1. No category

1
Underlag till MKB för Vindplats Göteborg. Kulturhistorisk
landskapsanalys och konsekvensbeskrivning. Slutversion 2012-10-30.
Skärgården
I det följande behandlas hela området kring Göta Älvs mynning som ett landskap, ett
skärgårdslandskap med inslag av stadslandskap. Landskapet kommer inte att delas upp i
vatten och fastmark, utan området betraktas som en odelad enhet. Det går inte heller att dela
upp i dikotomierna natur- kultulandskap eftersom natur och kultur är lika väl representerade
och flätas samman inom hela landskapet.
Skärgården är i dag och har alltid varit ett levande landskap där människor och varor har
transporterats mellan öarna samt från och till stad och ö. Trots att tonnaget har ökat över tid
har skärgården som kommunikationsområde och farled fungerat i årtusenden. Det är först i
vår egen tid vi står på fastlandet med blicken utåt mot havet. Långt fram i tiden var den
naturliga riktningen utifrån, från havet och in mot öarna och Göta Älvs mynning där Göteborg
skulle etableras relativt sent under historiens gång.
Ögruppen kring Brännö och Styrsö visar ”ryggen” mot Hake fjord. Den odlade och bebodda
bygden på Brännö, Asperö, Donsö och Styrsö exponeras inåt mot Asperösund och Stora
Källö. Köpstadsö exponerar mot farleden som går i nord-sydlig riktning öster om ögruppen
och ger genom sitt namn antydningar om en medeltida handelsplats. Äldre kartor visar tydligt
hur odlingen på öarna har begränsats av topografiska förutsättningar. I smala dalstråk var
åkermarken belägen medan ängar och betesmarker låg insprängda mellan berg och kobbar.
Landskapet är inget jordbrukslandskap, utan ett landskap där jordbruket varit en viktig
bisyssla till de verksamheter som har haft med havet att göra.
Andalen, Långedrag och Tynnered exponerar i dag ut mot Hake fjord. Här har under 1900talet bebyggelse etablerats i områden som tidigare ansågs som alltför vindpinade och
ogästvänliga för permanent boende. I dalgångarna och slättlandet bakom bergssluttningarna
som stöp ner i havet låg gårdarna och byarna skyddande från vind och saltvatten. En
omvandling av vad som en gång var landskapets ”fram”- och ”baksida” har skett.
Som i en tratt leds skeppstrafiken in mot Göteborgs hamnar som med tiden har kommit att
ligga allt längre ut mot Hake fjord. Vid Arendal möter industrilandskapet skärgården, men
brutaliteten i mötet har mildrats genom vindparken där det mjuka svepen från vindkraftverken
fångar upp och omvandlar vindarna från havet till ren energi.
Fornlämningsmiljö
En översiktlig genomgång av fornlämningsmiljön följs av ett resonemang kring
vindkraftsparkens påverkan på denna. En spridningskarta över fornlämningsmiljön kring
utredningsområdet ger en bild av ett landskap, nytjat och bebott från stenålder och fram till
nutid (Figur 1). Medan lösfynd av flinta är vanligt i hela området, visar stenåldersboplatsernas
spridning en klar koncentrationstendens till fastlandet. Med tanke på at landhöjningen har
varit betydande sedan den äldre delen av stenåldern, mesolitikum, har öarna inte varit
attraktiva för långtidsbosättning. Däremot visar flera rösen från bronsålder (ca 1800–600 f Kr)
och stensättningar från äldre järnålder (ca 600 f Kr – 400 e Kr) att öarna successivt blivit
bebodda. Sannolikt har också enklare former för jordbruk kommit igång kring denna tid. En
rumslig uppdelning mellan öar med bosättning och åkerbruk, och andra som användes till
bete, täkt och insamling kan tänkas. Fornlämningar som säkert kan dateras till yngre järnålder
finns inte i området, men som framgår av nästa kapitel har öarna utanför Göta Älvs mynning
varit en del av ett gränslandskap och dessutom legat mitt i ett rikt maritimt resursområde. Att
2
lämningar saknas betyder dock inte att öarna har varit outnyttjade. Under medeltid börjar en
av de rikaste
Figur 1
kustnära fornlämningskategorierna att dyka upp, nämligen tomtningarna (bl.a. Stibéus 2005).
Tidigare har dessa i huvudsak dateras dessa till perioden 1500–1700, men arkeologiska
3
undersökningar av tomtningar på Söö, ca 2,3 km väster om utredningsområdet har gett
dateringar av tomtningarnas äldsta fas till 1200-tal. Tomtningarna förekommer i hundratal
bara inom utsnittet på figur 2 och består av en stenomramad yta i storlek som ett mindre rum,
ex 4x4 m. Stenarna som ofta ligger flerskiktade på varandra som en mur har utgjort underlag
för tak som spänts över med segelduk som hållits uppe med pålar eller åror. Dessa små skydd
användes mestadels som tillfälliga boställen och bodar vid fiske i ytterskärgården, en sorts
fiske–”fäbodar”. De kan också ha använts som tillfälliga övernattningsstationer för
sjöfarande. Utifrån fyndmaterial och datering diskuterar Stibéus (2005) om de också kan ha
spelat en roll i samband med möjliga handelsstationer som funnits i området. I detta
sammanhang är givetvis Köpstadön i Brännögruppen intressant.
De många tomtningarna som kantar öarna i ytterskärgården och exponerar ut mot Atlanten
visar på en betydande fångstaktivitet. Avsaknaden av sillben bland benresterna i de
undersökta tomtningarna gör det mindre troligt att de i första hand skall knytas till
sillfångandet utan istället skall ses som lämningar efter tillfälliga övernattningskojor vid
fångst av torsk och annan storfisk, samt säl och sjöfågel eller för de många sjöfarande som
använde Öckeröarna och Brännöarna som tillfälliga övernattningsplatser under medeltid och
framåt.
Figur 2.
4
Som en påminnelse om att fiske och sjöfart tidigare var verksamheter förknippade med stora
risker för liv och materiel finns i FMIS uppgifter om ca 80 förlista skepp inom det studerade
området. Dessa förlisningar som mestadels skedde under perioden 1800–1920 finns
dokumenterade, men troligt är att antalet vrak i Hake fjord är flera gånger större.
Förlisningsuppgifter är också en av de få fornlämningskategorier som berör
utredningsområdet. Inom området har skepp med de vackert klingande namn som
Contenance, Tordensköld, Fanny, Varberg samt Ora Labora gått till vila i djupet.
Ytterligare lämningar som hör till den sentida maritima miljön är sjömärken och fyrplatser.
Fornlämningarna kan analyseras utifrån parametrar som vetenskapligt värde eller
preparatsvärde, upplevelsevärde och pedagogiskt värde. Översiktligt kan konstateras att
ensamliggande gravar, rösen och stensättningar samt sjömärken troligen har det största
upplevelsevärdet. Det är fornlämningar som är väl synliga och lätt förståeliga i sin miljö. Det
största pedagogiska värdet ligger hos lämningar som kan berätta något om områdets specifika
historiska och näringsekonomiska förutsättningar såsom tomtningarna och skeppsvraken,
medan preparatsvärdet är störst hos de lämningar som vi i dag vet minst om. Här återkommer
tomtningarna, men även lämningar efter förhistorisk och medeltida bosättning på öarna och
lämningar som kan säga något om öarnas kontakt med fastlandet och omvärlden i övrigt
under gången tid. Även skeppsvrak, kanske framför allt de äldre som inte finns
dokumenterade i historiska källor, hör hit. Skeppsvraken är en del av det osynliga kulturarvet.
Liksom de boplatslämningar som finns under markytan och som upptäcks först när
matjordslagret dras bort, finns det maritima kulturarvet inte tillgängliga för våra ögon. Icke
desto mindre är det dessa lämningar som mer än några andra kan berätta om vardagsliv.
Fornlämningarnas relevans för vindkraftsetableringen är en annan fråga. På vilket sätt ”stör”
vindkraftsetableringen fornlämningsmiljön? Den största påvekan sker här under havsytan,
nämligen på de vrak som kan förmodas finns utöver de redan registrerade. Här kommer
marinarkeologiska analyser att kunna fastställa förekomst av tidigare icke registrerade vrak
eller andra fynd av maritim karaktär.
Fornlämningarna och vindkraftsparken
Inga fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar är belägna inom fokusområdet,
däremot finns både fast fornlämning och övrig kulturhistorisk lämning inom
utredningsområdet (Figur 3).
Kåvesjär, Vasskär och Danska Liljan är öar som ligger inom det större planområdet i väster.
Inga fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar är kända från de två förstnämnda
öarna. På Danska liljan finns:

RAÄ nr 276, Styrsö socken: en ödekyrkogård, ca 12 x 14 m stor (NO-SV) omgiven av
en stenrad och med ett antal upphöjningar eller gravar. Enligt tradition skall gravar
efter tio personer finnas här. Inga upplysningar har hittats som kan säga något om
begravningsplatsens ålder. Ödekyrkogården är fast fornlämning.

RAÄ nr 277: ett röse, 3 m i diameter och 0,5 m högt. Röset har troligen utgjort ett
sjömärke.

RAÄ nr 278:1-2: sjömärken i form av två flyttblock.

RAÄ nr 229: ett vrak på Måvholmsbådan, pråm: 15 m långt och 5 m brett med ett
ankare på fördäcket och en kopparlanterna framför förstäven (Bohusläns museum Dnr:
321-4656-2000).
5
Utöver detta borde Danska Liljan även registreras i FMIS som Plats med tradition. Ön, som
också kallades Danaholmen, skall under medeltiden ha fungerat som danska rikets norra gräns
och enligt isländska sagor skall kungamöten ha hållits här mellan de tre rikenas konungar (se
nedan). Inga historiska belägg finns dock för kungamöten på Danska Liljan, men väl på
Brännöarna.

RAÄ nr 428 utgörs av fyndplats för ett stockankare, daterad till ca 1750.

RAÄ nr 358, 411 och 436 utgörs av förlisningsplatser.
Inom den östra delen av delen av utredningsområdena finns fyra förlisningsuppgifter:

RAÄ nr 142, 387 samt 448.

RAÄ nr 410 består av en geofysisk observation, men FMIS ger inga upplysningar om
vilken typ av observation det handlar om.
Av de listade lämningarna är det endast RAÄ nr 276 som är fast fornlämning.
Figur 3. Schematisk beskrivning av förslag till skyddsområde runt Danska Liljan.
Vindkraftsparkens konsekvens för fornlämningen och de kulturhistoriska lämningarna
Ett skyddsavstånd eller fornlämningsområde bör fastställas av länsstyrelsen för ön Danska
Liljan. Skyddet kan motsvara det utökade skyddet för fågellivet som föreslås gälla för Danska
Liljan och Vasskären. Inom denna zon får inga vindkraftsverk etableras. Detta för att ge ön
med dess fornlämningar och övriga kulturhistorisklämningar en zon av öppen skärgårdsmiljö
omkring sig. Den nuvarande gränsen till fokusområdet bör kunna fungera som en skyddszon.
Eftersom öarna är fågelskyddsområde är det dock sannolikt att inga vindkraftverks kommer
att planeras för inom denna del av utredningsområdet.
6
Landskapet kring Göta Älvs mynning i en historisk kontext
Den yngre järnåldern (ca 800–1050 e Kr) manifesterades inte genom de fysiska lämningarna
som man brukar förknippa med denna period, som gravfält eller runstenar. Icke desto mindre
har området kring Göta Älvs mynning varit ett landskap i den politiska och ekonomiska
brännpunkten under en period som sträcker sig så långt bakåt att begrepp som norskt område,
danskt område och Götalandsområdet har haft någon relevans. Norges enande under en kung
(Harald Hårfagre) brukar dateras till 872 och vid denna tid har, om inte nationer, så
åtminstone politiska och ekonomiska intresseområden under de tre folkslagsidentiteter börjat
växa fram. Det måste dock bortses helt från senare tiders nationsgränser och nationalsymboler
om man ska förstå de ofta löst sammanhållna ”länderna” som dessutom ofta var allierade med
och mot varandra. Minst två kungamöten mellan norska och danska kungar på Brännöarna vet
man skedde under 1000-talet. Först under 1200-talet börjar tidigare löst uppdragna
nationsgränser att kodifieras vilket speglas i en passus ur en anonym 12-talsskrift:
”Slutligen styrde de mot det norska landet och nådde rikenas gräns bland sandrevlar
och skär. De förtöjde sina skepp i den lugna hamn som Öckeröarna erbjöd. Så kunna
vi beskriva dessa trakter, att en ofantlig flod, som heter Elf, möter dem som kommer
från havet. Där den rinner uti havet omslingrar den på båda sidor ön Hisingen. På sin
högra sida låter den götar och daner bo, på den vänstra, endast norrmän. Denna flod
skiljer på så sätt rikena åt.” (Olsson 1982, citat ur Historia de profectione Danorum in
Hierosolymam. Anonym författare, 1200-tal).
För att förstå utredningsområdet måste det således betraktas från havet. Detta var den
naturliga vägen att närma sig området kring Göta Älvs mynning ända fram till ca 1850. Man
bör förstå området ur ett perspektiv där båten var lika självklar som bilen i dag och där
näringar knutna till havet helt dominerade de ekonomiska förutsättningarna.
Figur 4 (Återgiven med tillstånd från Riksantikvarieämbetet UV-väst).
Utredningsområdet är beläget mitt i det medeltida gränsområdet mellan de tre rikena Sverige,
Danmark och Norge. Förenklat kan det sägas så att Öckeröarna tillhörde Norge, området
7
söder ön Danska Liljan inklusive Brännöarna Danmark, och området kring Göta älv och
Nordre älvas utlopp, Sverige (figur 4). Göta älvs mynning har således dels varit en manifest
riksgräns, dels utgjort en utlöpare mot havet för Sverige (eg. Götaland). Ögrupperna utanför
Göta Älvs mynning omtalas ett flertal gånger i de fornnordiska sagorna från 1200-talet.
Händelserna som sagorna förmedlar skall ha utspelat sig under vikingatid och på detaljnivå
måste sagornas tillförlitlighet ifrågasättas, men generellt kan konstateras att sagomaterialets
beskrivning av aktiviteterna kring Öckerö- och Brännöarna bör tillmätas stor betydelse. Öarna
var dels uppsamlingsplats för vikingaskepp som skulle vidare, dels utspelade sig slag mellan
norska och danska vikingahärer kring öarna, dels bedrevs köpenskap och handel vid öarna
och slutligen fanns kring öarna en ekonomisk resurs i form av återkommande sillperioder som
genom bland annat isländska källor kan beläggas från 1000-talet och framåt. Sillens
ekonomiska betydelse för området kan inte nog betonas och Marstrand ska på 1500-talet ha
varit Norges näst rikaste stad. Handeln i området var överordnat de politiska gränserna vilket
samtidigt gjorde öarna både till brännpunkt för konflikter och en neutral zon för handel och
bytesverksamhet. I detta sammanhang bör intresse riktas åt Köpstadsön i Brännögruppen där
det med stor sannolikhet har funnits en handelsplats under tidig medeltid. Inga arkeologiska
undersökningar har dock genomförts på ön för att kunna verifiera denna hypotes (Stibéus
2005).
Skepp från England, Nederländerna och Tyskland köpte sill i Bohuslän och bara under år
1322 infördes sill från Bohuslän tillstäderna Hull och Lynn 29 gånger (Stibéus 2004: 41).
Hansan bedrev handel både vid kusten och på staden Lödöse, ca 5 mil upp i Göta Älv. Staden
kom dock att brännas av Hansan tillsammans med de norska städerna Kungahälla och
Marstrand 1368 i samband med Hansans härjningar längs med den norska kusten.
I sammanhanget kan det vara intressant att se de hundratals tomtningar som sträcker sig som
ett band mellan Rödbygden på Hönö i NNV över Söö och Fotö och småöarna utanför och ner
mot Galterö och Styrsö i Brännögruppen. Dessa är helt visst lämningar efter en omfattande
aktivitet inom den marina näringen som arkeologiskt kan dateras tillbaka till tiden för
nedtecknandet av de isländska sagorna på 1200-talet. Vid denna tid hade vikingatågen lämnat
öarna, men de var mer än någonsin mitt i den politiska brännpunkten och i detta område
pågick en omfattande internationell ekonomisk aktivitet, där det var de inblandade egalt om
man var dansk, norsk eller svensk. Tomtningarna ligger som ett pärlband i ytterskärgården,
förutom en mindre grupp belägen lite längre in, på öarna strax utanför Billdal (figur xx). Det
nordsydliga bandet speglar farleden som trafikerades av handelsskepp, krigsskepp och andra
sjöfarande som pilgrimer. Många av tomtningarna bör sättas ihop med det vi vet om
Brännöarna och Öckeröarna som nattläger för farande och de möjliga handelsplatser som
funnits i området.
Från vikingatiden och framåt gjorde Sverige olika ansträngningar för att stärka greppet om
Göta Älvs mynning. Medan norrmännen etablerade Bohus fästning svarade svenskarna med
Älvsborgs fästning (Älvsborgs gamla fästning, raä nr 185, ruin belägen öster om
Älvsborgsbron vid Sandarna) och fem mil uppströms Göta Älv anlades staden Lödöse som
kom att få en stor betydelse för handel söder- och västerifrån under hela medeltiden. Staden är
arkeologiskt belagd från 1100-talet och nämns i skriftliga källor ca 1250. Dansk tull på varor
till Lödöse gjorde dock att staden minskade i betydelse under senmedeltid och en ny stad, Nya
Lödöse, etablerades nerströms vid Göta älvs mynning. Nya Lödöse kom så småningom att
sugas upp i den nya staden Göteborg som etablerades under 1620-talet och som helt baserade
sin snabba växt och tilltagande rikedom på handelskontakter väster- och söderut.
8
Den svenska korridoren vid Göta älv ut mot havet kan säker beläggas under de sex
århundradena mellan tusentalet och freden i Roskilde1658. Att Sverige har en
sammanhängande kustlinje i väster är således en ganska sen historia. Två gånger kom dock
Älvsborgs fästning av tas av danskarna som därmed proppade igen den svenska passagen
västerut. Första gången var i samband med det nordiska sjuårskriget då danskarna erövrade
fästningen 1563. Vid freden i Stettin 1570 beslöts att Sverige skulle få tillbaka fästningen och
passagen till havet mot en summa på 150 000 riksdaler silvermynt, en summa som betalades
inom två och ett halvt år genom införandet av en tillfällig förmögenhetsskatt. År 1612 var det
dags igen, danskarna tog Älvsborg och denna gång var lösenet 1 miljön riksdaler silvermynt.
Den ofantliga summan, som dels betalades av kronan, dels av en ny extraskatt, visar vilken
oerhörd betydelse passagen västerut hade för Sveriges handel och övriga kontakter med
omvärlden.
Vid freden i Roskilde 1658 kom Danmark slutligen att avstå Halland och Bohuslän till
Sverige som då kom i besittning av en obruten kustlinje från Baltikum och Finland via
Öresund och vidare upp mot Svinesund.
Riksintresse för kulturmiljövård nr 7, Styrsö
Riksintressena för kulturmiljövården tillkom till följd av SOU-utredningen ”Hushållning med
mark och vatten” (SOU 1971:75) för att stävja den långt gångna exploateringen av
naturresurser. 1972 tillkom den Fysiska riksplaneringen som stadgade att tillståndsgivning
skulle ta hänsyn till bland annat natur- och kulturmiljövård, friluftsliv, jordbruk och fiske.
Senare kom samhället att ena sig kring nationella miljömål och mål för en hållbar utveckling.
Det är i denna kontext, att värna om miljö och att främja en hållbar utveckling, som
etablerandet av riksintressena skall ses. Det kan således inte finnas någon konflikt mellan att
skydda kulturmiljöer och att etablera vindkraft. Båda företeelserna går tillbaka till samma
ursprungliga tanke från den fysiska riksplaneringen. Därmed inte sagt att det inte kan uppstå
krockar mellan kulturmiljöintressen och vindkraftsetableringar, eller att det inte finns
områden som utifrån sina specifika förutsättningar inte kan bära en vindkraftsetablering. De
senare bör undantas från vindkraft och i de förra har det visat sig att man genom dialog hittar
vägar till vindkraftsetablering med bibehållet hänsyn taget till kulturmiljö- och
naturvårdsintressen
RAÄ´s Motivering till riksintresse nr 7: Kust och skärgårdsmiljö med varierat innehåll från
stenålder till nutid (Fornlämningsmiljö, Kommunikationsmiljö, Institutionsmiljö, Kognitiv
miljö)
Riksintressebeskrivningen lyfter fram lämningarna efter fångstsamhällen från förhistorisktid i
form av boplatsindikationer som gravrösen och från historisk tid, i form av tomtningar. Vidare
betonas hur den ekonomiska diversiteten, dels jordbruk, dels fiske har påverkat bebyggelsens
och landskapets organisation med successivt förtätad bebyggelse kring hamnarna, t ex vid
Styrsö Tången. Badortslivets betydelse betonas med exempel från Styrsö Bratten.
Karantänanläggningen på Känsö betonas som den enda kvarvarande i sitt slag i Europa medan
Vings lots och fyrplats betonas samt det faktum att Evert Taube föddes här.
Riksintresse nr 7 är ett vad man kan kalla et disparat riktintresse. Det innehåller ”lite av varje”
av kulturhistoriskt intresse och har en avgränsning som bör diskuteras både till vad den ramar
in och vad den lämnar utanför. Kritik av riksintressenas innehåll och avgränsning har under de
senaste åren lett till en förnyad diskussion från kulturmiljövårdens håll om riksintressenas
innehåll, värdekärnor samt kriterierna för deras avgränsning (bl.a Riddersporre 2010,VestböFranzén 2010).
9
I den komplexa informationsmängden som tillsammans utgör Riksintresse för
kulturmiljövården kan verkligen riksintressanta värdekärnor sållas fram. Till dem hör bland
annat
 tomtningarna, men här är problemet att för att förstå dessa i sin rumliga utbredning
behöver även tomtningsmiljöerna i Öckerögruppen tas med. Som det är nu tas de
tomtningsplatser med som definieras inom den dels snäva dels mycket vida gräns som
omringar riksintresset.
 Vidare uppfyller karantänanstalten vid Kännö alla kriterier för ett riksintresse.
Känsö låg under århundraden som äng och betesmark till Brännö, men kom under 1770taletför ett tag under kronan då ön skulle användas som karantänplats. Efter en period som
trankokeri kom karantänen att permanentas och från och med 1805 kom ön att helt upplåtas
till karantän och senare militära ändamål. De välbevarade byggnaderna och karantänområdets
specifika utformning är unika. I Sverige och övriga Europa byggdes karantäner utanför de
stora städernas hamnar för att kunna isolera sjuka för att smittsamma sjukdomar inte skulle nå
hamnarna och vidare inåt landet. Sannolikt är Känsökarantänen den enda kvarvarande i sitt
slag i Europa.
Vinga fyr- och lotsplats skulle också kunna tas med i samma riksintresse som
Känsöanstalten. Båda miljöerna speglar en strävan efter att trygga vägen för skepp, människor
och varor till Göteborg. I samma riksintresse kunde även sjömärken, äldre farleder samt
tidigare hamnområden på öarna och i Göteborgs ingå.
 Ett annat riksintresse utgörs av diktens och visornas landskap. Evert Taube föddes
På Vinga och hans namn kan knytas till öar som Malö utanför Orust, men vidgar man
perspektivet till andra författare kan Nordsjön, Brännö och Öckerö med flera ställen i det
omgivande skärgårdslandskapet inrangeras i ett litterärt landskap som i dag är en del av en
svensk viskanon.
Förslagsvis bör Länsstyrelsen i O län se över och eventuellt omdefiniera riksintressets gränser
och dess innehåll.
Vindkraftsparkens konsekvens för riksintresse för kulturmiljövård nummer 7.
Den planerade vindkraftsparken ingår till hälften i det område som avgränsats av riksintresse
för kulturmiljövården nr 7, Styrsö. Gränsen är dock inte dragen med hänsyn till de
kulturhistoriska värdekärnorna utan ansluter i norr dels till befintliga administrativa gränser,
dels till linjaldragna linjer som inte kan förklaras utifrån kulturhistoriska aspekter.
Riksintressets innehåll är heller inte av den karaktären att vindkraftverken kan sägas förringa
eller störa detta.
I norra delar av riksintresset kommer vindkraftsparken att vara synlig. Men vi kommer här in
på hur Styrsögruppen exponeras mot Hake fjord. Som inledningsvis konstaterats exponerar
ögruppen sig inåt där det öppna jordbrukslandskapet och bebyggelsen på Bärnnö, Asperö,
Styrsö och till dels Köpstadsö vänder sig in mot ett centrum. Bygden tar skydd mot fjorden
med sina kala berghällar på Rivö, Galterö och Norra Brännö. Här finns en klar riktning i
landskapet. Vindkraftverken hamnar således utanför de naturliga siktlinjerna om man befinner
sig i Styrsögruppen. Vindkraftverken blir dessutom Styrsös antipod. Medan man på öarna
dragit sig undan vindarna genom att bo och odla de skyddade områdena i öarnas dalgångar,
tar vindkraftverken sin utgångspunkt i de kraftiga vindarna och exponera sig mot dem. Detta
ger hela området en spännande motrörelse.
10
Riksintresse för kulturmiljövård nr 6, Nya Älvsborg – Aspholmen
Raä´s motivering för riksintresse nr 6: Fästning på en ö i inloppet till Göteborg, anlagd 1653
som en del av Göteborgs försvar och ett uttryck för stormaktstidens befästningskonst och
expansiva politik (Fästningsmiljö).
Förutom fästningsområdet finns en begravningsplats på Stora Aspholmen. Fästningen skall
ses mot bakgrund av Göteborgs etablering som stad och dess strategiska läge vid Göta älvs
mynning. Fram till 1658 var området fortfarande dominerad av Danmark och ett fäste
behövdes i hamninloppet. Efter freden i Roskilde återkom dock skärmytslingar mellan
svenska och danska trupper och fästningen stod emot danska angrepp 1717–1719.
Vindkraftsparkens konsekvenser för riksintresse för kulturmiljövård nr 6.
När fästningen etablerades låg den mitt i hamninloppet och fungerade som ett landmärke, väl
synligt från alla håll. Genom utfyllanden av hamnområdet vid Skandiahamnen och
Älvsborgshamnen kom fästningen att hamna vid sidan om och överskuggas av
hamnområdenas storskaliga anläggningar och bebyggelse. Den har således redan förlorat den
landskapliga kontexten där fästningen framstod som det visuella huvudnumret speglande
militär, ekonomisk och politisk makt. Vindkraftsparken i Hake fjord kommer att ligga ca 4
km väster om riksintresset och påverkar inte riksintresse för kulturmiljövård nr 6.
Vindplats Göteborg och dess exponering mot omkringliggande landskap
Nordväst om området ligger Hönö och Fotö. På Hönö exponerar bebyggelsen inåt på öns – på
flera ställen får man gå upp på klipporna för att se Hake fjord. Ön förefaller ligga med ryggen
mot fjorden. På Fotö är siktlinjerna tämligen obrutna in mot Göteborg och det som man
framför allt ser är industrilandskapt, de stora hamnarna och vindkraftverken vid
Arendalsområdet. Vindkraftsparken vid Hake fjord kan knappast sägas utgöra något visuellt
hinder även om de kommer att synas väl. Inga kulturhistoriska samband kommer att förstöras
eller förvanskas.
Norr om utredningsområdet sträcker sig Hjuvik, Hällsvik och Andalen, områden med
villabebyggelse från 1900-talet. Härifrån kommer vindkraftverken att synas tydligt. Även om
siktlinjerna ofta blockeras av mindre skär och öar kommer verkens roterande blad att vara
synliga. Utanför området går en vältrafikerade båtled, så intrycket av en sammanhängande
”stilla” havsyta finns knappast här. Eftersom vindkraftveken kommer att spridas ut över ett tre
kilometer brett område kommer man troligen inte att uppleva verken som lika störande som
om de byggdes i en agglomeration. Inga kulturhistoriska samband kommer att förstöras eller
förvanskas
Från Torshamnen, Arendal, Älvsborgshamnen och Skandiahamnen i nordost kommer
vindkraftverkan att vara väl exponerade, men de kommer knappast att uppfattas som ett
främmande element eftersom vindkraft redan har etablerats vid Arendal. Området utgör en
storskalig miljö med övervikt för industrier, företagsbyggen och hamnanläggningar byggda på
utfyllnadsområden från 1900-talet (figur 5). De stora vindkraftverken förstärker intrycket av
det industriella och storskaliga, men kommer troligtvis att uppfattas som ett mer positivt
inslag i kontexten utifrån det faktum att de genererar ”ren” energi. Vindkraftparken ansluter
här till områdets kulturhistoriska tradition och förstärker intrycket men med mer positiva
förtecken än till exempel området med oljecisterner vid Arendal. Den nya tidens
energiförsörjning möter den gamla.
Från Göta älvs mynning och Älvsborgsbron i öster kommer vindkraftsparken att vara ett
tydligt visuellt nytt inslag. I området rör sig de som bor, arbetar och besöker Göteborg och de
kommer knappas att undgå vindkraftsparkens visuella påverkan. Under århundradena har
11
Göteborg växt åt väster med hamnarna och industrierna norr om älven och stadskärna och
bostadsområden söder om den. Årsring har lagts till årsring och vindkraftsparken kommer att
utgöra ytterligare en årsring men en annorlunda sådan, eftersom den etableras i den marina
delen av landskapet, där stadslandskap möter skärgårdslandskap. Det är kanske härifrån som
frågan om gestaltning blir som viktigast. Vindkraftsparken kan gestaltas så att den uppfattas
som en en refug mellan skeppsfarlederna norr och söder om parken. Kanske kan områdets
trattformation betonas, något som kan förstärka intrycket av skepp som solfjäderformat rör sig
in och ut ur älvmynningen. Inga kulturhistoriska samband kommer att förstöras eller
förvanskas. Istället ges här en möjlighet att förstärka olika kulturhistoriska samband.
Figur 5.
Bebyggelsen på Brännö i söder exponerar mot sydost, inåt den läade passagen mot Asperö.
Från klipporna på norra delen av Brännö med Galtö och Rivö kommer vindkraftsparken att
vara väl synlig, men parkens storlek gör att verken kan sättas glest, vilket omöjliggör
agglomereringseffekt. Sikten kommer fortsatt att upplevas som fri mot Öckeröarna och
Hjuvik. Passagen tät intill öarna med stora transportskepp samt siktlinjerna in mot Göteborgs
hamn- och industriområden gör att det ”moderna” landskapet ständigt gör sig påmint och det
vilda och otämjda landskapet på norra Brännö och Galterö bryts mot det planerade och
gestaltade landskapt in mot staden. Trots att riksintresse nr 7, Styrsö fortsätter från
12
Brännöarna och in i utrednings- och fokusområdet anser undertecknad att inga
kulturhistoriska värden eller sammanhang förstörs eller förvanskas.
Från sydväst, dvs inloppet förbi Vinga mot Göteborg kan vindkraftparken återigen fungera
som en refug mellan den södra och norra ”vägbanan”, alternativt tratta in båttrafiken mot
staden. Ifrån detta håll är också gestaltningen av parken viktig för upplevelsen av den.
Parkens läge, omgiven av skärgård, en landskapstyp som överlag ger positiva associationer,
gör att parken kan bli en riktningsvisare in mot stadslandskapet och ett element som binder
ihop hav, skärgård och land. Dessutom binder det ihop ett äldre historisk-politiskt landskap
där Danmark fanns söder om parken, Norge norr om den och Sverige representerades av
åmynningen och området strax däromkring. Eftersom detta är det första en besökare från
havssidan ser av staden kan det utformas till ett landmärke, kanske ett signum för Göteborg
som en stad som sätter miljötänkandet främst. Inga kulturhistoriska samband kommer att
förstöras eller förvanskas.
Vindplats Göteborg och dess konsekvenser för kulturmiljön
Vindkraftsparken kommer att utgöra ett väl synligt inslag i Hake fjord där maximalt 15 st
höga vindkraftsverk kommer att etableras inom en ca 3,3 kilometer brett område.
Vindkraftsparken etableras i ett område med höga kulturvärden. Dels finns en stor mängd
fornlämningar, dels finns riksintressen för kulturmiljövård, och slutligen finns en historisk
dimension i landskapet som inte framför allt har manifesterat sig i fysiska lämningar utan har
med områdets geografi och politiska förhållanden att göra.
Fornlämningar.

En marinarkeologisk utredning har genomförts och utifrån denna bedöms ca 24
sonarindikationer och två förlisningstäta områden vid Gäveskär och Vasskären behöva
studeras vidare. Detta planeras att genomföras om tillstånd ges för byggnation.

En fast fornlämning finns på ön Danska Liljan belägen inom utredningsområdet.
Fornlämningen utgörs av en ödekyrkogård. På grund av öns roll i myterna kring det
nordiska riksbildandets historia bör ön även registreras som Plats med tradition. Inga
vindkraftverk bör uppföras nära Danska Liljan. I övrigt finns inom utredningsområdet
framför allt förlisningsplatser för skepp från ca 1800-1930.

För fornlämningsbilden i övrigt i och omkring Hake fjord och Göta Älvs mynning
finns inga negativa konsekvenser kopplat till etableringen av vindkraftsparken, vare
sig vad gäller fornlämningarnas upplevelsevärde, deras pedagogiska värde eller
preparatsvärde.
Riksintresse.

Inga negativa konsekvenser kan heller kopplas till områdets riksintressen för
kulturmiljövård nr 7, Styrsö. Riksintresset är inte logiskt avgränsat och de värden som
riksintressebeskrivningen tar upp har ingen bäring på vindkraftsparksområdet. Vad
gäller riksintresse nr 6, Älvsborgs nya fästning, förlorade detta sin status som visuellt
landmärke i samband med att hamnområdena norr därom byggdes ut på 1900-talet på
delvis utfyllnadsmassor. Den ursprungliga tanken bakom riksintressena handlade om
ett gemensamt hushållande med mark och vatten för att uppnå ett hållbart samhälle.
Etablerandet av vindkraft utgör från samma tanke på långsiktig hållbarhet. Det finns
således ingen intressekonflikt mellan de två företeelsernas ursprungsidé.
Landskapets historiska dimension.
13

Områdets historiska dimension präglas av att de tre nordiska rikenas gräns gick precis
i området från åtminstone 1000-talet och fram till freden i Roskilde 1658. Sveriges
kanal åt väster var Göta Älv och uppströms etablerades Lödöse. Handeln med Hansan
samt länder som Holland och England har varit viktig och de återkommande
sillperioderna lade underlag för en god ekonomi. De många tomtningarna på
Öckeröarna och Brännöarna bör ses som tillfälliga övernattningsplatser för
handelsfolk och farande vid en tid då E6:an var en vattenled. Ortnamnsmässigt är ön
Köpstadsö i Brännögruppen intressant eftersom detta kan spegla en medeltida
handelsplats.
Etablerandet av staden Göteborg på 1620-talet gjorde att skeppsfarten och handeln
ökade i området. Nya anläggningar byggdes tills stadens försvar på land och till havs.
Göteborgs historia har präglats av dess kontakter med havet, med Holland, England
och Skotland. Det var en stad som tog emot från sjösidan. Etablerandet av
vindkraftsparken i Hake fjord har inte negativa konsekvenser för det historiska
landskapet. Det kan istället skänka inloppet till Göteborg en ny årsring och visuellt
fungera som en refug mellan skeppslederna in och ut från staden.
14
Referenser:
Olson, Gunnar, 1982 Sverige och landet vid Göta Älvs mynning under medeltiden. Historia
kring Göteborg (artikeln publicerades ffg 1953).
Riddersporre, Mats, 2010. Kulturmiljövårdens intressen –I och II: Tre exempel från Skåne.
Landskapet, förflutenheten och samtiden – uppsatser om bevarandets dilemman (Red. Tomas
Germundsson och Carl-Johan Sanglert). S. 97–124.
Riksintressen Västra Götaland-Göteborg och Bohus län. Riksantikvarieämbetet 1997.
Stibéus, Magnus, 2005. Medeltida tomtningar på Söö. Arkeologisk undersökning av
tomtningar på Söö, Bohuslän, Öckerö socken, RAÄ 52.UV Väst, rapport 2004:35.
Vestbö-Franzén, Ådel, 2010. Några vackra stenar i en påse – Vad gör vi med riksintressena i
landskapskonventionens tidevarv? Med speciell inriktning på Jönköpings län. Landskapet,
förflutenheten och samtiden – uppsatser om bevarandets dilemman (Red. Tomas
Germundsson och Carl-Johan Sanglert). S. 61–95.
Bergstrand, Thomas 2011, Vindplats Göteborg. Vindkraftsetablering i Hake fjord,
Arkeologisk utredning etapp 1. Torslanda, Styrsö & Göteborgs socken, Göteborgs kommun.
Bohusläns museum, rapport 2011:24Jag har inga invändningar alls. Däremot i andra
meningen i kapitlet:
"Vindplats Göteborg och dess exponering mot omkringliggande landskap" saknas ett
man när jag skriver om att ""man får gå upp på klipporna" etc. Ska bli kul att se den färdiga
produkten.
mvh