1. No category

”Nej, vi är inga skottar. Vi bär inte kilt och heter inte
något på Mac. Och vi är inte vikingar heller! Vi är öbor, orcadians”,
säger Malcolm Stout, hotellägare på Orkney.
J
Orkneyöarna
varken skotskt eller skandinaviskt
ag har ställt frågan om hur
dessa avlägsna öfolk ser på
sig själv. Känner de sig som
mest som britter, skottar,
orkneybor eller kanske
vikingar?
Jag tror på hans svar.
Det finns helt klart en särprägel och
egenhet som är Orkneys. Orkneyöarna
tillhörde Norge från år 875 och fram till
1400-talets andra hälft. 1472 fick Norge
lämna ifrån sig öarna till Skottland
i samband med en obetald hemgift
för Margareta av Danmark, som gift
sig några år tidigare med Jakob III av
Skottland.
Skotsk tillhörighet sedan mer än
500 år alltså. Och visst är arvet från
såväl vikingar som skottar märkbart.
Namnformer minner om fornnordiska
namn, smyckedesign avspeglar ett
slags nordiskt arv, landskapet gör att en
skandinav känner sig hemma bland de
fria vidderna och flaggan i rött med blågult kors ser skandinavisk ut. De skotska
inslagen är också tydliga – som whiskyn
och gröten – t o m i kombination…
Det är i slutet av juni månad och perfekt
tid för ett besök på ögruppen Orkney,
bestående av ca 70 öar. Vi har valt
att bila ända hit. Vi har åkt lastfärja
från Göteborg till Immingham nära
ombesjungna Hull i England och sedan
tagit en vecka på oss bilande upp mot
dessa avlägsna öar i norr. Vädret bjuder
blå himmel, en och annan kort regnskur,
mera som en fuktspray mot huden, och
temperaturen ligger runt 15-19 grader.
Vårt mål är att vandra, upptäcka ännu en
11 BK TR AV EL 1/20 1 0
2.250 GBP (75 cl, ca 26.000 SEK).
Mittöver bukten ligger det lilla
destilleriet Scapa, som, trots att det ägs
av den mäktiga Chivas-gruppen, inte
har allmänna visningar. Det är inte bara
whisky man förstår sig på. Vi dricker
flera olika sorters ale från ett lokalt
mikrobryggeri. De är alla på flaska, med
fantasifulla namn och etiketter som St
Magnus Ale, Scapa Special och Orkney
Blast. Mycket smakrika! Vi tycker att de
passar bra både som ensamdryck och till
maten. Swannay Brewery är inrymt i ett
gammalt mejeri och säljer i huvudsak till
hotell och restauranger, får vi veta.
del av Storbritannien och Skottland samt
äntligen få se lunnefågeln, ”the puffin”.
North Link-färjan som går mellan
Scrabster och Stromness är stor och
bekväm. Vi inser att det kan suga
rejält när man åker förbi the Pentland
Skerries, kända för sin turbulens, men
idag är det spegelblankt. The Old Man
of Hoy, den ståtliga rauken pekas ut av
kaptenen. När vi kör i land i hamnstaden
Stromness lyser solen över ett
färgsprakande horisontellt landskap.
Nästa morgon serveras frukostgröten
med whisky, honung och grädde! På
Orkney finns två whiskydestillerier.
Granne med oss i St Ola ligger
stora Highland Park Distillery som
har en imponerande visning och
försäljningslokal. Bland hyllorna finner
vi en specialutgåva 1968 Vintage för
Vår hotellvärd talar sig varm för
sin födelseö, Westray, i det allra
nordvästligaste hörnet av ögruppen.
Men först av allt vill vi upptäcka
Mainland. Öarna delas upp i Sydöarna
och Nordöarna. Befolkningen på Orkney
uppgår till ca 20.000 invånare totalt.
Vi kör österut förbi Highland Park i
riktning mot byarna St Mary och St
Margret´s Hope och öarna Burray och
South Ronaldsay. Öarna är förbundna
via de s k Churchill Barriers. Den
tyske amiralen Ludwig von Reuter
gav i juni 1919 order om att ett stort
antal tyska skepp skulle sänkas, hellre
än att kapitulera till britterna. Under
andra världskriget listade sig en tysk
ubåtsbefälhavare, Günther Prien, in
mellan öarna och torpederade det stora
brittiska fartyget Royal Oak, som låg
uppankrat här. Fler än 800 mannar
miste livet. Churchill gav order om att
sundet skulle blockeras. Än idag ser man
vrakdelar av olika fiskebåtar och skepp
ORKNEYÖARNA
som sänktes i akt och mening att stoppa
tillgängligheten in till Scapa-bukten.
Orkney rekommenderas
framför allt den som gillar historia
och natur. Vi beger oss tillbaka till
Mainland och dess västra sida. Här
finns äldre historia att insupa. Den stora
sevärdheten är Skara Brae, en av de
äldsta historiska lämningarna i hela den
brittiska övärlden. Vid Skara Brae har
man gjort ett fint besökscentrum. Här
har man rekonstruerat en dåvarande
boning med en pedagogiskt förklarad
bakgrund.
Vi förs sedan från år 3100 f Kr
till år 2010 via liggande stenar
med inskriptioner av milstolpar i
människans historia. Platsens ålder blir
mycket påtaglig när man promenerar
förbi årtalen för konstruerandet av
pyramiderna i Giza, Jesu födelse, Roms
fall etc. Men slaget vid Hastings 1066
finns överraskande nog inte med. Det
brukar ju britterna räkna till sina
absoluta milstolpar. –” Ja och så 1966”,
säger min medresenär. ”-???”, undrar
jag, som anser mig hyfsat historiekunnig.
Ett besök på
12 B K T R AV E L 1 /2 0 1 0
Skara Brae är en av
de äldsta historiska
lämningarna i hela den
brittiska övärlden.
–”England vinner fotbolls-VM”, säger
min mera sportintresserade reskamrat…
Men den stenen finns inte heller på
plats.
Ring of Brodgar några kilometer
längre inåt land utgjordes ursprungligen
av 60 stenar i en perfekt cirkel med en
diameter av 100 meter. Man kan gå en
fin promenad ända inpå stenarna över
blommande stigar till nästa stenring,
Stones of Stenness. Fram och tillbaka
tar turen ca en timme. Ut på en smal
landtunga mellan två sjöar, Loch of
Harray och Loch of Stenness, bär det.
Här står en ensam sten i givakt, the
Watchstone.
På tisdagen satsar vi på en
kustvandring på västra Mainland.
Här skulle det finnas viss chans att se
”puffins”. Jag har missat dem både i
Nordnorge och på Färöarna, eftersom
mina besök varit för sent på sommaren.
Nu vill jag verkligen se dessa lustiga
havsfåglar, som Carl von Linné
kallade ”Grönlandspapegojor” och
som jag tycker liknar en pingvin med
papegojnäbb…
en liten bilparkering
nedanför Marwick Head. Naturen är
dramatisk och orörd och stigen leder
mellan inhägnader upp på klippkanten.
Vi luktar oss till den omisskännliga
doften av sjöfågelträck – men vi ser inte
några fåglar. De finns uppenbarligen
under oss av lukt och ljud att döma.
Vandringsstigen vid Marwick Head leder
upp mot ett torn, som visar sig vara ett
monument över Lord Kitchener. Vi läser
oss till att det uppförts efter att Lord
Kitchener och hans mannar torpederats
strax här utanför 1916. Naturen lockar
oss dock mer än krigshistoria. Det doftar
härligt från försommarblomster och
hagar och havet är djupblått. Vi enas
om att ägna onsdagen åt att ta oss till
Westray – nu måste vi väl ändå få se
lunnefåglarna…
Vi parkerar på
tar vi färjan
Varagen till Westray. Dagsbiljetten
kostar 14 GBP och överfarten tar ca 1tim
25 minuter. Flera gångpassagerare står
redan i kö på färjeplan. En ung kvinna
med terrängcykel, ett par unga mammor
med barn i barnvagn och så småningom
dyker det upp några medelålders och
äldre par som är ute i samma ärende
som vi. Kvinnan i det ena paret bär en
förståndig hatt med brätte. Mannen i
det nyanlända paret har en likadan. En
ensam dam i trenchcoat, gymnastikskor,
dagryggsäck och kikare sällar sig diskret
till de bägge paren. Hon ler stort och
säger ”I hear it is the right time, they
are at Castle O´Burrian”. Vi känner oss
utanför eftersom vi uppenbarligen inte
har rätt hattar, men konstaterar nöjt att
lunnefågelexpertisen verkar ha samlats.
Nu skall vi få se våra ”puffins”.
På onsdagens morgon
13 BK TR AV EL 1/20 1 0
Ta sig till Orkneyöarna
Bil och båt
I Pierowall verkar det vara caféet Haff Yolk som är dragplåstret.
Det visar sig att kaféets innehavarinna också är öns taxi. Efter
en stunds samspråk skjutsar hon oss ner till utgångspunkten
för vandringen runt Castle O´Burrian. Under färden berättar
hon att den gångna vintern varit hård. Men Westray har
exceptionellt god infrastruktur. Fina vägar och världens
kortaste schemalagda reguljära flyg! Flighten med Logan
Air mellan öarna Westray och grannön Papa Westray tar
3 minuter! Det finns skola på ön. Fram till 15 års ålder får
skolbarnen sin skolgång utan att behöva åka någonstans. På
Westray bor ca 600 invånare och varje år kommer besökare
från både Sverige och Norge. ”-Any puffins to be seen now”,
kastar jag försiktigt fram”. ”-Oh yes! Plenty!”, är det löftesrika
svaret.
börjar vid Rapness Mill, en
gammal vattenkvarn från 1800-talets mitt. Härifrån leder
en gräsbevuxen stig ovan de branta havsklipporna med
mäktig utsikt. Till Orkney kommer så många som 70 000 par
puffins för att häcka. Ungefär 60 000 av dem håller dock till
på den obebodda ön Sule Skerry, som är svår att ta sig till och
dessutom fridlyst. Några tusental par håller till på ön Hoy och
kan ses på håll när färjan passerar från Scrabster – men det
mest lättillgängliga stället ”puffin proof” är just här Castle
O´Burrian på Westray.
De lustiga fåglarna med den under parningstiden så
färggranna näbben kommer i maj och sticker till havs igen
i augusti. Under just dessa månader tar de sig in till sina
favoritklippor för att para sig, lägga ägg och få fram en
flygfärdig unge. Så fort det är gjort försvinner de till havs igen.
Det engelska namnet, puffin, låter så kort och rappt, som deras
blixtsnabba vingslag över klipporna. Vi döper snabbt om dem
till ”puffar” på svengelska. Och nu får vi verkligen se dem! Först
en ensam i profil och sedan en liten grupp och när vi tror att
vi sett många inser vi att vi inte ens kommit fram till klippan
Castle O´Burrian, där de sitter i hundratal. Vi är alldeles
betagna. Fåglarna som knappt vet av några fiender är helt
orädda. Vi kommer alldeles intill dem. Förutom puffins syns
stormfågel, tordmule, tretåig mås, sillgrissla och skarv.
Marken är täckt av rosa trift och vildtimjan. Vi stannar för
att ta fram termosen och ta en fika när vår vandring plötsligen
kröns av en oväntad syn: en val bryter vattenytan flera gånger
för att mjukt rulla rygg och blåsa ut. Vi står tysta och njuter
i naturen. Vandringen avslutas med att vi korsar ett fält ner
till viken Bay of Tafts. Därmed har vi gått en promenad från
Nordsjön till Atlanten. När vi kommer tillbaka till Kirkwall
och vårt hotell ger vi vår värd Malcolm rätt: Man får inte missa
ett besök på Westray när man besöker Orkneyöarna. •
Den fina vandringsstigen
Stacks of Duncansby på
skotska nordkusten.
14 B K T R AV E L 1 /2 0 1 0
15 BK TR AV EL 1/20 1 0
Lastfartyg Göteborg-Immingham
Vi betalade 11.255:- för 2 personer i juni 2010 för resa t/r med
personbil, dubbelhytt och alla måltider. Då ingick kvällsmat, frukost,
lunch och middag på utresan. På hemresan ingick lunch, middag,
frukost och lunch. Alkoholfria drycker och kaffe/te serverades
utan extra kostnad. Öl och vin kunde man köpa till billiga priser.
10:- SEK för en Mariestad och 80:- SEK för en flaska rött, spansk
Torres. Vi reste en måndag kl. 20.00 från Göteborg med ankomst
Immingham tisdag kväll 22.00 lokal tid. Hemresan avgick en
lördag kl. 11.00 med ankomst söndag eftermiddag kl. 15.00 i
Göteborg. Man bokar max 12 passagerare ombord, i första hand
yrkeschaufförer, därefter privatpersoner. En dubbelhytt har fönster,
två bäddar (över- och underkoj), soffa samt toalett med duschkabin.
Efter avtal med stewarten kan man få komma upp på bryggan och
titta. Läs mer på www.dfdstorline.com
NorthLink Ferries Scrabster-Stromness
www.nortlinkferries.co.uk
Flyg: Logan Air flyger från flera orter i Skottland,
t ex Edinburgh och Glasgow.
Man kan också kombinera med flyg via London.
www.loganair.co.uk/destinations
Hotelltips
Lynnfield Hotel
www.lynnfieldhotel.com
Foveran Hotel
www.foveranhotel.co.uk
Destilleri att besöka
Highland Park Distillery
www.highlandpark.co.uk
Utflykter
Besök Westray för härlig vandring i dramatisk natur.
www.orkneyferries.co.uk
Säsong när man kan se lunnefågel är från maj till början av augusti.
Valuta
Brittiska pund
Tid: Svensk tid –1 timme
Temperatur: Under sommarmånaderna
är det ca 15–20 grader på Orkney.
Dagarna är långa och ljusa och det förekommer
relativt ofta korta regnskurar.
Lästips
Walking on the Orkney and Shetland Islands.
A Cicerone guide by Graham Uney.