Global Konjunktur- och Strukturrapport
Global Konjunktur- och Strukturrapport Författad av Cecilia Hermansson 18 mars 2010 Global återhämtning fortskrider – likväl står världsekonomin inför stora strukturella utmaningar Den globala ekonomin är inne i en fas av återhämtning, men trots alla stora stimulanser är uppgången ännu inte övertygande. På grund av tillfälliga faktorer reviderar vi upp den globala BNP-tillväxten till 3,9 % för i år (3,3 %). Under andra halvåret dämpas återigen takten, och även under 2011 kommer främst USA och Europa känna av att stimulanserna börjar dras tillbaka. Global BNPtillväxt växlar ned till 3,6 % (3,5 %). Under 2012 förutser vi att efterfrågan blir något mer självgående och tillväxten stiger till 3,9 %. Detta scenario av långsam och knagglig återhämtning ger vi en sannolikhet på 60 %. En ”double dip” där OECD-ekonomierna återigen krymper flera kvartal i rad ger vi 20 %, vilket är samma sannolikhet som vi även tilldelar ett scenario med en starkare och mer robust återhämtning. Den okonventionella penningpolitiken har förbättrat läget på kreditmarknaderna i USA, Storbritannien och Europa. Samtidigt ser vi flera nackdelar med denna balansräkningspolitik, och vi förordar att den fasas ut först, följt av finanspolitisk åtstramning. Eftersom finanspolitiken måste stramas åt redan nu i vissa länder där finansmarknadens förtroende är lågt, och andra mogna ekonomier följer efter under nästa år, finns anledning för centralbanker att höja sina styrräntor mer försiktigt. Likväl kan det vara bra att lämna krisräntan och övergå till en räntepolitik som anpassas till en långsam och knagglig återhämtning. Strukturreformer behövs på global, regional och nationell nivå. Det räcker inte med stimulanser för att stärka världsekonomin. De växande offentliga skuldbergen utgör stora risker för tillväxt, inflation och finansiell stabilitet, och det krävs beredskap för att undvika nya kriser. Eurozonen måste utveckla nya ramverk, men länderna måste också efterfölja de gamla reglerna. Finanssektorn behöver reformeras, inte minst för att undvika nya obalanser. Världen blir inte densamma efter krisen. Det gäller att förstå hur förändrade omvärldsförutsättningar påverkar våra företag och hushåll. Cecilia Hermansson Innehållsförteckning 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Global konjunktur – hur tolka nuläget och framtiden? Riskbilden är fortsatt komplex Stora utmaningar för penningpolitiken Svår balansgång för finanspolitiken Strukturreformer behövs på alla nivåer Våra antaganden i prognosen Regioner/länder – divergensen ökar Konsekvenser för våra hemmamarknader Sida 2 6 8 12 14 16 22 38 Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 105 34 Stockholm, tfn 08-5859 1028 E-post: [email protected] Internet: www.swedbank.se Ansvarig utgivare: Cecilia Hermansson, 08-5859 1588. Magnus Alvesson, 08-5859 3341, Jörgen Kennemar, 08-5859 1478, ISSN 1103-4897 Global BNP-prognos Utfall Marsprognos 2009 2010 2011 2012 -2.4 2.8 2.2 2.5 BNP-tillväxt (%) USA EMU-länder varav Januariprognos 2009 2010 2011 -2.4 2.2 2.5 Storbritannien -4.0 -5.0 -2.2 -4.9 -3.6 -4.8 0.9 1.3 1.5 0.6 -0.5 1.1 1.3 1.5 1.8 1.0 0.7 1.6 1.9 2.0 2.2 1.5 1.7 2.2 -4.0 -5.0 -2.3 -4.5 -3.6 -4.3 1.1 1.5 1.6 0.7 -0.1 1.0 1.6 1.8 2.0 1.2 1.3 1.9 Japan Kina Indien -5.3 8.6 6.5 2.0 9.5 7.5 1.4 8.8 7.8 1.5 8.0 8.0 -5.6 8.0 6.3 1.2 8.5 7.0 1.5 7.8 7.5 Brasilien Ryssland -0.4 -7.9 4.7 4.3 4.5 4.5 5.7 5.0 -0.5 -8.0 3.5 4.0 4.5 4.5 Global BNP -0.9 3.9 3.6 3.9 -1.1 3.3 3.5 Tyskland Frankrike Italien Spanien Källa: Nationell statistik samt Swedbanks prognoser. Not: Länderna representerar knappt 70 % av den globala ekonomin. Världsbankens vikter från 2008 (köpkraftsparitet, PPP) har använts. 1. Global konjunktur – hur tolka nuläget och framtiden? En återhämtning har inletts – men den är inte självgående Under fjolåret inleddes återhämtningen i den globala ekonomin, men osäkerheten är fortfarande stor avseende styrkan och uthålligheten i konjunkturuppgången. Produktionsgapen minskar inte i industriländerna, och i eurozonen ökar de fortfarande. Den expansiva ekonomiska politiken som flertalet länder bedrivit har hjälpt till att undvika en större depression och en finansiell kollaps i världsekonomin, men den har ännu inte skapat robust tillväxt. Här följer några reflektioner avseende nuläget: Återhämtningen som märktes under sommaren och hösten ifjol är hittills inte övertygande. Världshandelns tillväxt förklaras främst av Asiens expansion. Industriproduktionen i många länder står och stampar. I Europa har BNP-uppgången varit marginell och tillväxten tappar nu momentum, medan den varit tydligare i t ex USA och Japan. Inte oväntat har tillväxtekonomier med få obalanser utvecklats starkast. En stor del av återhämtningen i de mer mogna ekonomierna är av statistisk karaktär: Lageravvecklingen avtar och snart inleds lageruppbyggnaden som ger positiva bidrag till tillväxten. I några länder sjunker importen mer än exporten. Utan stimulanser hade den underliggande efterfrågan från företag och hushåll förblivit svag. Detta märks exempelvis i Europa där bilkonsumtionen först drevs upp av skrotbilspremierna och sedan ned igen när stimulanserna drogs tillbaka. Trots stora stimulanser saknas en robust återhämtning … Slutsatser för tillväxtutsikterna För det första kommer den underliggande efterfrågan successivt att stärkas givet att inga nya negativa chocker uppkommer. Lager måste byggas upp, produktion öka, och kapacitet byggas 2 … men en mer självgående tillväxt kan väntas så småningom Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 ut, även om det sistnämnda kan dröja och då håller tillbaka investeringar och sysselsättning ännu en tid. Skillnaderna mellan branscher kommer dock att vara stora. Vinstläget har förbättrats och för företag med robust efterfrågan kan det finnas utrymme för investeringar, men för många företag dröjer det. För det andra kommer de penning- och finanspolitiska stimulanserna att vara viktiga ännu en tid. Tillbakadragandet av stimulanserna, samt finansmarknadens värdering av den processen, blir en känslig faktor för återhämtningen. För att säkerställa återhämtningen vore det bra att de fanns kvar, men för länder där förtroende saknas måste en tidigare budgetkonsolidering inledas. Det gäller att inte stimulanserna dras tillbaka för snabbt För det tredje kommer skuldsaneringen i den privata sektorn (inklusive finanssektorn) att ta tid, och inom kort måste saneringen inledas även i den offentliga sektorn i många länder. Således dämpas styrkan i återhämtningen jämfört med tidigare lågkonjunkturer. Det finns skillnader mellan länder, men även de som inte har samma obalanser påverkas av andra länders skuldsanering, bland annat genom att exportmarknaderna försvagas. Därmed blir inget land opåverkat av de långsiktiga konsekvenser som finanskrisen och den globala recessionen får. Alla länder påverkas när den ekonomiska politiken stramas åt, även de som slipper Vi har reviderat upp tillväxtutsikterna för den globala ekonomin främst för 2010 jämfört med januariprognosen. USA, Japan och tillväxtekonomierna har förutsättningar att stärkas mer, framför allt under första hälften av 2010, medan Europa fortsätter att halka efter. BNP stiger med 3,9 % i år och med 3,6 % 2011 jämfört med 3,3 % respektive 3,5 % i förra prognosen (förändrade vikter där tillväxtekonomierna fått en större andel av världsekonomin svarar för 0,1 procentenhet båda åren). Tillbakadragandet av stimulanser och skuldsanering sätter sina spår främst under nästa år. Vår bedömning för 2012 är att tillväxtförutsättningarna förbättras när den underliggande efterfrågan gradvis börjar stärkas av egen kraft. Vad betyder detta för dem som använder prognoser? Att i dessa tider göra prognoser med en decimal kan tyckas löjeväckande, särskilt som prognosfelen varit flera procentenheter. De exakta talen kan ses som mittpunkten i ett större intervall, och ger viss vägledning om riktningen i konjunkturen. Erfarenheter visar att de bästa bedömningarna kan relateras till ett genomsnitt av flera prognoser, eftersom en enskild prognosmakare sällan eller aldrig kan få rätt över tiden. Som grupp är förutsättningarna bättre, men prognosmakarkollektivet har gått bet på den lågkonjunktur vi nu har upplevt. För aktörer som trots allt behöver någon form av vägledning är råden följande: Konsensusprognoser brukar få mer rätt över tiden än enskilda bedömares prognoser Följ konsensusprognoser men var beredd på att vändpunkter sällan förutses, och att vid unika skeenden misslyckas också kollektivet som helhet. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 3 Bygg scenarier där flera alternativa skeenden inkluderas, och försök att fastställa vilket scenario som verkar mest troligt utifrån den rådande informationen och de egna erfarenheter som finns. Arbeta mer aktivt med risker. Genom att försöka identifiera dem, finns också bättre möjligheter att hantera verksamheten utifrån att de skulle realiseras. Förläng tidsperspektivet. Även om de exakta tidpunkterna inte går att förutse, kan själva förloppet vara riktigt tänkt. Den här återhämtningen kan behöva ses utifrån ett femårsperspektiv eller längre eftersom de strukturella konsekvenserna av finanskrisen sätter rejäla spår i konjunkturen. Se riskerna utifrån att det kan finnas tilltagande spänningar, och att vid en eller flera utlösande faktorer genereras problem, t ex bubblor som brister när penningpolitiken måste stramas åt mer än vad som förväntats. Ekonomi handlar om beteenden. Verkligheten är dynamisk eftersom prognoser i sig kan leda till att den ekonomiska politiken ändras och blir mer åtstramande eller expansiv, vilket i sin tur påverkar tillväxten och gör att prognosen inte slår in. Psykologin bland aktörer är central, vilket medfört att olika typer av sentimentsindikatorer fått allt större betydelse för prognosarbetet. Samtidigt kan förväntningsbilden bland aktörer snabbt förändras och det gäller att förstå indikatorernas konstruktion så att resultatet inte övertolkas. Olika typer av vägledande ekonomiska indikatorer Fokus på de konjunkturindikatorer som ligger till grund för att göra bra prognoser har ökat, och inte minst gäller detta hur förväntningar och stämningsläge mäts bland hushåll och företag. Här följer en indelning i olika typer av indikatorer: Det gäller att förstå skillnaderna mellan olika typer av indikatorer 1. Ledande indikatorer I OECD:s ledande indikator ingår flera faktorer som utifrån modeller visat sig vara bra för att förutsäga konjunkturen. Det kan handla om finansmarknadens utveckling (börs och marknadsräntor), orderläge, arbetsmarknad, m m. Börsen nämns ibland som en god ledande indikator, men det gäller inte alltid: Jämför den nyligen bortgångne ekonomiprofessorn och nobelpristagaren Paul Samuelsons uttalande att ”Det är verkligen sant att aktiemarknaden kan förutse konjunkturen, den har förutspått nio av de senaste fem recessionerna”. Även om börsen är en viktig och tidig indikator, är den endast en bland många. 2. Tidiga utfallsindikatorer Inköpschefsindex (Purchasing Managers’ Index eller PMI) är inte en förväntningsindikator, utan den ger en ovanligt snabb bild av hur utfallet varit under månaden som gått. Det är fem indikatorer som ingår i inköpschefsindex: Produktion, orderingång, leveranstider, lager och sysselsättning. Inköpschefsindex har även en extrafråga om den förväntade produktionen och på så sätt mäts även företagens framtidsutsikter, men den ingår inte i Inköpschefsindex. 3. Indikatorer som mäter aktörers förväntningsbild Mer tydliga exempel på förväntningsindikatorer är undersökningar som mäter hushållens och företagens förväntningar för det närmaste året. De nettotal som framkommer ger en vägledning huruvida stämningsläget förbättras eller 4 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 försämras, och kan på så sätt ge en signal om konjunkturen stärks eller försvagas. 4. Indikatorer som blandar utfall och förväntningar Det är vanligt att konjukturbarometrar är en blandning av utfall och förväntningar. Modeller kan ha visat att träffsäkerheten blir bättre om t ex utfall ingår med två tredjedelar och förväntningar med en tredjedel. Det är dock viktigt för dem som ska använda indikatorerna att förstå när det handlar om vad. De frågor som företagen och hushållen besvarar är ofta i form av alternativen ”mer, oförändrat, mindre” eller ”bättre, oförändrat, sämre”. Det går således inte att få fullständig insikt i hur mycket produktionen ökat genom att fråga inköpscheferna om produktion eller orderingång ökat, varit stabil eller minskat. Däremot ges en signal om riktningen. Det är inte ovanligt att få svaret ”ökat” efter det kraftiga produktionsfallet, men det behövs en längre period av starka inköpschefsindex denna gång innan det ger fullständigt avtryck på industriproduktionen eftersom volymen fallit till en så låg nivå. Inköpschefsindex för Sverige samt tillväxt i industriproduktion i årstakt (%) 75 20 70 15 65 10 60 5 55 0 50 -5 45 Procent Index < - - In k ö p s c h e f s in d e x -1 0 I n d u s t r ip r o d u k tio n - - > 40 -1 5 35 -2 0 30 -2 5 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u r c e : R e u te r s E c o W in Konjunkturindikatorer är viktiga för prognosarbetet, men stor försiktighet vid tolkningen krävs i en lågkonjunktur som denna. Det mest sannolika är att indikatorerna inledningsvis övervärderar utvecklingen, och att det tar längre tid för utfallsdata att komma ikapp. Det kan nu ta längre tid för hårda data att komma i kapp indikatorerna Nuläge och framtid – vilka mer grundläggande skiften i konjunktur och struktur förutser vi? Den globala finanskrisen och recessionen kommer att påverka världsekonomins utveckling under många år. Även om det är svårt att förutsäga precis hur, är det konstruktivt att försöka reflektera över vilka förändringar som sker. Det finns t ex risk att klimathotet inte längre tas på samma allvar om ekonomin utvecklas sämre. Finanskrisen kan även leda till att den offentliga sektorn sväller och tränger undan den privata, vilket påverkar innovationer och produktivitet. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 5 Samtidigt kan kriser leda till fler strukturreformer, t ex kan Grekland komma att genomföra reformer som höjer den potentiella tillväxten. Om krisen leder till ökad eller minskad potentiell tillväxt kan således diskuteras, men riskerna torde ligga på nedåtsidan inte minst som vi har en kombination av privat och offentlig skuldsanering, en ovanligt svag arbetsmarknad samt en period av svagare investeringsutveckling framför oss. Det råder stor osäkerhet om potentiell tillväxt nu blivit lägre – men riskerna ligger på nedåtsidan Nedan sammanfattas tillståndet före finanskrisen och den globala recessionen, och hur det rimligen därefter förändras: Hög och upptrissad BNP-tillväxt Æ lägre potentiell tillväxt (och inkomster) ”Great moderation” Æ ökad volatilitet Stark världshandel Æ större inslag av protektionism Hög privat skuldsättning Æ skuldsanering i företag, hushåll och finanssektor Låg offentlig skuldsättning Æ underskott, kraftig skulduppgång som kräver konsolidering (högre skatter, lägre utgifter) alternativt högre inflation Lätt att låna, låga räntor Æ ökat fokus på likviditet, högre pris på kapital Avregleringar, självreglering Æ ökade regleringar och mer översyn i finanssektorn Marknaden i förarsätet Æ statens roll ökar (p g a skuldökning, stimulanser, stödpaket till finanssektorn) Stort och felaktigt risktagande bland många aktörer Æ ökad försiktighet och bättre riskhantering Höga avkastningskrav Æ mer måttliga avkastningskrav Västvärlden styr Æ större makt hos tillväxtländer (Kina, Indien) Eurozonens monetära union Æ utveckling mot mer politisk/finanspolitisk samverkan och nya ramverk 2. Riskbilden är fortsatt komplex De enskilda prognosriskerna är alltjämt många och betydelsefulla var och en för sig, men framför allt behövs ett perspektiv som fokuserar på hur de hör ihop och hur de eventuellt kan förstärka varandra. Kännetecknande för den finanskris vi nyligen upplevt var hur riskerna samverkade och drog med sig utvecklingen likt dominobrickor. Riskerna bör inte ses för sig utan tillsammans Eftersom riskbilden är mångfacetterad väljer vi därefter att beskriva tre alternativa scenarier för åren 2010-2012, även om vi är medvetna om att skeendena kan behöva ta längre tid på sig än så. En vanlig modell vid bankkriser är att den följs av andra kriser under flera år. Bankkris Æ finanskris Æ offentlig skuldkris Æ hög inflation Æ valutakris Æ protektionism De tre första stegen stämmer väl in på nuvarande förlopp. Frågan är om vi denna gång kan undvika de sista tre stegen i denna modell. 6 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Prognosrisker att räkna med Nedan listar vi de viktigaste prognosriskerna (ingen rangordning) som skapar osäkerhet. De är tydligast på nedåtsidan, men skulle även kunna inverka så att tillväxten blir starkare. Skuldsaneringen i den privata sektorn: Hur lång tid behövs och vilken blir effekten på tillväxten? Skulduppbyggnaden i den offentliga sektorn: Hur väl gäller s k ricardiansk ekvivalens (d v s att hushållen reagerar på stimulanserna genom att spara för de förutser att skattehöjningar kommer senare)? Hur stora blir behoven av budgetkonsolidering som dämpar tillväxten? Kommer den privata sektorn trängas undan när investeringsviljan återkommer? Hur kommer finansmarknaden att bedöma utvecklingen och uppkommer turbulens på de finansiella marknaderna? Råvaruprisutvecklingen: Vilken blir påverkan på tillväxten och inflationen i olika länder? Protektionism: Hur vanligt blir detta och hur dämpas handeln och tillväxten? Finns risk för strukturella skift vad gäller hanteringen av flödesekonomin, s k utbudskedjor (eng. supply chains)? Politisk oro i kölvattnet av budgetkonsolidering och offentlig/privat skuldsanering: Kommer befolkningen i medelhavsländerna fördröja reformprocessen? Eurosamarbetet: Hur utvecklas det? Politiska och ekonomiska effekter? Och hur värderar finansmarknaden läget/utsikterna? Eventuella ytterigare stimulanser samt tillbakadragandet av stimulanser: Effekter på tillväxt, sysselsättning, inflation och finansmarknad? Finns risk för inflation, och i så fall var och när? Eller är deflationshotet inte helt avvärjt? Kinas hantering av ev bubblor/överhettning samt valutapolitiken? USA:s politiska situation: Vad händer med reformer på områdena hälsa och finans? Vad betyder befolkningens minskade förtroende för politiken/politiker? Valutakriser: t ex dollar- eller eurokollaps – hur troligt är det och hur skulle tillväxt och finanssektor påverkas? Sysselsättning och produktivitet: Arbetsmarknadens funktionssätt och den ekonomiska politik som riktas till arbetsmarknaden i olika länder – vilka modeller fungerar bäst? Terrorattacker och naturkatastrofer: Påverkan på tillväxten, framtidstron? Den helt oförutsedda faktorn. De tre scenarierna nedan berör främst OECD-länder, medan vi antagit att tillväxtländernas återhämtning har varit och förblir mer V-formad. Scenario 1: Långsam och knagglig återhämtning Karaktäristika: Ett U-liknande förlopp (eller ett förlopp som snarare liknar Nikes varumärke). Stimulanserna stärker gradvis efterfrågan. När dessa dras tillbaka dämpas uppgången något, men tillväxten kvarstår även om den blir något lägre. Det tar tid Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 7 för de rikare ekonomierna att växa av egen kraft och för produktionsgapen att minska. Arbetsmarknaden fortsätter att vara svag, lönetillväxten och inflationen förblir låg, men deflationshotet kan undvikas. Sannolikhet: 60 % Scenario 2: Double dip Karaktäristika: Ett W-liknande förlopp. Efter en rekyl, återkommer en period av krympande ekonomier till följd av för tidigt tillbakadragande av stimulanser och nya chocker i det finansiella systemet. Ammunitionen i den ekonomisk-politiska vapenarsenalen saknas till stor del, vilket försvårar den återhämtning som nu har skjutits framåt i tiden. Det finns ny risk för deflation och tilltagande protektionism. Sannolikhet: 20 % (men större sannolikhet i vissa euroländer där åtstramning sker snabbare) Scenario 3: Stark och robust återhämtning Karaktäristika: Ett mjukt V-liknande förlopp. Tillväxtländerna drar även de rikare länderna uppåt. Stimulanserna gör nytta, dras ej tillbaka för tidigt, men riskerar att skapa risk för inflation längre fram. Protektionism undviks, regleringar återinförs i den finansiella sektorn men med stor aktsamhet om tillväxten. Arbetsmarknaderna repareras snabbare än väntat. Sannolikhet: 20 % 3. Stora utmaningar för penningpolitiken Hittills har den ekonomiska politiken inriktats på att undvika en kris. Nu ökar fokus på att möjliggöra en robust återhämtning. Trots massiva stimulanser är uppgången bräcklig. Problemet är att finanspolitiken måste börja stramas åt redan i år eller nästa år i ett stort antal länder. Hur ska penningpolitiken förhålla sig till det? Nedan diskuterar vi några av de viktiga frågeställningarna som berör centralbankers agerande: 1. Det gäller mer än tidigare att förstå vilken mix av finans- och penningpolitik som nu krävs Vilka för- och nackdelar är förenade med de mer okonventionella inslagen av penningpolitik under krisen, d v s andra åtgärder än räntesänkningar?1 Trots räntesänkningar ned mot nollstrecket var penningpolitiken för stram utifrån den kraftiga nedgången i ekonomin och de många lediga resurserna som detta skapade. Risken för deflation ansågs fortfarande stor efter att krisen brutit ut 2007 och förvärrats hösten 2008. 1 Det vi här kallar okonventionell penningpolitik är egentligen åtgärder som tidigare vidtagit från en tid till en annan, men omfånget har denna gång varit större. 8 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 De europeiska och amerikanska centralbankernas balansräkningar Tusen miljarder dollar/euro (thousand billions) 2 .5 0 2 .2 5 2 .0 0 1 .7 5 1 .5 0 ECB 1 .2 5 F e d e ra l R e s e rv e 1 .0 0 0 .7 5 08 09 10 S o u rc e : R e u te r s E c o W in Genom att använda centralbankens balansräkning kunde problemet med svag transmissionsmekanism begränsas då det gick att påverka marknadens priser och förutsättningar direkt. Denna balansräkningspolitik, till skillnad från räntepolitiken, skulle kunna ha utförts av regeringen istället, vilket reser frågor om oberoende, koordinering och ansvarsfördelning (även avseende risker) mellan centralbank och regering både vid införandet och tillbakadragandet av stimulanserna. Dessutom uppkommer demokratiaspekter, eftersom det var lättare för centralbanken att agera än för ett parlament att besluta vilka marknader/aktörer som skulle få stöd. Centralbankerna har adderat balansräkningspolitik till tidigare räntepolitik Flertalet större centralbanker har använt sig av kreditpolitik för att påverka interbankmarknaden och den privata kreditmarknaden (utökande av säkerheter, utländska valutaswapar, förlängda tidshorisonter och köp av obligationer), medan endast Federal Reserve och Bank of England även arbetat med skuldhanteringspolitik (köp av statsobligationer). Bank of England har därtill satt upp mål för bankreserver, och den schweiziska centralbanken har använt valutapolitik och köpt tillgångar i utländsk valuta. Olika centralbanker har valt lite olika rätter från smörgåsbordet – men alla har försökt påverka ränteläget Fördelar: Centralbankerna har kunnat överkomma problemen med svaga transmissionsmekanismer och påverkat obligationsräntorna och villkoren direkt genom att utöka sina balansräkningar. Lägre obligationsräntor, högre inflationsförväntningar (vilket är önskvärt om deflationshotet är stort) och en bättre fungerande kreditmarknad har varit några av fördelarna. Det är svårt att kvantifiera dem, inte minst som en del av räntenedgångarna tagits tillbaka efter att överraskningsmomentet avtagit. Politiken har lett till lägre räntor – men med avtagande marginalnytta Nackdelar: Det finns oro för att inflation ska komma i spåren av alltför expansiva balansräkningar. Även om detta kan verka överdrivet eftersom centralbankerna har verktyg att ta till, kan förväntningarna i sig vara betydelsefulla. Vidare finns för USA och Storbritannien risker med att dra tillbaka stimulanserna, eftersom oberoendet från regering och finanspolitiken äventyras. Balansräkningspolitik är svårare att kalibrera och kommunicera. Ett exempel på detta är att Federal Reserve funderar på att använda räntan de betalar på reserverna som styrränta i stället för Fed Funds. Vidare kan denna politik skapa en ojämn spelplan för privata aktörer ef- Politiken har också lett till ökad osäkerhet – med nya och snåriga jaktmarker för centralbankerna Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 9 tersom vissa marknader får fördelar framför andra. En del aktörer blir beroende av stödet. Centralbankerna tar på sig en politisk roll och dessutom risker som eventuellt så småningom måste hanteras från regeringars sida. 2. Hur och när bör de penningpolitiska stimulanserna dras tillbaka? Eftersom det finns nackdelar med balansräkningspolitiken bör denna avslutas så snart kreditmarknaderna fungerar bättre och transmissionsmekanismen är starkare. Delar av åtgärderna fasas ut automatiskt när aktörer inte längre behöver olika typer av likviditetsstöd. Säkerheter kan återställas att gälla som var fallet före krisen. Mer försiktighet krävs vid återtagande av s k Mortgage backed securities (MBS) där husmarknad och kreditmarknad kan påverkas betydligt vid tillbakadragande, eller vid avslutande av köp av statsobligationer som även påverkar finanspolitiken. Det gör att utmaningarna är störst i USA och Storbritannien. En hel del dras automatiskt tillbaka … Av makroekonomiska skäl bör kvantitativa lättnader dras undan för att undvika förväntningar om kraftigt stigande inflation. Av mikroekonomiska skäl gäller måste lättnaderna avslutas för att undvika att marknader fungerar sämre genom centralbankernas inblandning. … men det finns både makro- och mikroskäl att aktivt avsluta lättnaderna Räntepolitiken kan om så önskas ske helt oberoende av balansräkningspolitiken, men bör komma något efter och även koordineras med finanspolitiken. I länder där budgetkonsoldering behöver ske omedelbart för att finansmarknaden kräver så (delar av Eurozonen) kan ECB ta det något försiktigare både vad gäller att påbörja och i vilken takt höjningarna ska komma. I länder där finanspolitisk åtstramning inte behövs, och det finns risk för nya obalanser, måste räntehöjningarna starta tidigare och centralbanken bör gå snabbare fram. När ränteläget sänktes fanns en koordinering mellan centralbankerna. Även när ränteläget ska höjas kan det finnas skäl att koordinera över nationsgränserna. För länder som saknar obalanser kan tidiga räntehöjningar appreciera valutan, som i sin tur driver fram stora kapitalflöden som verkar destabiliserande för ekonomin. Penningpolitiken måste också bättre koordineras med finanspolitiken. 3. Penningpolitiken kan behöva koordineras bättre med finanspolitiken – men också över nationsgränserna Vilka lärdomar ger finanskrisen penningpolitiska beslutsfattare? Det finns många lärdomar för centralbanker, men tre är särskilt viktiga: Den första lärdomen är att det inte räcker med låg och stabil inflation för att skapa makroekonomisk stabilitet. Den andra lärdomen är att det inte räcker med att övervaka enskilda institutioner, utan att finanssektorn måste följas med ett tydligt systemperspektiv. Den tredje lärdomen är att finanskriser både handlar om likviditet och solvens (främst likviditetsaspekten var kraftigt undervärderad). 10 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 4. Hur stor risk finns för att den expansiva penningpolitiken bidrar till nya obalanser och finanskriser? Risken för att den expansiva ekonomiska politiken på kort sikt skapar nya bubblor i länder där obalanserna varit stora och där det krävs skuldsanering är relativt liten, men ökar ju längre stimulanserna är kvar. Däremot exporteras stimulanspolitiken via fasta växelkurser och s k carry trade med starka kapitalinflöden till tillväxtekonomier, som riskerar att få överhettning och tillgångsbubblor. Risken för nya obalanser är störst i tillväxtländerna Det faktum att det tar tid att förändra regelverk och övervakning enligt bland annat de tre lärdomarna ovan innebär att nya obalanser kan skapas också i OECD-området efter en tid av stimulanser, en mer robust återhämtning och tilltagande riskaptit. 5. Är prisstabilitet alltjämt det viktigaste penningpolitiska målet, hur bör den mätas och hur högt bör inflationsmålet vara? Penningpolitiken kommer att ha förändrats efter denna finanskris. Mer arbete att koordinera prisstabilitet med finansiell stabilitet kommer att krävas. Om hänsyn till tillgångspriser ska tas utreds. Penningmängden och den monetära basen är indikatorer som får större vikt i USA (ECB inkluderade dem redan tidigare i sin analysram). Ekonomer på IMF, inklusive chefekonomen Olivier Blanchard, föreslår att ett inflationsmål på 4 % skulle vara mer effektivt än ett inflationsmål på 2 %. Argumenten är att penningpolitiken kan svara mer aggressivt på ekonomiska chocker, att löner och priser lättare anpassas realt än nominellt samt att inflationen lättare eroderar både privata och statliga skuldberg. Omfördelningsfrågan kvarstår att diskutera, eftersom högre inflation omfördelar från sparare till låntagare. Särskilt pensionärer har ett intresse av att hålla nere inflationen, och med hänsyn till demografin borde låg inflation fortfarande vara mest eftertraktat. Ett högre inflationsmål kan verka lockande från ett akademiskt perspektiv … Ju kortare förfallotid på statsobligationerna, desto större incitament för regeringar att vilja bibehålla låg inflation. Endast Storbritannien med 14 års förfallotid kan tänkas vinna på en högre inflationstakt, medan USA (4,8 år) inte har samma incitament. Carlo Cottarelli, IMF, hävdar att högre inflation hjälper föga för offentlig skuldsanering. Med 6 % inflation, skulle OECD-ländernas offentliga skuld endast vara 8 procentenheter lägre 2014 som andel av BNP (på 86 ½ %) än om inflationen var kvar på 2 %. Att skapa hållbara inflationsförväntningar har tagit tid. Det går inte att höja inflationen ”lite grann”. Högre och mer volatila räntor kan bli följden. Förtroendet för regeringar och centralbanker kan försvinna. Praktiker inom centralbanker bör därför välja att inte rubba de förväntningar som uppnåtts och särskilt inte under den känsliga period som världsekonomin är inne i, både avseende finanspolitiken och behovet Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 … men bör inte vara ett alternativ för praktikerna 11 av bättre regleringar/översyn av det finansiella systemet. Att samordna politiken för att hantera både prisstabilitet och finansiell stabilitet borde istället prioriteras. 4. Svår balansgång i finanspolitiken Efter finanskrisen följer nu en period av skuldsanering i den privata sektorn. Samtidigt stiger den offentliga skulden. IMF beräknar att offentlig skuld som andel av BNP i flertalet OECDländer kommer att ha ökat med 35 procentenheter mellan 2007 och 2014, upp mot 120 %. Utan åtgärder skulle skuldkvoten stiga till 300 % de närmaste decennierna. Trots att perioden av stimulanser varit kort, rycker behoven av skuldsanering i den offentliga sektorn allt närmare. Offentliga skuldkvoter förutses stiga kraftigt Eurozonens offentliga finanser är inte sämre än Japans, USA:s eller Storbritanniens. Det finns dock länder kring Medelhavet (här kallat Club Med) vars statsskulder kommer att ligga mellan 80 och 120 % 2010. Till den gruppen bör också räknas Irland och Belgien. Spanien har ett högt underskott som andel av BNP, men ännu inte en så hög statsskuld. Det är endast de nordiska länderna samt även de baltiska länderna som har relativt låga statsskulder, och förutom i Lettland och Litauen är även underskotten måttliga i dessa länder. I Nederländerna och Tyskland framstår också budgetsituationen som något bättre. Offentliga finanser i EU, Japan och USA 250 Offentlig skuld, % av BNP Japan 200 150 Grekland 100 Irland USA UK 50 Belgien Portugal Italien Frankrike Eurozonen Tyskland Spanien Finland Sverige 0 -16 -14 -12 -10 -8 -6 -4 -2 0 Budgetbalans,% av BNP Medan Spaniens budgetunderskott främst stigit som en effekt av recessionen, har USA, Storbritannien och Grekland strukturella problem där de offentliga finanserna hade försämrats redan innan finanskrisen bröt ut. I år beräknas det amerikanska budgetunderskottet till närmare 1500 miljarder dollar, men även om tio år kan underskotten ligga kring 1000 miljarder dollar trots viss budgetkonsolidering eftersom utgifterna för sjukvård och pensioner stiger. I Eurozonen måste också många länder reformera sina pensionssystem då de inte tar tillräcklig hänsyn till demografiska förändringar. 12 En del länder hade problem redan före finanskrisen Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Kenneth Rogoff och Carmen Reinhart konstaterar i sin artikel: ”Growth in a time of Debt” (2010) att det är när skuldkvoten överstiger 90 % som BNP-tillväxten dämpas (medianen med 1 procentenhet allt annat lika). Även om nivån inte behöver vara exakt och inte gälla på samma sätt för alla länder, finns anledning till oro, inte minst som flertalet OECD-länder redan är på den nivån eller på väg dit. De hittar dock inga tydliga bevis på att högre skuld leder till högre inflation i de mer utvecklade länderna. En skuldkvot över 90 % hämmar tillväxten – men driver inte automatiskt upp inflationen USA har valt att stimulera ekonomin ännu mer och i den senaste budgeten uppgick åtgärderna till 1,8 % av BNP för de kommande två åren. Även Japan har lagt till åtgärder. USA har dollarn som reservvaluta, medan Japan har sin skuld finansierad av den inhemska befolkningen till ännu så länge låga räntor. Några länder väljer att stimulera ytterligare … Samtidigt finns länder som måste och redan börjat strama åt. Först ut var Irland, och därefter har budgetkonsolidering inletts i Grekland, Spanien och Portugal. Storbritannien förutses strama åt efter valet oavsett regering, men möjligen något snabbare med en konservativ valtriumf. … medan andra tvingas strama åt redan nu Drivande för den tidiga åtstramningen är de finansiella marknaderna, eftersom allt större ränteskillnader mot de tyska statsobligationerna medför högre finansieringskostnader och oro för inställda betalningar på statsskulden (default). Om så skedde, skulle kreditvärdigheten skrivas ned, kreditförlusterna i banksystemet öka och en ny likviditets- och solvenskris uppkomma med eventuella spridningseffekter över hela regionen. Eurons försvagning bör ses i ljuset av denna oro. Utifrån behoven att se en mer robust återhämtning är det egentligen för tidigt att strama åt finanspolitiken. Japans momshöjning 1998 förskräcker. För små euroländer med stora obalanser finns dock få alternativ. Det gäller att återupprätta förtroende. Euroländernas eventuella lånegarantier till Grekland är främst ett sätt att minska landets finansieringskostnader. Fortfarande måste Grekland genomföra ett kraftfullt åtstramningspaket där underskottet ska ned från 12,7 % av BNP till 8,7 % nästa år, och till 3 % 2012. Egentligen är det för tidigt att strama åt nu För samtliga länder med stora obalanser gäller att undvika alltför snabbt stigande obligationsräntor. Dels bidrar högre budgetunderskott, dels kan utfasningen av kvantitativa lättnader bidra till högre räntor. … men det gäller att undvika högre räntor Sverige och Finland lyckades konsolidera sina budgetar relativt snabbt under 1990-talet. IMF konstaterar att på sju år hade en åtstramning motsvarande 13,3 % av BNP genomförts. En starkare omvärldsefterfrågan, en svagare valuta och draghjälp från gradvis sjunkande räntor i kölvattnet av starkare förtroende innebar att det antagligen var lättare då än idag när den globala efterfrågan haltar, euroländerna endast gynnas om euron fortsätter att försvagas mot övriga valutor och ränteläget redan är relativt lågt. Det torde ha varit lättare för Sverige att konsolidera än det blir för Grekland Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 13 Regeringar behöver förändra sina verktyg, precis som centralbanker på 1990-talet förändrades för att motverka hög inflation. Det behövs politiska processer som garanterar att man kan skuldsanera i goda tider, snarare än i dåliga tider, och på så vis undvika en procyklisk finanspolitik. Det behövs även oberoende finanspolitiska institutioner som ger politiker möjlighet att undvika en oansvarig finanspolitik. Det gäller att inleda åtstramning i länder där så krävs omedelbart. Andra måste kommunicera att konsolidering kommer under nästa år. Under tiden måste balansräkningspolitiken från centralbankers sida fasas ut, och en försiktig åtstramning av räntepolitiken inledas. Med hänsyn till de stora finanspolitiska utmaningarna torde centralbankerna behöva gå lugnare fram. Det gäller dock att inte skapa nya bubblor på tillgångsmarknader endera i det egna landet, eller i tillväxtekonomier som mottar allt större kapitalinflöden som ett svar på låga räntor och låg avkastning i ”väst”. 5. Strukturreformer behövs på alla nivåer Hittills har centralbanker och regeringar med olika mediciner försökt få patienten att må bättre. Delvis har detta fungerat, men sannolikt krävs mer av åtgärder som inriktas på varför patienten egentligen blev sjuk (lägga av med rökning, börja motionera, osv). Finans- och penningpolitiska stimulanser måste med andra ord kombineras med strukturreformer. Annars uppkommer problemen på nytt och annars klarar inte OECD-länderna av den ökade konkurrensen från tillväxtländerna. Nu måste stimulanserna kompletteras med strukturreformer Strukturreformer behövs på den globala nivån, på den regionala nivån samt även nationellt och lokalt. Gemensamt för alla nivåer är att institutioner måste byggas upp som kan hantera förändringsbehoven. Det kan handla om demografi, globalisering och teknisk utveckling – faktorer som kräver förändring i den ekonomiska politiken, t ex i våra välfärdssystem. Det är viktigt att stärka institutioner Bland de viktigaste reformbehoven på global nivå finns omdaningen av den finansiella sektorn. Somliga bedömare menar att den nationella eller regionala nivån räcker för reformering av finanssektorn. Sannolikt krävs dock bättre samordning och institutionella ramar på global nivå. Global hantering inkluderar balansering av tillväxt mellan länder/regioner, valutapolitik och system för kapitalkontroller, tidiga varningssystem vad gäller obalanser. Hittills har litet åtgärdats, men det krävs grundliga utredningar innan regelverk ändras. Allt för mycket eller felaktigt reglerade marknader håller tillbaka tillväxten, medan alltför litet eller felaktigt reglerade marknader bidrar till instabilitet. Det finns dock ingen mirakelkur mot bubblor/obalanser men ett bättre regeloch övervakningssystem kan minska problemen. Svårt att hitta rätt nivå på regleringar och övervakning Det finns fem områden som reformarbetet för närvarande genomförs på: 1) Innehållet i regleringar (vad ska regleras?), 14 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 2) strukturen på övervakning och reglering (vem ska övervaka och hur mycket?), 3) finanssektorns beteende, bonusar och riskhantering, 4) finanspolitiska implikationer av finanssektorn och moral hazard, 5) strukturreformer som delar upp banken utifrån nytta som intermediär och spekulant. Under de närmaste åren kommer regelverk och övervakning stramas åt, och det gäller att det blir på ett smart sätt. Andra områden som kräver starkare institutioner är handelspolitiken, klimatpolitiken och fattigdomsproblematiken. Det gäller att se att dessa områden hör ihop. Allt mer handlar klimatfrågorna om hur resurser ska fördelas mellan länder, och vilka som ska stå för notan att möta klimathotet. Många områden hör ihop och behöver starkare institutioner – inte minst klimatfrågan De viktigaste reformbehoven på regional nivå, d v s EU-nivån, är att fortsätta integrationen på produkt-, finans-, och arbetsmarknaderna. Det finns goda förutsättningar för specialisering och arbetsdelning i regionen, men de tas inte tillvara i nuläget. EU halkar efter i ”tillväxtligan”. Eurozonen måste också arbeta fram ett bättre ramverk för samverkan vid kriser och som bidrar till bättre balans mellan länderna. Att länderna inom Eurozonen divergerar (medelhavsländer mot Tyskland, Österrike, Nederländerna) är inte enbart en effekt av den monetära unionen, även om lägre räntor varit en av flera faktorer till att obalanser byggts upp. Tecken på försvagad konkurrenskraft i medelhavsländerna är många: Tappade marknadsandelar Stark lönetillväxt Oflexibla arbetsmarknader (svårt att säga upp anställda) Svag produktivitetsutveckling Dålig placering på Världsbankens ”Ease of Doing Business Index) Stora underskott i bytesbalans och budget Lissabonfördraget kommer att få göras om trots att det är nytt. EMU är en politisk realitet, och för euroländerna finns inga alternativ euron. Ett nytt ramverk för Eurozonen kommer att behövas som tar hänsyn till krishantering, och som återupprättar förtroendet för stabilitets- och tillväxtpakten. De finansiella marknaderna har funnit hål i det befintliga ramverket som måste täppas till. En Europeisk Monetär Fond (EMF) skulle ta lång tid att bygga upp och kan inte användas i nuläget, och är därmed ingen lösning på kort sikt. Vidare kan verka oförenligt att bygga upp ett stramt regelverk och sedan ge stöd åt dem som bryter mot reglerna. I likhet med Stabilitets- och Tillväxtpakten kan det vara svårt att besluta om sanktioner som också effektueras i verkligheten. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 15 På kort sikt kan euroländernas istället komma överens om lån och lånegarantier som hanterar en krissituation. Men i förlängningen måste Eurozonen välja mellan 1) en modell där samarbetet begränsas till en monetär union (Maastrichunionen) med risk att länder som inte klarar åtagandena måste lämna unionen alt. att Tyskland väljer att lämna unionen, och 2) en modell där finanspolitisk samverkan och politisk styrning ökar (transfereringsunionen), och det finns risk för lägre budgetdisciplin och moral hazard. Även om det kan ta många år, synes den andra modellen mest trolig. EMU kommer inte att kollapsa – utan krisen leder till att nya ramverk utformas De viktigaste reformbehoven på nationell och lokal nivå handlar om att stärka arbetsmarknaden genom bättre lönebildning, utbildning, och satsningar på entreprenörskap som ökar sysselsättningen. Vidare måste nationellt och lokalt bättre välfärdslösningar utarbetas som tar hänsyn till demografi samt ökad konkurrens från tillväxtekonomier och från andra attraktiva regioner. Det gäller att göra den lokala marknaden så attraktiv som möjligt för inflyttning och investeringar. 6. Våra antaganden i prognosen Utvecklingen i politiken, på finans- och andra tillgångsmarknader är svår att förutse utifrån en regelrätt prognos. Vi hanterar räntor, valutor, oljepris m m som antaganden i vår globala prognos. Nedan diskuterar vi hur antagandena tagits fram. ¾ Politik Under prognosperioden kommer i sedvanlig ordning ett stort antal val till parlament och president att genomföras. Utöver de som nämns nedan hålls ett större antal regionala val, nu närmast i Frankrike, Ryssland och Italien. Det är svårt att förutse tillväxteffekterna och inkludera dem i prognoserna. Om framtidstron ökar som en effekt av en ny regering kan konsumtionsviljan stiga, och vice versa. Några val av särskild stor betydelse för dessa nationers utveckling anser vi vara valen i Storbritannien, Lettland, USA (endast kongressval) och Grekland. Alla dessa är länder där finanskrisen haft stor inverkan och där obalanser fortsätter att skapa problem. För Storbritanniens del torde en konservativ regering (vilket just nu är mest sannolikt) vilja konsolidera budgeten snabbare och införa stramare regelverk för finansiell sektor jämfört med den sittande regeringen. Det skulle på kort sikt kunna bli tillväxthämmande, men effekterna på medellång sikt kan till och med bli positiva. I länder där finanskrisen satt sina spår blir valen särskilt viktiga Vi har varken antagit positiva eller negativa tillväxteffekter, utan väljer på grund av stor osäkerhet att se det politiska läget som en neutral faktor trots att det inte behöver bli så. 16 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 2010 Apr- 10 Maj- 10 Jun- 10 Jul- 10 Sep- 10 Okt- 10 Okt- 10 Okt- 10 Nov- 10 Presidentval i Österrike Parlamentsval i Storbritannien (måste hållas före den 3 juni) Parlamentsval i Nederländerna Överhusval i Japan Riksdagsval i Sverige Parlamentsval i Lettland Parlaments- och presidentval i Brasilien Presidentval i Polen Kongressval i USA 2011 Mar- 11 Mai- 11 Jun- 11 Sep- 11 Okt- 11 Nov- 11 Dec- 11 Parlamentsval i Finland Presidentval i Lettland Parlamentsval i Belgien Parlamentsval i Grekland Parlamentsval i Polen Parlamentsval i Danmark Parlamentsval i Ryssland 2012 Jan- 12 Mar- 12 Mar- 12 Jun- 12 Jul- 12 Okt- 12 Nov- 12 Presidentval i Finland Presidentval i Ryssland Parlamentsval i Spanien Presidentval i Frankrike Presidentval i Indien Parlamentsval i Kanada Presidentval i USA ¾ Centralbankernas styrräntor Sedan förra prognosen har inga styrränteförändringar genomförts av de större ekonomiernas centralbanker. Federal Reserve har höjt diskontot och annonserat att de kommer att avsluta köp av s k Mortgage Backed Securities (MBS) i april. ECB har avslutat de fasta lånen på 12-månadersbasis. Bank of England har annonserat att den kommer att ta en paus med kvantitativa lättnader, medan Japans intresse för kvantitativa lättnader är litet och regeringen snarare synes inrikta sig på att försvaga yenen. Konsumentpriserna stiger svagt i industriländerna. Vi bedömer uppgången i KPI till högst 1 % i Euroområdet, till 1 ½-2 % i USA och till 2- 2 ½ % Storbritannien för innevarande år. KPI förutses stiga ännu svagare 2011. Inte heller 2012 förutses inflationen utgöra ett hot. I Japan kommer KPI att falla både 2010 och 2011, för att sedan utvecklas svagt positivt 2012. I Kina, Indien och Ryssland blir inflationen oroväckande hög. I likhet med förra prognosen antar vi att centralbankerna inleder en period av styrräntehöjningar under andra halvåret i år och under nästa år (Japan avvaktar längre). Höjningarna blir dock mer måttliga eftersom finanspolitikens komplexitet ökat. Den tillväxtförbättring vi ser under första halvåret 2010 är huvudsakligen en följd av den rekyl som lagercykeln ger samt stimulanserna. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 17 Centralbankers styrräntor 7 UK 6 Procent 5 E u ro la n d 4 3 2 USA S v e rig e 1 0 Japan 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u rc e : R e u te r s E c o W in Eftersom den underliggande efterfrågan bedöms vara fortsatt svag och inflationstrycket detsamma, bedömer vi att styrränteuppgångarna i de större ekonomierna blir lägre än tidigare prognos. Kortränteantaganden 2010-2012 Federal Reserve, USA Bank of Japan ECB Bank of England Utfall Utsikter 17/3/2010 30/6/2010 0.25 0.25 0.10 0.10 1.00 1.00 0.50 0.50 31/12/2010 30/6/2011 31/12/2011 2012 (genomsnitt) 0.50 1.50 2.25 3.00 0.10 0.10 0.10 0.25 1.00 1.25 1.75 2.75 0.75 1.25 2.25 2.75 ¾ Obligationsräntorna Långsamt högre BNP-tillväxt och högre inflation ger också ett uppåtriktat tryck på de långa statsobligationsräntorna. Vi förutser i vårt huvudscenario att uppgångarna blir måttliga. Riskerna är dock på uppåtsidan. Om finansmarknaden oroas över USA:s och Storbritanniens statsfinanser, kan den uppåtriktade trenden stiga snabbare. En annan risk är tillbakadragandet av kvantitativa lättnader som kan bidra till högre obligationsräntor. Under de kommande två-tre åren torde obligationsräntorna komma upp kring 5 %. Det finns stor osäkerhet kring obligationsräntorna men trenden är uppåtriktad Långa marknadsräntor (USA, Storbritannien, Tyskland, Japan) 6 .0 5 .5 UK 5 .0 4 .5 Procent 4 .0 T y s k la n d 3 .5 USA 3 .0 2 .5 Japan 2 .0 1 .5 1 .0 06 07 08 09 10 S o u rc e : R e u te rs E c o W in 18 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 I Eurozonen har ränteskillnaderna mellan länder med stora obalanser (budget, bytesbalans) och Tyskland stigit kraftigt under fjolåret och de har endast fallit tillbaka något under innevarande år. Greklands åtstramningspaket, euroländernas indikation att ge finansiellt stöd till Grekland minskar ränteskillnaden, men fortfarande är den hög med påverkan på landets möjligheter att finansiera sina skulder. Vi räknar med att ränteskillnaderna dämpas något i takt med att stödåtgärder tydliggörs, men de kommer inte att komma tillbaka till de nivåer vi såg före krisen. Ränteskillnaderna har börjat minska och en fortsättning förutsätter indikationer om stöd Ränteskillnader inom Eurozonen mot tyska statsobligationer 4 .0 3 .5 3 .0 2 .5 Percent 2 .0 G re kla n d Ita lie n 1 .5 1 .0 B e lg ie n S p a n ie n P o rtu g a l 0 .5 F ra n krike 0 .0 -0 .5 S ve rig e -1 .0 ja n m aj se p ja n m aj 07 se p 08 ja n m aj se p 09 ja n 10 S o u rc e : R e u te rs E co W in ¾ Kreditmarknaderna Kreditmarknaderna fungerar allt bättre, men fortfarande upplever många företag upplever att det är svårt att få krediter. Ränteskillnaderna mellan interbankränta och statsskuldsväxlar är dock tillbaka på nivåer som uppmättes innan finanskrisen inleddes. För större företag har det blivit lättare att finansieras sig eftersom företagsobligationsmarknaden fungerar bra, samtidigt som även aktiemarknaden stärkts av högre riskaptit och ett relativt gott vinstläge i många företag till följd av kostnadsminskningar. Främst de större företagen har gynnats av bättre tillstånd på kreditmarknaderna För små och medelstora företag är svårigheterna i många länder större. Det gäller även hushållen i t ex USA som inte heller har sett kreditsituationen lätta. De regionala bankerna har fortfarande problem och kreditförluster avseende bostäder och kommersiella fastigheter fortsätter att öka. Även efterfrågan på krediter är nedsatt eftersom skuldsaneringen fortfarande pågår. Vi antar att kreditåtstramningen kommer att hålla i sig under 2010 och delar av 2011, för att sedan gradvis avta när tillståndet i banksektorn förbättrats något ytterligare. Efterfrågan på nya krediter kommer att vara nedsatt under flera år i de länder där finanskrisen varit särskilt märkbar. För mindre företag är läget mer besvärligt Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 19 ¾ Valutamarknaderna Den amerikanska dollarn har stärkts med ca 5 % mot euron sedan början av året. Därmed har den dollarförsvagning som var tydlig ifjol kommit av sig. Ett skäl är turbulensen i eurozonen och högre tillväxt- och ränteutsikter för den amerikanska ekonomin. Vi antar att dollarn fortsätter att stärkas mot euron under hela perioden, men att takten avtar. Vi bedömer att dollarn stärks ytterligare mot euron … Euron, yenen och yuanens utveckling mot dollarn (index augusti 2007 =100) 170 160 E u ro n m o t d o lla rn 150 140 130 120 Y u a n e n m o t d o lla r n 110 100 90 Y e n e n m o t d o lla rn 80 70 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 S o u rc e : R e u te rs E c o W in Yenen förutses försvagas mot dollarn dels till följd av försvagningen av statsfinanserna och ökade ränteskillnader, dels för att yenen återigen blir en fundingvaluta för s k carry-trades. Den japanska regeringen försöker också aktivt försvaga yenen med olika typer av uttalanden, men huruvida detta är effektivt återstår att se. … och även mot yenen … Yuanen bedömer vi vara fortsatt kopplad till dollarn ännu några kvartal. Tidigaste mot slutet av året eller under 2011 när exportoch sysselsättningsutsikterna förbättrats mer uthålligt förutser vi att en långsam appreciering av yuanen inleds mot dollarn. Externa påtryckningar kommer inte att skynda på en appreciering, utan det finns snarare risk för motsatsen. … medan det tar längre tid innan den försvagas mot yuanen Valutaantaganden 2010-2012 EUR/USD RMB/USD USD/JPY Utfall 17/3/2010 1.37 6.83 90 Utsikter 30/6/2010 1.35 6.83 98 31/12/2010 30/6/2011 31/12/2011 2012 (genomsnitt) 1.30 1.25 1.22 1.20 6.83 6.60 6.40 6.00 105 112 115 115 ¾ Råvarumarknader Swedbanks råvaruprisindex föll i februari med 3,6 % i dollartermer. Den underliggande trenden är dock fortfarande uppåtriktad till följd av den starkare konjunkturen, inte minst i tillväxtekonomierna. En dollarförstärkning kan bidra till att takten i uppgången avtar. Vi bedömer att metallpriserna fortsätter att stiga, i likhet med oljepriset och i något mindre omfattning livsmedelspriserna. Oljepriset antar vi till 75 dollar fatet i år, 80 dollar 2011 och 90 dollar 2012. Det är en nedskrivning med 5 dollar för 20 Vi har reviderat ned våra bedömningar om oljepriset Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 2010 och 10 dollar för 2011 jämfört med januariprognosen. Orsakerna är främst den något lugnare råvaruprisutvecklingen som hittills kunnat iakttas i år och som kvarstår i ljuset av en svagare underliggande efterfrågan, samt även en något större dollarförstärkning. Råvaruprisutveckling i dollar, totalt, livmedelspriser, samt totalt exklusive energi (index …) 450 400 R å v a ru p ris in d e x - to ta lt 350 Index 300 R å v a ru p ris in d e x - e x k lu s iv e e n e rg i 250 200 150 100 L iv s m e d e ls p ris e r 50 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u rc e : R e u te rs E co W in ¾ Aktiemarknaderna Tillväxtekonomier som Kina, Indien och Ryssland har haft de snabbast stigande börskurserna under 2009. Under inledningen av 2010 har utvecklingen varit något mer avvaktande i princip på samtliga börser. Greklandskrisen och de svaga statsfinanserna i många länder har bidragit till oro, liksom osäkerhet kring Kinas ekonomiska politik vilken genom att vara för expansiv bidrar till överhettning. Andra osäkerhetsmoment som kan påverka börserna är regleringar i finanssektorn och valutautvecklingen. I tillväxtekonomierna finns risk för att bubblor byggs upp. Vi antar att börserna fortsätter att stiga, men att volatiliteten kommer att vara hög, med lite större kast upp och ned än tidigare. Stor slagighet på börserna, men med mindre oro ökar återigen riskaptiten Börsutveckling i USA, Japan, Indien, Kina, Ryssland och Europa 400 K in a (S h a n g h a i) R y s s la n d 350 300 Index 250 200 Japan 150 In d ie n (B o m b a y ) 100 S v e rig e U S A (S & P 5 0 0 ) 50 06 07 08 09 10 S o u rc e : R e u te rs E c o W in Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 21 ¾ Fastighetsmarknaderna I länder där huspriserna stigit kraftigt under 2000-talet (Spanien, Storbritannien, USA, Irland) har priserna sjunkit under några år, men under fjolåret började de stabiliseras eller t o m stiga något (USA och Storbritannien). Irland har ännu inte noterat en stabilisering, och framstår som det land som får den längsta perioden av priskorrigering. Sverige och Norge har inte haft något större tapp, och huspriserna stiger ånyo till nya toppnivåer. Här kan korrigeringar komma under prognosperioden. Trenden borde däremot vara försiktigt uppåtriktad i de länder där priserna nu sjunkit under några år. Stimulansernas tillbakadragande är av stor betydelse, inte minst i USA. Här finns alltjämt stora problem med kommersiella fastigheter, där prisutvecklingen följer med ca 16 månaders fördröjning. Således har kommersiella fastighetspriser ännu inte nått botten. Trenden på huspriserna borde vara svagt uppåtriktad i länder där korrigeringar gjorts Husprisutveckling i några valda länder (Index 2000 =100) 250 SP 225 UK 200 USA S 175 DK 150 125 N IR L 100 75 99 00 7. 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Regioner/länder – divergensen ökar Nedan ger vi en sammanfattande bild av konjunkturen i USA, Japan, Kina, Indien och Europa. Vad gäller länderna i vårt närområde runt Östersjön återkommer vi senare i vår med en Östersjörapport. Jämfört med våra bedömningar för ett år sedan har tillväxtekonomierna, främst Kina och Indien, vuxit bättre än väntat. Samtidigt var vi för optimistiska om utvecklingen i industriländerna, även om vi förutsåg djupa BNP-fall blev de ännu djupare. Divergensen bedömer vi nu öka ytterligare eftersom vi skrivit upp tillväxtländernas ekonomier mer än för övriga länder, samtidigt som finanspolitisk konsolidering håller tillbaka BNP-tillväxten i USA, Europa och viss mån även Japan. Inkomstgapen mellan väst och öst minskar gradvis Faktorer som medför losskoppling mellan industriländer och tillväxtländer är de senares finanspolitiska position (budgetbalans), sunda fundamenta, den externa positionen (bytesbalans), stabila valutor, återhämtning i råvarupriser, högre potentiell till- 22 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 växt och mer gynnsamma förutsättningar på finansmarknaderna. Stimulanser bidrar till att tillväxtländerna kan använda den inhemska efterfrågan som tillväxtmotor, och importen har ökat mer än exporten vilket bidrar till att främst asiatiska länder är världens tillväxtmotorer. Före krisen var tillväxten i tillväxtländerna exportdriven. Om efterfrågan från industriländerna tappar momentum, och stimulanserna inte är lika expansiva, riskerar tillväxtländerna också tappa tillväxtkraft de kommande åren. Vidare riskerar överhettningsproblem i t ex Kina ge betydande tillväxteffekter under prognosperioden. Den ekonomiska politiken inriktas alltjämt på att stödja konsumtion i USA och export i Kina – på så sätt har litet ändrats som skulle balansera tillväxten bättre i världen. Dock minskar obalanserna jämfört med tidigare. USA:s bytesbalansunderskott är nu nere i ca 3 % av BNP. Kinas överskott är fortfarande betydande. Förutom en annan valutapolitik krävs större strukturreformer som stärker kinesernas privata konsumtion och minskar drivkrafterna att spara. Detta kommer att ta tid, och dessförinnan har sannolikt nya obalanser byggts upp. USA – Möter ovanligt många hinder på vägen I likhet med våra förväntningar återkom tillväxten i den amerikanska ekonomin under tredje kvartalet ifjol efter fyra kvartal i rad med krympande BNP. Under fjärde kvartalet ökade tillväxttakten ytterligare. De viktigaste orsakerna till uppgången är de ekonomiskpolitiska stimulanserna som stärkt den privata konsumtionen, samt lageruppbyggnad och ökade investeringar i IT som påverkar utfallet positivt. Nettoexporten har inte haft samma betydelse som tidigare under året. Delstaternas svaga ekonomi och minskade försvarsutgifter bidrog också till en lägre offentlig konsumtion under fjärde kvartalet, tvärt emot vad som kunde förväntas med hänsyn till de politiska ambitionerna. Främst tillfälliga faktorer gör att USA växer starkt Bidrag till amerikansk BNP-tillväxt (uppräknad årstakt) Privat konsumtion Offentlig konsumtion Fasta bruttoinvesteringar Lagerförändring Nettoexport BNP 2009 (Q3) 1.96 0.55 -0.15 0.69 -0.81 2.2 2009 (Q4) 1.23 -0.23 0.75 3.88 0.30 5.9 2009 -0.42 0.37 -2.73 -0.71 1.07 -2.4 Utifrån BNP-tillväxten synes recessionen vara avslutad. Fortfarande minskar dock sysselsättningen, om än inte lika mycket som tidigare förväntat. Det kommer att dröja ytterligare några Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 23 kvartal innan NBER officiellt förklarar att recessionen var över i början av 2010. Hur ser det mest sannolika förloppet i amerikansk ekonomi ut de närmaste åren och vad driver tillväxten? Vi förutser en relativt stark utveckling under det första halvåret i år, även om det kalla vädret dämpar tillväxten inledningsvis. Under andra halvåret när stimulansernas effekter avtar och lageruppbyggnaden ger ett mindre positivt bidrag till tillväxten, försvagas tillväxttakten. För helåret borde den ligga inom ett intervall på 2,5-3 %, att jämföra med ca hälften i uppräknad årstakt under andra halvåret. Den underliggande inhemska efterfrågan förblir alltjämt svag, samtidigt som en dollarförstärkning bidrar till att nettoexporten inte förmår ge de starka bidrag vi såg i början av fjolåret. Under andra halvåret dämpas åter tillväxten Vilka är de avgörande faktorerna för varför USA:s ekonomi inte som tidigare snabbt tar sig tillbaka till en tillväxt på 3-4 %? Vi bedömer att den potentiella tillväxten har krympt ned mot 3 % eller strax därunder. För att absorbera den trendmässiga tillväxten av arbetskraften krävs anställningar (netto) på ca 100125 000 personer. Om vi exkluderar den kraftsamling som kommer i och med befolkningsräkningen då drygt 1 miljon personer kan anställas tillfälligt, kommer inte ekonomin snabbt kunna ersätta de förlorade jobben på arbetsmarknaden. Här följer de fem viktigaste anledningarna till att USA denna gång får en långsammare återhämtning än vad som är vanligt i denna dynamiska ekonomi: Arbetsmarknaden och hushållens inkomster Även om antalet nya jobb inte minskar lika mycket som tidigare (-36 000 i februari) och sysselsättningen är på väg att stabiliseras finns en rad orosmoment. Rekryteringsplanerna är försiktiga. Arbetskraftsutbudet minskar mer än vid tidigare lågkonjunkturer. Långtidsarbetslösheten (över 6 månader) omfattar ca 40 % av de arbetslösa. Den svaga husmarknaden försvårar flyttning till områden där arbetsmarknaden utvecklas bättre. Därmed har dynamiken på arbetsmarknaden minskat något. Om även de som arbetar ofrivilligt deltid inkluderas är utvecklingen än dystrare, närmare 17 % av arbetskraften har därmed en nedsatt köpkraft, och även de arbetande har fått se sina löner och förmåner reduceras. 24 Risk att USA:s arbetsmarknad blivit mindre dynamisk Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Arbetsmarknaden i USA 1 2 .5 A r b e ts lö s h e t 1 0 .0 Procent 7 .5 5 .0 2 .5 0 .0 -2 .5 A rb e ts k ra fts u tb u d -5 .0 80 82 84 86 88 90 S y s s e ls ä ttn in g 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 S o u r c e : R e u te r s E c o W in Fastighetsmarknaden och förmögenhetssituationen För hushåll som räknat med att pensioneringen skulle vara tryggad till följd av värdestegringen på huset kom finanskrisen som en kalldusch. Delar av den finansiella förmögenheten har återskapats, men den reala förmögenheten är alltjämt nedsatt. Före krisen var husägarnas tillgångar ca 60 % av husvärdet. Nu utgör de 38 % (upp från bottenläget på 35 %). Bostadsmarknaden har visat prov på viss återhämtning, men utan att vara uthållig. Stimulanser bidrar positivt, men osäkerheten ökar i och med att delar av dem kommer att dras tillbaka (t ex centralbankens köp av bostadsobligationer upphör i slutet av mars). Upp- och nedgången av husförsäljning i diagrammet nedan hör samman med skatterabatter. Huspriserna har stigit i månadstakt under juni-december ifjol, men uppgången är liten och är påverkad av de många exekutiva auktionerna. Prisnivån ligger alltjämt under toppnoteringen i juli 2006 med ca 30 % i nominella termer. Antalet exekutiva auktioner förutses öka i år och överstiga det sammanlagda antalet 2008 och 2009. Ungefär 25 % av låntagarna har husvärden som understiger lånen. Utan stimulanser hade bostadsmarknaden försvagats ytterligare Husmarknaden i USA 8 7 6 Antal (millions) F ö r s ä l j n in g a v n y a h e m 5 4 F ö r s ä l j n in g a v b e f in t li g a h e m 3 2 H u s b y g g n a t io n 1 0 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u r c e : R e u t e r s E c o W in Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 25 Kommersiella fastigheter utgör fortfarande en stor osäkerhet, både vad gäller konjunkturutveckling och kreditförluster i finansiell sektor (inte minst för de mindre bankerna). Ungefär 75 % av de femåriga lånen som togs 2005 och som förfaller i år har fastighetsvärden som understiger lånen. Motsvarande andel för lånen som förfaller 2010-2014 (ca 1400 miljarder dollar) synes vara 50 %. Kommersiella fastigheter utgör stor risk för regionala banker Byggnationen av nya kommersiella fastigheter har sjunkit, och kommer att minska ytterligare. BNP-tillväxten har redan dämpats utav detta, men effekten kan komma att bli än större. De kommersiella fastighetspriserna har tappat ca 40 % sedan toppen 2007, och ser ut att skugga bostadsmarknaden med ca 16 månaders fördröjning. Kreditmarknaden Enligt bankstödsmyndigheten Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC) var drygt 700 amerikanska banker i farozonen ifjol. Dåliga lån (eng. non-performing loans) utgör ca 8 % av alla lån och denna andel förutses öka. En del av problemen kan relateras till kommersiella fastigheter enligt ovan. Konsumentkrediter ökade något i januari för första gången på ett år, men det är för tidigt att avgöra om kreditmarknaden lättat. Enligt centralbankens undersökningar har bankutlåningen fortsatt att krympa, vilket håller tillbaka tillväxten. Stora företag lånar på obligationsmarknaden, medan mindre företag är beroende av bankkapital. Samtidigt visar småföretagarorganisationen (NFIB) att små och medelstora företag inte har någon större lånevilja i nuläget eftersom de är starkt negativt påverkade av det svaga efterfrågeläget. Skuldsanering i den privata sektorn Skuldsaneringen i hela den privata sektorn går långsamt. Andelen skuld på kreditmarknaden av BNP har fallit under 2009 från ca 375 % till 350 %, men kommer att gå snabbare när BNP stiger igen. I hushållssektorn är den totala skulden som andel av disponibelinkomst på väg ned från 130 % till 120 %. Även konsumentkrediternas andel har minskat, men än så länge marginellt. Det finns anledning att förvänta fortsatt skuldsanering som medför att den privata konsumtionen hålls tillbaka. Hushållens sparkvot har ökat, men torde behöva öka ytterligare för att återställa förmögenhetspositioner. 26 Nedsatt utbud och efterfrågan på krediter dämpar tillväxten Skuldsaneringen fortsätter och dämpar tillväxten Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Amerikanska hushålls skuldsituation (som andel av inkomst) 1 .4 0 .2 5 1 .3 0 .2 4 0 .2 3 1 .2 0 .2 2 1 .1 0 .2 1 1 .0 0 .2 0 0 .9 0 .1 9 0 .8 0 .1 8 0 .7 0 .1 7 0 .6 0 .1 6 < --- T o ta l s k u ld K o n s u m e n tk r e d ite r ---> 0 .5 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99 02 05 0 .1 5 08 S o u r c e : R e u te r s E c o W in Finanserna på federal och delstatlig nivå Under 2010 kommer de federala intäkterna att endast nå knappa 15 % av BNP medan utgifterna närmar sig 25 %. Därmed fortsätter budgetunderskottet att öka, och förutses överstiga 10 % av BNP. Även om ingen större budgetkonsolidering inleds under prognosperioden kan skuldökningen påverka finansmarknaderna, t ex dollarn och marknadsräntorna. I ett längre tidsperspektiv är problemen ännu större, eftersom de federala utgifterna för hälsa och pensioner kommer att öka samtidigt som ränteutgifterna stiger. De tillväxtantaganden kring 3-4 % som ligger till grund för långsiktiga beräkningar är dessutom alltför optimistiska. Ett mer akut problem är den svaga ekonomin i många delstater som dämpar effekterna av de finanspolitiska stimulanserna. Exempelvis är det svårt att genomföra infrastrukturprojekt, samtidigt som arbetslöshetsförsäkringen bekostats genom federala lån och måste återbetalas, vilket då ytterligare hämmar tillväxten. Effekten av stimulanserna minskar när delstaterna har problem Dollarförstärkning dämpar uppgången Med hänsyn till att tillväxtutsikterna blir något starkare i USA än i Eurozonen, och att det finns tilltagande spänningar avseende euron, är en dollarförstärkning sannolik, och en sådan kan inverka negativt på bidragen från nettoexporten. Samtidigt hålls inflationen tillbaka. Även om Kina inleder en period av appreciering av yuanen kommer den att vara långsam. President Obamas mål att fördubbla exporten inom fem år framstår som optimistiskt, inte minst som dollarn sannolikt blir starkare de närmaste åren. En starkare dollar dämpar också tillväxten Vilka faktorer hjälper USA? Företagens investeringar i ny teknik, inte minst inom IT. Hög produktivitetsutveckling som ger goda vinster och håller nere inflationen, samtidigt som det kan lägga grunden för en bättre arbetsmarknadsutveckling när efterfrågeläget stärkts. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 27 Det kan inte uteslutas att ytterligare stimulanspaket riktas till småföretag, hushåll och bostadsmarknad för att hålla uppe tillväxten. Finanspolitisk konsolidering kommer sannolikt att skjutas på framtiden, medan penningpolitiken försiktigt görs mindre expansiv. Slutsatsen för den amerikanska ekonomin är att återhämtningen fortsätter, men avtar något under andra halvåret i år. Rekyl och stimulanser ger trots allt en BNP-tillväxt på 2,8 %, men under nästa år när stimulanserna avtagit liksom även lagereffekten bedömer vi att BNP ökar med mer måttliga 2,2 %. I avsaknad av en större budgetkonsolidering finns möjlighet till något starkare tillväxtutsikter för 2012 kring 2,5 %, men prognosriskerna stiger, inte minst vad gäller finans- och råvarumarknader, reformpolitik och omvärldsutveckling. Japan – Rider på Kinas tillväxtvåg Ifjol krympte Japans ekonomi med drygt 5 % och under 2008 blev nedgången i BNP 1,2 %. Detta är således den kraftigaste recessionen sedan andra världskriget. Fjolårets andra och fjärde kvartal visade dock prov på tillväxt och en återhämtning hjälps upp av en stark utveckling i den asiatiska regionen. Exporten är den huvudsakliga tillväxtmotorn. I reala termer har också privat konsumtion stigit, bland annat som följd av regeringens initiativ att stödja miljö- och energivänlig (bil)konsumtion. Handeln med grannländerna stimulerar tillväxten BNP-utveckling i Japan (%) 15 10 J a p a n , B N P (å rs ta k t) 5 0 -5 J a p a n , B N P , u p p rä k n a d å r s ta k t (Q /Q * 4 ) -1 0 -1 5 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 S o u r c e : R e u te r s E c o W in Det är främst de större företagen som gynnas av tillväxten i Kina och övriga Asien, medan de mindre företagen är mer beroende av den inhemska marknaden. Tjänstesektorn är fortfarande relativt dämpad. Därmed har arbetsmarknaden inte förbättrats märkbart. Arbetslösheten har fallit marginellt till drygt 5 %, och främst som en effekt av lägre arbetskraftsutbud. Premiärminister Hatoyama och hans parti DPJ vann parlamentsvalet i augusti ifjol. I december presenterades en budget 28 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 för budgetåret 2010. Utgifter för socialförsäkringar har stigit med 10 %, medan investeringsbudgeten (som är mindre) dragits ned med 20 %. En ännu mer expansiv finanspolitik, trots att Japan redan har den högsta statsskulden bland mogna ekonomier, kräver att ränteläget förblir lågt en lång tid framöver. I december hade konsumentpriserna fallit med 1,7 % jämfört med samma månad året innan. Deflationen har återkommit och enligt den japanska centralbankschefen Shirakawa är det en effekt av globaliseringen och de lägre importpriserna/vinstmarginalerna, samtidigt som löner fallit under en längre tid och den inhemska efterfrågan nu sjunkit kraftigt som en effekt av den globala recessionen. Trots påtryckningar från regeringen har den japanska centralbanken använt kvantitativa lättnader sparsamt. Istället riktas fokus mot åtgärder som höjer efterfrågan och framtidstron. Landets nye finansminster Naoto Kan försöker få yenen att försvagas, vilket både skulle stimulera exporten och minska deflationsproblematiken. Deflation är återigen en stor utmaning för centralbank och regering Utifrån att den ekonomiska politiken förutses bli kraftigt expansiv under prognosperioden, och de asiatiska tillväxtländerna fortsätter att utvecklas starkt, finns förutsättningar för en hygglig tillväxt i år kring 2 %. Efter att en del stimulans- och rekyleffekter klingat av förutser vi att BNP-tillväxten når ned kring 1,5 % 2011 och 2012. Deflationen kvarstår både 2010 och 2011, men kan lätta under 2012 när efterfrågan stärkts en tid. En risk är omvärldsutvecklingen samt om krav utifrån (t ex ratingsinstitut som signalerar att de vill skriva ned landets kreditvärdighet) gör att finanspolitiken måste stramas åt. Vår förväntade yenförsvagning utgör också ett osäkerhetsmoment av betydande dignitet. Kina – Långsamt mindre expansiv ekonomisk politik Kinas lägsta BNP-tillväxt under den globala recessionen var 6,1 % första kvartalet ifjol. Därefter har återhämtningen i ett Vformat förlopp drivit upp tillväxttakten, som under fjärde kvartalet ökade BNP med hela 10,7 %. Faktorer som drivit tillväxten är en allt starkare export- och investeringsutveckling, högre konsumtion i kölvattnet av stimulanser och snabb kredittillväxt. Den ekonomiska politiken är och har varit kraftigt expansiv, med låga räntor, starka incitament för banker att låna ut och en valuta kopplad till den amerikanska expansiva penningpolitiken. Det finns flera indikatorer som visar att den kinesiska ekonomin utvecklas starkt. I februari steg exporten med 46 % i årstakt (baseffekter betyder mycket för storleken på uppgången), och importen med nästan lika mycket till följd av högre råvarupriser och ökade kvantiteter. Industriproduktionen steg med drygt 20 % januari-februari i årstakt. Bilförsäljningen är en annan indikator som visar på en mycket kraftig uppgång: Närmare 100 % i genomsnitt för januari och februari i årstakt. Fastighetsmarknaden är överhettad i vissa delar av landet, men på nationell nivå Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Hjulen rullar snabbt i den kinesiska ekonomin Några av indikatorerna pekar på en alltför snabb tillväxt 29 är prisökningen drygt 10 % i årstakt. Inflationen har stigit raskt de senaste månaderna och uppgår för närvarande till 2,7 %. Riktningen kan vara oroande, men nivån är knappast så ännu. Premiärminister Wen Jiabao talade till nationella kongressen den 5 mars med budskapet att inga större policyförändringar låg i korten. Fortsatt skulle penningpolitiken vara expansiv, renminbin i princip stabil och finanspolitiken proaktiv. Tillväxtmålet var alltjämt 8 %. Under de kommande månaderna kommer ränteläget och reservkraven att höjas (redan skett i januari), men det är osannolikt att det blir en kännbar åtstramning utan snarare görs penningpolitiken något mindre expansiv. Fortfarande förutses kredittillväxten uppgå till närmare 20 % i år, ned från 70 % under januari. Därmed fortsätter utlåningsvolymerna att stiga, men inte lika mycket som tidigare. Den ekonomiska politiken ligger fast eller ändras med de små stegens lag De åtgärder som ökar konsumtionen kommer att vara på plats till slutet av året. Däremot finns risk för att hälso- och utbildningsutgifter kan komma att minska. Finanspolitiken kommer sannolikt inte att bli expansiv, utan snarare neutral. Likaså finns inga större liberaliseringsförslag som skulle tillåta migration lagligt inom landet. Inte heller andra mer strukturella reformer har annonserats. En konsekvens av finanskrisen är att stimulanserna och åtgärderna lett till att de statliga företagen ökat sin betydelse. De mindre företagen har däremot fått erfara en ojämnare spelplan och några har slagits ut. Den omläggning av tillväxten mot ökad konsumtion och investeringar riktad till tjänstesektorn/hemmamarknaden, och minskat beroende av exporten, kommer att ta tid. Ännu syns inte utvecklingen för 2009 i diagrammet nedan, men det kan antas att exportandelen minskat, samtidigt som investeringsandelen ökat mycket och konsumtionsandelen ökat något. Enligt uppgift uppgick investeringsandelen till hela 45 % ifjol. Olika försörjningsbalanskomponenters andelar av BNP (%) 0 .6 K o n s u m tio n 0 .5 0 .4 In v e s te r in g a r CNY 0 .3 O ffe n tlig k o n s u m tio n 0 .2 0 .1 E x p o rt 0 .0 - 0 .1 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 S o u r c e : R e u te r s E c o W in 30 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Ett sätt att påskynda omläggningen mot en ökad inhemsk efterfrågan skulle vara att låta renminbin appreciera mot dollarn. Det skulle också mildra ett eventuellt kommande inflationshot (inflationen kommer sannolikt att vara dubbelt så hög mot slutet av året vilket är mer än den nivå administrationen känner sig bekväm med 3-4 %). För Kina är dock valutan ett strategisk handelspolitiskt verktyg snarare än ett penningpolitiskt dito. Inte förrän en mer varaktig exportförbättring kan noteras som bygger på en starkare underliggande efterfrågan i omvärlden och som underlättar för kinesisk arbetsmarknad, kan administrationen tänkas vilja lätta på dollarkopplingen. Vi bedömer att så tidigast sker i slutet av året eller början av nästa år. De senaste starka exportsiffrorna måste följas av fortsatt höga siffror för att en förändring ska ske tidigare. Kina vill välja sin tidpunkt när en appreciering av yuanen vore rätt BNP väntas öka med 9,5 % i år. Därefter dämpas tillväxten till 8,8 och 8 % för 2011 respektive 2012. Svagare tillskott av stimulanser, och minskade baseffekter får tillväxttakten att dämpas ned mot de tillväxtmål som landet ställt upp. Risker inkluderar överhettning, både i form av konsumentpriser och av tillgångspriser som stiger för snabbt. Kina måste också oroa sig för ökad protektionism i omvärlden som ett svar på den valutaoch handelspolitik som landet bedriver. Indien – Har hittills överträffat förväntningarna I tidigare prognoser från ifjol övervärderade vi de svaga monsunregnens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. I vår Asienanalys från den 20 januari skrev vi sedan upp tillväxtprognosen till 7 % respektive 7,5 % för 2010 och 2011. Indiens starka utveckling till följd av stimulanser, ökade kapitalinflöden och en tilltagande inhemsk efterfrågan ger oss nu anledning att skriva upp prognoserna ytterligare någon halv procentenhet. Sammantaget kan konstateras att Indien har klarat finanskrisen och den globala recessionen väl. Det finns en stark kraft i den inhemska tjänstesektorn Visserligen har monsunregnen påverkat jordbruket negativt. Åtgärder för att stärka arbetsmarknaden på landsbygden har dock bidragit till en högre konsumtionstakt. Även en mer positiv framtidstro bland företag och hushåll bidrar till utvecklingen. Konsumtionen av kapitalvaror, inte minst bilar och IT-relaterad utrustning, är stark. En bättre utveckling på finansmarknaden har också underlättat för företagens kreditförsörjning, vilket i sin tur varit positivt för investeringsklimat och vinstutveckling. Ett problem för många hushåll är de snabbt stigande konsumentpriserna. Även om de för penningpolitiken viktiga partihandelspriserna inte stigit lika snabbt, har de priser kunderna möter både i städer och på landsbygden försämrat deras köpkraft. Det finns stora flaskhalsar på livsmedelsområdet som driver upp priserna, och detta kan inte penningpolitiken motverka effektivt. De svaga monsunregnen förvärrar en redan besvärlig situation, men i takt med att jordbrukssektorn stärks avtar problemen med Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Den höga inflationen är ett problem – inte minst för dem som köper mycket livsmedel 31 hög inflation i livsmedelspriserna. Den indiska centralbanken avser få ned inflationen till 4-5 % 2011/2012. Inflationens utveckling i Indien 2 0 .0 1 7 .5 K P I L a n tb ru k a re 1 5 .0 1 2 .5 Procent 1 0 .0 K P I In d u s tria rb e ta re 7 .5 5 .0 2 .5 0 .0 P a rtih a n d e ls p ris e r -2 .5 -5 .0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u rc e : R e u te rs E co W in Indiens finanspolitiska situation ger viss anledning till oro. Statsskulden har ökat till över 80 % av BNP, och budgetunderskottens andelar av BNP för 2008 och 2009 har varit tvåsiffriga. Det finns risk för att så också kommer att vara fallet under 2010. Den budgetkonsolidering som planeras är väl försiktig, inte minst som tillväxten ser ut att vara relativt uthållig. Stora kapitalinflöden apprecierar rupien trots motsatta krafter från inflation och finanspolitik. En appreciering kan vara fördelaktig då den håller tillbaka inflationen, men å andra sidan kan den även dämpa exportutvecklingen. Vi förutser att en mindre appreciering kommer att tillåtas. Kapitalinflöden påverkar även aktiekurserna som dock inte stiger lika mycket som i fjol. Att undvika bubblor på tillgångsmarknader ligger också i administrationens intresse. Indien kommer att behöva inleda en åtstramning av budgeten nästa år Strukturreformer står inte högt på agendan, varken i parlamentet eller i koalitionsregeringen ledd av Manmohan Singh. För att nå en uthålligt hög BNP-tillväxt krävs en mer ambitiös reformpolitik, som bland annat förbättrar konkurrensen i ekonomin. Vi förutser att en starkare omvärlds- och inhemsk efterfrågan gynnar landets tillväxt, så att den når upp mot 7,5-8 % under de kommande åren. Budgetsituationen, överhettningsproblem på produkt- och tillgångsmarknader är de viktigaste riskerna. EU & Eurozonen – Brottas med interna spänningar Europa har hittills halkat efter USA och Japan i återhämtningen. Fjärde kvartalet ifjol växte Eurozonen med endast 0,1 % jämfört med kvartalet innan. Tysklands BNP var oförändrad, samtidigt som regionens förväntningsindikatorer dämpades något. I år kan vi även notera att Frankrikes hushåll har börjat hålla hårdare i sina plånböcker. 32 Det finns flera orsaker till varför Europa halkar efter i återhämtningen Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Tre faktorer är av betydelse för utvecklingen: 1) Avslutandet av skrotbilspremier som påverkar fjärde kvartalet ifjol och första kvartalet i år, 2) påverkan på tillväxten från det kalla vädret i inledningen av året samt 3) tilltagande oro avseende Greklands statsfinansiella kris och eventuella spridning inom Eurozonen. Möjligen har även den tidigare mot dollarn relativt starka euron dämpat exportförutsättningarna, något som borde kunna ge en motsatt utveckling när vi går framåt eftersom euron har försvagats i kölvattnet av Greklandskrisen. Lagercykeln har heller inte bidragit lika mycket till tillväxten som i USA, och den effekten kan komma med fördröjning. För eurozonen har länderna i ”Club Med” tidigare svarat för en stor del av regionens konsumtion, men i och med att dessa har problem med statsfinanserna och kommer att strama åt ekonomierna i större utsträckning än andra, riskerar den inhemska efterfrågan tappa fart eftersom Tyskland sannolikt inte tar över stafettpinnen. Tyska hushåll har haft en relativt svag utveckling av köpkraften i kölvattnet av att företagen stärker sin konkurrenskraft genom att sänka arbetskraftskostnaderna. Samtidigt gäller att dynamiken i euroländernas ekonomier inte är tillräckligt hög, och med de trögheter som finns är det inte ovanligt att återhämtningen sker långsammare och med mindre kraft än i USA – ett strukturellt fenomen. BNP-tillväxt i årstakt i Eurozonen och några europeiska länder (%) 7 .5 T y s k la n d S to r b r ita n n ie n S p a n ie n 5 .0 Procent 2 .5 0 .0 E u ro o m rå d e t F r a n k r ik e - 2 .5 Ita lie n - 5 .0 - 7 .5 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 S o u r c e : R e u te r s E c o W in Vi bedömer att BNP-tillväxten i eurozonen kommer att utvecklas svagt kring 1–1 ½ % 2010 -2011 till följd av tillbakadragandet av ekonomisk-politiska stimulanser och budgetkonsolidering i flera länder. Även om den europeiska centralbanken inte börjar höja styrräntan förrän under nästa år, kommer en del av krisåtgärderna dras tillbaka och medföra högre kapitalkostnader. Risker för Eurozonen inkluderar bankerna och nya kreditförluster när ekonomierna utvecklas svagt, samtidigt som ekonomiskpolitisk åtstramning sker. I motsats till vårt huvudscenario kan även regionens hantering av budgetunderskotten och dess finansiering – en spridning av Greklandskrisen till fler och större länder – skapa turbulens på de finansiella marknaderna. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 33 Enskilda länder i EU/Eurozonen: 1. Tyskland Återhämtningen i världsekonomin har gynnat Tysklands exportindustri, men den utvecklingen har inte kunnat kompensera den alltjämt svaga inhemska efterfrågan. Fjärde kvartalet ifjol stagnerade BNP-tillväxten efter att ha uppvisat relativt hygglig uppgång andra och tredje kvartalet. Investeringarna dämpas av överskottskapaciteten i industrin som fortfarande finns kvar. Byggsektorn redovisade svag aktivitet, vilket även kan ha varit en effekt av det kalla vädret. Borttagandet av skrotbilspremierna påverkade konsumtionen, som föll för andra kvartalet i rad. Företagsklimat (nettotal) och industriproduktion (index) 120 110 115 105 F ö r e t a g s k lim a t e n lig t I F O - - > 110 100 95 Nettotal Index 2005 =100 100 105 95 90 90 85 85 < - - I n d u s t r ip r o d u k t io n , t o t a lt 80 80 96 98 00 02 04 06 08 10 S o u r c e : R e u t e r s E c o W in Utsikterna för den tyska ekonomin inkluderar en svag återhämtning under prognosperioden. En ökad efterfrågan från Nordamerika och Asien bidrar till stärkt export, samtidigt som importen inte stiger lika mycket. Hushållen kommer att gynnas av sänkta inkomstskatter och bättre socialförsäkringar under 2010, men bedöms likväl vara försiktiga utifrån den svaga arbetsmarknaden och lätt stigande inflation som håller tillbaka köpkraften. Minskade köp av importerade kapitalvaror medför en starkare nettoexport. Eurons försvagning bedöms ytterligare bidra till en sådan utveckling. Hushållen gynnas av fler stimulanser men håller ändå hårt i plånboken Arbetsmarknaden har inte försvagats så mycket som kunde ha förväntats, vilket hör samman med de statliga stöden till företag som behåller arbetskraft och minskar antalet timmar. Vi förutser dock att företagen kommer att behöva skära ned på sina arbetskraftskostnader för att återställa konkurrenskraft. Arbetslösheten kommer att stiga ytterligare, vilket håller tillbaka BNPtillväxt och även försvårar för finanspolitiken. Försvagningen av tysk arbetsmarknad är inte över Efter att klarat budgetbalans 2008, fick Tyskland ett budgetunderskott på 3,2 % av BNP 2009. Den svaga BNP-utvecklingen och stimulanspaketen gör att vi förutser att underskotten för 2010 och 2011 kommer att överstiga 5 % av BNP. Den totala effekten på tillväxt och offentliga finanser av de skattesänkningar som beslutats är svåra att bedöma. Tyskland har satt upp budgetmål som innebär att underskottet ska ned till 3 % 2013, Den finanspolitiska situationen är hygglig jämfört med många andra euroländer 34 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 och att statsbudgeten inte får ha större strukturella underskott än 0,35 % av BNP 2016, samt att delstaterna (länder) måste uppvisa balans från och med 2020. En expansiv ekonomisk politik samt en starkare efterfrågan från icke-europeiska länder kommer att skapa tillväxt i ekonomin under prognosperioden, men BNP-tillväxten på 1,3 %, 1,5 % och 2 % för respektive år 2010, 2011 och 2012 är likväl en blygsam förbättring. Riskerna inkluderar en svag framtidstro bland hushåll och företag, pris- och arbetsmarknadsutvecklingen, en mer turbulent utveckling i eurozonen och behov att snabbare strama åt den ekonomiska politiken. 2. Frankrike Frankrikes nedgång i ekonomin under 2009 blev förhållandevis måttlig jämfört med många andra länder i Europa. BNP föll med 2,2 % (jämfört med närmare 5 % i Tyskland, Italien, Storbritannien och Sverige). En skillnad är att franska hushåll framstått som något mer konsumtionsvilliga. Husmarknaden har inte kollapsat, och inte heller bankerna har behövt räddas. Hushåll, banker och husmarknad har hållit uppe tillxäxten Att BNP-tillväxten snabbades upp mot slutet av året måste tillmätas tillfälliga faktorer, såsom skrotbilspremier och lagerbidrag. Däremot var bidraget från nettoexporten negativt. Tillväxtutsikterna inkluderar en återhämtning, där BNP stiger något mer än Tysklands till följd av en starkare inhemsk efterfrågan. Frankrikes företag kan komma att gynnas av en svagare euro, vilket också kan dämpa nedgången i investeringarna något. En annan faktor som påverka investeringarna positivt är regeringens skatterabatter till franska företag i vissa områden, som bedöms öka vinstmarginalerna med 1 procentenhet. Regeringens skatterabatter till lokala företag kan öka investeringar och sysselsättning Arbetsmarknaden fortsätter att försvagas, men nedgången har bromsats upp, inte minst i tjänstesektorn där antalet tillfälliga jobb nu ökar. En mer tydlig vändning på arbetsmarknaden kan låta vänta på sig, och hushållens köpkraft bedöms öka långsammare i år än i fjol. Inflationen stiger endast långsamt, medan den underliggande inflationen till och med kan sjunka något till följd av den relativt svaga efterfrågan som försvårar för företagen att skicka prishöjningar vidare till nästa led. Frankrikes regering väljer att fortsätta stimulera ekonomin, trots att budgetunderskottet uppgick till närmare 8 % av BNP ifjol. I år stiger underskottet upp mot 8,5 % av BNP till följd av bland annat skatterabatterna. Först 2011 påbörjas en konsolidering, som sannolikt inriktas på att minska utgifterna inom bland annat socialförsäkring och hälsa. Åtgärderna synes otillräckliga om målet är att komma ned till Stabilitets- och tillväxtpaktens 3 % av BNP. Regeringens planer att reformera pensionssystemet kan få betydelse på lite längre sikt. Frankrikes regering behöver bli tydligare om budgetsituationen BNP bedöms stiga med 1,5 % i år, 1,8 % 2011 och 2,2 % 2012. Risker inkluderar omvärldsefterfrågan, pris- och sysselsättningsutveckling, turbulens som kan öka Frankrikes ränteskillnad Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 35 mot tyska statsobligationer och pressa upp finansieringskostnaderna så att budgeten måste konsolideras snabbare. 3. Italien Italiens ekonomi föll med 1 % och med närmare 5 % 2008 respektive 2009. Även fjärde kvartalet ifjol noterade negativ tillväxt. Endast den offentliga konsumtionen har bidragit positivt till tillväxten. Hushållens köpkraft har minskat, och konsumtionen ännu mer, vilket fått sparkvoten att stiga. Industrin har fortsatt att krympa, och med en stor överkapacitet bedömer vi att investeringar och sysselsättning kommer att minska ytterligare innan det vänder uppåt. Italienska företag missgynnas av svag konkurrenskraft, och kan vinna relativt mycket på en eurodepreciering. Dock behöver initiativ tas som ökar innovationen och som även stärker arbetsproduktiviteten. Den svaga konkurrenskraften är ett problem som kan avhjälpas Den italienska statsskulden är hög och når redan idag 114 % av BNP. På så sätt platsar landet i ”Club Med”, men budgetutvecklingen under krisen har varit bättre än bland grannländerna. Efter att ha preliminärt rapporterat ett underskott på 2,7 % av BNP 2008, bedöms underskottet öka till 5,3 % av BNP 2009 för att sedan stabiliseras kring denna nivå till och med 2011. Den låga tillväxten, som vi bedömer till 0,5 %, 1 % och 1,5 % för de tre respektive prognosåren, är en klar risk för statsfinanserna. Likaså kan finansmarknadens hittills välvilliga inställning till italienska statsobligationer ändra sig om turbulensen inom eurozonen skulle tillta, och det skulle öka ränteskillnaderna och finanseringskostnaderna av den höga statsskulden. Arbetslöshet i några euroländer (% av arbetskraften) 2 5 .0 2 2 .5 S p a n ie n 2 0 .0 Procent 1 7 .5 1 5 .0 1 2 .5 T y s k la n d Ita lie n 1 0 .0 F r a n k r ik e 7 .5 5 .0 94 96 98 00 02 04 06 08 S o u r c e : R e u te r s E c o W in 4. Spanien Spaniens BNP har nu krympt sex kvartal i rad. Den globala recessionen bidrar till utvecklingen, men dessutom har den spanska ekonomin egna obalanser som måste verka ut: Hög skuldsättning i den privata sektorn, en överkapacitet i bostäder efter en byggboom och därtill korrigeringar nedåt i huspriserna. 36 Spanien brottas med både en global och en intern kris Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 Vi bedömer att även 2010 blir ett år med krympande BNP, men att en svag återhämtning kan inledas under andra halvåret driven av en stark offentlig konsumtion samt exportsektorn. Däremot kommer investeringarna fortsätta att krympa ännu en tid, samtidigt som hushållen försiktigt börjar öka sin konsumtion under 2011 när tillståndet på arbetsmarknaden inte längre försämras. Husmarknaden har ännu inte nått botten, utan priserna kommer att sjunka ytterligare. Banksektorn kan påverkas mer negativt än hittills, eftersom bygg- och fastighetssektorn har mer anpassning framför sig. De svaga fastighets- och arbetsmarknaderna förvärrar det finanspolitiska läget. Strukturreformer behövs som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden där lönestelheten är påtaglig. Till skillnad från Grekland hade Spanien överskott i statsfinanserna före krisen. En arbetslöshet kring 20 % innebär dock lägre budgetintäkter och ökade budgetutgifter. Underskottet som andel av BNP bedöms överstiga 11 % i år, och för att hålla nere kostnaderna för att finansiera den växande statsskulden (i nuläget 55 % av BNP), har en åtgärdsplan presenterats som ska föra ned underskottet till 3 % av BNP till år 2013. Åtgärder som ska förbättra läget på lite längre sikt inkluderar reformer av arbetsmarknaden och pensionssystemet. En svag utveckling på arbets- och fastighetsmarknaderna oroar BNP väntas krympa med 0,5 % i år för att därefter växa med 0,7 % 2011 och 1,7 % 2012. Faktorer som håller tillbaka tillväxten är budgetkonsolidering, skuldsaneringen i privat sektor och svag turism som dämpar utvecklingen i tjänstesektorn. Risker inkluderar omvärldsutvecklingen, regeringens åtstramning och finansmarknadens värdering av spanska åtaganden. 5. Storbritannien Efter att ha krympt under sex kvartal, växte BNP med 0,3 % fjärde kvartalet ifjol. Byggsektorn synes ha stabiliserats, medan tillverkningsindustrin gynnats av pundförsvagningen och återhämtningen i omvärlden. Fortfarande brottas den brittiska ekonomin med skuldsanering i privata sektorn samt en svag finansiell sektor. Parlamentsvalet som måste hållas före den 3 juni utgör en tillväxtrisk, eftersom de konservativa, som väntas vinna valet, har aviserat att de kommer att strama åt statsfinanserna snabbare och mera än den sittande regeringen. Ett budgetunderskott kring 14 % av BNP skapar osäkerhet på de finansiella marknaderna, och den tioåriga statsobligationsräntan har stigit över 4 %, och riktningen uppåt har varit snabbare än amerikanska och tyska dito. En ny regering kan vilja gå lite snabbare fram med budgetkonsolideringen Vi bedömer att Bank of England (BoE) trots allt inleder en period av styrräntehöjningar i slutet av året, men att trenden uppåt blir långsam. Inflationen har stigit, men främst till följd av tillfälliga faktorer som momshöjning och högre energipriser. En fortsatt större pundförsvagning kan dock skapa osäkerhet, men vår bedömning är att det inhemska inflationstrycket förblir dämpat. BoE har också aviserat en paus i de kvantitativa lättnaderna, men att mer statsobligationer kan komma att köpas senare. BoE väljer att gå lugnare fram med styrräntan Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 37 Trots en kraftig uppgång i den monetära basen fortsätter penningutbudet att stiga ytterst långsamt. Läget i den brittiska ekonomin präglas av osäkerhet. Vi har reviderat upp BNP-tillväxten i år med en tiondel till 1,1 % till följd av en större pundförsvagning än tidigare förväntat. Däremot har vi reviderat ned tillväxtutsikterna för 2011 från 1,9 % till 1,6 % mot bakgrund av den egna budgetkonsolideringen, men också som en följd av mer åtstramning i resten av Europa som kan påverka de brittiska exportutsikterna negativt. Storbritannien väntas nå en mer ”normal” tillväxttakt på 2,2 % år 2012, men avgörande för detta är, förutom omvärldsefterfrågan, den egna ekonomiska politiken. 8. Konsekvenser för våra hemmamarknader Nedan summeras några implikationer för våra hemmamarknader av den globala utvecklingen: • Företag och hushåll kan räkna med att den globala efterfrågan stärks om än med viss slagighet. Likväl kommer löner och inkomster att utvecklas svagare denna period än före krisen. • Vårt närområde utvecklas svagare än många tillväxtekonomier i Asien och Latinamerika. De mer mogna länderna brottas med först en mindre expansiv ekonomisk politik och sedan med åtstramningar. Just 2011 kan bli ett besvärligt år, inte minst som många europeiska länder går igenom stålbad. Detta påverkar exportutsikterna negativt för många företag. • Företag bör fokusera på att öka sina marknadsandelar på tillväxtekonomiernas marknader där aktiviteten är hög, men ändå inte välja bort att behålla och ta markandsandelar på marknader i Europa som historiskt varit ett starkt fäste. Här finns volymer som företagen inte bör missa. • Sverige kommer inte att behöva strama åt i samma omfattning som i många andra europeiska länder. Däremot kan sysselsättning och statsfinanser drabbas av att våra exportmarknader utvecklas svagare. • Polariseringen har ökat i den svenska ekonomin som en följd av krisen, vilket innebär att sysselsättning och löner kommer att utvecklas olika beroende på var efterfrågan finns. I ett sådant konjunkturläge som vi befinner oss i nu är det ännu viktigare än annars med hög flexibilitet så att inte jobb och företag slås ut i onödan. • Globaliseringen är en realitet, och konkurrensen från tillväxtländerna ökar starkt. För företag på hemmamarknader gäller det att öka förädlingsvärdet genom innovation, för det går att kopiera det mesta men inte innovationsförmågan. Mer satsningar på utbildning, yrkesutbildning, forskning & utveckling (F&U) behövs för att vässa konkurrenskraften. 38 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 • Sverige tillhör de länder där det finns risk för nya obalanser under prognosperioden som en följd av den expansiva ekonomiska politiken. Det finns tilltagande spänningar vad gäller skuldkvoten i hushållssektorn som ökar till outhålliga nivåer. Kredittillväxten stiger snabbt, och huspriserna likaså. Det kan vara svårt att driva en väsentligt annorlunda penningpolitik utifrån omvärlden och de egna stora produktionsgapen. Därför behöver penningpolitiken kompletteras med ett stramare regelverk och åtgärder som inriktas på finansiell stabilitet. Det är sannolikt inte möjligt att invänta regionala eller globala spelregler, utan läget kräver åtgärder som utgår från svenska förhållanden. • Sverige och de baltiska länderna har all anledning att noga följa Eurozonens eventuella förändringar i sitt ramverk. Vid nästa svenska folkomröstning kommer sannolikt EMU vara en helt annan institution än vid den förra folkomröstningen. Cecilia Hermansson Ekonomiska sekretariatet Swedbanks Globala Konjunktur- och strukturrapport ges ut som en service 105 34 Stockholm, tel 08-5859 1588 till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsruti- ner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera rapportens riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-) beslut även på Ansvarig utgivare Cecilia Hermansson, 08-5859 1588. annat underlag. Varken Swedbank eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indiMagnus Alvesson, 08-5859 3341 rekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i Swedbanks Jörgen Kennemar, 08-5859 1478 Globala Konjunktur- och strukturrapport. ISSN 1103-4897 [email protected] www.swedbank.se Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport • 18 mars 2010 39
© Copyright 2024