Fördjupning Vänerrummet

Lärarhandledning
b) Vänerrummet
Kort sammanfattning om innehållet i rummet:
Grundtanken med rummet är att beskriva hur Vänern kom till och
hur efterföljande naturkrafter, som t.ex. istiden, har format
landskapet och lagt grunden för människans resursutnyttjande och
kulturyttringar.
Mitt i rummet är en båt innehållande en djupkarta över Vänern. Längs
högra kortväggen finns moduler som beskriver kontinentaldriften och
istiden. Där visas också en tecknad film som beskriver Vänerns
tillblivelse. I montrarna på ena långsidan av rummet finns det ett val
och ett sälskelett samt en replika av ett människoskelett samt några
av våra tidigaste arkeologiska fynd. På långsidan mitt emot finns det
montrar innehållande bilder och föremål som berättar om de naturoch kulturbygder som finns runt om Vänern. På bortre kortsida hittar
ni träskulpturer och en text som skildrar folktrons tankar om
Vänerns tillblivelse. Invid dessa berättas också om den stora
Lidköpingsskutan Concordia.
Rummet kan du med fördel använda som en portal ut i landskapet
och fungera som en introduktion till de övriga delarna i
basutställningen.
1
030 Kontinenterna
Beskrivning och fakta:
För 800 miljoner år sedan kolliderade en kontinent med det
landområde vi idag kallar Sverige. Krocken var så mäktig att tusentals
meter höga berg uppstod. Bergen kom att försvinna under de
kommande årmiljonerna genom att vittra och eroderade till en
nästan plan yta. Det är här vi återfinner Vänerns ursprung som en
sänka i urberget.
Naturens krafter låter inget förbli orört för länge. Sakta men säkert
omformades landskapet igen. För 500 miljoner år sedan höjde sig
havets vattennivå. Sand, lera och kalkslam tillsammans med döda
växter och djur började falla ned till sjöbotten. När havsbotten långt
därefter höjde sig över vattenytan sköljdes de mjukare marklagren
bort av erosion och kvar står, än idag, våra platåberg runt Vänern.
Vänern lämnas dock inte ifred och återigen nalkas en istid, den
senaste i raden av många. Denna period kom att formge landskapet
till vad det är idag. Det är dock tillgången på vatten, sött som salt,
som blev avgörande för hur växtligheten och djurlivet bredde ut sig
eller blev isolerat i och runt Vänern.
Efter den senaste istiden kom människan. Hon har bara levt en kort
tid tillsammans med Vänern. Under denna period har Vänern sett en
otrolig utveckling; från de första människorna, iklädda djurhudar,
kämpade för sin dagliga överlevnad med små medel och stockbåtar,
till en industrirevolution där moderna fartyg nu seglar med tonvis
varor på Vänern mellan växande städer.
Kort om kontinentaldriften och plattektoniken
Redan 1596 började man fundera på om kontinenterna inte alltid
varit på sina nuvarande positioner. Då föreslog den nederländske
kartritaren Abraham Ortelius i hans tredje upplaga av Thesaurus
Geographicus att Amerika, Eurasien och Afrika en gång suttit ihop och
sedan har glidit isär "av jordbävningar och översvämningar", och
skapat den moderna Atlanten. Som bevis, skrev han: "Vittnesbörd om
delningen avslöjar sig själv, om någon tar fram en karta över världen
och noga betraktar kusterna på de tre kontinenterna.
Det skulle dock dröja mer än 300 år senare innan Alfred Wegener
summerade dåtidens forskning och lägger fram en teori om
kontinentaldriften. Han menade att alla kontinenter från början
utgjort en enda superkontinent, som sedan långsamt drivit isär.
Teorin förändras på 1960-talet och benämns nu plattektonik.
Världsdelarna beskrivs nu istället röra sig ovanpå ett ”löpande band”
snarare än att de är flytande eller drivande.
2
Observera och diskutera: Titta gärna på
bilderna om kontinentaldriften och diskutera vad
kontinentaldrift är. Se på djupkartan och fundera
kring vad erosion är och vad som kan ha slipat ner
det enorma berget som en gång låg där sjön
Vänern ligger idag.
040 Djupkartan
Beskrivning och fakta: Modellen visar Vänern så som våra dykare
känner henne. Modellen ger tre gånger förstoring på sjöbotten än på
land för att tydligare visa variationerna. Vänern är 107 meter där hon
är som djupast och har ett medeldjup på 27 meter. Vänern är
Europas tredje största sjö och hon innehåller en tredjedel av Sveriges
sötvatten. Vänern med alla sina älvar och bäckar har en tillrinningsyta
som är en tiondel av Sveriges totala yta. Modellen visar även tydligt
att sjön består av två delar; Dalbosjön i söder och Värmlandsjön i
norr.
Observera och diskutera: De flesta som bor
kring Vänern har någon gång badat, fiskat, seglat
eller kanske till och med dykt i Vänern, men det är
ingen som helt och hållet känner henne. Det är
sällan man befinner sig under ytan och det är ju
där som allt vattenliv finns! Fundera över varför
botten är så ojämn i jämförelse med landskapet
runtomkring som är så plant? Hur kommer det sig
att det finns sötvatten i sjön? Hur kan det första
djurlivet ha uppstått? Vad mer finns i sjön och vad
mer kan finnas på sjöns botten?
050 Från syndaflod till istid
Animation
Beskrivning och fakta:
För 500 miljoner år sedan låg marken här vid ekvatorn och täcktes av
ett tropiskt hav. Vi har bevis för det i form av fossiler fint bevarade
bland annat i kalkstenen på Kinnekulle. Under de senaste 2,5 miljoner
åren har vi haft minst fyra glaciala perioder. Den istid vi oftast pratar
om är den sista som varade i 80 000 år. Som störst var isen för 20
3
000 år sedan och då nådde den ner till trakterna av våra dagars
Berlin. Isen var ca 4 km tjock. För 18 000 år sedan blev klimatet
varmare och isen började sakta smälta och dra sig tillbaka. Dock
avstannade smältningen i några tusen år. Resultatet av det kan man se
vid Hindens rev. Där ligger det tydliga moränansamlingar. Då isen låg
stilla i ca 700 år fanns en havsvik där Vänersborg och Skaraslätten
ligger. Resultatet av detta är också den variation av landskap man så
tydligt kan se i exempelvis Värmland – skog och Skaraborg – åker.
Bevis på havsviken är bland annat de fynd av val och sälskelett man
har hittat flera meter ner i leran på Skaraslätten som nu visas i
Vänerrummet.
Idag tvivlar få på att det skall ha funnits en istid som har format vårt
landskap. Annorlunda var det på Linnés tid under 1700-talet. Då,
hundra år efter att Newton hade visat att man kunde beskriva
naturen med exakt formulerade lagar, kom man att brottas med en
mycket
svårförklarlig
observation
nämligen
kustlinjernas
förskjutningar.
Observera och diskutera: Vad kan förklara
fynden av val- och sälskelett flera meter ned i
leran på Skaraslätten? Vilka spår av istid kan vi se
i landskapet idag? Hur kan man förklara att havet
och landet en gång har intagit samma
landområden? Hur har de olika lagren av sand
och kalk på Kinnekulle skapats?
060 Val- och sälskelett
I monter: Skelettbitar av val (revben, skulderblad och ryggkotor)
samt ett näst intill intakt skelett av säl.
Beskrivning och fakta
För 9500 år sedan låg markytan runtomkring Naum troligen ett 10 tal
meter under ytan av det dåvarande Yoldiahavet. Yoldiahavet kallas så
efter musselarten Yoldia arctica, (idag Portlandia arctica), i folkmun även
kallad yoldiasnäckan. Yoldiahavet hade sitt utlopp via Närkesundet ut
i Vänerbassängen. I söder fanns en landbrygga mellan Sverige och
Danmark. I spåren av den tillbakadragande inlandsisen förändras
området struktur från att vara bottensediment till att utvecklas till en
skärgårdsmiljö. I den då rådande arktiska miljön, som kanske kunde
liknas med nutidens Grönland, trivdes många arter vilket kan ses i
skelettfynd av både säl och val.
4
Valskelett
Skelettbitarna i montern till höger är det första jordfynd av val i
Sverige. De grävdes upp i Fjölbrobäcken i Norra Vånga 1705. Den
dåvarande Provincial-Medicus i Skaraborg Medic Doktor Johan
Moraeus, som var svärfar till Carl Linné, ansåg då att skelettet måste
ha tillhört en jätte och skelettet kallades därför ”Jätten från Vånga”.
Han donerade skelettet till Skara domkyrka där det visades för
allmänheten under några år.
1710 sänder biskopssonen Emanuel Swedberg (senare adlad till
Swedenborg) skelettet till Uppsala universitet. Då stod det troligen
klart att skelettet inte tillhörde en jätte utan snarare en val. Det
dröjde dock ända till 1823 innan uppsalazoologen Lilljeborg beskriver
skelettet som tillhörande en dittills okänd art och namnger denna art
Swedenborgsvalen.
Idag tror man att valen är en mycket nära släkting till grönlandsvalen.
Benens kvalitet gör det dock svårt att bekräfta detta med DNA
analyser. Senare har man försökt återvända till den ursprungliga
fyndplatsen för att försöka bärga resten av skelettet utan att lyckas.
Man har dock hittat spår av ytterligare exemplar av
Swedenborgsvalen på andra orter i Västsverige. Revben av valen har
hittats i ett grustag vid Landerigatan i Göteborg och en bit av en
skalle har hittats i ett lertag vid Hulta tegelbruk i Viskadalen.
Sälskelettet
I Västergötlands Dagblad från den 5 juni 1900 kan man läsa att Lars
Petter Karlsson har gjort ett märkligt fynd då han grävde efter
mergel, ett kalkrikt material blandat med lera som användes som
jordförbättrande medel. Dr. Henrik Munthe, geolog på Sveriges
Geologiska Undersökning (SGU), befann sig i Skara den dagen. Han
reste omedelbart till Naum och där övertygade han Karlsson att
donera fyndet till SGU. Lars Petter Karlsson hade hittat inget mindre
än en fullvuxen hona av Grönlandssäl (Pagophilus groenlandica). Sälen
monterades och ställdes därefter ut på Naturhistoriska riksmuseet i
Stockholm. Invid sälskelettet 6 meter ner i lerbädden hittades ett skal
av Yoldiasnäckan, en art som var så vanlig för ca 9 500 år sedan att
Yoldiahavet namngetts efter den. Därför kan vi veta att sälen levde
just för 9 500 år sen.
Fynden i Vänerområdet kom att spela en central roll för förståelsen
av istidens utveckling under 1800-talet. Vetskapen om att havet och
landet har intagit samma områden är väldigt gammal, men förståelsen
om hur detta gick till tog fart i mitten av 1600-talet. Då insåg man att
sten, sand och grus från havsbotten kunde spolas upp på land och
5
genom detta förskjuta strandlinjen (landhöjning). Fynden av val- och
sälskelett samt lagerföljden av sten på Kinnekulle stödde teori. Ett
problem var dock att vattenminskningen inte var lika överallt på
jorden.
Det dröjde inte länge innan en ny tanke föds, nämligen att landmassan
eller berggrunden kunde höja och sänka sig. Dessa tankar fick
ordentligt fotfäste i början av 1800-talet bland annat genom fynden av
val- och sälskelett i Sverige.
Det föds ytterligare en teori, nämligen att enorma istäcken hade
funnits mellan nordpolen och alperna på land och format landskapet
till det vi ser idag. Första gången framförs denna teori 1837 av den
schweizisk-amerikanske naturforskaren Louis Agassiz. Det är dock
först i slutet av 1870-talet som den får stort genomslag och då via
Otto Torell’s resor till Spetsbergen. Där man tydligt kunde se hur
högt vattnet hade stått och hur uppkomsten av olika markprofiler
hade skett.
Observera och diskutera: Fundera på vilket
sätt som arkeologiska fynd haft betydelse för
vetenskapen. Kanske vi har flera kommande
teorier om Vänerns tillblivelse? Hur skulle
teorierna kunna komma att se ut? Vilka fynd
kommer vi att hitta i framtiden?
060 De första människorna
I montern: Benharpun funnen på 2 meters djup vid Fästningsudden på
Kållandsö. Den representerar ett av de äldsta fynden av människors
dagliga liv vid Vänern för 6000 år sen. Kopia av människoskelett.
I montern: Spjutspets, svärd och spjutspets av järn hittade i
Lidköpingsområdet.
Beskrivning och fakta
För 14 000 år sedan invandrade människan landvägen via Skåne. Vi
vet att människor i ett tidigt skede sommartid bebodde öar i den
arkipelag där Göteborg idag ligger. Om de var de första människorna
får vi kanske aldrig veta. Människor kan ha levat i Norden före sista
inlandsisen men det finns få spår i form av så tidiga lämningar. I en
grustäkt norr om Kungälv har man funnit en mammutbete som är
åtminstone 36 000 år gammal, förmodligen ännu äldre. Ännu mer
sensationella fynd har gjorts i Finland. I en grotta i närheten av
Kristinestad i västra Finland har man funnit stenar som är bearbetade
6
på olika vis. Man har också funnit något som kan tolkas som ett
trampat jordgolv, och stenar som är påverkade av eld. Fynden är
främst geologiskt daterade och är äldre än 70 000 år. Det har antytts
att skiktet de legat i kan vara så gammalt som 120 000 år.
Några av de tidigaste fynden från Vänerområdet är 8000 år gamla och
kommer från Hästefjorden som är en sjö i södra Dalsland. Några av
vårt lands äldsta och mest unika fynd från denna tid är bearbetade
ben av lo, björn, älg, sångsvan. Benen är bland annat formade till
harpun och fiskkrok. Från äldre stenålder finns fynd från Hornborga,
som visar att människan åt älg, uroxe, bäver, kronhjort, vildsvin samt
fiskar; abborre och gädda. Nästan alla boplatser från äldre stenålder
ligger nära den tidens kust/vattendrag.
Vänern var redan vid denna tid viktig för transporter eftersom dessa
oftast skedde kustnära i småbåtar. Stenåldersyxor av samma typ
förekommer runt hela Vänern. På platsen för fyndet av fiskkroken i
Dalsland fann man också en yxa av diabas från Halle/Hunneberg, där
masstillverkning av yxor fastställts (s.k. Lihultsyxor). Vanligen
användes under äldre stenålder flinta importerad från havskusten via
vattenvägar. Runt Vänern har man dock funnit en speciell sorts flinta
från Kinnekulle.
Runt 5000 år f kr började människor vistas mer regelbundet vid
Vänerns södra stränder. Man levde då i kringvandrande grupper som
flyttade mellan olika boplatser och försörjde sig på jakt, fångst, fiske
och genom att samla bär och växter.
Redan som samlare och jägare påverkade människorna naturen. De
förhistoriska jägarna som bredde ut sig från norr till söder på den
amerikanska kontinenten utrotade de större djuren så som
jättesköldpaddan, och decimerade de mindre. En teori är att folken
vid mexikanska golfen började bruka jorden just för att kunna
försörja sig när jakten av denna anledning försämrades. Vid samma tid
som människor vid Vänern använde harpunen, för 6000 år sen, börjar
människan på olika platser att själva ändra de ekologiska
förutsättningarna för sina livsvillkor. Den största förändringen av
landskapet innan modern tid inleds - uppodlingen av jorden - den så
kallade neolitiska revolutionen. Människan blev bofast, börjar hålla
husdjur och odla jorden men jakt och samlande var fortfarande
viktigt. Även fiske var viktigt och stockbåtar användes för fiske och
för att lägga ut nät. Vid ljusterfiske användes sågtandade djurben på
7
en lång käpp. Vid den här tiden såg Sverige geografiskt ungefär ut som
idag – landet hade höjt sig efter istiden.
Observera och diskutera: Människors förmåga
att omvandla och förhålla sig till naturen har
ändrats genom tiderna, fundera på hur.
Fundera också om Vänerns sälar blev utrotade av
människan? Eller varför har man inte, vad vi vet,
hittat bearbetade sälben i Vänerområdet?
070 Folktro – Träskulpturerna
Beskrivning och fakta
Före kristnandet av Sverige på 1100-talet respektive 1600-1700-talet
när vetenskapen slog igenom hade man egna berättelser som
förklarade svårbegripliga händelser, bland annat en skapelseberättelse
om hur Vänern kom till. - Gudinnan Gefion hade fått blickarna på Odens
son (Skjold). Men Oden krävde en stor hemgift i form av land som
gudinnan inte hade. Då vände hon sig till kung Gylfe av Sverige. Han
lovade henne så mycket land hon orkade plöja med fyra oxar under ett
dygn. Gefion var inte dum, utan hon skaffade sig fyra söner med en av de
största och starkaste jättarna i Norge. Dom förvandlade hon till fyra oxar
och spände dem för plogen. De plöjde ett enormt stycke land som de drog
ut i havet. Landmassan blev den danska ön Själland. Där levde sedan
Gefion lycklig med Odens son. Gropen efter plöjningen fylldes med vatten –
det blev Vänern.
Observera och diskutera: Vad är en sägen?
Varför trodde man på jättar förr? Visste
människorna som levde på 1100-talet att formen
på Vänern var så slående likt formen på Själland?
Hur kunde de i så fall veta det?
080 Vänerns lustgårdar
Beskrivning och fakta
De sju montrarna längs rummets ena långsida nämner de rika natur
och kulturbygderna runt om Vänern. ”Vid Göta älv” berättar kort om
Vänersborg och Trollhättan, ”Marie pärlor” berättar kort om
Mariestad och Sjötorp, ”Laxens rike” berättar om Gullspång och
Otterbäcken, ”Hos Karl och Kristina” skildrar Karlstad och
8
Kristinehamn, ”Från Å till fjord” berättar om Byälven och Grums, ”På
Dal” berättar om Åmål och Dalslands kanal och sist men inte minst
”Mellan slott och grotta” beskriver kort Läckö slott, Kinnekulle och
Lidköping. Använd djupkartan i rummet för att enkelt placera vart
dessa platser ligger.
Vid Göta älv
Monter: Vänersborg, 1600-talet, Gravyr ur Suecia et Hodierna. Fridas
Bok av Birger Sjöberg. Statyett, kopia av staty i Skräckleparken,
Vänersborg. Gamla slusstrapporna i Trollhättan, ca 1850, akvarell.
Trollhättefallen för kraftverken, fotografi, ca 1900.
Vänersborg (Brätte)
Vänersborg kallas också ibland för Lilla Paris och ligger vid Vänerns
slut i söder. Vassända betyder just det – Vattnets ända. Liksom flera
av Vänerns städer hade Vänersborg en föregångare. Brätte hete den
kortlivade staden och den låg i Vassända socken längst in i Vassbotten
som viken i sjöns södra ände heter. När Gustaf Vasa skulle befästa
området var Huvudnäs, området mellan Dalslandsidan och Göta älv,
lämpligare för borg och stad och valde därför att flytta
Brätte/Vänersborg dit det ligger än idag. Idag är det Västra Götalands
regionhuvudstad.
Trollhättan
I Vänersborg börjar Trollhättekanal med Karls grav, byggd av Karl
den IX, som har haft stor betydelse vid Vänern. Där finns inga fall
men det är sug i de hundratals kubikmeter som varje sekund forsar
ner mot Trollhättan och sedan ut mot havet. Trollhättefallen kan man
nuförtiden bara se och höra under några dagar varje år. Före den
stora kraftverksutbyggnaden runt 1910, berättas att ljudet från
vattenmassorna var ständigt hörbart ett par mil bort. De stora
attraktionerna i dagens Trollhättan är den dramatiska naturen vid
älven, de 200-åriga slussarna i kanalen och Olidans kraftverksbyggnad
som man kan besöka. Först 1916 blev Trollhättan stad men här har
naturligtvis legat bebyggelse och en lång rad sågar och annan industri
långt tidigare.
Marie pärlor
Monter: Halvmodell till segelfartyg från Sjötorps varv.
Arbete på Mina av Lidköping i torrdockan i Sjötorp, fotografi, 2007
Mariestad (Vadsbo)
Vadsbo var länge Vänerns pärla och Gustav Vasas son hertig Karls
stad. Hertigen blev senare kung under namnet Karl den IX. Kungens
drottning var den undersköna Maria av Pfalz och eftersom det var
9
brukligt att kungen namngav olika platser efter sig själv eller andra
viktiga personer inom kungafamiljen, har flera gårdar och platser fått
namn efter hans käresta; Marieholm, Mariefors men framför allt
Mariestad. Staden har kvar karaktären av en väl planerad 1600talsstad uppe på åsen. Det är lätt att föreställa sig det folkliv som varit
här, men också under vilka små omständigheter en förvaltningsstad
fungerade i det gamla Sverige. På en förhållandevis liten yta har hela
residensstadens befolkning bott och verkat. Här har alla Skaraborgs
läns första försök till allmännytta byggts upp i form av bland annat
lasarettet och domkyrkan. Domkyrkan har dock ingen biskop därför
att 1647 blev biskopen förflyttad till Karlstad, som också grundlades
av Karl. Kyrkan fick ändå ha kvar rangen av domkyrka. Gamla staden
består av låga trähus i olika färger, små och större gårdar med olika
form och grönska, plank, staket och gator som löper upp och ner där
de följer åsens varierande sträckning.
Sjötorp
I Sjötorp mynnar Göta kanal ut i Vänern. Där finns sedan 1820-talet
en reparationsdocka där kanalens fartyg kan tas om hand. Där har
man byggt drygt 500 fartyg fram till 1970-talet. Dockan, där man kan
torrsätta fartyg, har en genial konstruktion. Vatten tas in från
hamnbassängen och båtarna kan helt enkelt flyta in. Sedan släpps
vattnet ut i dockans motsatta ända och rinner under gamla
landsvägen och ut i Vänern. Kvar står båten på sin köl och arbetet
kan börja. Inga pumpar eller tillförd energi behövs och allt fungerar
på samma sätt idag. Dockan, kajerna och slussarna är alla byggda av
fint huggen sten och gör Göta kanal till ett makalöst minne av 1800talet. Ingenting ansågs vara omöjligt då.
Lugnåsberget
Är välkänt bland annat för sin rika flora och lummiga lundar, men
framför allt för alla de kvarnstenar som brutits här. I berget har ända
sedan medeltiden och fram till 1919 brutits och huggits stenar ur
gnejsen till väder- och vattenkvarnar som snurrat i hundratusental,
inte minst i Västergötland. Hur många får man en uppfattning om när
vi vet att det bara på Öland fanns omkring sju tusen kvarnar före
elektricitetens genombrott. Kvarnstenarna såldes naturligtvis i hela
Sverige men också runt om i Europa, bland annat till Danmark,
Tyskland, Holland och Frankrike. Enligt traditionen var det
cisterciensermunkar
som
startade
tillverkningen,
och
kvarnstensbrytningen är ännu ett exempel på den stora påverkan
kyrkan haft i landskapet.
10
Laxens rike
Monter: Arbeten vid Gullspångs kraftverk, ca 1911, fotografi.
Kungörelse över laxfisket. Laxrev, nutida fiskeredskap. Otterbäckens
hamn med skutan Carmen av Kållandsö, 1950-talet, fotografi.
Flaskmodell, vänergaleasen Mina av Lidköping.
Gullspång
Laxarna i Gullspångsälven är världens största insjölaxar. Störst av alla
är öringen, Gullspångsöringen, snabbväxande och som kan väga upp
till 22 kilo. Det är enorma krafter dessa fiskar besitter, fulla av
muskler som de en gång använde för att vandra 15 mil upp i
vattensystemen ovanför sjön Skagern. Idag är vägen stängd för
fiskarna pga. kraftverket i Gullspång. Kraften i Amn, som är älvens
gamla namn, är tämjd och pressas ut i ledningar till allt mer
energislukande samhällen. Idag minskar den vilda laxen i antal och vi
har istället börjat ”odlar” lax för att kompensera bortfallet.
Otterbäcken
Stängd är ännu inte hamnen i Otterbäcken. Men borta är järnvägen
som en gång förband hamnen med Nora Bergslag och Bofors. Runt
1870 var Otterbäcken en gård i utkanten av Amnehärad församling.
Men när den nya tiden kom med järnvägar, industriella krafter och
kunskap som kunde bygga en djuphamn blev Otterbäcken en
nordeuropeisk hamn. Tusentals är de pråmar som släpats fram och
åter mellan Otterbäcken och Göteborg. De var fulla med skrot och
kol till bruken och på utvägen kom det svenska stålet, inte minst
kanoner och granater.
Hos Karl och Kristina
Monter: Statyett, kopia av staty i Karlstad. Skapad av Herman Reijers.
Fartygen Carlstad och Claraelf i Karlstad hamn, 1860-talet. Fotografi;
Arbetare vid Albin Motors första fabrik i Kristinehamn, ca 1905.
Fotografi; Gjutmodell till Albinmotor, vattenledning.
Karlstad (Tingvalla)
Karlstad står på grunden av kanske Vänerområdets största
marknadsplats genom tiderna, Tingvalla (känd i historieskrivningarna
sedan 1200-talet om en handels- och marknadsplats). Många är de
handlare från Lidköping som seglat upp hit ända sedan medeltiden.
Lidköping fick stadsprivilegier dryga hundra år tidigare. Staden
grundlades 1584 av hertig Karl (sedermera Karl IX). Redan 1580
hade Värmland och den nordligaste delen av Västergötland brutits ut
ur Skara stift. Hertig Karl bildade ett eget stift och utsåg en egen
biskop. Domkyrkan stod klar 1615 (efter 22 års byggnation). 1647
blev biskopen förflyttad från Mariestad till Karlstad. I dag är Karlstad
11
för många människor synonymt med Färjestad, Löfbergs Lila och
Sven-Ingvars. Det är också storstan vid Vänern. Ett självklart centrum
för Värmland, där staden ligger i Klarälvens delta, på öar i den
förgrenade älven. Genom Klarälven avvattnas delar av de norska
fjällen och hela Värmland - hela åttio procent av allt vatten som
rinner ut i Vänern kommer från Klarälven. Sola i Karlstad (statyetten)
är berömd i hela Sverige. Mindre känt är att Sola var en flicka som
arbetade på värdshuset i Karlstad, men fick namnet sola då hon alltid
var så glad. Hon hette Eva Lisa Holtz och föddes 1739. Självklart står
Sola staty i Karlstad.
Kristinehamn (Bro)
Gustav Vasa hade ögonen på Bro, då han sökte en lämplig plats för
ett järnbruk nära en bra utskeppningshamn. Bro var helt enkelt den
bro där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade älven Varnan.
Men det var först hans son, sedermera Karl IX som lät anlägga både
hytta och hammarsmedja här på 1570-talet. Han lät också uppföra en
kungsgård och gav Bro stadsrättigheter. Men de drogs in samma år
och förnyades först under drottning Kristinas förmyndarstyrelse
1642. Det var naturligtvis då staden fick sitt nya namn.
Bro/Kristinehamn blev så småningom den viktigaste Vänerhamnen för
utskeppning av bergslagens produkter över Vänern. Det var på den
tiden Sverige var världsledande producent av stångjärn.
Under 1700-talet övertog Kristinehamn Lidköpings roll som den
viktigaste Vänerhamnen. Staden hade så många segelskutor som
fraktade järn att de var numrerade och fick lasta och lossa i
nummerordning. Kristinehamn är östra Värmlands centrum och en
gång startplats för järnvägen Inlandsbanan som går genom hela vårt
avlånga land till Gällivare.
Från Å till Fjord
Monter: Vänerskutan Don Carlos i Säffle sluss, ca 1950. Säffle kanal
byggdes 1836-37, fotografi. Reklambroschyrer för Seffle Motorfabrik.
Br Bruce tillverkade råolje-, tändkulemotorer 1908-1979. Smidestång
och spikar från Borgviks bruksmuseum. Spikarna är tillverkade vid
Borgviks järnbruk. 1922 levererade hyttan järn för sista gången.
Säffle (Knusesund)
Redan på 1500-talet hölls marknader på den plats som då kallades
Knusesund. I slutet av 1600-talet slogs det fast att Karlstad,
Vänersborg och Åmål hade lika rättigheter att bedriva handel i
Knusesund. Det finns forntida fynd som talar för att det i Knusesund
har varit en centralplats sedan järnåldern. Säffle började växa efter
tillkomsten av Säffle kanal år 1837. På 1870-talet började de ledande
12
männen inom det som då var Seffle by att arbeta för att upphöja byn
till en köpings status. 1879 kom järnvägen och i november 1881 kom
ett kungligt brev som sade att Seffle vid början av år 1882 skulle bli
köping. Den 1 januari 1951 fick Säffle stadsprivilegier, och kom också
att bli den sista staden i Sverige innan man övergick till dagens
indelning i kommuner. Säffle ligger vid Byälvens utlopp i Vänern. De
två stora järnåldershögarna mitt i bebyggelsen vittnar om platsens
särskilda betydelse. Säffle är också Billerud, skog, timmer, mossar och
pappersmassabruk. Utmed Byälven gick troligen under medeltiden en
av de stora pilgrimslederna till Nidaros, Trondheim, förbi Nysäter,
Gillberga och Glava.
Grums
Borgviksälven som rinner upp i sjön Värmeln och mynnar i Vänern
hette från början Värma. Folket kring älven kallades för värmar. En
tolkning säger att Värmland egentligen betyder Värmarnas land och
att det var i området kring nuvarande Grums som de allra första
värmlänningarna slog sig ner när inlandsisen drog sig norrut. Fisket i
älvarna och fjordarna var naturligtvis en riklig källa att ösa ur.
Markerna vid Grums är rika på spår och lämningar från både stenbrons- och järnålder. Borgviksforsen utnyttjades redan på 1300-talet
för kvarnrörelse och från 1600-talet för järnhantering. Tidvis var
Borgviks järnbruk Värmlands största och det var härifrån järn
hämtades när självaste Eiffeltornet skulle byggas inför
världsutställningen 1889. Det var förstås stort och betydelsefullt för
hela bygden och inledde brukets blomstringstid som nådde kulmen
kring sekelskiftet 1900. Men järnhanteringen upphörde helt redan
1924 och idag är Borgvik en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer
och ett populärt utflyktsmål.
Även Liljedal är ett gammalt brukssamhälle fast med glaset i centrum.
Glasbruket i Liljedal var i drift från slutet av 1700-talet till 1917 och
en av Skandinaviens mest betydande, med som mest 150 glasbrukare
som arbetade i tre hyttor. Produktionen flyttades till Surte i Göta
älvdalen. I dag finns ett glasbruksmuseum inrymt i hembygdsgården
och där visas bl. a de vackra glaskloten, som fiskarna använde som
flöten, och de cirka 800 olika flaskmodeller som tillverkades på
glasbruket, bland annat den som stod modell för Absolut Vodkaflaskan.
13
På Dal
Monter:
Slussen
i
Buterud,
målning
signerad
CS.
Karta över Dalslands kanal. Gamla staden i Åmål, fotografi.
När man passerar Dalbobron, utfarten mot Dalsland i Vänersborg,
hälsas man vänligt välkommen på Dal. Där börjar nämligen landskapet
Dalsland och ofta säger man där lite norskt att de bor på Dal.
Dalsland är mångskiftande, med en bördig slätt vid Vänern och
otillgängliga trakter mot Norge. Landskapet kallas i isländska och
norska sagor för Markerna. Detta fortlever i socken- och
gårdsnamnen Nössemark, Ärtemark, Bomarken, Klevmarken och
Rävmarken.
Dalslands kanal. Dalslands stora attraktion för besökare är utan
konkurrens kanalen, Dalslands kanal. Bygget varade mellan 1864 och
1868, under ledning av tidens store ingenjör Nils Ericson. Kanalen
omfattar 254 km segelbar farled, varav 12 km grävd eller sprängd
kanal med 17 slusstationer och 31 slussar. Den största nivåskillnaden
till Vänern är 66 m. De flesta kommer nog ännu för att se akvedukten
i Håverud, ett av landets första turistattraktioner. Kanalens historia
kan man se närmare i Håveruds kanalmuseum.
Åhmula backe/Åmål
Åhmula backe, hette platsen innan staden blev till, en marknadsplats i
norra Dalsland. Åmål är något alldeles särskilt mitt i glesbygden, en
stad med allt som hör därtill. Mest sevärt är den gamla stadskärnan,
som trots flera bränder är en av de bäst bevarade 1700-talsmiljöerna
Sverige har.
Mellan Slott och Grotta
Läckö
Läckö slott ligger alldeles vid Vänerstranden på Kållandsö. Det
korades för några år sedan till svenskarnas favoritslott. I slutet av
1200-talet lät biskop Brynolf Algotsson bygga en borg strategiskt
placerad mitt i det dåvarande rika Skara stift. Kanske var landen kring
Vänern under medeltiden en skräckfylld utpost i det katolska Europa,
där borgen tidvis kunde lämna ett visst skydd för själ och kropp.
Borgen fungerade som en rastplats för pilgrimer på sin färd mot
Nidaros. Kållandsö, dit Läckö hör idag, var nämligen en anhalt på
pilgrimsleden. Många är de platser som varit brohuvuden för den
kristna tron runt om i Vänerområdet; Lurö, Hammarö, Botilsäter,
Eskilsäter, Gillberga och många fler. Läckö svävar idag som ett vitt
sagoslott långt ut i innanhavet Vänern. Slottet som det ter sig idag är
till stora delar greve Magnus Gabriel De la Gardies skapelse. När han
väl lyckats köpa loss marken från släkten Månesköld satsade han på
14
staden liksom på Läckö. Det skulle bli en stad att visa upp! Han ägde
Läckö och den nya staden fram till reduktionen 1683 då kronan drog
in allt och Magnus Gabriel de la Gardie blev mer eller mindre
barskrapad. Läckö är idag ett märkvärdigt exempel på 1600-talets
stormaktstid, då De la Gardie under en tid var den störste vid
Drottning Kristinas hov.
Häxjakt
År 1671 spärrar myndigheterna in Ingierd från Tanum i slottets
fängelsehåla, anklagad för att ha utövat trolldom. Vittne efter vittne
anklagar henne. Ingierd har uttalat besvärjelser mot flera personer,
som senare blivit sjuka. Hur kunde hon få så mycket smör från bara
två kor? Ingierd ger svar på tal i fråga efter fråga. Häradsrätten hotar
med tortyr, men hon slipper undan vattenprovet för att Vänern är
täckt av is. Efter en timmas tortyr tvingas hon erkänna stöld av ull
från Per Olssons får, men det är något som hon senare tar tillbaka.
Rättegången slutar med att häradsrätten inte vågar döma Ingierd utan
lämnar ärendet vidare och år 1672 frikänner Hovrätten henne helt.
En lång process som tog år, för att en kvinna vågade svara för sig och
sätta sig upp mot överheten. Hade sjön legat öppen vet ingen hur det
hela hade slutat.
Lidköping
Lidköping ligger längst in i Kinneviken, delad i Nyestan och Gamlestan
av Lidan. Staden fick sina stadsprivelegier 1446 (som innebar
rättigheter att bedriva handel och sjöfart - varifrån inkomster drev in
i form av tullar och skatter till medeltidens kungar. Man fick också
rättigheter till två frimarknader: Vitesöndag på våren och
Mikaelimarknad på hösten). Sedan 1470 har Lidköping haft en rik
torghandel på lördagar – senare även onsdagar då gick ”man ur
huse”. I takt med den ökade sjöfarten på Vänern, utvecklades
Lidköping till en framstående handelsstad för sin tid. Fram till 1580
var Lidköping den enda staden vid Vänern.
1655 fick Magnus Gabriel de la Gardie rättigheten att anlägga ett nytt
Lidköping, nära gamla Lidköping. En möjlighet som erbjöds redan
hans far Jakob de la Gardie, men denne utnyttjade den aldrig. Jakob
de la Gardie var drottning Kristinas gunstling och riksmarskalk
medlem i riksrådet. På torget stoltserar det rödmålade Rådhuset som
ursprungligen uppfördes som lusthus, eller jaktpaviljong, åt greve
Magnus Gabriel De la Gardie på Kållandsö. Efter några år lät han
montera ner det och i stället bygga upp det på Nya Lidköpings, Nya
stadens torg. Rådhuset är i dag byggnadsminne och ett av de mer
tydliga exemplen på De la Gardies byggnader, tillsammans med
Varnhems klosterkyrka och många andra i grevskapet.
15
Grevens tid är än idag närvarande i Nyestan, som började anläggas
1671, men av medeltidens Lidköping är det svårt att hitta spår. Men
om vi ger oss ner i Lidan stöter vi bland allsköns bråte snart på delar
av en rad broar som förbundit stränderna. Här finns också kajer,
brofundament och bryggor från de senaste 1000 åren.
Kinnekulle
Kinnekulle är det bäst kända av Västergötlands platåberg, uppbyggda
av sedimentära (avlagrade) bergarter under hundratals miljoner år.
Inne i stenen sitter fossil av växter och djur som levde i ett tropiskt
hav.
Redan på 1700-talet reste en ström av vetenskapsmän, bland dem
även Carl von Linné, till Kinnekulle för att studera bergets
märkvärdiga geologi och växtlighet. Det är framför allt den kalkrika
berggrunden men också det milda klimatet som ger förutsättningar
för en så riklig växtlighet. Naturligtvis finns yppigare växtlighet i södra
delarna av landet, men det märkliga är de växter, bland annat olika
orkidéer, som trivs här i det mycket magra jordtäcket på Kinnekulles
kalkberggrund.
I slutet av 1800-talet när naturromantiken kom på modet ökade
strömmen av besökare kraftigt och redan 1889 kom den första
turistguiden om det blommande berget. Carl Klingspor, som ägde
Herrgården Råbäck under denna tid tog vara på intresset och lät
bygga flera attraktioner, bland annat utkikstornet och turisthotellet.
Men ”Kullen” har inte bara upplevts som underskön och romantisk
utan också hotfull, inte minst bland sjöfararna som skrämdes av
oberäkneliga vindar och farliga vågor nedanför dess fot. Respekten
var så stor bland vissa att de inte tordes uttala bergets riktiga namn
utan istället gav det smeknamnet Kinnebonden. Någon man talade
om i så vänliga ordalag borde ju inte göra en något ont.
Husaby Kyrka
Vid Kinnekulles fot ligger Husaby kyrka. Mycket talar för att Husaby
var biskopskyrka före eller samtidigt med Skara. Hur som helst så
liknar den ingen annan, med sina dubbla torn. Ett av tornen har
troligtvis varit ett kastell, försvarstorn och är äldre än själva kyrkan.
Nära kyrkan ligger källan som gjort platsen känd vida omkring. Enligt
traditionen döptes Olof Skötkonung här, landets första kristna kung.
Att komma in i detta kyrkorum är att förflyttas 800 år bakåt, till den
katolska tiden då våra bygder var en del av den dominerande
romersk-katolska kristenheten. Kyrkan har drag som är bortstädade i
de flesta andra kyrkor från medeltiden. Triumfkrucifixet sitter på sin
plats över valvet mellan koret och långhuset. Man kan också se väl
hur dessa båda rum varit åtskilda en gång. Väggarna är fyllda med
bilder ur bibelns berättelser. Tillsammans ger allt detta en aning av
16
den kristna mystik som var en del av människornas liv under
medeltiden.
Grottan
Lars Eriksson var Sveriges sista grottmänniska och blev en legend
redan under sin livstid. Efter att han blivit av med sin bostad i Husaby
bodde han i nära 30 år tillsammans med hustrun Inga i en ”grotta”
han byggt i berget nära Husaby. Takhöjden är 1, 75 meter och de två
rummen mäter tillsammans nio kvadratmeter. Lasse kom att leva på
tjuvskytte och såg till att aldrig bomma sitt byte. Efter det att Inga
dött levde han ensam i grottan några år tills han dog 1910. Människor
i trakten som inte gillade Lasse skövlade grottan efter hans död, men
den renoverades senare av några av hans vänner, för att åter igen
förstöras. 1975 renoverades den dock på nytt och är idag ett
annorlunda och spektakulärt besöksmål på Kinnekulle.
Observera och diskutera: Titta på djupkartan
vart de olika städerna/platserna är belägna.
Fundera på varför handelsplatser och tidiga
bosättningar etablerades just där. Diskutera hur
de olika städerna har utvecklats. Vilka
förutsättningar behövs för att ett samhälle ska
blomstra. Titta på olika exempel. Om eleverna var
borgmästare i var sin stad, vad skulle de göra för
att mer bli konkurrenskraftiga?
090 Concordia
Föremål: Ratt, Torrkompass, Kaffekopp med tillhörande fat,
nakterhus (skyddshuv till kompassen) är alla från skutan Concordia.
Modellen av Concordia är tillverkad av Carl Fries.
Beskrivning och fakta
Concordia var en tvåmastskonare, byggd i Sölvesborg 1894 och
hemmahörande i Lidköping från 1918. Klockan elva på förmiddagen
den 22 oktober 1921 gick Lidköpingsskutan Concordia på
Norrmansgrundet utanför Vänersborg. Hon hade dagen innan lastat
plank och bräder i Kristinehamn och var på väg mot Faxe i Danmark.
På grund av en frisk nordvästlig vind hade man kvällen tidigare sökt
nödhamn i Otterbäcken. Tidigt följande morgon avgick man igen, men
det blåste friskt och det började snöa. Det blev åtta grader kallt
denna oktoberdag och de stod på grund i 23 timmar i bitande kyla
och snöstorm. Concordia gled så småningom av grundet, men inte
förrän på morgonen dagen efter hittades hon av undsättarna. Det var
17
en fruktansvärd syn: Bland trasiga segel och tågvirke, nerisade plankor
och bräder låg två besättningsmän i 20 årsåldern omkomna. ”Vi var
väl också mer döda än levande, både kaptenen och jag. Att vi
lyckades hoppa ner i undsättningsbåten förstår jag inte”. Citat från
ögonvittnet Fries.
Observera och diskutera: Det kan vara
vanskligt att segla på Vänern. Det är många skepp
som har förlist av olika anledningar. Prata gärna
om de unga besättningsmännen som ofta var på
skutorna. Det hårda livet ombord. Känner ni en
gammal sjöman? Bestäm träff och gör intervju.
Titta på djupkartan, var tror ni det ligger flest
skeppsvrak?
100 Sjöfruns gömma
Beskrivning och fakta
Är en tunnel som förbinder rum 2 med rum 3 Landgången. I
tunneln kan man också komma till Sjöfruns gömma, ett mindre rum
med sittmöjligheter, utklädningskläder och animerad filmvisning.
Animationen är gjord av andra barn som har närmat sig sägnerna om
Sjöfrun. Det finns många olika sägner om Sjöfrun, här i Sjöfruns
gömma har du och dina elever möjlighet att ta del av några.
Observera och diskutera: Vad är en sägen?
Finns Sjöfrun på riktigt eller vad kan det vara som
gjort att historier om henne har uppstått?
18