14 torsdag 28 mars 2013 kultur kultur, nöje, opinion, tema, familj, väder, serier, tv&radio Kulturredaktionen: Bertel Nygård (chef), tel 7848 284, Patrik Back, Max-Ola Nordlund, Lisbeth Rosenback, e-post: [email protected] Han skildrar Svenskfinland i rörliga bilder Regissören Claes Olsson får SFV:s kulturpris I filmregissören Claes Olssons händer har många av de stora finlandssvenska böckerna blivit film och därmed väckt ett intresse för den finlandssvenska litteraturen och kulturen. Helsingfors – Det finns många orsaker att göra film också på svenska i Finland. För mig har det varit viktigt att förmedla att det finns en finlandssvensk verklighet som delvis skiljer sig från den nationella finländska historien, säger Claes Olsson, filmregissör, producent och manusförfattare. I går tog han emot Svenska folkskolans vänners (SFV) stora kulturpris för att han genom en banbrytande och långvarig insats visat att det går att göra film på svenska i Finland. Prissumman är 15 000 euro. För Olsson är priset framför allt ett erkännande för den finlandssvenska filmen. För Claes Olsson är priset ett erkännande för den finlandssvenska filmen. I korthet Ruusuvuori ambassadör 11Författaren och Vbl- kolumnisten Juha Ruusuvuori från Dalsbruk har utsetts till Årets ambassadör på Kimitoön. I Åbo Underrättelser kommenterar han så här: – Kommunens pr-tänkande går framåt när man inser Juha Ruusuvuori. Foto: arkiv/Jessica Lindgren hur bra reklam öns aktiva konstnärer gör. Kanske borde kommunen lyssna lite noggrannare till oss i de skapande branscherna. Många av oss kommer utifrån och vet mycket om vad de som flyttar ut från stan söker på landsbygden. Juha Ruusuvuori samarbetade med Vasabladets avlidne serietecknare Leif Sjöström. Vbl Fotoutställning i Karperö 11Hembygdsinventerarna i Karperö visar sin fotosamling i nya uf-lokalen annandag påsk 1 april klockan 12–16. Till påseende finns gamla foton från alla släkter i byn, skolfoton med elevlistor samt konfirmandgrupper från 1922 till 1960-talet. Gårdar från tiden före nyskiftet på 1930-talet finns dokumenterade i bild. Ett miniatyrbygge av den gamla byn, gjort av Elis Edvard Holm, ställs också ut. Vidare kan man stifta bekantskap med foton av gamla redskap och arbets metoder, få en inblick i olika slag av festligheter, aktiviteter och föreningsliv i byn. Gruppen önskar även hjälp med identifiering av personer på ett antal foton. Kaffeservering. Fritt inträde. VBL Nytt tvärkonstnärligt evenemang på kommande vasa. Hösten 2014 ordnas Bothnia Biennale, en tvärkonstnärlig biennal som ska föra samman lokala aktörer med internationella samarbetspartner i gemensamma, nyskapande projekt. Biennalen har initierats av Centret för konstfrämjande, Österbottens regionalbyrå. Arrangörerna bjuder nu in deltagare från den visuella konsten, scenkonst, musik och ordkonst. Den som vill vara med kan ladda ett ansökningsformulär på www.taike.fi/sv/web/pohjanmaa/osterbottens-konstkommission. En informationsträff om Bothnia Biennale hålls 4 april klockan 12–15 i Purppuralintu, Västra Kaserntorget 6 (f.d. Officersklubben) i Vasa. VBL Foto: Lehtikuva/Pekka Sakki Hans filmer är ofta baserade på finlandsvenska författares böcker, vilket beror på hans stora läsintresse. Många av de finlandssvenska böckerna har påverkat honom så starkt att han velat omsätta berättelsen i bilder. – Jag tycker att det är viktigt att filmen lockar publiken till att läsa originalet. Det har visat sig att de pocketversioner som getts ut efter filmerna har sålt bra, säger han. Bland annat Monika Fagerholms ”Underbara kvinnor vid vatten”, Lars Sunds ”Colorado Avenue” och Kjell Westös ”Drakarna över Helsingfors” har för- SFV:s prismottagare 11Folkbildningspriset på 10 000 euro går till ambassadör Ralf Friberg. Han har jobbat som både politiker, diplomat och journalist och får priset för sin breda verksamhet för den finlandssvenska befolkningen. 11Brobyggarpriset på 10 000 euro går till den kulturella mångsysslaren M.A. Numminen. Artisten, sångaren, kompositören och författaren M.A. Numminen får priset för sin positiva, nyfikna och lekfulla attityd till svenskan som genomsyrar hans konstnärskap. 11Christoffer Grönholm-priset på 10 000 euro får filosofie magister Sisko Harkoma, som på finskt håll arbetar för att främja och försvara det svenska språkets ställning som skolspråk och kultur bärare. 11Svensklärarstipendierna på 5 000 euro var går till Sari Hirsimäki, Ulla Kamila, Teija Lehto, Mikko Pajunen, Arja Parkkinen, Sirpa Rakkolainen, Elina Rusi, Marko Skyttä, Maria Teivaala och Birgit Åberg-Karvonen. vandlats från böcker till film i Olssons händer. Olsson tycker att det görs mycket bra film i Svenskfinland, men att vi gör alltför lite väsen av oss internationellt. Fortfarande är det ett stort mysterium utanför Finlands gränser varför det görs film på svenska i Finland. Det trots att vi skapat en stark egen kultur av både film, litteratur och teater, säger Olsson. – Att vi som minoritet har samma lagstadgade rättigheter som majoriteten väcker ibland en del motstånd på finskt håll, vilket gör att vi inte vill hålla oss framme för mycket. Men Ulla-Lena Lundbergs roman ”Is” visar att det finns en stor uppskattning för finlandssvensk kultur också på finskt håll. Är finlandssvenskarna själva bra på att följa med vad som händer inom den finlands svenska filmscenen? – I Svenskfinland finns en stark regionalitetskänsla. ”Drakarna över Helsingfors” fick en mindre publik än väntat i Österbotten och ”Colorado Avenue”, som var den mest sedda filmen i Österbotten, fick mindre publik än jag hoppats på i Helsingfors. Det finns en stark regional identitet också inom den finlandssvenska identiteten och man vill helst se filmer som berättar om ens eget liv. Det här är något som jag skulle vilja luckra upp lite. Claes Olssons produktions bolag Kinoproduction grundades redan 1977. Olsson vill gärna ta nya finlandssvenska regissörer under sina vingar. Han vill visa att det är möjligt att göra film på svenska i Finland och uppmuntra unga filmmakare till vässa sina idéer i en bransch där konkurrensen blir allt hårdare. – Det är hemskt viktigt för mig att ha kontakt till den yngre generationen som vill göra film på svenska i Finland. Jag hoppas att man ger unga en möjlighet att slå igenom med sin film. FNB-SPT/Heidi Hakala Malaxbor sätter upp ny musikshow I fjol räddade de folkparken med ”Åminne genom tiderna”. Nu showar de för Malax uf med ”Hitz genom tiderna”. Malax Årets musikshow får ses som en fortsättning på Åminneshowen – även om en fortsättning inte var någon självklarhet. – Men det yngre gardet ville fortsätta och vi äldre hakade på, säger Stefan Väglund som tillsammans med Janne Sjöström drog i gång fjolårssatsningen. Enligt Sjöström börjar showen nu vara bra paketerad. Programmet består av tolv plus tretton musiknummer och paus däremellan. Var och en i showgruppen – som kallar sig Johnny’s Chinchillas – har fått plocka fram egna favoritlåtar. Listan skalades ned till 25 låtar, representerande olika decennier under förra seklets senare del. Det är olika musikstilar, mest pop och en hel del av den rockigare sorten. Urvalet är gjort för att passa solisterna och bandet, som leds av Johnny Risberg. – Vi tog bort ett par låtar när vi inte kunde göra dem rättvisa, säger Sjöström. – Målet är att göra det bra. De som står på scenen i Bygde gården är i stort sett fjolårs gruppen, men Nisse Tuomela och Mikaela Stoor saknas. Väglund och Sjöström lyfter fram Daniel Björkstrand och hans trumpet. Det blev riktigt bra när han kom med. – Trumpeten lyfter flera låtar. Låtlistan är synnerligen varierad. Sjöström säger att inledningen är en chansning, Jim Reeves ”Welcome to my world”. – Antingen går publiken ut eller så blir de entusiastiska. Sen blir det en helomvändning med Aretha Franklins tunggungande ”A natural woman”. Följer Från vänster dirigenten Jin Wang och solisterna Wivan Nygård- Fagerudd och Susanne Westerlund förmedlar påskens stämningar med musikens hjälp. Foto: Arash Matin Dramatisk musik om påskens händelser Wivan Nygård-Fagerudd ångrar lite att hon inte kommit att göra en anteckning i noterna varje gång hon varit med om att framföra Johannespassionen av Bach. De gångerna är ganska många. I påsk är det dags igen. vasa En av barockmusikens och hela musiklitteraturens absoluta pärlor. Så beskriver Vasa stadsorkesters dirigent Jin Wang Johannespassionen av J.S. Bach. Oratoriet berättar om Jesu lidande och död utgående från bibeltexterna i Johannesevangeliet. – Bachs musik var ganska avantgarde för sin tid. Han tog ett första steg mot den moderna operan och berättade en historia med musiken som medel, säger Wang. Wang är mån om att hans orkester ska spela så att det låter så äkta och tidsenligt som möjligt, så som musiken lät på Bachs tid. Därför har han kallat in KreetaMaria Kentala, en av vårt lands förnämsta experter på barockmusik, som gästande konsertmästare. – Vi har diskuterat mycket med Kreeta-Maria, funderat kring fraseringar, klanger och harmonier, säger Wang. Nu får publiken döma om Kentalas arbete burit frukt. Vasa stadsorkester ger två konserter med Johannespassionen, i Korsholms kyrka på långfredagen och i Vasa stadshus på påskaftonen. Orkestern samarbetar med kammarkören Psallite som fram- fört verket många gånger förut, senast för ett par år sedan. Då hade Susanne Westerlund rätt nyligen tagit över och gjorde ett av sina första storverk som dirigent för Psallite. Även nu har hon övat in oratoriet med kören, men under konserterna är hon sopransolist. De övriga solisterna är Wivan Nygård-Fagerudd (mezzosopran), Nial Chorell (tenor) i rollen som evangelisten, Riku Pelo (baryton) som Jesus och Petteri Salomaa (baryton) som Petrus och Pilatus. Wivan Nygård-Fagerudd har sjungit Johannespassionen många gånger tidigare. – Men varje gång ska kännas fräsch och ny, som den första. Det här är musik som det ständigt går att hitta nya dimensioner i, säger hon och får en medhållande nick av Susanne Westerlund. Bachs tonsättning är variationsrik; oratoriet innehåller såväl kör- och orkestersatser, som recitativ (talad sång), arior och koraler. Musiken är mäktig och dramatisk och fångar texten om påskens händelser. Verket hör inte till de längsta passionerna Bach skrivit. Det är cirka en och en halvtimme – något som brukar tilltala otåliga konsertbesökare av i dag. Lisbeth Rosenback [email protected] tel 7848 290 1 Johannespassionen, Korsholms kyrka, långfredag 29 mars klockan 19 och i Vasa stadshus lördag 30 mars klockan 15. Kyrkomusik i stadshuset Kenneth Nylund sjunger och spelar gitarr. I bakgrunden till vänster basisten Nadia Väglund. Till höger skymtar sångarna Sara Hemming och Nora Väglund. Foto: Sofia Nygård Kommentaren Hitz genom tiderna På scenen: Johnny Risberg, Stefan Väglund, Jim Tuomela, Nadia Väglund, Robin Björklund, Kenneth Nylund, Daniel Björkstrand, Nora Väglund, Sara Hemming, Emma Backman, Marcus Mannfolk, Janne Sjöström. Ljus: Roy Fogde, ljud: Joachim Solborg, fixare: Anders Väglund. Föreställningar i Bygde gården, Yttermalax: 4, 5, 6, 11, 12 och 13 april. Det blir absolut inga fler föreställningar, eftersom privata åtaganden kommer emellan. så allt möjligt som Grease, Kiss, Amanda Jenssen, Beatles och en supertung version av Scorpions ”Still loving you”. I andra akten, som vi inte sett, noteras bland annat en av Janis Joplins allra bästa, ”A woman left lonely”. En del är svenskt men det mesta är på engelska. Man får försöka hänga med ändå, menar Stefan Väglund och låter förstå att engelskan ibland kan vara en smula rostig. Vi enas om att vi i den äldre generationen kanske talar en sorts fornengelska. ”I’ve passed twentyone”, sjöng Muddy Waters när han var 55. Janne Sjöströms insats är liksom i fjol kommentatorns. Det blir två monologer där han reflekterar kring hitz och sånt – eller vad det nu blir. Monologerna är fristående och knyter inte direkt an till övriga programmet. Gunnel Smulter har gjort en sammanställning av viktiga datum i Malax uf:s historia. Det är ännu inte klart vem som presenterar den sammanställningen. Kanske lät det i början som om fjolårsshowen räddade Åminne folkpark. Inte helt och hållet ändå, men showen stod för ett väsentligt bidrag. Den drog in 30 000, vilket fördubblades med kulturfondsmedel. I år kontrar man med att halvera biljettpriset. Vad årets intäkter ska gå till är inte klart. Väglund och Sjöström har studerat Bygdegårdens ytterväggar och konstaterar att dessa inte skulle må sämre om de fick smaka lite målarfärg. Varför håller man på med program av det här slaget? Stefan Väglund: – Det är för att få vara med, fast man har magaknipo ibland. – Magaknipo kommer med åren, säger Janne Sjöström. – Den egna hårdskivan börjar vara full, inflikar Väglund. Bertel Nygård [email protected] tel 7848 284 Lisbeth Rosenback reporter på Vasabladet Varför får inte Vasaborna gå på påskkonsert i kyrkan? 11Under påsken har många som tradition att njuta av en kyrkokonsert med musik som står i samklang med påskens händelser. I Korsholms kyrka kan man lyssna till Bachs Johannes passion med Vasa stadsorkester, kammarkören Psallite och solister på långfredagen. Samma konsert ges i Vasa dagen därpå, på påskaftonen. Men Vasaborna får inte chansen att höra detta kyrkomusikaliska storverk i rätt miljö. Konserten hålls nämligen i stadshusets festsal! Enligt stadsorkesterns inten- dent Merja Tyynelä beror det på att Vasaförsamlingarna vill använda Trefaldighetskyrkan för sina egna påskbegivenheter. En koll av församlingarnas program ger vid handen att ingendera församlingen har någonting inprickat i kyrkan vid den tidpunkt på eftermiddagen då konserten hålls. En annan orsak som Tyynelä framhåller är ekonomin. Vasaförsamlingarna debiterar en saftig summa för att hyra ut Trefaldighetskyrkan. Korsholms församling har en lång tradition att framföra storverk i samband med kyrkliga högtider. Här behöver man inte varje gång bryta arm om ekonomiska detaljer. Så icke i Vasa. Både Vasa stadsorkesters och Vasaförsamlingarnas uppgift är ju att betjäna stadsborna. Nu vore det dags att fundera på hur man kunde samarbeta på bästa sätt kring kyrkokonserter. Alla musikmänniskor i Vasa vet att Trefaldighetskyrkan måste bokas i god tid om man vill ha en konsert där. Inte är det väl bara så att stads orkestern glömt det här och varit för sent ute?