Ökad röntgentäthet i tredje karpalbenet
Röntgenbild i sky-projektion av en häst med skleros i tredje karpalbenet. Det sklerotiska området är vitare än normalt och finns till vänster i det mittersta benet. ö k a d r ö n t g e n t ä t h e t ( s k l e r o s ) i t r e d j e k a r p a l b e n e t h o s t r av h ä s t a r Ökad röntgentäthet (skleros) i tredje karpalbenet hos travhästar HENRIK UHLHORN Ben är en levande vävnad som försöker anpassa sig till den belastning som benet utsätts för. Framknäets små ben – karpalbenen, består normalt av en porös, svampaktig benvävnad. Hög belastning medför att poröst ben blir mer kompakt på grund av ökad benbildning. En ökad bentäthet i tredje karpalbenet har förknippats med broskskador och en ökad risk för frakturer. En ökad bentäthet kan ses vid en röntgenundersökning. Är då röntgen en bra metod för att bedöma bentäthet och därmed tillstånd och prognos vid problem i framknäna? Skleros, eller en ökad röntgentäthet, i tredje karpalbenet är ett välbekant fynd hos kapplöpningshästar med problem i framknäna. När tekniken att röntga de olika benen i framknäet (”sky-projektionen”) utvecklades på 1970-talet så upptäckte man att galoppörer med hälta och/eller frakturer i framknäet i Röntgenbild i sky-projektion av en häst med normalt tredje karpalben. nästan samtliga fall hade en ökad bentäthet i främre, inre delen av tredje karpalbenet. Det ansågs att sklerosen var ett tecken på att det förekom ledbroskskador och mikroskopiska frakturer i benet. Ett mer kompakt ben har en sämre stötupptagande förmåga vilket borde göra att ledbrosket utsattes för ökade påfrestningar. Mekaniska studier av tredje karpalbenet visade att gränser mellan ben av olika täthet skulle kunna utgöra svaghetszoner där frakturer kunde uppträda. I viss mån glömde man bort att de tidiga studierna visat att skleros var vanligt förekommande också bland jämnåriga, ohalta galoppörer. Någon utvärdering av röntgenmetodens tillförlitlighet och värde vid bedömning av den här typen av förändringar i framknäet gjordes aldrig. Under åren 1991–1999 har därför ytterli- ö k a d r ö n t g e n t ä t h e t ( s k l e r o s ) i t r e d j e k a r p a l b e n e t h o s t r av h ä s t a r Vid röntgen i sky-projektion tas bilden snett ovanifrån som på bilden. Det gör att man kan se främre delen av tredje karpalbenet. gare studier genomförts för att utvärdera betydelsen av röntgenförändringar i tredje karpalbenet hos travhästar. Vad innebär den ökade täthet (skleros) som vi ser på röntgenbilden? Även om sky-projektionen är den röntgenprojektion som bäst åskådliggör förtätningar i tredje karpalbenet så bör man vara medveten om att den del av karpalbenen som normalt bedöms bara utgör de yttersta 7–10 mm av benens framkant. Det visade sig också att när bentätheten ökar i tredje karpalbenet så är det i första hand benskikten högst upp och längst ner i benet, d v s de delar av benet som är i kontakt med ledbrosk, som blir mer kompakta. När bentätheten ökat så mycket att vi kan upptäcka det på en röntgenbild, det vi kallar för en lindrig skleros, då har det porösa benet närmast brosket redan nått en täthet av ca 90% vilket motsvarar tätheten i vanligt kompakt ben. Den fortsatta ökningen av bentätheten sker genom att tätheten gradvis ökar allt djupare ner i benet. Skillnaderna mellan det vi kallar lindrig, måttlig och kraftig skleros beror alltså på hur kompakt benvävnaden i centrum av tredje karpalbenet är. Hur förhåller sig graden av skleros till de faktorer som påverkar ledbrosket och till broskskador? Ett kompaktare ben är styvare och har en sämre stötupptagande förmåga än ett poröst ben. Ett ledbrosk som ligger över ett kompakt ben kommer alltså oftare att överbelastas än ett ledbrosk som ligger över mer poröst ben. Ett tredje karpalben med skleros erbjuder därför sämre villkor för ledbrosket än ett ben utan skleros. Men eftersom ledbrosket endast påverkas av den några millimeter tjocka del av benet som ligger direkt under brosket så förändras inte de faktorer som påverkar ledbros- ö k a d r ö n t g e n t ä t h e t ( s k l e r o s ) i t r e d j e k a r p a l b e n e t h o s t r av h ä s t a r ket när graden av skleros ökar från lindrig till kraftig. En undersökning av tredje karpalben från obducerade travare visade också att ickesklerotiska ben hade signifikant mindre broskskador än sklerotiska ben men att det inte gick att påvisa någon skillnad mellan ben med lindrig, måttlig eller kraftig skleros. Av detta följer att en röntgenundersökning ger mycket begränsad information om de biomekaniska förhållanden som påverkar ledbrosket. Vad säger graden av skleros om tillståndet i leden och om prognosen för framtiden vid hältor lokaliserade till framknäet? Vid 3 1/2 års ålder har majoriteten av varmblodiga travare i professionell träning utvecklat skleros i minst ett framknä. Vid en studie av 89 halta, varmblodiga travare med diagnosen icke-infektiös karpalledsinflammation gick det inte att påvisa några samband mellan skleros i tredje karpalbenet och grad av hälta respektive prestation under de följande 30 månaderna. Däremot hade hästar vars framknän utsatts för så kraftig överbelastning att benvävnaden fläckvis börjat brytas ned (d v s hade nedsatt röntgentäthet) i tredje karpalbenet, kraftigare hälta och behövde längre tid för att komma till start. Undersökningar av obducerade travare har också visat att samtliga tredje karpalben med fläckvis nedsatt röntgentäthet hade broskskador. Fläckvis nedsatt röntgentäthet är alltså ett kliniskt betydelsefullt fynd under det att graden av skleros tycks ha ett mycket begränsat värde vid en klinisk bedömning. LÄSA MER Carlsten J. Belastningsskador i karpalleden – ett allt vanligare problem hos unga travhästar. Fakta, veterinärmedicin, 5. Uppsala, SLU, 1996. Uhlhorn H. Third carpal bone sclerosis. Radiographic evaluation and clinical implications in Standardbred trotters. Doktorsavhandling, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae. Veterinaria, 89. 2000.
© Copyright 2024