Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför
Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
2012
Anna Scherer
Andreas Wikström
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Titel
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet
Kattegatt Offshore
Publicerad 2012
Framtagen av
Marine Monitoring AB
Lysekil, Sweden
Anna Scherer
Andreas Wikström
Kvalitetsgranskning
prof. Rutger Rosenberg
Datum
Februari 2012
Beställare
Favonius AB
ISBN: 978-91-86461-17-1
MARINE MONITORING AB
Strandvägen 9, 453 30, Lysekil
Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83
E-post [email protected] | www.marine-monitoring.se
2
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning
Falkenbergs exponerade kuststräcka karakteriseras av en svagt sluttande botten som närmast kusten framförallt utgörs av sand, grus och stenar i olika storleksfraktioner. Inom
de för Kattegatt Offshores aktuella utformningsalternativ utgörs botten främst av mjukbottensubstrat såsom sand, silt och lera. Inslag av hårdbotten (grus och sten) förekommer i
de östra delarna av utformningsalternativen. Vattenmassan i det aktuella området utgörs
i huvudsak av två vattenmassor vilka är åtskiljda av ett språngskikt på ca 15 meters djup.
Språngskiktet uppkommer på grund av salthaltsskillnader mellan två vattenströmmar, en
nordgående ytström från Östersjön och en bottenström med högre salthalt i sydlig riktning.
Makroalger, vilka är beroende av solljus och hårda substrat för att kunna fästa,
påträffas framförallt kustnära. Invid kusten anses algfloran vara artrik och domineras av olika rödalgsarter. I de aktuella utformningsalternativen saknas vegetation vilket anses bero på avsaknad av lämpligt substrat samt ett stort vattendjup. Undersökningar av bottenfaunan inom de västra delarna av utformningsalternativen visar på
en hög artdiversitet, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv har bottenfaunan i
dessa delar av utformningsalternativen god miljöstatus. I de nordöstra delarna av utformningsalternativ A och AB ses en något annorlunda artsammansättning, vilket
troligen beror på de rådande strömförhållandena samt bottensubstrat, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv bedöms bottenfaunan inom detta område uppnå måttlig miljöstatus. Större kräftdjur såsom hummer, krabbtaska, eremitkräfta m.fl. påträffas inom hela det undersökta området. Vanligast förekommande arter var eremitkräfta
följt av krabbtaska. Inga hotade arter av bottenfauna påträffades inom utformningsalternativen förutom trollhummer som anses påverkas negativt av bottentrålfiske.
Fisksamhället anses vara relativt likartat mellan de olika utformningsalternativen. Variationer i artsammansättning noteras vilket beror på dels säsong, och dels på variationer
mellan olika år. Generellt anses emellertid att sill och skarpsill är de dominerande arterna
i pelagialen (fria vattenmassan), medan de demersala (bottenlevande) fiskarterna framförallt utgörs av olika plattfiskarter såsom sandskädda, rödspotta och sjötunga. Utmed den
planerade kabelsträckningen in mot kusten förändras fisksamhället och utgörs av olika
arter av smörbultar samt uppväxande individer av torsk och plattfiskarter. Kunskapen
om fiskarters uppväxtområden i Kattegatt är i allmänhet begränsad. Baserat på vad som
är känt kring specifika fiskarters preferenser för uppväxtområde kan det inte uteslutas
att utformningsalternativen kan utgöra delar av uppväxtområde för torsk, vitling, rödspotta samt sjötunga. Ett flertal arter anses generellt ha sina uppväxtområden i grunda
områden och det är troligt att den planerade kabelsträckningen kommer att korsa delar
av dessa. Utformningsalternative samt området för den planerade kabelsträckningen kan
utgöra delar av sju fiskarters vandringsstråk. Kunskapen är dock något bättre vad gäller
lekområden för fisk. Av förekommande fiskarter bedöms hela eller delar av utformningsalternativen kunna utgöra lekområden för torsk och rödspotta. För skarpsill samt
sjötunga saknas vetenskapliga belägg för att lokaliseringsområdet används för dess reproduktion, men det kan inte heller uteslutas att dessa arter reproducerar sig i området.
Inventeringar av tumlare visar att förekomsten denna valart regelbundet förekommer inom de undersökta områdena inom såväl som utanför utformningsalternativen, och arten påträffas sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga utformningsalternativ. Även knubbsäl kan förväntas förekomma i de aktuella
utformningsalternativen. De närmsta knubbsälslokalerna finns vid Anholt och Varberg.
3
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Innehållsförteckning
Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Oceanografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Bottenmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Bottensubstrat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Bottenflora . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Bottenfauna - bentisk epifauna och infauna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Bottenfauna - större kräftdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Fiskförekomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Vandringsmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Ål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Lax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Havsöring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Makrill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Horngädda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Staksill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Havs- och flodnejonöga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Lekområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Sill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Skarpsill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Rödspotta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Tunga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Uppväxtområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28
Marina däggdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Knubbsäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Tumlare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Konklusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
4
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Bakgrund
provtagningar från myndigheter såsom Fiskeriverket, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, samt
vetenskapligt publicerad litteratur från ett flertal
forskningsprojekt och personlig expertis. I detta
kapitel sammanställs tillgänglig information för
att beskriva de marinbiologiska förhållandena i
utformningsalternativen A, B och AB som bildar utgångspunkten för projektet Kattegatt Offshore (figur 1). Sammanställningen indelas i oceanografi, bottenmiljö, fisk och marina däggdjur.
För att bedöma Kattegatt Offshores potentiella effekter på det marina ekosystemet sammanställs
information över området. Det har under senare
år genomförts en stor mängd marinbiologiska
undersökningar för att beskriva de ekologiska
förhållandena i östra Kattegatt. Det största materialet utgörs av de förundersökningar i form
av biologiska kontrollprogram som framarbetats mellan åren 2004 - 2011 i samband med
ansökan om etablering för det så kallade Skottarevsprojektet. Därtill finns underlag i form av
Lokaliseringsalternativ
Utformningsalternativ
A
AB
B
0
2 000
4 000 Meters
±
1:150 000
Figur 1. Kartbild för de tre olika utformningsalternativen; A (röd) B (grön) och AB
(blå), för Kattegatt Offshores vindkraftsprojektering utanför den Halländska kusten, i östra
Kattegatt.
5
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Oceanografi
s.k. samordnade kustvattenkontrollprogrammet
längs Hallandskusten. Enligt 2010 års mätningar
på stationer utanför Falkenberg var sedimenten
syresatta (Göransson 2010). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket
2007) är det avseende medelvärden från perioden 2008 - 2010 (Hultcrantz & Skjevik 2011) hög
status på syrgashalten i bottendjupet utanför Falkenberg.
Information om syrgasförhållandena i Kattegatts
bottenvatten har inhämtats från undersökningar
som gjorts i samband med Hallands kustkontrollprogram (Göransson 2010, Hultcrantz & Skjevik
2011). Bedömningsgrunder för miljökvalitet och
kvalitetskrav härstammar från Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 1999, Naturvårdsverket
2007). År 2006 sammanställde Marine Monitoring AB underlag för området i Kattegatt avseende Skottarevsprojektet (Hammar & Wikström
2005), och år 2006 gjordes en förundersökning
längs planerad sträcka för landanslutningskabel
(Hammar et al. 2006).
Kuststräckan utanför Falkenberg är mycket exponerad för strömmar och vågor. I nordgående
riktning längs Hallandskusten strömmar den Baltiska ytströmmen. Denna ytström utgörs av vatten från Östersjön med en salthalt på omkring 22
‰. Den Jutska strömmen går motströms längs
botten, mestadels med riktning söderut mot Östersjön, och har en något högre salthalt på ca 32
‰. På grund av skillnaden i salthalt uppstår ett
språngskikt (haloklin) mellan dessa strömmar,
och haloklinen håller vattenmassorna relativt åtskilda. Haloklinen påträffas mellan ca 10 - 20 m
djup (Hammar & Wikström 2005) och pendlar
kraftigt omkring ett medeldjup av 15 m (Hammar et al. 2006).
Hallandskusten, speciellt de södra delarna, är
storskaligt påverkad av övergödning (eutrofiering), vilket beror på närsalttillförsel i kombination med skiktning av vattnet (Göransson 2010).
Övergödning kan leda till algblomningar som
sedan under syrgasförbrukning bryts ned av
mikroorganismer. Syrgashalten i bottenvattnet
kan påverka fisk och bottenlevande djur negativt
om den sjunker under 4 ml/l (Naturvårdsverket
1999). Icke direkt dödliga (subletala) effekter såsom lägre tillväxt och sämre reproduktion kan
då uppträda (Pihl L pers. kom.). En syrgashalt
lägre än 2 ml/l under en längre period innebär
syrgasbrist (hypoxi) och är dödligt för de flesta
djur som inte kan förflytta sig (Naturvårdsverket, 1999). Länsstyrelsen i Hallands län genomför sedan 1993 olika provtagningsserier inom det
Sammanfattning oceanografi
Falkenbergs kuststräcka är exponerad. Den
Baltiska ytströmmen med lägre salthalt löper
norrut medan den Jutska strömmen med högre
salthalt går söderut längs botten. Salthaltsskillnaden i vattnet resulterar i ett språngskikt på ca
15 m djup som skiljer vattenmassorna åt. Närsalttillförsel har resulterat i att Hallandskusten är
drabbad av övergödning vilket medför en ökad
syreförbrukning vid botten. Genom vattenskiktningen som ytterligare minskar inblandning av
syrgas till bottenvatten förstärks övergödningseffekterna. Mätningar åren 2008 - 2010 visade
dock att syrgashaltens status i bottenvattnet längs
kusten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är hög. Utformningsalternativ A, B och
AB har av allt att döma samma oceanografiska
förhållanden, då områdena överlappar varandra
och djupskillnaden endast är maximalt 5 m (A =
20 - 30 m; B = 20 - 25 m, AB = 20 - 30 m).
6
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Bottenmiljö
Bottensubstrat
gradvis från lera och silt till att bestå av lera. I utformningsalternativ B påträffas sand i den norra
och de sydöstra delarna, medan bottensubstratet
i den sydvästra delen gradvis övergår till finare
karaktär med en ökande andel av silt. I utformningsalternativ AB utgörs de norra och sydöstra
delarna av sand. Sand, grus och sten förkommer
i de östra delarna, medan de centrala delarna av
havsbotten utgörs av lera och silt. Den västra delen domineras av lera (Hammar & Magnusson
2004, Marin Mätteknik AB 2005).
Söderut från utformningsalternativen bedöms
bottenkaraktären utifrån sjökortsbeskrivning
vara oförändrad ett 10-tal km parallellt med kustlinjen. Även i nordlig riktning är havsbotten homogen upp till östra delen av Morups bank där
inslaget av sten blir större och djupet ökar (Dimming et al. 2009b).
Information om bottensubstrat utanför Falkenberg och inom utformningsalternativen A, B och
AB härrör från ett flertal undersökningar. Marine
Monitoring AB undersökte tre olika havsområden utanför Falkenberg beträffande marinbiologi
år 2004 (Hammar & Magnusson 2004) och inom
miljökontrollprogrammet för Skottarevsprojektet delstudie bottenfauna år 2008 (Dimming et al.
2009b). Ett av de undersökta områdena representerar västra delarna av utformningsalternativ A
och de sydvästra delarna av utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är belägna nordväst och sydost om utformningsalternativen. Därutöver sammanställdes marinbiologisk
data över bottenmiljön utefter landanslutningskabeln till det planerade vindkraftparksområdet
år 2006 (Hammar et al. 2006). Bottensubstratet
kartlades avseende geologi längs kabelspåret
samt för vindparksområdet (ytan som till stor del
överensstämmer med utformningsalternativen A
och till stor del även B och AB) av Marin Mätteknik AB år 2005 (Marin Mätteknik AB 2005). För
att få en översikt över de undersökta områdena i
förhållande till utformningsalternativen, se figur
2.
Havsmiljön utmed Hallandskusten utgörs, som
tidigare konstaterats, av en exponerad havsbotten som sluttar relativt flackt utåt. Bottensubstratet invid kusten består i huvudsak av sand och
grus samt av mindre och större stenar för att
någon kilometer ut från land övergå till stenbeströdd glacial lera (Hammar et al. 2006, Dimming
et al. 2009b).
Utformningsalternativen A, B och AB för Kattegatt Offshore ligger ca 8 km sydväst om Falkenberg. I utformningsalternativ A och AB råder ett
djup på 20 - 30 m medan utformningsalternativ
B är lite grundare med ett djupintervall på 20 - 25
m. Havsbotten i utformningsalternativen domineras av lera och silt med inslag av sand och skal
från snäckor och musslor. I utformningsalternativ A förekommer ett mer påtagligt inslag av
sand, grus och sten i de östra delarna. Bottensubstratet i de centrala och västra delarna övergår
Sammanfattning bottensubstrat
Havsbotten vid Hallandskusten sluttar relativt
flackt. Vid kusten utgörs substratet främst av
sand och grus samt av större och mindre stenar.
Någon kilometer utåt övergår bottensubstratet
till att bestå av stenbeströdd glacial lera. Utformningsalternativen ligger ca 8 km sydväst om Falkenberg. Bottensubstratet i utformningsalternativ A på 20 - 30 m djup består av sand, grus och
sten i de östra delarna, medan det i de centrala
och södra delarna förekommer lera och silt som
gradvis övergår till lera. I utformningsalternativ
B på 20 - 25 m djup återfinns olika kornstorlekar av sand i den norra och de sydöstra delarna,
i sydväst innehar bottensubstratet en ökande andel av silt. I utformningsalternativ AB på 20 - 30
m djup utgörs de norra och sydöstra delarna av
sand. De östra delarna utgörs av sand, grus och
sten, medan de centrala delarna består av lera och
silt. Den västra delen domineras av lera.
Ett 10-tal km parallellt med kustlinjen både
norr- och söder om utformningsalternativen
tycks havsbotten enligt sjökortsbeskrivning vara
oförändrad.
7
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Bottenflora
I området sydost om utformningsalternativen
A, B och AB, ca 6,8 km från Falkenbergs hamninlopp, på ett djup mellan 16 - 21 m, påträffades
endast en liten mängd vegetation. Botten består
av en kombination av klappersten med inslag av
skal från döda musslor och snäckor blandat med
lera, och området är mestadels för djupt för större
utbredning av makroskopiska alger. På stenarna
återfanns glesa bestånd av rödalgerna ekblading
och skorpalg (Lithothamnion sp.). Närmare kusten,
drygt 3 km från land, på ett djup mellan 9 - 14 m,
består bottensubstratet av sten och klippor, och
där återfanns riklig förekomst av olika arter av
rödalger. Kilrödblad, ribbeblad samt ekblading
dominerade, och även några brunalger såsom
tare (Laminaria sp.) förekom på stenarna (Hammar & Magnusson 2004).
Vid Skottarevet och norr och söder om Lybeckarevet, som båda är belägna sydost om utformningsalternativen A, B och AB, togs prov på
8, 12 och 18 m djup från närmaste hårdbottnar.
Blocken på 8 m och 12 m var till 100 % täckta
av olika rödalger där blåtonat rödblad (Phyllophora pseudoceranoides) och ekblading var vanligast.
Även de vertikala sidorna av blocken täcktes av
alger. Bottnarna på 18 m djup består av lera, skalgrus och få, mindre block med låg täckningsgrad
av främst ekblading. På de vertikala sidorna av
blocken fanns inga alger eller djur (Vindval 2006).
Nordost om utformningsalternativ A B och
AB genomfördes dyktransekter ut till knappt 3
km ut från kusten. Det visade sig att makroalgernas yttäckning ökade med djupet (0 - 13 m). Rödalger dominerade och de främsta arter som påträffades var karragenalg (Chondrus crispus), kräkel
(Furcellaria lumbricalis), kilrödblad (Coccotylus sp.),
rödblad (Phyllophora sp.) samt fintrådiga rödalger
som grovsläke (Ceramium virgatum) och fjäderslick
(Polysiphonia fucoides). Brunalgerna blåstång (Fucus
vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus) var i minoritet och utgjorde endast på de nordligaste inre
transekterna en större andel. Även brunalgerna
fingertare och skräppe-tare förekom. Kärlväxter
saknades på samtliga transekter (Blomqvist &
Qvarfordt 2010).
Beträffande vindparksområdet och sträckan
för landanslutningskabeln konstateras att inga
hotade algarter (Gärdenfors m.fl. 2010) eller särskilt skyddsvärda habitat påträffades (Hammar &
Magnusson 2004, Hammar et al. 2006).
Vegetationsförekomsten utanför Falkenberg
utreddes i samband med en marinbiologisk undersökning av Marine Monitoring AB år 2004
(Hammar & Magnusson 2004) i 3 olika områden,
varav ett område även omfattar stora delar av utformningsalternativen A, B och AB. Därutöver
gjordes dyk- och videoundersökningar av botten utefter det planerade kabelspåret (Hammar
et al. 2006). På uppdrag av Energimyndigheten
dokumenterade Naturvårdsverket algförekomst
på hårdbottnar i området öster om utformningsalternativen. Detta för att få en bild av vilka tänkbara organismer som kan komma att etablera
sig på fundamenten av vindkraftverken (Vindval
2006). Inom Naturvårdsverkets mätkampanj,
som genomförs årligen för att komplettera den
nationella marina trendövervakningen, inventerades vegetationens täckningsgrad genom dyktransekter intill Falkenbergs kust (Blomqvist &
Qvarfordt 2010). För en översiktbild över de undersökta områdenas geografiska placering i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2.
I utformningsalternativ A och i stora delar av
utformningsalternativ B och AB återfanns inga
alger. Norra delen av utformningsalternativ B
och AB har inte undersökts. I samtliga områden
är det dels brist på lämpligt bottensubstrat (hårtbotten) och dels ett för stort bottendjup (vilket
innebär för lite solljus) för att alger kan förekomma (Hammar & Magnusson 2004).
Utmed havsbotten längs den planerade sträckan
för landanslutningskabeln vilken löper från kusten till den planerade vindparken (utformningsalternativen A, B och AB) på djup mellan 5 - 22 m,
hittades främst rödalger. Dominerade rödalger
var ekblading (Phycodrys rubens), ribbeblad (Delesseria sanguinea) och kilrödblad (Coccotylus truncatus).
De vanligaste fleråriga brunalgerna som påträffades på större stenar och block var fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima). Algfloran på de djupare lokalerna (>14 m)
bestod främst av krustabildande kalkalger som
täckte de stenar som återfanns i den annars mjukbottendominerade miljön (Hammar et al. 2006).
Följande tre undersökningar (Blomqvist &
Qvarfordt 2010; Hammar & Magnusson 2004;
Vindval 2006) gjorda i närområdet till vindparksområdena, invid Falkenbergs kust konstaterar
också en dominans av rödalger.
8
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning bottenflora
2006). Fiskeriverket undersökte bottenfaunan vid
Falkenbergs muddertipplats belägen i den nordöstra delen av utformningsalternativ B (Smith
1999, Smith 2002). På uppdrag av Falkenbergs
kommun har Marine Monitoring AB utfört en
slutbesiktning av bottenmiljön i området efter en
upprepad tippning av muddermassa 2004 (Dimming et al. 2009a). I närområdet intill kusten har
en längre provtagningsserie över bottenfaunan
utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands
län (Göransson 2005 - 2010).
För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen,
se figur 2.
Analyserade bottenfaunaprov tagna med bottenhuggare (Smith McIntyre) i de västra delarna
av utformningsalternativ A, B och AB, samt i
referensområden placerade ca 1000 m nordväst
respektive sydost om utformningsalternativen år
2008 (Dimming et al. 2009b), visade ett likartat
bottenfaunasamhälle inom dessa områden. På
ler- och siltbotten och ett djup mellan 22 - 31
m utgjordes över hälften av alla arter av havsborstmaskar (Polychaeta). Bland övriga grupper
hade snäckor och musslor (Mollusca) den största
andelen. Faunan dominerades genomgående av
den på västkusten mycket vanliga ormstjärnan
slätbuktig trådormstjärna (Amphiura filiformis).
Övriga vanligt förekommande arter var hästskomasken Phoronis muelleri och musslan Kurtiella bidentata. De största musselarterna, islandsmusslan
(Arctica islandica) och stor hjärtmussla (Acanthocardia echinata), återfanns mycket sporadiskt spritt
över hela provtagningsområdet. Enligt EU:s
vattendirektiv hade hela provtagningsområdet
en god miljöstatus. Miljöstatus av bottenfauna
klassificeras utifrån ett kvalitetsindex, ”Benthic
Quality Index” (BQI) (Rosenberg et al. 2004).
Bottendjuren är ofta stationära och relativt långlivade, vilket gör att artsammansättningen speglar
miljöförhållandena över en längre tid. BQI baseras på förekomsten av antal arter och antal individer. Bottenfauna reagerar på stress som t.ex.
syrgasbrist och övergödning, och varje art har
ett känslighetsindex mot miljöpåverkan. På en
station med en hög miljöstatus påträffas en stor
andel lättpåverkade arter och på en station låg
miljöstatus dominerar motståndskraftiga arter.
Provtagningsområdet visade på hög artdiversitet
men inga hotade arter påträffades (Gärdenfors
m.fl. 2010).
Invid kusten mellan 5 - 20 m djup dominerar
rödalger såväl till antal som till täckningsgrad.
Ekbladsalg, ribbeblad, kilrödblad, karragenalg,
blåtonat rödblad, kräkel samt fintrådiga rödalger
som grovsläke och fjäderslick växer på olika stora
stenar. Några fleråriga brunalger såsom fingertare och skräppetare påträffas på större stenar och
block. Krustabildande kalkalger täcker de få stenarna som finns på djupare delar. Nordost om
utformningsalternativen intill kusten finns även
brunalgerna blåstång och sågtång i större utsträckning. Bottenmiljön invid Falkenbergs kust
är artrik och av god beskaffenhet men det hittades inga, enligt ArtDatabanken, hotade arter. Det
finns ingen växlighet i utformningsalternativen
A, B och AB då det är brist på hårt bottensubstrat och ett för stort bottendjup för att alger ska
kunna etablera sig.
Bottenfauna - bentisk epifauna och
infauna
Bentisk betyder bottenlevande, och bentisk epifauna är organismer som lever på sedimentytan
medan bentisk infauna lever nedgrävda i havsbotten. Bottenfaunan i vindparksområdet är
förhållandevis väl undersökt av Marine Monitoring AB. Dessutom finns det ett flertal studier
avseende bottenfauna genomförda i närområdet
av utformningsalternativen A, B och AB. Bottenfauna noterades i samband med en marinbiologisk undersökning norr och öster om vindparksområdena, samt i ett område som till stor
del omfattas av havsområdena för utformningsalternativen A, B och AB (Hammar & Magnusson 2004). Bottenfaunaprov insamlades vid tre
olika områden inom miljökontrollprogrammet
för Skottarevsprojektet delstudie bottenfauna år
2008 (Dimming et al. 2009b). Ett av de undersökta områdena motsvarar de västra delarna av
utformningsalternativ A och de sydvästra delarna
av utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är belägna nordväst och sydost
om utformningsalternativen. Därutöver gjordes
dykundersökningar av botten utefter den planerade landanslutningskabeln, där bottenfaunans
förekomst och täckningsgrad bestämdes på förutbestämda provtagningspunkter (Hammar et al.
9
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
(
!
! (
(
!! #
*
( (
!
(
!
#
*
#
*
+
$
$$
+
+!
(
+
$
+
$
$
$ +
$
$
#
*
#
*
(
!
!
(
(
!
( (
!
(
!
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
(
!
$
$
$
$
$
±
Lokaliseringsalternativ
Utformningsalternativ
A
AB
B
(
!
(
!
!
(
( !
!
(
(
!
Undersökningar
+
$
Blomqvist M & Qvarfordt S (2010)
#
*
Dimming m.fl. (2009a)
(
!
Dimming m.fl. (2009b)
$
Hammar L & Magnusson M (2004)
(
!
0
(
!
Hammar m.fl. (2006)
2 000
4 000 Meters
1:150 000
Figur 2. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Marine Monitoring AB undersökte 3 områden utanför Falkenberg beträffande marinbiologi (Hammar & Magnusson 2004), och 3 områden beträffande
bottenfauna (Dimming et al. 2009b). Bottenfaunaprov togs i samband med en slutbesiktning av bottenmiljön i området vid mudderdeponien (Dimming et al. 2009a). Det gjordes även dyk- och videoundersökningar av botten utefter det planerade kabelspåret
(Hammar et al. 2006). Inom Naturvårdsverkets mätkampanj inventerades vegetationens täckningsgrad genom dyktransekter
(Blomqvist & Qvarfordt 2010).
10
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Falkenbergs gamla muddertipplats ligger i
nordöstra delen av utformningsalternativ B. Fiskeriverket provtog på 21 m djup strax norr om
tippområdet (Smith 1999). En musselart som påträffades (Macoma calcarea) finns noterat på ArtDatabankens lista över hotade växter och djur
i Sverige (ArtDatabanken 2010). Marine Monitoring AB utförde en slutbesiktning i området
efter tippningen 2004 (Dimming et al. 2009a).
Området är relativt utsatt för strömmar och detta
innebär att sediment med liten kornstorlek och
organiskt material (detritus) inte ackumuleras på
botten utan transporteras vidare (Smith 2002). I
bottenhuggen (Smith McIntyre) återfanns främst
havsborstmaskar följt av snäckor och musslor.
Fördelningen av huvudgrupperna var relativt likartad stationerna emellan. Medelvärdet på antal
arter per station varierade. Stationerna närmast
tippområdet hyste lägst medelvärden. Faunan
dominerades av slätbuktig trådormstjärna som
hade störst individtäthet närmast tippområdet,
och lägst på den nordligaste stationen, norr
om utformningsalternativen. Individtätheten
på samtliga stationer dominerades av slätbuktig
trådormstjärna, havsborstmasken Pholoe baltica,
samt musslorna Kurtiella bidentata och Nucula nitidosa. Miljöstatusen var enligt EU:s vattendirektiv
måttlig på alla stationer förutom på en station
placerad strax norr om muddertipplatsen, denna
station hade en god miljöstatus (Dimming et al.
2009a).
Förekomst av bottenfauna i de östra och sydöstra delarna av utformningsalternativen A, B
och AB bestämdes med hjälp av bottenskrapa
och bottenhuggare (van Veen), som användes
på främst lerbotten mellan 18 - 23 m djup under den marinbiologiska undersökningen år 2004
(Hammar & Magnusson 2004). Det makroskopiska djursamhället dominerades av hjärtsjöborre
(Echinocardium cordatum), slätbuktig trådormstjärna och fjällig trådormstjärna (Amphiura chiajei),
olika arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor. Samma arter var även vanliga sydost om
vindparksområdena på ler- och klapperstensbotten i djupintervallet 16 - 21 m. Utöver dessa djur
fanns även andra frekvent förekommande arter
som typiskt lever på hårt substrat såsom parallellsidig sjöpung (Corella parallellogramma) och krusbärssjöpung (Dendrodoa grossularia), tångsjöborre
(Psammechinus miliaris) och sillbenspolyp (Halecium
halecium) (Hammar & Magnusson 2004).
Närmare kusten, i ostlig riktning från utformningsalternativen A, B och AB, ca 2,7 km utanför Falkenbergs hamn, var artsammansättningen
något annorlunda. På bottensubstratet bestående
av skiftande storlek av sten och sand förekom
främst sträv sjöpung (Ascidiella scabra) och olika
arter av musslor och snäckor på ett djup mellan 9
- 14 m (Hammar & Magnusson 2004). Även längs
bottenkorridoren av det planerade kabelspåret
mellan Falkenberg och utåt mot vindparksområdena till ett djup på 22 m, var olika arter av
sjöpungar som påväxt på rödalger eller på enstaka stenar vanligast. På stenarna som sparsamt
förekom på lerbottnarna fanns också nässeldjur
(Cnidaria) och ledsnäckor (Polyplacophora).
Andra ryggradslösa djur (evertebrater) som påträffades var sjögurkan lergök (Psolus phantapus),
vitfläckig fransormstjärna (Ophiura albida) samt
havsborstmasken Ophiodromus flexuosus (Hammar
et al. 2006).
På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har
makrobottenfauna på flera stationer längs Hallandskusten årligen undersökts sedan 1993. Två
lokaler, varav den ena ligger nordost (N14, 31 m
djup) och den andra sydost (N15, 23 m djup) om
utformningsalternativen A, B och AB, visar ett
liknande bottenfaunasamhälle som i undersökningarna gjorda av Marine Monitoring AB (Dimming et al. 2009a, Dimming et al. 2009b). Arterna med högst individantal på stationerna under
perioden 2006 - 2010 var för N14 slätbuktig
trådormstjärna, fjällig trådormstjärna och snäckan Hyala vitrea. På N15 dominerade slätbuktig
trådormstjärna, märlkräftan Ampelisca tenuicornis
och musslan Kurtiella bidentata (Göransson 2006
- 2010). På denna station hittades även hotade
arter såsom dvärgsjöborren (Echinocyamus pusillus)
och maskeringssjögurkan (Thyone fusus) (Göransson 2006). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) anses båda arter numera vara
livskraftiga i Sverige, men vid Hallands län och
Skånes län är kunskapen om maskeringssjögurkan fortfarande bristande. Stationerna visar enligt EU:s Vattendirektiv på en måttlig miljöstatus
(Göransson 2010).
11
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning bottenfauna
epifauna och infauna
-
bentisk
olika arter av musslor, snäckor, sjöpungar, ormstjärnor samt sjögurka av arten lergök.
Sydost om utformningsalternativen A, B och
AB påträffades hotade arter såsom dvärgsjöborren och maskeringssjögurkan. Emellertid anses
båda arter vara livskraftiga i Sverige, men vid
Hallands och Skånes län är kunskap om maskeringssjögurkans bestånd fortfarande osäker (Gärdenfors m.fl. 2010).
I de västra delarna av utformningsalternativen A,
B och AB, samt i nordvästlig respektive sydostlig
riktning om dessa förekommer ett likartat bottenfaunasamhälle. På ler- och siltbottnar på 22 - 31
m djup utgörs bottenfaunan främst av havsborstmaskar, som t.ex. Pholoe baltica, följt av snäckor
och musslor. Den enskilda art som dominerade i
individantal är slätbuktig trådormstjärna. Övriga
vanligt förekommande arter är hästskomasken
Phoronis muelleri och musslan Kurtiella bidentata.
De största arterna av musslor, islandsmusslan
och stor hjärtmussla, finns sporadiskt spritt i de
västra delarna av utformningsalternativen samt i
områdena nordväst och sydost om dessa. Enligt
EU:s vattendirektiv har bottenfaunan i de undersökta områdena god miljöstatus. Artdiversiteten
är hög men hotade arter påträffades inte.
En liknande artsammansättning av bottenfauna förekommer intill Falkenbergs gamla muddertipplats i de nordöstra delarna av utformningsalternativen B och AB. Även här på 21 - 22 m djup
dominerar havsborstmaskar såsom Pholoe baltica,
och snäckor och musslor som t.ex. Kurtiella bidentata. Hästskomasken Phoronis muelleri förekom
dock i mindre utsträckning, medan musslan Nucula nitidosa förekom mera frekvent i nordöstra
delen av utformningsalternativ B och AB jämfört
med de västra delarna av utformningsalternativen. Havsbotten i detta område har klassificerats
som transportbotten, vilket medför att den naturliga variationen i artsammansättningen är stor.
Vid provtagningstillfället hade alla stationer vid
muddertipplatsen, förutom en station med god
miljöstatus, endast måttlig miljöstatus.
I de östra och sydöstra delarna av utformningsalternativen A, B och AB skiljer sig bottenfaunasamhället från de centrala och västra delarna i
vindparksområdet. På något grundare djup mellan 18 - 23 m består bottensubstratet av lera med
ett mer påtagligt inslag av grövre bottensubstrat
såsom sand, grus och sten. Här domineras bottenfaunasamhället av hjärtsjöborre, slätbuktig
trådormstjärna, fjällig trådormstjärna samt olika
arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor.
Öster om vindparksområdena i ett grundare
havsområde (9 - 14 m), som angränsar till den
planerade kabelsträckan, förekommer även här
Bottenfauna - större kräftdjur
Större kräftdjur faller också under benämningen
bentisk epifauna och infauna men p.g.a. kommersiellt intresse behandlas större kräftdjur här i
ett enskilt avsnitt. Förekomst av större kräftdjur
(Tiofotade kräftdjur = Decapoda) är relativt välundersökt i utformningsalternativen för Kattegatt
Offshores planerade vindkraftpark. Marine Monitoring AB provfiskade hummer (Homarus gammarus) och andra större kräftdjur år 2007 (Wikström & Börjesson 2007), samt större kräftdjur
inom Skottarevsprojektets miljökontrollprogram
under åren 2008 - 2010 (Wikström & Hammar
2008, Wikström opubl. data). Kräftdjur noterades även i samband med dykundersökningar av
det planerade kabelspåret 2006 (Hammar et al.
2006), och som bifångst under Fiskeriverkets
nätprovfiske i anknytning till Skottarevsprojektet
2007 (Lövgren et al. 2007). För att få en översikt
över de undersökta områdena i förhållande till
utformningsalternativen, se figur 2 och 3.
I samband med undersökningen av sträckan
för landanslutningskabeln, från kusten till utformningsalternativen A, B och AB på djup mellan 5 - 22 m, påträffades endast strandkrabba
(Carcinus maenas) och eremitkräfta (Pagurus bernhardus). Enstaka humrar noterades vid en lokal på
14,5 m djup, dock utanför transekten (Hammar
et al. 2006).
Provfiske utfördes år 2007 av Fiskeriverket genom nätfiske i tre områden. Ett område (ca 20
- 30 m djup) representerar till stor del utformningsalternativen A, B och AB. De andra 2 områdena är belägna nordväst (ca 30 - 60 m djup)
och sydost (ca 20 - 30 m djup) om vindparksområdena. I området i utformningsalternativen och
sydost om dessa dokumenterades eremitkräfta
och maskeringskrabba som bifångst. Krabbtaska
(Cancer pagurus) bifångades i samtliga tre under12
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
±
Lokaliseringsalternativ
Utformningsalternativ
A
AB
B
Undersökningar
Wikström A & Börjesson D (2007)
Wikström A & Hammar L (2008),
Wikström opubl. data
0
2 000
4 000 Meters
1:150 000
Figur 3. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Marine Monitoring AB provfiskade hummer och andra större kräftdjur år 2007 (Wikström & Börjesson 2007), samt större
kräftdjur inom Skottarevsprojektets miljökontrollprogram under åren 2008 - 2010 (Wikström & Hammar 2008,
Wikström opubl. data).
13
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
vandringsmönstret för krabbtaska i Kattegatt är
mer komplicerat, då det finns flera utsjöbankar
som krabborna rör sig emellan. Av märkningsstudierna framgår inte något precist migrationsstråk för arten i svenska vatten (Ungfors 2007).
Inom miljökontrollprogrammet som upprättades för Skottarevsprojektets planerade vindpark
utgjorde provtagning av större kräftdjur ett av
de marinbiologiska delmomenten för övervakning av den marina miljön (Wikström & Hammar 2008, Wikström opubl. data). I projektet
provfiskades större kräftdjur med hjälp av hummertinor, i vindparksområdet samt i två referensområden placerade ca 3000 m sydost respektive
3000 m nordväst om vindparksområdet. Vindparksområdet motsvarar utformningsalternativ A samt till stor del utformningsalternativen
B och AB i projektet Kattegatt Offshore. Samtliga
områden ligger inom ett djupintervall mellan 20
- 30 m. I varje område användes 10 hummertinor
som totalt vittjades 9 gånger per provfiskeperiod.
Varje provfiskeperiod pågick under november december under åren 2008 - 2010. Sammanlagt
motsvarar detta årligen 90 fiskade tinor per område.
Under provfisket år 2008 - 2010 fångades totalt
8 olika arter av kräftdjur. Dessa arter representerades av eremitkräfta, krabbtaska, strandkrabba,
hummer, maskeringskrabba, simkrabba (Liocarcinus depurator), havskräfta och trollhummer (Munida rugosa). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) är trollhummer en hotad art.
Mest förekommande art var eremitkräfta som
dokumenterades i totalt 4394 exemplar, därefter utgjorde krabbtaska den näst vanligaste arten
som under provfisket påträffades i 3065 exemplar
följt av strandkrabba med 996 individer. Hummer och maskeringskrabba förekom i mindre utsträckning 88 respektive 80 individer. Simkrabba
och havskräfta noterades endast i några enstaka
exemplar och bara en individ av trollhummer har
påträffats, detta i utformningsalternativen.
Eremitkräfta följt av krabbtaska och strandkrabba dominerade fångsterna i de tre undersökta
områdena, dock tenderade årsmedelfångsten av
krabbtaska och strandkrabba att vara något högre inom utformningsalternativen och nordväst
om dessa jämfört med det sydöstra området (se
figur 4a - d.). Störst årsmedelfångster av hummer
noterades sydost om utformningsalternativen (se
figur 4d). Fångsterna av maskeringskrabba var
sökta havsområden. Endast i området nordväst
om vindparksområdena återfanns några individer av strandkrabba, trollkrabba (Lithodes maja)
och havskräfta (Nephrops norvegicus). En hummer
fångades i området sydost om utformningsalternativen (Lövgren et al. 2007).
Fältprovtagning på större kräftdjur genomfördes i ett område som motsvarar utformningsalternativ A samt till stor del utformningsalternativen B och AB, och i ett område ca 3.5 km
sydost om utformningsalternativen på 15 - 25 m
djup (Wikström & Börjesson 2007). I denna undersökning, som utfördes vid slutet av år 2007,
sattes 15 hummertinor i varje område och dessa
vittjades 3 gånger per utformningsalternativ. Under provtagningsperioden fångades endast ett
fåtal individer av hummer (9 stycken) men ett
flertal krabbtaskor (276 stycken) i de två områdena. Som bifångst noterades enstaka exemplar
av strandkrabba, maskeringskrabba (Hyas araneus)
och eremitkräfta.
För att komplettera bilden av hummerförekomst vid utformningsalternativen, och som
jämförelse av fångsteffektivitet vid riktat fiske,
studerades även landningsdata som erhölls av
lokal hummerfiskare som innefattar den totala
fångsten under hela fiskesäsongen 2005 och 2006
i området (Wikström & Börjesson 2007). Landningsstatistiken tyder på att hummerförekomsten
är högre inom några särskilda partier, förmodligen sten- och blockrika, i det undersökta havsområdet.
Skillnaden i fångst av krabbtaska för utformningsalternativ A, samt i stora delar av utformningsalternativen B och AB, med 267 individer
jämfört med området sydost om utformningsalternativen med 9 individer var påtaglig. Fångsten i utformningsalternativen, som är djupare
än området sydost om dessa, utgjordes huvudsakligen av vuxna krabbtaskhonor (Wikström
& Börjesson 2007). Den högre fångsten (antal
individer) per fiskeansträngning (antal tinor *
antal fiskedygn) kan bero på vuxna krabbtaskhonornas migrationsbeteende mot djupare vatten
under hösten precis före äggläggningsperioden.
Liknande migrationsmönster har observerats i
Skottland och vid Englands östkust (Edwards
1979). Märkningsstudier utförda längs den svenska västkusten visar en sydlig nettomigration hos
vuxna krabbtaskhonor i Skagerrak och Kattegatt
(Ungfors 2006). Det visar sig emellertid också att
14
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Figur 4a
Krabbtaska
4
Medelvärde CPUE
3
2008
2
2009
2010
1
0
RS
VP
RN
Figur 4b
Figur 4c
15
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Hummer
0.4
Medelvärde CPUE
0.3
2008
0.2
2009
2010
0.1
0.0
RS
VP
RN
Figur 4d
Figur 4a-d. Medelvärde av CPUE ±SD (n = 85 - 90) under åren 2008 - 2010 för eremitkräfta, krabbtaska, strandkrabba och hummer
inom referensområde Syd (RS), vindparksområdet (VP) och referensområde Nord (RN). Vindparksområdet motsvarar utformningsalternativ A och till stor del utformningsalternativen B och AB i projektet Kattegatt Offshore. Det bör noteras att det är olika skalor på
y-axeln i figur 4a - d.
dessa. Hummer förekommer i mindre utsträckning, men flest individer dokumenterades sydost
om utformningsalternativen. De grundare delarna i detta område har bottensubstrat med grus
och sten, vilket kan vara en förklaring till den
högre hummerförekomsten sydost om utformningsalternativen. Fångsterna av maskeringskrabba var relativt jämnt fördelade över alla områden.
Den lever på både hård- och sandbottnar ner till
vanligtvis 50 m djup. Simkrabba och havskräfta
återfanns endast i några enstaka exemplar. Båda
dessa kräftdjur lever på mjukbotten. Simkrabba
vistas på vanligtvis på 5 - 20 m djup och förekommer därför troligen i större utsträckning i de
östliga, grundare delarna av utformningsalternativen. Havskräfta lever vanligtvis djupare, på över
30 - 250 m djup, och påträffas därmed mera sannolikt i de djupare västra delarna av utformningsalternativ A och AB. Endast få individer av trollhummer verkar finnas i havsområden nordväst
om utformningsalternativen. Arten lever på varierande bottnar från hårdbotten till sandblandad
lera på vanligtvis 40 - 300 m djup, fast den även
vistas grundare från ca 15 m djup. Trollhummer
kan följaktligen påträffas sporadiskt i samtliga utformningsalternativen.
Utmed sträckan för den planerade landanslutningskabeln påträffades strandkrabba och eremitkräfta, samt några individer av hummer.
relativt jämnt fördelade över alla områden. Årsmedelfångsterna av simkrabba och havskräfta var
relativt likvärdiga mellan utformningsalternativen och nordväst om dessa. I området sydost om
utformningsalternativen fångades endast enstaka
exemplar av havskräfta och simkrabba.
För att kunna jämföra tidsmässiga och rumsliga variationer i fångst standardiserades resultatet
till fångst per ansträngning, och detta benämns
vid ”Catch Per Unit Effort” (CPUE).
Sammanfattning bottenfauna - större
kräftdjur
I utformningsalternativ A, B och AB finns eremitkräfta krabbtaska, strandkrabba, hummer,
maskeringskrabba, simkrabba, havskräfta och
trollhummer representerade bland de större
kräftdjuren. Eremitkräfta dominerar och återfinns i samtliga utformningsalternativ samt i
områden med samma djupintervall nordväst och
sydost om dessa. Arten vistas huvudsakligen inte
på utpräglade lerbottnar varför den troligtvis förekommer mindre frekvent i de västra och djupare (>25 m) delarna av utformningsalternativen
A och AB. Krabbtaska och strandkrabba utmed
kusten bedöms som vanligt förekommande, dock
fångades fler individer av krabbtaska i vindparksområdena samt i havsområden nordväst om
16
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Fisk
(Gadus morhua) och sill (Clupea harengus), följda av
skarpsill (Sprattus sprattus) och i mindre utsträckning av rödspotta (Pleuronectes platessa). Jämfört
med hela den analyserade regionen (ICES-ruta
4257) var förekomsten av torsk vid utformningsalternativen och i ett område ca 3.5 km sydost om
dessa (tidigare Skottarevsprojektets område Syd,
15 - 25 m) särskilt hög under våren. Mest torsk
fångades väster om utformningsalternativen på
större djup. Det bör dock noteras att endast den
positionen där trålningen påbörjas anges i loggboksdata, vilket betyder att fiske även kunnat ske
i ett angränsande område (Hammar & Wikström
2005).
Under våren 2007 bedrevs nätfiske i 3 områden i och kring utformningsalternativen av Fiskeriverket (Lövgren et al. 2007). Ett område motsvarar utformningsalternativ A och till stor del
utformningsalternativen B och AB. Resterande
två områden är placerade ca 3.5 km sydost och
ca 5 km nordväst om utformningsalternativen.
Vanligt förekommande arter var skrubbskädda
(Platichthys flesus), sandskädda (Limanda limanda),
rödspotta, torsk och vitling (Merlangius merlangus).
Förutom sandskädda och vitling var fiskarterna
ganska likvärdigt fördelade i de undersökta områdena. Fler individer av sandskädda fångades i de
grundare områdena (20 - 30 m djup) medan vitling fångades på större djup (ca 30 - 60 m) djup.
Fiskeriverkets provtrålningar (1999 - 2005) och
provfiskedata från Baden m.fl. (1990) visade ett
jämförbart fisksamhälle i området under våren.
Sill dominerade kraftigt, följt av skarpsill, torsk,
sandskädda, vitling, skrubbskädda, rödspotta och
lerskädda (Hippoglossoides platessoides).
Därutöver förekom ett flertal mindre vanliga
arter som t.ex. sjurygg (Cyclopterus lumpus), piggvar (Psetta maxima), slätvar (Scophthalmus rhombus)
och tunga (Solea solea) (Hammar & Wikström
2005). Under våren 2009 - 2011 undersöktes
torskförekomst med hjälp av avancerade ekolod,
samt genom provfiske år 2011, av Marine Monitoring AB (Andersson m.fl. 2009, Andersson &
Börjesson 2011). Områdena som studerades är
placerade i utformningsalternativ A, i stora delar
Sammanställningen över fisk i de planerade utformningsalternativen A, B och AB i projektet
Kattegatt Offshore är uppdelad i följande fyra avsnitt: fiskförekomst, vandringsmönster, lekområden och uppväxtområden.
Fiskförekomst
Vilka fiskar som är vanligt förekommande i området kan vara av betydelse vid utvärdering av effekterna från en vindpark, exempelvis gällande
potentiell inverkan från vindkraftverken genom
t.ex. driftljud. Fisksamhället i området vid utformningsalternativen A, B och AB undersöktes
av Marine Monitoring AB i samband med kontrollprogrammet för Skottarevsprojektet (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2012 in prep.).
Ytterligare information om förekommande
fiskarter i och kring utformningsalternativen härstammar från Marine Monitoring AB (Andersson
et al. 2009, m.fl.) och från Fiskeriverket (Lövgren
et al. 2007). Fiskeriverkets forskningsfartyg U/F
Argos utför årligen provfiske med bottentrål i
de svenska vattnen. 3 av Fiskeriverkets provfiskelokaler, som skiljer sig geografiskt och avseende bottendjup, ligger i sydöstra Kattegatt. I ett
forskningsprojekt studerades bottenfisksamhället i Kattegatt med bottentrål (Baden et al. 1990).
Det svenska yrkesfisket rapporterar landad fångst
och fiskeredskap, och informationen förs in i en
databas som upprättas av ICES (International
Council of the Exploration of the Sea). Data
från Fiskeriverkets provtrålningar (1999 - 2005),
data från forskningsprojektets provfiske (1984 1990 exkl. 1985), och data från yrkesfiskets landningar (loggboksdata 1996 - 2004), analyserades
av Marine Monitoring AB (Hammar & Wikström
2005). Därutöver har information inhämtats från
myndigheter och hemsidor. För att få en översikt
över de undersökta områdena i förhållande till
utformningsalternativen, se figur 5.
Fiskförekomsten baserat på analys av yrkesfiskets loggboksinformation (1996 - 2004) visade
att de största fångsterna i området vid utformningsalternativen A, B och AB utgjordes av torsk
17
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Lokaliseringsalternativ
Utformningsalternativ
A
AB
B
±
Undersökningar
Lövgren m.fl. (2007)
Hammar m.fl (2008),
Wickström m.fl. (2012 in prep.)
0
2 000
4 000 Meters
1:150 000
Figur 5. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Fisksamhället undersöktes i
och kring utformningsalternativen av Marine Monitoring AB (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2012 in prep.). Ytterligare
information om förekommande fiskarter härstammar från ett provfiske genomfört av Fiskeriverket (Lövgren et al. 2007).
18
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
inkluderar fläckig sjökock (Callionymus maculatus),
tungevar (Arnoglossus laterna), lerskädda, skrubbskädda m.fl.. Endast få pelagiska fiskarter såsom
sill, makrill (Scomber scombrus), gråsej (Pollachius
virens) och skarpsill förekom. Fisksamhället i de
undersökta områdena varierar till viss del beträffande artabundansen mellan åren, men är i stort
sett tämligen homogent.
Fisk inventerades september 2006 av Marine
Monitoring AB vid den planerade landanslutningskabeln (0 - 22 m djup) genom linjetaxering
via dykare (Hammar et al. 2006). Området domineras av stenbeströdd lerbotten och rödalger,
vilket gynnar ett annorlunda fisksamhälle än vid
den djupare lerbotten vid utformningsalternativen. Mestadels påträffades individer av stubb
(Pomatoschistus spp.). Vidare var stensnultra (Ctenolabrus rupestris), skärsnultra (Symphodus melops)
och svart smörbult (Gobius niger) vanligare vid
områden med hårt bottensubstrat än vid områden med mjukt bottensubstrat. Plattfiskar som
rödspotta och sandskädda, och ett fåtal exemplar av sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens)
påträffades tillika. Arter som noterades utanför
transekten var glasbult (Crystallogobius linearis),
tångspigg (Spinachia spinachia), taggmakrill, rötsimpa, tejstefisk (Pholis gunnellus), gråsej och ål
(Anguilla anguilla). Under sommaren 2008 placerades även översiktsnät utmed den planerade kabelkorridoren på 14 - 16 m djup (Hammar et al.
2008). Detta i syfte för att se huruvida förekomst
av torsk var högre på grundare vatten. Fångsten
dominerades av snultror och rötsimpa. Medelfångsten av torsk var 2,2 individer per nät och
dygn, vilket är ett förhållandevis lågt resultat men
ändå 10-faldigt fler än i de djupare fiskeområdena
vid utformningsalternativen.
Fiskarter uppsatta på ArtDatabankens rödlista
över hotade arter (Gärdenfors m.fl. 2010) och
som dokumenterats inom utformningsalternativen för Kattegatt Offshore är torsk, vitling, havskatt, bleka/lyrtorsk, sjurygg, pigghaj, kolja och ål
(Hammar m.fl. 2006; Lövgren m.fl. 2007; Hammar m.fl. 2008; Andersson & Börjesson 2011;
Wikström m.fl. 2012). Noterbart är att ål endast
dokumenterats längs landaslutande kabelkorridor (Hammar m.fl. 2006). Vidare har även arterna fyrtömmad skärlånga och långa som också är
av utformningsalternativen B och AB, och i referensområden som ligger sydväst och söder om
utformningsalternativen. Lekmogen torsk förekom i varierande grad i alla undersökta områden.
Under hösten förekom en något minskad dominans av sill i utformningsalternativen (Fiskeriverkets provtrålningar 1999 - 2005). Det fångades nästan lika mycket skarpsill som sill. Därefter
följde vitling, sandskädda och taggmakrill (Trachurus trachurus), och i mindre utsträckning förekom rödspotta, lerskädda och torsk. Ett flertal
mindre vanliga arter såsom rötsimpa (Myoxocephalus scorpius), knot (Eutrigla gurnardus) och kolja
(Melanogrammus aeglefinus) påträffades men dock
i låga individantal (Hammar & Wikström 2005).
Även i ett område ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen A, B och AB (Skottarevsprojektets område Syd, 15 - 25 m) finns, baserat på
både Fiskeriverkets provtrålningar och yrkesfiskets landningsdata, en likvärdig fisksammansättning.
Fisksamhället undersöktes under juni och juli
2008, 2009 samt 2010 av Marine Monitoring
i samband med miljökontrollprogrammet för
Skottarevsprojektet (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2011 in prep.). I provfisket användes
sammanlänkade Nordiska kustöversiktsgarn och
piggvarsgarn. Provfiske företogs dels i vindparksområdet inom djupintervallet 20 - 25 m och dels
inom 4 olika referensområden placerade på 1 km
respektive 7 km avstånd från vindparken i nordlig respektive sydlig riktning. Vindparksområdet
motsvarar östra delen av utformningsalternativ
A, södra delen av utformningsalternativ B och
sydöstra delen av utformningsalternativ AB. Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet
ligger i norra delen av utformningsalternativ B
och AB. Resultatet visade en hög artrikedom då
totalt 35 fiskarter dokumenterades (se figur 6ab). Artsammansättningen överensstämmer delvis med Fiskeriverkets provfisken (1999 - 2004).
Fisksamhällets struktur visade i sin helhet en dominans av fiskarter som lever på eller nära botten
(demersala) såsom sandskädda, som dominerade
kraftigt, följt av knot, sjötunga, rödspotta, vitling
och rötsimpa. Fångsterna av torsk var låga och
kan vara en följd av kraftigt yrkesfiske i området
(Fiskeriverket 2004). Andra mindre vanliga arter
19
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Kg ﬁsk per ansträngning
Antal ﬁskar per ansträngning
0
10
20
30
40
0.0
50
Sandskädda
Sandskädda
Knot
Knot
Sjötunga
Rödspätta
Rödspätta
Vitling
Vitling
Sjötunga
Rötsimpa
Rötsimpa
2008
2009
0.5
2010
1.0
1.5
2.0
2008
2009
2010
2.5
3.0
3.5
Figur 6a. Medelfångst ± (S.E.), avseende antal individer (vänster) och kg (höger), för de vanligaste demersala fiskarterna per ansträngning
(dygn och översiktsgarn), alla områden inkluderade och presenterade för år 2008, 2009 och 2010.
Kg ﬁsk per ansträngning
Antal ﬁskar per ansträngning
0.0
0.2
0.4
0.6
0.8
0.00
Fläckig sjökock
0.01
0.02
0.03
0.04
0.05
0.06
0.07
Torsk
Tungevar
Kummel
Lerskädda
Skrubbskädda
Torsk
Piggvar
Skrubbskädda
Havskatt
Kummel
Sjurygg
Piggvar
Lerskädda
Skäggsimpa
Småﬂäckig rödhaj
Bergvar
Fenknot
Bergtunga
Bergtunga
Fenknot
Fläckig sjökock
Randig sjökock
Långa
Fjärsing
Tungevar
Kolja
Fjärsing
Småﬂäckig rödhaj
Skäggsimpa
Havskatt
Randig sjökock
Sjurygg
Bleka
4-töm. skärlånga
Slätvar
Bleka
Kolja
Slätvar
4-töm. skärlånga
Långa
Bergvar
Berggylta
Berggylta
Glyskolja
Glyskolja
Pigghaj
Pigghaj
Rödtunga
Rödtunga
Spetstj. långebarn
Spetstj. långebarn
Svart smörbult
Svart smörbult
Tejsteﬁsk
Tejsteﬁsk
3-töm. skärlånga
3-töm. skärlånga
2008
2009
2008
2010
2009
2010
Figur 6b. Medelfångst ± (S.E.), avseende antal individer (vänster) och kg (höger), för ”övriga” demersala fiskarter per ansträngning (dygn
och översiktsgarn), alla områden inkluderade och presenterade för år 2008, 2009 och 2010.
20
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
uppsatta på artdatabankens rödlista (Gärdenfors
m.fl. 2010) dokumenterats i närområdet kring
Kattegatt Offshores utformningsalternativ (Wikström m.fl. 2012). Det kan även antas att havsnejonöga (Petromyzon marinus), tånglake (Zoarces
viviparus), och rockor påträffas sporadiskt i utformningsalternativen, då dessa hotade fiskarter
förekommer längs hela eller stora delar av den
svenska västkusten. Enstaka individer av både
långa och klorocka (Amblyraja radiata) fångades i
samband med provfisken (Lövgren et al. 2007,
Hammar et al. 2008). Staksill (Alosa fallax) har
inte kunnat dokumenteras i provfisken i havet,
men då arten leker i Ätran kan den komma att
passerar havsområdet kring och inom utformningsalternativen. Staksill är fredad i Sverige och
finns bland annat längs västkusten (Fiskeriverket
2011). Av dessa hotade fiskarter är det främst
vitling och torsk som dokumenterats som särskilt förekommande fiskart inom utformningsalternativ A, B och AB (Hammar & Wikström
2005, Lövgren et al. 2007, Hammar et al. 2008,
Andersson et al. 2010, Andersson & Börjesson
2011) tillika områden som omfattas av lekområde
för torsk i sydöstra Kattegatt (Vitale et al. 2008).
rödspotta, vitling, rötsimpa, lerskädda och torsk.
Noterbart är emellertid att då torskbestånden
decimerats kraftigt har dess dominans i fisksamhället tillika reducerats. Torsk uppehåller sig och
aggregeras i utformningsalternativen och i de
närliggande djupområdena kring utformningsalternativen, då detta utgör delar av ett lekområde för torsk under våren. Något mindre mängd
torsk påträffas under hösten, eftersom torsk inte
verkar stanna kvar i området efter lekperioden.
Vitling uppehåller sig troligtvis främst i de västra delarna av utformningsalternativen A, B och
AB, då arten förekommer ovanför lerblandade
sandbottnar. Plattfiskarterna rödspotta, skrubb-,
sand- och lerskädda kan förväntas dominera på
de blandade ler- och siltbottnar i de centrala och
västra delarna av utformningsalternativen A, B
och AB. Tunga leker under sommaren på ca 20
m djup, och kan således antas vistas i större utsträckning i utformningsalternativen under denna årstid jämfört med andra tider på året. Under
vintern vandrar rödspotta, ler- och skrubbskädda
ut på djupare vatten och förekommer troligtvis
mindre frekvent i utformningsalternativen under
denna tid. I de östra delarna av utformningsalternativen A, B och AB har bottensubstratet inslag
av sand, grus och sten och därför kan förekomst
av fiskarter såsom rötsimpa, sjurygg och knot
förväntas vara högre jämfört med de västra delarna.
De genomförda undersökningarna talar för att
det endast förekommer marginella variationer i
fiskförekomst mellan utformningsalternativ A, B
och AB.
Utmed kabelkorridoren innanför utformningsalternativen, med stenbeströdd lerbotten
och rödalger, skiljer sig fisksamhället från utformningsalternativen. Fiskarter såsom stubbar,
smörbultar, stensnultra och skärsnultra är vanligt
förekommande. Uppväxande torsk och plattfiskarterna rödspotta och sandskädda vistas också här. Andra arter som påträffas, om än i mindre
utsträckning, är glasbult, tångspigg, taggmakrill,
rötsimpa, tejstefisk, gråsej och ål.
Sammanfattning fiskförekomst
Generellt bör noteras att artsammansättningen i
fisksamhället i havsområdet för Kattegatt Offshores
planerade vindkraftpark varierar mellan säsonger
på året (vår, sommar, höst och vinter) samt mellan år. Detta medför även variationer i dominerande fiskarter i fisksamhället.
Fisksammansättningen i utformningsalternativen domineras av sill följt av skarpsill. Dessa
fiskar lever i den fria vattenmassan (pelagialen)
mellan botten och ytan och är både vanliga och
mycket rörliga i havet. De största variationerna av
fisk i utformningsalternativen mellan år förklaras av skillnader i förekomst av sill och skarpsill.
Under hösten kan det förekomma något mindre
sill i utformningsalternativen jämfört med våren.
Även tillfälliga men stora förekomster av taggmakrill kan förväntas under hösten.
Fisksammansättningen vid botten domineras
av fiskarter såsom sandskädda, knot, sjötunga,
21
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Vandringsmönster
även de danska sunden, Lilla- och Stora Bält.
Sedan 1975 har andelen vandrande ål genom de
danska sunden ökat medan den genom Öresund
har minskat (Sjöberg & Petersson 2005). För
att undersöka ålens vandringsmönster märktes
blankål från Östersjön i en studie utförd av Fiskeriverket. Från Hallandskusten rapporterades
ingen återfångst varför det är troligt att Hallands
kuststräcka inte utgör en vandringssträcka för
blankål från Östersjön. Det förefaller rimligt att
blankålen på sin väg norrut huvudsakligen vandrar genom Kattegatts djupare vatten (Sjöberg N
pers. kom.). I Kattegatt norr om Skälderviken
förekommer heller inga betydande fångster av
blankål från yrkesfisket. Lokalt bedrivs dock
småskaligt fiske med ålryssjor längs hela västkusten (Sjöberg N pers. kom. 2005). Denna ål härstammar troligen från lokala uppväxtområden
längs Hallandskusten.
Många fiskar företar vandringar under året för
att leka eller söka föda. För vissa arter skulle en
vindpark kunna utgöra ett vandringshinder. De
vandrande fiskarter som bedöms vara relevanta
för området vid utformningsalternativen är ål, lax
(Salmo salar), havsöring/öring (Salmo trutta), makrill (Scomber scombrus), horngädda (Belone belone),
staksill samt havs- och flodnejonöga (Lampetra
fluviatilis). Information om fiskarternas vandringsmönster har sammanställts från vetenskapliga artiklar, från myndigheter såsom Fiskeriverket
och Länsstyrelsen i Hallands län samt från hemsidor som t.ex. ArtDatabanken.
Ål
Rekrytering av europeisk ål har minskat med
uppskattningsvis 99 % sedan 1970-talet (Sjöberg & Petersson 2005). Trots fiskestopp sedan
maj 2007, med vissa undantag för yrkesfiskare,
är ålens rekrytering till Europa fortsatt mycket
svag (Fiskeriverket 2011). Ål står på Naturvårdsverkets rödlista för hotade arter och klassas som
akut hotad. Det är därför betydelsefullt att undersöka om ålens vandringsmönster mellan Sargassohavet och de svenska kusterna kan komma att
störas av en vindpark.
Ål är en katadrom fiskart, det betyder att den
lever i sötvatten men fortplantar sig i saltvatten.
De minsta larvstadierna av ål hittades i Sargassohavet (Atlanten) varför det antas vara ålens
lekområde. Genom Golfströmmen och den
Nordatlantiska strömmen driver larverna mot
de europeiska kustområdena. Under denna resa
omvandlas larverna till ålyngel, så kallade glasålar. Under månaderna april - maj når glasålarna
Skandinavien. De får då mer färgpigment och
söker sig till kustområden där de kan gå upp i
vattendrag och sjöar. När glasålarna väl når södra
Kattegatt är samtliga glasålar pigmenterade, och
ålen kallas då för gulål. Härifrån vandrar gulålarna långsamt in till Östersjön. Som gulål lever
ålen i flera år innan den återvänder som blankål
(vandringsål) till Sargassohavet för lek.
När blankålen vandrar från Östersjön mot
Sargassohavet passeras främst Öresund men
Lax
Lax förekommer numera i samtliga av de 14 vattensystem som tidigare haft laxförekomst längs
den Halländska kusten (Almer 2001). Lax är en
anadrom fisk, vilket betyder att den lever i saltvatten men fortplantar sig i sötvatten. Under vår
och försommar vandrar de unga (1 - 5 år gamla)
laxarna till havet, där de främst simmar enskilt.
Laxen längs västkusten företar långa vandringar
till Nordatlanten, där den uppehåller sig under sin tillväxt (Norell P pers. kom.). Laxindivider från Ätran, Lagan och Stensån visade sig i
en märkningsstudie vandra från Hallandskusten
direkt västerut till den danska kusten (Larsson
1974). Detta är den huvudsakliga vandringsvägen
genom Kattegatt (Norell P pers. kom.). Larssons
studie visade att laxen fortsätter sin vandring
förbi Skagen och västerut till Atlanten. Somliga
simmade även i nord - nordvästlig riktning invid
den norska kusten tills även de slutligen fortsatte västerut till Atlanten. Efter tillväxtperioden i
Nordatlanten flyttade sig laxen i motsatt riktning
tillbaka via den norska kusten genom Skagerrak
till Kattegatt (Larsson 1974) och söker sig längs
kusten till rätt vattensystem att gå upp i. Denna
lekvandring av lax börjar under april och kan
pågå fram till leken, som företas i oktober - no22
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Makrill
vember (Muus et al. 1999), i samma vattensystem där den en gång själv kläckts (Degerman et
al. 2001). Lax utnyttjar alltså inte Kattegatt som
uppväxtområde utan enbart som vandringsområde (Ljunggren J pers. kom.).
Makrill lever i stim nära ytan och genomför vandringar för lek och födosök. Fiskarna övervintrar
i stora stim nära botten i norra Nordsjön och
Atlanten (Fiskeriverket 2011). Under april - maj
flyttar makrillen till bland annat Kattegatt för att
leka. Leken sker under juni - juli när vattentemperaturen är 10 - 11°C (Dannevig 1953). Äggen
läggs nära vattenytan. Ägg och larver är pelagiska vilket innebär att de flyter och driver med
strömmen. Efter leken samlas de vuxna fiskarna
i stim och söker föda vilket kan vara planktondjur och mindre fiskar såsom sill, skarpsill och
tobis. Under hösten vandrar makrillen tillbaka ut
till Nordsjöns och Atlantens djupvatten (Fiskeriverket 2011).
Havsöring
Det finns havsöring som är stationär i sötvatten
eller som är vandringsfisk i havet. Efter kläckning stannar havsöringarna 1 - 5 år i sötvatten
och vandrar sedan ut i havet (Muus et al. 1999).
Utvandringen sker under april - mars (Reimer &
Schibli 2001). Havsöring uppehåller sig främst
nära kusten på ungefär 3 - 6 m djup där fiskarna
håller sig i skyddade födorika miljöer. Särskilt
nattetid tycks mindre öring hålla sig grunt (Norell
P & Ljunggren J pers. kom.). Med ökad storlek
ökar födointaget av fisk och havsöringen kan då
följa sillstim ut på djupare vatten (Ljunggren J
pers. kom.).
Havsöringens vandring påverkas något av
de dominerande strömmarna (Degerman et al.
2001), och ett vandringsmönster som observerades i samband med att fiskar märktes vid västkusten är att dessa återfångades norrut (Ljunggren
J pers. kom.). Viss vandring förekommer även i
riktning mot den danska sidan av Kattegatt. Undersökningar har dock visat att havsöring sällan
vandrar längre än 50 - 100 km från sitt ursprungliga vattendrag (Berntsson & Johansson 1977,
Degerman et al. 2001).
Havsöring leker under perioden oktober december (Fiskeriverket 2011). I de mindre
halländska vattendragen verkar leken äga rum
under de två första veckorna i november (Degerman et al. 2001), men variationer förekommer,
eftersom leken i vattendrag kan vara anpassad efter vattenflöde och temperatur. I större åar såsom
Ätran, samt i mindre vattendrag med stabil vattenföring, kan utlekt havsöring övervintra. Även
havsöring som inte leker kan vandra upp i åar för
att övervintra. Utlekt havsöring vandrar tillbaka
mot havet på våren, tillsammans med smolt och
icke-lekande havsöring (Degerman et al. 2001).
Horngädda
Horngädda är en stimfisk som lever i ytvattnet.
Under vintern vistas horngädda i Atlanten, och
då främst öster och söder om Irland. För att leka
i april - maj vandrar arten till Nordsjön, Kattegatt och de danska Bälten. Horngäddan lägger
sin rom på grunt vatten i tångbältet (Muus et al.
1999) eller bland ålgräs (Zostera marina) (Fiskeriverket 2011). Efter leken stannar fiskarna kvar
och uppehåller sig längs kusterna för att söka
föda. Horngäddan vandrar tillbaka till östra Atlanten under hösten.
Staksill
I Europa skyddas arten enligt EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000) och i Sverige är staksill
fridlyst sedan år 2005. Staksill finns i bland annat
Atlanten och i insjöar i Europa. I Sverige förekommer staksillen längs både västkusten och i
Östersjön. I havet lever arten på djup mellan 40 300 m. På våren, under maj och juni, vandrar staksill upp i sötvatten för att leka (www.fiskeriverket.
se). Förekomst av staksill har dokumenterats från
olika delar av Ätran (Alenäs I pers. kom.). Leken
företas i juli över sand- och grusbottnar varpå
fiskarna vandrar ut i havet igen. Staksillsynglen
stannar i sötvattnet tills de i november simmar ut
till havet (www.fishbase.org).
23
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Havs- och flodnejonöga
bristfällig. Fynd av födosökande individer av
havsnejonöga har gjorts i Kattegatt nära den
svenska kusten, samt vid djuphavstrålning på ner
till över 4000 meters djup och 650 km från närmaste kust. Denna spridning beror troligen på de
olika värddjuren som havsnejonöga suger sig fast
vid såsom stora fiskar (t.ex. torsk, kolja, brugd,
svärdfisk) och marina däggdjur (t.ex. gråval, blåval, tumlare) (Söderman & Ljunggren 2009).
Levnadssätten hos både havs- och flodnejonöga
är likartade (Söderman & Ljunggren 2009). På
ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010)
klassificeras havsnejonöga som ”nära hotad”
p.g.a. att det skett en minskning av antalet könsmogna individer. Bestånden av flodnejonöga anses, till skillnad från havsnejonöga, vara livskraftiga. Havs- och flodnejonöga förekommer vid
västkusten. Båda fiskarter är anadroma, vilket betyder att de lever i saltvatten men fortplantar sig
i sötvatten. Det finns dock enstaka insjölevande
bestånd av flodnejonöga.
Lekvandring av flodnejonöga upp i sötvattendrag påbörjas under augusti och företas som intensivast under tidsperioden september - oktober
(www.artdata.slu.se). Möjligt är att en del exemplar av flodnejonöga i stället övervintrar i havet
och sedan vandrar upp samma vår som leken
äger rum i april - juni.
Havsnejonögats lekvandring sker från maj till
början av juli och dess lek företas under tidsperioden juli - augusti (www.artdata.slu.se). Observationer vid Hertings kraftstation i Ätran visar att
individer av havsnejonöga försöker ta sig vidare
upp i vattensystemet framförallt i början av juni
(Söderman & Ljunggren 2009).
Havs- och flodnejonöga söker sig till vattendrag där de kan uppfatta lukt av nejonögonlarver.
Larverna utsöndrar ämnen (feromoner) som verkar attraherande på vuxna individer. Ätran tros
ha en av landets största uppvandring av havsnejonöga (Söderman & Ljunggren 2009).
Kort efter leken, uppskattningsvis en vecka,
dör de utlekta individerna av havs- och flodnejonöga. Larverna stannar i sötvattnet och först
efter ca 5 år genomgår de en förvandling (metamorfos) till ett liv som parasit i havet. Havsnejonögat vandrar ut till havet under senhösten
fram till midvintern medan flodnejonögat ibland
vandrar ut först under senvåren. Migrationen
sker nattetid och induceras av högt vattenflöde
(Söderman & Ljunggren 2009).
Flodnejonöga lever normalt kustnära där arten kan följa stim av bytesfisk som exempelvis
sill, skarpsill och havsöring. Kunskapen om det
svenska havsnejonögats liv i havet är mycket
Sammanfattning vandringsmönster för ål,
lax, havsöring, makrill, horngädda, staksill
och nejonöga
Det är inte sannolikt att utformningsalternativen
A, B och AB i Kattegatt Offshore utgör ett vandringstråk för Östersjöbeståndet av blankål. Den
gulål- och blankålsvandring som företas omkring
Hallandskusten omfattar sannolikt bara lokalt
uppväxt ål och är därför av liten omfattning.
Lax vandrar från de halländska åsystemen ut
till havs via den danska kusten, och sedan vidare
ut till Nordatlanten. Fiskarna simmar tillbaka via
den norska kusten och i samma passage genom
Skagerrak och Kattegatt under lekvandringen.
Vandrande lax passerar således utformningsalternativen A, B och AB i Kattegatt Offshore.
Havsöring är förhållandevis stationär, då den
vanligtvis inte vandrar längre än 100 km från
det vattendraget som den utvandrade från. Den
största andelen havsöringar förekommer kustnära och inte djupare än 3 - 6 m. Större havsöring
som jagar efter sill och skarpsill kan förekomma
vid utformningsalternativen A, B och AB i samband med dessa födosök. Under hösten kan lekvandrande havsöring som befinner sig på djupare
vatten passera Kattegatt Offshore när den simmar
upp mot vattendragen.
Under sommar och höst förekommer stim av
makrill längs Hallandskusten och således även
inom och kring utformningsalternativen A, B
och AB.
Vandrande horngädda passerar Hallandskusten och troligtvis också utformningsalternativen
under våren på väg mot lekområden, vilka är placerade kustnära i tångbältet och i sjögräsängar.
Efter leken uppehåller sig horngäddan i havsom24
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sill
rådet för att söka föda.
Staksill kan passera utformningsalternativen
under sin lekvandring i maj och juni. Även i juli
och november, när de utlekta fiskarna och ynglen
flyttar från sötvatten till havet, kan staksill förekomma i området.
Flodnejonöga lever troligen främst kustnära
där fiskarna på födosök kan följa t.ex. sillstim
och havsöring. Lekvandring till sötvatten sker
augusti - oktober och utvandring äger rum under senvåren. Då flodnejonöga uppehåller sig vid
kusten kan det antas att den även förekommer
vid utformningsalternativen för Kattegatt Offshore.
Havsnejonöga kan förekomma vid kusten men
har även hittats på stora djup långt ifrån kusten.
Arten företar sin lekvandring till sötvatten från
maj till början av juli, och ut till havs igen under
senhösten och fram till midvintern. Lokala bestånd av havsnejonöga kan passera utformningsalternativen för Kattegatt Offshore i samband med
lekvandring under våren.
Sill tillhör en av de kommersiellt mest betydande arterna i svenska vatten. Sillen vandrar i stim
längs kusterna samt ute till havs, och uppehåller
sig mellan ytvattnet och ner till 200 m. Under dagen går sillen ofta närmare botten, medan den
under natten stiger upp närmare ytan (Fiskeriverket 2011). Sill blir könsmogen vid 3 - 4 års ålder.
Fisken lägger ägg som klibbar ihop och fastnar
på botten eller i vegetation på 0,5 - 100 m djup.
För att äggen skall kunna utvecklas på botten
krävs ett grovt bottensubstrat av sand, grus eller
sten samt en god vattengenomströmning (Rosenberg 1982).
I Kattegatt är sill indelad i olika bestånd som
skiljer sig beträffande tillväxt, lektider och vandringsvägar. Det finns höstlekande Nordsjösill,
vår-/sommarlekande Rügensill och mindre, lokala, vårlekande sillbestånd. Tidigare har det även
funnits ett höstlekande sillbestånd, den s.k. Kobbergrundsillen, men denna anses ha försvunnit
sedan i slutet av 1960-talet.
Nordsjösill leker i södra och västra Nordsjön
under hösten. Strömmarna för med sig larverna
nordost in i Skagerrak och Kattegatt. Den vuxna
sillen vandrar sedan tillbaka till Nordsjön. Kattegatt utgör således ett uppväxtområde men inget
lekområde för Nordsjösill.
Rügensill leker under vår/sommar i sydöstra
Östersjön och vuxen Rügensill vandrar årligen
till och från Kattegatt och Skagerrak för att söka
föda.
Lokala bestånd av Kattegattsill leker däremot
i Kattegatt, från mars - maj med störst koncentration i april. Baserat på intervjustudier har utsjöbankarna rapporterats vara de huvudsakliga
lekområdena för sill i Kattegatt. Även sydost om
utformningsalternativen har sillek rapporterats.
Sillek förekommer också öster om utformningsalternativen nära kusten strax norr om Falkenberg (Morups tånge, Glommen) och precis söder
om Falkenberg (Rosenberg 1982). Svenska yrkesfiskets fångster i området (1996 - 2004) visar att
fångsten av sill i dessa områden är högst under
hösten och lägre under våren (januari - maj), vilket sammanfaller med sillens lekperiod (Hammar
& Wikström 2005). Bottensubstratet i utform-
Lekområden
För att bedöma en havsbaserad vindparks inverkan på den marina miljön, är det viktigt att beakta
om lokaliseringen är av betydelse för fiskarters reproduktion, och vilka säsonger som kan vara särskilt känsliga. Under konstruktionsarbetet finns
risk att djurlivet störs. Lekområden beskrivs för
de fiskarter som anses vara betydelsefulla beträffande deras ekologiska funktion och kommersiella värde, såsom sill, skarpsill, rödspotta och
tunga. Information om dessa fiskarters lekområden har sammanställts från vetenskapliga artiklar,
från myndigheter såsom Fiskeriverket och från
hemsidor som t.ex. www.fishbase.org. Lekområdet för torsk i Kattegatt undersöktes av Marine
Monitoring AB och PB Miljödata, och resultaten
sammanfattas i en egen rapport (Andersson S &
Börjesson P 2011).
25
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Skarpsill
ningsalternativen A, B och AB är endast i de
östra delarna lite grövre med inslag av grus och
sten. Resterande yta domineras av sand, silt och
lera. Det är följaktligen mindre sannolikt att sillek förekommer här. Däremot visar analysen av
fiskförekomst från Fiskeriverkets fartyg Argos
1999 - 2005, exkl. år 2000 (Hammar & Wikström
2005), att förekomsten av sill var särskilt hög
under våren (januari - februari) i ett område ca
6000 m norr om utformningsalternativen på ett
djupintervall 26 - 28 m. Detta kan tolkas som om
en ansamling, eventuellt lekansamling, av sill har
skett. Lek av sill inom utformningsalternativen
kan följaktligen inte uteslutas.
Ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen
(Skottarevsprojektets område Syd, 15 - 25 m)
består bottensubstratet av sand, grus och sten.
Trots att kraven på bottenmaterialet uppfylls, förekom inga förhöjda fångster av sill under lekperioden i området (yrkesfiskets fångster 1996
- 2004). Som redan påpekats, kan orsaken vara
att de rapporterade positionerna noterades när
trålningen påbörjades. På så sätt kan sill som rapporterades in från utformningsalternativen A, B
och AB faktiskt fångats söder om dem. Det är
möjligt att sill använder området sydost om utformningsalternativen för lek, även om detta inte
har kunnat visas i det studerade materialet.
Skarpsill är en vanligt förekommande fisk av
ekonomisk stor betydelse för yrkesfisket i regionen (ICES-ruta 4257), där den utgör den tredje
vanligaste landade fångsten. Skarpsill lever i stim
och uppehåller sig i regel på djup mellan 10 - 50
m. Den vistas närmare botten under dagen och
söker sig närmare ytan på natten (Fiskerikverket
2011).
Skarpsill blir könsmogen vid 1 - 3 års ålder
och leker april - juli (Fiskeriverket 2011). Lek
förekommer både ute till havs eller invid kusten
på djup mellan 10 - 40 m (Fiskeriverket 2011).
Skarpsill lägger ägg i omgångar som sedan driver
omkring i de övre vattenskikten. Ynglen kläcks
efter ca 1 vecka (Pethon P & Svedberg U, 2004).
Eftersom skarpsill leker i den fria vattenmassan
är bottensubstratet inte av betydelse för leken
(Lindquist 1963).
Kunskapen om skarpsillens lek i Kattegatt är
begränsad. De provfisken som utförts av Fiskeriverket (Hammar & Wikström 2005) ger inte tillräckligt med information för att kunna bedöma
om det förekommer några specifika lekområden
för skarpsill i Kattegatt. Det har konstaterats att
nästan all skarpsill (2+ år) som fångas under lekperioden (januari - juli) är lekmogen. Lekmogen
skarpsill påträffas såväl ute i den fria vattenmassan som inne vid kusten. Leken verkar kunna
företas var som helst i Kattegatt oberoende av
geografisk plats (Casini M pers. kom.).
Det Svenska yrkesfiskets analyserade fångster
(1996 - 2004) för området vid utformningsalternativen visade att skarpsillfångsterna under
månaden april (inom lekperioden) utgör 30 %
av den regionala totalfångsten (ICES-ruta 4257).
Under september (utanför lekperioden) uppgår
fångsterna i samma område till 56 % av totalfångsterna i regionen (Hammar & Wikström 2005).
Ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen
(tidigare Skottarevsprojektets område Syd, 15 25 m), är fångsterna av skarpsill högst i oktober
och mycket låga under övriga delar av året.
Analyserade fångstdata indikerar att någon lek
av skarpsill inte är påtaglig i utformningsalternativen A, B och AB, men det utesluter inte att lek
kan företas i områdena.
Sammanfattning lekområde för sill
Silleken i Kattegatt sker under mars - maj, och då
främst i april. Silleken rapporterades ske främst
vid utsjöbankarna och även ost och söder om
utformningsalternativen. Sydost om utformningsalternativen, i ett grundare område med ett
djupintervall 15 - 25 m, uppfyller bottensubstratet kraven som ställs vid sillek. Det är möjligt att
sill kan använda detta område för lek. Däremot är
bottensubstratet i utformningsalternativen A, B
och AB av huvudsakligen finare kornstorlek och
därför är det mindre sannolikt att sillek förekommer här.
26
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning lekområde för skarpsill
gatt har konstaterats vara särskilt viktig för lokala
bestånd av rödspotta. Lekområdet, som ligger i
en stor ellips runt Anholt, kan sträcka sig ända till
utformningsalternativen. Det mjuka bottensubstratet i de västra delarna av utformningsalternativen skulle kunna lämpa sig för rödspottans lek.
Särskilt utformningsalternativen A och AB, vars
maximala djup är 30 m, kan i viss mån angränsa
till lekområdet. Det bör noteras att den i artikeln
presenterade kartan med inritade lekområden
emellertid har en låg upplösning.
Gällande skarpsill kan det varken förutsättas eller
uteslutas att det förekommer lek i utformningsalternativen A, B eller AB. Skarpsillens lek verkar
företas utspritt över Kattegatt. Inga särskilda lekplatser har kunnat definieras för skarpsill i Kattegatt.
Rödspotta
Rödspotta är en nattaktiv kustfisk som håller sig
nedgrävd på relativt grunda sand- och lerbottnar
mellan huvudsakligen 0 - 50 m, men kan påträffas ända ner till 200 m djup. I Kattegatt sker
periodiska vandringar från grunda och kustnära
vatten till djupt vatten långt ute till havs under
hösten och vintern. Rödspotta vandrar tillbaka
till kusten igen på våren och försommaren. Vissa
bestånd gör även omfattande lekvandringar medan andra är stationära (Fiskeriverket 2011).
Rödspotta blir könsmogen vid 2 - 4 års ålder
och leker under månaderna november - juni.
Äggen läggs fritt i vattnet på 20 - 90 m djup strax
över eller på mjukbotten. Efter 10 - 21 dygn
kläcks fisklarverna och vistas sedan vid vattenytan. Ägg och fisklarver är pelagiska vilket innebär
att de flyter med strömmarna. Efter 40 - 50 dagar
sker en förvandling (metamorfos) av rödspottan
(Pihl 2001) från att vara en upprätt simmande
fisk till en fisk anpassad för ett liv på bottnen.
Fiskarna söker sig då under vanligtvis april - maj
till grunda sandbottnar 0 - 4 m djup (van der Veer
et al. 1990). Där lever de i ca 6 månader innan de
förflyttar sig till lite djupare vatten.
Enligt en undersökning från Nielsen m.fl.
(2004) tyder data på att rödspotta leker i två områden i Kattegatt. Ett lekområde befinner sig i
nordöstra Kattegatt (norr om Læsø) och ett annat
i södra Kattegatt (omkring Anholt). En hona kan
uppvaktas av flera hanar, och i undersökningen
påträffades flest lekmogna hanar i dessa två områden i Kattegatt. Undersökningen gjordes under
månaderna februari - mars, och på grund av det
relativt låga antalet av lekmogen rödspotta drogs
slutsatsen att leken inte hade nått sin höjdpunkt.
Rödspotta tros koncentreras kring djup mellan
30 - 40 m för att leka. Lekområdet i södra Katte-
Sammanfattning lekområde för rödspotta
Rödspotta leker på eller strax ovanför mjukbotten med en koncentration kring djupintervallet
30 - 40 m. Ett lekområde som konstaterats vara
viktig för lokala bestånd ligger i en stor radie runt
Anholt, och kan vara intilliggande eller t.o.m. inkludera de västra delarna av utformningsalternativen. Speciellt de västra delarna av utformningsalternativen A och AB med silt och lera som
bottensubstrat och ett maximalt djup på 30 m
kan i viss mån angränsa till lekområdet.
Tunga
Tunga har i Sverige en betydande ekonomisk roll.
Fisken är för det mesta nattaktiv och uppehåller
sig nedgrävd på grunt vatten invid sandstränder,
och sommartid även i flodmynningar. Fisken lever på mjukbottnar med sand eller lera på 0,5 70 m djup (www.fiskeriverket.se). Äldre individer
håller till på något djupare vatten än de yngre.
Under vintern kan tunga vistas på djup ner till
150 m.
Könsmognad hos tunga inträder vid 3 - 4 år.
I Kattegatt sker leken april - augusti på ca 20
m djup (Fiskeriverket 2011). Äggen släpps och
flyter sedan fritt i vattenkolumnen, och ynglen
kläcks efter ca 10 dygn. Fiskynglen är pelagiska
och först efter 6 - 8 veckor söker de unga fiskarna
upp grundare bottnar (Pethon P & Svedberg U,
2004). Lekområdena för tunga i Kattegatt är i
dagsläget inte undersökta. Tunga vistas på mjukbottnar och eftersom leken sker på ca 20 m djup
är det möjligt att tunga leker i utformningsalter27
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
nativen som ligger på 20 m och djupare. Utformningsalternativ A, B och AB har mjukt bottensubstrat som sand, lera och silt.
Provfiske inom vindparksområdet, som motsvarar östra delen av utformningsalternativ A,
södra delen av utformningsalternativ B och sydöstra delen av utformningsalternativ AB, utfördes på 20 - 25 m djup under juni - juli 2008 av
Marine Monitoring AB. Det provfiskades också
i referensområden 1 km respektive 7 km i både
nordlig och sydlig riktning från utformningsalternativen. Referensområdet 1 km norr om
vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Tunga var en relativt
vanlig förekommande art i fångsterna. Fångsten
bestod av övervägande juvenila individer (Hammar m.fl. 2008). Det förefaller alltså inte troligt
att tunga använder utformningsalternativen som
huvudsakligt lekområde.
uppväxtområde för fisk, har även provfiskedata
av ett forskningsprojekt om bottenfisksamhället
i Kattegatt insamlade 1984 och 1986 analyserats
av Marine Monitoring AB (Pihl opubl. data).
Lek- och uppväxtområden kan identifieras med
hjälp av utbredningskartor av fisk. Modellerade
kartor över vissa fiskarters lämpliga livsmiljöer i
östra Kattegatt har tagits fram av Fiskeriverket
(Fredriksson et al. 2010). Kartprediktionerna
över fiskars sannolika utbredning baserar på ryssjeprovfisken genomförda av Fiskeriverket i Kattegatt mellan år 2004 - 2009. Provfisket utfördes
inte genomgående alla år på samtliga stationer,
utan olika år på olika stationer. Förutom hos
torsk ingår inte information om längdfördelning
i habitatmodellen, vilket omöjliggör prediktioner över lek- eller uppväxtområden för de andra
fiskarterna. Juvenil torsk (<18 cm) uppehåller sig
enligt prediktionerna företrädesvis grundare än
utformningsalternativen A, B och AB, och likaså
förhåller det sig med ca ettårig torsk (>18 cm).
Provfiske utfördes av Marine Monitoring AB
på 20 - 25 m djup i ett område placerad i östra
delen av utformningsalternativ A, södra delen av
utformningsalternativ B och sydöstra delen av
utformningsalternativ AB, samt i referensområden placerade 1 km respektive 7 km norr respektive söder om vindparksområdet, under juni - juli
2008 (Hammar m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011
opubl. data). Referensområdet 1 km norr om
vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Tunga var en relativt
vanligt förekommande art i fångsterna. Medellängden hos tunga var 22±4 cm (S.E.). Eftersom
lekmognad infaller från 25 cm längd, tyder längdfördelningen på att huvudsakligen juvenil tunga
förekommer. Därmed kan området höra till artens uppväxtplats. Enligt information från Fiskeriverket (2011) leker tunga på 20 m djup. Detta
djup kan också återspegla en övergångszon mellan lek- och uppväxtområde.
Även vitling var en vanligt förekommande fisk
under samma provfiske (Hammar m.fl. 2008).
Vitling lever på 5 - 70 m djup, där den som juvenil
uppehåller sig på grundare vatten, medan adult
fisk går djupare (Fiskeriverket 2011). Arten blir
könsmogen från 28 - 30 cm längd (www.fishbase.
org). Längdfördelningen med en medellängd på
Sammanfattning lekområde för tunga
Lekområdena för tunga i Kattegatt är i dagsläget
inte undersökta. Utformningsalternativen ligger
på 20 m djup och djupare, och har stora ytor med
mjukbotten som tunga vistas på. Provfisket visade främst förekomst av juvenil tunga. Det är
alltså inte troligt att tunga leker i utformningsalternativ A, B eller AB, men det kan heller inte
uteslutas.
Uppväxtområden
De flesta fiskarter har särskilda krav på sina uppväxtplatser. Kunskapen om uppväxtområden
i Kattegatt är dock bristande. Många fiskar är i
detta tidiga livsstadium särskilt känsliga för förändringar i miljön. Det är alltså av vikt att beskriva huruvida det finns uppväxtområden inom
eller invid de föreslagna utformningsalternativen
för vindparken. Information som funnits att tillgå härstammar från publikationer av Marine Monitoring AB (Hammar m.fl. 2006, Hammar m.fl.
2008) och från Fiskeriverket (Fredriksson m.fl.
2010). För att komplettera information om utformningsalternativens potentiella funktion som
28
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
26±4 cm (S.E.) visade att majoriteten av vitling
var juvenil, vilket indikerar att utformningsalternativen kan vara delar av ett uppväxtområde för
vitling.
Landanslutningskabeln sträcker sig från Falkenberg Stafsingestrand 9 km sydväst till ett djup
av 22 m. Området provfiskades (Hammar m.fl.
2008) och inventerades genom linjetaxering via
dykare (Hammar m.fl. 2006). Stensnultra, skärsnultra, rötsimpa, sandskädda, stubb och svart
smörbult påträffades regelbundet. Sträckan är säkert delvis ett uppväxtområde för dessa och även
för andra grundlevande fiskarter, som exempelvis rödspotta, skrubbskädda och sjurygg. Detta
grunda, steniga och algbevuxna område mellan
Falkenberg och Halmstad placerade grundare än
Kattegatt Offshore planerade vindparksutformningar är även känt för att vara ett uppväxtområde för
torsk (Samrådsredogörelse 2005).
Provfiskedata från Kattegatt, i havsområdet
från Hallands Väderö i syd upp till Morup i nord,
insamlade under vår (april) och höst (september
och november) 1984 och 1986 har analyserats
(Pihl opubl. data). Provfisket utfördes med en
s.k. Glommentrål inom djupintervallet 20 - 55 m.
För att inte få en skev bild av fiskförekomsten,
har endast data från trålningar utförda i områden med, vad som klassificeras för fisk, goda syrgasförhållandena tillämpats i analysen. Fördelen
med att använda sig av data från 1980-talet är,
att fisksamhället i Kattegatt bedöms vara mindre
påverkat av kommersiellt fisketryck jämfört med
under 1990-talet och 2000-talet. Ett långvarigt
och hårt fisketryck kan medföra/leda till en skev
bild av storleksfördelningen i fisksamhället, då
stora fiskindivider fiskats ut. Dessa äldre data ger
följaktligen en mer opåverkad bild av fisksamhället, och anses därmed vara mera lämpligt att
använda för att utreda uppväxtområden. Analyserna utfördes för fiskarterna torsk, vitling och
rödspätta, och varje analys baserar på fångster
från 32 tråldrag.
Enligt information från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), dåvarande Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium, är 60% av torskar med en
kroppslängd ≥40 cm könsmogna (Hansson pers.
kom.). Längdhistogram för torsk visar att förekomst av juvenil fisk (≤40 cm) var högre inom
djupintervallen 20 - 30 m samt 30 - 40 m jämfört
med djupintervallet 40 - 55 m (se figur 7). Under
våren var medelfångst och storleksfördelning av
ungfisk förhållandevis likvärdiga mellan intervallen 20 - 30 m och 30 - 40 m. Under hösten (september och november) har förekomst av ungfisk
ökat inom djupintervall 20 - 30 m. Detta djupintervall motsvarar djupförhållandena inom Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark. Den höga
ansamlingen av juvenil fisk inom djupintervallet
20 - 30 m under höst kan tolkas som att dessa
djupförhållanden utnyttjas av ungfisk i större
utsträckning jämfört med djupare områden 30 55 m, och kan således indikera ett uppväxtområde. Att torsk på grundare vatten generellt sett
är mindre (yngre) jämfört med torsk på djupare
vatten, stöds också av en regressionsanalys som
visar ett positivt linjärt samband (p < 0.05) mellan medianlängd för torsk per tråldrag och ökat
tråldjup (se figur 8). Denna ansamlig kan till viss
del förklaras med djupet (R2 = 0.14) men påverkas även av andra faktorer.
Som konstaterats, uppnår vitling lekmognad
vid en kroppslängd motsvarande 28 - 30 cm
(www.fishbase.org). Längdhistogrammet visar att
majoriteten av de fångade individerna bestod av
ungfisk (≤28 - 30 cm) inom samtliga undersökta
djupintervall (se figur 9). Inom djupintervallen 20
- 30 m respektive 30 - 40 m var emellertid förekomst av individer inom de allra minsta storleksklasserna (10 - 16 cm) högst, i synnerhet under
hösten. Förekomst av unga individer av vitling
tycks inte vara begränsat till ett särskilt djupintervall, då dess förekomst noterats inom flera
olika djupförhållanden. Detta resultat tolkas som
att djupintervallet 20 - 30 m, representativt för
Kattegatt Offshores utformningsalternativen A, B
och AB, samt 30 - 40 m kan utgöra ett område
för uppväxande vitling, och då i synnerhet för
de minsta individerna (10 - 16 cm). Även regressionsanalyserna för fångster av vitling visar ett
positivt linjärt samband (p < 0.05) mellan medianlängd hos vitling per tråldrag och tråldjup (se
figur 10).
När rödspotta uppnår könsmognad har fisken en kroppslängd på ca 30 - 35 cm (www.fishbase.org). Längdhistogram visar att förekomst
av unga individer av rödspotta (≤30 - 35 cm)
29
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Figur 7. Histogram över längd av torsk inom djupintervall 20 - 30 m (övre), 30 - 40 m (mellersta) och 40 - 55
m (nedre) under vår (april) respektive höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och
1986 (n =32).
30
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning uppväxtområden
är högre inom djupintervall 20 - 30 m jämfört
med djupintervallen 30 - 40 m och 40 - 55 m,
detta framförallt under höstperioden (se figur
11). Detta djupintervall överensstämmer med
djupförhållandena inom Kattegatt Offshore planerade vindkraftpark. Den anmärkningsvärt höga
ansamlingen av ungfisk inom djupintervallet 20
- 30 m under höst kan tolkas som att havsområden inom dessa djupförhållanden utnyttjas av
ungfisk i större utsträckning jämfört med djupare
områden 30 - 55 m och kan således indikera uppväxtområden. Till skillnad från vitling och torsk,
finns det dock för rödspotta inget linjärt samband mellan medianlängd per tråldrag och tråldjup (se figur 12). Utbredning av rödspotta med
olika storlekar regleras därför sannolikt av någon
annan faktor såsom t.ex. bottensubstrat.
Medianlängd (cm) per tråldrag
60
y = 0.3412x + 16.887
R² = 0.1336
p = 0.03648*
50
Det finns endast mycket begränsade kunskaper om fiskarters uppväxtområden i Kattegatt.
Fiskarter som kan tänkas ha sina uppväxtområden, eller åtminstone delar av dessa, i utformningsalternativen är främst torsk, tunga, vitling
och rödspotta. Icke lekmogna individer av dessa
fiskarter vistas på djupintervall motsvarande den
planerade vindkraftparken (20 - 30 m). Trots den
ringa information som finns tillgänglig verkar det
inte troligt att utformningsalternativ A, B och AB
utgör specifika uppväxtområden.
Den planerade landanslutningskabeln kommer
sannolikt att korsa vissa partier av uppväxtområden för flera fiskarter som, också här, torsk och
rödspotta, och även sandskädda, skrubbskädda,
sjurygg och snultror. Dessa fiskar har sina uppväxtområden generellt i grunda områden, och
därför betraktas kabelkorridoren inte som en del
av ett specifikt uppväxtområde.
Torsk
40
30
20
10
0
0
10
20
30
40
50
60
Tråldjup (m)
Figur 8. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos torsk per tråldrag
och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986 med
s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning utfördes
i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32).
31
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Figur 9. Histogram över längd av vitling inom djupintervall 20 - 30 m (övre), 30 - 40 m (mellersta) och 40 - 55 m (nedre) under vår (april) respektive höst (september och november). Trålning
utfördes i Kattegatt 1984 och 1986. Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32).
32
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Medianlängd (cm) per tråldrag
60
y = 0.1982x + 14.651
R² = 0.2493
p = 0.0022*
50
Vitling
40
30
20
10
0
0
10
20
30
40
50
60
Tråldjup (m)
Figur 10. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos torsk per tråldrag
och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986 med
s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning utfördes
i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32).
Medianlängd (cm) per tråldrag
60
Rödspotta
y = 0.1309x + 24.553
R² = 0.0678
p = 0.14994
50
40
30
20
10
0
0
10
20
30
40
50
60
Tråldjup (m)
Figur 11. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos rödspotta per tråldrag och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986
med s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning
utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32).
33
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Marina däggdjur
mönster i vatten och storleken på födosöksområdet är dock fortfarande bristande (Härkönen T
pers. kom.).
Sedan 1979 har knubbsälsförekomst i Kattegatt årligen dokumenterats av Naturhistoriska
riksmuseet genom att flygbilder tas från låg höjd.
Lokalerna som fotograferas utgörs av platser där
säl noterats (pers. kom. T Härkönen). Flygningarna genomförs vid tre olika tillfällen under andra halvan av augusti, då knubbsälarna på grund
av pälsbytet ofta ligger på land. Antal sälar räknas sedan på högupplösta foton. Endast 57 %
av knubbsälarna uppskattas uppsöka sin viloplats
på land vid undersökningstillfället (Olsen et al.
2010). Efter sjukdomsutbrotten 1988 och 2002
verkar knubbsälarna vara på väg att återhämta
sig. År 2007 uppskattas Kattegatts knubbsälbestånd till 9620 individer, vilket nästan är jämförbart med beståndsstorleken före epizootin och
den associerade säldöden år 2002 (Olsen et al.
2010).
I havsområdet omkring utformningsalternativen i Kattegatt Offshore finns ett antal kolonier där
förekomsten av knubbsäl är hög. Kolonier befinner sig vid Varberg, Anholt, Læsø, Hässelø och
Hallands Väderö (Lunneryd S-G pers. kom.).
Från Naturhistoriska riksmuseets flyginventering
kan generellt konstateras att det finns fler sällokaler i norra Kattegatt jämfört med södra Kattegatt. Lokaler som ligger närmast Kattegatt Offshore
är Marstens, ca 6.5 km söder om Falkenberg, och
Lisered Udde, ca 13 km norr om Falkenberg. Vid
dessa lokaler noterades i genomsnitt endast ett
tiotal knubbsälar under åren 2008 - 2010. Ett högre antal sälindivider observerades först norr om
Varberg vid Prästskär och i området kring Hallands Väderö med ett medeltal av 100 till strax
över 250 individer under samma tidsperiod. Det
låga antalet av sällokaler och sälindivider, som
kunnat observeras i området vid Kattegatt Offshore,
talar för att knubbsäl endast förekommer sporadiskt vid utformningsalternativen A, B och AB.
Knubbsäl
Knubbsäl tillhör däggdjuren (Däggdjur = Mammalia). Information om förekomst av knubbsäl i
och kring utformningsalternativen har inhämtats
från Naturhistoriska riksmuseet som genomfört
flyginventeringar vid den svenska västkusten sedan 1979 (Härkönen T pers. kom., Olsen et al.
2010). Resultat av märkningsstudier av knubbsäl
i Skagerrak (Härkönen & Harding 2001) och vid
Skottlands kust (Tollit et al. 1998) kompletterar
bilden om knubbsälens rörelsemönster.
I Sverige förekommer tre sälarter: gråsäl (Halichoerus grypus), vikare (Pusa hispida) och knubbsäl
(Phoca vitulina). Det rapporteras årligen ett 10tal gråsälobservationer från västkusten men det
sista reproducerande beståndet försvann under
1920-talet från Læsø i Kattegatt. Gråsäl återfinns
däremot i hela Östersjön, och vikare förekommer
främst i Bottniska viken och Rigabukten (Karlsson et al. 2007). Knubbsälen finns som isolerad
population i Kalmarsund samt på västkusten.
Åren 1988 och 2002 drabbades arten av ett virus
(epizooti) som slog ut stora delar av den totala
populationen. Knubbsäl skyddas enligt EU:s artoch habitatdirektiv (Natura 2000).
Knubbsälarna i Kattegatt rör sig mellan svenska och danska områden, varför det inte kan talas
om ett svenskt bestånd (Härkönen T pers. kom.).
Beträffande viloplatser på land, som i svenska
Kattegatt främst utgörs av klippor, är knubbsälar relativt stationära djur (Olsen et al. 2010).
En märkningsstudie från Härkönen & Harding
(2001) i Skagerrak visade att de observerade sälarna inte uppsöker viloplatser på land längre än
32 km från lokalen där de märktes som kutar.
Avståndet varierade beroende på ålder och kön.
Med ökande ålder blir honor mera hemtrogna
medan hanar och juvenila sälar spenderar mindre
tid vid sina födoplatser. Dessa observationer betyder dock inte att djuren har olika födosöksområden. I undersökningar av knubbsäl i Skottland
framgår att flertalet sälar huvudsakligen söker
föda inom djupintervallet 10 - 50 m upp till och
med 30 km från deras viloplatser på land (Tollit
et al. 1998). Kunskapen om knubbsälens rörelse34
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Sammanfattning knubbsäl
vid den svenska västkusten är bristande (Börjesson P pers. kom.). I Danmark analyserades data
från satellitmärkta djur och från inventeringar för
att identifiera viktiga områden för tumlare. Utsjöbanken Stora Middelgrund i Kattegatt klassificeras som ett betydelsefullt område som eventuellt
nyttjas som habitat (Teilmann et al. 2008). Stora
Middelgrund är placerat ca 25 – 30 km sydväst
om utformningsalternativen för Kattegatt Offshore.
Naturhistoriska riksmuseet sammanställde inrapporterade observationer av tumlare mellan
maj 2003 och september 2004 (Carlén 2004).
Uppgifterna kan inte användas för en statistisk
analys över var dessa förekommer, men kan ge en
viss indikation om utbredning av tumlare längs
den svenska kusten. Sammanlagt rapporterades
146 tumlare, varav de flesta tumlare observerades i Bohuslän och Skåne. Endast 19 % rapporterades vid Hallandskusten. Längs kuststräckan
Varberg-Falkenberg-Halmstad förekom ett geografiskt ”glapp” i observationerna av tumlare.
Vanligtvis iakttas tumlare solitärt eller i små
grupper (mor-kalvpar eller 3 individer), men koncentrationer av flera individer (<5 individer) kan
förekomma i ett och samma område (Börjesson
D pers. kom.). I 17 % av observationerna rapporterades en gruppstorlek på över 5 individer.
Jämförelser med danska observationer indikerar
att stora grupper är vanligare i svenska vatten.
Det är troligt att levnadsförhållandena skiljer sig
mellan de öppna svenska haven och de relativt
skyddade vattnen i de danska bälten, vilket inverkar på tumlarnas levnadssätt såsom exempelvis
gruppstorlek (Carlén 2004).
Tumlarförekomst undersöktes under tidsperioden juni och juli år 2008 (Wikström et al. 2008)
och under juli år 2010 (Wikström et al. 2011a) av
Marine Monitoring AB. Porpoise Click Loggers
(PCL) användes för att avlyssna vattenmassan
efter tumlarklick (ekolokalisering). Antalet tumlare kunde följaktligen inte bedömas, utan endast
antal passager (frekvensen) av enskilda djur eller
grupper per tidsenhet. PCL:er placerades i anslutning till Nordiska kustöversiktsgarn (studien
genomfördes i anknytning till delstudien fisksamhälle Hammar m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011b)
och data insamlades inom djupintervallet 20 - 25
m. Inom vindparksområdet, som motsvarar östra
Resultaten från flyginventeringar av knubbsäl
indikerar att beståndet i Kattegatt nästan har
återhämtat sig från sjukdomsutbrotten 1988 och
2002. Det finns generellt fler lokaler i norra än i
södra Kattegatt där säl observeras på land. Vid
utformningsalternativen A, B och AB förekommer knubbsäl sporadiskt. De närmaste knubbsälskolonierna finns vid Anholt och Varberg.
Tumlare
Liksom knubbsäl, hör tumlare till klassen Mammalia. Information om beståndsstorlek härstammar från åtgärdsprogrammet för tumlare
(Carlström m.fl. 2008). Tumlarobservationsprogrammet, som utfördes av Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av Naturvårdsverket (Carlén
2004), är en sammanställning av rapporterade
tumlarobservationer vid västkusten. Förekomst
av tumlare i och kring utformningsalternativen
undersöktes med hjälp av ekolokalisering i förbindelse med Skottarevsprojektets miljökontrollprogram av Monitoring AB (Wikström m.fl.
2008, Wikström m.fl. 2011). Tumlarhabitat analyserades ifrån olika studier i danska Kattegatt
(Teilmann m.fl. 2008).
Tumlaren (Phocoena phocoena) är Sveriges enda
regelbundet förekommande val. Den tillhör tandvalarna och använder sig av högfrekventa ljud
för att jaga sill, tobis, smörbultar och torskfiskar.
Tumlarebeståndet har reducerats kraftigt under
senare tid. Särskilt i Östersjön uppskattas antalet
endast ligga mellan 100 - 200 individer (Naturvårdsverket 2011). I Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Bälthavet) beräknades individantalet uppgå till 23000 år 2005 (Carlström et
al. 2008). Tumlaren står på ArtDatabankens rödlista över hotade arter (Gärdenfors m.fl. 2010).
Arten är fridlyst och skyddas enligt EU:s art- och
habitatdirektiv (Natura 2000). Bifångster i fisket
anses tillsammans med störning från båttrafik
och miljögifter utgöra de främsta orsakerna till
beståndsminskningen. Men även sjukdomar, parasitangrepp och brist på föda (Carlström m.fl.
2008) kan ha påverkat beståndsutvecklingen.
Kunskapen om viktiga livsmiljöer för tumlare
35
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
delen av utformningsalternativ A, södra delen av
utformningsalternativ B och sydöstra delen av
utformningsalternativ AB, undersöktes två olika
avstånd: intill (10 m avstånd) och mellan (400 m
avstånd) de planerade vindkraftfundamenten.
Därutöver placerades PCL:er i referensområden
1 km respektive 7 km i både nordlig och sydlig
riktning från utformningsalternativen. Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet ligger
i norra delen av utformningsalternativ B och AB.
Mätningarna visade en regelbunden förekomst
av tumlare i de undersökta områdena. År 2008
var det genomsnittliga antalet tumlarpassager
per 100 timmar för vindparksområdet 10.8±3.6
(S.E.), och för referensområdena 12.2±3.0 (S.E.).
År 2010 ligger antalet tumlarpassager per 100 timmar för vindparksområdet på 70.5±10.3 (S.E.),
och i referensområdet på 54.4±9.2 (S.E.). Mängden registrerade tumlarpassager inom hela det
undersökta området var signifikant högre under
år 2010 jämfört med år 2008. Därutöver kunde
ingen signifikant skillnad i tumlaraktivitet mellan
vindparksområdet och referensområdena för respektive undersökningsperiod detekteras. Resultaten tyder på att kuststräckan utefter Falkenberg
har en förhållandevis jämnt fördelad (homogen)
tumlarförekomst under provtagningsperioderna,
och att tumlare sannolikt periodvis påträffas i
havsområdet kring Kattegatt Offshore (Wikström
m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011).
1 km respektive 7 km i nordlig och sydlig riktning
av utformningsalternativen under juni och juli
2008 samt under juli 2010. Ett referensområde, 1
km norr om vindparksområdet, är placerat inom
norra delen av utformningsalternativ B. Mätningarna visade en regelbunden förekomst av tumlare, och att kuststräckan utefter Falkenberg har
en relativ homogen tumlarförekomst. Det bör
noteras att antalet tumlare inte kan mätas med
PCL:er, utan att endast antal tumlarpassager per
tidsenhet registreras. Då det finns lite information att tillgå beträffande tumlarhabitat vid den
svenska västkusten, är det oklart huruvida området vid utformningsalternativen är betydelsefullt.
Tumlare påträffas sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga utformningsalternativen.
Sammanfattning tumlare
Tumlare är en hotad art med kraftigt reducerade
bestånd, särskilt i Östersjön. En sammanställning
av inrapporterade observationer (2003 - 2004) utmed den svenska västkusten visar att flest tumlare syntes i Bohuslän och Skåne, medan den fanns
ett ”glapp” i antal observationer utmed sträckan
Varberg-Falkenberg-Halmstad. Dessa uppgifter
bildar inget statistiskt underlag, men ger en viss
uppfattning om utbredning av tumlare.
Tumlarförekomst undersöktes med PCL:er
i utformningsalternativ A, i södra delen av utformningsalternativ B och i sydöstra delen av utformningsalternativ AB, samt i referensområden
36
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Konklusion
Oceanografi
av utformningsalternativ A och AB ses en något
annorlunda artsammansättning, vilket troligen
beror på de rådande strömförhållandena samt
bottensubstrat, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv bedöms bottenfaunan inom detta
område uppnå måttlig miljöstatus. Större kräftdjur såsom hummer, krabbtaska, eremitkräfta
m.fl. påträffas inom hela det undersökta området. Vanligast förekommande arter var eremitkräfta följt av krabbtaska. Inga hotade arter av
bottenfauna påträffades inom utformningsalternativen förutom trollhummer som anses påverkas negativt av bottentrålfiske.
Det aktuella havsområdet utmed Falkenbergs
exponerade kuststräcka karakteriseras av två huvudsakliga vattenmassor vilka är åtskiljda av ett
språngskikt på ca 15 meters djup. Språngskiktet
uppkommer på grund av salthaltsskillnader mellan två vattenströmmar, en nordgående ytström
från Östersjön och en bottenström med högre
salthalt i sydlig riktning. De senaste åren (2008
– 2010) har syrgasförhållandena i bottenvattnet
utmed Hallandskusten varit hög.
Bottenmiljö
Bottensubstrat
Fisk
Havsbotten utmed Hallandskusten utgörs av
en flackt sluttande botten. I de aktuella utformningsalternativen utgörs bottensubstratet främst
av mjukbottensubstrat såsom sand, silt och lera. I
de östra delarna av utformningsalternativ A och
AB förekommer även inslag av grus och olika
storleksfraktioner av sten.
Fiskförekomst
Fisksamhället anses vara relativt likartat mellan de
olika utformningsalternativen dock varierar artsammansättningen dels beroende på säsong, men
också mellan olika år. Generellt anses dock att sill
och skarpsill är de dominerande arterna i pelagialen (fria vattenmassan), medan de demersala
(bottenlevande) fiskarterna framförallt utgörs av
olika plattfiskarter såsom sandskädda, rödspotta
och sjötunga. Utmed den planerade kabelsträckningen in mot kusten förändras fisksamhället och
utgörs av olika arter av smörbultar samt uppväxande individer av torsk och plattfiskarter.
Bottenflora
Invid kusten påträffas en artrik flora som främst
utgörs av makroalger. Av dessa är rödalger dominerande både sett till artantal och täckningsgrad.
Övriga alger utgörs av brun- och grönalger. Ingen vegetation har påträffats i de aktuella utformningsalternativen vilket framförallt anses bero på
bristen av lämpligt bottensubstrat för algerna att
fästa på.
Vandringsmönster
Området för utformningsalternativen kan utgöra
delar av sju fiskarters vandringsstråk. Arterna är:
lax, havsöring, makrill, horngädda, staksill samt
flod- och havsnejonöga.
Bottenfauna
Bottenfaunan inom de västra delarna av utformningsalternativen visar på en hög artdiversitet,
och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv har
bottenfaunan i dessa delar av utformningsalternativen god miljöstatus. I de nordöstra delarna
37
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Lekområden
Av förekommande fiskarter bedöms hela eller
delar av utformningsalternativen kunna utgöra
lekområden för torsk och rödspotta. För skarpsill
samt sjötunga saknas vetenskapliga belägg för att
lokaliseringsområdet används för dess reproduktion, men det kan inte heller uteslutas att dessa
arter reproducerar sig i området.
Uppväxtområden
Kunskapen om fiskarters uppväxtområden i
Kattegatt är generellt begränsad. Baserat på vad
som är känt kring specifika fiskarters preferenser för uppväxtområde kan det inte uteslutas
att utformningsalternativen kan utgöra delar av
uppväxtområde för torsk, vitling, rödspotta samt
sjötunga. Ett flertal arter anses generellt ha sina
uppväxtområden i grunda områden och det är
troligt att den planerade kabelsträckningen kommer att korsa delar av dessa.
Marina däggdjur
Knubbsäl
Knubbsäl förekommer sporadiskt vid utformningsalternativen. De närmsta knubbsälslokalerna finns vid Anholt och Varberg.
Tumlare
Förekomsten av tumlare undersöktes under
två perioder (2008 och 2010). Resultaten visar
att tumlare regelbundet förekommer inom de
undersökta områdena inom såväl som utanför
utformningsalternativen, och arten påträffas
sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga
utformningsalternativ.
38
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Referenser
Dimming, A., Andersson, S., Magnusson, M. (2009a)
Effekter av muddertippning på deponi utanför Falkenbergs hamn – Slutbesiktning 2008. Marine Monitoring AB.
Almer, B. (2001) Överfiske och miljöförändringar
påverkar fisk- och skaldjursbestånden i Kattegatt –
i vattendragen ökar smoltproduktionen av lax men
minskar av havsöring. Miljöövervakning i Hallands
län.
Dimming, A., Hammar, L., Magnusson, M., Andersson, S., Engdahl, A. (2009b) Skottarevet Vindpark
Miljöprogramm 2008, Delstudie Bottenfauna År 1.
Marine Monitoring AB.
Andersson, S. & Börjesson, P. (2011) Skottarevet
Vindpark Miljökontrollprogram Förstudie År 1 - 3,
Delstudie Lekande Torsk 2011. Marine Monitoring
AB och PB Miljödata.
Edwards, E. (1979) The edible crab and its fishery in
British waters. Fishing News Books Limited. Farnham, Surrey (UK).
Andersson, S., Hammar, L., Magnusson, M., Börjesson, P. (2009) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram År 1/2009, Delstudie Lekande Torsk
2009/År 1. Marine Monitoring AB och PB Miljödata.
Falkenbergs kommun. Fiskar i Ätran.
www.falkenberg.se/download/18.1f78b68f9c13d1a
db7fff450/fiskar.pdf.
ArtDatabankens artfaktablad. (2011). Sveriges
Landbruksuniversitet. www.artdata.slu.se.
Fishbase. (2011) hemsida www.fishbase.org
Fiskeriverket. (2011) Fiskbestånd och miljö i hav och
sötvatten – Resurs- och miljööversikt 2011.
Baden, S., Loo, LO., Pihl, L., Rosenberg, R. (1990)
Primärdata. Effects of eutrophication on benthic
communities including fish: Swedish west coast.
Ambio 19:113-122.
Fiskeriverket. (1999 - 2005) Primärdata
provfiske U/F Argos. Provtagningslokaler inom
ICES-ruta 4257. Fiskeriverket. Havsfiskelaboratoriet Lysekil.
Berntsson, KE., Johansson, R. (1977) Havsöringsundersökningar i Anråseån.
Fiskeriverket. (2011) hemsida www.fiskeriverket.se.
Blomqvist, M. & Qvarfordt, S. (2010) Utbredning av
bottenvegetation i gradienter längs Sveriges kust.
Resultat från Naturvårdsverkets Mätkampanj 2009.
Hafok AB & Sveriges Vattenekologer AB.
Gärdenfors, U. (ed.) (2010). Rödlistade arter i Sverige
2010 - The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 590 pp.
Carlén, I. (2004) Tumlarobservationsprogrammet i
Sverige, maj 2003 - september 2004. Naturhistoriska
riksmuseet. Stockholm.
Göransson, P. (2006) Bottenfauna längs Hallandskusten 2006. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands
län. PAG Miljöundersökningar.
Carlström, J., Rappe, C., Königson, S. (2008)
Åtgärdsprogram för Tumlare, 2008 - 2013. 1Naturvårdsverket och 2Fiskeriverket.
Göransson, P. (2007) Bottenfauna längs Hallandskusten 2007. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands
län. PAG Miljöundersökningar.
Degermann, E., Nyberg, P., Sers, B. (2001) Havsöringens ekologi. Finfo 2001:10. Fiskeriverket. Göteborg.
Göransson, P. (2008) Bottenfauna längs Hallandskusten 2008. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands
län. PAG Miljöundersökningar.
39
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Karlsson, O. (2010) Inventering av gråsäl vid västkusten. Naturhistoriska riksmuseet. Rapport 5:2010.
Dnr. 401-1494-10.
Göransson, P. (2009) Bottenfauna längs Hallandskusten 2009. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands
län. PAG Miljöundersökningar.
Lindquist, A. (1963) Skarpsillen - ett fiskerihydrografiskt exempel. Kungliga fiskeristyrelsens
havsfiskelaboratoriet Seminarium, Lysekil.
Göransson, P. (2010) Bottenfauna längs Hallandskusten 2010. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands
län. PAG Miljöundersökningar.
Lövgren, J., Sköld, M., Bergström, L., Jonsson, P.,
Fagerholm, B. (2007) Resultat från provfiske vid
Skottarevet januari - mars 2007. Fiskeriverkets
Havsfiskelaboratorium Lysekil, Fiskeriverkets Kustlaboratorium Öregrund, Fiskeriverkets Kustlaboratorium Ringhals.
Hammar, L. (2007) Förslag till Kontrollprogram inom
Skottarevsprojektet – marinbiologi. Marine Monitoring AB.
Hammar, L., Börjesson, D., Schagerstöm, E. (2006)
Marinbiologisk undersökning av bottenmiljön vid
landanslutningskabel för Skottarevsprojektet. Marine Monitoring AB.
Muus, BJ., Nielsen, JG., Svedberg, U. (1999) Havsfisk
och fiske i Nordvästeuropa. Volym 1. Prisma.
Stockholm.
Hammar, L. & Magnusson, M. (2004) Marinbiologisk
undersökning av bottenmiljön avseende havsbaserad vindkraft utanför Skottarevet, Falkenberg. Marine Monitoring AB.
Marin Mätteknik AB. (2005) Skottarevet Marine Wind
Farm Cable Route. Marin Mätteknik AB.
Naturvårdsverket. (1999) Bedömningsgrunder för
miljökvalitet. Kust och hav. Rapport 4914.
Hammar, L. & Wikström, A. (2005) Skottarevets
inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena
– havsbaserad vindkraft; sammanställning och til�lämpad bedömning. Marine Monitoring AB.
Naturvårdsverket. (2007) Status, potential och
kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och
vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och
följas upp. Handbok 2007:4.
Hammar, L., Wikström, A., Magnusson, M., Andersson, S. (2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram 2008, Delstudie Fisksamhälle År 1. Marine
Monitoring AB.
Naturvårdsverket. (2011) Tumlare Phocoena phocoena.
Vägledning för svenska arter – 2011.
Hultcrantz, C. & Skjevik, AT. (2011) Hydrografi och
växtplankton. Hallands kustkontrollprogram med
utvärdering av perioden 1993 - 2010. Årsrapport
2010. Miljöövervakning Hallands län. Meddelande
2011:13. SMHI.
Nielsen, E., Støttrup, JG., Heilmann, J., MacKenzie,
BR. (2004) The spawning of plaice Pleuronectes
platessa in the Kattegat. Journal of Sea Research.
51:219-228.
Härkönen, T. & Harding, KC. (2001) Spatial structure
of harbour seal populations and the implications
thereof. Canadian Journal of Zoology. 79:21152127.
Olsen, MT., Andersen, SM., Teilmann, J., Dietz, R.,
Clermont Edrén, SM., Linnet, A., Härkönen, T.
(2010) Status of the harbour seal (Phoca vitulina) in
Southern Scandinavia (2010) NAMMCO Scientific
Publications. 8:77-94.
ICES. (1996 - 2004) Loggboksrapporter ICES-ruta
4257.
Pethon, P. & Svedberg, U. (2004). Fiskar. 4:e upplagan.
245pp.
40
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Pihl, L. opubl. data
Söderman, M. & Ljunggren, N. (2009) Inventering av
havs- och flodnejonöga I Halland 2008. Meddelande 2009:19. Länsstyrelsen i Hallands län.
Pihl, L. (2001) Effekter av fintrådiga alger på
rekrytering av rödspotta – en numerisk modell.
Göteborgs universitet. Kristinebergs Marina Forskningsstation. EU Life Algae. Rapportnr. 2001:44.
Teilmann, J., Sveegaard, S., Dietz, R., Petersen, IK.,
Berggren, P., Desportes, G. (2008) High density
areas for harbour porpoises in Danish waters. National Environmental Research Institute. Technical
Report 657: 40.
Reimer, E. & Schibli, H. (2001) Norråns öringsmoltfälla 1990 - 2000. Information från Länsstyrelsen i
Hallands län.
Tollit, DJ., Black, AD., Thompson, PM., Mackay, A.,
Corpe, HM., Wilsoon, B., van Parijs, SM., Grellier,
K., Parlane, S. (1998) Variations in harbour seal
Phoca vitulina diet and dive-depths in relation to
foraging habitat. Journal of Zoology. London. 244:
209-222.
Rosenberg, R. (1982) Några lekplatser för sill i
Skagerrak och Kattegatt. Fiskeriverket. Meddelande
från Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Nr 283.
Rosenberg, R., Blomqvist, M., Nilsson, CH., Cederwall H., Dimming, A. (2004) Marine quality assessment by use of benthic species-abundance distributions; a proposed new protocol within the European Union Water Framework Directive. Marine
Pollution Bulletin. 49:728-739.
Ungfors, A. (2007) Sexual maturity of the edible crab
(Cancer pagurus) in the Skagerrak and the Kattegat,
based on reproductive and morphometric characters. ICES Journal of Marine Science. 64:318-327.
Samrådsredogörelse. (2005) Anteckningar från möte
med Västkustfiskarna avd. 9 Halland. 2005-06-20.
Triventus Consulting AB. Falkenberg Energi.
Ungfors, A., Hallbäck, H., Nilsson, PG. (2006)
Movement of adult edible crab (Cancer pagurus L.)
at the Swedish West Coast by mark-recapture and
acoustic tracking. Fisheries Research. 84:345-357.
Sjöberg, NB. & Petersson, E. (2005) Blankålsmärkning. Finfo 2005:3. Fiskeriverket. Sötvattenslaboratoriet Drottningholm.
Ulmestrand, M. (1992) The geographical distribution,
size composition and maturity stages of plaice Pleuronectes platessa (L.) during spawning season in the
Skagerrak and Kattegat. Fiskeriverket. Meddelande
från Havsfiskelaboratoriet Nr 325.
Smith, S. (1999) Protokoll totalstatistik, Bottenfauna
Falkenberg, tipplats syd, station 4. Fiskeriverkets
kustlaboratorium Ringhals.
van der Veer, HW., Pihl, L., Bergman, MJN. (1990)
Recruitment mechanisms in North Sea plaice Pleuronectes platessa. Marine Ecology Progress Series.
64:1-12.
Smith, S. (2002) Effekter av muddertippning 1997 på
mjukbottenfaunan utanför Falkenbergs hamn. Finfo 2002:1. Fiskeriverket. Göteborg.
Svedäng, H., Hagberg, J., Börjesson, P., Svensson, A.,
Vitale, F. (2004) Bottenfisk i Västerhavet. Report
No. Finfo 2004:6, Fiskeriverket havsfiskelab. Lysekil.
Vindval. (2006) Hur vindkraft påverkar livet på botten
– en studie före etablering. Naturvårdsverket. Rapport 5570.
Vitale, F., Börjesson, P., Svedäng, H., Casini, M. (2008)
The spatial distribution of cod (Gadus morhua L.)
spawning grounds in the Kattegat, eastern North
Sea. Fisheries Research. 90:36-44.
Svedäng, H., Svedäng, M., Frohlund, K., Øresland, V.
(2001) Analys av torskbeståndens utveckling i Skagerrak och Kattegatt. Delrapporter av Havsfiskelaboratoriets Torskprojekt steg 1. Finfo 2001:1. Fiskeriverket. Havsfiskelaboratoriet Lysekil.
Wikström, A. (2011) in prep.
41
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Wikström, A. opubl. data (kräftdjur 2008 - 2010).
Lunneryd, Sven-Gunnar. Projektansvarig Sälar och
Fiske. Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Fiskeriverket. Kontakt 2005/10.
Wikström, A. & Börjesson, D. (2007) Provfiske på
hummer (Homarus gammarus) och andra större
kräftdjur (Decapoda) – underlagsrapport för Skottarevsprojektet. Marine Monitoring AB.
Norell, Peter. Enhetschef. Fiskeenheten.
Länsstyrelsen i Hallands län. Kontakt 2005/9.
Wikström, A. & Hammar, L. (2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram 2008, Delstudie Större
Kräftdjur År 1. Marine Monitoring AB.
Pihl, Leif. Kontakt 2011/06.
Sjöberg, Niklas. Forskningsassistent. Ål.
Sötvattenslaboratoriet Drottningholm. Fiskeriverket. Kontakt 2005/9.
Wikström, A., Boström, M., Hammar, L., Magnusson,
M., Andersson, S., Wahlberg, M., Engdahl, A.,
(2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram
2008, Delstudie Tumlarförekomst År 1. Marine
Monitoring AB, Fiskeriverket och Fjord&Baelt.
Wikström, A., Börjesson, D., Andersson, S., Wahlberg, M., Boström, M. (2011a) Skottarevet Vindpark
Miljökontrollprogram, Delstudie Tumlare 2008 &
2010. 1Marine Monitoring AB, 2Fjord&Baelt, 3Fiskeriverket.
World Register of Marine Species. (2011) hemsida
www.marinespecies.org
Personlig kommunikation
Alenäs, Ingemar. Kommunekolog i Falkenberg.
Falkenbergs kommun. Kontakt 2011/6.
Börjesson, David. Länsstyrelsen i Skåne län.
Kontakt 2009.
Börjesson, Patrik. Fil Dr. Kontakt 2005/10.
Casini, Michele. Skarpsill och fisklarver.
Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Fiskeriverket. Kontakt 2005/10.
Härkönen, Tero. Naturvårdsverket. Naturhistoriska
riksmuseet. Kontakt 2005/10 och 2011/10.
Ljunggren, Jörgen. Fiskerikonsulent. Fiskeenheten.
Länsstyrelsen i Hallands län. Kontakt 2005/10.
42
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför
Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
ISBN 978-91-86461-17-1
MARINE MONITORING AB
Strandvägen 9, 453 30, Lysekil
Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83
E-post [email protected] | www.marine-monitoring.se