Datum: 2013-03-22 UTKASTVERSION 1.0 DISKUSSIONSMATERIAL Patrik Sandgren Under utveckling - Ej för citering [email protected] ”Så gör vi i länen” – Hantering av bredbandsstöd för landsbygden på länsstyrelserna Sammanfattning En genomgång av länsstyrelsernas hantering av bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet visar att det finns skillnader mellan länen med avseende på vad stöd ges till, max och minigränser för stöd och egna insatser, krav på kommunalt engagemang, vilka aktörer som är berättigade att söka stöd samt principer för att prioritera mellan likvärdiga ansökningar. Dessa skillnader utgör i förlängningen en utmaning för de samlade möjligheterna att få stöd. Inledning En viktig del i utbyggnaden av bredband på landsbygden har blivit möjligheten att få stöd. Stödet kanaliseras primärt genom det nationella kanalisationsstödet och projektstöd inom landsbygdsprogrammet. Sistnämnda stöd hanteras alltid av länsstyrelsen, medan kanalisationsstödet sköts av länsstyrelsen eller regionsförbunden. Trots att riktlinjerna för bredbandsstödet inom landsbygdsprogrammet är gemensamt finns relativt stora skillnader i hanteringen av vad som bedöms som stödberättigat och vilka prioriteringsgrunder som gäller för utbyggnaden. Dessa skillnader återspeglar skilda förutsättningar och prioriteringar regionalt. I praktiken skapar de dock även svårigheter att veta vilka ramvillkor som gäller och vilka grunder som tillämpas för beslut. Syfte och tillvägagångssätt Denna promemoria syftar till att jämföra hur bredbandsstöd hanteras på olika länsstyrelser och vilka villkor som används. Syftet är således att översiktligt åskådliggöra likheter och skillnader med bredbandsstödet med avseende på 1. Omfattning 2. Gränsnivåer 3. Kommunernas engagemang 4. Restriktioner av sökande Bredbandsforum, PTS, Box 5398, 102 49 Stockholm. Telefon: 08-678 55 00 Webbplats: www.bredbandivarldsklass.se E-post: [email protected] 5. Prioriteringsprinciper Promemorian baseras på en uppsättning frågor som ställts till handläggare på länsstyrelserna dels i december 2012 och dels i februari 2013. Frågorna var delvis överlappande och insamlades vid stormöte med länssamverkan Bredbands 2.0 samt via länsstyrelsernas landsbygdsdirektörer (LD21). I båda fallen var svarsfrekvensen mycket hög.1 Svaren har kompletterats med information från handläggare på länsstyrelser och medlemmar i Byanätsgruppen inom Bredbandsforum.2 Vad ges stöd till? Stöd till bredbandsutbyggnad kan komma i många olika former3 och omfatta olika delar av byggnationen. I förordningen4 som ligger till grund för landsbygdsprogrammet och som därmed styr inriktningen av bredbandsstödet differentieras stödet i tre olika delar. Detta innebär att: Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med upp till 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt i landsbygdsområden som bidrar till att 1. skapa eller underlätta tillgång till bredband, 2. uppgradera befintligt bredband, eller 3. bygga ut passivt bredband. Med anledning av ovanstående har länsstyrelserna valt olika strategier för sin stödtilldelning. Över tid har en tydlig demarkationslinje utvecklats där f lertalet av länen valt att avgränsa stödberättigade kostnader till enbart passiv infrastruktur. I nuläget innebär detta att ca 35 procent av länen enbart ger stöd för kanalisation5, det vill säga de rör och slangar som fiberkabeln kan dras i.6 En stor andel av de resterande länen, ca 50 procent, inkluderar även fiberkabel bland de stödberättigade kostnaderna. Värt att uppmärksamma i sammanhanget är att endast tre län uppger att de även inkluderar aktiv utrustning bland de kostnader som är föremål för stöd.7 (Se figur 1) 1 I det första fallet svarade 17 länsstyrelser av 21 länsstyrelser. I det sistnämnda fallet 20 av 21 länsstyrelser. Svar saknas kategoriskt från Västernorrland. 2 I Byanätsgruppen ingår representanter för PTS, LRF, Telenor, Skanova, SSNf, SKL, Attelus, VGR, HSSL samt Bynet.. För mer information se Brdbandsforums hemsida: www.bredbandivarldsklass.se 3 Vid sidan av kontantstöd kan stöd ges genom upplåtelse av lokaler, tillhandahållande av expertis eller minskade sökkostnader. 4 Förordning (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. [http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20070481.htm] 2013-03-04 5 Notera dock att de stödberättigande kostnaderna även inkluderar till kanalisation närliggande kostnader så som projektering och dokumentation 6 LD21, ”Bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet”, Januari 2013 7 Det kan tilläggas att vissa länsstyrelser, exempelvis Dalarna och Västmanland, framhållet att de strävar efter att prioritera stöd till kanalisation, men att det inom ramen för landsbygdsprogrammet inte finns någon begränsning om vad som kan ingå i kostnadsunderlaget. Bredbandsforum 2/20 Figur 1. Begränsningar hos länsstyrelserna i stöd till bredband inom landsbygdsprogrammet 60% Procent 50% 40% 30% 20% 10% 0% Endast kanalisation Endast Kanalisation & fiberkabel Kanalisation, fiberkabel och aktiv utrustning N=20 Källa: LD21, ”Bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet”, Januari, 2013 samt Länssamverkan Bredband 2.0, december 2012. Skälen till varför valet gjorts att införa en begränsning av bredbandsstödet varierar mellan länen, men två skäl förefaller likväl vara grundläggande för beslutet, kostnader och konkurrens.  Kostnader - För det första påtalas ett rent kostnadsperspektiv för valet av begränsning till kanalisation. Själva grävarbetet uppgår till 2/3 av den totala kostnaden för bredbandsbyggnation. Detta innebär att stöd för att få kanalisation på plats har potential att sänka den största kostnaden, dvs den kostnad som utgör huvudskälet för att bredband inte kan etableras på landsbygden.  Konkurrens - För det andra påtalas ett konkurrensperspektiv. Ett renodlat stöd till kanalisation innebär att stöd enbart ges till den lägsta nivån av infrastruktur. Detta är lättare att motivera ur ett marknadsperspektiv och reducerar risk för negativ påverkan (undanträngningseffekter) på marknadskrafterna. Bredbandsforum 3/20 De län som gjort valet att ge stöd även för fiberkabel (och även aktivutrustning) baserar hårddraget också sina ställningstagande på två huvudargument.  Tillgång - För det första anges att stödet syftar till att öka bredbandstillgången. Av den anledningen är det centralt att säkerställa att projekten utformas så att all nödvändig utrustning finns på plats eftersom det är uppenbart att marknadskrafterna inte räckt ända fram.  Flexibilitet - För det andra anges att utformning ger flexibilitet. Olika projekt har olika förutsättningar och möjligheten att kunna ge fullt stöd till färdiga nät är nödvändigt för att ta lokala förhållanden i beaktande och ha en realistisk syn på utbyggnadsförutsättningar. Har stödet gränser? Syftet med att bredbandsstödet är ytterst att sänka tröskeln för marknadskrafterna. Som visats ovan görs olika bedömning i hur långt denna ”sänkning” behövs (dvs vilka delar av byggnationen den ska omfatta) och länsstyrelserna måste göra bedömningen om stödet riskerar tränga ut kommersiella investeringar. För länsstyrelserna blir det också centralt att säkerställa att de satsningar som görs blir rimliga i förhållande till de kostnader de genererar. En uttalad ambition från länsstyrelserna liksom från Jordbruksverket är därför att: A. Undersöka att kommersiella krafter inte har planer att bygga ut i ett område som kan bli föremål för stöd. B. Skapa en hävstångseffekt där stödpengarna som satsas växlas upp genom eget arbete och egna insatser från de involverade aktörerna. För att säkerställa det förstnämnda, dvs att marknadsaktörerna inte avser bygga ut inom överskådlig tid har i stort sett alla län ett obligatoriskt krav på att en marknadsanalys ska genomföras och bifogas en projektansökan om stöd. Detta innebär att det är upp till den sökande att beskriva vilka nät som finns tillgängliga inom ett relevant område.8 Det krävs dessutom en bedömning av marknadssituationen och de möjligheter till en kommersiellt driven utbyggnad som finns. Sistnämnda kräver direktkontakt med nätägare. Det har dock visat sig att det i praktiken är svårt att få relevant information från dessa. Detta tillsammans med bristfällig hantering gör att de marknadsanalyser som genomförs de facto har begränsat värde som underlag för bedömning.9 8 Det finns flera källor som kan användas till detta. PTS gör årligen en bredbandskartläggning där data över tillgänglig bredbandsinfrastruktur är fritt tillgänglig. Informationen finns på www.bredbandskartan.se. 9 För en genomgång av hur marknadsanalyserna används se Sandgren, P. ”Marknadsanalys – en överblick”, [www.bredbandivarldsklass.se], 2013-03-06 Bredbandsforum 4/20 Figur 2. Andel länsstyrelser som kräver att en marknadsanalys görs för varje projektansökan om bredbandsstöd. Andel länsstyrelser 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Marknadsanalys genomförs alltid Marknadsanalys genomförs inte alltid N=17 Källa: Länssamverkan Bredband 2.0, december 2012 För att komma runt utmaningarna som omger marknadsanalysen har Gotland valt en alternativ modell. Här har regionen och länsstyrelsen gemensamt tagit på sig ansvaret att ta fram en marknadsanalys som ger en heltäckande bild av bredbandsläget på ön. Analysen är fritt tillgänglig och kan användas av den som är intresserad av att söka stöd. Detta innebär att det inte finns skäl att varje ”socken” att gör en kompletterande analys vid varje projektansökan. Detta underlättar för de sökande och gör att en gemensam bild av läget finns etablerad. (Se figur 2) Den andra intentionen som nämns ovan, det vill säga att skapa hävstångseffekt på stödmedel har länsstyrelserna primärt valt att använda sig av två verktyg, en andelsmässig maxgräns för stöd och en miniminivå för privat insats. I drygt hälften av länen är stödstrukturen utformad som en procentsats på investeringen. Detta innebär att länsstyrelserna på egen handsatt upp en gräns för hur stor del stöden kan utgöra. I exempelvis Uppsala är gränsen i nuläget 75 procent av bredbandsinvesteringen medan andelen för Södermanland, Västra götaland, Värmland, och Östergötland satts till ca 50 procent. I fallet Östergötland ställs dock kravet att i de fall kommuner är sökande så måste de gå in med minst 40 procent egna medel. I Gävlesborg tillämpas en mer flytande gräns där förhållandet varierar mellan 50-80 procent av kostnaderna beroende på projekt. Andra län har valt att istället sätta en beloppsgräns där det krävs en egen insats från de sökande som kommer att använda bredbandet. Beloppsgränserna varierar över landet men rör sig i stort från 10 000 kr per hushåll upp till 20 000 kr. Gränsen är satt efter Bredbandsforum 5/20 länsstyrelsens bedömning av efterfrågan och övriga regionala förutsättningar som identifierats. I Halland och Östergötland har resultatet blivit en minsta nivå för privata insatser till minst 10 000 kr per hushåll. I Skåne och Örebro har valet istället blivit att sätta riktmärket på 15 000 kr per hushåll medan exempelvis Jönköping, Västmanland och Stockholm valt en minsta nivå på ca 20 000 kr per hushåll. (Se figur 3) Figur 3. Maxgräns för stöd och miniminivå av privat insats för bredbandsstöd hos olika länsstyrelser Maxgräns för stöd (Procent ) Miniminivå privat insats (Kr) 20 000 18 000 16 000 14 000 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 Kronoberg Skåne Halland Stockholm Gävleborg Uppsala Jönköping Kalmar Västmanland Jämtland Södermanland Östergötland Västra Götaland Värmland Örebro Västerbotten Norrbotten Gotland Blekinge Dalarna Västernorrland 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 N=20 Källa: LD21, ”Bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet”, Januari, 2013 Det bör understrykas att flera län valt att kombinera de båda verktygen, dvs att nyttja både en andelsmässig maxnivå för stöd med en miniminivå av kontantinsats för privata hushåll. Det finns dock även län som valt att helt avstå från att använda andel- eller beloppsgränser och istället avgöra inkommande ansökningar från fall till fall. Sistnämnda modell tillämpas i Blekinge. I Dalarna tas utgångspunkt i det belopp den sökande angett, vilket ska kunna stödjas av offerter. Därefter används en av länsstyrelsen utvecklad modell för att räkna fram en stödsumma. På Gotland ges ett grundbelopp på 2 000 kr till varje fastighet och vid prövning av ansökan beaktas att det planerade nätet omfattar alla i området. Medan det förekommer en undre gräns för privat insatser så har ingen länsstyrelse i nuläget valt att inför en övre kostnadsgräns där projekt med automatik straffar ut sig från möjlighet till stöd. Flera länsstyrelser gör dock rimlighetsbedömningar om kostnaden per anslutning blir mycket hög. Detta är exempelvis fallet i Västmanland. Här tillämpar länsstyrelsen grundprincipen att om kostnaderna per hushåll överstiger 40 000 kr i stöd kontaktas projektägaren för att diskutera möjligheten att sänka kostnaderna eller öka den privata finansieringen. Möjligheten till dialog nyttjas också i exempelvis Östergötland och Örebro där en hög kostnad föranleder länsstyrelsen att föreslå vilka avgränsningar som kan göras eller hur projektet kan förändras för att sänka kostnaderna. Bredbandsforum 6/20 Involveras kommunerna? Även om bylagen är kärnan för bredbandsutbyggnaden på landsbygden har kommuner en central roll för att åstadkomma en effektiv utbyggnad på lokal nivå. Detta gör att det kommunala engagemanget är en viktig del i det regionala bredbandsarbetet.10 Utifrån detta perspektiv är det värt att notera att endast tre län ställer krav på att kommunerna skall vara med och bidra till finansieringen. I Stockholm finns ett konsekvent påbud att varje projekt måste inkludera minst 10 procent finansiering från en kommun. Syftet med detta är att säkerställa att kommunen gett sitt godkännande för bredbandsprojekt, vilket kan ses som en kvalitetsstämpel. Det handlar också om att tydliggöra att bredbandsutbyggnaden är en kommunal angelägenhet som därmed kräver kommunala investeringar. Även på Gotland har engagemanget hos öns enda kommun, Region Gotland, materialiserats i form av krav på medfinansiering. Kommunen har konsekvent bidragit med en finansiering som motsvarar i storleksordningen 20-25 % av stödet. Här har valet gjorts att utveckla en regionalt sammanhållen modell och därmed inte nyttja de medel som exempelvis PTS erbjudit. Högst krav återfinns dock i Östergötland där länsstyrelsen kräver att kommunerna skall stå för 40 procent av finansieringen i det fall de är projketägare.11 Även här är skälet att aktivt involvera kommunerna och ge dem incitament att prioritera bland de satsningar som är angelägna att göra. Majoriteten av länsstyrelser har dock valt att inte ställa några finansieringskrav på kommunerna. (Se figur 4). De två främsta argumenten för detta är: - Annan finansiering – Det faktiska behovet att nyttja kommunala medel har i realiteten inte funnits. Den medfinansiering som landsbygdsprogrammet ställer krav på har i praktiken kunnat tillgodoses via andra källor, primärt PTS. Därmed har det varit möjligt att använda kommunala medel för andra ändamål. - Orimliga krav – De kommunala resurserna är begränsade och prioriteringen av bredbandsinfrastruktur är inte alltid möjlig att uppbåda. Att i ett sådant läge ställa krav på att kommunerna måste vara delfinansiärer skapar effektivt hinder för att byalag skall kunna genomföra byanätsprojekt. I de fall kommunerna är involverade i utbyggnad av stamnätet, vilket exempelvis är fallet i Värmland, har också bedömningen gjorts att det är orimligt att kräva att de skall finansiera spridningsnät på landsbygden. 10 För en översikt att kommunernas roll för bredbandsutbyggnaden, se slutrapport från Bredbandsforums Kommungrupp. Bredbandsforum, ”Kommungruppen”, http://www.bredbandivarldsklass.se/OmBredbandsforum/Vara-arbetsgrupper/Kommungruppen/ 2013-03-06 11 I det fall byalag söker stödmedel ställs inga krav på att det måste finnas kommunal finansiering. Bredbandsforum 7/20 Figur 4. Andel länsstyrelser med eller utan krav på medfinansiering från kommuner för bredbandsstöd 100% Procent 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Kräver finansiering Kräver inte finansiering N=20 Källa: LD21, ”Bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet”, Januari, 2013 Det ska dock påpekas att avsaknaden av det absoluta kravet att kommunerna skall vara med som finansiär inte per definition innebär att kommunerna negligerar bredbandsprojekt. I exempelvis Gävleborg, Kalmar och Örebro är det mer regel än undantag att kommunerna är djupt involverade och medfinansiärer. I andra län, så som Jönköping och Skåne, ställs inga formella krav men projekt som har kommunal medfinansiering prioriteras. Detta ger de stödsökande direkta incitament att försöka involvera kommunerna. Liknande tankegångar finns också i Västra Götaland. Här sker ett regionalt samarbete med kommunerna i syfte att tillsammans bygga infrastruktur i bristområden. Utbyggnaden sker primärt genom etablering av nya fiberpunkter och en förlängning av befintligt stamnät. I praktiken innebär detta att kommunerna bekostar en del av sträckningen som omfattar byanäten (vilket i kvantitativa termer innebär i att de tillskjuter i storleksordningen 2 000 - 4000 kr per hushåll). Vem får söka stödet Modellen för bredbandsutbyggnad inom landsbygdsprogrammet baseras genomgående på byalagsmodellen. Som påtalats ovan är kärnan i denna modell att byalaget – det vill säga de personer som bor och verkar i ett område, skall vara en drivande kraft i Bredbandsforum 8/20 utbyggnaden. I nuläget uppskattas ca 800 byanät vara färdigbyggda eller under uppförande. I praktiken har byanätsmodellen visat sig ha flera styrkor. Bland de tydligaste märks att modellen kan:  Mobilisera en tillräcklig stor efterfrågan och kundbas något som underlättas av det förtroende som ofta finns mellan berörda hushåll i en by.  Katalysera byggnation tack vare korta beslutsvägar och pragmatism - vilket sparar tid och pengar.  Använda kunskap och arbetsmaskiner (exempelvis grävmaskiner och traktorer) som finns tillgängligt på landsbygden - vilket minskar kostnader att hyra in dyr utrustning eller konsulter.  Hantera ersättning för markupplåtelse direkt mellan de olika aktörerna som ofta är markägare, vilket minskar de höga juridiska kostnader som uppstår för marknadens aktörer.  Generera engagemang i form av dagsverken, vilket stärker den sociala samhörigheten och leder till att flera ansluter sig till nätet. Trots att byalagen är navet så är det endast fyra länsstyrelser12 som valt att rikta stödet exklusivt till denna aktörsgrupp. I juridisk mening innebär detta att det endast är juridiska personer i form av ekonomiska föreningar eller samfällighetsföreningar som är berättigade att ansöka om stöd. (Se figur 5) 12 Gotland, Blekinge, Västra götaland, Värmland Bredbandsforum 9/20 Figur 5. Andel länsstyrelser med eller utan begränsningar avseende vilka som är behöriga att söka bredbandsstöd Procent 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Alla aktörer Endast byalag* N=20 *=Med byalag avses en juridisk person, exempelvis en ekonomisk förening. Källa: LD21, ”Bredbandsstöd inom landsbygdsprogrammet”, Januari, 2013 Bland den majoritet av länsstyrelser som valt att inte begränsa stödberättigade påtalas att kommunerna13 är långt mer lämpade att ansvara för bredbandsprojekten. I exempelvis Gävleborg, Norrbotten och Jönköping står kommunerna för 90 procent av ansökningarna. Anledningen till detta varierar. Det förefaller dock som att kommunerna i större utsträckning än byalagen har: 1. Professionell kompetens av projektledning. 2. Möjlighet att koordinera och aggregera byalagsprojekt14 3. Kunskap om villkor och regler som omger stöd, dokumentation och robusthet. 4. Kontaktnät till operatörer och andra aktörer (exempelvis elbolag) vilket behövs för marknadsanalys och samförläggning. Flera län påtalar också att kommunerna, i stor utsträckning, aktivt stödjer eller står bakom de projekt där byalag på pappret står som projektägare. Att begränsa 13 Begreppet kommuner innefattar i detta sammanhang kommunalägda stadsnät och energibolag. En genomgång 2012 indikerade att det genomsnittliga bredbandsprojektet omfattade ca 50 hushåll. Det finns dock tydliga indikationer hos länsstyrelserna att projekten blivit större och nu ligger i spannet 50-150 hushåll. Detta stärks också av att exempelvis Skanova ser 100 hushåll som en optimal nivå för ett byanätsprojekt. När projekten växer i omfång (mätt i antalet hushåll som omfattas) ställs dock större krav på projektledning och att koordineringen sker på rätt sätt, vilket kan vara en utmaning att hantera på ideell basis. 14 Bredbandsforum 10/20 stödmöjligheten till specifika aktörer innebär bara att möjligheten att realisera projekt försvåras. Hur görs prioriteringar? I och med att byalagsmodellen etablerats har den också uppmärksammats internationellt. EU-kommissionen har bland annat påtalat att den svenska modellen utmärker sig genom att den gett ”the most benefit from small amount of funding”. Modellens genomslag indikeras också av den successiva efterfrågan på stödmedel. Från att initialt budgeterat för 200 miljoner kr för bredband 2007 avseende perioden 2007-2013 så har programmet i omgångar tillförts nya resurser. Totalt sett innebär det att 1,5 miljarder kr allokerats till bredbandsområdet. (Se figur 6) Figur 6. Allokering av medel till bredband inom landsbygdsprogrammet 2007-2013 Tillskott av bredbandsstöd (Mkr) Totala medel satsade på bredband (Mkr) 700 Tillskott av stödmedel för bredband inom landsbygdsprogrammet (LBP) 600 1800 1600 Ackumulerade medel för bredbandsstöd 1400 500 1200 400 1000 800 300 600 200 400 100 200 0 0 2007 (Initial budget) 2010 (EU:s återhämt.plan) 2011 (Omfördelning inom LBP) 2012 (Höjt budgetanslag) 2013 (Ökad resurstilldelning) Källa: Jordbruksverket, 2013 Den stora efterfrågan har också resulterat i att länsstyrelserna på ett tydligare sätt blivit tvungna att prioritera mellan olika ansökningar och tentativa projekt. Som en följd av detta har länsstyrelserna utvecklats selekteringsprinciper för att kunna göra ett stringent urval mellan likvärdiga projekt. Principen har varit att kunna vara transparenta kring urvalsprocessen och flertalet län använder en rad olika kriterier för att välja mellan projekt. Ett exempel på urvalsprincip är regionala strategier. Strax under 10 län, däribland Halland och Kalmar, har denna lösning .15 Ett annat exempel utgörs av en handfull län så som Värmland, Dalarna och Kronoberg vilka valt en först till kvarn princip. Andra vägledande principer, vilka nyttjats av bland annat Skåne och Södermanland har varit 15 Väsmanland, Södermanland och Skåne uppger också att de använder genomförandestrategin för landsbygdsprogrammet som vägledning. Bredbandsforum 11/20 antalet tillkommande strategiska anslutningspunkter. I län så som Östergötland och Västmanland har fokus också lagts på redundans och anslutningar ut med kommunala stamnätssträckningar, medan Örebro även väger in kostnad per anslutning. Ett flertal länsstyrelser uppger också att genomförande strategin för landsbygdsprogrammet är av vägledande natur. (Se figur 7) Figur 7. Antal länsstyrelser som uppger specifika grunder för sina prioriteringar av bredbandsprojekt 10 Antalet länsstyrelser som anger specifika skäl för sina prioriteringar 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Regional strategi Först till kvarn Antalet tillkommande strategiska anslutningspunkter Möjlighet att skapa redundans Genomförande strategi för LBP Annat N=17 Källa: Länssamverkan Bredband 2.0, december 2012 Sammanfattande slutsatser Länsstyrelserna hanterar idag det viktigaste stödet för bredbandsutbyggnad på landsbygden. Även om de styrs av ett gemensamt ramverk har de olika länsstyrelserna gjort egna uttolkningar och anpassat stödet efter sina regionala förutsättningar. Detta har dock resulterat i att det finns skillnader mellan länen med avseende på vad stöd ges till, max och minigränser för stöd och egna insatser, krav på kommunalt engagemang, vilka aktörer som är berättigade att söka stöd samt principer för att prioritera mellan likvärdiga ansökningar. Ur ett nationellt perspektiv skapar dessa skillnader en utmaning på flera sätt. Fem tydliga utmaningar kan identifieras:  För det första blir det en utmaning att överblicka vilka regler som finns och var dessa gäller.  För det andra blir det en utmaning att förklara varför olika regler finns på olika ställen.  För det tredje blir det svårt att följa upp vilka begräsningar som den praktiska uttolkningen av regionala regler skapar och vilka konsekvenser detta får.  För det fjärde innebär det en utmaning för marknadsaktörer som önskar skapa enhetliga erbjudanden där bredbandsstödet är en integrerad del. Bredbandsforum 12/20  För det femte kan det regionala systemet resultera i upplevda orättvisor där olika aktörer har väldigt olika faktiska möjligheter att realisera projekt, enart beroende på var de är verksamma i Sverige. Dessa utmaningar, tillsammans med en rad utmaningar, behöver hanteras. I nuläget bidrar de till att generera en diskussion som ifrågasätter effektiviteten i stödhanteringen. Det bidrar dessutom till att en negativ syn på effekterna av stöden bredder ut sig, inte minst i media. Som ett resultat riskerar hela systemet för bredbandsstöd ifrågasättas, vilket de facto äventyrar möjligheterna att i framtiden allokera offentliga medel till bredbandsområdet. Detta är allvarligt eftersom marknadens möjligheter - att på egen hand - bygga ut bredband i hela landet är ytterst begränsad. Stödmedel är givetvis inte det enda sättet att bidra till bredbandsutbyggnad på landsbygden utan stödmöjligheten ingår i den porfölj av verktyg som länsstyrelserna har till förfogande.16 Likväl är stödmedel ett väsentligt instrument som gör skillnad. Utan stödmedel riskerar således stora delar av landet stå utan en robust och snabb uppkoppling till Internet. 16 Länsstyrelserna kan bland annat verka för kostnadsreducering i form av effektivare samordning av grävarbeten och marktillstånd. De kan också verka för att aggregera efterfrågan genom informationstjänster. Bredbandsforum 13/20 Bilaga – Urval av tabellunderlag till figurer Begränsningar hos länsstyrelserna i stöd till bredband inom landsbygdsprogrammet Län Kanalisation Fiber Blekinge 1 Dalarna 1 Gotland 1 Gävleborg 1 Aktiv utrustning 1 Halland 1 1 Jämtland 1 1 Jönköping 1 1 Kalmar 1 Kronoberg 1 1 Norrbotten 1 1 Skåne län 1 1 Stockholm 1 1 Södermanland 1 1 Uppsala 1 1 1 1 Värmland 1 Västerbotten 1 1 Västernorrland i.u i.u i.u 1 (1) (1) Västmanland* Bredbandsforum 14/20 Västra Götaland 1 Örebro 1 Östergötland 1 1 *=prioriterar kanalisation Maxgräns för stöd och miniminivå av privat insats för bredbandsstöd hos olika länsstyrelser Län Minibeloppsgräns (Privat insats) Maxgräns för stöd (Procent) Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland 80 10000 Jämtland 100 70 Jönköping 20 000 75 Kalmar 15000 75 Kronoberg 20000 100 Skåne 15000 100 Stockholm 20000 80 Norrbotten Södermanland 50 Uppsala 75 Värmland 50 Bredbandsforum 15/20 Västerbotten Västernorrland Västmanland 20000 75 Västra Götaland 50 Örebro 15000 Östergötland 10000 50 Andel länsstyrelser med eller utan begränsningar avseende vilka som är behöriga att söka bredbandsstöd Län Inga begränsningar Blekinge Dalarna 1 1 Gotland 1 Gävleborg 1 Halland 1 Jämtland 1 Jönköping 1 Kalmar 1 Kronoberg 1 Norrbotten 1 Bredbandsforum Endast byalag / föreningar 16/20 Skåne 1 Stockholm 1 Södermanland 1 Uppsala 1 Värmland Västerbotten 1 1 Västernorrland Västmanland 1 Västra Götaland 1 Örebro 1 Östergötland 1 Bredbandsforum 17/20 Prioritieringsgrunder för att välja mellan likvärdiga projekt som ansöker om bredbandsstöd Län Regional strategi Först till kvarn Antalet tillkommande strategiska anslutningspunkter Blekinge 1 Dalarna Gotland 1 Gävleborg Halland 1 Jämtland 1 Jönköping Kalmar 1 1 Möjlighet att skapa redundans Genomförande strategi för LBP Annat 1 Kronoberg b 1 Norrbotten Skåne 1 Stockholm 1 1 1 1 Södermanland 1 1 Uppsala 1 Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland 1 1 1 1 Västra Götaland Örebro 1 Östergötland 1 Bredbandsforum 1 1 1 2/20 1 Bredbandsforum 3/20