TEMA: Språkbad - University of Vaasa
Enheten för nordiska språk | Mars 2013 NORDISTEN TEMA: Språkbad Nordisten, marts 2013 Tidsskrift for studerende og ansatte ved enheden for nordiske sprog ved Vasa universitet samt samarbejdspartnere og interesserede. Redaktion Kim Sandvad West Korrektur Maria Kvist Adresse Vasa universitet Filosofiska fakulteten Nordiska språk PB 700 65101 Vasa Henvendelser angående Nordisten [email protected] Innehåll Forårsfiilis ............................................... 3 TEMA: Språkbad Siv Björklund ................................................ 4 Mari Bergroth ................................................ 7 Liisa Suomela ................................................. 9 Camilla Rosvall .............................................. 10 Jenni-Mari Myllyniemi & Suvi Niemelä ....... 12 Johanna Latvala .............................................. 14 Diane J. Tedick ............................................... 15 Svetlana Belova ............................................... 20 Bruno Boddaert ............................................ 22 Stéphanie Chéron ......................................... 23 Minna Pärkkä ................................................. 24 Sprogbad i Danmark .................................... 27 Mannen med minnet ............................ 28 Studentporträtt: Linn Wilhelmsson .... 30 Lärarproträtt: Kim Sandvad West ....... 32 Nýtt úr Føroyum ................................... 34 Nýtt frá Íslandi ....................................... 35 Mitt liv med en författare ...................... 36 Digt ......................................................... 38 Næste udgave udkommer 1. oktober 2013 under temaet retorik. Deadline: 15. september. Bagsiden: Nordisten søger redaktion ... 40 LEDARE Forårsfiilis Kim Sandvad West Redaktør Enheten för nordiska språk,Vasa universitet Selv om vinteren ser ud til at have svært ved at slippe taget i Vasa i år, så er der dog flere tegn på, at foråret er på vej; fuglene er begyndt at synge, solen stiger højere og højere over horisonten hver eneste dag, og på ethvert gadehjørne ser man mennesker stå med lukkede øjne, ansigtet løftet mod solen og med et saligt smil om munden. Vi klarede os igennem endnu en vinter, og vi kan snart bevæge os udenfor uden at pakke os ind i vanter, huer og halstørklæder først. Og netop solens vandring højere og højere op over horisonten er med til at give os ny energi. Forårsterminen kan virke lang og hård, og der er mange nye kurser, som skal gennemføres, der er eksamensopgaver, som skal skrives, der er pensum, som skal terpes. En af de mest kendte danske romaner hedder Det forsømte forår og handler netop om denne tid på året, hvor studenterne stresser for at nå at færdiggøre skolearbejdet, mens alting spirer op omkring dem – både i naturen, men også i studenterne selv. Og når skolen er forbi, er det sommer, og man indser, at foråret allerede er forbi. Som dansker må jeg indrømme, at jeg kan have lidt svært ved den finske vinter. Den er lang, den er kold, den er hård, men på mange måder er den også langt mere interessant end den danske vinter, som bare er grå, mørk og våd. Og allerede nu her i februar og marts kan man fra dag til dag mærke, hvordan dagene forlænges, og det bliver lysere og lysere hele tiden. Nok er der meget at lave her i forårsmånederne som både studerende, som forsker og som underviser ved universitetet, men engang imellem må man lade opgaver være opgaver og sørge for at komme ud i solen og lade batterierne op. Allerede nu her i marts kan man mærke, hvordan solen varmer i ansigtet, når man giver sig tid til at nyde dens stråler. Så hvis opgaveskrivningen engang imellem føles helt umulig, og inspirationen bare ikke vil komme, så giv dig selv en pause og gå en tur i den friske luft. Sørg for at fylde lungerne med frisk luft og få ilt til hjernen, og lad solen skinne på dit ansigt. Jeg tør næsten love dig, at energien og inspirationen kommer til dig i løbet af ganske kort tid. NORDISTEN 3 TEMA: Språkbad Tankar om forskning i allmänhet och om språkbad i synnerhet Siv Björklund Professor i svenska (svenskt språkbad) Enheten för nordiska språk, Vasa universitet När man första gången kliver in över tröskeln till universitetsvärlden är det svårt att föreställa sig vad som kommer att hända under de fem följande åren fram till den dag man blir utexaminerad med ett papper över magisterexamen i handen. Det är inte många som i början av sina studier målmedvetet går in för en akademisk karriär. Inte heller jag ägnade en tanke åt att en sådan framtid kunde vara möjlig när jag inledde mitt första studieår. Planen var då att jag skulle arbeta med språk ”ute i världen” när jag så småningom skulle bli klar. Studieåren gav en allt större insikt om vad det innebär att bedriva akademiska studier. Jag lärde mig så småningom den akademiska diskursen och utvecklade min förmåga att uttrycka mig vetenskapligt både muntligt och skriftligt. Tentläsningen förblev en pest och pina under alla studieår, men till min förvåning märkte jag att jag även under tentamenstillfällen kunde gripas av en verklig skrivklåda. När jag försökte hitta mitt eget sätt att klart och argumenterande föra fram allt det jag läst om i olika böcker försvann emellanåt både tid och rum. Den här härliga känslan som man inom kreativitetsforskningen benämner ”flow” är en känsla som jag fortsättningsvis njuter av när skrivinspirationen infinner sig. Jag tror att man till en viss nivå kan utvecklas till forskare genom skrivvana och -teknik, men att det är känslan av flow under skrivprocessen som leder till att man – som jag – efter tiotals år ännu drivs av en lust att skriva om sina resultat och kasta sig in i nya projekt. Att mitt forskningsområde till stor del består av språkbadsforskning var en slump men samtidigt ger mig forskningen faktiskt möjlighet att syssla med språk ”ute i världen” om än på ett helt annat sätt än jag tänkte mig som adertonåring. Språkbad som forskningstema Om språkbad brukar man ofta konstatera att det inte finns något annat utbildningsprogram i hela världen som man har studerat lika utförligt, inte ens vår traditionella utbildning har fått lika mycket uppmärksamhet. Kanadensiska forskare noterade i början på 2000-talet att det enbart i Canada har publicerats över 2000 vetenskapliga rapporter om språkbad sedan det inleddes i mitten på 1960-talet. Ändå påstår jag som språkbads-forskare att det finns mycket som är outforskat ännu och att den som vill skriva om språkbad med säkerhet kommer att hitta ett forskningstema som för forskningsområdet framåt. Det finns en mångfald av olika synvinklar som man kan anlägga på ett så brett område som språkbad. Dessutom innebär studier i språkbad oftast att man som forskare väljer en tematik som hör samman med lärande, språkutveckling eller -undervisning. Inom dessa områden är NORDISTEN 4 TEMA: Språkbad forskningstemat mycket starkt knutet till människan som forskningsobjekt. Själv tycker jag att människan är det mest fascinerande forskningsobjekt man kan ha, men samtidigt ett av de mest föränderliga, mång-fasetterade och svårtolkade objekt man kan välja att studera. Det går inte att förvänta sig att man som i naturvetenskapliga test ska få samma resultat om man upprepar samma experiment med samma variabler som tidigare. Samtidigt som ett sådant mål är ouppnåeligt för språkbad ger det å andra sidan en rad av oändliga möjligheter att undersöka vilka resultat man får under olika tider och förhållanden. Det är inte bara elever och lärare som är föränderliga vid olika materialinsamlingar utan även samhället är i ständig förändring. Olika samhällen och olika tidsperioder i samhället ger anledning till att se över vad som sker inne i ett språkbadsklassrum i t.ex. Estland och Finland eller i ett språkbadsklassrum i Canada på 1960-talet jämfört med 2010-talet och hur detta påverkar lärande och undervisning. Med människan som forskningsobjekt väljer språkbadsforskaren samtidigt ett forskningstema som milsvida skiljer sig från den stereotypa föreställningen om forskaren som sitter ensam i sin kammare med dörren stängd och näsan i böckerna vid skrivbordet. Språkbadsforskning innebär i allra högsta grad interaktion och dialog med andra människor. För forskaren gäller det att skapa en relation till de människor som ingår i studien och att se till att man ständigt kommer ihåg att man i sin studie inte bollar med livlösa föremål utan objekt med känslor och reaktioner. Forskningsetiken kräver objektivitet av forskaren men samtidigt också respekt för och hänsyn gentemot de individer som lovar ställa upp som forskningsobjekt. Att i sin forskning ta upp förhållanden som behöver åtgärdas eller för- bättras kräver att man som forskare lägger upp sin studie så att man ser till att man kan besvara de forskningsfrågor man har utan att man trampar på integriteten hos de människor som ingår i forskningsmaterialet. Redan detta är en utmaning som jag varje gång för varje ny studie försöker hitta ett fungerande upplägg för. Belöningen kommer inte bara i form av att resultaten publiceras i olika vetenskapliga sammanhang utan genom att jag känner att jag i mötet med ”forsknings-objekten” känner mig lika välkommen och bekväm såväl under pågående studie som efter slutförd studie. Att ge och ta som forskare i denna process är lika utmanande idag som under den första studie jag gjorde inom språkbad. Egen aktuell språkbadsforskning Under de drygt tjugo år som jag mer eller mindre regelbundet forskat i språkbad har det blivit en hel del olika studier inom språkbad. Under de två senaste åren har jag speciellt intresserat mig för hur språkbad i olika länder förverkligas och försökt placera in finländskt språkbad globalt. Genom att jämföra språkbad i Finland med andra former av språkbad har jag bl.a. kunnat notera att det hos oss i Finland finns en långsiktighet inom språkbad eftersom eleverna börjar oftast i språkbad i daghem och slutar sitt språkbad efter årskurs nio. Då det tar tid att utveckla färdigheter i ett nytt språk är tiden en central aspekt att beakta i språkbad men det finns också andra viktiga faktorer. Tillsammans med en annan språkbadsforskarkollega, Karita Mård-Miettinen, studerar jag just nu hur språkbad fungerar som ett program. I tidigare språkbadsstudier är det framför allt svenska, språkbadselevernas andraspråk, och till en viss del finska, språkbadselevernas förstaspråk, som intresserat forskarna i Finland. I vår studie uppmärksammar vi övriga språk i språkbad (t.ex. tyska, engelska, franska, spanska). De frågor vi söker svar på är bl a hur språkbadselever uppfattar att de kan övriga NORDISTEN 5 TEMA: Språkbad språk i språkbad, hur språken undervisas, hur lärarna i olika språk uppfattar språkbad och hur de eventuellt samarbetar med övriga språk- och ämneslärare inom språkbad, hur svenska som språkbadsspråk inverkar på inlärningen av andra språk och hur språkens olika status påverkar attityden till inlärning och under-visning. Frågorna är m a o många och vi har tänkt att detta projekt kommer att syssel-sätta oss åtminstone fram till år 2015. Språkbad Språkbad är ett frivilligt undervisningsprogram som är till för dem som har majoritetsspråket som sitt förstaspråk och som inte annars naturligt kommer i kontakt med språkbadsspråket. Språkbadet bygger på antagandet att andraspråksinlärningen sker effektivast i en meningsfull kommunikationssituation. Det påtagligaste draget i tidigt fullständigt språkbad är att undervisningen i början till största delen ges på ett annat språk än elevernas förstaspråk. När eleverna går i årskurs 5-6 ges undervisningen till hälften på språkbadsspråket och till hälften på elevernas förstaspråk och övriga språk. De lärare som undervisar på språkbadsspråket talar enbart det språket med eleverna. Läraren fungerar som en viktig språkmodell för eleverna. Målet med språkbadet är att eleverna skall nå en funktionell färdighet i skrift och tal i språkbadsspråket, samtidigt som elevernas förstaspråk utvecklas. Språkbadsprogrammen följer den nationella läroplanen och språkbadseleverna skall få de kunskaper som läroplanen förutsätter. Språkbads-eleverna tillägnar sig dessutom ett fungerande andraspråk och stor kännedom om den kultur som andraspråket för med sig samtidigt som elevernas förstaspråk utvecklas och de får ta del av sin egen kultur. Centret för språkbad och flerspråkighet Vasa universitet NORDISTEN 6 TEMA: Språkbad Livslångt lärande i flerspråkighet Mari Bergroth Universitetslektor Enheten för nordiska språk,Vasa universitet Som flerspråkighetsexpert med specialisering på utbildningsfrågor måste man vara förberedd på att ta ställning till olika frågor som gäller hela det finländska utbildningssystemet, från småbarnsfostran till högskoleundervisning. Det innebär i sin tur höga krav på bred kännedom om olika lagar och styrdokument, speciella krav på tvåspråkiga lösningar och förståelse i skillnaderna och likheterna mellan det finska och det svenska skolväsendet. Dessutom måste man förstås vara expert på flerspråkighet på individnivå. Hur lär man sig språk och hur ser en tidig språkinlärning av flera språk ut jämfört med en senare inlärning av flera språk? Under de senaste åren har efterfrågan på fortbildning inom flerspråkighet varit omfattande och fortbildningsbehoven kommer knappast att minska i framtiden. En stor del av den flerspråkighetsfortbildning som vi vid Vasa universitet ger har sin bakgrund i språkbadet. Språkbadsfortbildningen har i sin tur sitt ursprung i de praktiska behoven som de första lärarna upplevde i svenskt språkbad: ”Vad ska jag göra då de helt finskspråkiga barnen kommer till dagis och jag får enbart använda svenska?” Fortbildningen som Centret för språkbad och flerspråkighet vid Enheten för nordiska språk erbjuder bygger allt som oftast på tre grundläggande helheter: •Kunskaper i språkinlärning ur sociokonstruktivistisk synpunkt. Sociokonstruktivismen betonar interaktion och elevens egen aktivitet i inlärningen i samarbete med läraren och kamraterna. •Språkbad som undervisningsprogram. Definition av språkbad och genomgång av de principer och styrdokument som styr språkbadsskolornas verksamhetskultur. •Kunskaper i integrering av språk och innehåll, dvs. hur man arbetar i språkbad så att eleven samtidigt kan tillägna sig både språk och ämnesinnehåll. Fortbildningen skräddarsys enligt kundens behov. Fortbildningen ordnas ofta på beställning, dvs. de som är intresserade av fortbildning tar kontakt med Centret för språkbad och flerspråkighet och frågar efter en helhet eller en utbildningsdag. Ofta är fortbildningarna korta, kanske en eller två dagar, men också större helheter beställs av Vasa universitet. Under läsåret 2012 beställde Vasa stad fortbildningen Varhaisen monikielisyyden toimintamalleja i två omgångar. Fortbildningen var riktad till de pedagoger inom småbarnsfostran som möter elever med invandrarbakgrund i sina grupper. Sammanlagt deltog cirka 50 lärare i kursen. De mera teoretiskt betonade föreläsningarna om flerspråkig språkinlärning och språkbad varvades med praktiskt orienterade övningar där erfarna språkbadslärare berättade om sina arbetsmeto- NORDISTEN 7 TEMA: Språkbad der och gav konkreta förslag och tips till vardagen. Fortbildning kostar pengar och kräver resurser i form av utrymmen, föreläsare, material och vikarier för de deltagande lärarna. Det statliga stödet för fortbildning har minskat på 2000-talet vilket har försvårat situationen för språkbadsfortbildning. För att kunna erbjuda fortbildning måste man således ansöka om finansiering. Tidigare sköttes skrivandet av olika ansökningar via fortbildningsenheten Levón vid Vasa universitet. Under läsåret 2011–2012 ordnade Levón-institutet och Centret för språkbad och flerspråkighet tillsammans fortbildningskursen Integrera mera! Verktyg för undervisning i språkbad med finansiellt stöd från Utbildningsstyrelsen. Kursen Integrera mera! bestod av tre större helheter där vi hade plockat in huvuddrag ur våra flerspråkighetskurser, t.ex. Flerspråkighet via språkbad (MAISS1301), Språkbad och annan tvåspråkig undervisning (MAISS1304) och Integrering av språk och ämne i språkbad och annan ämnesbaserad språkundervisning (MAISS2301). I kursen deltog språkbadspersonal från daghem, lågstadium och högstadium. Som bäst hoppas vi på att få fortsatt finansiering för att kunna ordna en språkbadsfortbildningskurs även nästa läsår. Den här gången skrevs ansökan utan samarbetspartners då varken Levón eller Folkhälsan (som är en annan långvarig samarbetspartner) inte längre har personresurser för språkbadsfortbildning. Ansökan ligger inne och innehåller intressanta nya och spännande innehåll med nätundervisning och användning av IKT i språkbad. det fråga om besök till språkbadsskolorna i Vasa kombinerat med föreläsningar på universitetet eller mera informella diskussionsmöten. En inblick i dessa internationella besök kan du få genom att läsa olika artiklar i detta nummer av Nordisten! Utöver tidigt fullständigt språkbad har Vasa universitet under det gångna läsåret jobbat mycket med integrering av språk och ämne på högskolenivå. Här i Vasa har vi inom projektet Medibothnia diskuterat möjligheterna att integrera språk och ämne inom social- och hälsovård på yrkeshögskolenivå samt ordnat en utbildningsdag för personalen. I Borgå kommer yrkeshögskolan Haaga-Helia att starta en ny tvåspråkig linje inom företagsekonomi där språkinlärning integreras i ämnesundervisningen. Förhoppningsvis leder den första utbildningsdagen till ett större gemensamt forskningsprojekt. Följande fortbildning inom flerspråkighet kommer att vara de årligen återkommande Språkbadslärardagarna (se annonsen i Nordisten). Det blir spännande att få träffa språkbadslärare från olika delar av landet och diskutera vart vi är på väg inom språkbad. Fördelen med fortbildning är en aktiv kontakt till fältet. Lärarna som deltar i kurserna är ofta motiverade, idérika och uppskattar möjligheten att utvecklas i sitt arbete. Det är lätt som föreläsare att bli inspirerad av att jobba vidare med språkbad och flerspråkighet och via forskning hjälpa lärare på olika sätt. De praktiska insikterna som man får som föreläsare är också nyttiga då man föreläser om språkbad och flerspråkighet för studerande vid Vasa universitet. Teorin blir alltid mera levande då man kan dra paralleller till verkliga undervisningssituationer och -erfarenheter i språkbad. Förutom de två stora helheterna har vi under de senaste två åren haft en hel del korta endags fortbildningsdagar. Oftast är NORDISTEN 8 TEMA: Språkbad MAISS på distans Liisa Suomela Första årets MAISS-studerande, Vasa universitet När jag på vårvintern för ungefär ett år sedan läste om MAISS blev jag genast nyfiken på programmet. Språkbad och två- och flerspråkighet har alltid intresserat mig. Jag har tidigare studerat nordiska språk vid Helsingfors universitet men inte haft möjlighet att koncentrera mig på precis dessa frågor. Jag skickade in min ansökan och som tur var kom jag in och kunde inleda mina studier på hösten 2012. Institutionen tog från första början bra hand om oss ”maissare”. Individuella studieplaner skickades hem till oss på sommaren och under första dagen fick vi träffa våra egenlärare och gå igenom planen. Att jag egentligen bor i Helsingfors och har en fast anställning där ger en extra krydda för mina studier. Förutom att jag har fått börja studier vid ett nytt universitet och fått nya studiekompisar har jag fått bekanta mig med en ny stad och med tågen som pendlar mellan Helsingfors och Vasa. Lyckligtvis har min arbetsgivare varit flexibel och jag har fått vardagen under närundervisningsperioderna att rulla. För mig passar det utmärkt att programmet utgörs av flerformsundervisning; dels har vi intensiv närundervisning med föreläsningar, tenter och grupparbeten, dels har vi distansundervisning och då kan jag bo hemma i Helsingfors, skriva uppsatser, göra olika slags uppgifter avhandlingen pro gradu. eller jobba med Studierna har varit mångsidiga och nyttiga. Jag har lärt mig en hel del om språkbad, dess uppkomst, historia, forskning, om individens två- och flerspråkiga utveckling, flerspråkighet i samhället, fått verktyg för flerspråkighetsstudier m.m. Studiernas innehåll kunde inte vara mer aktuellt. Tematiken tangerar hela tiden verkliga frågor. Flerspråkighet är ett av nyckelorden för framtidens skola och samhälle och t.o.m. i den nyutkomna nationalspråksstrategin konstateras det att språkbad är en central undervisningsmodell som stöder våra nationalspråk och som borde utvecklas. Jag har upplevt att efterfrågan för språkbad finns och att vi maissare behövs. Att intresset för språkbad är stort har jag fått märka även i mitt personliga liv. Vänner och bekanta har ställt mig en hel rad frågor om språkbad och nästan alla känner någon som gått i språkbad eller har barn i språkbad. Alla har en åsikt om språkbad. Jag har fått höra många framgångshistorier men också några kritiska kommentarer och missuppfattningar som jag har försökt förklara eller rätta till med det som jag redan kan och fått inse att det fortfarande finns mycket som jag kan och vill lära mig. Jag väntar redan på andra årets studier där jag kan fördjupa mina kunskaper och blir språkexpert i flerspråkighet och språkbad. NORDISTEN 9 TEMA: Språkbad Språkbadsspråket i utveckling Camilla Rosvall Andra årets MAISS-studerande, Vasa universitet Utgående från preliminära resultat, inom mitt examensarbete i anknytning till Magisterprogrammet i svenska och språkbad (MAISS), finns det specifika faktorer i språkbadselevernas texter i årskurs nio som indikerar ett andraspråk i utveckling. Min intention är att studera hur språkbadseleverna använder sitt andraspråk för att skapa erfarenheter av verkligheten, och hur detta uttrycks språkligt i språkbadselevernas skriftliga produktion i senare skolår. Jag fokuserar på andraspråket ur ett utvecklingsperspektiv, och i min studie fungerar den funktionella grammatiken (SFG) som ett analytiskt verktyg. I detta skede visar min studie att språkbadselevernas andraspråk har alla förutsättningar till att vidareutvecklas i riktning mot ett gediget skolspråk med hjälp av effektiv stöttning och ändamålsenlig språkbadsundervisning. Beträffande mitt huvudsyfte att studera processbetydelser och deltagare i språkbadselevernas texter, är det uppenbart att språkbadseleverna har använt sitt andraspråk för att på olika sätt skapa betydelse i sina texter. Språkbadseleverna har genom att välja vilka processer de sätter i fokus och vilka deltagare de förknippar med den aktuella processen speglat sina egna erfarenheter av verkligheten. Många intressanta frågeställningar angående språkbadselevernas språkbruk, och tillämpningsmöjligheter inom språkbadsundervisningen väntar dock ännu på en mer ingående analys. Jag ser verkligen fram emot att ta reda på mera om detta under vårens lopp. I den insamlade korpusen inom forskningsprojektet Begreppsvärldar i svenskt språkbad (BeVis) berättar språkbadselever i sina skriftliga texter om vad som händer när det blir vinter i Finland. I det skriftliga materialet med rubriceringen Nu blir det vinter i Finland beskriver språkbadseleverna bl.a. den finländska vintern och berättar om sina individuella erfarenheter kring temat. Elevtexterna bjuder på en erfarenhetsmässig och subjektiv syn på verkligheten med andraspråket som verktyg. Men vad annat kan språkbadseleverna berätta för oss som finner språkbadselevernas andraspråkstillägnande samt kunskapsvärld så intresseväckande? Att komma åt det som finns bakom konkreta ord i elevtexterna, och sålunda finna nya samt effektiva vägar för språkbadseleverna i deras förkovring av andraspråket är en verklig utmaning. Detta tänkesätt ligger som grund för mitt examensarbete, och jag vill gärna dra mitt strå till stacken. Huruvida det handlar om genvägar eller omvägar, det återstår att se. Min bakgrund som språklärare i det andra inhemska språket, med dess traditionella undervisningsmetoder, var en avgörande faktor vid valet att vidareutbilda mig vid Vasa universitet. Jag har under mina år som språk- NORDISTEN 10 TEMA: Språkbad lärare reflekterat över problemet att hitta en undervisningsmetod som de facto stöder alla elever i sitt andraspråksförvärv. När jag nu befinner mig i slutskedet av mina fortsatta studier, inser jag att språkbadsundervisningen i Finland på ett ändamålsenligt sätt har svarat på bl.a. behovet av elevernas språkundervisning i det mångkulturella samhället. Jag har som vuxenstuderande, tack vare mina lärare och förkovrande studier lärt mig häpnadsväckande mycket nytt, och denna gedigna kunskap ger mig nu huvudbry! Alla språkbadselever kan inte och behöver inte heller lära sig språk och ämne på samma sätt, men det finns faktorer som tillsammans kan bidra till positiva inlärningserfarenheter. Ur lärarperspektivet sett står jag nu vid ett vägskäl, med bagaget fyllt med kunskap, för att ta ställning till hur jag som lärare kan utnyttja denna kunskap för att skapa betydelsefull inlärning hos andraspråksinläraren. Välkommen till språkbadslärardagarna i Vasa! Centret för språkbad och flerspråkighet vid Vasa universitet önskar alla välkomna till de nationella språkbadslärardagarna i Vasa 25-26.4.2013. Årets språkbadslärardagar inleds med besök i språkbadsdaghem och -skolor, därefter följer föreläsningar och verkstäder under ledning av experter inom olika aktuella områden. Teman för årets språkbadslärardagar är bedömning av muntlig språkproduktion och IKT i undervisningen på olika stadier. I år besöker vi även det tvåspråkiga gymnasiecampuset Lykeion. Ett mer detaljerat program publiceras i mars på webbplatsen www.uva.fi/sv/sites/immersion/kielikylpyopettajapaivat_2013/ Anmäl dig på ovannämnda webbplats senast 5.4.2013 NORDISTEN 11 TEMA: Språkbad Sommarjobb som forskningsbiträde Jenni-Mari Myllyniemi och Suvi Niemelä Första årets MAISS-studerande,Vasa universitet På sommaren 2012 fick vi en fin möjlighet att arbeta som forskningsbiträden inom projektet BeVis (Begreppsvärldar i svenskt språkbad) vid Enheten för nordiska språk. Projektet inleddes 2004 och det strävar efter att studera hur ämnesspecifika kunskapsstrukturer och kunskapshantering utvecklas hos språkbadselever. Vi hade redan bekantat oss med projektet under kandidatseminariet så det kändes intressant att få delta i projektet på en annan nivå. Projektets korpusmaterial används alltså flitigt av studenter och forskarstuderanden. I projektet ingår såväl skriftligt som muntligt material från språkbadsklasser i Åbo, Vasa och Esbo. Materialet har samlats in i årskurserna 3, 6 och 9. Ytterligare innehåller materialet klassrumsobservationer och lärarintervjuer. Vi undersökte lärarintervjuerna och såg på videon gällande de observerade lektionerna. I juni 2012 fick vi nycklarna till byråhotellet i Fabrikens tredje våning och där började vårt arbete med att transkribera 16 lärarintervjuer från tre årskurser. Transkriberingen tog en månad och därefter fick vi ett välförtjänt sommarlov i juli. I augusti kom vi tillbaka till byråhotellet med stor entusiasm och började analysera lärarintervjuerna. Vi gick igenom materialet och plockade fram intressanta aspekter som kunde analyseras närmare. Tillsammans med pro- jektledarna, Mari Bergroth och Niina Nissilä, kom vi överens om att speciellt koncentrera oss på intervjufrågorna ”Vad var det centrala innehållsliga målet under lektionen?” och ”Hade du dessutom några språkliga mål för lektionen?”. Även intervjuns sista fråga granskades: ”Vad brukar du betona i utvärderingen av elevernas prestationer?”. Vi delade in lärarnas svar gällande de språkliga och innehållsliga målen i tre större kategorier: konkreta mål, abstrakta mål och inga mål. Efter flitiga diskussioner, förklarande tabeller och färgrika tankekartor fick vi så småningom en helhetsbild av temat. Enligt våra analyser nämner alla lärare åtminstone ett innehållsligt mål för den observerade lektionen. Gällande språkliga mål är dispersionen större och det finns även sådana fall där läraren inte har något språkligt mål för lektionen. Därtill verkar språkets och ämnets status vara mer jämlik på de två lägre årskurserna än på årskurs 9 där ämnet tenderar spela en mer framträdande roll. För många intervjuade lärare var det svårt att svara på frågan: ”Vad brukar du betona i utvärderingen av elevernas prestationer?”. Majoriteten av lärarna på årskurs 3 berättar att utvärderingen berör helheten eller processen. På årskurs 6 nämner de i utvärderingen både språket och innehållet som viktiga delar. Den klaraste tendensen i lärarnas svar på årskurs 9 är ämnets ledande status jämfört med språkets. NORDISTEN 12 TEMA: Språkbad De flesta av de intervjuade lärarna konstaterar ändå att utvärderingen inte endast består av provet utan det är bara en del av den stora helheten. Till exempel betonar de kommunikationen och den muntliga användningen av språket samt aktiviteten och motivationen. Våra resultat tyder på att integrering av språk och ämne i språkbad skall uppmärksammas ännu mera. Språklig planering är särskilt viktigt i språkbad eftersom de språkliga målen inte är lika klart angivna i den nationella läroplanen som de innehållsliga målen. Språkbadslärarna lider ofta av tidsbrist vilket för sin del kan förklara svårigheten med att hinna integrera språk och ämne på ett optimalt sätt. många av lärarna har en vanlig klasslärarutbildning utan specialisering inom språklig kompetens eller inom två-/flerspråkig undervisning. För att medvetet kunna planera integrerad språk- och ämnesundervisning, behöver lärarna ändå ordentligt med utbildning som ger både kunskaper och erfarenhet. Även fortbildning erbjuder viktiga redskap och nya synvinklar för språkbadslärarna. Slutligen avslutades vår del av projektet först i december. Efter många timmar i byråhotellet kan vi konstatera att deltagandet i projektet BeVis har varit givande och lärorikt. Vår kunskap om språkbadsforskning har fördjupats och vi har även tillägnat oss nya tankesätt som vi kan utnyttja i våra MAISS-studier. Vi väntar ivrigt på projektets slutrapport, som planeras vara färdig 2014. Vår nuvarande lagstiftning förutsätter inte någon viss utbildning av språkbadslärare så NORDISTEN 13 TEMA: Språkbad Språkbad väcker varma minnen Johanna Latvala Tredje årets studerande,Vasa universitet Min språkbadshistoria börjar från daghemmet Marjala i Jakobstad. När jag var fem år gammal bestämde mina föräldrar att jag skulle börja i språkbad. Jag kommer ännu ihåg när min mamma under en sommardag försökte lära mig mitt första svenska ord innan jag skulle börja i språkbad. ”En blomma” – sa hon och jag kommer ihåg att hon visade en blåsippa åt mig. När jag sedan började i språkbad, kändes det till början kanske lite spännande, men efter ett tag märkte man knappt att daghemslärarna använde något helt annat språk än finska. Med begreppet språkbad syftar man på ett program där barn som tillhör en språklig majoritet lär sig ett andraspråk. Det var i Kanada som programmet först utvecklades och togs i bruk under 60-talet. Den första språkbadsgruppen i Finland började i Vasa 1987 och den mest populära formen av språkbad i Finland är tidigt fullständigt språkbad. I den formen börjar barnen språkbadet redan på daghemsnivå. Efter daghemmet fortsatte jag i språkbad fram till nionde årskursen. Jag kommer speciellt ihåg när vi fick välja våra valbara ämnen från det svenskspråkiga högstadiet i Jakobstad på åttonde årskursen. Där fick vi under lektionerna umgås med de jämnåriga svenskspråkiga ungdomarna. Detta tyckte jag att var mycket roligt och lärorikt. Jag har alltid upplevt att jag har haft stor nytta av språkbadet. Det har utvecklat mina språkliga kunskaper, inte enbart i svenska, men även i engelska eftersom vi började med engelska relativt tidigt. Min åsikt är att det är mycket lättare om man redan i ett tidigt skede lär sig ett språk. Jag har till exempel börjat läsa ryska nu som vuxen och det känns ganska svårt att lära sig det nya språket. Jag har varit lyckligt lottad eftersom jag redan i daghemmet har skapat livslånga vänskapsrelationer. Med vissa personer har jag nämligen umgåtts ända från daghemmet fram till universitetet, några av dem har även börjat studera samma huvudämne som jag. Vi blev i vår språkbadsgrupp på något sätt väldigt nära. Kanske var det situationen som vi alla befann oss i, med det nya språket, som orsakade detta eller kanske var det åren som vi tillbringade tillsammans i språkbadet. För mig har det alltid varit helt naturligt att vara i kontakt med det svenska språket. Största delen av mitt liv har jag bott i Jakobstad, där största delen av invånarna är svenskspråkiga. Jag har alltså mött mitt språkbadsspråk rätt ofta i vardagen. Nu när jag har börjat studera här vid Vasa universitet och har svenska som huvudämne och flerspråkighetsstudier som biämne, har jag utvecklat en kompletterande förståelse för språkbad. Med andra ord kunde man väl säga att teori och praktik möts i mitt liv när det gäller språkbad. NORDISTEN 14 TEMA: Språkbad Minnesota: Land of 10,000 Lakes and Language Immersion Education Diane J. Tedick, Ph.D. University of Minnesota Nestled in the north central part of the United States, Minnesota, the “land of 10,000 lakes,” has a population of almost 5,400,000 inhabitants, nearly identical to that of Finland. Minnesota’s predominantly Scandinavian and German heritage is evident: the state ranks among the healthiest in the country, and it has a highly literate population that strongly values education and global citizenship, leading many to believe that language immersion education is a natural fit for the state. Indeed, Minnesota has become a national leader in immersion education. Minnesota and Immersion Education: Background and Program Description Minnesota opened its first immersion program in 1976, just five years after the first language immersion program was launched in the U.S. in Culver City, California. In 1986 another was added, in 1987 another, and in 1991 two more. Since then the number of programs across the state has grown steadily and significantly; Minnesota now boasts over 80 programs, most of which are public (state-funded) and located in the greater metropolitan area of the Twin Cities (Minneapolis and St. Paul), which houses over half of the state’s population. Over 16,000 of the state’s students are being schooled in immersion programs, though that number corresponds to a very small percentage of Minnesota’s total school population of approximately 843,000 students. Minnesota is somewhat unique nationally in that the state is home to all three types of immersion programs (Fortune & Tedick, 2008): “one-way” foreign language immersion programs, which target a linguistically homogeneous student population of majority language (English) speakers; “two-way” bilingual immersion programs, which enroll a linguistically heterogeneous student population of majority language (English) and minority language (e.g., Spanish) speakers; and indigenous language immersion programs, which serve majority language (English) speaking children with Native American ancestry and have as a primary goal the revitalization of an endangered indigenous language and culture. The two indigenous languages in Minnesota for which there are immersion programs are Ojibwe and Dakota. The majority of the state’s programs are one-way, with programs offered in Spanish, Mandarin Chinese, French, and German. Over half target Spanish, though there are nine Chinese programs. Two-way programs emerged in the 1990s in response to demographic shifts, and now are available in Spanish/English and Hmong/English. Minnesota has a relatively large percentage of Hmong refugees and was the first state to offer twoway immersion in Hmong. The state’s three NORDISTEN 15 TEMA: Språkbad Hmong/English programs (one preschool and two elementary) serve predominantly students with Hmong ancestry, some of whom have English as their home language and others Hmong. Programs are counted individually by level: preschool programs (ages 4/5), elementary programs (Kindergarten – Grade 5), middle school programs (Grades 6 – 8), and high school programs (Grades 9 – 12). The Hmong are an Asian ethnic minority group from the mountains of Laos, primarily. They fought with the U.S. during the Vietnam war and continue to enter the U.S. as refugees. The state is also unique in that the vast majority of its immersion programs are of the high intensity variety. Slightly more than 90% are either early total one-way programs (100% of subject matter instruction in the “immersion” language throughout Kindergarten and Grade 1, with English being introduced in the second half of Grade 2 and gradually increasing to 50% by Grade 5) or 90:10 two-way programs (90% of subject matter instruction in the minority language and 10% in English in the early grades, with a gradual increase in English to 50% by Grade 5). Most immersion programs around the country are partial or 50:50 programs, beginning in Kindergarten with 50% of instructional time in the immersion language and 50% in English. Finally, Minnesota is relatively unique as well in that slightly over 50% of the programs are whole-school models rather than smaller “strands” within larger English-medium schools. Support for Immersion Education in Minnesota The vast majority of Minnesota’s one-way immersion programs were developed as a result of grass roots efforts, reflecting the highly educated, globally minded populace of the Twin Cities metro area. Parents have been the primary instigators, lobbying school districts relentlessly to open immersion programs. Eager to retain and attract families to their communities, district leaders are typically quick to respond. In rare cases when districts have not taken up the immersion mandate, parents have opened programs as charter schools, which are independent, state-funded public schools that are governed and operated by licensed teachers and other educators. Twoway programs have largely been initiated by school districts keen to serve growing numbers of minority language learners in the most effective way possible. Research on two-way programs has consistently shown them to be the most successful U.S. program model for educating minority language students (e.g., Collier & Thomas, 2004; Thomas & Collier, 2012). Indigenous immersion programs are often started by tribal leaders and/or parents who are worried about the viability of their ancestral language and culture and who want their children to be connected to their heritage by acquiring the language and traditional cultural values and practices. Minnesota was the first state in the country to pass a law supporting the creation of charter schools and to open a charter school. See the following website for more information on U.S. charter schools http://www.publiccharters.org/. Immersion programs have also increased in Minnesota particularly since the late 1990s/early 2000s due to the support provided by the University of Minnesota. The University’s Center for Advanced Research on Language Acquisition (CARLA, www.carla.umn.edu) is one of 15 federally funded national language resource centers in the U.S. While immersion had been somewhat of a focus for CARLA since the center’s inception in 1993, immersion outreach efforts flourished once Dr. Tara For- NORDISTEN 16 TEMA: Språkbad tune was hired by CARLA in 2002 as the Immersion Projects Coordinator. Under Dr. Fortune’s leadership, CARLA now hosts annual professional development summer institutes and periodic international conferences on immersion. The extensive website provides a wealth of resources and information for immersion practitioners and those interested in establishing new immersion programs. Through its Department of Curriculum and Instruction, the University of Minnesota also introduced a 15-credit graduate level certificate program in immersion education, directed by Diane Tedick. It is now offered primarily online and attracts immersion practitioners from across the U.S. as well as internationally. Master’s and doctoral degrees are also offered for individuals interested in immersion education through the department’s Second Languages and Cultures Education program (www.cehd.umn.edu/ci/Programs/SLC/). See www.cehd.umn.edu/CI/Programs/college/Cer tificates/LanguageImmersion.html. In addition, Minnesota’s immersion programs benefit from support from MAIN (Minnesota Advocates for Immersion Network), a consortium of university-level and schoolbased immersion practitioners co-founded in 1998 by Tara Fortune, Diane Tedick, and a handful of immersion educators from local schools. In 2006 MAIN became a non-profit organization run solely by volunteers. With a very limited budget resulting from membership dues, MAIN advocates for immersion programs at the state level, provides informal professional development to member programs, announces immersion job openings, and maintains a list of the state’s programs. See http://www.mnimmersion.org/ for more information and a short video showcasing some of Minnesota’s immersion programs. Persistent Challenges but Hope for the Future Like immersion programs in many areas, Minnesota’s programs face many challenges. Just a few are reported here. Despite support from the University of Minnesota and MAIN, immersion in the state suffers from a lack of support from the state department of education and government. States such as Utah and Delaware benefit from significant state support (funding to launch and support programs, state-level immersion supervisors, etc.). As a result, they are experiencing unprecedented growth in immersion programs, with Utah reporting 77 programs (as of the 2012-13 school year) and adding up to 20 more per year and Delaware on target to have 20 programs in place by 2015. These numbers are remarkable because Utah and Delaware have much smaller populations than Minnesota, approximately 2,855,000 and 918,000 respectively. Efforts are underway by MAIN and University of Minnesota educators to garner more state backing, but a significant level of support is unlikely any time soon. Perhaps the greatest challenge facing Minnesota’s immersion programs is lack of qualified teachers with native-like levels of proficiency in program languages. Immersion programs have the ability to hire teachers who initially may not hold the requisite license to teach. The state grants such individuals teaching privileges with a temporary “variance,” with the stipulation that they earn an official teaching license within three years. The state is also considering the establishment of MOUs (Memoranda of Understanding) with countries like Mexico to hire native speaking teachers for its Spanish immersion programs. MOUs are not sufficient to solve the teacher shortage, however, because teachers from other countries may remain in the U.S. with a working visa for only three years. Moreover, NORDISTEN 17 TEMA: Språkbad although immersion teachers eventually must hold a state license to teach, they are not required by the state to have immersionspecific preparation. Most Minnesota immersion teachers do not take advantage of professional development opportunities, such as the University’s certificate program, and are in dire need of immersion-specific instruction. Plans are in place for the university to create an elementary licensure program with an immersion focus, but it will likely be several years before such a program is available, and it will not address the lack of immersion-specific preparedness among the 600+ current licensed, practicing teachers in the state. As difficult as it is to find qualified immersion teachers for elementary programs, it is even more difficult to find such teachers for the secondary level. This is one of the major reasons why Minnesota’s secondary immersion continuation programs are not as strong as they should be. Minnesota immersion fares well at the elementary level, and some middle school programs are quite strong, offering up to three or four subject matter classes in the immersion language. Other middle school programs offer only two subject matter classes in the immersion language. At the high school level, most continuation programs falter, only providing one language arts course in the immersion language, which is typically taught by a traditional foreign language teacher. Students from lower socioeconomic classes and/or diverse ethnic backgrounds as well as students with some learning disabilities can be successful in immersion programs (e.g., Genesee, 2008). Yet all too often one-way programs fail to recruit diverse populations, leading them to earn an elitist reputation. Recently, however, some educators are making efforts to address this issue. For example, this year the Pierre Bottineau French Immersion School opened in a predominantly poor, highly diverse neighborhood in Minneapolis; its student population is comprised primarily of African American students, and nearly 70% of its students have low socioeconomic status. There is hope that such efforts will increase in the future. Despite these challenges, we remain optimistic about the future of immersion education in Minnesota. We continue to add programs each year, and studies have reported acceptable levels of immersion language acquisition and strong academic achievement among immersion students, low attrition rates, and high rates of college attendance and successful professional careers for immersion program graduates. We have plans to initiate several projects and programs at the University of Minnesota to lend additional support to our burgeoning immersion teacher community and look forward to continued national and international collaboration to build upon the strong research foundation that underlies the promise of immersion education. Another challenge is that some one-way programs do not enroll student populations that mirror those of other district schools. NORDISTEN 18 TEMA: Språkbad References: Collier, V. P., & Thomas, W. P. (2004). The astounding effectiveness of dual language education for all. NABE Journal of Research and Practice, 2(1), 1-20. Accessed 10 February 2013: njrp.tamu.edu/2004/PDFs/Collier.pdf. Fortune, T. W. & Tedick, D. J. (2008). Oneway, two-way and indigenous immersion: A call for cross-fertilization. In T. W. Fortune & D. J. Tedick (Eds.), Pathways to multilingualism: Evolving perspectives on immersion education (pp. 3-21). Clevedon, UK: Multilingual Matters, Ltd. Genesee, F. (2008). Dual language in the global village. In T. W. Fortune & D. J. Tedick (Eds.), Pathways to multilingualism: Evolving perspectives on immersion education (pp. 2245). Clevedon, UK: Multilingual Matters, Ltd. Thomas, W. P. & Collier, V. P. (2012). Dual language education for a transformed world. Albuquerque, NM: Dual Language of New Mexico Fuente Press. NORDISTEN 19 TEMA: Språkbad Good luck to you, language immersion! Svetlana Belova Language Immersion Centre, Tallinn I consider language immersion one of the most successful programmes in Estonian education system. I have got numerous reasons to say that, but the kindergarten immersion programme owes its success, first and foremost, to very skilful work of its first teachers-trainers from Finland. University of Vaasa / Lévon-institute collaborated closely with the Language Immersion Centre in Estonia during cooperation on launching kindergarten language immersion programme during 2002-2004. The project manager of the Finnish implementing organisations has been Ms Hanna Turpeinen representing expert organisation Levón Institute. We are very thankful to all lectures and trainers, Siv Björklund, Margareta Södergård, Kirsti Kosonen, Mira Tallgård (Ahonen), Sirpa Sipola, Karita Mård-Miettinen and others for sharing their experience and practise. From time to time we organize study trips (our destinations are Sweden, Finland, Catalonia, Latvia and Russia), we share experience and participate in international conferences both in Estonia and abroad. We have visited Vaasa schools and kindergartens many times and every time we admire Swedish-Finnish teachers’ cooperation, their creativity and professionalism. Developed of early language learning, language immersion as a teaching method which began from an Estonian-Finnish and Estonian-Canadian project has developed into the programme with its certain position in the education system: content and language integrated learning and language immersion are notions of National Curricula and they are used not only for the Estonian language but also in the context of other possible target languages. Language immersion became almost the only channel for early acquisition of the Estonian language, and in a strangely good way it was parents who turned out to be its biggest supporters. The parents who believed that the earlier their children started acquiring the Estonian language the more successful they would be. They made their choice in favour of language immersion regardless of goal-setting dictated by political motives or even contrary to them. From the beginning, the main principle of involving in language immersion has been joining the programme voluntarily and that, in its turn, guaranteed parents’ activeness which is a particularly important aspect of today’s success of language immersion. Parents do not usually hide their knowledge about their children’s good results under a bushel, and this is the beginning of the slow but stably strong growth of schools and preschool children’s institutions implementing language immersion. Parents have accepted it. Systematic and NORDISTEN 20 TEMA: Språkbad constant training of directors and teachers of educational institutions that participate in the programme or are joining it has raised the programme to a very high level of trustworthiness, which is also confirmed by stably taken proper researches. that were accepted and further developed by language immersion and that have proven to be very effective. These experiences that have justified themselves in language immersion are of a great value for foreign language teaching which relevance keeps increasing. As a task of continuing relevance and a direction for action we see a wider application of active learning methods in common schools. These are the methods Good luck to you, language immersion! Källa: www.tallinn.worldguides.com NORDISTEN 21 TEMA: Språkbad Immersion programme in Savoie, in Haute Savoie and in Meurthe et Moselle Bruno Boddaert Académie de Grenoble Three similar programmes of English immersion opened in September 2012 in Annecy (haute-Savoie). Chambéry (Savoie) and Nancy (Meurthe et Moselle). Three classes concerned were “cours préparatoire” (1st year of primary school, 6 years old) and “cours élémentaire 1 (2nd year). In 2012, there are now 1st, 2nd and 3rd year students in addition to initiation programme of a few hours in English in the nursery school neighbouring the primary school (Chambéry, only). The characteristics of the French school system are present: No admission criteria for students, parents have to send their children to one specific school according to where they live, tests are in French, and teachers must be civil servants of the French national education (which makes hiring foreign teachers impossible). also to develop specific skills concerning teaching in immersion classes. As far as results in maths and French tests are concerned, they are equivalent to any other “standard” classes which tends to probe that immersion has no “side-effect” on fundamental learning (reading, writing and counting). It is indeed a major problem for parents and educators who do not know such programmes. On the contrary, after some reluctances and a form of anxiety at the start of the programme, the first outcome proves to be positive. It is too early and to small as an experiment to assess the benefits of the programme, but the first objective has been achieved. Students understand and speak better English than students who have attended the one hour and a half of English every week in tradition French classes. Given those constraints, the major problem is finding teachers with very high proficiency in English. A selection has been launched in Savoie to find teachers with particular profiles (C2 level). The same process is being studied at the moment in other regions. In the starting classes, teachers had preciously all worked in Utah in dual French immersion programmes and took advantage of their long stay to increase their language skills but NORDISTEN 22 TEMA: Språkbad Immersion programme in Drôme Stéphanie Chéron Académie de Grenoble The program takes place for the first time this school year in Montélimar, a middle sized city in the Drôme area, and targets two kindergarten school groups. And 4 to 6 years old. This kindergarten school is located inside a primary school and the immersion program will soon concern all primary levels, from kindergarten to 5th grade, then in the secondary level school. English is used half of the time to teach and learn every subject contained in the French kindergarten curriculum. There is a referentteacher in English and a referent-teacher in French, sharing the two groups half-time. Each classroom is dedicated specifically to each language, and the pupils change classroom according to their planning. The school day starts with rituals, such as the date, counting the pupils, the weather, a song, tongue twisters or finger play and instructions for the next activity. Then, pupils form groups and practice and learn a skill and a subject from their curriculum, such as mathematics, language practicing, arts and writing. They change activity every 20 to 30 minutes and practice some physical activities once a day in the target language. Teachers willing program get one the USA in Utah teach French in When they come back to France, they teach the next grade in English. The teachers receive help with cultural teaching and immersion, as an English assistant, coming from an English-speaking country (usually UK or USA), is animating the groups with the teacher for some hours each day. There is no method, materials or tools yet to teach in an immersion program in kindergarten, so the teachers have to create their own materials. They receive help from advisers in English and also in kindergarten teaching. They also get time off to talk to and consult other teachers, especially the one teaching French with the same groups. They evaluate and adapt their programming and skills taught every week. The teacher feels it is a lot of work as no material is available, but she also feels it gratifying to notice her pupils’ progresses and their will to participate in English. to get involved in the year or more training in or Louisiana where they an immersion program. NORDISTEN 23 TEMA: Språkbad Siv Björklund: Språkbadsprofessor utan like Minna Pärkkä Doktorand, Enheten för nordiska språk Vasa universitet Siv Björklund är professor i svenskt språkbad vid Vasa universitet. Siv har varit med om att grunda den första språkbadsgruppen i Vasa 1987 och har från dess varit med i utvecklingsarbetet av språkbadsverksamheten, -undervisningen och -utbildningen. Utvecklingsarbetet har hon gjort i samarbete med olika instanser och kollegor och detta utvecklingsarbete forsätter ännu. Siv är också den första i Finland som skrev sin doktorsavhandling om språkbad. Doktorsavhandlingen publicerades år 1996. På sin fritid njuter Siv tillsammans med sin make och tre barn av skärgårdsliv, friluftsliv och läsning. Sivs första steg på språkbadskarriären Sivs karriär inom språkbad började 1986 med god uppmuntran av Christer Laurén, idag professor emeritus i svenska. Språkbadsundervisningen i Vasa började med att man bekantade sig med olika skolor i Vasa för att kartlägga vilken skola som kunde tänkas vara lämplig för språkbadsundervisningen. Man ville också bekanta sig med lärare som kunde tänka sig att ta sig an språkbadsundervisning i Vasa. Med den lärargrupp som skulle börja undervisa språkbadsgrupper gjordes ett studiebesök till Toronto och Ottawa varifrån språkbadsmodellen hämtades till Vasa. Studiebesöket gav lärarna möjlighet att se hur språkbadandet fungerar i praktiken och varför man följer vissa, för språkbadet kännetecknande, rutiner i klassrummet. Efter studiebesöket har man årligen ordnat seminarier och fortbildningshelheter och fortbildningskurser för att stöda klassrums- och lärararbetet i språkbadsklasser. Siv har också varit med om att starta klasslärarutbildningen för blivande språkbadslärare i samarbete med Lärar-utbildningsenheten i Kajana år 1998. Detta samarbete avslutas i år och som bäst utreds nya möjligheter för en lärarutbildning för språkbad. Under åren 2002–2005 var Siv med om att starta språkbadslärarutbildning och språkbads-grupper i Estland. Forskningens betydelse och global spridning av språkbad Siv anser fortlöpande och dagsaktuell forskning inom språkbad vara en viktig del av språkbadsundervisningens utveckling i framtiden. ”Forskning ger värdefull kunskap om språkbadsmetoden, hur den fungerar i klassrummen och hur den inverkar på elevernas inlärning av målspråket samt andra skolämnen. Det som vi redan vet är till exempel att flera språk i undervisningen underlättar för eleverna inlärningen av andra främmande språk och att elever med språkbadsbakgrund presterar mycket bra i studentskrivningarna.” NORDISTEN 24 TEMA: Språkbad Även om man har forskat mycket inom språkbad är det inte ett genomgående utforskat område. ”Forskning behövs på alla nivåer. Kandidatuppsatser, avhandlingar pro gradu och doktorsavhandlingar ger värdefull information om olika fenomen inom språkbad. Forskningsteman inom språkbad är mycket intressanta och oftast mycket praktiknära. Forskningen och dess resultat ger möjligheter att kunna påverka utvecklingen av språkbadsundervisning och möjlighet att ta fasta på aspekter som eventuellt ännu behöver diskuteras inom språkbad. Språkrelaterade frågor i samhället är mycket aktuella, som till exempel diskussionen om tvåspråkiga skolor, och därför är det viktigt att erbjuda dagsaktuell information om språkbad som redan har bevisats vara en fungerande modell för tvåspråkighet.” med utländsk bakgrund ingår och metoden har fungerat mycket bra. Invandrarelever lär sig både engelska och franska, vilka är Kanadas två officiella språk. Att elever lär sig det nya hemlandets båda officiella språk gör det lättare för eleverna att börja känna sig hemma och integreras i samhället.” Siv tillägger att språkbadsdidaktiken och flerspråkiga program som baserar sig på språkbadsprinciper kunde även erbjudas till elever med svenska som modersmål. Genom minispråkbad skulle elever med svenska som modersmål också få en naturlig kontaktyta till finskan. För tillfället koncentrerar Siv sig i sitt jobb på att öka kunskapen och kännedomen om språkbad globalt. Hon deltar årligen i flera konferenser där hon delar med sig av sin kunskap om språkbadsmodellen och dess funktionalitet. Just nu samarbetar Siv med Diane Tedick från universitetet i Minnesota, USA. Våren 2013 kommer professorerna att tillsammans publicera en ny vetenskaplig språkbadspublikation med namnet Journal of Immersion and Content-Based Language Education. Läs mera om publikationen här: http://benjamins.com/#catalog/journals/jicb Utvecklingsarbetet fortsätter Även om språkbadsundervisningen numera har en etablerad ställning i Vasa ser Siv många utvecklingsmöjligheter. ”Språkbad kan utvecklas i många riktningar. Språkbadsmetoden skulle lämpa sig utmärkt för bland annat invandrarelever. I Kanada har man startat språkbadsgrupper där elever Siv skulle också vilja åstadkomma en egen riksomfattande läroplan för språkbad för att uppnå mer enhetliga ramar för språkbadsundervisningen. Det skulle vara bra att få egna inlärningsmål för språkbadsspråket istället för att språkbadsspråket skulle, som nu är fallet, klassas som A1-språk. Språkbad i Vasa Språkbad har under åren visat sig vara en mycket populär och omtyckt undervisningsmetod. Dess popularitet i Vasa grundar sig bland annat på att de båda NORDISTEN 25 TEMA: Språkbad inhemska språken finns starkt med i Vasabornas vardag och speciellt inom arbetslivet. Därför anser man att språkbad ger en bra tvåspråkig grund för framtiden. Lärarnas arbete, skolornas stöd, samarbetskontakterna och den forskning inom språkbad som görs vid Vasa universitet ger viktigt stöd till själva undervisningen. Siv tillägger ännu att ”även om det ibland kan kännas som om språkbad i Vasa är vedertagen och verkar fungera bra är det viktigt att också språkbadselevernas föräldrar ger sitt stöd för undervisningen. Hemmets stöd och föräldrarnas aktiva deltagande och påverkan i frågor som berör språkbad är mycket viktigt för att språkbadsundervisningen ska kunna utvecklas och erbjudas till fler elever i framtiden. Med hjälp av föräldrarnas agerande har man lyckats få många viktiga ärenden lösta inom språkbad, bland annat har de skrivit utlåtanden till de nationella utbildningsmyndigheterna om vikten av att få fortsatt språkbad i Vasa.” Lärarutbildning för framtidens språkbadslärare För tillfället kan man inte utexamineras som språkbadslärare, men vid Vasa universitet kan man läsa flerspråkighetsstudier som långt biämne (25 sp + 35 sp) eller söka sig till Magisterprogrammet i svenska och språkbad (MAISS). Efter avlagda studier har man kunskaper i svenska samt kunskap om språkbad i teorin och i praktiken. Lästips: -Björklund, Siv, Karita Mård-Miettinen & Hanna Turpeinen (2007). KielikylpykirjaSpråkbadsboken. -Laurén, Christer (2010). Kielikylpy – kahden kielen kautta monikielisyyteen. NORDISTEN 26 TEMA: Språkbad Sprogbad i Danmark Karin Guldbæk-Ahvo Översättare och lärare i danska och finska Horne, Danmark DaFiDa tilbyder fire dages sprogbad i landlige omgivelser på det synlige Fyn. Indholdet skræddersys efter deltagernes ønsker og behov. Kan du læse danske tekster? Har du brug for lytteforståelse i dansk? Vil du vide mere om Danmark? Taler du et skandinavisk sprog? Så er Sprogbad lige noget for dig! Kursussted: Overnatning i Pindsvinehuset i landsbyen Horne ved Faaborg. Besøg i blandt andet Faaborg og Odense. Struktur: Om formiddagen er der lektioner med blandt andet behandling af eftermiddagens besøg. Aftenerne fyldes af selvstudier, motion i nærområdet, møder med forskellige danskere samt lytteforståelse via tv-nyheder. Indhold: Både sprog, kultur og samfund. Lytteforståelsen har førsteprioritet, men der kan også indgå mundtlige færdigheder i dansk. Besøgene arrangeres efter deltagernes ønsker. Én aften er der besøg i et privat hjem. Kursussprog: Læreren og værterne taler kun dansk. Deltagerne taler enten svensk eller dansk. Tidspunkt: 20.-24. august 2013. Pris (ca.) pr. person (v. seks personer): 600 euro, uden moms. I prisen indgår cirka 20 timers undervisning, planlægning af besøg, samt kost og logi. Logi i dobbeltværelser, fuld pension. Tilmelding og information: Karin Guldbæk-ahvo: [email protected] (Information fås også hos René Semberlund Jensen: [email protected]) NORDISTEN 27 KURIOSITET Mannen med minnet Christer Laurén Professor emeritus Vasa universitet Ibland beklagar sig folk över sitt dåliga minne. Men jag kan inte låta bli att ständigt på nytt förundras över hur fantastiskt minnet fungerar. Vi satt en gång i pausen under en konsert och undrade från vilket gymnasium i Göteborg en grupp elever kom som vi träffade en gång i Wien. Skolans namn börjar på S och är tvåstavigt, sa jag efter en liten stund. När vi gick in vid tredje ringningen, kände jag att namnet var nära ytan i minnet. Jag upplevde det med ett sinne som inte var verbalt. Vi hade inte tänkt desto mera på skolan. Den hade bara skymtat hastigt förbi i ett samtal. Men arkivarien i minnet bläddrade febrilt i arkivet och hade fått fram kortet. Han har ett oerhört mycket mer avancerat minnessystem än det hjälplösa digitala. Hans söksystem är också mycket effektivare. När vi satt och såg ridån gå upp, vände jag mig till mitt sällskap och viskade skolans namn, Henrik Schartau-gymnasiet. Visst, sa hon. Det var den skolan! Den ryske psykologen Luria hade i ett par tiotal år följt med en man, journalist när Luria blev uppmärksamgjord på honom. Han kom tydligen ihåg allt han en gång hörde. Chefredaktören blev en gång uppretad över hans slöhet när han inte som andra antecknade vid redaktionens morgonmöten. Mannen med det obegränsade minnet hade ansetts dum i skolan och han lyckades med tiden bara som minneskonstnär, enligt Luria. När han fick en fråga, var det alltför mycket som bubblade upp i hans minne på en gång. Det intressantaste är, tycker jag, att mannen spontant tycks ha fungerat så som vissa mnemotekniska system fungerar. Vad det är som gör att folk inte använder sig av dessa system, vet jag inte. Möjligen är det en kombination av lättja och bristande fantasi. Det behövs en hög grad av lekfullhet och färggrann fantasi. Då glömmer man aldrig att köpa sockret på väg hem från jobbet, eller vilken färg bokryggen hade. Men varför hade då mannen med minnet problem i skola och yrke? Det finns en del fall inom språkinlärning som har väckt forskarintresse. Så kallade ”savants” (visa), ursprungligen ”idiots savants”, mentalt mycket allvarligt handikappade har studerats för att de i sällsynta fall har fenomenala språkfärdigheter, förvärvade till synes utan större möda. Och det finns sådana fall med specialisering på auditivt minne eller visuellt minne av exceptionell art. En man som stude- NORDISTEN 28 KURIOSITET rats en tid av engelska psykologer kunde efter ett par tiotal minuter i helikopter över centrala London skissa en stadsbild där allt väsentligt var rätt, också de 254 fönstren i en central fasad mot Themsen. Han klarade ändå inte av att räkna ut vad två plus två blir. En teori går ut på att vi har ett filter för att inte allt som vi mottar med vår oerhört receptiva hjärna skall överbelasta vårt medvetna jag. Mannen med minnet hade kanske ett bristfälligt filter. Michael Bakhtin, han som betonar dialogen som det centrala med språket, säger att vi klarar av att uppleva världen som meningsfull enbart genom att vi reducerar den. Bakhtin utgår från Dostojevskis ord om att människans hjärta är ett slagfält för striden mellan det goda och det onda. Även om vi inte vet exakt hur minnet fungerar, är detta redan tillräckligt för intressanta iakttagelser. En del konstnärer kan i någon mån manipulera med sitt filter, liksom en del forskare kan det. En ökad tillgång till kapaciteten bakom filtret kan ges genom vissa pedagogiska grepp, liksom man också kan tillsluta filtret på många sätt. Tala aldrig illa om ditt minne. Det är enligt erfarenhet ett effektivt sätt att stänga den dörr som annars alltid står på glänt. Du kommer då att glömma sockret på väg hem från jobbet. NORDISTEN 29 STUDENTPORTRÄTT Linn Wilhelmsson Första årets studerande Vasa universitet Jag heter Linn Wilhelmsson, och jag är förstaårsstuderande på Kandidatprogrammet för de inhemska språken. I skrivande stund har jag ännu inte officiellt valt huvudämne, men i början av mars blir jag förhoppningsvis svenskastuderande också på pappret. Jag skulle vilja påstå att språkstudier alltid varit ett självklart val för mig: Jag var den enda på min årskurs i gymnasiet som läste både tyska och franska, jag gick samma nybörjarkurs i teckenspråk på Vasa Arbis tre gånger bara för att jag tyckte så mycket om det, och under min mest fanatiska Tolkienperiod i högstadiet läste jag till och med lite quenya (”hög-alviska”). Min väg till språkstudierna har dock inte alltid varit den rakaste. När studentskrivningarna var över sökte jag in till flera språkprogram på olika skolor, men studietrött som jag då var kom jag mig inte för att läsa ordentligt till inträdesproven, och det säger ju sig självt vad resultatet blev. Plötsligt var framtiden mycket mindre säker, och jag fick se mig om efter andra alternativ. På ren magkänsla sökte jag därför in till en yrkeshögskoleutbildning i miljöteknik och tänkte att jag ju kan vänta ett år och sedan satsa på språk igen. Ändå trivdes jag väldigt bra som en av de få kvinnliga studerandena på ”Teknis”: Jag hade en fantastisk klass, utmanande kurser och en omtänksam programansvarig, och då det på nytt blev tid att börja fundera på universitetsansökningar så lockade det inte längre så mycket. Jag tystade ner min inre humanist och språknörd, och intalade mig själv att jag kan läsa språk på fritiden istället. Ungefär i samma veva som mitt ingenjörsarbete lämnades in kom jag dock till den förfärliga insikten att jag ju inte alls ville arbeta inom den här branschen. Jag gick en vecka med hemska kval innan jag insåg att jag ju bara var 23 år gammal och hade alla möjligheter i världen att ändra inriktning. Det blev en omvälvande vår med många öppna dörrar, men dagen efter att jag fick min ingenjörstitel kom brevet på posten: ”Gratulerar, du har blivit antagen till Vasa universitet”. Eftersom jag redan hade lägenhet, kvällsjobb och vänner i Vasa var jag glad över att inte behöva dra upp några rötter ur den stad jag lärt känna. Jag hade också hört att Vasa universitet var en bra plats för dem som funderade på översättning och tolkning, något som fascinerat mig en längre tid. Dessutom ville jag gärna slipa mina ganska kassa kunskaper i finska. Då introduktionsveckan drog igång visste jag ändå inte riktigt vart jag skulle vända mig – allting lät NORDISTEN 30 STUDENTPORTRÄTT så otroligt intressant! Hur skulle jag kunna välja? Nu har jag klarat av min första termin som universitetsstuderande, och även om euforin över att äntligen vara engagerad i mina studier kanske ebbat ut en aning så är motivationen fortfarande på topp. Jag har precis börjat nosa på kurser inom mina biämnen och här i veckan lämnade jag in min ansökan för utbytesstudier i Aarhus nästa höst. Utöver studerande är jag fostermamma åt katterna Padfoot och Moony, låg andra alt i studentkören Pedavoces, kassatant, mellanbarn och vegetarian. Dessutom håller jag på med levande rollspel, och (för att bygga på stereotypen) spenderar därför mycket tid ute i skogen iklädd yllemantel, alvöron och mjuksvärd. Jag har en märklig förkärlek för nycklar, fönstersmygar som går att sitta i, och te i alla världens smaker. Ja, och så språk då. NORDISTEN 31 LÄRARPORTRÄTT Kim Sandvad West Universitetslärare i nordiska språk Vasa universitet Kim Sandvad West er mit navn, og jeg arbejder som universitetslærer i nordiske sprog med fokus på sidefaget Nordiska studier, på undervisning i dansk sprog og kultur og på retorik og argumentation. Jeg er født og opvokset i Hovedgård, som er en lille by i Østjylland i Danmark. Allerede i folkeskolen udviste jeg stor interesse for sprog, og mine yndlingsfag har altid været dansk, engelsk og tysk. Nå ja, og biologi. Netop interessen for biologi gjorde, at jeg i gymnasiet søgte ind på et såkaldt teknisk gymnasium i Horsens, hvor jeg specialiserede mig i matematik, fysik, kemi, biologi og teknik. Mit eksamensprojekt var i faget proces og levnedsmiddel, hvor jeg forsøgte at producere en probiotisk ost ved at erstatte en tiendedel af mælkeindholdet i en ost med et syrnet mælkeprodukt. Resultatet kunne bestemt ikke anbefales. Efter seks fantastiske måneder i militæret i Herning, hvor jeg blev uddannet brandmand, flyttede jeg til Aarhus, hvor jeg indledte mine studier i nordisk sprog og litteratur ved Aarhus Universitet. Jeg blev med det samme bidt af mine studier, og især litteraturdelen forfulgte mig døgnet rundt. Jeg havde samtidig studiearbejde hos en boghandler, hvor det også krævedes, at jeg var opdateret på litterære tendenser i international litteratur, så i løbet af et år regnede jeg sammen, at jeg havde læst 57 hele romaner. Som sidefag valgte jeg retorik og formidling, fordi det fungerede fint sammen med mit hovedfag. Jeg vidste ikke så meget om retorikken, før jeg gik i gang med studierne, men siden da har jeg været fascineret af retorikkens verden, og jeg er glad for at have fået muligheden for at dele disse yderst anvendelige værktøjer med mine studenter. Da jeg vendte tilbage til mine studier i nordisk sprog og litteratur, bestemte jeg mig for at tage på sprogkursus i Finland. På universitetet havde vi haft et enkelt kursus i norsk og svensk, men jeg syntes ikke, det var nok for mig; jeg ville gerne lære flere nordiske sprog. Grønlandsk virkede som en lidt for uoverkommelig opgave på det tidspunkt, og islandsk ville jeg ikke ødelægge ved at forsøge at udtale det selv, så jeg valgte at kaste mig over det finske. Jeg rejste til Finland og deltog på et intensivkursus i finsk sprog og kultur, og allerede da jeg sad i flyet og gjorde klar til landing i Helsingfors-Vanda, vidste jeg, at Finland var et land for mig. Året efter vendte jeg tilbage til Finland og fortsatte mine studier i finsk, og da jeg fik mulig- NORDISTEN 32 LÄRARPORTRÄTT heden for at supplere mine studier med tre måneders praktik ved Nordens Institut i Finland, var jeg ikke sen til at slå til. Da mine forældre tre måneder senere kom på besøg i Helsingfors for at hente mig med hjem, var jeg tæt på at løbe væk og gemme mig, for jeg havde ikke lyst til at skulle rejse hjem til Danmark igen. Billetten var dog allerede købt og betalt, og min lejlighed i Forsby ville snart blive overtaget af en anden ung, håbefuld student, så der var ingen vej udenom: Jeg måtte rejse hjem. Otte måneder senere var det på tide at skrive mit speciale, og jeg greb hurtigt chancen for at komme tilbage til Finland og skrive de 80 sider i samarbejde med Nordens Institut i Finland. Da jeg var ved at lægge sidste hånd på mit arbejde, blev jeg kontaktet af Nina Pilke fra Vasa universitet, som jeg tidligere havde truffet, da jeg besøgte enheden, og hun spurgte mig, om jeg var interesseret i at vikariere deres norsklektor i et år, mens han var på orlov. Og det krævede ikke lang betænkningstid; selvfølgelig ville jeg det! Vikariatet blev forlænget med et år, så jeg pendlede frem og tilbage mellem Helsingfors, hvor jeg boede, og Vasa, hvor jeg arbejdede i to år. I dag kan jeg stadig samtlige af VR’s stationer mellem de to byer på rygraden. I 2012 viste det sig, at stillingen som underviser i nordiske sprog blev ledig, så jeg tænkte mig om i et halvt sekund og skyndte mig at skrive en ansøgning. Og til min store glæde er jeg i dag fastansat i netop dén stilling. Jeg har nydt mine snart tre år i Vasa utrolig meget, og jeg glæder mig altid til at skulle på arbejde om morgenen. Jeg får lov til at arbejde med områder, jeg virkelig interesserer mig for, jeg møder engagerede og ligesindede mennesker hver eneste dag, og jeg har mulighed for at udvikle mig selv som menneske og som underviser. Det kommer sikkert til at tage lidt tid, før jeg har vænnet mig til at bo i Vasa. Jeg kom til Finland for at lære finsk, men bor nu i en by, hvor jeg i princippet kan tale svensk eller endda dansk i stort set alle sammenhænge. Jeg har forsøgt at engagere mig i flere forskellige organisationer for at blive integreret i lokalsamfundet – og jeg har flere gange oplevet, at folk har genkendt mig med sætningen: ”Nå, det er dig, som er danskeren! Dig har jeg hørt meget om!” Og hvad svarer man egentlig til det? Ved siden af universitetet er jeg bestyrelsesmedlem i Skafferiet @ Ritz og i PohjolaNordens Vasa-afdeling. Desuden underviser jeg også i dansk på Arbis. Og ellers handler det om at skabe et socialt netværk, så jeg ikke bruger al min tid på at forberede undervisning og at forske. Jeg forsøger at holde min krop og min hjerne i gang ved at dyrke motion; jeg løber, cykler, går og spiller badminton, og jeg ville også meget gerne lære at stå på ski, men vi danskere er ikke kendt for at være gode til at holde balancen, når vi har fødderne spændt fast til to stykker træ... Men hvis jeg ikke sidder med hovedet begravet i en bog,, hvis jeg ikke forsøger at lære mine studenter at udtale det danske r, og hvis jeg ikke løber svedende rundt i en skov nær Vasa, ja, så sidder jeg sikkert i godt selskab med et glas rødvin i hånden på en cafe et sted i centrum og nyder livet. NORDISTEN 33 NÝTT ÚR FØROYUM Sólarmyrking í Føroyum 2015 Tórstein Christiansen Ferðavinnu- & vinnusamskipari Kunningarstovan í Tórshavn Nógv ár eru síðan, at møguleiki hevur verið at upplivað eina sólarmyrking í Føroyum. Ikki síðan 1956 hevur full sólarmykring verið í Føroyum. Fríggjadagin tann 20. mars 2015 kl. 09:44:14 byrjar fullkomin sólarmyrking yvir Føroyum, har tað verður skýming í einar 2 tímar og heilt myrkt 2 minuttir og 47 sekund. Koordinatarnir eru 64,4324 N. 6,6423 V og Føroyar og økið í ein radius av 250 km kring Føroyar liggja tí best fyri. Sólarmyrkingin sæst eisini á væl á Svalbard. Lutvís sólar-myrking verður um alt Evropa, stórum parti av Norðurafrika og langt eystureftir inn yvir Sibiria. Orsakað av hesum hava Føroyar longu nú sera stóran áhuga úti í heimi, og ferðafeløgini og gistingarhúsini hava longu fingið sera nógvar fyrispurningar í sambandi við, at áhugað ætla sær til Føroya at síggja sólarmyrkingina. Tað mesta av gistinarhúsum er longu fult bókað, og arbeitt verður við at fáa fólk og grannaløg at flyta saman, soleiðis at møguleiki verður at hýsa so nógvum vitjandi sum møguligt. Í Tórshavn er ætlanin at fyriskipa tiltøk, fyrilestrar o.a.. Tað verður sjónvarpað beinleiðis úr Føroyum og myndir verða vístar á stórskýggja, bæði av jørðini og frá fylgissveini. Komandi mánaðarnar verða tiltøk og annað loypandi fyriskipað, og verður alt samskipað á einari felags yvirliti yvir teir møguleikar, sum verða í Føroyum í 2015. Næstu ferð møguleiki verður at uppliva fulla sólarmyrking í Føroyum verður í 2026. NORDISTEN 34 NÝTT FRÁ ÍSLANDI Norðurlandafræði, hvað er nú það? Alma Sigurðardóttir Meistaranemi við Háskóla Íslands Ósjaldan hváir fólk þegar ég segi frá námi mínu. Ha? Norðurlandafræði, hvað er nú það? Þegar ég útskýri hvað Norðurlandafræði gengur út á finnst samt flestum námið spennandi. Ég byrjaði að læra Norðurlandafræði við Háskóla Íslands haustið 2009. Norðurlandafræðin voru ný námsleið á þessum tíma og ég því í hópi fyrstu nemendanna. Því vissi ég ekki alveg við hverju ég átti að búast. tjáskipti á Norðurlöndum. Bókmenntir Norðurlanda hafa einnig komið á óvart og verið mun skemmtilegri en ég bjóst við. Fjöldinn allur af gestakennurum frá hinum Norðurlöndunum hefur komið að kennslu ásamt lektorum við Norðurlandamálin. Eins hefur verið skemmtilegt að bakgrunnur nemenda er mjög ólíkur, allt frá leiklist og læknaritun til spænsku – í mínu tilfelli. Norðurlandafræði er nám á meistarstigi. Nemendur læra um norræn þjóðfélög og þróun þeirra, daglegt líf, bókmenntir og menningu. Eins er hugsunin að nemendur verði færari í dönsku, norsku og sænsku (líka finnlands-sænsku) og geti notað þessi tungumál í samskiptum á norrænum vettvangi. Ég hef stundað fullt starf meðfram náminu og því haft nóg fyrir stafni. Á þessari önn tek ég síðasta námskeiðið um norræna sögu og samfélag. Námskeiðið er mjög spennandi. Á sama tíma ætla ég að byrja að skrifa lokaritgerð sem mun fjalla um nám Íslendinga sem flytja til Noregs, Svíþjóðar og Danmerkur á norsku, sænsku og dönsku. Ef allt gengur að óskum næ ég vonandi að útskrifast í byrjun næsta árs, 2014. Þótt nemendahóparnir í Norðurlandafræðum séu frekar fámennir hefur kennslan og námskeiðin verið mjög spenanndi. Mér þykja málvísindi mjög spennandi og hafði því gaman af að læra um orðaforða í norrænum tungumálum, norræna tungumálastefnu og Námið í Norðurlandafræðum hefur staðist væntingar. Eftir að hafa unnið lengi við norrænt samstarf er frábært að fá aðra sýn á Norðurlöndin og læra meira um tungumál og menningu landanna. Ég mæli með þessu námi við allt áhugafólk um Norðurlönd. NORDISTEN 35 FÖRFATTARPORTRÄTT Mitt liv med en författare - Stilforskning under ett halvsekel Marianne Nordmann Professor Emerita Vasa universitet Han föddes i Vasa för snart 120 år sedan, den 18 september 1893, och levde sin barndom och ungdom med familjen i ett trähus på Skolhusgatan 8. Hans hem var ”burget och fullt av borgerlig ordning” har han själv berättat. Hans far var jurist och i många år chef för Wasa Aktiebank och modern hörde till den kända köpmannasläkten Finnilä i Vasa. Som barn var han livlig och tumlade om i vilda lekar med sina kamrater, hoppade från magasinstaken, slog hål i huvudet på sig själv och andra, lekte indian i skogarna och sköt tama kattor på brandgatorna. Men han var också känslig och labil. Riktigt lycklig var han då han smetade färg på en duk eller när han skrev vers. Men så blev han också författare, författaren Jarl Hemmer. Mitt liv med Jarl Hemmer började under min studietid vid Åbo Akademi. Före det visste jag väl inte så mycket om honom. Men när det blev dags att skriva proseminarieuppsats i litteraturvetenskap föll mitt val på Jarl Hemmers diktsamling Skärseld och på symboliken i hans språk där. Det är omkring 50 år sedan dess, men Hemmer och hans författarskap har följt mig genom åren i min forskning och gör det ännu i dag. När det var dags för min avhandling pro gradu blev temat ”Stildrag i Jarl Hemmers En man och hans samvete”. När jag skrev min licentiatavhandling 1973 var temat ”Stildrag i Jarl Hemmers prosa. En studie i En man och hans samvete och Morgongåvan”. Och när det var dags för doktorsavhandling 1981 fick den rubriken ”Stil och struktur i Jarl Hemmers En man och hans samvete”. Sedan dess har det blivit ytterligare drygt 20 uppsatser och andra texter med Hemmers poesi och prosa som utgångspunkt eller oftast som material. Jag har åkt runt på konferenser, framför allt i Norden, med Hemmerforskningen i bagaget, och uppsatserna har kommit ut i olika publikationer runtom i Norden. Tematiskt har det varit fråga om prosarytm, metriska finesser, diktrubriker, tilltal i drama, bildspråk, adjektiv, räkneord. Stilistiken som forskningsområde är ju mångfasetterad och ger möjligheter till kontakter med många olika inriktningar som t.ex. retorik, grammatik, semantik, metrik, sociolingvistik, litteraturteori och en hel del annat. Inför Jarl Hemmers 120-årsminne har jag ställt mig inför en ny och lite större utmaning. Jag har samlat ett antal av de uppsatser som jag har publicerat under åren och kommer att om någon månad ge ut dem i en egen volym i Svensk-Österbottniska samfundets skriftserie. Boken får en nyskriven ram där inledningen handlar om Jarl Hemmer som människa, poet NORDISTEN 36 FÖRFATTARPORTRÄTT och prosaist. I det avslutande kapitlet ser jag på Hemmer ur synvinkeln författaren och tiden. Vad har hänt med hans eftermäle efter hans död? Minns man honom i dag? Och hur? Inför den samlande monografin har jag fått lära mig en massa nytt, också om bilder. De senaste veckorna har jag ägnat mig åt en intensiv bildjakt för att kunna illustrera det inledande och det avslutande kapitlet. Jag har känt mig som en fritidsfiskare som sitter med sitt metspö och slänger ut sin krok i alla möjliga vattendrag, hoppas på napp och drar upp. Och jag har fått napp, många gånger t.o.m. Samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket om arkiv, bilder, upphovsrätt och människor, mycket som man som vanlig språkforskare inte alltid kommer i kontakt med. Och jag har upptäckt arkiven på ett sätt som varit nytt för mig, upptäckt vilka otroliga guldgruvor de är och så enormt intressanta, sådana som Brages Pressarkiv i Helsingfors, Historiska och litteraturhistoriska arkivet vid Svenska litteratursällskapet i Helsingfors, bildsamlingarna och handskriftssamlingarna vid Åbo Akademi i Åbo, Österbottens traditionsarkiv i Vasa och t.o.m. Svenska teaterns arkiv i Helsingfors. För mitt aktuella tema har det naturligtvis varit givande med arkivet vid Hemmersgården i Stundars i Solf dit Hemmers barndomshem flyttades i slutet av 1970-talet. I snart 50 år har jag alltså gått med Jarl Hemmer vid min sida, lärt mig en massa nytt om honom som person men mest om hans författarskap, hans poesi och prosa, hans stil. Det som jag också lärt mig är att det som man, kanske av en slump, börjar intressera sig för och arbeta med under studieåren kan bli till ett helt livsverk och följa en under hela forskarkarriären, ibland som en huvudfåra, ibland som en uppfriskande liten bäck någonstans i periferin. Visst är det fantastiskt att ett ganska slumpmässigt val i unga år kan bli en livslång forskarpassion! Knappast är jag ensam om den erfarenheten. Men det är värt att inse den. För Jarl Hemmer som människa blev slutet ganska dramatiskt. Han tog sitt liv i Diktarhemmet i Borgå på självständighetsdagen 1944. NORDISTEN 37 DIKT En spontan dikt Christer Laurén Professor Emeritus Vasa universitet Det var en sommarnatt när allt detta hände. Jag hade fått min språkvetenskapliga artikel skriven och tidtabellen var strikt. Tidskriften ville ha den nästan omedelbart - på engelska! Jag ringde upp min gode vän Ralf Norrman, professor i engelska vid Tammerfors universitet. Han var också bonde i Malax utanför Vasa. Vid halvåttatiden på kvällen körde jag in på hans gård och parkerade framför växthuset. Vi började genast. Ralf översatte och skrev på samma gång och min uppgift var att följa med och ta ställning till hans tolkningar omedelbart. Texten var klar tidigt på morgonen vid femhalvsextiden. Vi läste högt igenom den och ansåg oss nöjda med den. En lång natt och ett intensivt arbete hade gjort mig fullständigt klar i skallen men samtidigt slagit hål på det filter som brukar hindra de riktigt fantasirika texterna från att födas. Dimman svävade lågt över bäcken och dansade en dans likt ingen jag upplevt förr. När jag kom hem var jag inte klar att somna förrän jag hade skrivit ner en färdigfödd dikt skriven sent en sommarkväll: NORDISTEN 38 DIKT ÄLVDANS När herr Svensson körde hem dansade nattens dimma över vägen med sirliga glidande steg och utslaget böljande hår och klänning i frasande siden Hon kom med systrarna alla och dansen gick fram och gick åter med turer som ingen kan tälja Än var älvorna många och Svensson saktade farten för att ej gå miste om något än var det få med i dansen och Svensson skyndade hemåt Men vid älvbron stod sista valsen och alla var med uti den och Svensson gav takt med pedalen bjöd upp sista älvan i raden och svängde ystert omkring Han höll henne varligt om midjan som smäcker var såsom pilen och frågade henne om kärlek och lycka var kända bland älvor men svaret lät som en susning i aspens krona om natten och dansen gled snabb över stranden Och ingen vet vart herr Svensson försvann med älvan den natten för morgonen därpå när vinden drev dimmans systrar på flykten var bilen vid älvstranden tom Jag tror att herr Svensson svänger förtrollad av älvan i dimman lätt som slöjan han svävar kavajen som flaxar är hans NORDISTEN 39 BAGSIDEN Nordisten søger redaktion Kim Sandvad West Redaktör Enheten för nordiska språk Arbejdet med Nordisten har vist sig at tage mere tid, end jeg havde regnet med, da jeg først søsatte projektet i 2011. I løbet af bare fire numre er sideantallet pr. tidsskrift steget fra 13 sider til hele 40 sider i nærværende nummer. Som redaktionsmedlem indgår man i et team, som samarbejder med at finde og skrive artikler og materiale til tidsskriftet. Hver udgave har et tema, som skal dækkes, men herudover er der også plads til løst og fast, som interesserer redaktionen og enheden for nordiske sprog. Derfor er det nu på tide at tilkalde hjælp blandt vore dygtige studerende. Går du med en journalist gemt i maven, sysler du med fotografering i fritiden, har du flair for layout – eller vil du bare gerne engagere dig i projektet, er du måske den rette til at indtræde i den nye redaktion. Som tak for arbejdskraft og engagement kan redaktøren underskrive et officielt bevis på, at redaktionsmedlemmet under sin studietid har engageret sig i socialt arbejde ved enheden i et eller flere år – et fint bilag til det kommende CV. Som redaktionsmedlem binder man sig til at arbejde med Nordisten i et læseår – naturligvis med mulighed for forlængelse, Et læseår dækker to udgaver af Nordisten; 1. oktober og 1. marts. Er du interesseret eller har lyst til at høre mere, så kontakt redaktøren, inden sommer-ferien begynder. NORDISTEN 40
© Copyright 2024