek och dess
plats i universum. 2. Om det fanns någon materia
som allting bestod av, något "urämne". 3. Livets
gåta.
Världsbilden
Sokrates och hans lärjunge
Platon var två av de ledande
filosoferna under antiken.
De första joniska naturfilosoferna framträdde i
Miletos på 600-talet f.Kr. Thales ansåg att jorden
var en platt skiva som flöt på vattnet, medan
Anaximandros upp-
Andra grekiska filosofer som Platon och
Aristoteles byggde vidare på detta system. De
placerade jorden i universums mitt, därefter i
ordningsföljd de övriga elementen vatten, luft och
eld. Så följde den himmelska regionen, som
uppfylldes av etern och i vilken planeterna och
stjärnorna utgjorde förtätningar. Planeterna rörde
sig i gudomliga, cirkelformade banor runt jorden.
Längst ut fanns firmamentet, där fixstjärnorna
hade sitt fäste. Man tänkte sig alltså universum
som en väldig sfär, ett klotformigt rum, dvs. ett
universum med begränsad utsträckning.
Omkring 4CO f.Kr. hade man allmän t accepterat
att jorden var rund, och Eratosthenes från
Alexandria beräknade jordens omkrets med stor
noggrannhet.
c; t
Eratosthenes upptäckte att solstrålarna vid
en viss tidpunkt föll lodrätt i Syene i södra
Egypten och att de samtidigt lutade 7° i
Alexandria. 7° är ungefär 1 50 av ett varv
(360°) och sträckan Syene-Alexandria är
alltså J/50 av jordens omkrets.
Han visste sträckan mellan städerna,
multiplicerade med 50 och fick på så sätt
jordens omkrets.
5
karna fann emellertid en tillfredsställande
förklaring till detta. De tänkte sig att varje
planet rörde sig i en liten, "egen" cirkel, en s.k.
epicykel. Medelpunkten i denna epicykel rörde
sig sedan i en större cirkel runt jorden.
Med hjälp av denna teori lyckades man rädda
bilden
med
de
perfekta,
gudomliga
cirkelrörelserna. För att förklara de olika
planeternas egenheter på himlavalvet fordrades
det dock en alltmer komplicerad härva av
sfärer, cirklar och epicykler. K var i centrum
låg i alla fall jorden, den enda fasta punkten i
universum kring vilken allt rörde sig.
Den antika uppfattningen om jorden och dess
plats i universum sammanfattades av
astronomen och geografen Ptolemaios, som
levde i Alexandria på 100-talet e.Kr. Han
samlade tidens astronomiska vetande i sin
berömda Almagest (Den stora sammanfattningen). Den bild han gav av världsalltet var
alltså den geocentriska, med jorden i centrum.
"Almagest"
blev
det
astronomiska
standardverket under hela medeltiden, ända
fram till Kopernikus på 1500-talet. Man talar
därför ofta om den ptolemaiska världsbilden.
Den ptolemaiska världsbilden
var geocentrisk, dvs. den hade
jorden i centrum.
De olika planeterna
hade var sin sfär.
Planeternas avvikelser från
cirkelbanan förklarade man
med hjälp av epicykler.
Planeterna gick i små
"egna" cirklar på sin väg
runt jorden.
E
f ter Alexander den stores död (323
f.Kr.) delades det grekiska riket mellan hans
generaler. Aristoteles' berömda bibliotek
flyttades till Alexandria i Egypten. Här uppstod
ett nytt kultUi'ellt centrum, och här nådde den
grekiska vetenskapen sin höjdpunkt.
J(tolemaios' världsbild
Den klassiska uppfattningen av världsalltet var
att planeterna rörde sig i gudomliga cirkelbanor
runt jorden. Men noggranna observationer
visade att himlakropparnas banor knappast var
några perfekta cirklar. Ibland kunde man se på
himlen hur planeterna faktiskt gick bakåt i förhållande till fixstjärnorna. De antika tän-
6
ELD
sommar
gul galla
vår
JORD
höst svart
blod
galla
LUFT
\
/
VATTEN
Empedokles' lära om de fyra elementen
jord, vatten, luft och eld vidareutvecklades
under antiken.
De fyra kroppsvätskorna passades in i mönstret
liksom !irstiderna och temperamenten.
Hos sangvinikern dominerade blodet,
hos melankolikern den svarta gallan.
Aven de olika kroppsdelarna, smakerna
och människans !ildrar fick sin
bestämda plats.
T
hales var den förste av de antika naturfilosoferna som försökte ge en samlad bild
av jorden och dess plats i universum. Han hade
också en teori om vad allting bestod av.
vinter slem
Urämnet
Sangvinisk
Melankolisk
Va tten förekom i naturen i tre olika former fast, flytande och gasform. Thales ansåg därför
att allting bestod av vatten. En annan tänkare
från Miletos, Anaximenes, menade att allt
bestod av luft i olika förtätade eller förtunnade
former. Herakleitos från Efesos hävdade att
elden var urämnet. På 400-talet f.Kr. framlade
Empedokles från Sicilien sin elementlära. Det
fanns fyra ursprungliga element, som genom
blandning kunde ge alla existerande ämnen. De
fyra elementen var jord, vatten, luft och eld.
Aristoteles tog upp elementläran och
dä~igenom kom den att behärska hela
medeltidens syn på matenen.
Livet
Den här bilden visar
medeltidens syn pli den
antika vetenskapen.
Str!ikkvartetten symboliserar
harmonin mellan Platons,
Aristoteles', Calenos' och
Hippokrates' läror.
En harmoni som knappast
existerade i verkligheten,
men som man ända in pli
1500-talet sökte p!ivisa.
Läkekonsten stod högt i antiken. På 400talet
f.Kr. bildades kring Hippokrates på ön Kos i
Jonien den hippokratiska läkarskolan. Läkarna
var praktiker, de studerade och behandlade
kroppsliga funktioner som andning och
matsmältning. Galenos ansåg att kroppen
behärskades av fyra kroppsvätskor, som när de
kom i obalans, medförde olika sjukdomar.
Aven Galenos gällde som en auktoritet långt in
på 1500talet.
7
Aristoteles
Människan
Däggdjur}
Valar
Reptiler
Fiskar
J
Insekter
Mollusker
Högre växter
Lägre växter
Själlösa ting
H ögst på Naturens stege
placerar Aristoteles
människan, i botten
de själlösa tingen, däremellan
växter och djur.
Före Aristoteles kände man till 100
djurformer. Aristoteles finner och
klassificerar ytterligare 420. Enligt
traditionen hade han god hjälp
av sin hustru.
8
Ordet filosofi betyder kärlek till visheten.
Filosofins begynnelse är människors undran,
säger Aristoteles, hon utsträcker sitt frågande från
det näraliggande till allt större ting.
Aristoteles' eget liv är en ständig strävan efter
ökat vetande, och han blev också i ordets sannaste
mening polyhistor, dvs. djupt lärd inom en mängd
områden. Han studerar hönsäggets utveckling och
bläckfiskens fortplantning. Han undersöker tragedins väsen och olika statsformers föroch
nackdelar. Han förklarar himlakropparnas rörelser
och skriver om "själen" hos växter, djur och
människor. Han beskriver tingen i världen som en
oupplöslig enhet av form och materia, där den
rena formen är det absolut högsta. Han grubblar
över det högsta goda: lyckan, i självförverkligande och harmoni. Han samlar och
systematiserar antikens vetande. Hans favoritämne är biologi, men han gör också
grundläggande insatser i vetenskaper som fysik,
logik, meteorologi och samhällslära. De flesta av
Aristoteles' skrifter har gått förlorade, men en del
av hans föreläsningar finns bevarade. Den
islamitiska kulturens ledande filosofer och
naturforskare betraktade Aristoteles som "den
förste läraren", och via dem blir han på 1200-talet
på allvar känd i Västeuropa. Sedan hans filosofi
stämts av mot det kristna dogmsystemet, upphöjs
han av katolska kyrkan till ofelbar auktoritet och
blir "Kristi föregångare i världsliga ting" och "alla
goda konsters ständige diktator". Hans inflytande
skall visa sig både inspirerande och ödesdigert.
Jorden ocb solen
byter plats
Under m edeltiden var astronomin den högst
värderade av alla naturvetenskaper.
Behovet av ett ordna t tid- och kalenderväsen
gav astronomin en förankring i den
praktiska verkligheten. Som en följd
av de betydande kunskaperna i astronomi
följ de ett intensivt intresse för astrologi.
Tron p/l stjärnornas inflytande
p/l människans liv var stor.
Kartan visar de viktigaste platser och personer
som nämns i det här kapitlet.
o
A rhundradena efter Kristus nådde den
grekiska vetenskapen sin höjdpunkt i
Alexandria. Romarna däremot ägnade sig
mest åt att administrera sitt väldiga rike.
Det blev araberna som skulle bevara och
utvidga den grekiska vete nska pen .
Araberna bevarar antikens
lärdom
På 600-talet e.Kr. framträdde Muhammed
med en ny religion. Det arabiska väldet
bredde ut sig i Mindre Asien, Persien,
Nordafrika och Spanien. Under ledning av
de mäktiga och lärda kaliferna i Bagdad
översattes grekernas filosofiska och naturvetenskapliga arbeten till arabiska. Dessutom infoga des lärd om från perser, indier
och kineser. Den arab iska ku ltu ren var
ända fram till 1DOC-talet vida överlägsen
den kristna.
Mot slutet av 1000-talet började kristenheten visa större intresse för arabisk lärdom. De gamla grekiska verken översattes
nu från arabiskan till latinet , västerlandets
lärda språk. Det var främst via Spanien
och Sicilien som detta kulturflöde kom.
9
D
en bild av världsalltet som gällde
under medeltiden var den som tecknats av
Ptolemaios i Alexan dria p~ lOO-talet c.Kr ,
Jorden var ett kl ot i universums centrum
och runt jorden cirklade planeterna.
Kyrkans makt
Ptolemaios
Katolska kyrkan dominerade under medeltiden kultur och vetenskap i västerlandet.
Det var i kyrkan och klostren som undervisningen bedrevs, och de flesta lärda män
var präster eller munkar. Kyrkans språk,
latinet, blev också de lärdas språk och det
officiella språk som talades av diplomater
och sändebud.
När de antika författarna återupptäcktes
i Västeuropa betraktades dc till en början
med misstro - de var ju hedningar. Men
tack vare framstående kyrkliga filosofer,
som t.ex. T homas av Aqu ino, lyckades
man förena den antika filosofin med den
sanna, kristna läran. Aristoteles hade talat
om en evig och oföränderlig värld ovanför månen och en föränderlig och ofullständig värld under månen och på jorden.
Därutanför fanns fixstjärnorna och ytterst
den "förste röraren" eller Gud.
Rangordningen av himlakropparna tänkte
man sig under medeltiden gälla även jordiska förhållanden. Inom kyrkan fanns
överst påven, därunder kardinaler, präster och längst ner folket. Inom det världsliga livet såg man en liknande hierarki med
kejsaren och de olika småfurstarna som
höll undersåtarna i stränga tyglar.
Astronomin var under medeltiden
den förnämsta naturvetenskapen, Omkring
år 1375 skriver en naturvetare:
"Det tillkommer varje friboren och begåvad
människa att kä nna till elementens antal
och ordning och himlakropparnas rörelse."
10
Ptolemalos levde i Alexandria
på IDO-talet e.Kr. Han var sin tids
främste astronom och geograf. och hans
världsbild gällde som den rätta
under ett och ett halvt årtllsende.
An större auktoritet fick Ptolemaios
när katolska kyrkan godtog hans teorier.
Bilden ovan är frlln 1400-talet
och föreställer Kosmos (v ärldsalltet)
med Kristus och apostlarna.
U nder antiken och medeltiden utvecklades astronomi och geografi jämsides.
Astronomiska kunskaper var nödvändiga
för att bestämma en orts geografiska läge
och för att kunna rita kartor. Hipparkos
(160-125 LKr.) i Alexandria bestämde
läget för en mängd platser på jordytan,
och han införde begreppen längdgrad och
breddgrad. Ptolernaios konstruerade en
världskarta som byggde på Hipparkos' observationer. Under medeltiden herfanns
en ptolemaioskarta som väckte stor beundran. Den var vida överlägsen europeernas kartor, och med utgångspunkt från
Ptolernaios' skrifter konstruerade man nya
världskartor, "prolernaioskarror", som användes långt in på 1500-talet.
Araberna byggde vidare på
grekernas astronomiska
leunnandc . De seglade ut på
Indiska oceanen.
För att mäta stjärnhöjden
och bestämma positionen
konstruerade de bl.a.
astrolabiet.
På ptolemaioskartorna bestod den kända
världen av Europa, Afrika och Asien.
Bäst kände man till Medelhavsområdet
och det blev också mest noggrant
återgivet på kartorna .
11
G
rekiska nat urfi losofer som Pyr hageras och A risto teles had e gett sin beskrivning av universums byggnad. Pto lemaios
fullstän digade bilden och blev en auktoritet under 1500 år.
opernikus
Kopemikus föddes år 1473.
H an var präst och ville
inte ge sig in i någo n
strid med katolska kyrkan.
Inte förrän han låg på sin
dödsbädd år 1543 gav han
lit sitt stora verk.
Det första steget mot en mo dern världsbild togs genom Kopernikus. Hans missnöje med Ptolernaios' system berodde
framför allt p3 att ha n ansåg det så tilltrasslat. Kopernikus ville visa att solens,
månens oc h planeternas rörelser bildade
ett system av likformiga cirkelrörelser, och
han ville göra det utan Ptolemaios' nödlösningar i form av otaliga epicykler och
sfärer. Han prövade ett heliocentriskt system, dvs. med solen i centrum, och det
verkade som om han kommit på den geniala lösningen.
Men i fortsättningen gick det inte lika bra.
Innan Kopernikus var färdig med sitt verk
innehöll det lika många konstigheter som
Prolemaios'. Så sent som år 1600 fanns det
bara en handfull övertygade kopernikaner,
en av dem var Galilei.
l centrum av Kopernikus' uniuersum
[anns solen, därutanför planeterna
i sina banor. Först Aferhurius och Venus,
så jorden med månen och därutanför Mars,
[upiter och Saturnus. Alla dessa himlakroppar
var syr/liga med blotta ögat och hade
varit kända ända sedan antiken.
Det viktigaste var att K opemikus slog fast
att jorden på ett dygn roterar ett
varv kring sin axel och att den på ett år
går ett varv kring solen.
Det grundläggande felet med Kopernikus'
teori var att han höll fast vid
de "gudomliga" cirhelriirelserna.
Det här träsnittet från omkring år 1500
sym boliserar hur människan, ny /t.ken och
med ny förvärvade k unsk aper, tran ger
genom st;ärnev alvet och blickar ut
mot oändligheten .
12
A
r abern a var medeltidens f rämsta geogr afer såvä l te oretis kt so m praktiskt. Hela
de n d å kä nda världen geno mkorsades av
arab isk a up p täcktsresande, de seglade ut på
I ndiska oceanen och nådde ända ti ll Kina.
De stora upptäckterna
Träsnittet från år 1493 visar spanjorernas ankomst till Amerika. På några
få årtionden utforskades Syd- och Centralamerika. Aztekernas och
inkaindianernas högkulturer jämn ades bokstavligen med marken.
Fantasifigurer ur gammal
reseskildring. Berättelser
om invånarna i nyupptäckta
länder gick från mu n till
m un , och resultatet blev
dessa verklighetsfrämmande
monster.
Sp anien oc h Portugal b lev allt starkare
som sj ömakter. C o lu m b us seglade på
spanskt uppdrag västerut och nådde Amerika år 1492. Portugisen V asc o da G am a
fan n år 1498 sjövägen run t Afrika till
Indien. Dessa resor, som var början t ill
den europeiska kolonisationen, fick stor
ekonomisk och kulturell betydelse. Europ as sjömakter lade under sig handeln med
an dra kontinenter. Skeppen frå n Afrika,
Indien oc h Amerika fy lldes med guld, silver, tyger och elfenben. Ma rx skriver om
denna tid:
"Upptackten av guld- och silverfyndigheter i Amerika, utrotningen och fö rslavan det av den infödda befolkningen, som levande begravdes i gruvorna, den begynnande erövringen och utplundringen av
Ostin dien, Afrikas förvandling ti ll en jak tmark för handel med negerslavar - allt
detta kan betecknas som den kapitalistiska
produktionsperiodens morgonrodnad."
Rikedomarna strömmade till Europa, och
köpmannaklassen fick allt större inflytande . Na turforskarna tvingades lösa en rad
nya problem. Man behövde större och
snabbare fartyg, bättre metoder att bestämma positionen till havs och att bestämma den exakta tiden för ebb och flod.
Behovet av metaller, främst som betalningsmcdel, ökade och gruvdriften utvecklades till en storindustri. I gruvorna behövdes också effektivare pump-, hiss- och
ven ti la tionsanordningar.
Dessa praktiska behov ledde till en intensiv forskning framför allt inom astronomin, optiken och mekaniken . Den vå ld samma ekonomiska utvecklingen hade den
allra största betydelse för d en naturveten skapliga revol u tionen på 1600-talet. Man
kan också iaktta hur vetenskapens cent r u m följer flödet av kapita l från Norditalien på 1400- t alet , över Nederländerna
för att så småningom via E ngland och den
in d ust r iella revo lutionen nå U SA p å 1800t alet.
13
K
opern ik us' teori om universums
byggnad blev aldrig allmänt vedertagen.
Det system han åstadkom var ungefär lika
inveckla t som Ptolernaios', oc h det skulle
behövas snillen som Galilei och Kepler för
att inse dess betydelse. Under de följand e
årtiondena samlades material och argument, och marken förbereddes för de omvä lv ningar som skulle komma.
Galilei
Teckningen är av Galileis
egen penna. Han s
observationer av
solfläckarna lå1{ till
grund fö r teo rin om
solens rotatio n.
Galilei tillverkad e en kikare och kund e
med den göra en rad epokgörande ob servationer. Han upptäckte att Vintergatan
bestod av tusentals "nya" st järnor, han
upptäckte att månen inte var jämn och slät
utan hade berg och dalar, han observerade
att solen hade fläckar och att jupirer hade
fyra m ånar som uppenbarligen passerade
rakt igenom Ptolernaios' kristallsfär. Ti ll
slu t slog ha n fast att Venu s visar faser p recis som månen , och att den cirklar runt
jorden.
Alla dessa ob servationer stödde Galil ei i
t ron p å ett heli ocentriskt universum , d vs.
med so len i centrum. Han förfäktade sina
åsikter med sådan kraft och iver att kyrkan ti ll slut såg sig tvungen att förbjud a
hono m lära ut sin teori .
I
det längsta motarbetade k y rkans män
och Aristoteles' anhängare tanken på ett
heliocentriskt världssystem. När tiden äntligen var mogen för ett erkännande, var
det inte längre Kopernikus' teori som var
aktuell.
Brahe
DC
Kepler
Dansken Tycho Brahe var det senare ISOCtalets främste astronom. På ön Ven i Oresund utförde han under 20 år en impon erande mängd astronomiska observationer,
som överträffade allt tidigare i noggrann het. De sista åren av sin levnad tillbringade han i Prag med tysken Kepler som lär junge. Bra he var i första hand observatör.
Han kunde inte dra de rätta slutsatsern a
av sitt värdefulla observationsmaterial. Det
behövdes ett snille som Kepler för att
br inga reda i det hela. N är Brahe dog år
] 60 ] fic k Kepl er öve rta det omfattande obser vat ionsmaterialet och det var ur detta
som han till slut lyckades räkna fram sin
revolutionerande teori.
Planetbanorna var ellipser med solen i ena
brännpunkten. Hela komplexet med cir klar och epicykler sopades borr för allt id.
Keplers arbete omfatta r 20 ma ssiva vo lymer, och den möda han lagt ner på sina
beräknin gar är fullkomligt häpnadsväckande. Han säger: "Om ni finner d etta arbet e svårt och t röttsamt att föl ja, beklaga
m ig, t y jag har upprepat dessa beräkninga r
70 gån ger, och jag har ägnat fem år åt denna teori för Mars."
Plane t
T y cho Brahe ut förde
sina observatione r från
Uransenborg på ön Ve n. ,
Han behand lade sina
'undersåtar" så illa att
han tv ingades lämna
Danmark och bosätta
sig i Prag .
14
Kepler upptäck te att planetbanorna v ar
ellipser m ed solen i ena brännpunkten.
Planeten rör sig hastigast när den är
nära solen. En tänkt linje mellan
solen och planeten sveper under sam ma tid
över lika stora y to r av ellipsen.
På teckning en är, för ty dlighets sk ull,
ellipsformen överdriven.
A
mikens naturfilosofer kom ald rig med
någon hållbar för kla ring till varför planeterna cirklade run t jorden', Kop erniku s
kunde inte förkla ra varför de cirklade runt
solen, och Keple r kunde inte förk la ra v arfö r de rörde sig i ellipser runt solen. Det
var Newton som ko m med förk lari ngen .
Newton
Newto n anses av många
v ara dm störste fy sik ern
genom tiderna. Han lö ddes
Jr 1642 , och innan han fyllt
25 haJe han gjort sina
vik tigaste upptäckter .
I Newtons m ekanik är det inte längre cirkelrörelsen, utan den likformiga, rätl injiga
rö relsen som är den naturliga. En avvikel-
PJ Il OD-ta /tt fö retogs m ån~a geografjska
/o rskningsfärdtt. De "vita J/ärkarna" på
v ärldskartan bleo allt färre och m indre .
se frln denna rörelse kan en dast åst ad komm as genom inverkan aven kraft. H an an t og att alla kroppar p åver k ad e varandra
genom en gra vitation eller t yngdkraft.
Månen ci r klar runt jorden på grund av
jo rdens dragn ingsk raft, fann s inte d en så
skulle månen fortsätta i en rätlin jig ban a
bort fr ån jorden. Alla planeternas rörelser
förk larades på sam rna sätt. N ewton h ärledd e Keplers elliptiska planetbanor ur
gravita ti onslagen, ha n be räk nade solens
och planeternas ma ssor, jordklotets avplattning vid poler na och teori n för ebb
och flod.
Tyvärr vu det inte många som kunde begripa N ewtons arb ete . H an utform ade det
geometriskt för att göra be visen svåra,
"för att slippa p lågas av små halvlärda
matematik er " . Först ett sty ck e in på t 700ta let började Newtons betydelse me ra allmänt inses i internation ella fackkretsar . Då
blev h ans anseende däremot desto stör re .
Han hade giv it en tillfredsställande och
slutgilt ig förk laring av himlakroppar na s
rörelser. De nyupptäckta natur-lagarn a
gällde såvä l på jorden som i universum .
Komplettering arnas årh u nd rad e
U nd er f örsta hälf ten av 1700-ta let återgic k
utv eck lin gsta kten till de t mer normala.
Visserli gen gjordes betyda nde framsteg,
fr amför allt ino m kemin och geologin,
me n de t kan inte jämfö ras m ed de n vå ldsam ma int ellektuella ak tiviteten på I6 CCtal et . I7 00-talet dom iner ades av den
strömning som k allas U pplysningen, och
som had e sit t ursp r ung i Fra nkrik e. Fö rnuft och vete nska p sku lle ska pa en ny och
upplyst män niska. Tiden fick sitt u ttryck i
den fr anska encyklopedin, som u t kom i 21
volymer mellan år 1751 oc h 1765 un der
led ning av Dideror .
Vet enskapl iga sällskap bilda des som stimulera dc fo rskningen oc h försö k te sprida lärdom t ill allm änh eten. Geografiska expediti oner sändes ut, int e för att som på
I 50D-talet uppt äcka, utan för att vetenska pligt utforska. Ma n sam lade in växter,
d ju r oc h m ineral so m togs hem fö r u nd ersökning och klassificering. M an upptäckt e
Aus t ralien och utforsk ade kontinentern as
inre. Kort sagt, m an st rä vade efter att fullstä ndiga bilden av jordk lote t.
15
Galilei
.f..-,.
..,.
'r • "f.
...
:
.
N
1/
' .at
0 ·10
.
\........ ./ (
1~ '"
'f:'
,"
t.
<r
Galilei Ilpptäcker i sitt
"märkliga synglas" att
fyra månar kretsar kring
[upiter. Kopernileus' teori
om [ordens bana mm solen
får stöd.
är Galilei föd des var Aristoteles fortfarande den store auktoriteten, och jorden
alltjämt universums centrum. Galilei ifdgasätter Aristoteles' läror och utforskar
universum. Med honom växer den nya
världsbilden fram. I "Stjärnornas budbärare" skildrar han vad ingen för ut sett:
Vintergatans stjarnvimrnel, Jupiters månar, solens fläckar. Hans iakttagelser stöder Kopernikus' teorier och hotar Bibelns
och Aristoteles' läror. Trots kyrkans varningar utvecklar Galilei sina tankegångar
om universum i lysande skrifter. Slutligen
ställs han inför inkvisitionen. Vetenskapsmannen är besegrad - men inte hans sanningar.
Galilei var inte bara astronom. Inom mekaniken var han banbrytare. Hans studier
av kroppars rörelser ligger till grund för
den moderna dynamiken och Newtons
världsbild .
Galilei tar själv reda på hur verkligheten
är beskaffad . Han nöjer sig inte med att g1
till de gamla auktoriteterna, utan ger experiment och observation en central tall ning i sin forskning. Härmed skapar han
en ny och fruktbar metod för vetenskapsmännen att arbeta efter.
L
' Q
___ ._ _.
16
r
LJ V .Vf
l ~ umpci!m,,, Joann , A ll/om'" hr:l';-Iettm .
M . .DC.
XL~I·_ ::""-
~~
Galileis "Dialog om uiirldssystemen"
förbjöds av inkvisitionen. På titelsidan
Aristoteles, Ptolemaios och Kopernikus,
före trädarna för den gamla och den nya
världsbilden.
De vises sten
Grekiskt krukmakeri från
500-talet f.Kr. Fram till
senmedeltiden föregicks ofta
vetenskapliga framsteg
av redan existerande hantverk
och teknologi.
A
risroteles hade h ävd at , at t elementen
k u nde förvandlas i varandra, och att " lägre" substanser kunde förvandlas i "högre"
och ädlarc. U nd er närmare 2000 år försök te man sedan framställa gu ld och andra
ädla me taller av ol ika ämnen, inte minst ur
kvicksilver. Kemisternas förcgångare un der äldre ti der b rukar kallas alkemister
och deras verksamhet alkemi (från arabiskans al kirnija),
De vises sten
N uförtiden kan man i
kärnreaktorer för v erkliga
alkemisternas dr öm.
K vicksilver ( H g)
övergår genom beskjutTling
med neutroner (n) till
guld (A u) . Formeln anger ett
modernt sätt att med ett
enkelt sym bolspråk
uttrycka hur reaktionen
går till. Det bör
tillägga s att det här sättet
att framställa guld inte är
någon lysande affär.
De arabiska alkemisterna var ofta läka re .
D e för de me d sig de mångtydiga form ler na för elementens förvand ling ti ll Spanien.
där de sögs upp i de n gryende västerländska medeltidskulturen. Från 12aO-talet till
alkemiepokens slut på 1600-talet kom sökandet efter " de vises sten" att spela stor
ro ll. Man trodde att denna mystiska och
underbara materia kunde användas för att
framställa ädla me ta ller och blan d mycket
annat också bota sjukd omar och förlänga
livet. D e me deltida alkemisterna menade
att metallerna i ol ika p roportioner består
l jakten pli "de vises sten", som skulle
omvandla oädla metaller till guld , blev
alkemisternas laboratorieutrustning
alltmer avancerad och fantasifull .
av två " väsen" : k vicksilv er och svave l.
Denna enkla uppfattning om materiens
sammansä ttning blev så småningom alltmer komplicerad, och alkemin trängdes
undan av den nyktra kemin. A lkemisterna
hade emellertid kunnat göra en hel del
upptäckter och uppfinningar av praktisk
betydelse. De hade, visserligen slum pm ässigt, framställt både svavel- och salpetersyra, kali- och natronlut och en mängd
meta llsalter. Dessutom hade laboratoricutrustningen genom deras arbete utvecklats
och förbättrats .
Det kunde emelle rtid ha sina sidor att vara
alkemist. D et var vanligt att de anställdes
vid hoven för att bättra på furstarnas finanser. Där gick de ofta våldsamma öden
till mötes. Om de miss lyckades, eller om
guldet visade sig vara falskt, straffadcs de
naturligtvis hårt. O ch " lyckades" en alkemist med sin omöjliga uppgift - det var
faktiskt inte alltid möjligt i dessa tider att
skilja på falsk oc h äk ta va ra - hän de det
att han un der tortyr tvingades avslöja formeln för "de vises sten" oc h seda n dödades
för att inte h emligh et en sk u lle spridas.
17
N
är grekerna "uppfann" ato men skapad es ett av grundbegreppen fö r de n moderna nau trvete nskapen. Vi ka n säga uppfan n, eft ersom atombegreppet tillkom mer
som följd av logisk spekula tio n än geno m
systematisk iak ttagelse och experiment.
utvecklingen på atomteorins om råd e. I
stä llet för tomrummet hävdad e Aristoteles
ta nken på en eter. Denna eter skulle vara
ofö ränd erlig och utgöra den sub stan s so m
de himmelska tingen är skapade av.
Den nära nog två t usenå riga alkemis tiska
perioden närmade sig sitt slut, när Parace1sus på 1500-talet började bereda läkemedel med kemiska metoder. Men än då
levde han kvar i alkemisternas fö restä llning och trodde att vä rlden var up pbyggd
av de tre principerna kvicksilver, svavel
och salt. van Helmont, som levd e på 1600talet, fö rkastade inte bara dessa t re "väsen", utan ock så antikens fyra element:
jord, vatten, luft oc h eld.
Flogistonteorin
Under början av 1600-talet gjordes flera försök att undersöka luftens natt/ r.
Otto von Geericke pumpade luften ur tv!l ihåliga halvklot av brons,
de "magdeburgska halvkloten". På grund av den yttre luftens tryck på
halvklotens utsidor kunde inte ens två fyrspann dra isär dem. Han k,m de
också bestämma luftens täthet (d ensitet).
Engelsma nnen Robert Boyle ka n bet raktas
som gr unda re av kemin som vetenskap.
Han introducerade unde r and ra hälft en
av 1600-talet en ny arbetsmetod, som i likhet med Gali leis gick ut på för utsättningslös forskning. Förr had e man först tänkt
och sedan tillämpat sina tankar på ve rkligheten. N u sk ulle m an fö rst se noga efter
hur verkligheten var beskaffad och sedan
tänka ut allmä ngiltiga teorier. Aris toteles
Materiens och tomrummets
problem
Ca 40 LKr. framförde Demokritos tankar om ett absolut tomt rum. Detta vacuum försåg han sedan med materia i form
av odelbara atomer. Genom kombinationer aven mångfald atomer kunde olika
ämnen bildas, som delvis fyllde detta rum.
Han säger själv: "Vi säger sött, vi säger
bittert, vi säger varm t, vi säger kallt, men
i verkligheten existerar ingenting annat än
atomer och tomrum."
Före Dernokritos hade Empedo klcs förkunnat att ett fåtal enkla element formade
all materia. Dessa element var jord, vatten, luft och eld. Aristoteles anslöt sig till
Empedokles' teorier och mot Dernokritos
invänder han: "Vacuum kan inte existera.
därför att i vacuum måste alla kroppar
falla med samma hastighet, vilket är omöjligt." Sådana godtyckliga påståenden parade med teser om elementförvandling
kunde genom Aristoteles' stora auktor irer
få fritt spelrum och hämmade för lång tid
18
Mikroskopet är ett
exempel på den nya
tidens teknologi.
Det avslöjade "den lilla
världen" precis som
teleskopet avslöjat
"den stora världen" .
S tieciellt utnyttjades
det i börja n för
undersökningar inom
det biologiska omr ådet .
[
på experim ent. I själva verket var den en
fortsättn ing på Dernokrit os' och Boyles arbeten. Dalton ställde också upp en atomvik tstabell som Berzelius vidareutvecklade.
Genom förfina de ana lysmeto der gav Berzelius atomteor in och de kem isk a reaktionslagarna bindande verklighetsföranknng.
Materieforskningen h ade startat med de
joniska naturfilosofernas spekula tioner på
SOC-talet f.Kr. I me r än 2000 år hade man
brottats med ti ll synes olös liga problem.
Nu äntligen kunde man tala om en mod ern vetenskap grundad på systematiska
iakttagelser och för utsägelser om utfallet
av experIment.
Lauoisier kunde med den här
anordningen framställa rent
syre ur kvicksilveroxid.
Han fan n att syre ku nde
underhålla förbränning och
att det gick att andas.
Härigenom hade han
vederlagt [logistonteorin,
hade förk larat att eldens "element" frigjordes vid ett ämnes förbränning. l början av I700-talet for mulerade man den
s.k . flogistonteorin. När ett ämne, t.ex,
t rä, brinner avger det eld och rök och förvandlas till aska. Det mys tiska "eldämnet"
kallades flogiston (av grekiska phlox =
flamma). Vad som förbryllade kemisterna
var att förbränningsresterna faktiskt vägde
mer än de ursprungliga ämnena tillsammans, detta trots att de dessutom avgivit
flogisten. Lav oisier, som i slutet av 17COtalet var världens ledande kemist, kunde
konstatera att den brinnande kroppen ingår en kemisk förening med syre från luften. Det förklarade varför förbränningsresterna vägde mer än de ursprungliga ämnena. Han bevisade också experimentellt
lagen om massans konstans, som innebär
att summorna av de reagerande ämnenas
massor förc och efter en kemisk reaktion är
lika.
Kemisterna börjar v äga
J slutet av I700-talet var tiden mogen för
en syntes av vetandet inom materietorskningen. Atomteorin fick fler och fler anhängare. Man började inse att det fanns
många olika sorters atomer, och att de hade olika massor och egenskaper. Vågen
blev ett av kemisternas viktigaste hjälpmedel. Dalton kunde i början av I8CO-talet
formulera en atomteori som var grundad
R
örelsens problem hade sysselsatt den
mänskliga tanken seda n urminnes tider.
Ibland gick spekulationerna egendomliga
vägar. Parmenides hävdade omkring 500
f.Kr. att all rörelse var synvill a, och att i
verkligheten allting var orörligt.
Varför rör den sig?
Aristoteles byggde hela sin naturfilosofi på
förändringen som någonting som finns inneboende i all såvä l död som levande materia. Förändringen går i riktning mot ett
förutbestämt må l - som när det av hönsägget blir en kyckling. På samma sätt resonerar han om rörelse i rummet och påstår att rörelsen måste orsakas -av att varje
föremål strävar efter att uppnå sin "naturliga Ort", som när en sten faller till marken, eller när röken från en eld stiger mot
skyn. Han kände till accelerationen, dvs.
art farten hos den fallande stenen förändrades. Därvid tog han med i beräkningen
hur stort motstånd det medium gör i vilket kroppen faller. Om detta medium inte
gjorde något motstånd alls skulle kroppens
hastighet bli oändligt stor, en slutsats som
Aristoteles finner orimlig, och härav drar
han en annan lika orimlig slutsats, nämligen att tomrum eller vacuum inte kan existera. Den kastade stenen utgjorde ett knepigt mellan fall. Aristoteles tänkte sig emellertid att det bildades virvelrörelser i luften bakom stenen, som sköt den framför
sig tills "virvelkraften" tog slut, och stenen
sjönk mot sin naturliga ort.
19
Hur rör den sig?
Galilei visade att man
kunde dela upp rörelsen i
tv& mot varandra uinleelriita
komponenter.
Med hjälp aven träränna
kunde Galilei studera
accelererad och likformig
rörelse . Tiderna mätte
han genom att väga vatten
som i en fin str åle
sprutade ur en behållare
under det att kulan rullade.
Han fann att kulan fr&n
stillast ående förflyttade
sig v ägst räck or som var
proportionella mot
kvadraterna
på rulltiderna.
P& den horisontella delen
av rännan rörde sig kulan
med likformig hastighet,
dvs. förflyttade sig lika
sträckor under lika tider .
Den aristoteliska rörelseläran stod sig långt
in i medeltiden . Buridan och Oresme diskuterade på 1300-talet ändring av rörelse,
dvs. acceleration, men deras viktigaste insats var att ersätta virvelrörelserna med
impetus, En kastad kropp förs framåt av
en levande kraft, impetus, som så småningom avtar, precis som när en uppvärmd
kropp svalnar.
Mot slutet av 1500-talet var det tid för
Galilei att träda in på scenen. Han bringade ordning i begrepp som hastighet, acccleration och rörelse. Han förklarade hur
kaströrelsen kunde upplösas i två, samtidigt verkande, komponenter, en vertikal
och en horisontell. Utan att på något sätt
vara den förste som arbetade experimentellt, utarbetade han en ny vetenskapsteori, som till stor del stöder sig på experiment. Vad Galilei i själva verket åstadkom
var att beskriva hur rörelsen är beskaffad
och detta genom att använda ett matematiskt språk.
IUI" 1;'111,·, ~"II/J
·" lL\
nr pn·
Newton
~-- -4)
'"2.
r; G m1~1
r
m,
Newtons gravitationslag.
Kraften som verkar mellan
två kroppar uttrycks
med formelspråk p& det
här sättet.
20
Isaac Newton (1642-1727) blev den som
fullföljde och kompletterade Galileis arbete. Med ett antal fundamentala lagar och
hypoteser lade han grunden till mekaniken
och därmed till den moderna fysiken.
Denna mekanik ger bl.a. orsakerna till
kroppars rörelse i förhållande till varandra. Ett exempel är gravitationslagen. En
kropp, t.ex. en sten, har massa, dvs. vad vi
ofta brukar kalla för tyngd. Newton antog
att två kroppar dras till varandra med en
kraft som blir större ju större kropparnas
massor är. Men kraften avtar hastigt med
avståndet mellan kropparna.
Om man står på jorden och håller en sten
i handen känner man hur den pressas ned
mot jorden. 1 själva verket påverkar stenen och jorden varandra med lika starka
men motriktade krafter. Detta är gravita -
Före Galilei föreställde man sig gärna
en kast- eller projektilbana på det
här viset. Det som drev fram projektilen
var en inneboende kraft, impetus,
som hade överförts fr&n krutladdningen.
Projektilen rörde sig hela tiden rätlinjigt,
först uppåt, tills im petus tog slut,
sedan föll den rakt ned.
ti onslagen. - Jorden har ju ofantligt mycket större massa än stenen. Det gör att om
man släpper stenen kommer kraften att
sätta den i rörelse ned mot jorden och inte
tvärt om!
Om man håller stenen stilla så påverkar
man ju faktiskt stenen med en kraft underifrån, så att den inte faller ned. Den
uppåtriktade kraften är lika stor som den
nedåtriktade dragningskraften från jorden.
Detta är Newtons tredje lag.
Om handens kraft att understödja stenen
är större än den nedåtriktade kraften skulle stenen börja röra sig uppåt, ja, den skulle till och med accelerera. Detta är Newtons andra lag.
Om vi istället kastar iväg stenen åt sidan
och låter den glida iväg friktionsfritt p3.
ett horisontellt underlag kommer den att
fortsätta med oförändrad fart tills något
tar emot. (I det här fallet kommer den att
följa jordytans krökning.) Detta är Newtons första lag. Med Newtons mekanik låg
vägen öppen för en våldsam utveckling av
naturvetenskaperna. Den hade också stor
betydelse för teknologin och för den begynnande industrialismen. Det var först
omkring år 1900 som Einstein kunde ifrågasätta Newtons tankebyggnad.
E
lektriciter och ma gn etism var som fenomen tid igt kä nda. Thales kunde framstä lla gnidningselekt rici tet med hjälp av
bärn sten oc h kattskinn. Men han förm~d­
de in te dra några slutsatser om betydelsen
av att ste ne n d ro g till sig lätta föremål,
t.ex, dun. - Mag ne tkompassen kom i
bruk i Kina på 300-talet e.Kr. och i Euro pa kring år 1200.
Newton in tresserade sig
inte bara för me ka nik
utan också lör op tik.
H an visa de bl.a. att
det vita solljuset i ett
prisma bröts i regnbågens
alla färger.
. ;);". Elektromagnetismen
Under en demonstration inför ett lärt
sällskap försökte Örsted lå kompassnålen
att svänga när han släppte ström genom
ledningen - men misslyckades. Skandalen
var nära, men när alla var i färd med
att lämna lokalen stod plötsligt
sammanhanget klart för honom. Han
orienterade ledningstråden i en annan
riktning och den väntade effekten inträdde.
I ytterligare 500 ~r be traktades både elektricitet och magnetism närmast som kuriosa. N ågot meningsfullt samband mellan
dem kunde inte konstateras förrän Orst ed
år 1820 förband polerna i ett batteri med
en ledningstråd och placerade en kompassnål bredvid. När han släp pte på strömmen
avvek kompassnå len från nord-sydlager,
och sambandet mellan elektricitet och
magnetism var bevisat. Men ännu återstod
den korrekta tolkningen av d etta och liknan de experiment. Problemet togs upp av
Faraday som införde begreppen elektriskt
och magnetiskt fält. Han upptäckte också
att magnetiska fält som varierade i styrka
gav upphov till elektriska strömmar i en
ledning som befann sig i magnetfältet.
Därmed var steget inte långt till de elektriska generatorerna och motorerna.
På det teoretiska området kunde Ma xwell
mot slutet av 18aO-talet sammanfatta fenomen som elektricitet, magnetism, och
ljus till teorin om elektrodynamiken . Denna elektrodynamik är en lärobyggnad helt
fristående från den newtonska mekaniken.
Men man menade att dessa båda teorier
tillsammans skulle räcka till för en beskri vning av alla i naturen förekommande fenomen. Allt som nu återstod var detaljstudier, men föraningar om 1900~talets
omvälvningar inom naturvetenskapen saknades ändå inte: "Det som härstammar ur
erfarenheten kan alltid korrigeras av erfarenheten."
Ver ka n av ett mag netiskt
fält blir synlig om mari
placerar en stav mag n et
unde r ett papp er som är
bestrött med j.1.rnfzlspån.
Sp.1nen ordnar sig ej ter dl'
m agnetiska kraftlm]erna.
21
Berrelius
tv~
D
e
största i d en svenska vetenskapens histo ria är Berzelius och Linne. Likheterna mellan dem är mänga, Linne beskriver och ordnar världens växt- oc h
djurarter. Berzelius identifierar mänga av
de gru ndämnen som bygger upp all materia. Linne skapar ordning och reda i botaniken. Berz elius inför fasta normer och arbetsmetoder inom den unga och kaotiska
kemin och möjliggör dess enorma utveckling under 1800-talet.
Berzelius arbetade länge under ytterst primitiva förhållanden . Teckningen
föreställer ett arbetsbord och en diskanordning som han själv tillverkat.
"'"t.
~
~". .. '"
''''"
Överst medeltidens tecken
för bly och planeten
Saturnus. I mitten blyoxid
med Daltons tecken.
Underst blyoxid med
Berzelius' tecken .
22
'.
Berzelius var prästson fr~n Väversunda i
Östergötland. Han blev tidigt föräldralös
och fick kämpa mot fattigdom och likgiltighet. I skolan ansågs han som "en yngling av tvetydigt hopp". Drygt tio år senare blev han professor vid Karolinska Institutet och medlem i Kungl. Vetenskapsakademin.
Berzelius ägnade all sin tid ~t kemin. Den
uppgift han tagit på sig, att utreda materiens struktur, de kemiska grundämnenas
egenskaper och de lagar som förenar dem
ti ll sammansatta kroppar, var nästan ändlös. Men redan år 1818 ku nde han presentera atomvikterna för 44 av de 49 grundäm nen man då kände ti ll. Detta jättearbete
har betecknats som det viktigaste i kemins
historia. Bakom d et låg exak ta analyser av
nästan 2000 kemiska föreni ngar, ett mödosamt p recisionsarbete dag efte r dag i tio
år. Sina forsk ningsresultat pu blicerade Berzelius i sin stora "Lärobok i den allmänna
Kemien", som blev normgivande för världens kemister. Här hemma utbildade han,
ofta i bostaden där köket tjänade som laboratorium, den nya generationen forskare
som skulle föra hans verk vidare.
Berzelius gav också kemin ett nytt språk.
Tidigare hade man betecknat de kemiska
substanserna med klumpiga symboler ärvda från alkemisterna och med rötter i antikens stjärnbilder. Flera system hade konstruerats av Berzelius' föregångare, bl .a.
Lavoisier oc h Dalton . Men inget fungerade
tillfredsställande. Berzelius införde prakt iska bokstavsbeteckningar som snabbt
anammades i de n vet enskap liga världen.
Ingen svensk vetenskapsman har und er sin
livstid erhållit så många ärebetygelser som
Berzelius. H an bö r jade sin bana i "en
mörk skrubb med en spisel". Vid sin död
var han medlem i 84 u tlän dska lärda sällska p och en centralgesta lt i svenskt k ultur-
liv.
N aturenfår en historia
M. nru kan
Däggdjur
Valar
Reptiler
R,kar
Aris toteles ordnade allt
levande i en graderad skala .
Från själlösa ting över
allt högre for mer av liv
och med männ isk an som
skapelsens krona.
Insekter
Mollusker
H ögre växter
Lägre växter
jällÖ5<l ting
D
e antik a n atu rfilosofern a grubblade
m yck et över livet oc h d ess olika yttringar
i naturen, över själva levaridets princip.
T idigt skilde man på olika slags liv: m änniskornas, djurens och växternas liv. lan
speku lera de kring födelse, växt, död och
ärftlighet, kring andnin gen, blodets och
sin nen as roll.
Läkekonsten stod h ögt hos grekerna med
företrä da re som Hippekrates och Ga lenos.
Naturens stege
Aristoteles var först oc h främst biolog,
och ha n sysslade ständ igt med växaridets
problem. Han ansåg att allting i naturen
hade en idea lform som det snävade att
upp nå. H an studerade fröets groende, öppnade ägg och observerade kycklingens utveckling. Alla former av liv indelade han
i N at urens stege som trappvis sträckte sig
frå n dc själlösa ti ngen, över olika former
av vaxter och djur, upp till människan.
Inom de olika trappstegen kunde han tänka sig en utveckling, me n inte mellan dem.
Så här skriver han :
" äst efter de livlösa tingen kommer på
d en uppåtgående skalan växterna, och dessa ski ljer sig från varandra i fråga om livskraft; sålu nda att växtriket, kort sagt,
samma gång som det saknar 'liv', om man
jämför det med djuren, dock äger en he l
mängd 'liv', om det jämföres med andra
kroppar. Bland växterna finner man sedan en kontinuerlig serie av former so m
leder upp till djurriket. l h avet lever exem pelvis vissa ting om vilka man intet kan
säga säkert huruvida d e är djur eller vaxter. En de l av dessa ting är fast rotad e och
dör i flera fall, om de skärs loss, t .ex .
svampar och havsanemoner ... På sam ma
sätt finner man längs hela kalan av djurfor mer att deras livskraft och förmåga att
förflytta sig stegras mer oc h mer."
pa
Under antiken och medelt iden trodde
man sig kunna se ett samband mellan
den stora världen, Makrokosmos, och
den lilla världen, \fikrokosmos, dvs .
mellan uni ver sum och människan .
D jurkr etsens tolv stjämbilder antogs
påverka var sitt av kroppens organ .
Med utg ångspunkt från den stjärnbild
man var född i, kunde man utiasa sitt öde .
Dessa tan kar har levt k var ända in i
v'l ra dagar . Veckopressens horoskop
har ju många t rogna läsare.
23
P
å 600-t alet enades de arabisktalande
folken under den muhammedanska religionen. På 80D-talet sträckte sig det arabiska väldet från Atlanten i väster till
Indus i öster, från Samarkand i norr till
Zanzibar i söder. Bagdad blev så småningom den lärda världens centrum, Alexandria förlorade i betydelse.
A vicenna
Bestiarier och örtaböcker
De antika skrifterna som genom araberna
nådde Europa omkring år 1000 stimulerade intresset för livets olika yttringar.
Djurlivets alla fantastiska varelser beskrevs
i omsorgsfullt illustrerade bestiari er. Väx triket fick sin motsvarighet i de s.k . örtaböckerna me d tonvikt på växternas medicinska användning.
Bland de lärda i Persien fanns Av icenna
(980- 1037). Han var väl förtrogen med
de grekiska filosoferna och anslöt nära till
Platon och Aristoteles. Han skr ev ett stort
medicinskt verk, som utgick från Aristoteles och Galenos, och som blev tongivande för medicinens utveckling under hela
medeltiden. Avicenna förde också fram
geo logiska åsikter som var radikala ännu
800 år senare. Han skriver: "Bergen uppstår törhända genom två olika orsaker.
Antingen är de resultat av att jordens yta
vräks uppåt, så som kan ske under t.ex. en
våldsam jordbäv nin g, eller också har de
bildats därigenom att vattnet sökt sig nya
vägar och grävt ur dalarna, enär skikten
är av olika slag, några m juka och and ra
hårda ... Det måste tarvas en mycket lång
tidrymd för att alla sådana förändringar
skall hinna ske, en tidrymd varunder ber gen själv a kan minska något i storlek."
B ibelns auktoritet
l bestiarierna beskr evs
de sto ra aporna som ett
slags män skliga v arelser.
24
Medeltidens syn på naturen var kyrkans
syn. Gud hade ska pat jorden och alla levan de väsen. Någon utveckling i egentlig
mening existerade inte. Så särskilt lång ti d
åters tod in te hell er för människan .
Olika versioner av världsalltets historia
var i omlopp, mest spridd kanske de n av
Julius Africanus. Han tolkade Ga mla testamentets kronologi så att den motsvarade en "varldsvecka", där varje dag varad e
i 1 000 år. De sex första dagarna täckte ti den från skapelsen till Kristi återkomst.
Tiden därefter var alltså den sista dagen ,
de sista 1 000 år en. Därav myten om der
1 OOO-åriga riket.
Kyrkans auktoritet satte under hela mcdeltiden en effektiv spärr för speku lati oner om en annorlunda tidsskala än den
bibliska. Det fanns inget spelrum för någon utvecklingstanke eller för en naturens
historia.
Araberna byggde v idare på den greki ska
läk ekonsten. Bilden är ur en arabisk
m edicinsk text från 1000-talet.
Uniuersitetsunderuisningen
under medeltiden präglades
aven blind tro på antikens
lärde. Professorn i medicin
läste ett avsnitt lir
Galenos' lärobok i anatomi
medan en assistent skar
i liket. Stämde det inte
så var det snarare fel på
liket än i Galenos' skrifter.
Att Gulenos hade Iltfört
sina dissektioner på apor
gjorde inte saken bättre.
K
yrkan utövade under medeltiden sin
makt över vetenskapen genom att ha så
gott som ensamrätt på all teoretisk utbildning. De flesta lärda var präster, och för
den grundläggande utbildningen fanns två
skolformer, klosterskolorna och katedralsko lorna.
U ni versiteten
Den högre undervisningen och de stora
lärostriderna ägde rum vid universiteten.
I Salerno i Italien hade det sedan 900-talet
funnits en medicinsk högskola på grekiskarabisk grund. Vid lOOD-talets min uppstod de första egentliga universiteten - i
Bologna och Paris, något senare i Oxford.
Cambridge och Padua, för att endast nämna de främsta. Ursprungligen verkade universiteten i kyrkans hägn, men så 5OUningom kom flera av dem att gå sina egna
vägar. I Bologna studerade man främst juridik, i Paris filosofi och teologi, i Padua
medicin. För att få en fullgod utbildning
borde man alltså läsa vid flera universitet.
Några språksvårigheter existerade inte, Jet
lärda språket var överallt latinet.
Den främsta vetenskapen var teologin,
kyrkans lära. Filosofin fungerade som en
"hjälpvetenskap" åt teologin. Inom filosofin ingick då det mesta av vad vi idag kallar naturvetenskap.
Man studerade de antika filosoferna och
ifrågasatte yttcrs t sällan deras läror. Aristoteles inom fysiken, Ptolernaios inom
astronomin och Galenos inom medicinen
var de största namnen.
Den förste som på ett
avgör.mde sätt bröt mot
Gulenos var Andreas
Vesalius. H an blev
professor i Padua vid 23
Srs ,~lder, och han Iltförde
själv sina dissektioner.
1543, då ban var 29 år,
publicerade han sitt
epokgörande verk "Om
den mänskliga krop pcns
byggnad". Samma Sr
gav Kopernikus lit
"Om himlasfärernas
kretslopp". Två verk
som revolutionerade
människans syn på
Mikrokosmos och
Makrokosmos.
25
l Bibeln stod att jord en
skapats omkring
4000 å r före Kristu s.
Kyrkans auktorit et hindrade
länge tankar om en högre
Jlder hos jo rden och
människan. Syndafloden
fic k fö rk lara förek om sten
av fossil och landytans
sk iftande f orm er.
R
enässansen betecknar den "pånyttfödelse" av den antika kulturen, som ägde
rum i Europa (kanske främst i Italien) un der 1400- och ISaD-talet. Tankar om en
utveckling mot högre livsformer och en
bättre värld hade inte någon grogrund
under renässansen. Långt borta i historiens
dimmor skym t ade den antika kulturens
höjder, om öjliga att nå men ägnade att
beundra och i möjligaste mån efterlikna.
Mellan antiken och renässansen såg man
en svacka, 1 000 år av mörker, förfall och
barbari. Inte tydde detta på någon utveck ling , man kände snarare något av und ergångsst ämn ing.
Fossilen
Fossil av vattendj u r
hittade s IJngt u pp i Alpern a
och f örv irrade f orska rna.
En del ansåg att Glid ska pac
dem "fö r att pryda jordens
do lda de lar" .
26
Enligt Bibeln var Gud alltings upphov.
Alla nöjd e sig emellertid inte med att låt a
skapelseakten förklara allting. Särskilt va r
det fossilen som var svåra att passa in i
bilden. Man såg tydliga avtryck av djur
och växter i olika bergsformationcr, och
det märkligaste var att man såg fossil av
havsdjur och havsväxter långt in på land ,
ja ända upp i Alperna. Detta sökte man
förklara med att dessa djur och växter var
lämningar från den stora syndafloden som
skö ljt över jorden. Andra ansåg att Gud
skapat fossilen för att dekorera jordens
dolda delar, precis som blommorna pryder dess yta. Lionardo da Vinci drog emel lertid redan omkring år 1500 den sluts at sen att Alperna en gång hade täckts av
hav.
Robert Hooke, som var samtida med
Newton, presenterade en teori år 1668 där
han närmade sig sanningen. Han påstod
att jordytan sedan skapelsen genomgått
stora förändringar. jordbävningar och
vulkanutbrott hade möblerat om ordentligt, bergskedjor hade bildats, och hav och
land hade växlat under tidernas lopp. U nder dessa katastrofer hade många arter
omkommit, och därför kunde vi finna fossil av djur och växter som nu var utdöda.
Hooke antydde också att det var tänk bar t
att civilisationer med en högre kultur än
vår på detta sätt gått under.
jordens ålder var ca 6000 år, det framgick
klart av Bibeln . Då fanns det knappast
plats för alla dessa katastrofer och syndafloder som förklaring till bl.a. fossilen och
land ytans former. jordens historia var
starkt förknippad med människans historia, som man kände ganska väl. Problemet var att olika gamla skrifter, som nästan gick tillbaka till skapelsen 4000 f.Kr.,
inte gav belägg för några katastrofteorier.
Buff on lade fram en teori om hu r
jorden bildats. PJ ett sent stadium
hade jordyta n rämnat och A merika skilts
frJn Gamla världen.
Jorden
blir äldre
D et svåraste ste get var taget; jorden var
äld re än män nisk an, d e kunde inte ha ska pats samtid igt . Om jorden kunde vara
l O 000 ~r så va r det ju inte otänkb art att
den i stä llet kunde v ara bra m ycket äldre.
D et gällde nu att ta reda på dess verkliga
ålde r.
Geologin visar vägen
I
nte förrän vid mitten av 1700-talet var
man beredd att skilja jordens ~lder fr~n
människosläktets. Buffon present erade då
en teori om jordens uppkomst och utveckling i sex epoker. 1. Jorden är glödande. 2.
Den svalnar och bergen bildas. 3. Vatten
täcker jorden och de lagrade bergarterna
bildas. 4. Land börjar framträda . 5. De
första djuren. 6. Gam la och Nya världen
skiljs åt, och människan framträde r.
De n ti d d et borde ta för jordk lotet att
stelna och svalna beräknade Buffo n ti ll
70 000 k Efter ytterligare 70 000 år skulle jorden ha blivit s~ ka ll att n ågot liv inte
längre kunde existera.
D et uppflamma nde intresset fö r geologi
had e fö rt fram en ra d nya fakta. Tid en
var m ogen för någon enkel princip efter
vilken de kunde samordnas. Engelsmannen Hutton forrn u lerade vid slutet av
1100-talet den s.k, aktualitetsprincip en ,
som inom geologin blev lika be tydelsefull
som D ar w ins teorier inom biologin. Den
inneb ar att " det närvarande är nyckeln till
det förflutna ". H an vägrade att acce ptera
en lång rad syn dafloder och katastrofer
som förklaring till jordytans utseende. I
stä llet påstod han att de processer som pågår i nuet är fullt tillräckliga som förklaring, bara man inser vilken oändligt lång
tid de haft till förfogande. Vatten, vind
oc h is, kyla och värme har under årmi ljonernas lopp brutit ner de väldigaste
bergskedjor.
H ut tans ideer slog inte igenom omedelbart, utan genom förmedling av hans
landsman Lyell , som 1830-33 gav ut
" Geologins principer" , det mest inflytelserika geologiska arbete som någonsin
skrivits.
AKT UALITETSPRINCIPEN
"Det närvarande är nyckeln
till det förflutna."
27
Linne v a r Jroo-ute«
främste svenske naturvetare.
Hans kla ssi ficering av
alla leva nde organism er
v a r en fä m tsä ttning
för biologin s vidare
ntueclelin g, So m
Apollo, till höger på bilden ,
avtäcker han den beslöjade
Flora, v äx t rik ets gudinna.
U pplysningstiden karaktäriserades bl.a,
aven mängd vetenskapliga expeditioner
och upptäckter av nya växt- och djurarter. Svensken Linne utförde på 1730-talet
ett klassificeringsarbete av alla levande arter, som gjorde honom ryktbar över hela
världen. Han trodde inte på någon utveckling mellan arterna, men hans arbete
kom ändå att utgöra grunden för den
kommande biologiska forskningen. Han
sade bl.a. att han inte skulle haft något
emot en högre ålder ho s jorden, bara det
inte hade stridit mot Den Heliga Skrift.
Darwin
U nder de 100 åren mellan 1750 och 1850
vande sig människan alltmer vid tanken på
att jorden var mycket gammal. Det framkom också en rad skilda teori er om livets
ursprung och ut veckling. Tiden var mo gen
för en förlösande princip och det blev
Darwin som pr esenterade den.
Darwin var starkt påv erkad av Lyells geologiska utvecklingsideer och av den engelska samhällsvetaren Malthus' teser om
befolkningsökningen, som i sin förlän gning pekade fram mot "kampen för till varon" och "det naturliga urvalet". Darwin insamlade en mängd fakta under en
jordenrunt-resa ombord på Beagle, Han
ägnade vid hemkomsten ett 20-tal år åt
att bearbeta sitt material och gav år 1859
ut sin berömda bok "Om arternas uppkomst".
Darwin fick år l8J l som
22- årin g cha nsen at t
följa m ed Bcagle på en
världso msegling. H ..n
gjorde en mdngd
geologisk a och bio logiska
observa ti one r, som han
bear betade än da f ram till
ilr / 859 då han publicerade
sin berbm da bok om
art ernas up pkom st .
28
Darwin
U tved d ingsu nken urg1r ifrSn att alla
levande organismer under årmiljonernas
lopp utvecklats ur ett enda gemensamt,
prim it ivt livsfrö. De olika arterna uppstår
i samband med "kampen för tillvaron", de
individer som är bäst anpassade till en viss
miljö överlever och förökas. Naturen genomför skon ingslöst en gallring och förädl ing från generation till generation. Om
det oftast är de "bättre" individerna som
överlever så lede r detta till en utveckling
mot allt högre former av liv.
PJ Galapagosöama
upptäcker Darwin flera
olika /inktyprr,
'L'<lr
och
en anpassad till sin
specidla miljo,
Striderna kring da runmsmen
rasad e QcksJ i pressen.
På mJn ga k arik aty rer
framställdes Darwin som
mänskljghnms aplikn ande
stamfader.
Sin a fem år ombord pl Beagle, med de
många strapatsrika expeditionerna djupt
in i främ ma nde kont inenter, h ar D arwin
skil drat i sin fortfar and e mycket läsvärda
bok "En naturforskares resa om kring jorden" . Med en enorm mängd obearbetat
mat erial oc h nya tan kar återkom mer han
t ill England "vimmel kantig av glädje och
för vir ring". Där med är den yttre d rama t iken i Da rwi ns liv slu t. H an bosätter sig i
en still a by i Ken t. D är skriver han en av
de mest bet yd and e böckern a i mänsklighetens hist o ria, och där ser han sin världsberö m melse växa, utan att br y sig speciellt
myck et om det . Efter stor tvekan hade
Darwin gift sig. H an fr ukta de att ak tenska pet sku lle innebära. "e tt fr ukt ansvär t
slöseri med ti d". Men den största tidsförlust en i Darwins liv blev inte iikrenskaper,
utan den svåra sju kdom som gjorde honom oförmögen att ägna sig 3t vetenskapen annat än korta stunde r åt gången.
Dessem ellan spelar han n-ic-rrac med hust r u n, snusar och läser missromaner som
rnåsre sluta lyckligt.
Darwin nämnde avsiktligt ingenting om
människans härstamning i sitt mest berömda verk "Om arternas up pkomst" . Men
h an blev ändå "beskylld" för att ha utpekat apan som mänsk lighetens stamfader.
Den na felak tig a t olk ning av hans t eorier
har levt kvar långt in i vlra d agar. Darwin
förstod att hans utvecklingslära sku lle bli
ang ripen. redan i för väg ville han bemöta
k ritik en . T ålmodigt "samlar han fakta och
mal lagar", prövar sina ideer genom prak t iska experimen t (bl.a. duvavol och fröspridning), utbyter tankar med andra vetenskapsmän och försöker värva dem för
sin sak. Darwin själv var ingen stridens
man; kampe n för hans lära fördes av rrogna anhängare. " Kärlek t ill vetenskapen, en
god portion vetenskaplig fa ntasi och sunt
förnu ft" är med Dar wins egna ord nyc keln t ill h ans f ramgång.
29
ORDFLÄTA
TEST A DIG SJÄLV
l
I I I
2
I
3
I
T
4
I
R I I I I I
5
I I I I
O
I I I I I I I I
6
I I
D
I I I
7
I I I
D
I I
S
I I I I I I I
I I I
I I I I
R inga in rätt svar.
Den ra t ta ti psrad en hittar Du på sid. 2.
t. Vad menas med en heliocentrisk världsbild?
1. Jorden i universums mit t
x . Solen i universums m itt
2. Solen och )orden cirklar kring universums
rrutt
2. Vem påstod först att all materia är uppbyg gd av atome r oc h t omrum ?
1. A ristoteles
x. Dcmok riros
2. Dalron
8
E
I I I I I I I
9
I I I I IM
I I I I I I I
10
I I 'A
I I I I I I I I I I
Il I I I I I
N
12
F
I I I I I
13
I I I
O
I
14
I I
R
I I I I I I
15
I I I I
R
I I I I I I I
1. 2000-h ig auktoritet
2. En av an t ike ns sju " plane ter"
3. "Uppfann" Dernokriros
4. Var vattnet en ligt Th ales
5. Med solen i mitten
6. Sök te man i vaster
7. 6COO lr enligt Bibeln
8. Keplers planetbanor
9. Sökte efter "dc vises sten"
10. Påver kad es Newton av
t t. Skrcv "Om arternas uppkomst"
12. "Prydde jordens dolda de lar"
13. Påver k ar magneten
14. Var "gudomliga" en ligt antikens tankare
15. Gav Galilei en central plats i forskningen
Rätt lösning p~ sid. 2.
30
3. Antikens filo sofer ansåg att i cent r um
av univer sum Ug
1. solen
x. jorden
2. månen
4. Vilken ant ik filosof g:1V na m n åt de
vä rl dska rtor so m anv ändes under 1400oc h ISaD-talet ?
l . Pt olemaios
x. A ristoteles
2. Kopernikus
5. Vem upptäckte att solen har fläck ar
och m ånen ber g?
1. Newron
x . Galilei
2. Ari stoteles
6. 1500-talsalkem isten Paracelsus ansåg att
all materia var uppbyggd av rr e " principer"
1. jord. vanen och eld
x. gu ld, kvicksilver oc h svav el
2. kvicksilver, svavel oc h salt
7. Vad menades med det t OOO-åriga riket ?
1. Den grekiska kulturens b lomstringstid
x. Tiden fr ån Kr isti återkomst till jorde ns underg ång
2. Det arabiska vald ers storhetstid
8. Med upplysnin gstiden mena s
I. t iden för dc joniska naturfilosofernas f ram träd ande
x. d en tid då den antika kulturen återupptäcktes i västerlan det
2. " Förnuft ets århundrade" d vs. 1700 t alet i Västeuropa
Personregister
LÄSTlPS
Africanus 24
A naximandros 5
Anaximenes 7
Aristoteles 7,8. 17, 19, 23
Avicenna 24
Berzelius 22
Boyle 18. 19
Brahe 14
Buffon 27
Bu ridan 20
Columbus tJ
Dalron 19
Darwin 28, 29
Demokriros 18
Ambjörnsson, R. & Elzinga, A. Tradition och
revolut ion. Stockholm : Cavetors, 1969. 377
sid. Capris: 25:50 kr.
Historisk beskrivning av den europ eiska vä rldsbildens utveckli ng med utgångspunkt i de ekonom iska och sociala fö rhållandena.
Diderot 15
Empedokles 7, 18
Erarostherres 5
Paraday 21
Ga lenes 7
Galilei 14, 16,20
Guericke, von 19
Hclmonr, van 18
H e rakleit os 7
H en rik Sjöfararen 13
Hippa-kos 11
Hippekrates 7
H oo kc 19, 26
H utto n 27
Kopcrnikus 12
Kepler 14
Lavoisier 19
Lionardo d a V inci 26
Linne 28
Lyel1 27
Mahhus 28
Marx 13
Maxwell 2 1
Newton 15, 20
Oresme 20
Par acelsu s 18
Parmenides 19
P laro n 5
Prolemaios 6, 10, 11
Pyt hagoras 5
Thales 5,7, 2 1
Thomas av A quino 10
Vaseo da Gama 13
vesalius 25
Orsted 2 1
Aspel in. G. Ur medeltidens tankevä rld. Sroc kho lm: Pan, 1971. 87 sid. Capris: 9 :50 kr.
Lättläst berättelse om de tankar och idier som
präglade m edeltidsmänn isk an.
Bixby, W. Galilei och Newton. Malmö : AIlhem. 1966. 152 sid. Capris : 23 :50 kr .
Populär framställning om de två nat urvetare
som kanske bety tt mest fö r den mo derna
världsbildens framväxt. Ri k t illustrerad.
"Butr erfield, H. Den moderna nat ur vetenskapen s gryning 1l00-1800. Srockholm: N atu r
och kul tur, 196 5. 224 sid. Cap ris: 18:2 0 kr .
Nat urvetenskapen under 500 år med tonvikt på
/GOO-talets naturvetenskapliga revolution.
"Drachmann, A. G. An tike ns teknik. Stockholm: Prisma. 1965. 143 sid. Capris. 9:50 kr.
Liten pocket om hantverk. teknik och indu stri
under antiken.
Lund, E. & Pihl, M. & S10k, J. Europas idehisto ria. Stockhol m: Wah lst röm och Widstrand, 1967 . 312 sid. Capris t 14 :50 kr.
Fängslande skildring av den väs terländska idf·
historiens grunddrag.
· McKcnzie, A. E. E. Vetenskapens sto ra framsteg, Lun d: Aldus. 1963. 356 sid. Capris 13:75
h.
Innehållsrik pocket om natu rvetenskapens historia m ed tonvikt på tiden efter 1500.
Pedersen. O. Medeltidens världsbild , Stockhol m : Wahlström och Wids trand, 19 62. 91 sid.
Cap-is: 10 :05 kr.
Kurtfatta d och lättläst översikt över astro nomin under medeltiden, dess bakgrund och ko nsekvenser.
Sandblad. H . Nicolaus Copernicus. Stock holm : N at u r och kultu r, 1962. 90 sid. Capris r
8:75 kr.
Lättläst biografi om Copernicus. Det cape-mkanska vär ldssystemets utformning, det motstånd det mötte och dess "slutliga" seger.
Sandst röm. A. E. Pr ån Thales till Einstein.
Stockholm: Aldus, 1971. 213 sid. Capris: 21 :30
h.
"Eco, U. & Zorzoli, G. B. Uppfinningarna s
historia. Stockholm : Natu r och kultu r. 196 1.
359 sid. Ca p-is : 109 :50 kr.
Rikt illustrerad översikt av uppfinningarnas
historia från elden, hjule t. båt en osv. fram till
datorer och ry mdra keter. Bra som uppslagsbok.
Eri ksson, G. & Frångsrnvr , T. Idehistori ens
hu vudl injer, Stockholm: Wahlst röm och Widstrand, 19 71. 186 sid. Caprist 25:75 kr.
Lättläst översikt av idf- och lärdomshisto rien
från antiken fram till våra dagar. Lämplig som
introduktion i äm net.
"Farrington, B. Gr ekisk vetenskap , Stockholm:
Prisma, 1965 . 282 sid. C apris: 16 :40 k r.
Fyllig framställning av den grekiska vetenskapen från GOD-talet f.Kr. till lOD-talet e.K r.
(från Theles till Ptolemaios). Många intressanta citat ur de antika texterna.
Gerholm. T. R. & Magnusso n. S. Ide och samhälle. Stockholm: Utbildningsförlagct, 1969.
496 sid. Capris: 38 :65 kr.
Rikt illustrerad översikt av idfhistorien. Innehållsrik, men något tung .
"Lindr ot h, S. C harles Darw in . Stockholm:
Aldus. 196 3. 130 sid. Capris: 6:50 kr.
En underhållande och engagerande bok om
Darwin och hans verk.
Lindroth. S. Epoker och människo r. Srockholm: Wah lström och Widstrand, 1972. 238
sid. Capris: 20 k r.
En rad livfulla berättelser som belyser enskilda
epoker och 'IJecenskapliga insatser av större betydelse.
Utvecklingslinjer inom fysiken från Theles'
teori om vattnet som alltings urämne till nu·
tidens kunskap om antipartiklar.
"Toulmin, S. & Goodfield, J. Materiens arklrektur. Stoc kholrn: Natu r och kultur. 196 4.
407 sid. Capris: 39:50 kr.
Materieiilosoiins utveckling. dvs. fys ikem. kemins, biologins och medicinens idfhistoria.
"Toulmin , S. & Goo dfield, J. Människan upptäcker tid en. Stockholm : Natur och kultu r.
1966. 316 sid. Capris : 39 :50 kr.
En beskrivning av hur en histo risk känsla växer
fram hos människorna. Jordklotet och de levande organismerna får en historia. Utvecklingstankens seger.
"Toulrnin, S. & Goodfield, J. U n iversums
byggnad . Stockholm: Natu r och kultur, 196 3.
258 sid. Ca pris: 25:50 kr.
.lfodernt standardverk om den ast ronomiska
världsbildens utveckling genom 2500 år.
Dessutom kan Du läsa om natu rvetenskapens
utveckli ng i de största svenska uppslagsverken
och i t.ex. Vå rt Kult urarv och Europas Kultu rhistoria. På biblioteken kan D u få tips om fler
böcker.
OBS De angivna priserna är ungefärliga.
·-märkta böcker finns in te lä ngre att köpa i
bokhandeln. men man kan låna dem på bibliotek.
11
I ri a·t:- i kl.m m