Polisforskning vid universitet och högskolor i Sverige

Polisforskning vid
universitet och högskolor i
Sverige
En översikt
PHS serie i
polisiärt arbete
2012:1
Polishögskolan
Januari 2012
Utgivare
Polishögskolan
Sörentorp
170 82 Solna
Telefon 114 14
ISSN
©
Upplaga
Grafisk form
Tryck
Polishögskolans serie i polisiärt arbete
1654-8760
Polishögskolan
Januari 2012: 300 ex
PHS
Elanders NRS Tryckeri
Polisforskning vid universitet och
högskolor i Sverige
En översikt
Polishögskolans serie i polisiärt arbete
Januari 2012
Innehåll
Förord.................................................................................................................................5
Inledning............................................................................................................................7
Profession, organisation och ledarskap..........................................................................10
Polisutbildning.....................................................................................................10
Profession och professionsutveckling................................................................. 11
Organisations- och yrkeskultur ..........................................................................12
Brottsoffer, etik och bemötande...........................................................................14
Diskriminering......................................................................................................15
Stress och hantering av traumatiska händelser..................................................16
Genus och polisarbete..........................................................................................16
Polisens administration och IT-stöd....................................................................18
Polisen i media.....................................................................................................19
Polishistoria..........................................................................................................19
Andra publikationer.............................................................................................21
Brottsförebyggande arbete..............................................................................................22
Andra publikationer.............................................................................................23
Ordning och trygghet......................................................................................................25
Ordning och trygghet i närsamhället..................................................................25
Polisarbete i samband med politiska protester, större folksamlingar och
idrottsevenemang.........................................................................................26
Polisarbete med ungdomar och ungdomsgäng..................................................28
Polisens hantering av kvinnomisshandel och brott i nära relationer...............30
Polisens befogenheter..........................................................................................30
Polisbilskörning....................................................................................................31
Andra publikationer.............................................................................................32
Brottsutredning................................................................................................................34
Slutledningar i brottsutredningsprocessen.........................................................34
Polisförhör............................................................................................................36
Förhör med barn och ungdomar.........................................................................38
Andra publikationer.............................................................................................39
Referenser........................................................................................................................41
Personregister...................................................................................................................52
Förord
Polisyrket är en profession som är i ständig förändring. Ny kunskap om polisens arbete och resultat måste hela tiden värderas och inkorporeras i polisens ledning och
strategiska arbete såväl som i det vardagliga polisarbetet. Att hålla sig uppdaterad
inom forskningen är inte längre en uppgift som kan hänvisas till några enskilda beslutsfattare utan är en angelägenhet för hela polisen. För Polishögskolan är kunskap
om pågående forskning en förutsättning för att kunna förse Sverige med välutbildade
poliser som är väl förberedda och utrustade för sina uppdrag. Undervisningen måste
innehålla ett öppet och kritiskt förhållningssätt till den senaste forskningen inom området.
Det är därför väldigt roligt att kunna presentera denna översikt över svensk polisforskning. Den har tagits fram främst för att våra lärare, studenter och kursdeltagare
ska ha ett verktyg för att snabbt kunna hitta vad inom det polisiära fältet som det forskas om och vilka svenska forskare som står bakom detta. Innehållet har begränsats
till de områden som behandlas inom Polisprogrammet och i Polishögskolans vidareutbildningar. Vi hoppas att den ska vara till nytta för många i att öka kunskapen om
svensk polisforskning och bidra till att föra in dessa kunskaper i polisens arbete!
Ingmar Bergman
T.f. rektor.
Polishögskolan
5
6
Inledning
Polisforskning bedrivs vid olika universitet och högskolor inom en rad olika discipliner och det kan vara svårt att få en samlad bild av den forskning som finns.
Föreliggande forskningssammanställning vill därför ge en översiktlig bild av svensk
polisforskning. Den är i första hand tänkt att fungera som ett överskådligt verktyg för
lärare och studenter, men kan givetvis också användas av andra som är intresserade
av att veta vad som finns inom området.
Översikten kan inte göra anspråk på att vara fullständig utan ska istället ses som
ett levande dokument som kontinuerligt behöver uppdateras. Den är en omarbetning av Svensk polisforskning – en översiktlig sammanställning som togs fram vid
Polishögskolan 2007 och som senast reviderades i maj 2009.
De avgränsningar som gjorts är av tre slag:
Den första rör definitionen av polisforskning. Med polisforskning avser vi här den
forskning som har polisen som sitt forskningsfält. Denna definition ansluter till den
definition som ges av European Police College (CEPOL) av ”Police Science” som
det vetenskapliga studiet av polisen som institution och av polisarbete som en process
(Jaschke et al., 2007). Det innebär att forskning inom många områden med hög relevans för polisen, men som inte direkt riktas mot polisens arbete, saknas i översikten.
Den andra avgränsningen innebär att främst den polisforskning som resulterat i avhandlingar och artiklar i vetenskapligt granskade tidskrifter presenteras. Sålunda
saknas pågående forskning på doktorandnivå, artiklar i publikationer som inte är vetenskapligt granskade liksom rapporter och uppsatser på lägre akademisk nivå. Vi har
dock inkluderat några antologier och andra publikationer samt en del facklitteratur
som baseras på forskning men som inte utgör forskningsrapporter.
Den tredje avgränsningen slutligen innebär att översikten med några undantag endast omfattar forskning som genomförts vid universitet och högskolor. När det gäller
den myndighetsanknutna polisforskningen i Sverige hänvisas till den kommenterade
bibliografi av Johannes Knutsson som gavs ut av Linnéuniversitetet i maj 2010. De
rapporter som publicerats av Brottsförebyggande rådet kan hittas på deras hemsida
(www.bra.se/polis).
Innehållet presenteras i fyra huvudteman: Profession, organisation och ledarskap,
Brottsförebyggande arbete, Ordning och trygghet samt Brottsutredning. Under varje
tema har en snävare områdesindelning gjorts för att underlätta läsning och överblick.
Varje arbetes innehåll beskrivs kortfattat och huvudprincipen har varit att den senaste
forskningen presenteras först inom varje område. För mer information om författarna
till de arbeten som presenteras och deras forskning hänvisas till forskarnas och läro7
sätenas egna hemsidor. Egna sökningar på författare, forskningsområden och forskningskonferenser leder också vidare till rapporter och publikationer som inte finns
med i den här sammanställningen.
Aina Danielsson har ansvarat för områdena Profession, organisation och ledarskap
samt Ordning och trygghet och Johan Gunnarsson för områdena Brottsprevention
och Brottsutredning. Referenslistan är framtagen med hjälp av Polishögskolans bibliotek. Stort tack för det!
Solna, januari 2012
Harriet Jakobsson Öhrn
8
9
Profession, organisation och ledarskap
Forskningen inom detta område är omfattande. Området har delats in i polisutbildning, professionsutveckling, organisations- och yrkeskultur, polisen i media, hantering av traumatiska händelser, genusforskning, polisens administration och IT-stöd,
etik och bemötande samt polishistoria. Därutöver ingår ett par antologier.
Polisutbildning
Mehdi Ghazinour, Lars Erik Lauritz, Elisabeth du Preez och Jörg Richter redovisar i artiklarna Personality and Mental Health: An Investigation of South African
Police Trainees (du Preez med flera, 2011) och An Investigation of Mental Health
and Personality in Swedish Police Trainees upon Entry to the Police Academy
(Ghazinour med flera, 2010) studier av polisstuderandes mentala hälsa. I studien av
sydafrikanska polisstudenter rapporterade de manliga studenterna besvär som depression och oro i mindre utsträckning än de kvinnliga. I studien av svenska polisstudenter rapporterades lika god mental hälsa bland kvinnliga som manliga studenter. I båda
rapporterna noteras betydelsen av att utvecklingen av så kallade ”coping skills” utgör
en integrerad del av utbildningen för att förhindra framtida psykologiska problem på
grund av påfrestningar i yrket.
Staffan Karp och Henric Stenmark (2010) redogör i Learning to be a police officer.
Tradition and change in the training and professional lives of police officers för en
analysmodell de har utvecklat för att synliggöra ideologier, ramar och mönster i polisarbetet som sedan ligger till grund för en analys av konservativa och innovativa
krafter i polisutbildningen och polisorganisationen. De konstaterar bland annat att det
finns en stark professionell norm, som definieras av poliser på fältet, om vilka kunskaper och färdigheter professionen kräver. Denna norm tycks genomsyra grundutbildningen och påverkar studenterna från ett tidigt skede i utbildningen. En tidigare
version av artikeln finns i antologin Policing in Scandinavia från Växjö universitet
(Karp och Stenmark, 2008).
Thomas Bäck (2010) undersöker i sin licentiatavhandling Från student till yrkesverksam polis – mental träning i polisutbildningen och polisyrket: Polisstudenters och yrkesverksamma polisers upplevda kompetens i mental träning, hur polisstudenter respektive poliser i början och slutet av polisutbildningen samt efter ett respektive två
och ett halvt år i yrket ser på sina kunskaper om stress, hur stress kan reduceras och
förebyggas samt vilken kompetens de anser sig ha när det gäller mentala tekniker.
I båda fallen anser de sig ha en god kompetens som väl överensstämmer med målen för utbildningen. Samtidigt pekar studien på att den kompetensen inte efterfrågas
och tillämpas i särskilt hög utsträckning i yrkespraktiken. Bäck pekar på att det alltså finns en diskrepans mellan den bild av yrket som utbildningen förmedlar och den
10
bild de nyutbildade poliserna möter i yrkespraktiken. Detta bör man bli medveten om
för att i högre grad anpassa utbildningen efter vad som efterfrågas i yrket. Han menar
också att polismyndigheterna bör förändra yrkespraktiken och verksamheten så att ny
kunskap, ny teknik och ny kompetens efterfrågas och utnyttjas bättre.
Sofia Ask och Gunilla Byrman (2009) redovisar i rapporten Polisstudenters avrapportering. Perspektiv och verbval i förhör en undersökning, baserad på analyser av
studenttexter och enkäter, av hur studenter i de tre polisutbildningarna förbereds inför
yrkeslivets skrivande. Många polisstudenter ser skrivandet som ett nödvändigt ont i
sitt kommande yrkesliv och betraktar inte skriftspråket som ett medel i sin yrkesutövning. Ask och Byrman menar att det kan bero på att utbildningen brister i att utveckla
en aktiv språklig yrkesidentitet hos studenterna.
Sophie Hydén och Caroline Ljungberg (2009) analyserar i Legitimitetssträvanden
i svensk polisutbildning, vilka strategier för att främja polisens legitimitet som kan
identifieras i de utredningar och utvärderingar av polisutbildningen som genomförts
under 2000-talet. Analysen ger en fingervisning om vilka brister man funnit och vad
man anser kan göras i utbildningen för att åtgärda dem. Det ideal de funnit i utredningarna kännetecknas av helhetssyn och analytisk förmåga (en intellektuell polis),
olika livserfarenheter (en representativ polis) och de sociala, etiska och etniska kunskaper och förhållningssätt som en etniskt och socialt kompetent polis förväntas ha.
De strategier för utbildningen som svarar mot dessa ideal handlar om akademisering,
förändrad rekrytering och socialisering av polisstuderande under utbildningen.
Profession och professionsutveckling
Micael Björk (2010) redogör i Fighting Cynicism – Some Reflections on Selfmotivation in Police work för en studie som han genomfört genom deltagande observation av hur poliser som arbetar med kriminella gäng upprätthåller balansen mellan
cynism och överentusiasm eller fanatism samt hur de bibehåller sin arbetsmotivation
i en omgivning där risken för besvikelse och frustration är hög. Byte av tjänst och arbetsuppgifter eller byte till ett område med lägre kriminalitet och ”pragmatisk humanism” är några strategier som nämns av Björk.
Lars Erik Lauritz (2009) studerar i sin avhandling, Spirande polisidentiteter: en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet ett antal polisstudenters socialiseringsprocess och identitetsskapande från beskedet om antagning till utbildningen och till och med några månader efter avslutad aspirantutbildning. Många
av dem visar redan under utbildningen en tydlig känsla av polisidentitet och kan redan säga vi poliser. Det finns en känsla av att vara utvald men också en känsla av
misstro från massmedia och enskilda. Berättelserna visar en stor samstämmighet om
vad polisidentiteten står för. För många är yrkesvalet en barndomsdröm och förväntningarna på polisprofessionen är mycket höga. De infrias också i hög grad.
11
Bengt Bergman (2008) definierar, i licentiatavhandlingen Att omskapa sin professionella identitet: från polis till polislärare via intersubjektiva möten, professionell identitet som den syn den professionella, medvetet eller omedvetet, har på sig själv som
yrkesutövare. Han behandlar frågan huruvida lärare i yrkesutbildningar utifrån sin
praktikererfarenhet av yrket i fråga, bildar sig en ny professionell identitet, samt om
och i så fall hur utbildaruppdraget och de möten med andra som följer av uppdraget
förändrar deras professionella perspektiv. Han diskuterar också de svårigheter som
kan finnas i att förena de två yrkesroller som studien avser.
Johan Lundin och Urban Nuldén (2007) behandlar i Talking about tools: investigating learning at work in police practice hur de verktyg poliserna använder påverkar deras samtal och lärande i arbetet. Utgångspunkten är att lärandet sker i ett socialt sammanhang (i detta fall i polisbilen) samt genom samtal om de verktyg polisen
använder och hur de används. Lärandet ses som en socialisationsprocess. I Bits and
Pieces in Police Practice skriver Nuldén tillsammans med Erik Borglund (2006) om
polisens hantering av information, vilket är en central arbetsprocess för poliser i yttre
tjänst, och undersöker vilken informationsteknologi som skulle kunna stödja informationshanteringen.
I Lena Agevall och Håkan Jenner (red. 2006) Bilder av polisarbete: samhällsuppdrag, dilemman och kunskapskrav presenteras ett antal artiklar som behandlar centrala områden för polisprofessionen. Boken har sitt upphov i en seminarieserie om
polisforskning som anordnades vid Växjö universitet under två års tid. Ett sammanhållande tema är samhällsuppdraget och de professionella och etiska dilemman och
kunskapskrav som är förenade med polisarbetet. Inte minst förs statsvetenskapliga
och rättsliga resonemang om polisens roll och om polisarbetet. Polisers bemötande
av medborgare i olika situationer behandlas i flera av artiklarna.
Organisations- och yrkeskultur
Faktorer som påverkar polisens arbetsprestationer behandlas också av Stefan
Holgersson och Johannes Knutsson (2008) i rapporten Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete genom en analys av egeninitierade ingripanden.
Orationell avrapportering, avsaknad av feed-back och toppstyrd ledning är några faktorer som lyfts fram som försvårande av polispersonal som tillfrågats. Författarna
menar också att det styrsystem som bygger på mätning av enkelt mätbara kvantitativa
mål är ett problem.
Stefan Holgersson (2005) behandlar i sin doktorsavhandling: Yrke: Polis: yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra förutsättningar för polisarbete samt i sin licentiatavhandling (2001) IT-system och filtrering av verksamhetskunskap – kvalitetsproblem vid analyser och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från
polisens IT-system bland annat kommunikationen inom polisen mellan å ena si12
dan ledningsnivån och å andra sidan de personalkategorier som arbetar ute på fältet. Holgersson menar att ledningsnivån överskattar den betydelse IT-systemen och
utvecklingen av dessa har för polisens effektivitet. Han finner ett negativt samband
mellan produktivitet, mätt i egeninitierade ingripanden, och tjänsteår. Han ser yrkeskunskap och motivation som avgörande faktorer för produktiviteten och menar att
brister i något av dessa avseenden ofta är orsak till att åtgärder inte vidtas.
Rolf Granér (2004) definierar i sin avhandling Patrullerande polisers yrkeskultur yrkeskulturen som kollektivt förankrade mönster av innebörder, värderingar och förhållningssätt. Han finner att den kultur som råder inte är homogen utan kan beskrivas
i tre dimensioner. Den viktigaste ser han som ett kontinuum mellan ett legalistiskt och
ett autonomt perspektiv. Det legalistiska perspektivets utgångspunkt är det regelverk
och de policydokument som utgör polisens officiellt sanktionerade samhällsmandat
och inom det autonoma perspektivet ses polisen mer som en självständig samhällskraft. Den andra dimensionen som framträder är ”trött” respektive ”hungrig” attityd
och den tredje sträcker sig från en mer reflekterande, intellektuell och förändringsbenägen attityd till en mer mekanisk och intuitiv.
Henric Stenmark (2005) analyserar i avhandlingen Polisens organisationskultur: en
explorativ studie polisens organisationskultur som den uttrycks såväl inåt i samspel
mellan anställda som utåt gentemot samhället. Organisationskulturen visar sig vara
både förenande och splittrande på så sätt att vissa personalkategorier integreras medan andra inte gör det. De tre personalkategorierna är poliser, juristutbildad polischefspersonal och civilanställda. Framförallt är det poliser som utvecklar en stark yrkesidentitet, och den så kallade kårandan uppstår framförallt mellan patrullerande poliser
menar Stenmark.
Susanne Andersson (2003) undersöker i avhandlingen Ordnade praktiker: en studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån ett genus- och statusperspektiv hur två närpolisorganisationer ordnar sin praktik. Hon studerar vilken verksamhet
som bedrivs i de två närpolisområdena, hur närpoliserna organiserat sig och hur man
talar om sin verksamhet och sin organisation och vilken verksamhet där som ger status. Ålder visar sig vara en sorterande kategori som ger upphov till hierarkiska skiktningar mellan unga, medelålders och äldre män, och som försvagar betydelsen av
genus. Andersson konstaterar att de två närpolisorganisationernas ålderssammansättning, med åldersspecifika former för konstruktioner av maskulinitet, påverkar hur de
bedriver och beskriver sin verksamhet.
Gunnar Ekman (1999) undersöker i avhandlingen Från text till batong: om poliser,
busar och svennar förhållandet mellan texter och praktik inom polisen och ser polisen som ett bra exempel på en organisation som är tänkt att styras med texter. Han
pekar på att polisarbetet karaktäriseras av mångfald och finner att de många och ofta
motstridiga krav som uttryckts av ett flertal kravställare framför allt hanteras genom
13
småprat poliser emellan. Detta småprat får en normerande funktion. Ekmans slutsats
är att det ständigt pågående småpratet mellan poliser styr verksamheten i betydligt
högre grad än de texter poliser möter i utbildningen och de handlingsplaner, verksamhetsplaner, regleringsbrev och andra dokument om är tänkta att styra verksamheten.
Ann Kristin Carlström (1999) redovisar i avhandlingen På spaning i Stockholm: en
etnologisk studie av polisarbete en studie av en grupp spaningspolisers arbete vid
Stockholmspolisen på 1990-talet. I fokus är gruppens samspel och spaningspolisernas arbetsvardag, hur de arbetar och hur de kategoriserar sin omvärld. Spanarnas
kunskaper om de misstänkt kriminella, deras sätt att tänka och handla utgör en viktig
del av deras yrkesidentitet. En förmåga att övertyga andra om att de inte var poliser
genom att anpassa uppträdande och kroppsspråk efter omgivande omständigheter är
också en viktig yrkeskunskap. Ett framträdande genusmönster är att det i spaningsgrupperna finns en kvinna, som är yngre och har färre tjänsteår än övriga gruppmedlemmar som är män.
Brottsoffer, etik och bemötande
Rolf Granér, Peter Skoglund och Maria Mikkonen undersöker i rapporten
Anmälningar mot poliser: en kartläggning vilka poliser som anmäls för brott, för vilken typ av brott som de anmäls och vilka anmälarna är. De drar slutsatsen att många
av anmälningarna inte grundas i ett brott utan i att någon har känt sig illa behandlad
av polisen och söker upprättelse för detta. Det juridiska språket som åklagarna använder för att förklara att händelsen inte är brottslig riskerar att förstärka känslan av
kränkning när anmälningen avskrivs utan utredning. De visar också att det finns ett
mindre antal poliser som står för en oproportionerligt stor andel av anmälningarna.
Nästan alla i denna grupp är män i yttre tjänst och anmäls för överdriven våldsanvändning. Inom samma område har Annika Norée (2011) gjort en kommenterad
sammanställning av ett antal rättsfall där poliser har varit föremål för brottsutredning.
Urvalet är fall som hon anser vara speciellt intressanta för blivande poliser.
I rapporten Brottsoffer i rättsprocessen. Har utländsk bakgrund betydelse? analyserar Sophie Hydén (2010) hur brottsoffers utländska bakgrund påverkar hanteringen i
rättsprocessen. Studien baseras på en studie av anmälningar om misshandel och olaga hot samt på intervjuer med brottsutredare. Utredarna beskriver hur de anpassar sig
på olika sätt när det gäller brottsoffer med utländsk bakgrund till exempel genom att
ta hänsyn till skillnader i synsätt beroende på kultur, genom att låta förhöret ta mer tid
och försöka tillmötesgå de behov en person har för att kunna få fram information. I
fråga om den följande rättsprocessen finner Hydén exempelvis att brottsoffer med utländsk bakgrund har målsägandebiträde i mindre utsträckning än de med svensk bakgrund. Hydén menar att skillnaderna i behandling snarare beror på strukturella faktorer än på individuella, på så sätt att poliser har ett större handlingsutrymme medan
14
åklagare och domare är mer normorienterade, vilket i ett brottsofferperspektiv skapar
en större rigiditet och minskad lyhördhet för brottsoffrets ställning och behov.
I doktorsavhandlingen En oförvitlig polis?: studier i polisetik behandlar Börje
Ekenvall (2008) attityder till oegentliga beteenden hos yrkesverksamma poliser och
polisstudenter under 1999 – 2005. Han finner att avståndstagandet till stöld är starkast
medan inställningen till övervåld är mer återhållsam. Ett mönster som framträder hos
samtliga grupper är att de svarande har fullt klart för sig vad som innebär överträdelser och ser på sådana med stort allvar men är inte benägna att anmäla och tror inte att
kamraterna ser lika allvarligt på dem. En tystnadskod förekommer hos poliserna men
saknas hos polisstudenterna i början av sin utbildning. Lojalitetsperspektivet granskas
från ett juridiskt perspektiv liksom bemötandet av ”whistle-blowers”.
I doktorsavhandlingen Brottsoffer i rättsprocessen: om ideala brottsoffer och goda
myndigheter behandlar Magnus Lindgren (2004) brottsoffers möten med rättsväsendet och i första hand polisen. I avhandlingen behandlas utvecklingen inom brottsofferområdet under de senaste 30 åren som den visar sig i samhällsutveckling, rutiner vid
brottsutredning och lagstiftning. Därutöver redovisas ett antal studier som genomförts
för att undersöka hur brottsoffer upplever de centrala aktörerna inom rättsväsendet.
Nio av dessa studier fokuserar på brottsoffers möte med polisen som är den representant för samhället som brottsoffer i första hand kommer i kontakt med. I viss mån
beskrivs också brottsoffrens erfarenheter av åklagare och domstol. I avhandlingens
avslutande del diskuteras skillnaderna mellan teori och praktik utifrån tidigare polisforskning.
På Brottsoffermyndighetens hemsida finns ett stort antal publikationer på området.
Diskriminering
Tove Pettersson (2005) har studerat om det förekommer diskriminering gentemot
personer med utländsk bakgrund i samband med misstanke om eget bruk av narkotika, vilken redovisas i rapporten Polisingripande vid eget bruk av narkotika:
Särbehandlas personer med utländsk bakgrund? Hon finner att personer med utomeuropeisk bakgrund oftare visar negativa testresultat i samband med polisingripanden
som görs på grundval av misstanke om bruk av narkotika under dagtid samt att de
också kroppsvisiteras oftare än övriga grupper och då mer sällan visar sig ha droger
på sig. Hon för fram en alternativ tolkning till att polisen avsiktligt utsätter personer
med utländsk bakgrund för mer ingripande åtgärder och det är att det är svårare för
polisen att skilja ut vilka det är befogat att kontrollera bland personer med utomeuropeisk härkomst än bland etniska svenskar.
I doktorsavhandlingen Inre utlänningskontroll – mellan rättsstatsideal och effektivitet
i Schengens Sverige behandlar Sophie Hydén och Anna Lundberg (2004) konflikten
15
mellan den inre utlänningskontrollen å ena sidan och rätten att söka asyl, individens
rätt till fri rörlighet och rätt att inte bli diskriminerad å den andra. De menar att samspelet mellan flera faktorer skapar en risk för etnisk diskriminering i arbetet med utlänningskontrollen och att den enskilda polisen ställs inför mycket svåra avvägningar
i detta arbete.
Stress och hantering av traumatiska händelser
I litteraturstudien Stress and Stress Management in Policing: A cross-sectional analysis of the literature in the field gör Mikael Nygren och Staffan Karp (2010) en sammanställning av forskningen om stress i polisorganisationer och stresshantering för
poliser. De kommer fram till slutsatsen att mycket av forskningen på stresshantering
har fokuserat på individen, trots att stressforskning har visat att organisatoriska faktorer har en stor negativ effekt på individer. De argumenterar för att ett vidare perspektiv på flera nivåer av stress i polisorganisationer skulle göra det möjligt att utveckla
ny kunskap om stressorer och effektivare metoder och tekniker för stresshantering.
I doktorsavhandlingen Memories of traumatic events among Swedish police officers
redovisar Ingmar Karlsson (2005) fyra studier av polisers minnen av traumatiska
händelser. Han finner bland annat att poliser gör mer exakta observationer av ett simulerat våldsbrott än vad civila personer gör och att de också tycks komma ihåg förövare och vapen tydligare än de som inte är poliser. Han undersöker också vilka situationer svenska poliser upplevt som särskilt påfrestande och vilket stöd de har fått
i anslutning till dessa situationer. Han finner att merparten av de traumatiska händelser som rapporterades inträffat tidigt i poliskarriären. Dessa erfarenheter stannade ofta kvar som sensoriska minnen, det vill säga som syn-, lukt- eller känselminnen. Han
undersöker också polisers minnen efter en omfattande skjutning med många döda,
10 månader samt fem och nio år efter händelsen. Samtliga har skarpa minnen vid de
olika uppföljningstillfällena med ett visst avtagande vid det tredje tillfället. De hade
inte erbjudits professionell hjälp efter händelsen.
Genus och polisarbete
I artikeln The Leadership Discourse Amongst Female Police Leaders in Sweden av
Malin Österlind och Ulrika Haake (2010) analyseras diskursen om ledarskap bland
kvinnliga chefer inom svensk polis utifrån fem djupintervjuer. Bland slutsatserna
märks bl.a. att de intervjuade kvinnorna med chefsbefattning som regel har en kommunikativ (transformational) ledarstil men går över till en mer direkt (transactional)
ledarstil i krissituationer. De anser att de har lärt sig spelreglerna i den maskulina kulturen och att anpassa sig till den. Erfarenhet av polisarbete samt stöd och uppbackning från högre chefer visar sig vara av stor betydelse.
I avhandlingen Kvinnor i polistjänst: Föreningen Kamraterna, Svenska
16
Polisförbundet och kvinnors inträde i polisyrket 1957-1971 undersöker Johanna
Dahlgren (2007) vilka strategier de två rubricerade fackföreningarna använde för att
lösa frågan om kvinnor i polistjänst 1957-1971, vilka attityder som fanns och hur de
kom till uttryck. 1957 antogs de första kvinnorna till utbildning för att kunna arbeta
som patrullerande poliser. Kamraterna hävdade en likavillkorsprincip, att grunden för
lika lön måste innebära lika arbete. Samtidigt ansåg man att kvinnorna passade bäst
inom de områden där polissystrarna tidigare haft sitt arbetsfält eller inom kriminalpolisen. Inom båda fackföreningarna ansågs reguljär patrullering som en maskulin
polisiär uppgift. Ett beslut fattades ändå av de kommunala myndigheterna att anställa kvinnor i ordningspolistjänst. Diskussionen fortsatte om vilka arbetsuppgifter de
kvinnliga poliserna borde ha och hur arbetsfördelningen kunde lösas utan att manliga poliser missgynnades. 1965 gjordes en överenskommelse att alla kvinnliga poliser
skulle placeras vid skyddssektioner och utredningsenheter. Efter att ett par kvinnor
överklagat och fått dispens för att arbeta i uniformstjänst fattades 1971 ett formellt
beslut att män och kvinnor skulle tjänstgöra på lika villkor inom polisen.
I doktorsavhandlingen Samarbete på könsblandade arbetsplatser: en könsteoretisk
analys av arbetsdelning mellan kvinnor och män i två yrken - akutsjuksköterskor och
ordningspoliser analyserar Berit Åberg (2001) varför kvinnor och män, trots samma
utbildning och initialt liknande positioner ändå ofta genomför en arbetsdelning sinsemellan. Hon finner att bekräftelse av könsidentitet har betydelse för den arbetsdelning
som uppstår mellan könen inom de två yrkesgrupperna. Akutsjuksköterskornas arbetsdelning är dock mindre omfattande än ordningspolisernas.
Cecilia Åse (2000) analyserar i doktorsavhandlingen Makten att se: om kropp och
kvinnlighet i lagens namn hur kropp och kvinnlighet kommer till uttryck i material, som tryckts eller publicerats på annat sätt, av för polisväsendet centrala aktörer 1950 – 1998 (på parlamentarisk nivå SFS, SOU, Ds och propositioner samt av
Rikspolisstyrelsen, Svenska Polisförbundet och dess stockholmsavdelning). Hon visar hur könstillhörighet på olika sätt markerats just när det gäller kvinnor i poliskåren,
”det finns inga manliga poliser, bara poliser och kvinnliga poliser” och konstaterar att
könsordningen också utgör en maktordning. Hennes syfte är att blottlägga hur kvinnors underordning går till och hon analyserar detta med hjälp av mekanismerna avskiljande, glappet (hur det skapas ett glapp mellan innebörden av att vara kvinna och
innebörden av att vara polis), formande och sexualisering.
Gunilla Cedermark Hedberg (1985) analyserar i sin doktorsavhandling, Kvinnor och
män i polisutbildning: polissystemets reaktioner på en ökad andel kvinnor i polisyrket, reaktionerna på den ökade andelen kvinnor i yrket och hur inriktningen på antagning och utbildning påverkar både kvinnor och män under den teoretiska utbildningen på Polishögskolan och under den praktiska utbildningen på polismyndigheterna.
Cedermark identifierar två olika sätt att uppfatta polisens roll. Dels ett idealiserat synsätt, där yrket ses som ett serviceyrke och där fysisk styrka anses mindre betydelse17
full, vilket också har spridning högre upp i polishierarkin. Dels ett praktiskt synsätt,
vilket är dominerande bland poliser på fältet som direkt arbetar med det dagliga polisarbetet. Hon menar att skilda fysiska kvalifikationer för män och kvinnor är oacceptabla eftersom arbetsuppgiften måste definiera kraven.
Ett tydligt genusperspektiv finns också i avhandlingen Ordnade Praktiker: en studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer av
Susanne Andersson (2003), omnämnd under rubriken Organisations- och yrkeskultur.
Polisens administration och IT-stöd
Doktorsavhandlingen Papperspolisen: den ökande administrationen i moderna organisationer av Anders Ivarsson Westerberg (2004) handlar om den ökade administrationen i moderna organisationer och om drivkrafterna till denna förändring. Ivarsson
Westerberg gör en empirisk studie av polisens administrativa arbete 1965-2003 och
konstaterar att det har skett en administrativ tillväxt i och med att det förekommer ett
ökande antal arbetsuppgifter och ett ökat antal anställda som arbetar med administration. Han analyserar administrationen utifrån dess drivkrafter som konstituerande (för
att standardisera, centralisera), effektiviserande (för att förnya, utveckla) eller legitimerande (för att utarbeta information, personalpolitik, planer, policies och strategier)
och finner att drivkrafterna växlat i styrka under tidsperioden. Han konstaterar att det
administrativa arbetet har blivit alltmer komplext inom alla områden, bland annat
genom de ökande kraven på att hantera stora informationsmängder, och att det har
omfördelats mellan personalgrupper i organisationen. Den förändring som Ivarsson
Westerberg betecknar som mest slående är att den legitimerande administrationen
som syftar till att presentera, informera och redovisa polisens verksamhet och organisation för omgivningen fått en allt större betydelse.
I licentiatavhandlingen A predictive model for attaining quality in recordkeeping redovisar Erik Borglund (2006) en modell för hur kvaliteten i polisiära register- och informationssystem kan förbättras. Modellen består av fyra principer som är relaterade
till varandra: elektronisk registrering, registeranvändning, kvalitet i elektroniska register och ett mångdimensionellt perspektiv. Han föreslår att modellen ska användas
vid design och utveckling av databaserade informationssystem. Han menar att kvalitet i registersystem (recordkeeping) måste ses i ett mångdimensionellt perspektiv och
att ett av skälen till detta är att registersystemen är informationssystem med ett delvis
okänt ändamål.
I de rapporter av Lundin och Nuldén (2007) samt Nuldén och Borglund (2006) som
tidigare omnämnts under rubriken Professionsutveckling redovisas analyser av det
yttre polisarbetet samt undersökningar av polisens informationshantering. Här förs en
diskussion om hur IT-teknologi kan stödja patrullerande polisers rapportering och informationsbehov.
18
Polisens administration och IT-stöd behandlas också i avhandlingarna Yrke: Polis:
yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra förutsättningar för polisarbete (2005)
och IT-system och filtrering av verksamhetskunskap – kvalitetsproblem vid analyser
och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från polisens IT-system (2001)
av Stefan Holgersson, tidigare omnämnda under rubriken Organisations- och yrkeskultur.
Polisen i media
I Hjältar, blåljus och säkerhet: konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna redovisar Göran Palm och Renée Skogersson (2008) en analys av cirka 400 artiklar och nyhetsinslag i media där polisens verksamhet rapporteras, gestaltas och värderas. Några
drag som framträder är att polisen är i hög grad nyhetsmässig och att rapportering om
polisen ingår som en självklar rutin för alla nyhetsmedier. Huvuddelen av nyheterna är berättelser som utan värderingar berättar om polisens vardagsarbete. De negativa nyheterna handlar till största delen om en enskild polisman som gjort sig skyldig
till brottslig verksamhet, ”otillräckliga resurser” eller dåligt fungerande organisation.
Författarna konstaterar att självständig kritisk granskning av polisen är ovanlig. En
slutsats är att polisen, tillsammans med nyhetsreportrarna, sätter mediernas dagordning. Polisen som nyhetskälla och polisens verklighetsbeskrivningar ifrågasätts därför ytterst sällan.
Polishistoria
I doktorsavhandlingen Övervakning för rikets säkerhet. Svensk säkerhetspolisiär
övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922 analyserar Jenny Langkjaer (2011) den polisiära övervakning som bedrevs under tidsperioden. Det civila samhället fick under den här tiden ökad betydelse som en arena för
hot. Arbetarrörelsens framväxt sågs som ett sådant hot och en systematisk övervakning av politiska möten inleddes 1885. Övervakning av utländska personer inleddes i
början av 1900-talet. Övervakningsverksamheten hade en expansiv tendens och regleringen var svag. Langkjaer studerar bland annat vilka övervakningsmetoder som
användes och hur övervakningen förändrades i samband med demokratiseringen.
Langkjaer menar att den säkerhetspolisiära verksamhet som bedrevs under den aktuella perioden starkt kom att påverka svensk säkerhetspolisverksamhet under resten av
1900-talet.
I doktorsavhandlingen ”Striden ägde rum i Malmö”. Möllevångskravallerna 1926:
en studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige diskuterar Stefan Nyzell (2010)
om det finns ett försvarbart politiskt våld och var gränsen för detta i så fall går. Han
tar sin utgångspunkt i Möllevångskravallerna 1926 som utbröt i samband med en
strejk. Efter att en strejkande misshandlats till döds inleddes stora demonstrationer
som i sin tur ledde till sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. Nyzell
19
menar att strejken, som varade i mer än två år, och de därmed sammanhängande konflikterna och det våld som utövades har sopats under mattan och tonats ned i historieskrivningen och vill problematisera bilden av ”samförståndssverige”.
I Från fjärdingsman till närpolis: en kortfattad svensk polishistoria gör Björn
Furuhagen (2009) en koncentrerad genomgång av utvecklingen av det svenska polisväsendet och de samhällsförändringar och tankegångar som legat till grund för olika
reformer. Han noterar att den svenska polisen har influerats av den anglosaxiska medborgarinriktade polisen men även av den kontinentala polisen med starkare kopplingar till krigsmakten. Frågor om polisens förankring i närsamhället och behov av effektivisering och enhetlighet har varit aktuella både långt före förstatligandet av polisen
1965 och därefter.
Ordning på stan: polisen i Stockholm 1848-1917 (Furuhagen, 2004) handlar om uppkomsten och utvecklingen av en modern polis i Stockholm mellan cirka 1848-1917.
Poliskåren, polisarbetet och polisens förhållandet till allmänheten är teman som behandlas. Furuhagen sätter också in den nya Stockholmspolisen i ett internationellt
perspektiv. Att Stockholm fick en ny polis var en tydlig parallell till utvecklingen i
stora utländska städer som London, New York, Paris och Berlin. Det var under slutet
av 1800-talet som den moderna polisen föddes och utvecklades i Europa och USA.
I doktorsavhandlingen Övervakning i försvarets intresse: säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945 behandlar Ulf Eliasson (2005)
säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier under perioden
1917-1945. Han diskuterar motiven till att de polisiära och militära underrättelse- och
säkerhetstjänsterna i allt högre grad började övervaka och registrera anhängare till de
politiska ytterlighetspartierna under 1900-talets första hälft. Hans andra fråga gäller i
vilken utsträckning statsmakterna genom granskning, insyn och styrning kontrollerade övervakningen.
I doktorsavhandlingen ”Nationens livsfråga”: propaganda och upplysning i försvarets tjänst 1944-1963 behandlar Magnus Hjort (2004) hur den militära propagandaapparaten fungerade under två decennier mellan 1944-1963 samt hur statsmakterna
hanterade detta. I mindre utsträckning berörs även säkerhetspolisens samarbete med
Folk och Försvar i början av 1950-talet.
I doktorsavhandlingen Poliser: mellan klassförtryck och brottsbekämpning beskriver
Kjell Bergman (1990) ur ett historiskt perspektiv framväxten av polisyrket som har
gått i hand med övrig samhällsutveckling. Vidare behandlas de professionaliseringssträvanden som funnits inom poliskåren. Under den tid som polisen var satt att bevaka fackliga organisationers framväxt och verksamhet bildade de själva de första fackliga organen.
20
Andra publikationer
I Brottsoffret och kriminalpolitiken av Claes Lernestedt och Henrik Tham (red. 2011)
presenteras konferensbidrag från en konferens på temat brottsoffret och kriminalpolitiken som anordnades av Brottsoffermyndigheten och Brottsförebyggande rådet
2010. Brottsoffers kontakter med rättsväsendet och polisen, offerkunskap och brottsoffers rättigheter är några exempel på teman som behandlas. Ingrid Sahlin diskuterar i Brottsoffret och polisen resultat från ett antal undersökningar om hur brottsoffer
uppfattat det bemötande eller stöd de fått av polisen i samband med anmälningar av
brott. I Brottsoffers kontakter med rättsväsendet – kvinnor och män utsatta för relationsvåld redovisar Klara Hradilova Selin och Olle Westlund bland annat hur bemötande från polisens sida uppfattas i dessa sammanhang.
I Granér & Larsson (red. 2008) Policing in Scandinavia presenteras bidragen från
den första nordiska polisforskningskonferensen som hölls i Växjö i augusti 2007.
Konferensrapporten som innehåller nitton bidrag ger en bild av skandinavisk polisforskning inom ett brett område. Konferensbidragen rör t.ex. utbildning, kunskapsbaserat polisarbete, polisen och etniska relationer, etnisk diskriminering, polisförhör, utrednings- och kriminalpolisarbete och innebörden av mångfaldssträvanden inom polisen.
I antologin När den professionella autonomin blir ett problem diskuterar Otto
Petersson (2008) i kapitlet Den polisiära lämplighetslogiken. En text om de normer
som genomsyrar polisiärt vardagsarbete, vem eller vad som egentligen styr hur polisen agerar i sitt vardagliga arbete. Han utgår från att föreskrifter, kollegor och medborgare (kopplade till regelverk, organisation och brukare) är de huvudsakliga kravställarna och konstaterar att polisen utifrån situationens karaktär kan prioritera olika
kravställare vid olika tillfällen i en form av lämplighetslogik. Han anser att möjligheterna för politiker att kunna påverka denna lämplighetslogik får betraktas som begränsade. Detta tema utvecklas även i bokkapitlen De föreskriftspräglade yrkena polis och socionom (Petersson, 2011a) och Polisutbildningen (Petersson 2011b).
21
Brottsförebyggande arbete
Området Brottsförebyggande arbete är något problematiskt att skriva om ur ett polisforskningsperspektiv. Den största anledningen är att den forskning och publicering
som sker inom området till stora delar är mycket relevant för polisens arbete men faller inte under vår definition av vad som utgör polisforskning utan hör hemma inom
sociologi eller statsvetenskap. Detta gäller i hög grad för majoriteten av den kriminologiska forskning som utförs vid svenska universitet och högskolor, där forskningsobjektet i de flesta fall inte är polisen eller polisens arbete utan de människor som utför eller utsätts för kriminella handlingar.
Ytterligare en anledning som komplicerar området är att mycket av den publicering
som svenska forskare gör inom brottsprevention inte utgör vare sig originalforskning
eller vetenskapliga områdesöversikter, utan är uppdragsrapporter med sammanfattningar av fältet och rekommendationer för handlande utifrån en från uppdragsgivaren
definierad och ofta ganska specifik frågeställning. Den här typen av rapporter innehåller givetvis ofta mycket som polisen kan dra lärdom av, men kan ligga på gränsen
mellan forskning och riktade rekommendationer till en mycket specifik situation.
Den enskilt största institution som publicerar polisforskning inom det här området
är givetvis Brottsförebyggande rådet (Brå). Brå:s publikationer har inte tagits med i
denna rapport eftersom vi här har inriktat oss på forskning som genomförts vid universitet och högskolor, men Brå:s publikationer hittas enkelt genom deras hemsida.
En nyligen sammanställd översikt över deras polisforskning finns också i Knutsson
(2010). Den som söker en översikt av Brå:s publikationer kan alltså även använda sig
av den rapporten.
På grund av allt detta har många arbeten inom brottsprevention uteslutits från denna
sammanställning. Några som vi har upplevt vara gränsfall har tagits med, i dessa fall
har givetvis en subjektiv bedömning gjorts och det finns säkert arbeten som andra
skulle bedömt platsa här men som vi har valt att inte inkludera. Flera av de publikationer som vi tar upp har också ett antal år på nacken. Dessa har ändå tagits med då
det saknas nyare svensk forskning inom området.
I Fler poliser – färre brott? analyserar Peter Lindström (2011) sambandet mellan antalet poliser och brottsutvecklingen utifrån svenska förhållanden. De statistiska uppgifterna korrigeras bland annat utifrån ungdomsarbetslöshet och rörlighet i form av
in- och utflyttning i kommunen. Analysresultaten visar att det inte finns något entydigt stöd för att fler poliser leder till färre brott. Lindström konstaterar att fler poliser
kan ha en brottsförebyggande effekt vad gäller bostadsinbrott, men finner inget stöd
för att exempelvis omfattningen av bilstölder, rån eller dödligt våld påverkats. Antalet
22
poliser har däremot en stark effekt på antalet uppdagade narkotikabrott. Andelen uppklarade brott har också ökat generellt när antalet poliser ökat.
I sin licentiatavhandling Förebygger medling återfall i brott bland unga gärningsmän: en återfallsstudie av medlingsverksamheterna i Hudiksvall & Örnsköldsvik undersöker Staffan Sehlin (2009) effekten av medlingsverksamhet mellan ungdomsbrottslingar och deras föräldrar. Resultaten visar att medling gav positiva effekter generellt, men när man tittar på olika typer av brott, olika typer av medling och olika
bakgrunder hos ungdomar visar sig bilden vara mer komplex.
Anders Kassman (1998) behandlar i sin doktorsavhandling Polisen och narkotikaproblemet – Från nationella aktioner mot narkotikaprofitörer till lokala insatser för
att störa missbruket polisens arbete mot narkotikamissbruk från polisens förstatligande 1965 och fram till straffskärpningarna i narkotikastrafflagen 1993. Ökningen av
polisens insatser mot narkotika under denna tidsperiod analyseras utifrån lagstiftning,
organisation samt rådande uppfattningar om och uppmärksamhet kring narkotikaproblemet. Kassman ser en utveckling av insatserna från ett repressivt till ett förebyggande perspektiv i syfte att förhindra spridning eller nyrekrytering, vilket kom att dominera under 1980-talet.
Per-Olof Wikström har tillsammans med Lars Dolmén och Emma Fermefors skrivit Att förebygga oordning och öka tryggheten i stadskärnan: en utvärdering av
Eskilstuna-projektet (1997). Detta projekt var ett tidsbegränsat försök för att i svenska förhållanden testa några av de teorier om brottsförebyggande arbete som ligger till
grund för det som brukar kallas New York-modellen. Eskilstuna-projektet innebar att
polisen införde två principer för att minska brottslighet i Eskilstunas stadskärna: en
minskad tolerans mot mindre ordningsstörningar och fokuserat arbete mot de geografiska och tidsmässiga områden då ordningsstörningar till större grad kunde förväntas.
Utvärderingen ger ett visst stöd för att insatsen medförde positiva effekter på antalet
våldsbrott och känslan av trygghet hos invånarna.
Doktorsavhandlingen Polisen och brottspreventionen av Johannes Knutsson (1984)
är en analys av ett antal forskningsprojekt på effekten av polisens brottsförebyggande
verksamhet. Knutsson drar slutsatsen att i många fall har polisen inte själv möjlighet
att påverka vilka brott som klaras upp eftersom det är allmänheten och ofta brottsoffren som gör polisen uppmärksam på dem, som i fallet med misshandel eller stöld. I
andra fall har polisen möjlighet att rikta sina åtgärder, till exempel vid narkotikabrott
eller trafficking. Effekten av polisarbete beror i andra fall mycket på situationsmässiga faktorer.
Andra publikationer
Peter Lindström (2006) gör en översikt av forskningen om den så kallade New York23
modellen i artikeln Polisiär nolltolerans: flipp eller flopp? Han jämför också med hur
detta arbetssätt har fallit ut i svenska förhållanden, bland annat i Eskilstuna-projektet
som nämnts ovan. Slutsatsen är att stödet för New York-modellen är svagt och att
även i data från Sverige går det inte att hitta stöd för att nolltolerans för mindre allvarliga brott skulle ge positiva effekter på grövre brott.
Kunskapsbaserad brottsprevention. Teoretiska utgångspunkter för brottsförebyggande arbete i Stockholms stad av Jerzy Sarnecki (2004) är en sammanfattning främst
av rutinaktivitetsteorin och en diskussion av hur denna kan användas för brottsförebyggande arbete i Stockholm.
24
Ordning och trygghet
Under 2000-talet har forskningen om polisens brottsförebyggande och ordningsskapande arbete tagit fart vid svenska universitet och högskolor. Genomförandet av närpolisreformen under 1990-talet samt händelserna i Malexander 1999 och i Göteborg
2001, vilka väckte stor uppmärksamhet och också föranledde ett förändrings- och utvecklingsarbete inom polisorganisationen, har säkert haft betydelse för forskningsintresset.
Ordning och trygghet i närsamhället
Abby Peterson (2010, 2008) redovisar i artiklarna From Great Britain to Sweden
- The Import of Reassurance Policing. Local Police Offices in Metropolitan
Stockholm, och Who ’Owns’ the Streets? Ritual Performances of Respect and
Authority in Interactions Between Young Men and Police Officers hur det skifte från
”community policing” till ”reassurance” och ”neighbourhood policing”, som har ägt
rum i Storbritannien överförts till svenska förhållanden. Peterson tar sin utgångspunkt
i de 27 lokala poliskontor som etablerades i Polismyndigheten i Stockholm 20062009. Målet var att öka tryggheten i bostadsområdet genom att lära känna och skapa
förtroende för polisen hos de boende, framför allt ungdomarna, genom att samarbeta
med andra krafter i samhället och genom att ingripa vid brott. Peterson ifrågasätter
översättningsprocessen och implementeringen i den svenska poliskontexten. Hon finner också att grundtankarna i förändringen har mer stöd i ledningen än bland poliserna på gatan och deras befäl, vilket inte gjort arbetet friktionsfritt.
I Spelar skillnader i arbetsprestation mellan poliser någon egentlig roll? gör Stefan
Holgersson (2008) en genomgång av forskning om vilka arbetsmetoder i polisarbetet som visat sig påverka brottslighet och människors trygghet. Han konstaterar att
förmågan att genomföra professionella utvärderingar blir viktig för att kunna besvara
frågan om vad som leder till önskvärda resultat.
Monica Skrinjar (2006) presenterar i sin licentiatavhandling Bilder av och åtgärder
mot narkotika(miss)brukare – en reflexiv studie bland annat en studie baserad på intervjuer med poliser och socialarbetare. Hon diskuterar den syn på arbetet med missbrukare som socialarbetare respektive poliser ger uttryck för i Kontrollanten som
hjälpare och hjälparen som kontrollant – Polisers och socialarbetares yrkesroller i
arbetet mot narkotikamissbrukare – en reflexiv studie. Båda yrkesgrupperna, som
har sinsemellan olika maktbefogenheter i förhållande till missbrukaren, uttrycker en
likartad syn på arbetet som ett sätt att hjälpa och visa omsorg. Skillnaden i deras uppdrag som kontrollant (polis) respektive hjälpare (socialarbetare) speglas i liten utsträckning i deras inställning. I avsnittet ”Det är väl missbruket som är problemet,
det är väl det man ska göra något åt” – Om polisers och socialarbetares arbete med
25
narkotikamissbrukare belyser och diskuterar hon bland annat synen på tvångsvård
och andra åtgärder i de båda yrkesgrupperna.
Polisarbete i samband med politiska protester, större
folksamlingar och idrottsevenemang
I doktorsavhandlingen The making of protest and protest policing: negotiation, knowledge, space and narrative behandlar Mattias Wahlström (2011) samspelet mellan
polis och demonstranter och hur polisen utvecklat sitt arbetssätt i samband med politiska protester efter händelserna vid toppmötet i Göteborg 2001. Avhandlingen bygger på observationer i samband med möten och demonstrationer 2002-2008 samt intervjuer med främst demonstranter eller aktivister och poliser under samma period.
Han konstaterar att det har pågått ett intensivt förändringsarbete inom svensk polis efter 2001. I utvecklingen av polisens arbetssätt har ökad kunskap om demonstranterna och deras motiv, undvikande av att provocera eller bli provocerad samt dialog och
kommunikation varit viktiga inslag.
Anders Green (2009) har i sin licentiatavhandling Fotboll och huliganism: utveckling, problem och åtgärdsarbete i England och Skandinavien en tonvikt på hur huliganismen utvecklats, men också hur polisen, för Sveriges del främst supporterpolisen, arbetar med samverkan med klubbar, planering och underrättelser samt ordningshållning i samband med matcher. Det finns skillnader mellan de nordiska länderna liksom mellan de tre stora polismyndigheterna i arbetssätt. Polisarbetet har
dock generellt utvecklats från kravalltänkande och styrkedemonstrationer från polisens sida under 1990-talet mot det mer spanings- och ordningsinriktade arbetssättet.
I Dialogpolis: erfarenheter, iakttagelser och möjligheter 2002-2007 beskriver Stefan
Holgersson (2008) dialogpolisens utveckling och uppgifter i samband med demonstrationer och andra opinionsyttringar. Han ger exempel från sin egen erfarenhet på
hur uppgifter i olika situationer före, under och efter en kommendering hanterats i
samspel med arrangörer och insatsledning och relaterar till forskningen på området.
Forskargruppen Forum för organisations- och gruppforskning (FOG), bildades under 1990-talet vid Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet.
Gruppen har sedan 2001, inom ramen för det s.k. Kravallprojektet, studerat polisens
arbete och interaktionen mellan grupper, främst polis och demonstranter, i samband
med politiska protester och demonstrationer samt idrottsevenemang. Forskarna Kjell
Granström, Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Michael Rosander, Johan Näslund och
Stephan Hau har ingått i gruppen som har publicerat ett stort antal rapporter. Samtliga
forskningsrapporter från FOG finns på: www.ibl.liu.se/fog/rapportlista. Några exempel på deras forskning ges här:
I rapporten Polisens riskbedömning och dess konsekvenser i samband med demon26
strationer: en analys av Salemdemonstrationer och några europeiska masshändelser
av Gunilla Guvå (2008) konstateras bland annat att en fredsskapande strategi från polisens sida, trots misstro på grund av en hög hotbild, skapar förutsättningar för fredliga demonstrationer. Polisens dialog med initiativtagare som inte sökt tillstånd har
inneburit att överenskommelser kunnat göras och ett fredsskapande arbete underlättas.
Betydelsen av polisens kommunikation i samband med större idrottsevenemang behandlas av Stephan Hau (2008) i Communication as the most important police strategy at the Football World Cup Final 2006.
Rapporten Reclaim the streets: en analys av strategiska händelser i samband med
olovliga gatumanifestationer av Granström med flera (2005) bygger på studier av
manifestationer i Linköping och Stockholm 2004. Polisens arbete definieras i termer
av freds- och krigsskapande processer. Som krigsskapande processer definieras stereotypisering, kaotisering, provocering och ensidig presentation. Som fredsskapande
processer definieras nyansering, ordningsskapande, avväpnande och mångsidig presentation.
I Göteborgskravallerna: identitetsskapande och attitydförändringar genom deltagande i fredliga demonstrationer och våldsamma upplopp, (Granström, red. 2002) undersöks hur poliser och demonstranter som deltog i händelserna i samband med EUtoppmötet 2001 påverkades i sin syn på sig själva av den andra gruppen genom sitt
deltagande i händelserna. En analys görs också av mediernas rapportering.
Vid Göteborgs universitet inleddes hösten 2001 ett arbete för att få till stånd en mångvetenskaplig forskningsprocess om händelserna under EU-toppmötet i Göteborg
samma år. I den forskargrupp som bildades och som leddes av Abby Peterson har
Micael Björk, Mattias Wahlström och Mikael Oskarsson med flera ingått. Följande
arbeten utgör exempel på deras forskning:
Förutom den tidigare nämnda The making of protest and protest policing: negotiation, knowledge, space and narrative (Wahlström, 2011), har Wahlström i
Forestalling violence: police knowledge of interaction with political activists (2007)
undersökt den lärprocess som ägde rum i polisorganisationen efter händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001. Han konstaterar att en kraftigt ökad medvetenhet om ”motpartens” perspektiv har varit en central faktor för denna lärprocess.
Mer stereotypa bilder av demonstranter har ersatts och polisens förhållningssätt har
utvecklats från att ha varit främst reaktivt till att handla om en mer proaktiv styrning
av protestaktioner. Rapporten finns också i svensk översättning, Att förebygga våld –
polisiär kunskap om interaktion med politiska aktivister.
I Policing contentious politics in Sweden and Denmark (Björk och Peterson, red.
27
2006) presenterar forskargruppen ett antal artiklar om politiska processer och protester samt polisens sätt att hantera dessa.
Wahlström och Oskarsson (2006) gör i Negotiating political protest in Gothenburg
and Copenhagen en analys av den kommunikation och förhandling som ägde rum
mellan polis och demonstranter i samband med toppmötena i Göteborg 2001 respektive Köpenhamn 2002. De konstaterar att det fanns en misstro mot polisen från
demonstranternas sida. De mer formaliserade grupperna försökte ändå etablera en
dialog och de mindre formaliserade grupperna föredrog i stället konflikt med eller
avståndstagande från polisen. Forskarna fann också att de danska protestgrupperna och nätverken, till skillnad från vad som varit fallet i Göteborg, hade direktkontakt med den ledning som skulle ansvara för poliskommenderingen och att regelbundna möten mellan polis och demonstranter också inleddes betydligt tidigare inför
Köpenhamnsmötet, som också avlöpte på ett lugnare sätt.
Abby Peterson (2006) har i Policing contentious politics at transnational summits: Darth Vader or the Keystone cops? studerat protestaktionerna i Göteborg och
Köpenhamn. Hon pekar på att utrymmet och skyddet för dem som utmanar den sociala och politiska ordningen i samband med internationella toppmöten är betydelsefullt för de demokratiska processerna, inte enbart för opinionsbildningen utan också
för demokratin i sig. Att aktivisternas metoder formaliseras genom deras samarbete
med polisen bidrar till att göra protesterna relativt trygga och förutsägbara, vilket var
fallet i Köpenhamn 2002.
Mikael Oskarsson (2005) behandlar i doktorsavhandlingen Lag eller ordning?: polisens hantering av EU-toppmötet i Göteborg 2001 den konflikt som omger polisens
uppdrag vid politiska protester, där polisen är ansvarig för att upprätthålla ordning
och säkerhet och samtidigt medborgerliga fri- och rättigheter. Oskarsson analyserar
polisens beslutsfattande och insatser samt de konsekvenser detta har för händelseförloppet under EU-toppmötet i Göteborg 2001.
I antologin Vid politikens yttersta gräns: perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg med
Micael Björk och Abby Peterson som redaktörer (2002) redovisas analyser av skeendet före och under mötesdagarna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001. Bland annat
belyser artiklarna händelsernas politiska karaktär och det genomslag händelserna fick
i massmedia. En slutsats som dras är att ”en robust demokratisk legitimitet förefaller
vila på en tvåvägsmodell för interaktioner mellan formella och informella sfärer, och
inte enbart på demokratiska överläggningar i en informell sfär eller, för den delen,
isolerade beslut i (trans)nationella institutioner”.
Polisarbete med ungdomar och ungdomsgäng
I Polis och ungdomar i förorten redovisar Tove Pettersson (Under publicering)
28
en studie av polisens arbete med ungdomar vid åtta poliskontor. Grundläggande i
det arbetssätt som ligger till grund för de lokala poliskontoren, reassurance policing, är synlighet, tillgänglighet och att polis och medborgare känner igen varandra.
Pettersson beskriver polisens möte med ungdomarna och analyserar deras kontroll/
maktutövning ur dels ett mer direkt och dels ett mer långsiktigt perspektiv som syftar till att stärka det långsiktiga relationsbyggandet och öka legitimiteten för polisen i
området. Graden av ingripande kan ibland stå i kontrast till polisens önskan att bygga
relationer. Pettersson har hos de poliser hon följt sett en strävan att vilja tona ned den
formella och mer kortsiktiga kontrollaspekten till förmån för det mer långsiktiga relations- och legitimitetsskapande arbetet.
I Det är inte stenarna som gör ont - röster från Herrgården, Rosengård – om konflikter och erkännande redovisar Per-Olof Hallin, Alban Jashari, Carina Listerborn
och Margareta Popoola (2010) en studie av utvecklingen i stadsdelen Rosengård.
Författarna menar att konflikterna ur ett mer övergripande perspektiv kan ses som
konsekvenser av ekonomiska strukturomvandlingar och segregation. Syftet med studien är att analysera vad som orsakar motsättningar och konflikter mellan tonårspojkar/yngre män och polis och räddningstjänst med utgångspunkt från händelser i bostadsområdet Herrgården och eftersträvar att i sammanhanget lyfta fram olika röster.
Såväl vardagen som de omfattande konflikter som har inträffat och bland annat föranlett insatser från räddningstjänst och polis har studerats. I den populärvetenskapliga
Varför kastar de sten? – om konflikter och erkännande (Hallin med flera, 2011) presenteras resultat från ovan refererade studie kortfattat. Här analyseras bakgrunden till
konflikterna, mediernas och polisens roll liksom platsens och grannskapets betydelse. Utvecklingsområden diskuteras.
I Gängbekämpning: om polisinsatser mot organiserad brottslighet behandlar Micael
Björk (2009), ur ett sociologiskt perspektiv, polisarbete som bedrivs i segregerade
förortsmiljöer och som är riktat mot gängkriminalitet och nyrekrytering till grov organiserad brottslighet. Han har studerat både spaningspolisernas och utredarnas arbete under fyra år, främst genom deltagande observation. Han gör också en genomgång av tidigare forskningen om gäng och kriminalitet och beskriver bland annat sociala mekanismer som kan identifieras. Han menar att något som polis och brottsliga
aktörer har gemensamt är att de snabbt måste anpassa sig till föränderliga situationer. Oförutsägbarhet karaktäriserar polisernas arbete med gängen. Arbetet bygger på
praktisk känsla för invecklade relationer och människors olikhet snarare än på en enhetlig planering. Uthållighet och ihärdighet lyfts fram som grundpelare i arbetet.
Ordningsmakten i stadens periferi: en studie av polisiära gänginsatser i Göteborg
(Björk, 2006) handlar också om polisarbete i en segregerad förortsmiljö med hög kriminalitet och starka gäng som skapar rädsla och tystnad när brott begåtts. Band mellan kriminella och ovillighet att vittna gör polisens arbete med att hindra ungdomar
från att dras in i grov organiserad brottslighet problematiskt. Björk analyserar dilem29
man polisen ställs inför och det arbets- och förhållningssätt som präglar polisens insats för att förhindra nyrekrytering till gängen. Boken bygger på deltagande observationer under ett års tid inom ramen för ett större polisprojekt.
Polisens hantering av kvinnomisshandel och brott i nära
relationer
Den omfattande forskningen om brott i nära relationer inom universitet och högskolor har sällan primärt fokus på polisarbetet. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)
vid Uppsala universitet har publicerat ett stort antal forsknings- och kunskapsöversikter över olika områden som gäller våld i relationer och våld mot kvinnor, dock inte
med särskild inriktning på polisens arbete. Brottsoffermyndigheten har också presenterat ett stort antal studier på området och har ett fortsatt uppdrag att bidra till kunskapsutvecklingen. Brottsförebyggande rådet har publicerat ett antal rapporter som
tar sikte på polisens arbete vad avser brott i nära relationer (www.bra.se/polis).
Magnus Lundberg (1998) behandlar i licenciatavhandlingen Kvinnomisshandel
som polisärende: att definiera och utdefiniera ordnings­polisens hantering av kvinnomisshandel. Lundberg menar att de beslut som poliserna fattar måste relateras till
hur situatio­nen tolkas, egentligen vilka förståelseramar som appliceras på den. Här
identifie­ras tre sådana ramar; kvinnomisshandel som allmän social konstruktion, den
juridiska ramen samt den organisatoriska. Utifrån dessa ramar finner Lundberg att
poliserna väljer två olika vägar där de under vissa omständigheter försöker skapa ett
ärende, i andra fall inte skapa ett ärende och att de då använder olika strategier för
att försöka ”utdefiniera” ärendet från att vara ett brott. I doktorsavhandlingen Vilja
med förhinder – polisers samtal om kvinnomisshandel undersöker Magnus Lundberg
(2001) polisarbetet i samband med kvinnomisshandel och vägen att utdefiniera brott
vidare. Studien bygger på deltagande observation och intervjuer. Lundberg fokuserar
här på hur poliser talar om och förklarar sitt eget handlande, eller snarare sin inaktivitet, i dessa sammanhang. Dessa förklaringar eller konstruktioner är sådana som handlar om lagstiftningen eller den egna organisationen, som underbemanning, brist på tid
eller stöd. Andra förklaringar syftar på offrets inställning, att hon skulle vara påverkad av alkohol eller sannolikt inte delta i en domstolsförhandling.
I Kvinnofrid. Huvudbetänkandet av Kvinnovåldskommissionen, SOU 1995:60, ingår studien Motsträvighet som anomali i rättsväsendet av Katarina Eriksson, där hon
beskriver hur bland annat ordningspoliser, utredare och åklagare som hon intervjuat
uppfattar kvinnomisshandel som ärende och även kvinnan som målsägande.
Polisens befogenheter
Dennis Töllborg (2010) ger i Uppdraget – En utredning om illojal maktanvändning
som misslyckades p.g.a. illojal maktanvändning sin version av den utredning han ut30
fört på uppdrag av Polismyndigheten i Västra Götaland. I rapporten behandlas den
rättsliga regleringen av polisens våldsanvändning och den relateras till de metoder
som används inom svensk polis. Töllborg föreslår en rad åtgärder beträffande handläggningen av ärenden mot polismän, bland annat att fokus vid internutredningar
ska flyttas från brottsmisstanke till händelseorientering samt införande av en ordning, motsvarande ”Learning the Lessons” i Danmark, för ”förlikning” mellan polis
och klagande och återföring till en kunskapsbank som kommuniceras kontinuerligt.
Töllborg uttrycker stark kritik mot det svenska rättssystemet. Han pläderar för ”etablerande av en självständig organisation som fokuserar på Detournement de Pouvoir
– Illojal Maktanvändning, det vill säga strukturella inkompetenser och korruption i
stället för vad som, då skandalen slår till, kan avfärdas som individuella avvikelser eller enskilda ’rötägg’ ”.
I doktorsavhandlingen Polisiär våldsanvändning: En straff- och offentligrättslig undersökning analyserar Johan Boucht (2011) befogenhetsgrunden för våldsanvändning i polislagen och reglerna i om nöd och nödvärn i brottsbalken och kommer fram
till att dessa delvis överlappar och delvis motsäger varandra. Han diskuterar hur regelverken bör förstås tillsammans och hur regleringen kunde förbättras. Han behandlar också regleringen av polisens skjutvapenanvändning.
Annika Norée (2000), forskare inom polisrätt och straffrätt vad gäller bland annat ansvarsfrihetsgrunder, disputerade 2000 med avhandlingen Laga befogenhet. Polisens
rätt att använda våld. Hon har därefter utkommit med Polisers rätt att skjuta (2004)
och läroboken Polisers rätt till våld (2008).
Ingrid Helmius (2000) behandlar i sin doktorsavhandling Polisens rättsliga befogenheter vid spaning de rättsliga gränserna för polisens spaningsverksamhet och hur avvägningen mellan det allmännas och enskildas intressen tillgodoses i lagstiftning och
rättstillämpning. Hon menar att Europakonventionens bestämmelser och legalitetsprincipen inte har fått fullt genomslag i rättstillämpningen.
Janne Flyghed (1992) behandlar i Rättsstat i kris: spioneri och sabotage i Sverige
under andra världskriget, balansgången mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet. Hur hålla brottsligheten på en acceptabel nivå och samtidigt vara ett
anständigt samhälle? Med dessa utgångspunkter fokuseras främst säkerhetspolisen,
kriminalunderrättelsetjänst samt polisens användande av straffprocessuella tvångsmedel. Därtill har han behandlat internationaliseringens konsekvenser för svenskt polisarbete.
Polisbilskörning
Jörgen Lundälv, som är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet, har publicerat
ett stort antal rapporter och artiklar med fokus på polisbilskörning och risker i sam31
band med denna. I Polisaspiranten som ville träna: aspiranters förarattityder till polisbilskörning och risktagande inom polisens förarutbildning: en attitydundersökning
2008-2010 (2010) redogör han för en studie av polisaspiranters förarattityder och inställning till olika riskmoment i samband med polisbilskörning. Han finner att det råder missuppfattningar hos en majoritet av aspiranterna om vilket lagstöd de har för
att framföra polisfordon under brådskande yrkesutövning och att deras kunskaper om
förekomst av trafikskador är bristfälliga. Han konstaterar också att aspiranterna överlag har varit kritiska till den trafik- och körutbildning de fått vid de tre polisutbildningarna. Lundälv ger ett antal förslag till vad som kan förstärkas i den grundläggande polisutbildningen och föreslår ett årligt kompetensprov för all polispersonal som
ska använda polisfordon under tjänstetid.
I Polisbilen som aldrig kom fram: 11-års nationell personskadestudie med skadeatlas: skadehändelser med polisfordon i svensk vägtrafik presenterar Lundälv (2009)
en genomgång av skadehändelser med polisfordon 1997 – 2007 i Västra Götaland.
Den första delstudien omfattar 2424 incidenter och skadehändelser och visar att de
flesta olyckorna inträffat då fordonet framförts under ordinarie yrkesutövning. I en
andra delstudie, den s.k. nationella personskadestudien, som baseras på försäkringsdata har han analyserat 1763 personskadefall. I mer än hälften dessa hade polisbilsföraren försäkringsmässigt bedömts helt eller delvis vållande till kraschen. Lundälv
konstaterar att såväl antalet krascher med polisfordon som antalet personskador ökar.
Åtgärder som han föreslår är bland annat att det görs en utvärdering av nödvändigheten av att alla polismän i yttre tjänst måste köra polisfordon i samband med tjänstgöringen, att utbildningen i Polisprogrammet förstärks och att ett årligt kompetensprov
för utryckningsförare införs.
Andra publikationer
I Dödsfall och polisingripande – Riskfaktorer och rekommendationer presenterar Ingemar Thiblin (2011) som är professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet en sammanställning av dödsfall i samband med agiterad person 1985 – 2009.
Sammanställningen indikerar att antalet gripanderelaterade dödsfall har minskat efter revideringen av polisens instruktioner för gripandeteknik som började tillämpas
1998. I rapporten presenteras också en genomgång av den vetenskapliga litteraturen
inom området. Sammanställningen och litteraturgenomgången talar för att riskerna
med en utdragen kamp under ingripandet kan ha underskattats och att det är angeläget att finna metoder för att snabbt bryta det agiterade tillståndet i sådana fall.
I antologin Preventing Crowd Violence (Madensen och Knutsson, red. 2011) presenteras forskning om förebyggande av våld i folksamling från såväl svenska som
internationella forskare på området. Samma material finns utgivet på svenska i Rikspolisstyrelsens rapport 2010:1 Att förebygga våld i folksamling (Knutsson och
Madensen, red. 2010).
32
I Police Use of Force (Kuhns och Knutsson, red. 2010) presenteras forskningsresultat
om vålds- och vapenanvändning av internationella och även svenska forskare.
I läroboken Demonstrationer och sporthändelser. En bok om poliser, demonstranter,
idrottssupportrar, kravaller och folkfest, (Granström, red. 2010), ger FOG-gruppen
i överblick över aktuell forskning om masshändelser och kravaller samt exempel på
masshändelser som spårat ur och sådana som avlöpt fredligt. Författarna ger också
konkreta beskrivningar av hur polis, myndigheter och arrangörer kan agera för att
undvika kravaller.
Inom ramen för Rikspolisstyrelsens projekt Kunskapsutveckling inom särskild polistaktik, också benämnt SPT-projektet, har fältstudier i samband med poliskommenderingar genomförts under projekttiden 2007-2010. Arbetet redovisas i delrapporter och
i slutrapport Dnr PoA-109-4499/06.
I antologin Brottsbekämpning – mellan effektivitet och integritet. Kriminologiska perspektiv på polismetoder och personlig integritet (Flyghed, red. 2000) diskuterar
författarna i vilken mån som ett antal brottsbekämpande metoder är förenliga med
grundlagsstadgade mänskliga fri- och rättigheter. Framför allt diskuteras polisens
möjligheter till att använda tvångsmedel.
33
Brottsutredning
Den svenska polisforskningen inom området brottsutredning är visserligen ett mångsidigt område men samtidigt ganska begränsat till ett mindre antal forskare. Några
svenska forskningsprojekt finns som ännu inte har publicerat några studier och därför
inte har blivit medtagna i denna översikt. Bland de publikationer som har gjorts kan
man grovt dela upp ämnet i två huvudfält: slutledningar i brottsutredningsprocessen
samt vittnen och förhör. Området vittnen och förhör har vi här valt att dela upp i dels
polisförhör, där forskning tas upp som är generellt relaterad till förhörssituationen och
människors förmåga att minnas i förhör, samt dels i förhör med barn och ungdomar
där forskning om just förhör av yngre personer och speciellt utsatta unga återfinns.
Speciellt värt att nämna när det gäller svensk forskning inom brottsutredning är forskningsenheten CLIP (Criminal, Legal and Investigative Psychology) vid Göteborgs
universitet som står för det mesta av den svenska forskningen inom speciellt fältet
slutledningar i brottsutredningsprocessen. Forskningen inom CLIP är ganska omfattande och vi presenterar därför bara ett urval av deras studier. För den som vill veta
mer om denna forskning hänvisas till deras hemsida (www.clip.org.gu.se).
Inom fältet vittnen och förhör finns ett något större antal svenska forskare. Många har
publicerat sig tillsammans med utländska kollegor och dessa arbeten har inte tagits
med här om det också finns god svensk forskning på samma ämne. Förutom de som
forskar inom vittnespsykologi och förhörsmetod finns det många som arbetar med
vittnespsykologi ur ett minnespsykologiskt perspektiv. Bland dessa forskares arbeten
finns flera gränsfall, som inte klart kan sägas tillhöra polisforskning men som givetvis är ytterst relevanta för en förhörsledare. I de fall där forskningen inte direkt berör
förhörssituationen eller polisens arbete så har de alltså i de flesta fall inte heller tagits
med här.
Inte heller har något tagits med av den omfattande forskningen som finns i fältet forensisk vetenskap, vilket också är ett närliggande område. I Sverige publiceras sådan forskning främst från Uppsala universitet, Lunds universitet samt Statens
Kriminaltekniska Laboratorium i Linköping. Den intresserade borde inte ha några
problem att själv hitta den typen av studier.
Slutledningar i brottsutredningsprocessen
I sin avhandling Justice needs a blindfold: effects of defendants’ gender and attractiveness on juridicial evaluation undersöker Angela Ahola (2010) vid Stockholms universitet hur en persons upplevda attraktivitet påverkar rättsväsendets bedömning av
ett påstått brott. Poliser, domare, lagmän och några andra yrkeskategorier inom rättsväsendet ingick bland deltagarna. Resultaten visar att dels attraktiva människor och
34
dels kvinnor ofta bedöms mildare, och att dömande och icke dömande personer i
rättsväsendet jämförelsevis bedömer människor olika, liksom män jämfört med kvinnor.
Att bedöma tillförlitligheten i en vittnesutsaga är ett annat problem som en brottsutredare ställs inför. Några forskare undersöker effekten av kön och etnicitet på hur de
blir bedömda av poliser och andra personer i rättskedjan. Studien Who can judge the
accuracy of eyewitness statements?: a comparison of professionals and lay-persons
av Torun Lindholm (2008) vid Stockholms universitet undersöker hur väl poliser,
domare och lekmän presterade i att bedöma hur tillförlitliga vittnens berättelser var.
Lindholm undersöker detta utifrån om vittnena tillhörde bedömarens etniska grupp
eller inte och om berättelsen framfördes som inspelad video eller som ett transkript.
Resultaten visar att poliserna var bättre än de andra grupperna på att bedöma tillförlitligheten, att deltagarna presterade bättre på att bedöma människor som tillhörde den
egna etniska gruppen och att text var lättare att bedöma korrekt än video.
Känslor och subjektiva upplevelser hos brottsutredaren är något som har undersökts
av några forskare. Micael Björk (2011) analyserar i Känslokontroll i kritiska situationer: Mikrosociologiska perspektiv på modernt polisarbete hur ungdomsutredare följer ett antal egenutvecklade känsloregister. Björk drar slutsatsen att utan känsloregler,
som en del av en större erfarenhetsbaserad omdömesförmåga, kan ett förhör lätt leda
till att den kriminella identiteten förstärks och brottet förblir olöst.
CLIP-gruppen vid Göteborgs universitet har publicerat några studier på frågeställningar om brottsutredning och hur polisens utredare påverkas av olika bevis. I studien The ’elasticity’ of criminal evidence: a moderator of investigator bias av Karl
Ask, Anna Rebelius och Pär Anders Granhag (2008) lät de ett antal polisstudenter bedöma bevis som antingen bekräftade eller motsade deras uppfattning om skuldfrågan
i ett fiktivt fall. Resultaten visar att det är skillnad mellan olika typer av bevis. Medan
vittnesutsagor bedömdes som mindre trovärdiga om de motsade den tidigare uppfattningen än om de bekräftade den, var detta förhållande inte lika tydligt för teknisk bevisning som DNA och fotografier. I en studie med titeln Investigators under influence: how social norms activate goal-directed processing of criminal evidence undersöker samma grupp hur sociala påtryckningar påverkar brottsutredare (Ask, Granhag
och Rebelius, 2011). Författarna drar slutsatsen att påtryckningar om effektivitet för
erfarna utredare minskar öppenheten till vittnesmål som inkommer sent i utredningen.
Karl Ask och Sara Landström (2010) undersöker också i Why emotions matter: expectancy violation and affective response mediate the emotional victim effect varför
offer för våldtäkt oftare blir trodda om de uppvisar ett emotionellt upprört beteende
jämfört med om de uppvisar ett mer neutralt beteende. De visar att det inte enbart är
en effekt av att våldtäktsoffer förväntas bete sig känslomässigt, utan att även den utre35
dande polisens känslor av medlidande för offret ökade den uppfattade trovärdigheten.
En hög kognitiv belastning under förhöret förstärkte dessutom båda dessa mekanismer. Ask (2006) undersöker effekten av hur psykiska faktorer påverkar brottsutredningens slutledningar i sin avhandling Criminal investigation: motivation, emotion
and cognition in the processing of evidence. Avhandlingen visar att brottsutredares
slutsatser är påverkade av motivation, känslor och förutfattade meningar och författaren påpekar behovet av skydd mot subjektiva influenser i brottsutredningar. Studierna
i avhandlingen var en serie av experiment där deltagarna bestod av både brottsutredare från polisen och personer utan erfarenhet av brottsutredning.
Polisförhör
Frågan hur man upptäcker lögner i förhörssituationen är föremål för en hel del forskning. I sin avhandling Interrogating to detect deceptions and truth: Effects of strategic use of evidence visar Maria Hartwig (2005) vid CLIP i Göteborg att när bevis
används på ett strategiskt sätt i förhörssituationen kommer lögnare och sanningssägare att använda sig av olika strategier. Träffsäkerheten i att skilja mellan dessa kan
därmed ökas markant. Denna forskning har i några senare studier utvecklats mot
att undersöka olika strategier för att upptäcka medvetna osanningar hos misstänkta.
Studien Detecting deception in suspects: Verbal cues as a function of interview strategy av Hartwig med flera (2011) visar i ett experiment att lögnare uteslöt mer information om brottet och att deras uttalanden oftare motsade bevisen än de som talade
sanning. Som en sammanfattning av vad denna forskning innebär för polisförhör föreslår samma forskargrupp en strategi att öka den kognitiva belastningen i förhöret i
diskussionsartikeln Outsmarting the liars: toward a cognitive lie detection approach
av Aldert Vrij med flera (2011). En lögnare kommer att ha större problem att hantera
en hög kognitiv belastning och på så sätt kan en förhörsledare få ledtrådar för att upptäcka lögnen.
Relaterat till de ovanstående publikationerna tittar Leif Strömwall och Pär Anders
Granhag (2003) på hur man ser på att upptäcka lögner i förhör inom rättsväsendet
i studien How to detect deception?: arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. De ställde frågor till ett antal poliser, åklagare och domare runt deras uppfattningar om förhörssituationen. Ett fynd är att majoriteten av poliserna trodde att det finns ett samband mellan medvetna lögner och ett visst kroppsspråk: dels
att undvika ögonkontakt och dels att utföra kroppsrörelser. Detta trots att forskningen
på området talar emot att detta skulle vara användbart som ett tecken på att en person
ljuger.
Inom minnespsykologin har man länge intresserat sig för vilka faktorer som påverkar
hur människor minns centrala och perifera händelser. Fahran Sarwar (2011) undersöker i sin avhandling Eyewitness testimonies: The memory and meta-memory effects
of retellings and discussions with non-witnesses hur minnet och självsäkerheten av
36
att minnas korrekt påverkas av att diskutera händelsen med någon som inte har varit
med om den. I studierna som ingår har Sarwar låtit människor se en videoinspelning
av en händelse och senare låtit dem återberätta sina minnen. Resultaten visade att deltagarna mindes mer om de diskuterat händelsen med någon annan jämfört med om
de bara hade återberättat den utan diskussion. Det visades också att deltagarna blev
mer säkra på perifer information när de upprepat minnet flera gånger, men inte på
central information.
I sin avhandling Perspektiv i polisprotokoll ställer Gunilla Almström Persson (2009)
frågan om den misstänktes perspektiv är urskiljningsbart i förhörsprotokoll. För att
svara på frågan använde hon sig av språkvetenskapliga analysverktyg och undersökte sematiskt och dramaturgiskt vilket perspektiv det är som finns i protokollet.
Resultatet av studien säger att det verkligen är den misstänktes perspektiv som återfinns i protokollen.
Harriet Jakobsson Öhrn (2005) undersöker i avhandlingen Berätta din sanning: En
förhörsledares projekt i förhör med misstänkt person polisförhörssituationen ur förhörsledarens perspektiv. Hon visar att man kan se två huvudmål hos denne: att formera en gemensam bild av händelsen i fråga och att hjälpa den misstänkte att gå vidare i livet. Dessa båda mål bildar en underförstådd bakgrund till vad förhörsledaren
gör.
Ulf Holmbergs (2004) avhandling Police interviews with victims and suspects of violent and sexual crimes: interviewees’ experiences and interview outcomes undersöker upplevelsen och resultaten av polisförhör av personer misstänkta för och offer för
vålds- och sexualbrott baserat på två olika förhörsstilar, en dominant stil och en human stil. Resultaten visar att en dominant förhörsstil var kopplat till en hög grad av
förnekanden hos den misstänkte medan den humana förhörsstilen var kopplat till erkännanden. Holmberg sätter också den humana förhörsstilen i relation till den juridiska inriktningen som kallas Terapeutisk Juridik (Therapeutic Jurisprudence på engelska) och som betonar synsättet att brottsutredningen också ska använda sig av samhällsvetenskaplig kunskap för att förbättra välbefinnandet hos de som blir föremål för
den. Han hävdar att en dominant förhörsstil hindrar den förhörde att återskapa hela
kontexten av en händelse vilket skulle ha kunnat underlätta minnet.
Ett tidigt svenskt arbete inom polisförhör var Polisförhöret som kommunikationssituation av Linda Jönsson (1988). Jönsson undersöker hur poliser tolkar och sållar informationen som den förhörde ger. I avhandlingen uppskattas att endast ungefär hälften
av informationen i ett förhörsprotokoll kommer från den förhörde, resten har sitt ursprung i förhörsledaren. Per Linell och Linda Jönsson (1991) har också undersökt vilka perspektiv det är som framträder i polisförhöret. I kontrast till Almström Persson
(2009) ovan visar de att det är en stor skillnad mellan vad de misstänkta har berättat
och vad som återfinns i förhörsprotokollet. När de misstänkta i studien erkände brot37
tet ägnade dessa det mesta av tiden till att prata om sina skamkänslor, om bakgrunden
till brottet och sin egen sociala situation. I protokollet var däremot fokus på de tekniska detaljerna i brottet och känslouttryck i språket hade också omvandlats till mer neutrala.
Förhör med barn och ungdomar
I några studier har författarna tittat på polisförhör med personer som har speciella
svårigheter med förhörssituationen eller med att förmedla sina upplevelser, som till
exempel barn eller personer med funktionsnedsättning.
I avhandlingen Children as Eyewitnesses: memory recall and face recognition har
Gunilla Fredin (2011) låtit barn och vuxna titta på videoinspelningar av händelser och
efter en tid intervjuat dem om sina minnen eller genomfört en vittneskonfrontation
med dem. Resultaten av avhandlingen visar att om frågorna ställs på rätt sätt så kan
barn vara lika goda vittnen som vuxna, men i vittneskonfrontationer där gärningsmannen saknas (som exempelvis när fel person har blivit misstänkt) ökar risken för
felaktiga identifieringar.
Frågan om hur mycket barnvittnen påverkas av att diskutera sina minnen med andra personer tas upp i en avhandling av Emma Roos av Hjelmsäter (2010) med titel Children’s memory reports: The effect of co-witness influence. I avhandlingen har
Roos av Hjelmsäter låtit barn bevittna händelser och senare intervjuat dem om sina minnen. Andra personer (barn och vuxna) som också bevittnat händelsen har sedan på olika sätt försökt att påverka studiedeltagarna med felaktig information, antingen genom att lägga till falska detaljer eller genom att förneka korrekta minnen.
Resultaten visar att barn är känsliga för felaktig information, både genom att felaktigt
utelämna och att lägga till.
Ann-Christin Cederborg och Clara Gumpert (2010) intervjuade i The challenge of assesing credibility when children with intellectual disabilities are alleged victims of
abuse bland annat poliser om hur man ser på förhör med barn som har utvecklingsstörning. Intervjuerna visar att man var medveten om att gängse procedurer kan hindra barn med utvecklingsstörning från att bli förhörda på ett rättvist sätt, men att man
inte på grund av detta avviker från praxis. Tidigare har visats i Repetition of contaminating question types when children and youths with intellectual disabilities are interviewed av Cederborg med flera (2009) att förhör med barn med utvecklingsstörning kan vara problematiskt eftersom ett upprepande av en fråga ofta leder till ändrade svar.
Vittnesmål från barn som har utsatts för sexuella övergrepp är i fokus för Lina
Leanders avhandling What sexually abused children remember and report: Minding
the gap (Leander, 2007). Hon använde väldokumenterade händelser såsom sexuel38
la trakasserier som kan följas i loggar från chattsidor på Internet och jämförde med
vad barnen sedan berättade i polisförhör. Slutsatsen är att även om berättelserna som
barnen återgav hade en hög grad av tillförlitlighet, uteslöts många detaljer av händelserna. En trolig orsak till barnens ovilja att berätta kan vara skamkänslor kopplade
till händelsen. Hur förhörsstilen påverkar barns återgivning av sexuella trakasserier
har också undersökts i Children’s report of a verbal sexual abuse: Effects of police
officer’s interviewing style av Leander, Granhag och Christianson (2009). Slutsatsen
i arbetet är att det finns ett starkare samband mellan specifika frågor och fylliga återgivningar än mellan öppna frågor och fylliga återgivningar.
I sin avhandling Interviewing child witnesses gjorde Anneli Larsson (2005) experiment på barnvittnen genom att förhöra barn om antingen bevittnade eller egenpåhittade berättelser. Slutsatsen i avhandlingen är att kognitiv intervju gav mer korrekt information än strukturerad intervju, både en kortare och en längre tid efter en händelse.
Kognitiv intervju av en bevittnad händelse gav också mer information jämfört med
en påhittad händelse.
Cederborg med flera (2000) undersöker i studien Investigative interviews of child witnesses in Sweden vilken typ av frågor som svenska förhörsledare använde vid förhör
av barnvittnen. De kommer fram till att över hälften av frågorna som förhörsledarna
ställde till barnen var formulerade på ett sätt som antingen gav svarsalternativ eller
var på något sätt suggestiva. Enbart sex procent av frågorna var öppna.
Andra publikationer
I Minnas eller inte minnas: om polisförhöret som en institutionaliserad ram för minnandet diskuterar Per Linell, Harriet Jakobsson Öhrn och Linda Jönsson (2011) polisförhöret ur ett minnespsykologiskt perspektiv. De ger exempel på hur en berättelse
byggs upp av den förhörde när det finns psykologiska hinder för minnandet, som att
denne till exempel inte kan eller vill minnas, eller inte vill erkänna att man faktiskt
minns. Även om det är den förhörde som minns händelsen bidrar båda parterna (förhörsledare och förhörd) till att bygga denna berättelse.
I antologin Handbok i Rättspsykologi av Pär Anders Granhag och Sven Å
Christianson (red. 2008) finns flera kapitel med relevans för vittnesmål och förhör. Flera av forskarna ovan har också bidragit med kapitel till antologin, som är en
bred sammanfattning av var forskningen står i ämnet rättspsykologi. I boken diskuteras också närliggande ämnen som grundläggande minnespsykologi, psykopatologi, gärningsmannaprofilering och viktimologi. Christian Diesen diskuterar i ett kapitel begreppet Terapeutisk Juridik. Han tar bland annat upp polisförhörets terapeutiska funktion i samband med detta (se även stycket ovan om Holmberg, 2004). Boken
Avancerad Förhörs- och Intervjumetodik (Christianson, Engelberg och Holmberg,
2006) tar upp förhörssituationen ur ett psykologiskt perspektiv. Författarna går ige39
nom funktionerna i människans minnessystem, vilka insikter som denna kunskap kan
ge för en förhörsledare och vad som speciellt är viktigt i förhör med barn, traumatiserade personer eller människor med psykiska funktionshinder. Den kognitiva intervjumetodiken har ett eget kapitel. Även i Polispsykologi (Christianson och Granhag, red
2004) ingår kapitel om vittnesmål och förhör, men både denna bok och Avancerad
Förhörs- och Intervjumetodik kan idag i stort ersättas med Handbok i Rättspsykologi
när det gäller området brottsutredning.
Ulf Holmberg och Ola Kronkvist (2008) kritiserar i bokkapitlet Interviewing suspects
den så kallade Reid-tekniken för polisförhör. De går igenom råd från olika engelskspråkiga förhörsmanualer och relaterar dessa till mänskliga rättigheter, förhörsmetodologisk forskning och intervjuarens beteende. De diskuterar också skiftet från ”interrogation” till ”investigative interviewing”.
Intervjuer av barn skriver Ann-Christin Cederborg (2000) om i boken Barnintervjuer.
Den är en praktiskt inriktad handledning för hur förhör med barn bör utföras, baserat
på forskning och teorier om barn och psykisk utveckling och även till stora delar på
författarens egna erfarenheter av att arbeta med barn.
Ett tidigt försök att systematisera vittnespsykologin hittar man i Arne Trankells
Vittnespsykologins arbetsmetoder från 1963. Trankell börjar i grunderna för den
mänskliga uppfattningsförmågan och minnet, från det fortsätter han med hur en vittnespsykologi samlar och analyserar sina data och avslutar med att beskriva hur ett
vittnespsykologiskt utlåtande genomförs.
På senare tid har det publicerats verk som bygger på Trankells tradition. Svensk vittnespsykologi av Nils Wiklund och Ulla Sjöström (red. 2004) innehåller förutom
forskningsresultat i ämnet också en del exempel och rättsfall från svenska rättsväsendet. Flera av dessa är exempel på hur de anser att vittnesutsagor inte ska hanteras, såsom turerna kring Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson och fall där barn
har påverkats av förhörsledaren till att berätta om övergrepp som barnet egentligen
själv säger sig inte tro ha hänt.
40
Referenser
Agevall, L. & Jenner, H. (red.) (2006). Bilder av polisarbete : samhällsuppdrag, dilemman och kunskapskrav. Växjö: Växjö university press.
Ahola, A. S. (2010). Justice needs a blindfold : effects of defendants’ gender and attractiveness on judicial evaluation. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Almström Persson, G. (2009). Perspektiv i polisprotokoll. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Andersson, S. (2003). Ordnande praktiker : en studie av status, homosocialitet och
maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer. Diss. Stockholms universitet,
Sverige.
Ask, K. (2006). Criminal investigation : motivation, emotion and cognition in the
processing of evidence. Diss: Göteborgs universitet, Sverige.
Ask, K., Rebelius, A. & Granhag, P. A. (2008). The ’elasticity’ of criminal evidence
: a moderator of investigator bias. Applied cognitive psychology, vol. 22: 9, ss. 12451259.
Ask, K., Granhag, P. A. & Rebelius, A. (2011). Investigators under influence : how
social norms activate goal-directed processing of criminal evidence. Applied cognitive psychology, vol. 25: 4, ss. 548-553.
Ask, K. & Landström, S. (2010). Why emotions matter : expectancy violation and affective response mediate the emotional victim effect. Law and human behavior, vol.
34: 5, ss. 392-401.
Ask, S. & Byrman, G. (2009). Polisstudenters avrapportering : perspektiv och verbval i förhör. (Elektronisk) HumaNetten, nummer 24, ss. 2-12. Tillgänglig: < http://lnu.
se/polopoly_fs/1.31934!nummer24.pdf > (2012-01-03).
Bergman, K. (1990). Poliser : mellan klassförtryck och brottsbekämpning. Diss.
Göteborgs universitet, Sverige.
Bergman, B. (2008). Att omskapa sin professionella identitet. Lic.-avh. Stockholms
universitet, Sverige.
Björk, M. (2006). Ordningsmakten i stadens periferi : en studie av polisiära gänginsatser i Göteborg, 2004-2005. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion.
Björk, M. (2009). Gängbekämpning : om polisinsatser mot organiserad brottslighet.
Malmö: Gleerup.
41
Björk, M. (2010). Fighting cynicism : some reflections on self-motivation in police
work. I Stojkovic, S., Klofas, J. & Kalinich, D. B. (red.). The administration and management of criminal justice organizations : a book of readings. Long Grove, Ill.:
Waveland Press.
Björk, M. (2011). Känslokontroll i kritiska situationer : mikrosociologiska perspektiv
på modernt polisarbete. I Larsson, B. & Engdalh, O. (red.). Social kontroll : övervakning, disciplinering och självreglering. Malmö: Liber.
Björk, M. & Peterson, A. (red.) (2002). Vid politikens yttersta gräns : perspektiv på
EU-toppmötet i Göteborg 2001. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion.
Björk, M. & Peterson, A. (red.) (2006). Policing contentious politics in Sweden and
Denmark. Maastricht: Shaker.
Borglund, E. (2006). A predictive model for attaining quality in recordkeeping. Lic.avh. Mittuniversitetet, Sverige.
Boucht, J. (2011). Polisiär våldsanvändning : en straff- och offentligrättslig undersökning. Diss. Uppsala universitet, Sverige.
Bäck, T. (2010). Från student till yrkesverksam polis : mental träning i polisutbildningen och polisyrket : polisstudenters och yrkesverksamma polisers upplevda kompetens i mental träning. Lic.-avh. Umeå universitet, Sverige.
Carlström, A.K. (1999). På spaning i Stockholm : en etnologisk studie av polisarbete.
Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Cederborg, A-C. (2000). Barnintervjuer. Falköping: Liber.
Cederborg, A-C., Danielsson, H., La Rooy, D. & Lamb, M. E. (2009). Repetition of
contaminating question types when children and youths with intellectual disabilities
are interviewed. Journal of intellectual disability research, vol. 53: 5, ss. 440-449.
Cederborg, A-C. & Gumpert, C. H. (2010). The challenge of assessing credibility
when children with intellectual disabilities are alleged victims of abuse. Scandinavian
journal of disability research, vol. 12: 2, ss. 125-140.
Cederborg, A-C., Orbach, Y., Sternberg, K. J. & Lamb. M. (2000). Investigative interviews of child witnesses in Sweden. Child abuse and neglect, vol. 24: 10, ss. 13551361.
Cedermark Hedberg, G. (1985). Kvinnor och män i polisutbildning : polissystemets reaktioner på en ökad andel kvinnor i polisyrket. Diss. Stockholms universitet,
Sverige.
42
Christianson, S-Å., Engelberg, E. & Holmberg, U. (1998). Avancerad förhörs- och
intervjumetodik. Stockholm: Natur och kultur.
Christianson, S-Å. & Granhag, P. A. (red.) (2004). Polispsykologi. Stockholm: Natur
och kultur.
Dahlgren, J. (2007). Kvinnor i polistjänst : Föreningen Kamraterna, Svenska polisförbundet och kvinnors inträde i polisyrket 1957-1971. Diss. Umeå universitet,
Sverige.
Ekenvall, B. (2008). En oförvitlig polis? : studier i polisetik. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Ekman, G. (1999). Från text till batong : om poliser, busar och svennar. Diss.
Handelshögskolan, Sverige.
Eliasson, U. (2005). Övervakning i försvarets intresse : säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945. Diss. Stockholms universitet,
Sverige.
Flyghed, J. (1992). Rättsstat i kris : spioneri och sabotage i Sverige under andra
världskriget. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Flyghed, J. (red.) (2000). Brottsbekämpning : mellan effektivitet och integritet : kriminologiska perspektiv på polismetoder och personlig integritet. Lund:
Studentlitteratur.
Fredin, G. (2011). Children as eyewitnesses : memory recall and face recognition.
Diss. Lunds universitet, Sverige.
Furuhagen, B. (2004). Ordning på stan : polisen i Stockholm 1848-1917. Eslöv: B.
Östlings bokförlag Symposion.
Furuhagen, B. (2009). Från fjärdingsman till närpolis : en kortfattad svensk polishistoria. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2009:2).
Ghazinour, M., Lauritz, L.E., du Preez, E., Cassimjee, N. & Richter, J. (2010). An investigation of mental health and personality in Swedish police trainees upon entry to
the police academy. Journal of police and criminal psychology, vol. 25: 1, ss. 34-42.
Granér, R. (2004). Patrullerande polisers yrkeskultur. Diss. Lunds universitet,
Sverige.
Granér, R. & Larsson, P. (red.) (2008). Policing in Scandinavia : proceedings from
the conference on police research in Växjö, august 2007. Växjö: Växjö universitet.
(Växjö university studies in policing : 2008:5).
43
Granér, R., Skoglund, P. & Mikkonen, M. (2011). Anmälningar mot poliser : en kartläggning.Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnæus university studies in policing : 2011:1).
Granhag, P. A. & Christianson, S. Å. (red.) (2008). Handbok i rättspsykologi.
Stockholm: Liber.
Granström, K. (red.) (2002). Göteborgskravallerna : identitetsskapande och attitydförändringar genom deltagande i fredliga demonstrationer och våldsamma upplopp.
Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar. (Rapport : 187).
Granström, K., Guvå, G., Hylander, I. & Rosander, M. (2005). Reclaim the streets
: en analys av strategiska händelser i samband med olovliga gatumanifestationer.
Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 52).
Granström, K. (red.) (2010). Demonstrationer och sporthändelser : en bok om poliser, demonstranter, idrottssupportrar, kravaller och folkfest. Lund: Studentlitteratur.
Green, A. (2009). Fotboll och huliganism : utveckling, problem och åtgärdsarbete i
England och Skandinavien. Stockholm: Stockholms universitet. (Rapport 2009:2).
Guvå, G. (2008). Polisens riskbedömning och dess konsekvenser i samband med demonstrationer : en analys av Salemdemonstrationer och några europeiska masshändelser. Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 59).
Hallin, P-O., Jashari, A., Listerborn, C. & Popoola, M. (2010). Det är inte stenarna
som gör ont : röster från Herrgården, Rosengård : om konflikter och erkännande.
Malmö: Malmö högskola. (Malmö publikationer i urbana studier : 5).
Hallin, P-O., Jashari, A., Listerborn, C. & Popoola, M. (2011). Varför kastar de sten?
: om konflikter och erkännande. (Elektronisk) Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Tillgänglig: < https://www.msb.se/Upload/Kunskapsbank/
Forskningsrapporter/Slutrapporter/Slutrapport%20Popul%C3%A4r_%20
Varf%C3%B6r%20kastar%20de%20sten_.pdf > (2012-01-12).
Hartwig, M. (2005). Interrogating to detect deceptions and truth : effects of strategic
use of evidence. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet.
Hartwig, M., Ganhag, P.A., Strömwall, L.A., Wolf, A., Vrij, A. & Roos af Hjelmsäter,
E. (2011). Detecting deception in suspects : verbal cues as a function of interview
strategy. Psychology, crime and law, vol. 17: 7, ss. 643-656.
Hau, S. (2008). Communication as the most important police strategy at the Football
World Cup Final 2006. Linköping: Linköpings universitet. (FOG-rapport nr 61).
Helmius, I. (2000). Polisens rättsliga befogenheter vid spaning. Diss. Uppsala universitet, Sverige.
44
Hjort, M. (2004). ”Nationens livsfråga” : propaganda och upplysning i försvarets
tjänst 1944-1963. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Holgersson, S. (2001). IT-system och filtrering av verksamhetskunskap : kvalitetsproblem vid analyser och beslutsfattande som bygger på uppgifter hämtade från polisens IT-system. Lic.-avh. Linköpings universitet, Sverige.
Holgersson, S. (2005). Yrke : polis : yrkeskunskap, motivation, IT-system och andra
förutsättningar för polisarbete. Diss. Linköpings universitet, Sverige.
Holgersson, S. (2008). Dialogpolis : erfarenheter, iakttagelser och möjligheter 20022007. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:2).
Holgersson, S. & Knutsson, J. (2008). Individuella arbetsprestationer i uniformerat
polisarbete. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:3).
Holgersson, S. (2008). Spelar skillnader i arbetsprestation mellan poliser någon egentlig roll? Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing :
2008:6).
Holmberg, U. (2004). Police interviews with victims and suspects of violent and sexual crimes : interviewees’ experiences and interview outcomes. Diss. Stockholms
universitet, Sverige.
Holmberg, U. & Kronkvist, O. (2008). Interviewing suspects. I Davies, G., Hollin, C.
R. & Bull, R. (red.). Forensic psychology. Chichester: Wiley.
Hydén, S. & Lundberg, A. (2004). Inre utlänningskontroll i polisarbete : mellan
rättsstatsideal och effektivitet i Schengens Sverige. Diss. Linköpings universitet,
Sverige.
Hydén, S. & Ljungberg, C. (2009). Legitimitetssträvanden i svensk polisutbildning. I
Fransson, O. & Jonnergård, K. (red.). Kunskapsbehov och nya kompetenser : professioner i förhandling. Stockholm: Santérus Academic Press.
Hydén, S. (2010). Brottsoffer i rättsprocessen : har utländsk bakgrund betydelse?
Malmö: Malmö universitet. (Current themes in IMER research : 10).
Ivarsson Westerberg, A. (2004). Papperspolisen : den ökande administrationen i moderna organisationer. Diss. Handelshögskolan, Sverige.
Jakobsson Öhrn, H. (2005). Berätta din sanning : en förhörsledares projekt i förhör
med misstänkt person. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
45
Jaschke, H-G., Bjørgo, T., del Barrio Romero, F., Kwanten, C., Mawby, R. &
Pagon, M. (2007). Perspectives of police science in Europe : final report. Bramshill:
European Police College (CEPOL). Tillgänglig: < http://www.cepol.europa.eu/
fileadmin/website/Research_Science/PGEAPS_Final_Report.pdf > (2011-09-07).
Jönsson, L. (1988). Polisförhöret som kommunikationssituation. Diss. Linköpings
universitet, Sverige.
Karlsson, I. (2005). Memories of traumatic events among Swedish police officers.
Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Karp, S. & Stenmark, H. (2008). Att lära till polis : traditioner och förnyelse inom
utbildning och yrkesliv. I Granér, R. & Larsson P. (red.). Policing in Scandinavia.
Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:5).
Karp, S. & Stenmark, H. (2010). Learning to be a police officer : tradition and change
in the training and professional lives of police officers. Police practice and research,
vol. 12: 1, ss. 4-15.
Kassman, A. (1998). Polisen och narkotikaproblemet : från nationella aktioner mot
narkotikaprofitörer till lokala insatser för att störa missbruket. Diss. Stockholms universitet, Sverige. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. (Stockholm studies
in sociology : N.S. : 6).
Knutsson, J. (1984). Polisen och brottspreventionen. Diss, Stockholms universitet,
Sverige.
Knutsson, J. & Madensen, T. (red.) (2010). Att förebygga våld i folksamling.
Stockholm: Rikspolisstyrelsen. (Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion rapport :
2010:1).
Knutsson, J. (2010). Den myndighetsanknutna polisforskningen i Sverige : en kommenterad bibliografi. Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnaeus university studies in policing : 2010:2).
Kuhns, J. B. & Knutsson J. (red.) (2010). Police use of force. Santa Barbara,
California: Praeger.
Langkjaer, J. (2011). Övervakning för rikets säkerhet : svensk säkerhetspolisiär
övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922. Diss.
Stockholms universitet, Sverige.
Larsson, A. (2005). Interviewing child witnesses. Diss. Göteborgs universitet,
Sverige.
46
Lauritz, L. E. (2009). Spirande polisidentiteter : en studie av polisstudenters och nya
polisers professionella identitet. Diss. Umeå universitet, Sverige.
Leander, L. (2007). What sexually abused children remember and report : minding
the gap. Diss. Göteborgs universitet, Sverige.
Leander, L., Granhag, P. A., & Chrstianson, S. Å. (2009). Children’s report of a verbal sexual abuse : effects of police officer’s interviewing style. Psychiatry, psychology and law, vol. 16: 3, ss. 340-354.
Lernestedt, C. & Tham, H. (red.) (2011). Brottsoffret och kriminalpolitiken.
Stockholm: Norstedts juridik.
Linell, P., Jakobsson Öhrn, H. & Jönsson, L. (2011). Minnas eller inte minnas : om
polisförhöret som en institutionaliserad ram för minnandet. I Säljö, R. (red.). Lärande
och minnande som social praktik. Stockholm: Nordstedt.
Linell, P. & Jönsson, L. (1991). Suspect stories : on perspective-setting in an asymmetrical situation. I Marková, I. & Foppa, K. (red.). Asymmetries in dialogue.
Hemmel Hempstead: Harvester Wheatsheaf.
Lindgren, M. (2004). Brottsoffer i rättsprocessen : om ideala brottsoffer och goda
myndigheter. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Lindholm, T. (2008). Who can judge the accuracy of eyewitness statements? : a comparison of professionals and lay-persons. Applied cognitive psychology, vol. 22: 9, ss.
1301-1314.
Lindström, P. (2011). Fler poliser : färre brott? Växjö: Linnéuniversitetet. (Linnæus
university studies in policing : 2011:2).
Lindström, P. (2006). Polisiär nolltolerans: flipp eller flopp? Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab, vol. 93: 1, ss. 15-36.
Lundberg, M. (1998). Kvinnomisshandel som polisärende : att definiera och utdefiniera. Lic.-avh. Lunds universitet, Sverige.
Lundberg, M. (2001). Vilja med förhinder : polisers samtal om kvinnomisshandel.
Diss. Lunds universitet, Sverige. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion.
Lundin, J. & Nuldén, U. (2007). Talking about tools : investigating learning at work
in police practice. Journal of workplace learning, vol. 19: 4, ss. 222 – 239.
47
Lundälv, J. (2009). Polisbilen som aldrig kom fram : 11-års nationell
personskadestudie med skadeatlas : skadehändelser med polisfordon i svensk
vägtrafik. (Elektronisk). Umeå: Umeå universitet. Tillgänglig: < http://
lundalvtrafficmedicine.dinstudio.se/files/POLISBILENSOMALRIGKOMFRAM.
pdf > (2012-01-12).
Lundälv. J. (2010). Polisaspiranten som ville träna : aspiranters förarattityder
till polisbilskörning och risktagande inom polisens förarutbildning : en
attitydundersökning 2008-2010. Umeå: Umeå universitet. Tillgänglig: < http://
lundalvtrafficmedicine.dinstudio.se/files/Rapporten9november2010.pdf > (2012-0112).
Madensen, T. D. & Knutsson, J. (red.) (2011). Preventing crowd violence. Boulder, Colorado: Lynne Rienner Publishers.
Norée, A. (2000). Laga befogenhet : polisens rätt att använda våld. Diss. Stockholms
universitet, Sverige.
Norée, A. (2004). Polisers rätt att skjuta. Stockholm: Norstedts juridik.
Norée, A. (2008). Polisers rätt till våld. Stockholm: Norstedts juridik.
Norée, A. (2011). Polismål : när poliser är de misstänkta. Stockholm: Norstedts juridik.
Nuldén, U. & Borglund, E. (2006). Bits and pieces of information in police practice. I
Proceedings of 29th information systems research seminar in Scandinavia (IRIS 29),
12-15 augusti, Helsingör.
Nygren, M. & Karp, S. (2010). Stress and stress management in policing : a crosssectional analysis of the literature in the field. (Elektronisk). IPES Working Paper
June, no 21, 2010. Tillgänglig: < http://www.ipes.info/WPS/WPS_No_21.pdf >
(2012-01-13).
Nyzell, S. (2010). ”Striden ägde rum i Malmö” : Möllevångskravallerna 1926 : en
studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige. Diss. Lunds universitet, Sverige.
Malmö: Malmö university press.
Oskarsson, M. (2005). Lag eller ordning? : polisens hantering av EU-toppmötet i
Göteborg 2001. Diss. Stockholms universitet, Sverige.
Palm, G. & Skogersson, R. (2008). Hjältar, blåljus och säkerhet : konstruktionen av
polisen i nyhetsmedierna. Växjö: Växjö universitet. (Växjö university studies in policing : 2008:1).
Peterson, A. (2006). Policing contentious politics at transnational summits : Darth
48
Vader or the Keystone cops? I Della Porta, D., Peterson, A. & Reiter, H. (red.). The
policing of transnational protest. Aldershot: Ashgate.
Peterson, A. (2008). Who ‘owns’ the streets? : ritual performances of respect and authority in interactions between young men and police officers. Journal of scandinavian studies in criminology and crime prevention, vol. 9: 2, ss. 97-118.
Peterson, A. (2010). From Great Britain to Sweden : the import of reassurance policing : local police offices in Metropolitan Stockholm. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention, vol. 11: 1, ss. 25-45.
Petersson, O. (2008). Den polisiära lämplighetslogiken : en text angående de normer
som genomsyrar polisiärt vardagsarbete. I Jonnergård, K., Funck, E. K. & Wolmesjö,
M. (red.). När den professionella autonomin blir till ett problem. Växjö: Växjö university press.
Petersson, O. (2011a). De föreskriftspräglade yrkena polis och socionom. I Olofsson,
G. & Petersson, O. (red.). Med sikte på profession : akademiska yrkesutbildningar
vid ett nytt universitet. Lund: Ariadne.
Petersson, O. (2011b). Polisutbildningen. I Olofsson, G. & Petersson, O. (red.). Med
sikte på profession : akademiska yrkesutbildningar vid ett nytt universitet. Lund:
Ariadne.
Pettersson, T. (2005). Polisingripande vid eget bruk av narkotika : särbehandlas
personer med utländsk bakgrund? Stockholm: Stockholms universitet. (Rapport :
2005:2).
Pettersson, T. (Under publicering). Polis och ungdomar i förorten. I Pettersson, L. &
Pettersson, T. (red.). Kontrollens variationer. Lund: Studentlitteratur. du Preez, E., Cassimjee, N., Lautitz, L. E., Ghazinour, M. & Richter, J. (2011).
Personality and mental health : an investigation of south african police trainees.
Psychological reports, vol. 108: 1, ss. 301-316.
Roos av Hjelmsäter, E. (2010). Children’s memory reports : the effect of co-witness
influence. Diss. Göteborgs universitet, Sverige.
Sarnecki, J. (2004). Kunskapsbaserad brottsprevention : teoretiska utgångspunkter
för brottförebyggande arbete i Stockholms stad. Stockholm: Stockholms stad.
Sarwar, F. (2011). Eyewitness testimonies : the memory and meta-memory effects of
retellings and discussions with non-witnesses. Diss. Lunds universitet, Sverige.
Sehlin, S. (2009). Förebygger medling återfall i brott bland unga gärningsmän : en
49
återfallsstudie av medlingsverksamheterna i Hudiksvall & Örnsköldsvik. Lic.-avh.
Umeå universitet, Sverige.
Skrinjar, M. (2005). Bilder av och åtgärder mot narkotika(miss)brukare : en reflexiv
studie. Lic.-avh. Stockholm: Stockholms universitet, Sverige. (Rapport 2005:1).
SOU 1995:60. Kvinnofrid : slutbetänkande : [huvudbetänkande] (1995). Stockholm:
Fritzes. (Statens offentliga utredningar 1995:60).
Stenmark, H. (2005). Polisens organisationskultur : en explorativ studie. Diss. Umeå
universitet, Sverige.
Strömwall, L. & Granhag, P. A. (2003). How to detect deception? : arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. Psychology, crime and law, vol. 9: 1,
ss. 19-36.
Thiblin, I. (2011). Dödsfall vid polisingripande : riskfaktorer och rekommendationer.
Solna: Polishögskolan. (Polishögskolans serie i polisiärt arbete : 2011:1).
Trankell, A. (1963). Vittnespsykologins arbetsmetoder. Stockholm: Svenska utbildningsförlaget Liber AB.
Töllborg, D. (2010). Uppdraget : en utredning om illojal maktanvändning som misslyckades p.g.a. illojal maktanvändning. Göteborg: Gothenburg research institute.
(GRI-rapport : 2010:4).
Vrij, A., Granhag, P.A., Mann, S. & Leal, S. (2011). Outsmarting the liars : toward a
cognitive lie detection approach. Current directions in psychological science, vol. 20:
1, ss. 28-32.
Wahlström, M. & Oskarsson, M. (2006). Negotiating political protest in Gothenburg
and Copenhagen. I Della Porta, D., Peterson, A. & Reiter, H. (red.). The policing of
transnational protest. Aldershot: Ashgate.
Wahlström, M. (2007). Forestalling violence : police knowledge of interaction with
political activists. Mobilization : an international quarterly, vol. 12: 4, ss. 389-402.
Wahlström, M. (2011). The making of protest and protest policing : negotiation,
knowledge, space, and narrative. Diss. Göteborgs universitet, Sverige.
Wiklund, N. & Sjöström, U. (red.) (2004). Svensk vittnespsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Wikström, P-O. H., Dolmén, L. & Fermefors, E. (1997). Att förebygga oordning
50
och öka tryggheten i stadskärnan : en utvärdering av Eskilstuna-projektet. Solna:
Polishögskolan.
Åberg, B. (2001). Samarbete på könsblandade arbetsplatser : en könsteoretisk analys av arbetsdelning mellan kvinnor och män i två yrken : akutsjuksköterskor och
ordningspoliser. Diss. Örebro universitet, Sverige.
Åse, C. (2000). Makten att se : om kropp och kvinnlighet i lagens namn. Diss.
Stockholms universitet, Sverige.
Österlind, M. & Haake, U. (2010). The leadership discourse amongst female police
leaders in Sweden. Advancing women in leadership, vol. 30: 16, ss. 1-24.
51
Personregister
A
Agevall, Lena 12
Ahola, Angela 34
Almström Persson, Gunilla 37
Andersson, Susanne 13, 18
Ask, Karl 35
Ask, Sofia 11
B
Bergman, Bengt 12
Bergman, Kjell 20
Björk, Micael 11, 27, 28, 29, 35
Borglund, Erik 12, 18
Boucht, Johan 31
Byrman, Gunilla 11
Bäck, Thomas 10
C
Carlström, Ann Kristin 14
Cederborg, Ann-Christin 38, 39, 40
Cedermark Hedberg, Gunilla 17
Christianson, Sven Åke 39, 40
D
Dahlgren, Johanna 17
Diesen, Christian 39
52
Dolmén, Lars 23
E
Ekenvall, Börje 15
Ekman, Gunnar 13
Eliasson, Ulf 20
Engelberg, Elisabeth 39
Eriksson, Katarina 30
F
Fermefors, Emma 23
Flyghed, Janne 31, 33
Fredin, Gunilla 38
Furuhagen, Björn 20
G
Ghazinour, Mehdi 10
Granér, Rolf 13, 14, 21
Granhag, Pär Anders 35, 36, 39, 40
Granström, Kjell 26, 27, 33
Green, Anders 26
Gumpert, Clara 38
Guvå, Gunilla 26, 27
H
Haake, Ulrika 16
Hallin, Per-Olof 29
Hartwig, Maria 36
Hau, Stephan 26, 27
53
Helmius, Ingrid 31
Hjort, Magnus 20
Holgersson, Stefan 12, 19, 25, 26
Holmberg, Ulf 37, 39, 40
Hradilova Selin, Klara 21
Hydén, Sophie 11, 14, 15
Hylander, Ingrid 26
I
Ivarsson Westerberg, Anders 18
J
Jakobsson Öhrn, Harriet 37, 39
Jashari, Alban 29
Jenner, Håkan 12
Jönsson, Linda 37, 39
K
Karlsson, Ingmar 16
Karp, Staffan 10, 16
Kassman, Anders 23
Knutsson, Johannes 12, 22, 23, 32
Kronkvist, Ola 40
L
Landström, Sara 35
Langkjaer, Jenny 19
Larsson, Anneli 39
Larsson, Paul 21
54
Lauritz, Lars Erik 10, 11
Leander, Lina 38
Lernestedt, Claes 21
Lindgren, Magnus 15
Lindholm, Torun 35
Lindström, Peter 22, 23
Linell, Per 37, 39
Listerborn, Carina 29
Ljungberg, Caroline 11
Lundberg, Anna 15
Lundberg, Magnus 30
Lundin, Johan 12, 18
Lundälv, Jörgen 31, 32
M
Mikkonen, Maria 14
N
Norée, Annika 14, 31
Nuldén, Urban 12, 18
Nygren, Mikael 16
Nyzell, Stefan 19
Näslund, Johan 26
O
Oskarsson, Mikael 27, 28
P
Palm, Göran 19
55
Peterson, Abby 25, 27, 28
Petersson, Otto 21
Pettersson, Tove 15, 28
Popoola, Margareta 29
du Preez, Elisabeth 10
R
Rebelius, Anna 35
Richter, Jörg 10
Roos av Hjelmsäter, Emma 38
Rosander, Michael 26
S
Sahlin, Ingrid 21
Sarnecki, Jerzy 24
Sarwar, Fahran 36
Sehlin, Staffan 23
Sjöström, Ulla 40
Skogersson, Renée 19
Skoglund, Peter 14
Skrinjar, Monica 25
Stenmark, Henric 10, 13
Strömwall, Leif 36
T
Tham, Henrik 21
Thiblin, Ingemar 32
Trankell, Arne 40
56
Töllborg, Dennis 30
V
Wahlström, Mattias 26, 27, 28
Westlund, Olle 21
Wiklund, Nils 40
Wikström, Per-Olof 23
Vrij, Aldert 36
Å
Åberg, Berit 17
Åse, Cecilia 17
Ö
Österlind, Malin 16
57
Polishögskolan
Sörentorp
170 82 SOLNA
ISSN 1654-8760