Konferens rapport.indd
Textilindustrins kulturarv – maskiner och människor Konferensrapport Nordisk konferens om framtida utmaningar med fokus på kompetensöverföring Textilmuseet, Borås, 12-13 mars 2012 Innehåll Inledningsid. 3 Programsid. 5 Sammanfattningsid. 6 Föreläsarnas abstracts Bent Bang Larsen Introduktionsid. 9 Klas Nyberg Historiskt perspektiv på textilindustrin sid. 11 sid. 13 Kristine Holm-Jensen Hur lär man sig teknik? sid. 15 Urban Olsson Erfarenheter från produktionsflytt Erik Bresky Textilhögskolans perspektivsid. 17 Bengt Spade Att dokumentera industrihistoriensid. 18 Gunnar Almevik Dokumentationsmetoder inom hantverk sid. 20 Sylvi Sørensen och Einar Kristensen Kompetensöverföring i vävindustrinsid. 22 Göran Andersson Museiteknikerns perspektivsid. 24 Lars K. Christensen Visualisering av arbetet vid textilindustrin sid. 26 Redovisning av utvärderingsid. 30 Resultat sid. 33 Deltagarlistasid. 34 Inledning Den 12-13 mars 2012 hölls konferensen ”Textilindustrins kulturarv – maskiner och människor” på Textilmuseet i Borås. De båda dagarnas föreläsningar kretsade kring kompetensöverföring av specialistkunskap och hur man i framtiden ska kunna upprätthålla möjligheten att köra äldre textilmaskiner. Även dokumentation av tillverkningsprocesser och metoder för att levandegöra maskiner och industrihistoria behandlades. Att kunna köra maskinerna är en viktig grund för verksamheten på ett textilhistoriskt museum. Det ger en konkret bild av hur produktionen har gått till, arbetarnas situation och vilken betydelse textilbranschen spelat för industrisamhällets utveckling. Paralleller kan dras till många andra slag av hantverk och industrigrenar, där praktisk visning av tillverkningen ger både mervärde och större förståelse. I takt med att samhället förändras börjar det bli allt svårare att hitta den tekniska och erfarenhetsbaserade kunskap som krävs för att köra äldre maskiner. Syftet med konferensen var att lyfta problemet och försöka finna lösningar för framtiden. De två konferensdagarna riktade sig således till nordiska textilindustrimuseer, men även till andra som känner igen sig i behovet av kompetensöverföring av specialistkunskap. Konferensen genomfördes i samarbete mellan Textilmuseet, Herning museum och Halden historiske samlinger, och möjliggjordes tack vare stöd från Nordisk Kulturfond. 3 Program Måndagen den 12 mars Problematikens olika sidor 11:30-12:00 Ankomst och registrering 12:00-13:00 Lunch 13:00-13:05 Välkomstord Curry Heimann, museichef, Textilmuseet 13:05-13:15 Introduktion Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum 13:15-14:15 Historiskt perspektiv på textilindustrin Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet 14:15-14:45 Erfarenheter från produktionsflytt Urban Olsson, vd, Svenskt Konstsilke 14:45-15:00Fika 15:00-15:30 Hur lär man sig teknik? Kristine Holm-Jensen, forskare, Herning museum 15:30-15:45 Promenad till Textilhögskolan 15:45-17:00 Textilhögskolan, besök på maskinavdelningen Kvällsprogram på Textilmuseet 18:30 19:00 19:30 Mingel, snacks och musik Maskinvisning Middag Tisdagen den 13 mars Möjliga lösningar 8:30-9:30 Att dokumentera industrihistorien Bengt Spade, industrihistoriker 9:30-10:00 Dokumentationsmetoder inom hantverk Gunnar Almevik, Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet 10:00-10:30Fika 10:30-10:55 Kompetensöverföring i vävindustrin Sylvi Sørensen, och Einar Kristensen, Sjølingstad Uldvarefabrik, Vest-Agder-museet 10:55-11:20 Museiteknikerns perspektiv Jörgen Hedegärd, Roland Jansson och Göran Andersson, Textilmuseet 11:20-11:45 Visualisering av arbetet vid textilindustrin Lars K. Christensen, Brede Værk, Nationalmuseet 11:45-12:30 Sammanfattning med efterföljande diskussion Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum 12:30-13:30Lunch 5 Sammanfattning Då många av deltagarna reste till Borås från olika delar av Norden var konferensen planerad från lunch till lunch. De två dagarna var uppdelade så att dag ett ägnades åt problematikens olika sidor, medan dag två fokuserade på möjliga lösningar. För att ge möjlighet att knyta nya kontakter och föra fördjupade samtal ordnades även kvällsprogram med middag i Textilmuseets lokaler. Måndagen den 12 mars Dag ett inleddes med att chefen för Textilmuseet, Curry Heimann, hälsade välkommen och kort berättade om museets flytt till nya lokaler. Textilmuseet kommer att stänga i september 2012 och planerar att öppna igen under 2014. Museet kommer att bli en del av ett textilt kluster, där även Textilhögskolan och andra institutioner med textil anknytning kommer att samlas på ett och samma ställe. Bent Bang Larsen, museidirektör vid Herning museum, Museum Midtjylland, introducerade konferensens tema. Han berättade också hur samverkan har fungerat mellan de tre nordiska textilindustrimuseer som hittills ingått i ett gemensamt nätverk (Herning museum, Textilmuseet och Halden historiske samlinger). Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, lade en grund för konferensen att utgå ifrån genom sin föreläsning ”Historiskt perspektiv på textilindustrin”. Textilnäringen var tidig med att industrialiseras och utvecklades snabbt genom tekniska innovationer, men Klas poängterade att det fanns en omfattande förindustriell textil tillverkning som inte lämnat samma tydliga spår som industrilandskapen senare gjorde. Hemindustrin var en viktig inkomstkälla för många människor och förlagssystem byggdes upp parallellt med centraliserad hantverksmässig tillverkning och manufakturer. Klas förklarade att den teknologiska utvecklingen traditionellt betraktas som avgörande för industrialiseringen, men att modern forskning betonar en bredd av andra faktorer som bidragit till framväxten. Ett helt system av förändringar samverkade och efterfrågan fick en avgörande betydelse. Nutida forskning ger således en bredare bild av utvecklingen och ett längre historiskt perspektiv på textilindustrin. Urban Olsson, vd för Svenskt Konstsilke, gav oss sedan ett exempel på vad kunskapsöverföring kan betyda utifrån industrins perspektiv genom sitt föredrag om ”Erfarenheter från produktionsflytt”. Anförandet tog sin utgångspunkt i flytten av Borås Wäfveris produktion till Estland. Bland annat talade Urban om betydelsen av att samma personer är med i arbetet med ned- respektive uppmontering av maskinerna då dessa flyttas. Personalens inställning till att dela med sig av kunskap trots deras vetskap om att överlämnandet innebär slutet för deras egen anställning, var också en intressant aspekt i sammanhanget. Kristine Holm-Jensen, museiinspektör vid Textilforum som är en del av Herning museum, Museum Midtjylland, föreläste om sitt forskningsprojekt kring ”Hur lär man sig teknik?”. Utgångspunkten i projektet har varit att analysera tyst kunskap. Genom projektet har Kristine undersökt hur man vid textilfabrikerna har tillägnat sig den kunskap som krävs för att arbeta vid maskinerna under 1950till 1990-talen. Praktisk erfarenhet genom upplärning inom fabriken har varit den viktigaste källan 6 till kunskap, även om expertkunskap som tillägnats genom studier fått allt större betydelse. Utvecklingen har även gått från att betrakta teknisk kunskap som ett konkurrensmedel man inte gärna delat med sig av, till att istället se andra tillverkare som kollegor där erfarenhetsutbyte främjas genom samarbete i nätverk. Eftermiddagens föreläsningssession avslutades genom besök på Textilhögskolan. Prefekt Erik Bresky inledde med att bland annat berätta om de olika utbildningar som skolan erbjuder. Konferensdeltagarna delades därefter in i tre grupper och visades runt i Textilhögskolans lokaler. Ateljéer, maskinavdelning och skolans materialbibliotek ingick i guidningen. Besöket gav bland annat en bild av hur teknisk kunskap förs vidare till dagens studenter. Kvällsprogram på Textilmuseet Måndagskvällen gav konferensdeltagarna möjlighet att lära känna varandra ytterligare och utbyta erfarenheter. Kvällen började med mingel, drink och tilltugg. Duo Compact spelade jazz och ett bildspel med foton ur Borås textilhistoria visades. Textilmuseets tekniker gav dem som ville guidning av textilmaskinerna, vilket blev mycket populärt. Därefter följde en trerätters middag. Borås stads stadsantikvarie, Fredrik Hjelm, visade bilder och berättade om Borås som textilstad och om textilindustrins byggnader - skalen till de maskiner som behövdes för tillverkningen. Tisdagen den 13 mars Dag två innehöll föreläsningar som utifrån konferensens tema fokuserade på möjliga metoder att lösa den problematik som lyfts. Inläggen tog upp såväl nyrekrytering av kompetent personal som lösningar som kan fungera som alternativ eller komplement till fysisk visning av maskiner. Industrihistoriker Bengt Spade inledde dagen genom att dela med sig av sina erfarenheter av ”Att dokumentera industrihistorien”. Tillsammans med dokumentärfilmaren och animatören René Sjöstrand har Bengt beskrivit ett flertal tekniska och maskinella processer. Metoden, där filmsekvenser kompletteras med animationer, berättar på ett pedagogiskt och begripligt sätt hur processer hänger samman. Bengt visade ett flertal olika exempel på instruktions- och funktionsfilmer som producerats. Gunnar Almevik, verksamhetsledare vid Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet, föreläste om ”Dokumentationsmetoder inom hantverk”. Äldre hantverksmetoder analyseras och dokumenteras på olika sätt inom utbildningen. Bland annat visade Gunnar exempel på processkisser och filmdokumentation av hur verktyg används och hur hantverkare arbetar. Tydliga paralleller kan dras till hur dokumentation av maskinella processer kan gå till och hur man kan skapa en känsla för vikten av handens kunskap. Efter fikapaus följde ett block bestående av tre nordiska textilindustrimuseers egna erfarenheter av kompetensöverföring och visualisering av textilindustrin. Sylvi Sørensen och Einar Kristensen från Sjølingstad Uldvarefabrik, Vest-Agder-museet, var först ut och berättade om hur de arbetar med ”Kompetensöverföring i vävindustrin”. Sjølingstad Uldvarefabrik är en museifabrik med tillverkning av bland annat filtar och garn. Kompetensöverföring är viktigt för att kunna driva fabriken vidare. Man måste känna maskinerna för att kunna köra dem, vilket till största delen består av erfarenhetsbaserad kunskap som lärs ut från person till person. Som komplement till detta har man i väveriet även arbetat med att ta fram manualer. Dessa ska fungera som stöd både i det dagliga arbetet och då nya medarbetare lärs upp. 7 Göran Andersson, tidigare anställd som tekniker vid Textilmuseet i många år, gav oss sedan ”Museiteknikerns perspektiv”. Göran påtalade vikten av kontinuerlig kunskapsuppdatering genom att bland annat regelbundet gå igenom maskinerna för att hålla kunskapen vid liv. Dokumentation och manualer underlättar detta arbete. Göran föreslog också att ett nätverk med exempelvis företag och högskola byggs upp för att säkra utbyte av kunskap kring att köra, underhålla och reparera maskiner. Vikten av att anställa personal med rätt kompetens och erbjuda löner som kan konkurrera med industrin påtalades också. Lars K. Christensen, museiinspektör och forskare vid Nationalmuseet i Köpenhamn, berättade hur man vid Brede Værk har arbetat med ”Visualisering av arbetet vid textilindustrin”. De textilmaskiner som visas i utställningen Fabrikken kan inte köras, utan istället har man valt att skildra arbetarnas situation genom att man som besökare kan följa olika karaktärer. I utställningens början väljer besökaren att följa exempelvis direktören, vävaren eller spinnerskan. Beroende på vem man valt, spelas olika scener upp som relaterar till maskinerna och industrimiljön, vilket ger en annorlunda och för besökaren engagerande bild av livet i fabriken. Konferensen avslutades genom att Bent Bang Larsen och Curry Heimann sammanfattade de två dagarna, vilket följdes av en diskussion där konferensens deltagare fick ställa frågor och kommentera det som avhandlats. Möte för textilindustrihistoriskt nätverk Efter lunchen gavs tillfälle för representanter för de nordiska textilindustrimuseerna som deltagit på konferensen att träffas för ett separat möte. Syftet var att utöka det nätverk som tidigare bestått av Textilmuseet i Borås, Herning museum (Museum Midtjylland) och Halden historiske samlinger (Østfoldmuseene), till att omfatta fler museer med samma inriktning. Resultatet blev att samtliga närvarande övriga nordiska textilindustrimuseer visade stort intresse för att ingå i nätverket. Dessa är, förutom de redan nämnda: Från Danmark: - Nationalmuseet Från Norge: - Sjølingstad Uldvarefabrik (Vest-Agder-museet) - Norsk Trikotasjemuseum (Museumssenteret i Hordaland) - (Ej närvarande, men visat intresse: Norsk Teknisk museum) Från Sverige: - Rydals museum - Norrköpings stadsmuseum - K.A. Almgrens sidenväveri och museum Från Finland: - Museum Centre Vapriikki 8 Föreläsarnas abstracts Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum - Introduktion Siden 2007 har tre nordiske museer, der i forskelligt omfang arbejder med tekstilindustri, mødtes for at drøfte muligheden for at etablere et forpligtende samarbejde. Ved disse møder og en enkelt tidligere konference i Herning, kom også erkendelsen, at udviklingen stort set har været ens for denne særlige industrikultur på tværs af de nordiske lande. Sjuherreds, ”knallere” og de vestjyske ”hosekræmmere” samt deres socioøkonomiske forudsætninger har rigtig mange lighedstræk. Og kommer vi op i nyere tid har der også været en arbejds- og uddannelsesudveksling mellem de nordiske lande, der må have skabt en mere uniform kultur. I dansk sammenhæng er det dog også væsentligt at indtænke Tyskland, hvor der var stærke relationer vedrørende afsætning og teknologiske fornyelser. I de jyske hedeegne skete den første teknologiske udvikling med rundstrikkeren og fladstrikkeren som det amerikanske firma Lamp opfandt i 1860´erne. De blev den kulturelle forudsætning for den særlige strikkeindustri, der prægede disse egne langt op i mellemkrigsårene. Men vi ved også at den teknologiske udvikling fortsatte på langt mere industrielle vilkår, hvor maskinernes ophav lige som de første rundstrikkere, kunne være hvor som helst fra i den industrialiserede verden. Og det er netop denne teknologiske tilgang til tekstilindustrien, vi har ment var vigtigt at få drøftet i dette forum, hvor vi stort set alle har en tekstilteknologisk forpligtelse. Konferencedagene er tematiserede; Dagen i dag omhandler ”problematikkens olika sider”, mens vi i morgen ser på ”best practise” og møjliga løsningar”. Ud fra de oplæg vi vil høre, vil der i morgen eftermiddag være en generel drøftelse af problematikkerne. Selve konferencen afsluttes med et indledende netværksmøde for de museer, der ønsker det. Dagsordenen er sendt ud til Jer og jeg kan opfordre til at deltage, for det er her diskussionen om løsningerne fortsætter. Inden vi tager hul på det første indlæg, skal jeg blot gøre rede for nogle af de overvejelser og spørgsmål, der er blevet gjort forud for denne konference. Typen af maskiner, der blev erhvervet af fabrikkerne er mere afhængig af materialerne i produktionen og økonomien end maskinernes oprindelsesland. Så virksomhederne i de nordiske lande kunne i stort omfang have maskiner fra samme fremstillingslande. På den måde har vi fået en fælles teknologisk kulturarv at forholde os til. Vores fælles kulturarv, består af en omfattende maskinpark, der stiller store krav til museerne, når drøftelserne går på indsamling bevaring, forskning og formidling. Det er derfor vores naturlige overvejelse om man ikke kan varetage disse opgaver i et nordisk netværk eller i et nordisk samarbejde. Men hvor omfanget naturligvis bør drøftes. Den industrielle og dermed teknologiske outsourcing til skiftende lavtlønsområder, har ramt de fleste nordiske lande og vores tekstilindustrier. Konsekvensen af outsourcingen kan betyde, at den tekstilteknologiske udvikling bremses i Norden eller får en anden karakter, hvilket igen har betydning for vores fremtidige indsamlingspolitik. Og hvordan ser fremtidens produktionsapparat ud, ville jeg da gerne høre nogle bud på. 9 Outsourcingen betyder også, at vi har en række nedlagte produktioner at skulle forholde os til, hvis vi som branchemuser får maskinerne tilbudt. Og hvordan gør vi det allermest kvalificeret, når produktionsapparatet er internationalt og kulturelt fællesgods. Med outsourcingen forsvinder ligeledes de teknologiske kompetencer i form af strikkere og vævere – de mennesker, hvis faglige forudsætning også er museernes forudsætning for at kunne fungere. Vi skal som moderne museum dokumentere og formidle denne særlige industrigren så optimalt som muligt. Disse faglige kompetencer er forudsætningen for museernes bevarings – og formidlingsarbejde. En tekstilmaskine, der ikke arbejder, vil ikke kunne bevares over længere tid, da den ruster og publikum er tilvænnet oplevelsen af det ægte industrimiljø i funktion. Men er en maskine kun interessant i formidlingen, når maskinen kører – er aktiv eller kan vi opfinde nye måder for at få publikum til at forstå tekstilens fremstillingsproces på. I hvert fald betyder outsourcingen at den teknologiske kompetence forsvinder indenfor en kort årrække. Og hvem skal så vedligeholde eller forstå teknologien og skal vi alle sammen kunne dække samme tekniske specialer, hvis vi er så heldige at have de teknologiske kompetencer på museet. Det generelle spørgsmål er så om vi kan samarbejde os ud af dette forhold, skabe videndeling på maskinområdet, der både sikrer den maskinelle kulturarv, men også sætte mere fokus på den opgave vi er sat i verden for at løse. Gennem et bredt samarbejde og foreningen af vores anstrengelser, kunne det måske være muligt både at skabe større forståelse for tekstilindustriens historie samt sikre en fremtid for de tekstilmaskiner, der bliver tilbage. Måske kunne man oprette en database eller hjemmeside, hvor vi som et nordisk netværk formidler kulturarven til os selv og tekstilbranchen. Har vi ikke brug for muligheden at sammenligne gaver til os museer i form af maskiner, så vi ikke hjemtager noget, der findes flere andre steder. Og måske ville vi gennem databasen kunne blive informeret om hvilke museer, der varetager hvilke specialer – også i teknologisk forstand. Der vil i de næste par dage givetvis være nogle spændende bud på nogle af disse spørgsmål. Men jeg håber også med denne introduktion at skabe en diskussion omkring en række åbenlyse og aktuelle spørgsmål om nogle meget store og omfattende maskinsamlingers fremtidige brug og bevaring. 10 Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet - Historiskt perspektiv på textilindustrin De första centraliserade fabrikerna för massproduktion av garn – de mekaniska bomullsspinneriernas framväxt i nordvästra England i slutet på 1700-talet _ uppstod efter århundraden av tekniska och organisatoriska experiment. Utvecklingen i Lancashire var redan vid sekelskiftet 1800 själva sinnebilden av fabrikssystemet och de skrämmande sociala konsekvenserna av ett omfattande barnarbete i initialfasen förmådde knappast rubba det intrycket. Fabrikerna tycktes förebåda lösningen på många av massproduktionens begränsningar i den urgamla förlagsindustrin, känd sedan högmedeltiden och i Lancashire dominerad av tillverkningen av s.k. ”fustians” – billiga lätta vävnader med varp av lingarn och bomull som inslagsgarn. Redan under 1200-talet förekom i Flandern och på andra håll storskalig tillverkning av standardiserade textilvaror på förlag för en massmarknad i regi av köpmän för export. Förlag innebar att köpmän eller deras ombud lade ut råvara för spinning eller garn för vävning på landsbygden som decentraliserad hemproduktion som sedan samlades in och distribuerades för ytterligare förädling och beredning i städerna där vävnaderna färgades och bereddes. Begreppet innehåller även en social dimension – i förlagssystemet underordnades och skuldsattes hantverkare och jordbrukare alltmer och ett industriproletariat uppstod. Förlagssystemets många problem i form av bristande kontroll, svinn av material och sociala motsättningar är väl kända. Kanske mest problematisk ur ett producentperspektiv tedde sig den arbetsintensiva spinningen som svarade för ca en tredjedel av lönekostnaderna vilka i sin tur svarade för ca hälften av de totala produktionskostnaderna. Det var en viktig anledning till att industrialiseingen inleddes med mekanisering av spinningen. I Sverige hade de mekaniserade bomullsspinnerierna sin storhetstid under 1800-talets första hälft men genombrottet kom först under 1830-talet trots att grovt bomullsgarn var förbjudet att importera fram till 1830 och import därefter fördyrades av fortsatt höga tullsatser. Strax före mitten av 1830talet passerade fabrikernas tillverkning hemslöjdens nivå och kring 1840 var bomullsspinneriernas produktion likvärdig med importen vars andel sjönk strax därefter. Efter 1850 började spinnerierna successivt integreras med de mekaniserade bomullsväverierna och en ny epok i det textila fabrikssystemet tar vid. Nya perspektiv - betoning på efterfrågan Modern forskning om ett längre historiskt perspektiv på fabrikssystemets uppkomst har sin bakgrund i en delvis förändrad syn bland forskare på den nyss skisserade teknologiska omvandlingen och dess vidare spridning ut i Europa som låg till grund för det textila fabrikssystemets plötsliga framväxt under 1800-talet. Uppkomsten av fabriker med centraliserad tillverkning där mekaniska spinnmaskiner (spinning Jenny, water-frame, mulespinnstolar) och mekaniserade vävstolar anslöts till en gemensam kraftkälla sågs länge som den grundläggande dynamiken i den europeiska industriella revolutionen, en s.k. utbudsorienterad förklaringsmodell med utgångspunkt i det förändrade sättet att tillverka. Många är idag kritiska till detta synsätt och betonar istället den mångfald och det komplex av produktinnovationer som växte fram i samspel med vad som efterfrågades på marknaden av skilda socialgrupper, i olika regioner och länder. Det bakomliggande antagandet är att dynamiken i utvecklingen snarare låg i konsumtionens förändring och hos de textilhandlare som kombinerade handel med storskalig hemindustri och anläggande av fabriker. De som svarade för olika slags produktutveckling under 1800-talet i samspel med efterfrågan på marknaden. Forskare utgår numera ofta från en efterfrågeorienterad förklaringsmodell som sätter de kommersiellt inriktade aktörerna i fokus. 11 I en aktuell bok i samarbete med textilmuseet undersöker jag och en forskargrupp produktinnovationer i denna kontext under 1800-talet. Undersökningarna baseras på analyser av en stor bevarad samling tygprover av fabrikstillverkade vävnader från 1800-talet, den s.k. Enebergs undervisningssamling använd vid dåvarande Tekniska Institutet i Stockholm och som numera förvaras i Textilmuseet i Borås. Antologin som blir resultatet av vår forskning och samarbetet med textilmuseet behandlar några av de textila produktinnovationer som speglar tidens växande variation och experimentlusta som var en följd av de nya tekniska framstegen: genomvävda mönstertekniker, förbättrad råvaruhantering och de många olika bomullstygernas utbredning, som utvecklades i koncentrerade miljöer i Västeuropa. Där var centra för mode och handel med London och Paris i centrum lika viktiga för expansionen som ledande industriregioner som Lancashire och West Riding i Yorkshire. Ny kunskap och kompetens spreds till den europeiska kontinenten, Norden och det koloniala Amerika. 12 Urban Olsson, vd, Svenskt Konstsilke - Erfarenheter från produktionsflytt / Competence and Machine Transfer tips 1. Competence transfer Basic competence of personell in the actual technology is very important. Then the education could be more specific and does not have to start from zero. The reciever who have experience with textile production and worked with machines has reference frames to be able to recieve and understand the education given. Motivation and ”Good will” is the KEY. It doesn’t matter how competent a person is if the will and motivation is not there. The opposite works better though, a motivated person will learn quite quickly. The ”Good will” is more related to having a positive attitude. It can be valid both for individuals and for organisations. There are so many details in competence transfer so if the people involved really is determined to have a successful project, many small but important things are solved along the process without involvement of the project leader. In projects when people are noticed or for other reasons are not really interested it can be difficult to get the project moving forward. Education in theory and practic With basic knowledge it is often enough with practical education or ”instructions” at the machine. But with bigger competence gap the need of theory and planned education grow. One should not underestimate the positive result of having some theory even if the people are experienced. With a well prepared education there is often new things to be learned and the discussions among professionals are often both interesting and valuable. Documentation,machines settings, product specs, test instructions + + The operator who has basic competence and motivation need to know exactly what he should do. Then the documentation is crucial but unfortunately often not sufficent. With practical education it comes often a lot of additional information that is not available in the documentation. This is one of the biggest obstacles in transfer of products and competence. People simply know a lot that they don’t write down. In production it takes also very long time before all the problems that is related to the actual production really occurs. It can take years until a new operator has experienced all of it. It helps with a list of how to handle most of the potential rare problems written down by someone with experience of the process. 13 Formal product approval With a formal approval procedure people tend to focus and finish all the things that otherwise may not be done. It is also a good time to officially nad over the responsability from one party to the other. Beside the advantages already mentioned it can also be a mental ”end point” for the one who give away the production. Cultural differencies and prestigue With different culture there will be misunderstandings. We see different on the same problem/ situation. If the project leader manage to identify miscommunication early and adjust it helps. With professionals and managers from different organisations working together the discussions and decisions may cause conflicts. Sometimes prestigue appear among the managers and then suddenly facts and project target become less important. Both cultural differencies and prestigue takes energy to handle. 2. Transfer of machines Electronics makes trouble Old electronic systems often malfunction after relocation. Lack of spareparts and competence in old system, as DC-current drives, give really big problems. Sometimes the control system has to be replaced. This problem will increase since almost all machines today has electronic control. With a new control unit the machine will be much easier to run. Concept of move large units It is more tricky to move a machine in one piece but the start up will be extremely much easier. Old machines tend to merge the parts together over the years and it can be difficult to adjust the machine after erection. Marking, measuring, documentation To put a lot of effort in documentation and mark up the machine and it’s parts pays off when it shall be erected. ”Same guy in both ends” principle and fast re-erection With same mechanics and electricians who takes down the machine also erecting it the result is often very good. If possible, the re-erection should be done direct after dismantling and transport so that they remember how they took it apart. 14 Kristine Holm-Jensen, forskare, Herning museum - Hur lär man sig teknik? På Textilforum møder de besøgende en stor samling trikotagemaskiner, der har indgået i produktionen på områdets nu nedlagte trikotagefabrikker. Da de stod på fabrikkerne blev de betjent og repareret af strikkere og værkførere. Fælles for dem var, at stort set ingen har haft en faglig uddannelse inden for trikotage, men har baseret sig på tavs viden tilegnet gennem praktiske erfaringer ved maskinerne. 1 Den tavse viden har jeg analyseret i undersøgelsen Tavs viden i midtjysk trikotageindustri 1950-1990 (Holm-Jensen 2011). Undersøgelsens formål har været at analysere, hvordan den tavse viden er blevet tilegnet i lyset af, at området udgjorde en tekstil erhvervsklynge samt at vurdere, hvilken rolle brugen af tavs viden spillede. Undersøgelsen tager udgangspunkt i 1950’erne og 60’erne, hvor den dansk tekstil- og beklædningsindustri centreres i og omkring de midtjyske byer, Ikast og Herning. Den ekspanderende industri tiltrak mange mennesker fra det midtjyske område. Deres faglige forudsætninger for at få arbejde i industrien var små. Mange kom fra landbruget. Dertil kom, at byerne ikke havde lagstraditioner og dermed ikke håndværksfaglige traditioner at trække på. Endvidere havde branchen ikke store traditioner for at uddanne sit personale. Selvom området tilbage til 1600’tallet havde haft en omfattende tekstil husflidsproduktion, ser denne tradition heller ikke ud til at have spillet en direkte rolle for strikkerne og værkførerne. I undersøgelsen er tavs viden analyseret ud fra begreberne tillært og faglært, om henholdsvis virksomhedsintern oplæring og flerårig faglig uddannelse inden for et bredt udvalg af fagets væsentligste discipliner (Christensen 1998) og med begreberne praktisk erfaring og teoretisk ekspertise (Whisler 1999). Betydningen af at bruge tavs viden er analyseret ud fra erhvervsklyngers horisontale og vertikale dimension (Maskell 2005). Når tavs viden tilegnes kan der overordnet set skelnes mellem oplæring og læring om henholdsvis den fase, hvor den basale omgang med maskinerne etableret og om den videre kontinuerlige tilegnelse af viden. Oplæringen har haft individuelle præg, hvilket nok skal ses i sammenhæng med, at tekstil- og beklædningsindustrien i 1950’erne og 60’erne var præget af mange små virksomheder. For hjælpedrengens vedkommende var der oftest tale om en glidende overgang til at arbejde mere med maskinerne. For manden, der kom ind fra gaden, var det typiske oplæringsforløb af én til tre ugers varighed. Oplæringen skete som sidemandsoplæring, hvor en kollega demonstrerede og rådgav undervejs. På lidt større fabrikker kunne værkføreren også spille en vigtig rolle. Den fortsatte læring knytter sig især til de konkrete maskiner på fabrikken. Her har mange hentet viden i de tilknyttede instruktionsbøger, især illustrationerne. De nye maskiner er blevet opsat af rejsemontører fra udenlandske maskinfabrikker. Ved at observere disses ageren og gennem dialog er ny viden også blevet tilegnet. Fra 1970’erne ændrer denne praksis sig, idet flere af maskinfabrikkerne får egne maskinagenturer i området. Herefter er det især herigennem, at ny viden tilegnes. Det sker både ved opsætning af maskinerne, ved løbende reparationer, og ved at maskinagenturerne ___________________ 1 Undersøgelsen er støttet af Kulturstyrelsen under Kulturministeriet. Den arbejder med forskningsspørgsmålene: Hvordan og hvorfra får trikotageindustriens tillærte teknikere deres viden og kompetencer om teknologi i perioden 1950-1990? Hvilken rolle spiller Midtjylland som tekstilog beklædningsklynge for den tillærte teknikers praksis i trikotageindustrien? Hvilke konsekvenser får brugen af tavs viden for udviklingen af trikotageindustrien? Undersøgelsen bygger på 30 spørgelistebesvarelser og 21 interview med personer, der har arbejdet med strik, især værkførere. Dertil kommer kildestudier af bestyrelsesprotokol fra fabrikantforeningens skole. 15 arrangerer kurser fra områdets værkførere. Agenturerne arrangerer også kurser på maskinfabrikkerne i udlandet og står for fælles ture til maskinmesser i udlandet. At Herning, Ikast og byerne omkring fra 1950’erne udgjorde en tekstil erhvervsklynge spiller en afgørende rolle for tavs viden, både positivt og negativt. I områdets var der megen teknisk viden, men der var også stor lukkethed omkring den viden, man havde. Hvorvidt en nabofabrik blev betragtet som kollega eller konkurrent er ikke umiddelbart gennemskueligt, men personlige relationer har spillet en væsentlig rolle for, om man kunne bede om hjælp. Med tiden blev denne lukkethed mindre udpræget, og i 1980’erne opstår der endda formelle netværk mellem fabrikkernes tekniske personale. Brugen af tavs viden udvikler sig med tiden fra en nødvendighed pga. manglende uddannelsesmuligheder til en central selvforståelse. Mange af områdets fabrikker, både fabrikanter og ansatte, mener ikke, at den viden uddannelserne på det tidspunkt stiller til rådighed er af væsentlig betydning, og ved ansættelse af nyt personale til strikkerierne spiller uddannelse sjældent en rolle. Denne selvforståelse kan ses som en medvirkende faktor til, at den midtjyske tekstilklynge kom i ud i vanskelighed i 1990’erne, hvor stigende international konkurrence gør det vanskeligt at producere i Danmark. Ud fra Peter Maskells skelnen mellem horisontale og vertikale dimensioner af en klynge, kan set ses som et spørgsmål om, at tekstilklyngen bliver ved med at tænke som en klynge i den horisontale dimension, selvom den har ændret struktur og er blevet en vertikalt domineret klynge (Maskell 2005). De nye udfordringer kunne måske have været tacklet bedre, hvis der var en større grad af faglig uddannelse med viden, der ikke kun var knyttet til en række specifikke maskiner. Litteratur Christensen, Lars K. 1998: Det moderne arbejde. Kulturelle og institutionelle forandringer af arbejdet i den danske tekstilindustri 1895-1940. Ph.D.-afhandling, Københavns Universitet Holm-Jensen, Kristine 2011: Tavs viden i midtjysk trikotageindustri 1950-1990, upubliceret Whisler, Timothy R. 1999: The British motor industry 1945-1994: a case study in industrial decline, Oxford University Press Maskell, Peter 2005: ”Towards a Knowledge-based Theory of the Geographical Cluster”, I: Stefano Breschi & Franco Malerba (red.): Clusters, Networks, and Innovation, s. 411-432 16 Erik Bresky, prefekt, Textilhögskolan - Textilhögskolans perspektiv Den textila utbildningen i Borås har anor sedan 1866 då den Tekniska Väfskolan grundades. Textilinstitutet tillkom 1936 och överfördes till Högskolan i Borås 1982 som en egen institution. Idag heter vi Textilhögskolan vid Högskolan i Borås och har utvecklats till en, även i ett internationellt perspektiv, resursstark utbildningsinstitution, inom det textila området. Textilhögskolan har genom sitt breda utbud av utbildningar kunnat bygga upp en unik kombination av olika kompetenser inom hela textilområdet, alltifrån hantverk och design till teknik, produktion, ekonomi och marknadsföring. Textilhögskolans verksamhet bygger på tre pelare: Design, Management och Teknik. Dessa pelare har alla sin grund i skolans maskinhallar, verkstäder och laboratorier. Studenterna får redan från första året en gedigen kunskap inom alla de tekniker som skolan erbjuder och som ingår i den textila värdekedjan. Det textila hantverket är bryggan mellan design och teknik. Utmaningen inför framtiden ligger i att skapa så attraktiva miljöer och förutsättningar som möjligt för både studenter, forskare och personal. Den miljö vi erbjuder attraherar inte bara nationella utan även internationella studenter och forskare. I de forskningsprojekt vi bedriver och i de projekt som planeras framöver finns ett stort antal internationella universitet med som deltagare. Det ger möjlighet att utbyta erfarenheter inom undervisning och forskning, anordna workshops med internationella deltagare på forskningsnivå och vetenskapliga konferenser. På så sätt får vi en tvärvetenskaplig inriktning på vår verksamhet vilket är en förutsättning för att skapa dessa attraktiva miljöer. Den gemensamma länken för beskrivna miljö är de textila verkstäderna med kompetenta tekniker. 17 Bengt Spade, industrihistoriker, Industriminnesbyrån - Att dokumentera industrihistorien Under tiden som historiker och andra teoretiskt sysslat med att försöka få grepp om vad industrisamhället är för något har flera hundra arbetslivsmuseer vuxit fram här i landet. Människor som på ett eller annat sätt har haft kontakt med produktionen har nu oftast på ideella grunder börjat ta sig an utdömda tekniska anläggningar och system, rustat upp dem – i många fall så att de fungerar – och visar dem för en intresserad allmänhet. Intresset för ett arbetslivsmuseum med maskiner där en vara producerats väcks emellertid ofta långt efter den ursprungliga verksamhetens nedläggning. Och då har man kanske en flora av olika slags maskiner och tekniska system som det inte alltid är lätt att förstå hur de används, i vilket skick de är i eller till och med vad de är av för slag. För ungefär 15 år började ett nytt svenskt världsarv tona fram, Grimetons radiostation utanför Varberg. Trots att radiostationen snart är 90 år gammal är den fortfarande en väl fungerande högteknologisk anläggning. Om radiostationen skulle vara ett tekniskt fungerande världsarv var det nödvändigt att det i framtiden fanns personal som skulle kunna köra den. Det fanns alltså behov av att det lärdes upp en ny generation tekniker som förstod sig på den ålderdomliga men ändå mycket komplicerade sändarutrustningen. Vid mitten av 1990-talet gick Riksantikvarieämbetet ut med ett brett upplagt industriminnesprojekt. I samband med detta lyckades man på radiostationen få en summa pengar för att ta fram ett utbildningspaket så att ny teknisk personal skulle kunna läras upp. Man fann därvid att den bästa metoden att föra över kunskap till kommande generationer var att arbeta med film. Att skriva en handbok ansåg man skulle dels bli för tidskrävande, dels kosta för mycket, dels inte få samma genomslag som en film. Det gjordes därför en instruktionsfilm som visar handgreppen och gången hur man startar och stoppar det komplicerade maskineriet. Men, en instruktionsfilm visar inte anläggningens eller systemets funktion. Man blev därför tvungen att komplettera instruktionsfilmen med en funktionsfilm som visar hur hela anläggningen fungerar. Filmerna används numera i utbildning av radioteknisk personal på världsarvet. Under arbetet med funktionsfilmen insågs samtidigt vilka begränsningar ett konventionellt filmande har. Det som händer inne i ett maskineri eller sådant som man inte kan se, t ex elektrisk ström och magnetism, kan man inte filma. Hur skulle man då kunna förklara själva funktionen inne i ett komplicerat maskineri som bygger på elektricitet och magnetism och radiovågor? Svaret på frågan blev en funktionsbeskrivning producerad med hjälp av modern animerad datorgrafik – en epokgörande teknik som ursprungligen togs fram under 1980-talet av den amerikanske filmproducenten George Lucas när han gjorde sina Star Warsfilmer. 18 Erfarenheterna efter arbetet att dokumentera några olika näringar är att man inte behöver vara fackman inom den aktuella näringen för att göra en bra dokumentation! En fackman fastnar gärna i detaljer, detaljer som man i regel utan svårighet ändå brukar kunna lära sig att hantera, när man väl har fått klart för sig grunddragen i det som ska dokumenteras. Bilden och i synnerhet filmen gör det lättare för den oinvigde, som ska läras upp, att förstå vad det handlar om, än en skriftlig dokumentation. En skriven dokumentation får aldrig samma omslutning som filmen kan skapa, särskilt om filmen kompletteras med animationer i besvärliga passager. Dessutom har filmen fördelen att den även har ljud, den tar alltså två sinnen i anspråk, vilket från pedagogisk synpunkt anses vara en fördel. 19 Gunnar Almevik, verksamhetsledare vid Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet - Dokumentationsmetoder inom hantverk Gunnar Almevik är verksamhetsledare för Hantverkslaboratoriet och lärare på Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs universitet. Hantverkslaboratoriet är ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk. Verksamheten etablerades 2009 i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Svenska Kyrkan, Statens fastighetsverk, Västra Götalandsregionen, Mariestads kommun, Sveriges hembygdsförbund och Nämnden för hemslöjdsfrågor. Hantverkslaboratoriet arbetar med metodutveckling, dokumentation och tradering inom svaga och hotade hantverksområden. En annan uppgift är att samordna praktisk verksamhet och vetenskaplig forskning i verkliga projektsituationer. Hantverkslaboratoriet tillhör Institutionen för kulturvård. Här bedrivs grund- och forskarutbildning inom kulturvård och forskning inom ämnesfälten konservering, byggd miljö och hantverk. På kulturvård utbildas konservatorer, murare, snickare, målare, trädgårdsmästare, landskapsvårdare och slöjdare. En gemensam kompetens för dessa kulturvårdande kunskapsfält är dokumentation. Dokument kommer från latinets documentum som avser något vi kan hämta lärdom om; från verbet docere, att lära. I ordet finns också bibetydelsen bevis och urkund. Dokumentation är en central aktivitet i allt kunskapsbygge, av vardagligt, yrkesmässigt såväl som vetenskapligt slag. I föredraget Dokumentationsmetoder inom hantverk presenterades resonemang och exempel på dokumentation som syftade till att fånga och förmedla aspekter av kunskap i handling. Vilka metoder fungerar i förhållande till ett hantverkligt utövande? Hur fångas subjektiva, sinnliga och kroppsligt amalgerade kunskaper, i dokument som någon annan kan dra lärdom av? Grundläggande utgångspunkter i resonemangen är att en dokumentation aldrig kan ersätta lärande genom handling, att observationer och tolkningar inte är objektiva eller tillgängliga för alla, att en kroppsligt intagen och underförstådd kunskap bryts ner och reduceras i dokumentations- och analysmomentet. Men dokumentation och analys är trots allt viktiga inslag i tradering, förkovran och utveckling av hantverk som kunskap (Michael Polanyi 1966, Nicola Wood 2006). Dokumentation av hantverk har under de senaste århundradena i tjänat som grund för utveckling av de teknologiska vetenskaperna. Dokumentation har också varit en viktig industrialiseringsmetod, genom momentuppdelningar och mätningar av standardtider för erfarna arbetare att slutföra arbetsuppgifter. Svaga och hotade hantverkskunskaper, i kategorin traditionella hantverk, har i viss mån dokumenterats inom den antikvariska verksamheten. Kulturhistorisk dokumentation bygger vanligtvis på en dualism mellan dokumenterande subjekt och dokumentationsobjekt. Hantverkaren studeras och dokumenteras av någon, som vanligtvis inte kan utföra hantverket. I den dominerande västerländska ”teoretiska” kunskapstradition (Bengt Molander 1996) lever idén om en kunskap avskild från tillämpningen, det vill säga att en människa äger kunskap även utan förmåga att tillämpa den. Synen på kunskap är satt i förändring. Inom universitet och högskola görs försök att integrera konst och vetenskap; att söka kunskap om tillämpning genom tillämpning, där utövaren och utforskaren är en och densamma. Detta sker bland annat inom arkitektur, omvårdnad och kulturvård. Flera tradi- 20 tionella hantverk ingår numera i universitet och högskola med utbildning och forskning i hantverk. Med förändrad kunskapssyn ställs andra krav på dokumentationsmetoder. Den ”hantverksvetenskapliga” inriktningen är både teoretisk, i den mening att syftet är förklaringar och förståelse för hantverksprocedurer och processer, och praktisk eftersom det till undersökningsmetodiken och tolkningen av resultaten hör att kunna utföra procedurerna och styra processerna, till skillnad från att veta hur de utförs eller styrs (Peter Sjömar 2012). Intervjumetodik och deltagandeobservation är brukliga metoder inom traditionella humanvetenskaper för att fånga människors erfarenheter och aktioner. En fråga som ställs på sin spets i fråga om dokumentation av hantverket är vem som gör intervjuerna och observationerna? I ett vetenskapligt källkritiskt perspektiv framhålls ofta kravet på distans mellan forskaren och forskningsobjektet. När forskaren på djupet delar kunskap och erfarenhet med sin informant eller studieobjekt uppstår risker, som att förbise det tillsynes självklara, att läsa in och dra egna förhastade slutsatser eller att vägledas av yrkeskoder snarare än vetenskaplig klarsyn. I ett hantverksvetenskapligt perspektiv är det en förutsättning att både kunna förfrämliga sig och ifrågasätta det bekanta och invanda, och samtidigt utnyttja erfarenheter och ett gemensamt praktiskt förnuft. Tillvägagångssättet är brukligt inom det som ofta benämns aktionsforskning. Denna forskningsinriktning syftar till att lösa problem och förbättra situationer och processer, och bygger på att forskaren själv är delaktig i både planering och genomförande (Kurt Levin 1948, David Kolb 1984). Ett ytterligare gränsöverstigande i subjektivitet är en så kallad autoetnografisk metod. Metoden innebär att forskaren använder sina egna erfarenhetrer som utgångspunkt för forskning eller som exempel på generella företeelser (Billy Ehn 2010). Den vetenskapligt legitimerande aktiviteten är, för det första, reflektionen såväl i aktionen och aktionsögonblicket som över den genomförda aktionen (Dounald Schön 1983). Den andra legitimerande aktiviteten är dokumentation. Att benämna och begreppsliggöra är viktigt i kommunikation. Dokumentationsmetoder inom hantverk är kanske mer än andra kunskapsfält betjänta av bild och ljudmedier. Med ljud och bild får den som läser dokumentet möjligheten att imitera och egna sinnliga tolkningar. Registreringar av olika slag kan vara bättre lämpade för olika medier. Att sammanföra olika typer av registreringar och kombinera olika dokumentationsmedier kan vara fruktbart (Almevik 2012). Ett hantverksvetenskapligt mål är att kunna utföra en hantverksprocedur och bedöma resultatets kvalitet, men också att kunna förstå och för en annan hantverkare förklara varför det blev som det blev. För att nå dithän kan det för stenhuggaren innebära att dokumentera och analysera ljudet från stenen i relation till känslan av verktyget och materialet i arbete. Eller för muraren, att bedöma en sandballast till ett putsbruk genom att gnida det mellan fingrarna, och samtidigt ha förmåga att skatta kornfördelningen enligt en konventionell siktkurva. Eller för smeden, att se färgen på det glödgade stålet och samtidigt veta vilken temperatur det håller och under vilken tid. 21 Sylvi Sørensen, avdelningsledare för Vest-Agder-museet, Sjølingstad Uldvarefabrik och Einar Kristensen, anställd vid väveriet på Sjølingstad - Kompetensöverföring i vävindustrin Historie Sjølingstad Uldvarefabrik ble grunnlagt i 1894, og var i drift i 90 år. Her ble det produsert garn, sjoddyprodukter, filt og konfeksjonstekstiler. På det meste var det 90 arbeidende tilknyttet frabrikken, og det vokste fram et eget samfunn på dette lille stedet. Fabrikken valgte å legge ned på grunn av billige importvarer fra utlandet. Men i 1984 åpnet fabrikken opp igjen som en museumsfabrikk. I 2005 ble den konsolidert med Vest-Agder-museet, som i dag består av 7 avdelinger. Produksjon Vi er 10 personer tilknyttet bedriften, derav 6,5 årsverk som er direkte tilknyttet produksjonen. Vi har faste kunder som vi blant annet leverer bunadstoff, filt og garn til. I tillegg har vi museumsbutikk der vi selger varene. Formidling I løpet av hele året har vi åpent for grupper, derav en god del skoleklasser. De får pååleve en autentisk fabrikk med maskiner i gang. Vi tilbyr ullverksted av forskjellig karakter, der barn og voksne kan filte og tove. Vi har en egen formidlingsleder, samt at de aller fleste i produksjonen også deltar med omvisninger, samt kjører maskiner for våre besøkende. I sommersesongen har vi åpent for ordinært publikum/turister fra juni til august med omvisninger og verksted hver dag. Besøkstallet for 2011 var 7200 besøkende. Kompetanseoverføring Vi har jobbet med kompetanseoveføring som en viktig del med tanke på videre drift og kompetanseløft. Ved hjelp fra Johan Dahl, tidligere ansatt ved Gudbrandsdalens Uldvarefabrik, har det blitt laget manualer i veveriet. Gunnveig Hellland, Einar Kristensen og en ansatt som sluttet underveis, har deltatt. Denne type kunnskap er for det meste håndbåren kunnskap, og ikke alltid like lett å sette ned på papiret. Man må ofte kjenne maskinene for å kjøre dem. Likevel har vi fått skrevet manualer som er egnet både til daglig bruk og for framtidig opplæring. I et slikt arbeid, er det viktig å være flere personer som jobber sammen, da man lærer mer og har noen å diskutere med. 22 Tema som ble vektlagt: - Del 1 - Dokumentasjon - Opplæring av vevstol - Drift og virkemåte - Vevteknisk - Bindingslære - Materiallære - Fiberlære Personalmessige utfordringer - Pedagogisk - Løsningsorientering - Teknisk/mekanisk - Data og fototeknisk Veien videre - En levende museumsfabrikk med operative maskiner - Utvikling av manualer i andre avdelinger som spinneriet - Oppsetting av possementmaskiner, opplæring og drift av disse 23 Göran Andersson, Utema, fd anställd vid Textilmuseet Museiteknikerns perspektiv Kunskapsbevarande och kompetensöverföring. Hur samla - Bevarande och samlande mot ett tydligt mål. Lokalt – Representativt – Funktionsduglighet – Publikt. Viktigt att insamla reservdelar och manualer. Intervjua och dokumentera äldre personers berättelser och minnen från arbete och fritid. Insamling från allmänheten av privata bilder från olika företag. Viktigt att ledningen styr och uppmuntrar vägen till målet. Hur bevara - Dokumentation om underhåll. (Maskinmapp som innehåller följande) Hur man underhåller maskiner. (periodschema) Hur man startar och stoppar en maskin. Hur man 0-ställer en maskin. Kontinuerlig kunskapsuppdatering för att hålla kunskapen vid liv. (Schema för genomgång) Detta bör dokumenteras med text, DVD – film och foto. Acceptera inte att det inte går utan att det inte gick. Hur visa - Varför köra maskiner för demonstration? Bibehåller kunskapen. Maskinernas kondition upprätthålls. Ökar förståelsen för tidigare arbetsförhållanden. Skapar en unik profilering. Sprida kunskap. Nätverk. Bygg upp ett nätverk av det kunskapsbehov som museet har och som finns kvar i landet. Gör fysiskt besök på de företag och erbjud deltagande i ett kompetenskluster mot X-antal timmar per år. Bygg upp ett samarbetsavtal med Textilhögskolan. Var noga med att sprida kunskapsbehovet och för en aktuell liggare som uppdateras varje år. Eventuellt kan ersättning vid hjälp utgå, men helst genom kultursponsring. Det är viktigt att redan i dag bygga upp detta nätverk som kan bistå museerna med den fördjupande kunskap som behövs. Personal. Anställ personal i första hand med grundläggande kunskap om textil produktion och reparation av äldre textilmaskiner. Dessutom med ett konstruktivt tänkande och erfarenhet av mekaniska arbetsmoment. Till detta bör läggas social fallenhet och språkkunskap. Främst engelska. I andra hand personal med mekanisk kompetens och med verkstadskunskap inom metall. Basen av kunskap på den textiltekniska avdelningen med fungerande maskiner måste vara att få personal som klarar baskunskapen med att köra maskinerna för visning, lättare reparationer och inställningar. Då maskinerna stoppar eller går sönder krävs betydligt högre specialkompetens som kommer av mångårigt arbete. 24 Att på museet anställa personal som inte har baskunskap och med förhoppning om att kunna tillgodogöra sig denna mångåriga kunskap är inte realistiskt. Inse värdet av kompetens och ge lön därefter. Kom ihåg att ni konkurrerar med den privata marknaden. Personal med akademisk kompetens utbildas regelbundet och finns alltid tillgänglig. Den tekniska kompetensen undervärderas tyvärr på museerna. Det är farligt att satsa för mycket på seniorkunskap. 25 Lars K. Christensen, museiinspektör och forskare vid Nationalmuseet i Köpenhamn - Visualisering av arbetet vid textilindustrin / At visualisere arbejdet i tekstilindustrien I 2009 åbnede ”Brede Værk – museum for industrikultur”, som en del af Danmarks Nationalmuseum. Som navnet antyder, er der ikke tale om et industrimuseum i snæver forstand, men et museum som fortæller om industrisamfundets kulturhistorie, dvs. hvordan industrialiseringen har påvirket vores måde at arbejde, leve og tænke på. Museet er placeret i en tidligere tekstilfabrik i Brede, nord for København. Brede Klædefabrik, som den blev kaldt i daglig tale, var indtil sin lukning i 1956 blandt de største tekstilfabrikker i Danmark. Derfor var det også naturligt, at vi i det nye museum valgte tekstilindustrien som eksempel, da vi skulle tilrettelægge museets udstilling om industriarbejde. Vi havde allerede en del tekstilmaskiner i vores samling, og mulighed for at erhverve flere. Af tekniske og praktiske grunde var det imidlertid ikke muligt at have maskinerne i drift – altså måtte vi tænke i andre former for formidling. Desuden ville maskiner i drift heller ikke nødvendigvis være den bedste metode til at nå vore mål. Et væsentligt mål med udstillingen var således, at nuancere den gældende, ofte noget ensidigt negative opfattelse af industriarbejdet. Vi ville vise, at de mennesker der arbejdede i industrien ikke blot var viljeløse vedhæng til maskinerne, men mennesker af kød og blod, med egne holdninger og ideer. Udfordringen var med andre ord at vise ikke blot maskinerne, men det liv der foregår ved og imellem dem. Derfor besluttede vi at skabe en udstilling, som kombinerer originale genstande, i form af tekstilmaskiner mv., med interaktive film. I et rum på ca. 700 m2 har vi opstillet en selfaktor (spinnemaskine), kartemaskine, to Schönherr væve og andre maskiner, som kunne have været i brug i en tekstilfabrik i 1930’erne. Desuden findes et udsnit af direktionslokale og kantine. Seks forskellige steder i rummet vises film på store skærme. Filmene viser typiske situationer fra en arbejdsdag på fabrikken, hvor kollegaer taler sammen, får sig en kop kaffe eller har travlt med at passe deres arbejde. Der er også situationer, hvor tillidsmanden diskuterer løn med mester, eller hvor spindepigen møder direktøren. Filmene er indspillet med professionelle skuespiller, og manuskriptet er baseret på erindringer fra virkelighedens tekstilarbejdere. Det interaktive element består i, at publikum ved indgangen til udstillingen vælger hvilken person fra fortiden, de vil følges med. Der kan vælges mellem seks forskellige: spindepigen, rueriarbejderen, noppersken, væveren (som også er tillidsmand), mesteren og direktøren. Hver af de seks repræsenterer ikke blot forskellige arbejdsfunktioner og forskellige placeringer i fabrikkens sociale hierarki, men også forskellige personligheder. Eksempelvis er rueriarbejderen en ældre mand, som helst vil passe sig selv og undgå for mange forandringer, mens spinderipigen er ung og ambitiøs. Valget af karakter fungerer ved hjælp af en såkaldt Aktiv Billet, som er i brug over hele museet. Det er et lille plastikkort med en stregkode. Ved indgangen til denne udstilling, bruger man sin Aktiv Billet til at aktivere en terminal med en trykfølsom skærm, hvor man kan vælge hvem af de seks personer man vil følge. Det husker systemet så, når man på vej gennem udstillingen aktiverer filmene, og man får vist situationer med netop den person man har valgt i hovedrollen. 26 Publikum får altså forskellige oplevelser, og forskellige indtryk af arbejdslivet på tekstilfabrikken, afhængig af hvilket person de har valgt at følge. Men undervejs vil de også opleve de andre personer, efterhånden som deres valgte hovedperson møder dem. På den måde får de måske lyst til at skifte perspektiv, og tage turen igen, men med en ny person i hovedrollen. Vi har generelt fået positive reaktioner på udstillingen fra publikum. Både yngre og ældre finder, at den giver et levende og engagerende indblik i arbejdet og kulturen på en tekstilfabrik i 1930’erne. Der har dog også været enkelte kritiske røster. Nogle af vore gæster har savnet en mere udførlig forklaring på de tekniske aspekter af produktionen, herunder de enkelte maskiners funktion. Da vi gerne vil skabe en stemning af, at man går direkte ind i fortiden, ønsker vi så vidt muligt at undgå tekster og skilte i udstillingen, men vi arbejder nu med ideer til, hvordan vi på anden måde kan imødekomme de særligt teknisk interesserede blandt publikum. Man kan få yderligere information om ”Brede Værk – museum for industrikultur” ved at besøge webstedet http://bredevaerk.natmus.dk/, eller ved at kontakte undertegnede. 27 Redovisning av utvärdering Under konferensens sista dag delades ett utvärderingsformulär ut till alla konferensdeltagare. 19 svar lämnades in. Formuläret bestod av följande frågor: - Deltog du Dag 1, Kväll dag 1, Dag två (markera) - Vad är ditt helhetsintryck av konferensen? - Var föredragen relevanta? - Vilken del av konferensen satte du störst värde på? - Saknade du något? - Hur upplevde du kringarrangemangen? (Mat, fika, kvällsunderhållning etc.) - Hur anser du att man kan gå vidare utifrån konferensens tema? Har tankar och idéer väckts? - Övrigt Deltog du Dag 1, Kväll dag 1, Dag två (markera) Bland de svar som lämnades hade de allra flesta deltagit på hela konferensprogrammet. Undantaget var en person som deltagit del av dag 1 (samt kväll och dag 2), och två personer som uppgivit att de inte var med på kvällsprogrammet. Vad är ditt helhetsintryck av konferensen? Svaren är genomgående positiva. Några citat: ”Väl genomförd konferens.” ”Veldig nyttig.” ”Godt organisert, intressante foredrag.” ”Mycket bra planerat, viktigt och trevligt. Bra spännvidd på innehållet.” ”Svært bra; varierte temaer, godt vertskap, flott miljø.” ”God planlegging – god gjennomføring. Gode foredragsholdere.” ”Godt, professionelt og vel tilrettelagt.” Var föredragen relevanta? Många skriver att de uppskattar bredden och att föredragshållarnas olika infallsvinklar belyste problematik och lösningar från olika håll. Särskilt uppskattade verkar de föreläsningar ha varit som tog upp konkreta, praktiska exempel under dag två. Några citat: ”Stor bredd och informativt, utan att bli tjatigt. Problematiserande på ett bra sätt.” ”Det var godt med både en mere teoretisk vinkel (Klas Nyberg) og de praktiske indlæg (t.ex Bengt Spade).” ”Mycket varierat program, som kändes relevant på olika plan. Bra med blandningen av historiskt perspektiv och praktiskt arbete på museer och universitet.” Vilken del av konferensen satte du störst värde på? Liksom på förra frågan lyfter många fram föreläsningarna som tog upp exempel på möjliga lösningar som extra värdefulla. Flera påtalar också det viktiga i att få möjlighet att möta andra inom samma bransch, att knyta kontakter och att bilda nätverk. 30 Några citat: ”Praktiske eksempel og arbeidsmetoder (del 2), og planer om utvikling av nordisk nettverkssamarbeid.” ”Inspirationen och mötet med andra inom samma område. Utbyta information.” ”De problemlösningar som presenterades och möjligheten att knyta personliga kontakter.” Saknade du något? Flera personer som svarat på formuläret menar att det hade varit bra med tid till gruppdiskussioner eller workshops på konkreta teman. Några citat: ”Vi kunne måske have haft nogle workshops om konkrete emner, hvor museerne gik sammen om ideudvikling med henblick på felles projekter.” ”Bättre ljud och scenteknik.” ”Textilhögskolans tekniker och pedagoger saknades, hade varit bra att förklara utbildning och maskinpark.” ”Att alla deltagande ”institutioner” skulle få presentera sig själva och sina deltagare visuellt och muntligt c:a 2 minuter.” Hur upplevde du kringarrangemangen? (Mat, fika, kvällsunderhållning etc.) Kringarrangemangen verkar ha varit uppskattade av de allra flesta som svarat på utvärderingen. Ett par personer kommenterar att maten kunde varit bättre, medan någon påpekar att musikunderhållningen vid minglet möjligen inte främjade kontaktskapande samtal. Några citat: ”Maten tråkig. Kul med maskinvisning och stadsantikvariens föredrag.” ”Gott om pauser och fika vilket håller uppmärksamheten uppe. Trevlig underhållning och helt ok mat.” ”Trevligt att sitta och äta i maskinutställningen. Fika gott och bra, maten kunde ha lite mer finess.” ”Hyggelig, intressant, god mat, nok mat(!) Intressante og hygglige bekjentskaper.” ”Mycket trevligt och varierat kvällsprogram. + för maskinvisningen och byggnadsantikvariens pausunderhållning.” Hur anser du att man kan gå vidare utifrån konferensens tema? Har tankar och idéer väckts? De flesta som svarat på frågan påtalar behovet av utvecklat samarbete mellan de nordiska textilindustrimuseerna. Flera efterfrågar också regelbundna möten museerna emellan och vill se fler konferenser på teman som är gemensamma för dessa museer. Några citat: ”Utveksle kunnskap om maskinparken. Mange museer har de samme maskinene. Lage animasjoner fra ull til ferdig plagg, som kan vises ved flere museer.” ”Nätverk! Öppet! Årlig träff även för ”icke-museer”, som tex föreningar under bildande. Jämför Nätverket Svenska Varv.” ”Danne aktive nettverk. I og med at tekstilindustri i Norden har så mange likhetstrekk – kunne en tenke seg en fordeling på å bygge kompetanse på ulike deler av produkjonslinjen, og på sikt hente ut informasjon fra hverandre og bistå hverandre.” ”Ett nätverk bör skapas med en dokumentation av vilka textilaktiviteter som bedrivs var med vilka maskiner.” ”En felles nordisk udstilling med temaet Nordisk Tekstilindustri.” 31 Övrigt Under rubriken övrigt har vitt skilda kommentarer skrivits. Några citat: ”Trevligt och givande! Tack!” ”Större text på namnskyltarna.” ”Dålig ljudteknik.” ”Fin utställning – Under Himlen.” ”Tråkigt med datorstrul under dag 1.” ”Takk for to flotte dager!” ”Snyggt att samma grafiska linje kom igen i allt konferensmaterial. Bild- och filmvisning som bakgrund till kringarrangemangen kändes genomtänkt och intressant och gav fint mervärde till konferensen.” ”Tack för bra initiativ och väl genomfört program.” Kommentar till utvärderingen Överlag verkar konferensdeltagarna nöjda med de två dagarna och det tema som diskuterades tycks ha upplevts som angeläget. Vikten av att utveckla nätverkssamarbetet mellan nordiska textilindustrimuseer är påtagligt i utvärderingsformuläret och många ser fördelar med att arrangera liknande konferenser i framtiden. Något att fundera över nästa gång en liknande konferens arrangeras, är om det hade varit bättre med ett annat upplägg än lunch till lunch, som var fallet här. Tanken med det var att tillresta skulle ha större möjlighet att ta sig till och från Borås inom de två dagar konferensen hölls och att fler skulle kunna delta om man minimerade antalet övernattningar. Samtidigt kan man konstatera att mer tid hade givit större möjlighet till exempelvis fördjupande gruppdiskussioner, vilket hade kunnat vara värdefullt för att kunna ta frågan ytterligare ett steg längre. Teknik och ljud i konferenslokalen kunde fungerat bättre, eftersom det vid några tillfällen störde föreläsarnas presentationer. Detta kommer vi att ha i åtanke när vi nu planerar att flytta Textilmuseet till nya lokaler, så att förutsättningarna blir bättre framöver. 32 Resultat Det stora intresset att delta på konferensen visar att temat med kompetensöverföring av specialistkunskap var angeläget. Att representanter för nordiska textilindustrimuseer dominerade bland deltagarna är knappast förvånande med tanke på att det var just textilindustrins kulturarv som var utgångspunkten. Utöver dessa fanns, bland de totalt 65 personerna som deltog, en stor bredd av representanter, exempelvis från högskola och universitet, kommunala tjänstemän och egenföretagare. Resultatet av konferensen var bland annat att problematiken blev belyst från flera olika håll. Deltagarna fick en historisk tillbakablick, liksom perspektiv från såväl textilindustrimuseer som verksam industri och högskola. Deltagarna fick också ta del av flera möjliga lösningar, både på hur kompetensöverföring kan ske mellan människor, men även hur man kan förmedla kunskap och arbeta med visualisering på andra sätt, däribland genom manualer, film, animationer och interaktiva utställningar. Det kanske viktigaste resultatet för att föra frågan framåt var att de deltagande textilindustrimuseerna vid ett extra möte direkt efter konferensen beslutade bilda ett utökat nordiskt nätverk för textilindustrimuseer. Nätverket, som tidigare bestått av tre museer, har nu 11 intresserade medlemmar. Detta öppnar möjligheter för att i framtiden kunna arbeta gemensamt med den här typen av frågor och hitta samarbetsformer inom en rad olika områden. Det finns därmed gott hopp om att konferensens tema inte glöms bort efter de två dagarna, utan att möjligheten till gemensamma lösningar stärks. 33 Deltagarlista Efternamn Förnamn Organisation och e-postadress AlmevikGunnarHantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet [email protected] AnderssonGöranUtema [email protected] AndinIngemarSvenskt Konstsilke [email protected] Bang LarsenBentHerning museum [email protected] BergJan Textilmuseet [email protected] Berggren TorellVivekaTextilhögskolan [email protected] BerntssonAndersTextilmuseet [email protected] BlomqvistEvaTextilmuseet [email protected] BreskyErikTextilhögskolan [email protected] CarelliPeterNorrköpings stadsmuseum [email protected] CasimirCarlUddevalla kommun [email protected] Lars K. Nationalmuseet, Brede Værk Christensen [email protected] CiszukMartinTextilhögskolan [email protected] DaleHanneNorsk Trikotasjemuseum [email protected] EkBentEiker Arkiv [email protected] EngmanJohannaTextilmuseet [email protected] ErikssonLarshTextilhistoriska sällskapet [email protected] FestinBonnieNorrköpings stadsmuseum [email protected] ForsbergPer Uppsala universitet [email protected] FrancénRichardTextilmuseet [email protected] FranzénEva-LottaBorås stad, kulturförvaltningen [email protected] FredriksenChristineBohusläns museum [email protected] 34 GlittfjellGjermundEiker Arkiv [email protected] HedegärdJörgenTextilmuseet [email protected] HeimannCurryTextilmuseet [email protected] HjelmFredrikBorås stad, Samhällsbyggnadsförvaltningen [email protected] Holm-JensenKristineHerning museum [email protected] HolmstrandIng-MarieFöreningen Göteborgs Remfabrik [email protected] HolmqvistViktoriaTextilmuseet [email protected] HolsvikBjørgMoss by- og industrimuseum [email protected] IngemarssonCatarinaTextilmuseet [email protected] JanssonAnnetteNorrköpings stadsmuseum [email protected] JanssonRolandTextilmuseet [email protected] JohanssonMarie-LouiseTextilmuseet [email protected] JohanssonStaffanRydals museum [email protected] JärnströmMariaNorrköpings stadsmuseum [email protected] Kojan BøeTorunnNorsk Trikotasjemuseum [email protected] KristensenEinarVest-Agder-museet, Sjølingstad [email protected] LehtoAnne-MariMuseum Centre Vapriikki [email protected] LindMariMuseum Centre Vapriikki [email protected] LindkvistAndersNorrköpings stadsmuseum [email protected] MouwitzPiaTextilhögskolan [email protected] NilssonTorstenArbetets museum [email protected] NorbergBörjeÖstergötlands ullspinneri AB [email protected] Norberg Hellsten Ulla-Karin Östergötlands ullspinneri AB [email protected] Nordlund AnderssonAgnetaTextilhögskolan [email protected] 35 NorheimKariHalden Historiske Samlinger [email protected] NorheimSveinHalden Historiske Samlinger [email protected] NybergKlasUppsala universitet [email protected] NyborgLillianHalden Historiske Samlinger [email protected] OlssonUrbanSvenskt Konstsilke [email protected] PerssonMargarethaTextilmuseet [email protected] RamstrømAnn KristinNorsk Trikotasjemuseum [email protected] RundgrenArneTextilhistoriska sällskapet [email protected] Runu HolmenLivHalden Historiske Samlinger [email protected] SchmidtFranzKunsthøgskolen i Oslo [email protected] ShearerChristinaRydals museum [email protected] SpadeBengtIndustriminnesbyrån [email protected] SørensenSylviVest-Agder-museet, Sjølingstad [email protected] TverlidGeir ArneNorsk Trikotasjemuseum [email protected] Wallin Sofia Norrköpings stadsmuseum [email protected] Anne Norrköpings stadsmuseum Wastesson Jonsson [email protected] Wölling Kerstin K.A. Almgrens sidenväveri och museum [email protected] ZackrissonPer Svensk Byggtradition [email protected] 36 Konferensrapporten är sammanställd under april 2012 av projektledaren för konferensen: Johanna Engman, industriantikvarie, Textilmuseet Grafisk form och foto: Jan Berg, fotograf, Textilmuseet
© Copyright 2024