Nr 4, 2012 - Österhaninge Församling

Österhaninge församling
September
Malin Sävstam
om livet efter
tsunamin. Sid 7-8
Soheila Fors skapar
fristad för kvinnor.
Sid 9-11
Audité
19.00
Jordbro
2012
.00
Fritis 13
ö
Infomöte
Vendels
om kon- en
ion
firmat
Höstens program
Kyrkpub
och grupper.
19.00
Sid 12-17
Ögonblick som förändrar livet
Annika Östberg är fri efter 28 år i fängelse.
Sidan 4-6
NR
04
nr 4/12
edag
Familj
ö
vendels
När två blir tre.
Sid 18-19
Österhaninge
församling
Besöksadress Runstensvägen 14
Postadress Box 113, 136 22 Haninge
Telefon växel 08-555 670 00
telefontid mån-tors kl 08.30-15.00
fre kl 8.30-14.00
Telefax 08-555 670 03
Hemsida
www.osterhaningeforsamling.se
E-post:
[email protected]
Plusgiro 10 00 04-1
Bokning av dop
Karin Olausson 08-555 670 25
Bokning av vigsel
eller begravning
Marika Guhrén 08-555 670 04
Kyrkogårdsförvaltningen
Kyrkogårdschef Kai Toneby 08-555 670 01
Assistent Carolina Hösöyen 08-555 670 02
E-post:
[email protected]
Behöver du prata med någon
som har tystnadsplikt?
En präst finns alltid tillgänglig
måndag-fredag kl 10.00-12.00.
Ring vår växel 08-555 670 00 eller besök oss.
Mellan kl 21.00-06.00 kan du nå
­Jourhavande präst på telefon 112.
Notiser
Öppet bibelstudium
Ny förskollärare
Öppet bibelstudium för
ovana och vana bibelläsare.
Varannan söndag kl 10.0011.30 i Jordbro kyrka.
­I ngen föranmälan. Vill du
veta mer, kontakta Veronica
Willner. Start: 7.10.
Jag heter Ylva Lundgren
och börjar jobba som förskollärare i Jordbro kyrka i
augusti. Jag kommer att ha
barntimmar och minior-
Haningedagen
Lördag 18 augusti
kl 12-17 finns Öster­
haninge församling med
på Haningedagen vid
Rudan. Kom och träffa
oss och hämta information om höstens alla
spännande verksamheter!
Alla som besöker tältet
får en liten present.
Vi ses!
Kyrkoherde Martin Marcolla
Telefon 08-555 670 34
Redaktion & information
Redaktör/informatör
Charlotte Persson 08-555 670 36
Informationsassistent
Catharina Fredrikson 08-555 670 35
Grafisk produktion AD Design, ­Stockholm
Tryck TMG Sthlm
Omslagsfoto Lisa Ljunggren
Våra kyrkor
S:t Eskils kyrka
Runstensvägen 14, Handen
Österhaninge kyrka
Klockarlötsvägen
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Brandbergens församlingslokal
Jungfruns gata 415
Nu är det dags för dig som
är född 1998 att anmäla
dig till konfirmation. Välkommen till informationsträff för föräldrar och konfirmander onsdag 5 september kl 19 i S:t Eskils kyrka.
Du kan läsa mer om de
­olika alternativen och anmäla dig på hemsidan: www.
osterhaningeforsamling.se.
Sista anmälningsdag är den
9 september.
Konfirmand i Assisi
Söndag 26 augusti direkt
efter gudstjänsten i Jordbro
kyrka, berättar Gabriella
Gomera Ita och Giancarlo
Gomera Ita, tidigare Assisikonfirmander, om sin resa i
Franciskus fotspår. Missa
inte det!
grupp samt bedriva verksamhet på öppna förskolan
på familjecentralen som är
belägen strax intill.
Jag är bosatt i Norra
Söderby tillsammans med
min man och min son, som
är två år gammal. Tidigare
har jag arbetat på förskola
och som lågstadielärare här
i Haninge. Jag tycker väldigt mycket om att arbeta
med människor och ser
verkligen fram emot att få
möjlighet att göra det inom
församlingen.
Gilla oss på facebook
Österhaninge församling finns på facebook – gilla oss och håll dig uppdaterad
om vad som händer i församlingen.
Ögonblick
som
­förändrar
livet
Gå en Alphakurs
En Alphakurs är en grundkurs i kristen tro. Kursen är
öppen för alla och ger en
möjlighet att utforska vad
den kristna tron handlar
om. I höst startar en ny
Alpha­kurs och fortsättnings­kursen Beta. En Alphakurs
innehåller tio träffar och en
helg. Varje kurstillfälle inleds med att vi äter tillsammans, följt av ett föredrag
med ett tema per tillfälle.
Därefter samlas vi i smågrupper och samtalar kring
kvällens tema.
Start/prova på kväll:
Onsdag 12.9 kl 18.00-20.30
Tid: Tio onsdagar kl 18.0020.30 + en helg.
Plats: Jordbro kyrka
Kostnad: Kursen är gratis.
Avgift tillkommer för kursmaterial, mat samt helgen.
Anmälan och frågor:
Veronica Willner.
Österhaningesalen klar att invigas
Under ett års tid har bygget av en ceremonilokal på Österhaninge begravningsplats pågått. I oktober är lokalen ­färdig
att invigas. Den nya lokalen skall kunna användas för begravningar av alla, oavsett religiös tillhörighet. Tidigare har
inte någon sådan neutral, konfessionslös lokal funnits inom
församlingen.
Lokalen är ritad av Åsa Flarup-Källmark, A-sidans
­arkitektkontor och Bengt Krusemo, Bjerking AB.
Ö PPN A RUM
Föreläsning med biskop
Anders Arborelius
I våras blev föreläsningen
inställd, nu är han tillbaka.
Möt Katolska kyrkans
­biskop Anders Arborelius,
som talar om att leva i
Jungfru Marias och hel­
gonens närhet.
Torsdag 18 oktober
kl 18.30
S:t Eskils kyrka
Betraktelse
Carl-Henrik Widlund
präst
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Denna vers av Alf Henrikson förekommer ofta i döds­
annonser, antag­ligen för att den så tydligt uttrycker den
känsla av vanmakt man kan uppleva inför tidens och
händelsernas obevekliga gång: Tiden rör sig bara åt ett
håll, varje händelse och handling är oåterkallelig.
­Världen för­ändras hela tiden och blir aldrig densamma
mer. Ibland kan vi kanske känna en vilja att gå tillbaka,
antingen för att lägga tillrätta det som inte blev som vi
tänkt oss, eller för att få uppleva våra finaste ögonblick
igen. Men vi vet att det inte går att få tiden att gå i
­repris. Det hör till tillvarons grundvillkor att vi är underkastade tiden och rummet.
En enda är inte bunden av tiden och ­rummet, och det
är Gud själv, även om kyrkans tro är att Gud har valt
att för vår frälsnings skull träda in i tiden och rummet.
Kanske kan man tänka att det hör till den mänskliga
tillvarons storhet att varje ögonblick är unikt och
­oåterkalleligt.
Vad vore livet utan dessa ögonblick som förändrar
hela vår tillvaro? Ibland kan det gälla även de ögonblick
vi i förstone ångrar, men som ändå lär oss något viktigt
om livet och oss själva. Därmed inte sagt att vi i alla
lägen måste ta emot allt som sker med glädje och tacksamhet. Den som drabbas av svåra olyckor måste få
ge uttryck för sin smärta och känsla av meningslöshet.
Den som skadat sig själv och andra måste leva med sitt
ansvar för det som hänt. Men det hör till människans
storhet att hon blivit betrodd av Gud att förvalta
varje enskilt ögonblick.
Åter till Henrikssons dikt. Tiden tycks hejda sig.
I själva verket är det ju just det den aldrig gör. Jag
­tänker på några rader ur psalm 180 i vår psalmbok:
Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det!
Besinna att varje ögonblick är en Guds gåva. Och
att ansvaret att ta vara på varje ögonblick är ett
uttryck för att vi är skapade till Guds avbild.
4
Text: Ann Thörnblad
Foto: Lisa Ljunggren
Ögonblick
som förändrar livet
”Ögonblick som förändrar livet” är en bok av Annika Östberg som handlar
om hennes liv och de val hon har gjort. En vårdag 1981 skar ett snitt i ödets
väv när två män mördades av pojkvännen Bob Cox. Om sin medverkan i
brotten, om fängelsetiden och de val hon gör idag, handlar boken. I höst
kommer hon till Österhaninge församling för att berätta sin livshistoria.
Alla tycker någonting om Annika
­Östberg. Hennes namn väcker känslor
och tankar som följs av kommentarer
som pendlar mellan ”Jag tror att det
var hon som fick pojkvännen att ­skjuta
polismannen” till ”Vad bra att hon
har fått upprättelse och fick komma
hem till Sverige igen. Det var ju inte
hon som gjorde det.”
När hon är ute i landet, på bibliotek, i församlingar och inom kriminalvården – och berättar om sitt liv och
ögonblicken som förändrade det, drar
hon fulla hus. Det är många som vill
höra hennes historia med egna ord. Se
den långa, tuffa blondinen som fick ett
28-årigt fängelsestraff i kaliforniskt
fängelse men under de åren lärde sig
att leva under begränsade förhållanden, och när hon passerat livets halvlek kommit ut som en fri, mogen
­kvinna.
– Jag var inte alls beredd på den här
uppmärksamheten, säger Annika som
är 58 år idag och har varit fri sedan
förra våren. Jag tror att den har flera
nivåer. Många som träffar mig har
följt mitt liv genom tidningsartiklar,
tv-dokumentärer och nu vill de höra
historien från personen själv. Så visst
finns det en nyfikenhet. Men jag tror
att det går djupare än så.
Alla har sina svårig­heter som de
­kämpar med under livet och jag är
­någon som har gått igenom ännu
värre saker och kommit ut på andra
sidan, säger Annika.
Hon talar med lugn och klar röst med
en amerikansk accent och utstrålar
tydlighet, eftertänksamhet och
­stringens. Hennes formuleringar är
både direkta och poetiska, så har hon
också skrivit under hela livet.
I boken Ögonblick som förändrar livet
skriver hon med stor nykterhet om sitt
liv, hur det var, hur det blev och vad
det var som egentligen hände. Det
finns ingen tendens att romanti­sera
eller lägga till rätta.
Hon berättar om den harmoniska
uppväxten i Hässelby, där hon levde
i samklang med sin mamma och de
närmsta släktingarna, och hur känslan
av samhörighet bröts när hennes
mamma gifte sig med amerikanen
Braxton och de flyttade till New York.
Annika ­kände sig annorlunda
och ­lyckades aldrig bli en del
av den nya världen.
Styvfadern Braxton tyckte mest att
hon var i vägen och försökte kon­
trollera henne med regler och psykisk
misshandel. När hon var 13 år rymde
hon hemifrån och sedan följde ett liv
med droger och relationer med kriminella män. Den stora kärleken under
den här tiden, var hennes son Sven,
som föddes 1970 när Annika var
16 år.
Åren i fängelset har gett henne möjlighet till ett kritiskt granskande, att gå
igenom kedjan av val och händelser
fram till den ödesdigra vårdagen 1981
då två människor miste livet. Joe
­Torre och polismannen Richard Helbush. Båda sköts till döds av Annikas
pojkvän Bob Cox.
I sorgearbetet och bearbetningen av
händelserna kom ångesten i form av
frågor om varför hon inte hoppade av
redan efter det första mordet och varför hon inte gjorde andra val. Mordet
5
Möt Annika Östberg som
föreläser i Öppna rum
torsdag 20 september
kl 18.30 i S:t Eskils kyrka
på polismannen Richard Helbush har
förföljt henne. Särskilt minns hon
­bilden av honom i dödsögonblicket.
– Det går inte att sammanfatta i
några ord. Men den överväldigande
känslan var ”horror”, det finns inget
riktigt bra ord för det på svenska. Det
är en sjuk känsla som både innefattar
skräck, sorg och rädsla.
– När man ser en människa dö är det
någonting som händer i universum.
Allting tar stopp, plötsligt är det ett
vakuum där det har varit ett liv och
allting håller andan. Och sedan sugs
världen in i ”super speed”. Men den
känslan, i den nanosekunden, går inte
att förklara och det är något som jag
har försökt att förstå och levt med.
Det har också bidragit till min tro. Att
livet är mer än vad vi gör här och nu.
Annika säger att hennes bok handlar
om val och hon liknar kedjan av val
vid en rörelse som bildar en domino­
effekt. Det ena leder till det andra och
ett tillsynes obetydligt val kan längre
fram få ödesdigra konsekvenser.
– Men bland kommer du till vägkorsningar med möjlighet att välja en
annan väg. Då gäller det att stanna
upp, vilket är svårt, för då måste du
erkänna för dig själv att du gjorde fel
och kliva tillbaka och börja om.
­Ibland kan det vara enklare, i stunden,
att bara fortsätta.
Hennes livs tuffaste ögonblick, som
bildade ett brott i livets väv, gläntade
på dörren till en tro. I samma ögonblick som hon kom i kontakt med
­livets värde öppnade det långsamt upp
för en Gudstro.
6
– När man är mitt uppe i hemsk­heter
och ondska kan man undra om det är
värt det. Men det du ger ut, får du
tiofalt tillbaka. Både på gott och ont
och jag har sett det fungera. Det kommer inte alltid i den form som du hade
tänkt dig, men det händer saker.
Genom samtal med en fantastisk
fängelse­präst, Leif Eliasson, och tolvstegsprogrammet, öppnade jag mig
långsamt för möjligheten att det finns
en högre makt som bryr sig om mig.
– Genom tolvstegsprogrammet ­gjorde
jag också en djupgående självrannsakan där jag konfronterades med mitt
liv, de val och handlingar jag har
gjort. När det väl var gjort kom en
skön känsla av att börja bli bekväm
med sig själv.
Annika får ofta frågan om hon har
försonats med sin del i brottet. Och
hon beskriver det arbetet både utifrån
en mänsklig och en andlig nivå.
– På en mänsklig, personlig nivå
har jag försonats med brottet. Jag har
suttit 28 år i fängelse och på en andlig
nivå tror jag mycket på förlåtelse, men
det kräver ett arbete. Inom den
evangeli­kanska kyrkan i USA är det
vanligt att man via andedopet som
vuxen, anser sig vara rentvättad och
fri från sina skulder. Men jag tror inte
att det är så enkelt. Kan jag leva med
jag har gjort idag? Ja, absolut. Men
kan jag säga att allt är betalt? Nej, det
tror jag inte. Om mitt liv ligger i ena
vågskålen, och alla skador jag har tillfogat i den andra, så har jag ett arbete
kvar att göra för att skapa mer balans.
Det jag gör nu, att berätta om mitt liv
och förmedla hopp till kvinnorna som
sitter på Hall och Hinseberg, är mitt
sätt att betala tillbaka.
– Kvinnorna som jag mötte i fängelset i Kalifornien, deras ansikten, kommer för alltid att vara en del av mitt
liv. Våra liv har flutit ihop under åren
som har gått, vi delade samma livsvillkor och de blev min familj. Där fanns
­Diane, som en gång varit en vanlig
hemmafru, och som mördade sin make
efter många år av misshandel. Där
fanns Leslie, som var en av ”Man­son­
kvinnorna” och så Anne, en av mina
första cellkamrater, som satt inne för
inbrott.
När man lever med en person så
nära inpå sig, utan några som helst
avskildheter, skapar det en väldigt
­speciell vänskap.
När min son Sven var 15 år, dödades
han i en bil­olycka av en berusad förare, och ­hennes kärleksfulla stöd hjälpte mig genom de fruktansvärda dagarna. Det är en sorg som jag fortfarande
inte har orkat bearbeta, säger Annika.
– Vi kvinnor gav varandra
styrka och hjälpte varandra
att hålla hoppet levande.
Vi använde vår humor, det blev ­mycket
galghumor… Man måste kunna skratta och hitta det roliga i eländet för att
överleva. Från vän­skapen hämtade jag
det mesta av min kraft, lärde känna
mig själv och uppskatta den jag är.
Det var 3000 kvinnor som var intagna
på anstalten, så det var aldrig lugnt,
det var alltid någonting som pågick
och det fanns ingen neutral plats att
gå till så kvinnorna gav varandra
u­trymme på det sätt som var möjligt.
– Våra korridorer var långa, och
när någon gick förbi var det en oskriven regel att aldrig titta in i någons
cell. Kanske klädde rumsgrannen på
sig. Det var vårt sätt att ge varandra
space där det egentligen inte fanns
något.
Hur har fängelsetiden förändrat dig?
– Jag har vuxit upp och mognat som
människa. Jag har levt ett annorlunda
liv med annorlunda upplevelser och
lärt mig att uppskatta det som är
esote­riskt viktigt. Att inte investera i
saker, för allt som du ägde kunde tas
ifrån dig. I stället investerade jag i
­personer och relationer.
Jag har lärt mig att se på saker
ur ett annat perspektiv och
värdesätta nuet. Titta på fåglarna
som hoppar omkring och förundras
över naturens skiftningar.
Idag bor hon i en tvårumslägenhet i
Basta arbetskooperativ i Nykvarn.
Utanför fönstret ser hon röda stugor
och naturen i sin prunkande försommarskrud. Här lever hon med Golden
retrievern Tasha.
Hur är det att vara tillbaka
i ett liv i frihet?
– Det är väldigt svårt att sammanfatta
i några ord. Men jag tar ingenting för
givet. Allra mest uppskattar jag naturen och att vara ute i skogen med
Tasha. Det finns egentligen ingen riktigt tystnad någonstans, men det är
underbart att bara vara omgiven av
naturliga ljud!
När Annika inte är ute och berättar
sin ”lifestory” skriver hon på en ny
bok. Om vad som har hänt i Sverige,
sedan hon lämnade fosterlandet. Och
då tänker hon inte på de yttre för­
ändringarna i första hand.
– Jag har varit borta från Sverige och
den globala världen i 30 år och för­
söker skildra vart vi är på väg med
mina ögon.
7
Livet
förändrades
för alltid
Fram till annandagen 2004 levde Malin Sävstam
ett gott liv med en harmonisk familj, hus i Bromma
och karriär. Efter tsunamin förändrades allt. Hon
och äldsta sonen var de enda överlevande i familjen.
Malin stod och borstade tänderna när den rasande vågen
reste sig. H
­ ennes man Mats ropade att hon måste s­ kynda
sig eftersom ofantliga mängder vatten närmade sig och
hon kastade sig ut ur badrummet och såg hur den nyss så
honungsgula sanden åts upp av en grön-grå-svart sörja
som vällde fram.
Malin, Mats och deras tre barn Elsa, Harald och Axel
springer för livet för att undkomma vatteninfernot som
­slukar allt som kommer i dess väg. Men vattnet närmar
sig från två håll och hur snabbt de än springer har de ingen
chans. Malin håller sin dotter Elsas hand tills kraften från
vattnet gör att Elsas hand rycks ur hennes.
På några minuter förvandlades semester­paradiset till
helvetet självt och i sin bok När Livet Stannar be­rättar
­Malin Sävstam sin historia och om hur en tsunami för
alltid kom att förändra hennes och sonen Axels liv.
Tsunami, ett japanskt ord som fram till annandagen
år 2004 var ett a
­ bstrakt begrepp för de flesta svenskar
men efter den såriga julen förknippas med mardrömslika
bilder som på­minner om en krigssituation.
– Livet tvärnitade. När jag låg i vattnet, vilket kändes som
att befinna sig i en jättelik tvättmaskin, tänkte jag att nu
dör vi allihop. Men hur märkligt det än var överlevde jag
och Axel som då var 15 år, säger Malin och ser på mig med
en klar och rak blick. Vi sitter på Rival, en förmiddag i
­slutet av maj, och Malin utstrålar både sårbarhet, närvaro,
klokskap och en stark, energisk vilja under vårt samtal.
De olika uttrycken skiftar under sam­talets gång beroende
på vad vi pratar om. Hon är klädd i ljusa kläder, bär en
tunika med röda mönster och förundras någonstans själv
över den resa hon har gjort under de här 7,5 åren.
– När jag tänker på det undrar jag hur jag har klarat av
det. Å ena sidan dog jag, den gamla Malin finns inte längre,
men å andra sidan har jag levt vidare.
Jag får ofta frågan hur man överlever
förlusten av sina barn och svaret är att
det gör man inte.
Det är inte en sorg som tiden läker,
utan en sorg som du ständigt lever med.
Jag var liksom en vas som gick sönder
och som nu är ihoplimmad igen. Och
en ihoplimmad vas är betydligt skö­
rare än den som aldrig har gått i
­golvet. Jag har en otrolig respekt för
mänsklig­heten och våra förmågor.
Om män­niskan inte hade klarat av
sina sorger och kriser hade vi inte
överlevt som art. Vi är rustade att gå
­vidare, även när det värsta har hänt,
säger hon.
Ganska snart efter att vågen hade lagt
sig återförenades Malin med sin man
Mats och deras son Axel. I boken beskriver hon med en vardagsrealistisk
skärpa vilket skick de befinner sig i
och om leran som har borrat sig in på
all möjliga och omöjliga ställen. ­Malin
har klumpar på hakan, armarna och
låren. Klumpar som inte släpper sitt
fäste utan senare får opereras bort.
Malin och Axel kommer så småningom till ett sjukhus i Bangkok
men Mats är så pass dålig att han
inte k
­ larar flygresan utan vårdas på
ett sjukhus i Phuket. Den 30 december
Möt Malin Sävstam som
föreläser i Öppna rum
torsdag 22 november
kl 18.30 i S:t Eskils kyrka
8
dör han. I praktiken kvävs han av all
lera som har samlats i lungorna.
När Malin och Axel landar på
­A rlanda en vintrig januaridag vet de
fortfarande inte om Elsa och Harald
lever. Under året som kommer får de
ta emot de smärtsamma beskeden.
Elsa identifieras under sommaren 2005
och Harald i december samma år.
– Vi var tio personer som reste till
Thailand och vi var fyra personer som
återvände, berättar Malin som i tsunamin också förlorade sin bästa vän
­Madeleine med sambo och gudsonen
Kristian.
När man läser Malins bok, som bygger
på dagboksanteckningar, är det stort
och förunderligt att hon ­orkat leva
­vidare efter så många förluster.
Det kunde ha stukat henne för alltid.
Men, parallellt med sorgen, har hon
aktivt velat och arbetat för att livet
ska gå vidare. Hon skriver ärligt och
insiktsfullt om vägen tillbaka och om
motstånden och svårigheterna. När
hon kommer hem är hon så för­lamad
av sin egen sorg att hon inte förmår
vara mamma fullt ut till Axel. Han
känner sig övergiven av sin m
­ amma,
de kommer allt längre ifrån varandra
och det tar tid innan tilliten repareras.
– Om det första året handlade om en
kamp för den fysiska överlevnaden så
handlade det andra året om att förstå
och återfå livets mening.
Men det kräver ett ständigt arbete,
jag behöver fortfarande jobba med
mig själv såväl fysiskt som mentalt
för att inte glida tillbaka i leran igen,
reflekterar Malin.
Under hela sorgeprocessen har hon
haft ett stort stöd av prästen och terapeuten Louise Linder, som hon skriver
ömsint och kärleksfullt om i boken,
och vänner och familj. Hon har också
börjat praktisera yoga och mindfulness som hon beskriver som två vik­
tiga redskap som hjälper henne att
förhålla sig till livet som det är. Inte
som hon skulle vilja att det var.
– Jag började meditera, praktisera
yoga och mindfulness under samma
period och det har ökat min med­
vetenhet och hjälpt mig att landa i
acceptans. Men det betyder inte att
livet blivit enkelt och att mina redskap
resulterat i en kvick fix, men det är
redskap som hjälper mig att vara kvar
på rätt spår. Idag är jag mer glad över
det jag har än ledsen över det jag saknar och har förlorat. I höst ska jag gå
en kurs för att bli yogalärare, säger
­Malin och strålar med hela ansiktet
när hon säger det.
Under samtalet återkommer hon flera
gånger till att hon faktiskt dog den där
annandagen för 7,5 år sedan vilket i
sig innebär att hon delvis är pånyttfödd. När jag frågar hur den nya
­Malin förhåller sig till livet jämfört
med den gamla, svarar hon att den nya
Malin är obehagligt ärlig och spelar
inte med på samma sätt den ”gamla”.
– Jag säger ofta vad jag tycker och
har blivit mer intresserad av att prata
om saker som man inte ser eller kan ta
på och där svaren på frågorna inte är
givna. Jag blir mindre inspirerad av ett
perfekt yttre och en blank yta än av
människor som vågar visa upp sprickorna i fasaden. Andligheten har också
blivit en del av mitt liv och jag har en
tro på att det finns något större än oss.
– Jag prioriterar annorlunda idag
och är mer eftertänksam.
Livet är inte bara något som ska levas
nästa år eller om två år. Livet är möten,
det här nuet som du och jag delar just
nu. Den medvetenheten hade jag inte
tidigare även om det inte utesluter att
jag också kan planera för framtiden.
– Jag har fått en andra chans
och idag samlar jag på ”lycko-nu:n”
det vill säga stunder när jag är
lycklig i nuet, betonar hon.
I sin bok sätter Malin också fingret
på vad som kännetecknar liv. Hon
beskriver det bland annat som för­
mågan att känna kärlek. Till andra
människor, en partner, sina barn eller
ett arbete. Och när kärleken lämnar
kroppen, så gör också livet det i praktiken. Hon var som en levande död
den första tiden efter tsunamin men
så hände något. Livet ville rota sig i
kroppen, hjärtat och själen igen och
hade mer i beredskap än vad hon hade
kunnat föreställa sig.
Långsamt tog en förälskelse till en
annan man plats. Det började som en
vänskap med ärliga och innerliga samtal om existentiella frågor. Han var en
av dem som åkte ner till Thailand för
att leta efter Elsa och Harald och därmed också såg förödelsen med egna
ögon. Långsamt började de samtalen
skapa band och en dag kände Malin,
parallellt med den fysiska smärtan
som sorgen för med sig, ”glada pip i
magen”.
– Ur den vänskapen växte kärlek
fram, men det var inte okomplicerat
för han var inte fri.
Men idag lever vi ihop, vi gifte oss
2009, berättar Malin och definierar
i nästa andetag ordet livskraft. Att
”i den mest snustorra ökensanden
kan det spira liv.”
I mars 2013 kommer hennes nästa
bok, ”Kärleken är starkare än döden”.
– Om den första boken handlade
om död, sorg och överlevnad så handlar den här boken om kärlek, acceptans och förändring. Det gäller att
fånga och ta vara på den kärlek som
trots allt finns, säger hon.
Text: Ann Thörnblad
Foto: Patrik Miller
9
”Religionen
ska bygga
en stege
mot himlen”
Text: Ann Thörnblad
Foto: Lasse lagerholm
10
På väggen i Soheila Fors arbetsrum hänger en tavla som föreställer Pippi Långstrump.
Hon är mitt i ett språng, håller ut armarna mot livet tillsammans med de röda, spretande
flätorna. Pippi har funnits med henne som ett slags syster från flickåren. En förebild
som har visat att det går att vara både stark, självständig och snäll som tjej. Det var
inte någon självklarhet i den iranska delen av Kurdistan där Sohelia växte upp.
”Jag lärde mig tidigt att pojkar behandlades som prinsar och flickor som
dörrmattor. Vi fostrades till att bli
kvinnor som födde många barn och
var lydiga mot männen. Det var ett
ideal som jag inte kunde göra till mitt
och som väckte rebellen inom mig.
Men pappa uppmuntrade mig till
självständighet och han såg mig för
den jag var,” säger Soheila.
Det mörka håret är ledigt uppsatt
och hon är klädd i blåjeans och en vit
blus. Hon är lång, vacker med oliv­
färgad hy och bruna ögon och ut­
strålar fasthet och värme. Vi sitter i
tehuset i Karlskoga som öppnade i
oktober 2010 och som sedan dess blivit en oas för hundratals kvinnor från
fyra världsdelar och fyra religioner.
Soheila bjuder på kaffe och kakor inne
i själva hjärtat av huset. Ett generöst
rum med skira tyger och kuddar i
­siden och sammet, Hon berättar att
tehuset en gång var ett sjukhus och
att vi sitter i det gamla förlossningsrummet där nya liv tagit sina första
andetag.
”Många kvinnor i Sverige lever med
hedersrestriktioner och får inte vara
i miljöer med främmande män.
Eftersom bara kvinnor är välkomna
till tehuset under dagtid har det blivit
et ibland sägs. I den
framgångsrika pernnor och män i olika
anal för anden. Finansjournalisten tycker att
llsdebatten. Näringsledarskapet och att tron
msidolen är medveten
nsvar gentemot sina
be.” Universitetsrektorn
nte går att förena tro
o skulle utesluta kritiskt
terapeut. Hennes sehöll 14 intervjuer med
ga personer, fick rejält
På tal om
15 röster
d
www.braselpublishing.se
Vardagen blir trång och sluten och det
blir svårt för ljuset och uppbyggande
tankar att leta sig in och skapa goda
vanor.
Soheila växte upp i Gilangharb, en
bergsby i östra Iran. Hon var näst
yngst i en syskonskara om fem, med
en pappa som uppmuntrade det vilda
i henne och med en mamma som var
rädd för vad det vilda skulle göra med
henne och därför tyglade det.
”Jag försökte vara som en kille – jag
hade kort hår och klädde mig i byxor.
Min själ var aldrig hemma i vår
­kulturs könsroller.
Jag älskade att läsa och sökte mig
”Men livet blev inte bättre i det
nya landet. Jag misshandlades av min
man och isolerades i vår lägenhet.
Sverige är kanske inte så sekulariserat som det ibland påstås. I boken ”På tal om tro…”
berättar 15 vanliga men mer eller mindre offentliga personer om sin tro och vad den
betyder. Det är kvinnor och män i olika åldrar och med varierande yrken. Hur tänker troende människor i Sverige i dag? Hur påverkar den kristna tron yrkeslivet och det privata?
Några personer som intervjuas är närings­livsprofilen Ebba Lindsö, popartisten Danny
Saucedo, styrelseproffset Kristina Axén Ohlin, ­journalisten Lars Adaktusson och artisten
Gladys Del Pilar.
15 röster
mindre kända. Alla är
kulturpersonligheter
kor, företagsledare och
vding, en cancerfors-
Gemenskapen är en nyckel
– för utlämnad till ensamhet och
isolering fryser människan.
till familjens bibliotek, vilket mamma
var emot. ’Du blir g­ alen av alla ­böcker’,
sa hon. Men jag var nyfiken på livet
och ville inte hålla mig inom ramarna.”
När Soheila var tonåring tog Khomeini makten i Iran. Under hans styre
var landet en hård diktatur och mellan
1980 och 1988 låg Iran i krig med
Irak. Landet hamnade i en ekonomisk
kris.
”Jag blev gerillasoldat i den iranska
delen av Kurdistan och lärde mig att
göra bomber och hur man hanterar
vapen.”
Genom sitt politiska engagemang,
och kampen för ett självständigt Kur­
di­stan, träffade hon en iransk man och
blev kär. De gifte sig, men drömmen
om kärleken urartade till en mardröm,
”Vi bodde med hans föräldrar i en
liten lägenhet och eftersom jag hade
gift mig med en man från arbetar­
klassen blev jag först förskjuten av
min familj. Men pappa ångrade sig
och vi hann försonas innan han fängslades och senare dog 1989. Han torterades till döds på grund av sina åsikter. Några år senare fick vi hjälp av
en släkting att fly från Iran och kom
till Sverige.”
Fler än man tror, tror på Gud
På tal om tro ...
å Gud!
en godkänd plats och ett andningshål.
När kvinnor från Mellanöstern ­kommer
till väst lever de ofta iso­lerade. De sitter
hemma i lägenheten och ensamheten
skapar ofta dålig ­hälsa. Tehuset blir en
fristad för ­kvinnorna där de också kan
gå kurser i bland annat matlagning,
data, ­svenska och handarbete.”
Soheila säger att hon känner igen
sig i dessa kvinnor. I deras historia ser
hon sin egen, och vet därför att det är
möjligt att bryta destruktiva mönster.
Ann Thörnblad
ro ...
Libris
”På tal om tro …” är en intervjubok av Ann Thörnblad, författare, journalist och
psykosyntes­terapeut. Hon har tidigare skrivit den uppmärksammade boken Skål!
14 berättelser med ­nyktra alko­holister. ­Boken ges ut av Brusell Publishing i samverkan
med Libris och kan beställas på www.libris.se.
11
Jag hade inga vänner, min man var
otrogen och jag såg ingen mening med
mitt liv – så jag blev beroende av antidepressiva medel, kunde inte äta någonting och försökte ta livet av mig.
När jag v­ aknade upp igen var jag fullständigt dränerad på livskraft.”
Kanske var det Guds försyn, men
när Soheila befann sig på sitt livs
­absoluta botten fick hon en ingivelse
att åka tillbaka till Iran. I Sverige
fanns det ingenting som ens påminde
om ett hem för henne.
Det gjorde för ont att leva och i sitt
tillstånd av förtvivlan bad hon till en
Gud som hon egent­ligen inte trodde på:
”Om du finns, Gud, ta mig hem,
jag orkar inte leva längre.”
Så vaknar hon en natt och bländas av
ett skimrande ljus, flera timmar före
gryningen och morgonljuset. I sovrummet sitter en man med brunt hår
och vita kläder på en persisk ­kudde.
Soheila möter hans blick och den sköljer över henne som en svalkande, klar
sommarmorgon. Vaken och kärleksfull på en och samma gång. Den omfamnar allt hon varit och den smärta
hon har gått igenom, men ser också
den kvinna som är i vardande.
”Jag frågar: ’Vem är du?’ och han
svarar: ’Jesus. Du får lära känna mig
med hjärtat och inte med munnen.’ Jag
glömmer aldrig hans ansikte”, säger
Soheila märkbart berörd.
”På morgonen vaknade jag och ville
äta för första gången på länge. Jag
gick till en bokhandel och frågade
­efter en bok om Jesus, men handlaren
bad mig att genast försvinna ’innan
jag blir av med mitt huvud’.
Det var inte lätt att berätta för
släkt och vänner, som alla är muslimer,
att jag ­blivit kristen. Så efter några
inledande försök behöll jag det för
mig själv.”
Eftersom det är straffbart i Iran att
vara kristen flyttade Soheila tillbaka
till Sverige och familjen bosatte sig i
Hedemora. Men allting som hade hänt
mellan Soheila och hennes man hade
vittrat sönder äktenskapet och paret
Många kvinnor som har sitt ursprung i Mellanöstern lever isolerade i Sverige Foto Matton..
skildes ganska snart efter att hon hade
kommit tillbaka till Sverige.
yrkesutbildningar som ger dessa kvinnor en egen försörjning.
”Som barn hade jag alltid undrat ­
varför så många var rädda för Gud.
De levde i fruktan för att göra fel
­istället för att vara trygga i att Gud
älskade dem.
Hösten 2011 öppnade Saras hus i
Karlskoga, som är ett skyddat boende
för kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld, och som Soheila är initiativtagare till. Personalen som arbetar där
är själva invandrare och förstår
hederskulturen.”Jag har blivit hotad
till livet flera gånger och polisanmält
det. Men jag kan inte leva i fruktan,
jag måste göra det som jag tror på och
där har Gud gett mig en kallelse. Det
finns så många exempel på hur kvinnor far illa, vilket är en ständig drivkraft till att fortsätta mitt arbete.
”Jag vill vara en röst och ett språkrör
för dessa kvinnor.”
Religion ska bygga en stege mot
himlen och det gör muslimer genom
sina ­gärningar. Det som är unikt med
kristen­domen är att Gud själv steg ner
och blev en människa av kött och blod.
Han vet vad det innebär att gå på den
här jorden med alla frestelser. Det blir
svårare att döma då och därför kan
han förlåta”, säger S­ oheila.
Soheila sökte sig till kyrkan och fick
nya vänner i Svenska kyrkan. Prästen i
församlingen blev som en andlig far
och vägvisare in i den kristna tron.
Det var också genom kyrkan hon
­träffade sin nuvarande man sedan
14 år, Kjell Fors.
2006 bildade fyra personer, däribland
Soheila, den ideella föreningen Khatoon,
som är kurdiska och betyder ”Stark
och självständig kvinna”, vilket sammanfattar föreningens vision. De vill
hjälpa kvinnor som på olika sätt är
ut­satta att stå på egna ben. I första
hand ska föreningen möta akuta basbehov som mat, kläder och husrum,
men målet är också att kunna starta
När jag frågar varifrån hon får ­modet
och kraften att fortsätta sitt arbete,
­säger hon att det är tron på Gud –
”Gud ger mig kraft att gå över berg
och dalar” – och på förmågan att
­vända mörker till ljus. Oavsett vad vi
har varit med om kan vi använda spillrorna och erfarenheterna från det förflutna till att bygga ett nytt liv, menar
Soheila.
”Jag har själv varit nere på den
abso­luta botten och hade ingen självkänsla, men tog mig ur den situa­
tionen. Kan jag så kan kvinnorna
som kommer till tehuset. Jag vill väcka
deras självkänsla till liv igen och tron
på att de har ett värde.
12
Öppna rum
- en mötesplats för livets frågor
Plötsligt händer det. Förändringar som gör att livet tar en
ny riktning. I höst är temat i Öppna rum ”Ögonblick som
förändrar livet” och vi får möta två föreläsare som båda
mött dramatiska förändringar som skakat om och fått
­konsekvenser för det fortsatta livet. Deras livsberättelser
kan väcka funderingar kring mitt eget liv: vilka
ögonblick har påverkat min livsväg starkast?
förändrar livet
m
so
k
lic
nb
o
g
Ö
a:
Tem
Öppna föreläsningar
Pilgrimsvandring
Två torsdagar i höst inbjuder vi till öppna föreläsningskvällar med intressanta
föreläsare i S:t Eskils kyrka. Ingen anmälan.
Söndag 7 oktober kl 9.30-16.00
Livsresan
Torsdag 20 september kl 18.30
Ögonblicksval i livet kanske inte verkar livs­
avgörande – men är det. Varje val, varje handling,
stora som små, bär med sig konsekvenser. De val
jag gjort i mitt liv har skapat svallvågor som för
evigt berör mitt livs hav. Att stå öga mot öga
med detta faktum är både en djupgående och
skrämmande upplevelse. Men att bli medveten är
också att ta ansvar, att lära sig att tänka i termer
av vilka effekter även den minsta handling kan få.
Annika Östberg har suttit i amerikanskt fängelse i 28 år, dömd för mord, även
om hon själv bara var närvarande vid mordtillfället. 2008 överflyttades hon till
Sverige och i maj 2011 blev hon frigiven.
När livet stannar
Torsdag 22 november kl 18.30
Hur ska vi klara alla möten med dem som kände
oss när vi fortfarande levde?
Så tänkte Malin Sävstam när hon kom till­baka
från Thailand efter flodvågskatastrofen. Hon
hade förlorat två av sina tre barn, sin man och tre
nära vänner – och hon kände det som ett straff att
hon själv hade överlevt. Tiden som följde var fylld
av smärta som blev rent fysisk. Ett år senare skrev
hon i sin dagbok ”jag vet nu att man inte dör av
sorg”. Malin delar med sig av sina insikter ­efter katastrofen och förmedlar en
kunskap som hon önskar att hon hade haft innan hon förlorade allt. Hur hade
hon levt sitt liv om hon fått börja om från början? Hur hanterar hon sitt liv idag?
Hur går man framåt? Malin och hennes historia lämnar ingen oberörd.
Tema: Tacksamhet. Vi utgår från
Stockholms Pilgrimscentrum Tyresö
och vandrar runt Albysjön, ca 11 km.
Den första delen av vandringen är i
kuperad terräng och ganska krävande.
I samarbete med Västerhaninge-­
Muskö för­samling. Ingen kostnad.
Ledare: Bengt och Birgitta Andersson,
Charlotte Persson
Anmälan senast 1 oktober.
Av högsta
klass
Avslappnande
och lärande
13
Med ett enda ord
– fantastiskt!
Underbar, härlig,
stor, öppen, fylld av
Rymd och Kärlek!
Givande,
berikande. Det var en
nåd att vara här.
Workshop
Så här tycker
tidigare deltagare om
Workshopen
Ögonblick som förändrar livet
Så här tycker
tidigare deltagare om
”En dag i stillhet”
Otroligt fin
musik under
dagen.
Häftigt att
finna gemenskapen
fast man inte pratar
med varandra
Jätteskön
dag med skön
massage och
god mat
Ni skapar en
skön ­avslappnad
atmosfär
Jag är en lite bättre
mamma där hemma
efter den här dagen
En dag i stillhet
Lördag 10 november i Jordbro kyrka
kl 9.00-17.00.
I kyrkans öppna rum får vi vara tillsammans i tystnad, med meditation
och musik. Möjlighet till massage.
Ledare: Eija Alpimaa Magnusson.
Kostnad: 100 kr plus 250 kr för dig
som vill ha massage (anges vid
­anmälan).
Anmälan senast 26 oktober.
Ett barn kommer till världen, en oväntad förälskelse ­drabbar mitt i livet, en närstående dör under loppet av några sekunder. Alla är de ögonblick som förändrar
livet och ibland är det så att en dag förändrar vår privata tideräkning. Det blir
ett före och ett efter. Gemen­samt för ögonblick som för­ändrar livet är att de
­också förändrar oss i grunden.
Under en helg kommer vi att prata om ögonblick som förändrar livet. Och det
behöver inte alltid vara stora skeenden som nämns ovan. Ibland kan ett skifte
ske efter en lång process. Vi pratar om nyorientering och hur vi integrerar våra
nya erfarenheter i vardagen. Vi kommer också att beröra
livets övergångar. Det blir samtal utifrån ämnets
­frågeställningar blandat med kreativa övningar.
Ledare: Ann Thörnblad, diplo­merad psykosyntes­terapeut
och skribent.
Tid: lördag 13 oktober kl 10.00-16.00 och
söndag 14 oktober kl 12.30-16.30 i S:t Eskils kyrka.
­Kostnad: 200 kr för båda dagarna.
Anmälan senast 8 oktober.
Samtalsgrupper
Samtalsgruppen Vela
Vela är en öppen grupp för sökare och
troende. Vi har Bibeln i fokus både
som religiöst dokument men också
litterärt. Ingen kostnad.
Ledare: Leif Wiking.
Start: tisdag 18.9 kl 18.30, därefter
­varannan vecka, 5 gånger.
Anmälan uppskattas, men det går
­också bra att dyka upp till första
­kurstillfället.
Skrivargrupp
Vi arbetar med höstens tema och
­använder boken ”Att skriva om sitt
liv” av Ingalill Walfridsson.
Ledare: Carita Wigell-Collmar.
Start: torsdag 20.9 kl 15.00-17.00,
därefter varannan vecka, 7 gånger.
Anmälan senast 10 september till
Studie­förbundet Sensus, 08-615 57 87,
e-post: [email protected]
Samtalsgruppen Veta
Hur kan Bibelns texter hjälpa oss på
vägen? För dig som är vetgirig och
vill få mer kunskaper om kristen tro.
­I ngen kostnad.
Ledare: Eija Alpimaa Magnusson.
Start: torsdag 13.9 kl 19.00, därefter
­varannan vecka, 5 gånger.
Anmälan senast 11 september.
Anmälan
Anmäl dig genom att maila:
[email protected]
eller ring 08-555 670 25.
Avgiften betalas på pg 10 00 04-1
senast sista anmälningsdag.
För skrivargruppen, anmälan
till Sensus.
14
Kalendarium
Söndag 30 september
Gudstjänster
och andakter
För utförligt program,
se annonsering i Mitt i
­Haninge och www.
osterhaningeforsamling.se
18.00 S:t Eskils kyrka
Musikcafé med servering
Fahlstedts Flickor Reunion V
Mikael Fahlstedt
18.00 Vendelsö kyrka
Konsert
Jubel med Södertörns brass
Varje vecka:
Söndag 7 oktober
S:t Eskils kyrka
ons kl 8.00 Morgonmässa
ons kl 12.00 Lunchmusik,
start 5.9
sön kl 11.00 Gudstjänst
Vendelsö kyrka
tors kl 18.45 Kvällsmässa,
start 6.9
sön kl 11.00 Gudstjänst
Jordbro kyrka
Söndagar kl 16.00,
följande datum:
26.8 Gudstjänst med
små & stora. Höstupptakt.
Barnloppis
9.9 Stilla gudstjänst med
nattvard
23.9 Jazzgudstjänst
7.10 Skördegudstjänst med
små & stora
21.10 Internationell
­gudstjänst med nattvard
4.11 Musikgudstjänst med
ljuständning
18.11 Gudstjänst med
­kyrkoårsspel
Småbarnsgudstjänst:
Fredag kl 9.30, följande
datum: 28.9, 26.10
kyrka
Vendelsö
45 år
17.00 S:t Eskils kyrka
Kyrkokonsert
Franska delikatesser
Erland Hildén, orgel
Vallakyrkan
Sinnesrogudstjänster
Lördagar kl 18.00,
fika från 17.00.
Följande datum: 22.9,
20.10, 17.11 och 15.12.
Söndag 14 oktober
17.00 Österhaninge kyrka
Musikgudstjänst
Skördevesper
Österhaninge ­kyrkokör,
Mikael Fahlstedt; dirigent,
orgel och piano. Kyrkbuss.
Konserter
Onsdag 22 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Sommarkvällsmusik
Ave Maria i våra hjärtan
Tzvetelin Tchakalov, sång,
Mikael Fahlstedt orgel och
piano
Onsdag 29 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Sommarkvällsmusik
Orgel under japanskt
­överinseende
Kazuko Wakai, orgel
Söndag 16 september
18.00 Vendelsö kyrka
Konsert
På återseende
Torbjörn Liljeqvist
Almuth Lundström m fl
Söndag 21 oktober
14.00 Vendelsö kyrka
Konsert
Vi sätter oss i ringen
– sånger av
Lars-Åke Lundberg
18.00 S:t Eskils kyrka
Musikcafé med servering
Österhaninge kyrkokör med
solister och instrumenta­
lister, Mikael Fahlstedt
Söndag 28 oktober
18.00 Vendelsö kyrka
Kammarkonsert
Söndag 4 november
17.00 S:t Eskils kyrka
Allhelgonamusik
Österhaninge kyrkokör,
Mikael Fahlstedt
Söndag 2 september
Familjedag
11.00 Gudstjänst
Skoj med flöjter och slagverk
Mattias Fabian, Björn Gideonsson
18.00 Konsert med besök från Japan
Kazuko Wakai, Ann-Christine Wilund
Söndag 11 november
17.00 S:t Eskils kyrka
Kyrkokonsert
Lilla Akademin; Fortepiano
Filharmoni – unga solister,
piano
Söndag 18 november
18.00 S:t Eskils kyrka
Musikcafé med servering
Södertörns ungdomskör,
Maria Stavroulaki och
­M ikael Fahlstedt
Söndag 25 november
18.00 Vendelsö kyrka
Konsert
Allt-om-året-sång
Vendelsö körensemble
Träffpunkter
Soppa på musik
Jordbro kyrka
En tisdag i månaden
kl 12.00 musik, soppa och
trevligt sällskap:
11.9 Finska tongångar
­Hannes Hellgren
9.10 Gunnar Klum, solosång. Mats Jansson, piano
6.11 Ellman/Larsson
­Constellation
Kryckan
Vallakyrkan
Sleipnervägen 111
En mötesplats för hemlösa,
missbrukare och utsatta.
Öppettider: tis, ons, tors
kl 8.00-14.00 café (kl 8.00
frukost, kl 12.00 lunch)
fre kl 8.00-13.00 café
Kyrkpub
Vendelsö kyrka
Fredag kl 19.00-22.30
21.9 Soul och gospel
9.11 Abba-tema
En träffpunkt med musik
och tänkvärt innehåll.
Barnpassning.
15
Suomenkielinen toiminta
Finskspråkig verksamhet
Café tisdag
Elämän käännekohdassa
4.9 Arv, testamenten och bouppteckningar
Anders Lindgren och B
­ arbro Klingstedt från
Halldoffs Begravningsbyrå.
18.9 Samtal och gemenskap
2.10 Egna och andras ­dikter Malin Persson
16.10 Samtal och ­gemenskap
13.11 Diabetes i dag
Siv Leandersson företagssköterska från Globenhälsan
Jeremialle tuli tämä Herran sana:
”Mene savenvalajan työpajaan! Siellä saat kuulla, mitä
minä haluan sanoa sinulle.”
Minä menin savenvalajan työpajaan, jossa hän parhaillaan työskenteli pyöränsä ääressä. Jos valmistumassa
oleva astia meni pilalle hänen käsissään, hän muotoili
samasta savesta uuden, sellaisen kuin halusi.
Silloin minulle tuli tämä Herran sana:
”Enkö minä, Herra, voi tehdä sinulle, Israelin kansa,
samalla tavalla kuin tämä savenvalaja savelleen? Katso, niin kuin savi on valajan kädessä, niin sinä, Israelin
kansa, olet minun kädessäni.
Jordbro kyrka
Öppen träffpunkt med ­kaffe, småprat,
gemenskap, ­andakt, olika program.
Varannan tisdag kl 9.30-11.30 (jämna veckor)
Lunchmusik och soppa
S:t Eskils kyrka
Onsdagar kl 12.00
Lunchmusik med varierat
innehåll, start 5.9
Sopplunch kl 12.30
Musiklunch
Vendelsö kyrka
Tisdagar kl 12.00-13.00
lunch till självkostnadspris
och ett kortare musik­
program, följande datum:
4.9 Japanskt tema
2.10 Visan i tid och rum
– från Bellman till Beatles
Peter Nydahl, Bo ­Simonsson
13.11 Nonna Shilo,
piano med gäst
Öppet kyrktorg
Vendelsö kyrka
Fredagar kl 13.00-15.00,
start 7.9
En träffpunkt för daglediga
i alla åldrar, möjlighet till
en kopp kaffe, en sång, en
berättelse, samtal och
­gemenskap. Kontaktperson:
Eva-Lisa Oldeberg
Torsdagscafé
Brandbergens
f­örsamlingslokal
Jungfruns gata 415
Fika och program varje
torsdag kl 13.00, start 6.9
Kontaktperson:
Malin Persson
Kontakt
För telefonnummer
till respektive kontaktpersoner se sidan 19.
Arbetskretsen i Handen
S:t Eskils kyrka
Fika och gemenskap
­varannan måndag kl 13.00,
start 17.9. Vi inleder med
andakt i kyrkan. Kontaktperson: Malin ­Persson
Vendelsö kyrkliga
­syförening
Vendelsö kyrka
Syföreningen träffas
­varannan tisdag kl 13.0015.00, start 4.9 och
­Stödstrumporna varannan
torsdag kl 18.00-21.00,
start 30.8. Nya och gamla
medlemmar är välkomna.
Kontaktperson:
Britt Lindberg
Joskus joudumme elämässä vaikeaan käännekohtaan.
Syitä voi olla monenlaisia. Asioiden tärkeysjärjestys voi
muuttua paljonkin onnettomuuden, sairauden tai vaikka taloudellisten vaikeuksien seurauksena.
Voi tuntua siltä, että koko elämä menee sirpaleiksi,
eikä mistään löydy liimaa jolla palat saisi uudestaan
yhteen. Kaikki se mikä ennen oli tärkeää onkin saavuttamattomissa ja mielessä pyörii kysymys: Miksi kävi
näin? Miksi juuri minä?
Miksi – kysymyksiin ei aina ole helppo löytää vastausta, mutta rikkinäisinäkin saamme olla Jumalan kädessä. Hän ei heitä sirpaleita hukkaan vaan luo niistä uutta. Hänen hyvissä käsissään haavat voivat parantua ja
sirpaleistakin voi tulla jotain aivan uutta, eheää ja
kaunista.
Tutussa laulussa sanotaan:
Olen särkynyt saviruukku
Pala palalta murtui pois
Vain ihmettelin ja itkin
En millään murtunut ois
Anna savelle uusi muoto
Tee minusta uusi ruukku
Niin rakkautesi nyt näytät
Taas murtunutta käytät
Sinä Herra minut murskasit
Vaan talletit kaikki palat
Niin paljon minua rakastit
Tahdoit uutta kokonaan
Tahdon kertoa särkyneille
Ei siruja heitetä pois
Kallista halpa savikin
Mestarin kädessä ois
Syksyn toimintaa St. Eskilin kirkolla
2/9 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus
19/9 klo 18.00 Laulu-ilta
30/9 klo 15.00 Jumalanpalvelus
17/10 klo 18.00 Laulu-ilta
28/10 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus
14/11 klo 18.00 Laulu-ilta
25/11 klo 15.00 Jumalanpalvelus
16
Barn & Ungdom
Fasta grupper
Anmälan sker till respektive
kyrka, se kontakter sid 19.
Ändringar kan förekomma,
se hemsidan för aktuell
­information: www.
osterhaningeforsamling.se
Babycafé med baby­massage och babyrytmik
Jordbro kyrka
Torsdag 10.00-11.30,
start 13.9
Babymassage
S:t Eskils kyrka 0-10 mån
Tisdag 9.30-11.30,
5 ggr, start 11.9
Onsdag 13.30-14.30,
5 gånger, start 12.9
Babygrupp 0-10 mån
Vendelsö kyrka
Mån, tor 10.00-12.00
Pysselgrupp för vuxna
med barn 0-6 mån
Vendelsö kyrka
Tisdag 10.00-11.30
Fast barn- och
­ öräldragrupp
f
med ABC-träffar
S:t Eskils kyrka 0-5 år
Fredag 9.00-11.30,
start 7.9
Barntimmar
Jordbro kyrka 4-5 år
Ons, fre 9.00-11.30,
start 29.8
S:t Eskils kyrka 3-5 år
Mån, ons, fre 9.00-11.30
Miniorer
Jordbro kyrka 7-11 år
Torsdag 14.30-16.30,
start 20.9
Öppna grupper
Ingen anmälan.
Öppen babygrupp
S:t Eskils kyrka 0-8 mån
Onsdag 13.00-15.30,
start 5.9
Öppen barn- och
Föräldragrupp
S:t Eskils kyrka 7-9 år
Tisdag 14.30-17.00
Jordbro kyrka 0-3 år
Måndag 9.00-11.30,
start 10.9
Juniorer
S:t Eskils kyrka 0-3 år
Tis, tors 9.00-11.30,
start 4.9
Torsdag 13.00-15.30,
start 6.9
S:t Eskils kyrka åk 4-5
Onsdag 15.30-17.30,
start 5.9
Vendelsö kyrka 10-12 år
Tisdag 14.00-16.30,
start 28.8
57:an och 67:an
Jordbro kyrka åk 5-7
Måndag 16.00-18.00,
start 24.9
S:t Eskils kyrka åk 6-7
Torsdag 15.00-18.00,
start 6.9
Fritidsgrupp
Vendelsö kyrka 7-11 år
Mån, ons 13.00-16.00,
start 27.8 eller
Tis, tor 13.00-16.00,
start 28.8
Sång och musik
Anmälan sker till respektive
kyrka, se kontakter sid 19.
Babyrytmik
Jordbro kyrka 0-2 år
se Babycafé
S:t Eskils kyrka 0-1 år
Måndag 13.30-15.00,
start 3.9
Småbarnsrytmik
S:t Eskils kyrka 1-2 år
Onsdag 9.30-11.30,
start 5.9
Vendelsö kyrka 0-5 år
Mån-tor 9.00-11.30,
start 22.8
Mötesplats för
adoptionsfamiljer
Lördagar 10.30-13.00,
­följande datum
S:t Eskils kyrka: 15.9, 10.11
Vendelsö kyrka: 13.10,
15.12
Kontakt: Eva- Lisa
­Oldeberg
Alla barn i centrum – ABC
ABC är tematräffar för föräldrar med barn 3-12 år,
med syftet att främja barns utveckling genom att stärka
relationen mellan föräldrar och barn. Under träffarna ges möjlighet att diskutera
­föräldraskap med andra föräldrar. Innehållet handlar bland annat om hur för­äldrar
kan främja sitt barns självkänsla, hur man kan arbeta för att stärka rela­tionerna i
familjen och hur konflikter kan förebyggas.
I samarbete mellan Öster­haninge för­samling och Haninge kommun.
Anmälan och frågor: [email protected], tel 555 670 55
[email protected], tel 555 670 47
Minisång
Jordbro kyrka 3-6 år
Onsdag 14.30-15.30,
start 5.9
Musikalgrupper
Jordbro kyrka 7-9 år
Tisdagar 16.00-16.45,
start 4.9
Jordbro kyrka från 10 år
Tisdag 17.00-18.00,
start 4.9
Kontakt
För telefonnummer
till respektive kontaktpersoner se sidan 19.
17
Körer
Ungdom
UGH – Unga i Guds hjärta
Ungdomsgrupp från 14 år
S:t Eskils kyrka
Onsdagar 17.30-21.30,
start 22.8
Glad, ledsen, nyfiken, less
eller galen? Kom som du är
och häng i St Eskils ungdomsgrupp! Här råkar du
ut för allt möjligt, som t ex
filmer, pyssel, X-box, diskussioner, utflykter, spakvällar, bowling och funderingar kring Gud och livet.
Tillsammans firar vi även
mässa och fikar en hel del.
En skön blandning av lek
och allvar utlovas!
Vill du veta mer,
ring Karin Lind.
QV Ungdom
Ungdomsgrupp från 14 år
Vendelsö kyrka
Torsdagar 18.45-22.00,
start 6.9
Vuxenkörer
Österhaninge kyrkokör
S:t Eskils kyrka
Tisdag 18.30-21.00,
start 4.9. Anmälan till
­M ikael Fahlstedt
Audite
Här får du vara sig själv
fullt ut, utan krav från
­skola, kamrater eller familj.
Du får chansen att gå in i
olika projekt och kan ­känna
dig för om något passar just
dig. Vill du veta mer, ring
Mikael Gyllstedt eller
­Henrik Stenman.
Tjejgrupp
Vendelsö kyrka, åk 7-8
Kontaktperson:
Eva-Lisa Oldeberg
Jordbro kyrka
Tisdag 19.00-21.00,
start 4.9
Anmälan till Sara Bjäde
Södertörns ungdomskör
S:t Eskils kyrka
Från 18 år.
Övar en lördag i månaden
9.00-12.00
Körledare: Mikael Fahlstedt
och Mia Stavroulaki
Anmälan till
Mikael Fahlstedt
Vendelsö körensemble
Vendelsö kyrka
Onsdag 18.30-20.30,
start 15.8. Anmälan till
Ann-Christine Wilund
S:t Eskil gospel
S:t Eskils kyrka
Torsdagar varannan vecka
17.30-19.30, start 16.8
Körledare: Lisa Bengter
Anmälan via Sensus hem­
sida, www.sensus.se eller
tel 08-615 57 87
Kostnad: 600:-/termin.
I samarbete med Sensus.
Ungdomskör
Vendelsö kyrka
Från 13 år.
Tisdag 18.30-20.00,
start 28.8.
Anmälan till
Kamilla Arlestrand
Barnkörer
Vendelsö kyrka
Anmälan till
Kamilla Arlestrand
Lilla kören
5-6 år. Tisdag 15.00-15.30
Barnkören
åk 1-3. Tisdag 16.00-16.45
Stora kören
åk 4-6. Tisdag 17.00-18.00
18
När två blir tre
När vi träffat någon som vi vill dela livet med brukar vi ofta, efter en tid, börja
längta efter barn. Det är ett stort beslut att ta och två ­personer är inte alltid i takt.
Är vi beredda att ta detta stora steg i livet? Och kommer vi att kunna få barn?
Ibland längtar båda efter samma sak
och upplever föräldraskapet som en
önskad investering inför framtiden och
är beredd att ta de uppoffringar som
det medför för de egna behoven i nuet.
Men ofta ligger den ena före och den
andra känner sig mer tveksam till en
så avgörande förändring. Den som är
mer tveksam kan känna att det är ett
stort ansvar. Hur stor del av min frihet
kommer nu att försvinna?
Nyblivna föräldrar säger ofta att
man inte alls kan förstå i förväg hur
det kommer att bli. Många av de tankar och principer man har om barn­
upp­fostran visar sig sen inte alls fung-
era i verkligheten. Man har fått två
nya roller: Mamma och Pappa – och
uppmärksamheten vänds nu mot det
lilla barnet för att ge det kärlek och
om­sorg.
Mammor är sårbara
En nybliven mamma behöver ägna sig
helt och fullt åt barnet och önskar att
partnern ska ha förståelse för det och
på alla sätt underlätta den första svåra
tiden med en ny människa i familjen. I
allt det nya kan det vara svårt att tydligt visa vad man behöver och mamman är beroende av omgivningens och
partnerns lyhördhet. Finns inte den
lyhördheten kan det ge grogrund för
en framtida bitterhet mot partnern.
Viktigt är också att även mamman har
egen tid. Hon behöver få vara i fred
ibland och göra egna saker.
Att under veckor och ibland månader inte kunna sova en hel natt kräver
sin kvinna eller man. För att stå ut
bättre är det viktigt att man till en ­
del delar på vaknätterna mellan föräldrarna.
Pappaledigt
De flesta pappor tar ut en del av föräldraledigheten, ofta med planer på
att samtidigt bygga om eller att göra
något annat tidskrävande projekt.
Nästan alla upplever snart att det tar
mycket mer tid att ta hand om barnet
och övrig markservice hemma än vad
man kunde tro i förväg. Nästan alla
upplever pappaledigheten som en helt
underbar tid.
Ingen tid för sig själv eller sin partner
Småbarnsföräldrar är ofta samtidigt i
en intensiv period i sitt yrke, jobbar
hårt eller vill göra karriär. Övertid är
19
Kontakta oss
Kyrkans familjerådgivning
är en samverkan mellan församlingar i Stockholms stift.
För enskilda samtal (45 min), familjesamtal (vuxna personer)
och parsamtal (90 min) är avgiften 250 kronor. Tidsbokning
08-615 11 70 eller [email protected]. www.kyrkansfamiljeradgivning.org
inte ovanligt. Det blir ofta mycket
svårt att hitta egen tid och lika svårt
att hitta tid för att vara med varandra.
Många par tar sin parrelation för
självklar och tänker att den nog alltid
kommer att fortgå. Sedan, plötsligt en
dag, märker man hur man kommit
ifrån varandra och parrelationen har
alltmer blivit en kamratskap, ett projekt att vara föräldrar för sina barn.
Man har glidit isär och gör inte så
mycket tillsammans förutom det vardagliga och aktiviteter med barnen.
För trött för sex?
Sexualitet är ett centralt område där
känslor av närhet, intimitet och bekräftelse kan infinna sig. I samlivet
sker en öppning i parternas jag som
ger en helhet och liv i relationen och
stärker samhörigheten. Sex speglar
hur man har det med varandra.
Efter förlossningen önskar de flesta
göra en paus när det gäller samlag.
Innan den sexuella lusten och orken
återkommit efter förlossningen är det
bra att finna andra former för vuxen
kärlek. Ömhet, närhet, innerlighet o
smek som inte leder till sex. Det är
också viktigt att man visar eller säger
till när det känns bra med sex igen så
att ens partner förstår att nu är det ok
att ta initiativ.
Den sexuella relationen upphör en
tid efter förlossningen. De flesta vet
om det och det är inte konstigt. Bekymmersamt för relationen blir det
om kvinnan stannar kvar i en känslo­
mässig mättnad genom barnet och
tappar intresset för att nå mannen
intimt. Spädbarnet blir ammat och får
uppmärksamhet och närhet. Mannen
kan känna sig utanför och kan k
­ omma
in i en känslomässig bristsituation.
Bristen på närhet får många män att
bli nedstämda eller söka sig utåt för
tröst. Vare sig det blir på det ena eller
andra sättet så fungerar det menligt
för relationen. En stor del av den
­glädje och närhet man tidigare upplevt
har försvunnet.
Detta i kombination med tidsbrist
och att man glidit isär ökar risken för
att parrelationen skall brytas upp. Det
är lätt att bli så uppslukad av föräldraskapet att man försummar den viktiga
tiden tillsammans. För att må bättre i
sin relation som man och kvinna behöver man ibland kunna mötas och
vara tillsammans utan barn.
Ge inte upp för snabbt!
Det är ofta lättare att fly från sin partner än att se på sig själv. Problemen
följer då med in i nya relationer och
man förbrukar partner efter partner i
ett desperat behov av att hitta lös­
ningar på egna problem. Om du/ni har
problem så kan ni genom att vända er
till familjerådgivningen få hjälp att se
vad som handlar om relationen och
vad som mer handlar om de egna
person­liga problemen.
Text Lennart Melander,
Leg psykolog, leg psykoterapeut
Relationerna
Artikelserie, del 4
I en artikelserie skriver terapeuterna på
­Kyrkans Familjerådgivning om de möjligheter och svårigheter vi ­möter i våra
relationer. Tidigare artiklar i serien hittar
du i Österhaninge församlingsblad
nr 1, 2 och 3 2012. De finns att läsa på
www.osterhaningeforsamling.se
S:t Eskils kyrka
Runstensvägen 14, Handen, vx 555 670 00
Präster
Eija Alpimaa Magnusson, 555 670 53
Magnus Crispin Back, 555 670 52
Attila Neumerker, 555 670 40
Annelie Ekström, 555 670 37
Kenneth Landelius, 555 670 51
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Musik
Catharina Ekeberg, kantor, 555 670 13
Mikael Fahlstedt, organist, 555 670 12
Församlingspedagog
Elisabet Hillbratt, 555 670 43
Församlingsassistenter
Karin Lind, 555 670 44
Mia Sjödin, 555 670 39
Barnverksamhet
­Anki Bokvist, 555 670 56
Birgitta Ohlsson 555 670 57
Helena Andersson, Gertrud Eriksson,
Kristina Karlsson Ehlén, 555 670 47, 555 670 55
Vaktmästare 555 670 90
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Präster
Per Hilmer Larsson, distriktschef
555 670 73
Mikael Gyllstedt, 555 670 77
Diakoni
Eva-Lisa Oldeberg, diakoniassistent,
555 670 72
Musik
Ann-Christine Wilund, kantor, vuxenkör
555 670 71
Kamilla Arlestrand, körledare, 555 670 29
Församlingspedagog
Henrik Stenman, 555 670 74
Barnverksamhet
Britt Lindberg, Ninni Winberg,
Susanne Kumlin, 555 670 75
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Präster
Veronica Willner, distriktschef, 555 670 61
Carl Henrik Widlund, 555 670 62
Musik
Sara Bjäde, kantor, 555 670 65
Barnverksamhet
Barbro Widarsson, Ulla Sunesson,
Ylva Lundgren 555 670 67
Fritidspedagog
Susanne Park, 555 670 68
Brandbergens
församlingslokal
Jungfruns gata 415
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Kryckan
Vallakyrkan, Sleipnervägen 111, 777 80 90
Katija Smalliakowa, diakon, 555 670 66
Leif Wiking, präst, 555 670 54
Carina Ekman, diakoniassistent
musiken
Jag har levt i
Ann-Christine Wilund kom till Vendelsö kyrka som kantor 1972,
lagom för att arrangera en femårskonsert i den nybyggda
distrikts­kyrkan. Lars-Åke Lundberg var präst då och barnkören
som Ann-Christine började jobba med, hade strax innan sjungit
in den kända barnskivan ”Vi sätter oss i ringen” – den enda
barnskiva hittills som belönats med en guldskiva.
– Vendelsö kyrka har alltid varit väldigt familjär, och det är den ju fort­
farande. Det är en fantastisk samlingspunkt med mycket att ge, tycker jag.
Redan från början fanns en fin barnverksamhet och den är verkligen på
topp idag.
Som kantor har Ann-Christine
­jobbat med körverksamheten i Vendelsö kyrka, spelat och sjungit i gudstjänster, på äldreboenden och förstås
på många dop, vigslar och begravningar. Mycket tid och engagemang
har också lagts på konserter med
­ibland långväga gäster. Lagom till
­kyrkans 45-årsjubileum i höst går
Ann-Christine i pension.
– Jag har levt i musiken hela mitt
liv. Jag tycker det mesta är roligt och
är så nyfiken på allting.
Hon beskriver sig som en obotlig
tidsoptimist som alltid har många järn
i elden. Under den mest aktiva perioden sjöng Ann-Christine i Opera­
kören, där hon hade en heltidstjänst,
parallellt med arbetet som kantor i
Vendelsö kyrka.
– Jag har alltid haft en fot i kyrkan
och en fot i teatervärlden. Det blev ju
väldigt bra. Jag hade naturligtvis tänkt
bli världsorganist och en stor sångare.
Visserligen blev jag tippad i ungdomsåren att kunna bli det, men man måste
ju vara flitig också, säger hon och
skrattar. Allt går inte bara av sig självt.
– Jag läste bland annat pedagogik
på universitetet. En av docenterna sa:
”pedagogik är sunt bondförnuft”. Det
ligger mycket i det. Pedagogik och
sångpedagogik är som solen med alla
strålarna, – det är stort att hjälpa
­någon på vägen. När man sjunger är
det så mycket som ska fungera – det
musikaliska, tekniken… De som
sjunger de stora rollerna på operan gör
av med lika mycket kalorier som en
byggnadsarbetare. Att sjunga kan låta
lätt, men kräver mycket träning och
energi.
Det musikaliska intresset fanns
­redan tidigt hos Ann-Christine:
– Jag anmälde mig att spela blockflöjt och mandolin i skolan utan att
mamma visste om det. Och jag ville
absolut börja spela piano. Jag grät och
önskade mig ett piano varje jul. När
jag var 10-11 år fick jag det äntligen.
Orgelstudierna började tidigt och
under gymnasietiden jobbade hon som
kantorsvikarie.
Hon är född i Hälsingland och ­uppväxt
i Motala och kom till Uppsala 1965,
där hon läste på universitetet och tog
en fil. kand.
– Jag flyttade till Stockholm 1969.
Då var jag sufflös på Oskarsteatern och
Riksteatern och så träffade jag min
man och vi gifte oss. Jag jobbade också
som musiklärare och sångpedagog och
skaffade mig en kyrkomusikerutbildning. Sen började jag jobba på Operan.
– Jag har varit ute mycket i världen,
träffat folk och vågat bilda min egna
uppfattningar.
Vad ska du göra nu
när du blir pensionär?
– Om jag hade pengar, skulle jag resa,
resa och resa. Jag älskar att alltid vara
på väg. Jag inser att jag håller på att bli
gammal men jag känner mig som en
25-åring. Jag har alltid kunnat sysselsätta mig och har aldrig sagt att något
är tråkigt. Kanske kommer jag att ha
elever, sjunga själv och ha egen konsertverksamhet nu när jag inte har någon
anställning. Och så älskar jag mitt hus!
Text Charlotte Persson
Foto Catharina Fredrikson
Vendelsö kyrka 45 år
På 1960-talet byggdes nya villaområden i den norra delen av Österhaninge församling och 1967
invigdes en distriktskyrka i Vendelsö efter ritningar av arkitekt Rolf Bergh. Ytter­väggarna var
från början mörkt rödfärgade med svarta lister och hörnfoder. Kyrkan är byggd tillsammans
med ett församlingshem, 1980 utökades det med l­okaler för barn- och ungdomsverksamhet.
Under 2005 byggdes kyrkan om till en ljusare, större och öppnare kyrka, bland annat tillkom ett stort kyrktorg med 7 meter i takhöjd och fasaden målades om i en ljus färg. Totalt
kan 200 personer rymmas här. Efter ombyggnaden rymmer kyrkan också nya kontors­rum,
personalrum och sammanträdesrum.