Dissidenten nr 1, 2010
DISSIDENTEN Juridiska Föreningen i Lund NR 1 2010 1 UNIVERSITETSVÄRLDEN redaktion David Björfeldt Skribent Marina Siljehav Fotograf Skribent Ieva Kisieliute Skribent Daniel Backenroth Skribent Jonas Larsson Fotograf Skribent Behrang Kianzad Skribent Joel Dahlqvist Skribent Ulrika Sandberg Illustratör Hedvig Areskoug Skribent 06 JF:s ordförande och inspector har ordet Aron Frenne och Boel Flodgren 09 Senaste nytt om din utbildning Juridiska Föreningen påverkar din utbildning 10 Studentlund Grattis Lund! 13 Så funkar det DJ 14 Livet på Juridicum Juridicum-stereotyperna 16 Satirkrönikan Joel Dahlqvist raljerar 17 18 Lars-Göran Malmberg om kreativitet och förtröstan Fakultetens konstbeskyddare Ulf Maunsbach Emma Svensson Fotograf INBLICK Konst Magnus Nygren Redaktör Elisabeth Karlsbad Redaktör 20 22 Pop vs. konst Ett utopiskt lagförslag 23 Det förbjudna Konst uppåt väggarna 24 Konsten är lång, livet är kort Konst och yttrandefrihet går hand i hand Lagom konst I mötet mellan konsten och lagen UTBLICK 26 Lund / London Sara Ulriksen om storstadspuls K U LT U R Upphovsrätten till innehållet tillhör DISSIDENTEN och upphovsmannen. All kopiering är förbjuden enligt lag. DISSIDENTEN är Juridiska Föreningens kårmagasin och utkommer med 4 nr om året. Den delas ut gratis till alla studenter och anställda vid Juridiska fakulteten i Lund. Magasinet är åsiktsmässigt fristående från Juridiska Föreningen men framför föreningens åsikter samt granskar Juridiska fakulteten och Juridiska Föreningen. Magasinet är partipolitiskt och religiöst obundet. Alla skribenter står för sina egna åsikter. ISBN: 14030128 E-mail:[email protected] Telefon: 046-188812 Ansvarig utgivare: Vilhelm Persson Tryck: AM-tryck och reklam Framsida: Stina Gustafsson (http://stinagustafsson.wordpress.com) 28 Arbeta med konst? Arbetsgivarna svarar 29 Kultur och nöje Muséer, skivor, klezmerfestival 32 34 Dissidentrecensionen Raekwon och Owen Pallett Insändare innehåll Ledare Konsten att skriva juridiskt S pråket är juristens viktigaste arbetsredskap lyder ett motto som upprepas på juristutbildningen. Ann Blückerts avhandling Juridiska – ett nytt språk? är en studie av just juridikstudenters språkliga inskolning. Hon analyserar hur juristernas språkuttryck formas av lärarkommentarer och konstaterar också att juristutbildningen ställer tydligare språkliga krav än många andra högskoleutbildningar. Idealet som vi ska eftersträva är ett korrekt, konservativt, tydligt och samtidigt försiktigt språk. Ärligt talat: hur kul låter det? Ska det föreställa vår med omsorg valda (yrkes-) livskamrat? Det finns jurister på sina håll som uppenbarligen tröttnat på den byråkratiska stilen och desperat söker appellera till läsarens kreativa sida; Edward R. Becker gjorde sig ett namn när han i fallet Mackenworth v. American trading transportation co. från 1973 skrev den fullständiga domen – inklusive fotnoterna – på vers. Hela rubbet rimmar, alltså. I U.S v. Syufy Enterprises från 1990, där de åtalade är biografägare, har domaren Alex Kozinski vävt in över 200 filmtitlar i sitt yttrande (vad sägs till exempel om ”a titanic bidding war [...] causing competitors to fear that their future was rocky”?) I Sverige saknar vi motsvarigheter till dessa djärva pionjärer. Däremot har vi en del jurister som också är författare till skönlitterära verk: Jens Lapidus, Thomas Bodström, Tove Klackenberg, Viveca Sten, Malin Persson Giolito och Åsa Larsson för att nämna några. Det vore väl lite krystat att därmed dra slutsatser om en kollektiv diss mot torrt och livlöst juristspråk. Men jag tror att de representerar en inte alltför ovanligt förekommande konstnärlig längtan bland jurister. En längtan att få sväva ut i vackra broderingar och himmelskt välmejslade allegorier. Att ha språk som främsta arbetsredskap är ett privilegium eftersom det är dynamiskt och inbjuder till nästintill oändliga variationsmöjligheter. Det väcker lust. Problemet är bara att juridisk-tekniska uttryck sällan låter sig bytas ut mot hemsnickrade alternativ utan att meningsinnehållet förändras. Konsekvent språkbruk är en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde: En förutsättning för ett demokratiskt fungerande rättsväsende är att man vet att man talar om samma saker – nulla poene sine lege. Utrymmet för kreativitet är således tämligen begränsat. Men så är det ju också först i begränsningen som mästaren visar sig (tack Goethe!). Det är upp till dig och mig att avgöra om orden ”konsten att skriva juridiskt” inbegriper någon motsägelse. Elisabeth Karlsbad Redaktör 4 Ledare Vad är konst? T emat för detta nummer är Konst. Detta är ett omstritt begrepp och bara för att förtydliga så avses med detta här inte bara traditionell “tavelkonst” utan ett vidare begrepp. “Kulturuttryck” skulle man också kunna säga. Inom juridiken är det många olika områden som är aktuella när man pratar om konst. Yttrandefrihet, frihet till information, regler om kränkning, skadegörelse och upphovsrätt. Så vad är konst? Och hur ska man som jurist se på konsten? Att konsten är viktig är kanske en gammal klyscha, så varför är den viktig i så fall? Jo, konst är en företeelse med unika möjligheter att skapa känslor, provocera och utmana normer. Ett och samma alster, tex ett musikaliskt verk, en låt, kan på en och samma gång vara en tonårings livlina, en juridikstuderandes ventil och en pensionärs biljett till minnesallén. Där skapas essensen i konsten. I mötet med en lyssnare/betraktare/skapare skapar konst helt olika associationer och känslor. Det är häri värdet ligger. Därför är det svårt att i ett enskilt fall försöka bedöma vad som är konst. Detta är inte heller något som domstolar bör ägna sig åt. När domarna bedömer verkshöjd pratar de om verkets originalitet, men detta är inte ägnat att bedöma verkets vara eller inte vara som konst utan huruvida upphovsmannen har skapat något eget som han/hon därmed har ensamrätt till. För mig är “konst” vad som helst som får människor att känna eller reflektera över något. Att säga att man skapar konst kanske kan låta förmätet men faktum är att konsten är fri, vad än Patent- och registreringsverket och domstolarna säger. För om man utgår från detta, att värdet i konsten ligger i de associationer som den skapar och att den är olika för varje människa, hur kan man då prata om bra eller dålig konst? Att säga att musikartister eller andra konstnärer är dåliga är i så fall att sätta sig över sådant man inte själv förstår. När konsten får dig att stanna upp och känna igen dig eller reflektera över något eller skapar nya tankebanor hos dig är det alltid värt guld. Låt inte någon viktigpetter säga dig annat! Magnus Nygren Redaktör 5 JFs ordförande och inspector har ordet 6 Aron Boel Återigen är en novischperiod förbi. Återigen har de nya juriststudenterna dominerat nationssittningar, visat enorm kreativitet på småjurslekarna och festat av sina första universitetspoäng i yngliga borgens lilla sal. Återigen är en grundkurs i juridik avslutad. Men frågan är vad som händer nästa termin? Våren 2010 var sista gången grunken gick av stapeln eftersom grundutbildningen nu ska omstruktureras. Det finns dock ett perspektiv som inte företrätts under denna omarbetning. Studenterna, som är den part som berörs mest av omstruktureringen, fick inte vara med. Visst, studenter kommer vara med när de officiella besluten fattas, men vad hände med inflytande under beredningen? Det är helt enkelt för dåligt. Det är inte bara här det är fel på kvalitetssäkringen. Systemet som finns är förvisso bra på pappret, vilket är ganska ironiskt i sammanhanget. Tanken är att de universitetscentrala styrdokumenten skall återspeglas i styrdokumenten på fakultetsnivå. Fakultetens alla nämnder och kommittéer återspeglar i sin tur fakultetens centrala dokument. Ändras ett dokument på universitetsnivå måste alla ändras. Efter att halva tiden har gått på dessa planer skall det produceras halvtidsutvärderingar. Till saken hör att de har olika löptid och vissa dokument som styr andra dokument ändrar förutsättningarna för dokumenten under det dokumentets löptid. Redan här börjar det kännas lite märkligt, men det är bara början. Det är dessa dokument som högskoleverket och universitetet granskar när de granskar fakultetens verksamhet. Konsekvensen blir att ett ambitiöst dokument ökar risken för kritik från högskoleverket och universitetet, om fakulteten inte kan uppfylla det. Och om fakulteten gör dåligt ifrån sig i utvärderingarna kan detta i sin tur leda till mindre resurser. Resurser som är nödvändiga om det skall kunna göras någon riktig kvalitetssatsning. Resultatet är att planerna som skrivs på fakulteten måste beskriva det man redan gör, men i de ordalagen som kommer från universitetet centralt. Systemet leder till att det bara görs en skenbar kvalitetssäkring. En sak systemet dock lyckas med är att kosta pengar, pengar som tas från våra grundutbildningsanslag som kunde gått till något mer produktivt. Men den stora förlusten är inte pengarna, det är arbetet som dessa kommittéer och nämnder skulle kunna uträtta, om de inte behövde lägga större delen av sin energi på att författa styrdokument. Det tråkiga är att detta system nu även spridit sig till studentnivån, där den granskande organisationen är mer intresserade av policys än det verkliga arbetet. Om vi inte ens på studentnivå har större fantasi så känner jag tyvärr inget större hopp om förändring. Avslutningsvis vill jag bara göra en återblick. I det förra numret skrev jag att det vore fantastisk om tre lärarlag skulle hörsamma studenternas önskan om att tentorna skall rättas med största möjliga anonymitet. Men tyvärr, inte heller där väger studenternas röst tungt. Är juridiken konst eller vetenskap? Se där en klassisk fråga, som inte kan ges något entydigt svar. God juridik kräver både skapande, nytänkande, kreativitet och känsla, å ena sidan, och logiskt tänkande, respekt för regler och etablerade metoder, å andra sidan. Men frågan om gränsen mellan konst och vetenskap är kanske trots allt inte så intressant, det är väl snarast en definitionsfråga. Leonardo da Vinci var både konstnär och vetenskapsman. Att juridiken däremot har mycket med konst att göra är desto mera intressant. Juridiken omger konsten på så många olika sätt. Det man först tänker på är att den ger konstnären upphovsrätten, ensamrätten, genom förbud mot plagiat och piratkopiering. Det konstnärliga verket representerar ett värde, som består i att människor vill njuta av det genom att läsa det, lyssna till det, se på det, och detta värde har konstnären med juridikens hjälp rätt att exploatera, dvs ensam förfoga över och, när tillfälle ges, få betalt för. Idag är den stora utmaningen för upphovsrätten, om och i så fall hur den skall utformas för att fortsatt skydda ensamrätten, när nätet ger möjligheter för envar att komma i åtnjutande av de konstnärliga alstren utan kostnad. Vilka regler skall gälla och vems intresse skall juridiken skydda i första hand? ”Konsträtten” handlar dock om mycket mer än upphovsrätten. Konstnärens rätt att uttrycka sig genom sin konst kan exempelvis ställa frågan om yttrandefrihetens gränser på sin spets. Konstskatter har i alla tider varit föremål för röveri, inte minst under krigstid, och frågan om äganderätten till sådana rövade föremål är idag mer aktuell än någonsin. I British Museum i London finns de berömda Elgin Marbles, dvs de marmorstatyer och marmorfriser från Parthenon-templet i Aten, som engelsmannen Lord Elgin lät skeppa till Storbritannien från Grekland vid 1800-talets början. Grekiska staten gör anspråk på att de skall återföras till Grekland och finnas i det nya Akropolismuseet, som invigdes i mars 2009. Vem har den rättmätiga äganderätten till dessa konstverk? När jag som doktorand bedrev studier på Stanford Law School i Kalifornien på 70-talet fanns där redan då en kurs som hette ”Art and the Law”, mycket uppskattad av juridikstudenterna. Kanske vi här hemma kunde utveckla något liknande, t ex genom samarbete med den inom Lunds universitet så framstående Konsthögskolan i Malmö? Om vi inte direkt kan svara på frågan om juridik är konst, skulle vi – för konstintresserade juridikstudenter och för juridikintresserade konsthögskolestudenter – ändå kunna förena dessa två, t ex i form av seminarier i konsträtt. Med hänsyn till konstens och konstnärens ökande betydelse (och värde!) i upplevelsesamhället finns här säkert också möjligheter för den konstintresserade juriststudenten att profilera sig mot framtida yrkesuppgifter inom området Art and the Law. Aron Frenne, Ordförande Boel Flodgren, Inspector Universitetsvärlden Senaste nytt... ..om din utbildning ..på JF ANONYMA TENTAMINA Nu går arbetet in i nästa fas. Nya möten planeras med kursansvariga. Klart är att det inte finns något direkt hinder mot att ha en anonym rättningsprocess. Utöver det så rekommenderas anonyma tentor av högskoleverket, Lunds universitet och Juridiska fakultetens styrelse. Alla andra juridiska institutioner i Sverige har en anonym rättningsprocess. Det är alltså tre juridiska lärarlag i landet som inte har anonyma tentor. Terminen har dragit igång med en fart utan dess like. Många aktiviteter har redan genomförts och mer står på schemat. Håll ögonen öppna, det finns något för alla! Lund smider planer för den mest händelserika våren på länge; Karneval, Vårbal m.m. I JF:s lokal har bland annat en ny diskmaskin installerats, kaffet går åt som aldrig förr och presidiet njuter av den ständiga ström studenter som passerar. INTERNATIONALISERING Det har kommit styrning från universitetet centralt om att alla områden på Lunds universitet skall bedriva ett tydligt internationaliseringsarbete. Exakt vad detta kommer att innebära är inte klart än, men klart är att styrdokument måste utformas. FULLMÄKTIGE (FUM) Större delen av de 21 ledamöterna sammanträdde 2 och 17 februari. På mötet föredrogs allehanda rapporter om utskott, ekonomi, utbildningsbevakning m.m. Ärenden som behandlades var bland annat förra verksamhetsårets bokslut samt vissa stadgeändringar med hänsyn till obligatoriets avskaffande och vissa personval gjordes. Det valdes även nya redaktörer till Dissidenten, välkomna! NOTARIEANTAGNINGEN JURO, samarbetsorganet för utbildningsbevakningen på juristutbildningarna i Sverige, jobbar sedan länge med att få till en alternativ antagning till tingsnotarieplatserna. Detta är inte tänkt att ersätta det befintliga systemet. JURO jobbar för att öppna upp en alternativ väg för dem som har kompetensen men inte betygen. Ett av de mest konkreta förslagen är ett prov som leder till ett intervjuförfarande. LUS - Lunds universitets studentkårer I dagsläget är JF inte med i detta samarbetsorgan som bl. a. sköter utbildningsbevakning på universitetsnivå. Lundaekonomerna och TLTH står även de utanför. Diskussioner har landat i att man tagit en ny stadga i första läsningen som innebar att det införs att två organisationer kan stoppa ett beslut. Detta är ett stort framsteg i förhandlingen från JF:s sida som har företrätt konsensus. Har ni synpunkter på utbildningen? Ta då kontakt med era kursombud, med utbildningsutskottet eller direkt med JF:s ordförande. KARNEVAL PÅ JF Mycket har hänt på karnevalsfronten och ett upprop har genomförts 7 februari med ca 4500 studenter som är redo att jobba ideellt för detta. Vårt eget karnevalsamiralitet har fått den stora äran att ha hand om ett av tälten på karnevalsområdet med temat ”Ondskans Hoppborg”. Detta tema är kopplat till de attacker Juridicum råkade ut för sommaren 2009 då det klottrades ”Ondskans högborg” på fasaderna. Vad som bjuds i tältet märker ni 21-23 maj. Vågar du? Vill du ha en lagbok? Gratis? Då ska du hålla ögonen öppna v. 11-12 för då delar JF ut lagböcker från 2009. Stort tack till Advokatfirman Lindahl för er donation! DOLU§PEXET Det nyuppväckta spexet har äntligen kommit upp på scen. 10-12 mars är det föreställningar i AF-borgens Konsertsal. ”Juridikungen” lyfter humorn till oanade höjder och visar juriststudenternas verkliga sidor. Hoppas för er skull att ni inte har missat denna tillställning! NOVISCHPERIODEN Ca 150 novischer steg in på Juridicum 13 januari. Novischförmännen tillsammans med faddrarna har gjort sitt bästa för att hälsa dem välkomna. Nya aktiviteter som bowling, spelkväll och sportdag har genomförts tillsammans med klassisk ärtsoppesittning och småjurslekar. Hovrätt (grupp 4) var de som kammade hem segern i år. Grattis! 9 Studentlund G rattis Lund! Få trodde det var möjligt men den 16 februari skrev 22 organisationer i Lund under ett avtal om ett samarbete efter avskaffandet av obligatoriet 1 juli 2010. Organisationerna var alla nationer (undantaget Smålands nation), AF samt kårerna (undantaget Lunds Socialhögskolas Studentkår, Lunds doktorandkår och Teknologkåren). Det har varit en lång, stundom tuff väg till undertecknandet men slutligen har dessa organisationer enats. Juridiska Föreningens fullmäktige har diskuterat frågan om samarbete sedan våren 2009 och ett slutligt beslut att skriva under avtalet togs den 2 februari 2010. Beslutet innebär att kår, nation och AF efter obligatoriets avskaffande kommer kräva medlemskap i alla tre organisationerna för att få vara medlem i någon av dem. Vilken nation man väljer att bli medlem i kommer, liksom idag, vara valfri och kår kommer även fortsättningsvis vara den som är kopplad till studentens utbildning. Den stora skillnaden kommer alltså vara att en student som inte alls finner intresse av att ta del av studentlivet i Lund kommer inte behöva betala till det. Målet med samarbetet, som går under namnet Studentlund, är att bevara Lund som studentstad genom att undvika ofördelaktiga konkurrenssituationer, fortsätta med samarbete som finns mellan organisationerna och ta ett gemensamt ansvar för helheten. Tanken är helt enkelt att det fortsatt ska vara enkelt för studenten, ett kort - alla möjligheter! En ny student i Lund ska lätt kunna få information om vad som finns att göra och sedan på ett enkelt sätt kunna delta i detta. Samarbetet mellan de olika organisationerna kan med denna lösning fortsätta och JF kan ta tillvara på nationernas och AFs verksamhet utan problem med divergerande medlemmar. Uppdelningen mellan nation, AF och kår är unik för Lund och riskerar att fallera under trycket av denna korta omställningsperiod som regeringen givit. Med samarbetet kan vi stötta varandra och ta ett gemensamt ansvar för mångfalden. Avtalet är skrivet på två år och under denna tid kommer en tät dialog föras om utvärdering och förbättring av samarbetet. Det är studenten som är i fokus för beslutet om detta samarbete vilket inte får glömmas bort. 10 I avtalet finns inga bestämmelser om någon sammanlagd avgift. Möjligheten att påverka medlemsavgifter finns endast hos organisationerna och ett samarbete av denna art kan inte sätta sig på organisationens medlemmar på ett sådant sätt. Det har däremot införts en strävan om att en avgift ska anses om att en avgift ska anses rimligt för studenten. Det kommer även utformas ett mer detaljerat samarbete kring hur inskrivning kommer gå till i framtiden. Några undantag från kravet på medlemskap i alla tre organisationerna är intagna och är kopplat till de studenter som ej har möjlighet att ta del av utbudet hos organisationerna av olika skäl. Studenter vid Lunds universitet vars utbildning i huvudsak ges vid annan ort än Lund, utresande studenter samt studenter som läser på distans kommer ha möjlighet att teckna medlemskap i endast kår och/eller nation inkluderat AF. Under dagen när avtalet skrevs under kom rektor Per Eriksson Foto: David Polberger på besök. Universitetet har uttryckligen stöttat detta samarbete med hänsyn till att bevara Lund som en attraktiv studentstad. Utöver detta stöd kommer även universitetet gå in och stötta kårerna finansiellt med ca 200 kr per helårsstudent vilket innebär ca 305 kr totalt, inkluderat statens bidrag. Detta för att säkra omställningen under de första åren, hur länge bidraget kommer att ges är inte sagt men en tid som det talas om är ungefär 2 år. Det är reglerat i lag att det ska finnas studiebevakning och det ansvaret ligger på universitetet därav är de såklart måna om att denna verksamhet kan fortlöpa. JF arbetar för juriststudenternas bästa och önskar att alla ska komma fram med sina tankar och åsikter vad gäller detta men även allt annat vi gör och inte gör. JF har val till fullmäktige 6-8 april i vår, glöm inte att kandidera eller rösta på den som du anser för din talan bäst. Din röst är viktigt, för det JF gör, gör vi för dig. Så funkar det - DJ Text: Daniel Backenroth och Magnus Nygren. Illustration: Anna Lewerth, [email protected] Har du någon gång funderat på hur man har löst det juridiska när en DJ spelar musik på en klubb? Det är upphovsrätt hit och närstående rättigheter dit och skivbolag, upphovsmän och artister. Dissidenten förklarar, så funkar det! I många festliga arrangemang såsom nattklubbar är musiken givetvis en central del av upplevelsen. Ofta anställer nattklubbarna en person som spelar musiken, alltifrån blogg-djs till djs som faktiskt kan mixa. Dock går det inte att som DJ bara ställa sig och börja spela sin favoritmusik utan vidare – det finns naturligtvis immaterialrättsliga aspekter av det hela som skall tas hänsyn till. Först och främst måste man naturligtvis ha köpt musiken ifråga. Detta ger dig möjligheten till att spela upp och kopiera din skiva för privat bruk enligt upphovsrättslagen. När man spelar upp skivan på en nattklubb för de personer som befinner sig där innebär detta att det inte längre är personligt bruk utan ett offentligt framförande. När musiken används kommersiellt och framförs för allmänheten, krävs att det finns en avtalslicens. För musik fås en sådan genom Stim (Svenska tonsättares internationella musikbyrå) och SAMI (Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation), som i sin tur har avtal med rättighetshavarna. Skillnaden mellan dessa är att Stim representerar upphovsmännen, dvs de som skrivit musiken, samt musikförlagen medan SAMI representerar artisterna och skivbolagen och bevakar dessas rättigheter enligt 47 § upphovsrättslagen (de närstående rättigheterna) för inspelningar av framföranden. Ansvaret för att en licens finns vilar på arrangören av nattklubben som betalar ersättning till Stim och SAMI. De pengar som kommer in till Stim och SAMI fördelas sedan i sin tur genom rapportering från de olika nattklubbarna om vilken musik som spelas. Från Stim går pengarna vidare till upphovsmän och musikförlag och från SAMI till artister och skivbolag. Både Stim och SAMI har ömsesidiga avtal med organisationer runt om i världen så att du inte begränsas till att spela svensk musik utan all musik från hela världen. Allt som oftast ser man discjockeys som inte har med sig originalskivor utan istället egenhändigt kompilerade skivor. Av praktiska skäl när det kommer till discjockeyns uppgifter är det inte ovanligt att man samlar de musikfiler man behöver på ett begränsat antal skivor. Att kopiera en skiva man har köpt för eget bruk är ju tillåtet enligt upphovsrättslagen men när man framför denna skiva är ju bruket inte längre privat. Dock är detta inget reellt problem enligt kundtjänsten på Stim som inte känner till något fall där detta har tagits upp. 13 13 Livet på Juridicum Soya-chai-latte, moccacino eller koffeintablett? Juridicum-stereotyperna Text: Fröken Svår Obs! Stereotyperna är hyperboliserade och alla detaljer är medvetet överdrivna. Inga människor skadades när denna artikel skrevs. Eventuella likheter med verkliga människor, levande eller döda, är en ren slump. Rädda världen-juristen § Älskar mänskliga rättigheter eller miljörätt – eller både och; § Bär sin lagbok i en fjällräven-kånken ryggsäck eller en tygkasse; § Känner till tiotals recept som innehåller kikärter; § Ser allt ur ett genusperspektiv och föredrar att säga hen* istället för han eller hon § Vill skapa sin egen stil och handlar billiga, udda plagg på second hand - hen och alla hens kamrater är så unika att de även har börjat likna varandra; § Delar rum/lägenhet/hus med en massa skumma typer som klär sig i brunt och militärgrönt och verkar plugga på socialhögskolan; § Har en mycket unik frisyr – refereras ibland till som ”hen med håret”; § Är antikapitalist och gillar att påminna om det i alla sammanhang, speciellt när hen pratar med ”pappa vill att jag ska bli jurist”typer; § Är pacifist och känner sig som en riktig hippie i hjärtat – hen hade velat få leva på 1960-talet; § Kan vara extremist, när det behövs för att kunna rädda världen; § Kommer att rädda världen – men om hen misslyckas kan hen alltid få ett jobb hos byggnadsnämnden. * därför kommer rädda världen-juristen fortsättningsvis att benämnas hen 14 ”Pappa är jurist och han tyckte att jag också borde bli det”* § Är intresserad av avtalsrätt, köprätt eller familjerätt – och helst ur ett internationellt perspektiv; § Eller är egentligen ganska måttligt intresserad av dessa ämnen, men det låter väldigt framgångsrikt när man nämner dem när man pratar om sin framtid; § Eller är egentligen måttligt intresserad av juridik överhuvudtaget, men det är nog den enda riktigt pretentiösa utbildningen – vill man bli fin så ska man lida pin; § Bär sin lagbok i en äkta Luis Vuitton väska – när han eller hon känner för att ha lagbok med sig; § Har aldrig oroat sig för sommarjobb eller termin 5-praktik eftersom pappa är delägare i en av de största advokatbyråerna i Skandinavien; § Brukar missa minst en vecka varje termin pga. skidåkning eller sol och bad; § Tycker att det är tråkigt att festa; är trött på citynationerna och vill inte/vågar inte gå in på de ”skumma”. *Det finns många juriststudenter som låtsas vara denna typ, men det är lätt att upptäcka skillnaden. Om hans eller hennes burberryjacka ser gammal ut så har den gått i arv, och det är ett bevis på hans eller hennes status. Om den däremot är ny så har han eller hon antagligen köpt den för att kunna ta ett steg upp på samhällstrappan. Ståljuristen § Gillar allt som faller inom ämnesområdet juridik; § Har väldigt mycket självdisciplin och har upprättat ett arbetsschema för sin själv, vilket innebär att han eller hon vill tillbringa åtta timmar på biblioteket varje dag, inkl. helg; § Han eller hon håller sig faktiskt till detta schema; § Har alltid läst all kurslitteratur i förväg; § …två gånger; § Svarar på alla frågor som ställs på föreläsningen – även om dessa är retoriska; § Jobbar som studentlärare/datalärare/både och; § Är dessutom aktiv inom någon rådgivande organisation, som t.ex. lawline eller juristjouren; § Jobbar dessutom i receptionen på Juridicum några timmar varje dag; § Är dessutom aktiv inom JF – inte bara som vanlig jobbare utan även som tjänsteman; § Är dessutom aktiv utom JF – t.ex. som international mentor; § Går ingenstans utan sin almanacka och skriver i den med olika färger, som faktiskt betyder någonting; § Kommer att doktorera och jobba på universitetet eller bli delägare i en stor advokatbyrå, eller bli justitieråd, eller allt detta samtidigt – om han eller hon inte hamnar på psyket pga. utmattning. Satirkrönikan The Sartorialist Text: Joel Dahlqvist J uridicum verkar på det stora hela vara ett trivsamt ställe där folk är väldigt lyckliga. Det äcklar mig. Därför tänkte jag att vi den här gången skulle slå an en visionär ton och förenas i förhoppningen om en bättre framtid. Denna tiotalets första krönika skall alltså ägnas åt drömmar och önsketänkade samt en konkret plan om hur vi bör gå tillväga för att nå Utopia. Jag vet att jag tidigare tjatat en del om något så banalt som vikten av att kunna ha tråkigt men av någon anledning får jag fortsätta skriva i den här tidningen och jag är inte den som släpper en uppfostrande ton när jag väl hittat den. Och visst är det väl så att anti-intellektualiseringen tagit någon sorts paus under 2009? På Spåret är hetaste ungdomskultur och folk börjar droppa klassisk litteratur som om det vore 1907. Sveriges roligaste blogg visar bilder på ”Thomas Mann i en spann” och Johan Hakelius hamnar på pojkrummets väggar. En ny dörr har öppnats och tiotalet ser plötsligt lovande ut för oss tråkmånsar. Det långsamma och tråkigas överhöghet smyger sig alltså in överallt i samhället. Juridicum och framförallt JF är dock än så länge fredad zon från sofistikerat lugn och ro. Vad i helvete har hänt med denna tidigare så trivsamma, tysta lokal? Plötsligt flyttade en hel högstadieskola in och började hångla och gnälla på hur tråkigt det är att gå i skolan. De säger ”Per Hellsvik” och ”Boel Flodgren” i varannan mening för att, tämligen naivt, försöka lura oss att de studerar juridik på termin 1 och 2. De kunde inte vara mer genomskådade. Vi som varit med ett tag vet ju naturligtvis att man inte kan gå på juristprogrammet om man är född på nittiotalet, fick sin modersmjök visa MSN och känner till hur Let’s Dance-kändisarna blev kända. Anyhoe, juriststudenter eller inte, så är de i vägen för en stillsam kopp kaffe och skall det fortsätta såhär tänker jag börja plugga antikens historia ihop med de fyra World of Warcraftkillar som redan är inskrivna på kursen. Då får man åtminstone vara i fred från alla barn och deras lyckliga samtal och sociala kompetenser. I vanlig ordning har jag en alternativ handlingsplan att föreslå (det vore ju vansinnigt om alla sansade juriststudenter flyttade upp till Classicum). JF skall självklart anpassa sig efter marknadskrafterna och bereda oss trista människor, som nu uppenbarligen blir fler och fler, en möjlighet att ta steget ut i offentligheten. Min utopi, den handlar om ett JF där musiken på kvällarna är sänkt eller till och med avstängd till förmån för tystnad. Om koncentrations- och intelligenstest för att få äta lunch. Om dansförbud, samtalsförbud och människoförbud. Det är tiotal och JF, the choice is yours, men jag räknar med att ni står på min sida i mitt eviga jihad mot käcka alkoläskdrickande nittiotalister. Och visst är det väl så att anti-intellektualiseringen tagit någon sorts paus under 2009? 16 Sällskapet Lundajuristerna Lars-Göran Malmberg om Kreativitet och förtröstan T isdag tredje veckan i februari, fettisdag och nu börjar fastan. Ett stilla snöfall utanför fönstret och gråa moln hänger tungt över husen i Planetstaden. Ute på trottoaren håller renhållningsgubben i sin minitraktor på att skyffla in snön från gångbanan och in på min uppfart till huset för säkert sjuttifemte gången denna vinter. Alltså ut med skyffeln igen annars kommer inte jag ut. Till skillnad från alla andra i denna av Gud glömda avkrok av Sverige så gillar jag snö. Snö och kyla det är grejor det. För ett par dagar sedan träffade jag en av fakultetens studenter på trappan till Juridicum och årets hittills vanligaste samtal utspann sig. Han tittade uppgivet på det stilla snöfallet som magiskt dämpar alla ljud och vindar in oss i en bomullslik omgivning och uttalade något om att nu ville han slippa se mer av eländet. – Han är långt ifrån ensam. Jag gissar att 95% av alla som vistas i Juridicumborgen under en dag har samma uppfattning. Men tänk nu efter. Snö är nederbörd och den hade kommit ner som nederbörd hur du än vrider och vänder på det. Och om det inte varit snö så hade det varit…..? Just det som regn. Vilket föredrar du? Snö torrt och fint och kallt eller regn blött och eländigt och kallt. Och temperaturen hade inte gått upp något nämnvärt, fem plusgrader - max. Du kommer väl ihåg förra årets ”vinter”. Regn, fem plusgrader (just det) och blåst. Fick du perspektiv på snön nu då? Tiden efter nyåret har varit en period som präglats av kreativitet. Starten har gått för en ny kurs som egentligen inte testats förut men som legat i stöpsleven, eller stapelbädden som sjörättarna skulle ha sagt, under en längre tid. Kursen, Law and Development, är en konsekvens av vårt arbete i Vietnam som inleddes 1998. Det arbetet som genomförts i Vietnam är ett arbete i ett utvecklingsland som i sin tur har krävt ett kreativttänkande under drygt 12 år. Ur ett kursperspektiv så har det varit fråga om att kombinera aktiviteterna med att se dessa ur ett helhetsperspektiv på rättsutvecklingen i landet. Hur passar detta in på utvecklingen av Rule of Law? I sammanhanget måste då också frågan om Rule of Law utredas och vilken innebörd detta kan få i ett land med helt andra rättstraditioner än de som vi har med oss i bagaget. Det som därmed kommer i fokus för kursen är att försöka identifiera de beståndsdelar som begreppet innehåller för den egna rättsordningen och försöka se vad som inte passar in på en rättsordning i vilken man som biståndsarbetare verkar. Det är här spänningsfältet känns och där kreativiteten måste visa sig när det gäller att finna lösningar för hur de förändringar som enligt verksamhetsplanen skall genomföras. Vi har varit duktiga på detta och framgångarna i Vietnam är påtagliga när vi nu tittar tillbaka på åren som gått. Utvecklingen av kurser är ett av de fält inom universitetet som tillsammans med forskningen skärper kreativiteten. Det märks inte minst när man som jag sitter och författar en liten krönika till Dissidenten. Kreativitet, vare sig det gäller ett renodlat konstnärskap eller vetenskap, är inget som man får med modersmjölken utan kräver hårt arbete. Sen, och det är min egen reflektion, krävs att det finns en gnutta fantasi att dra igång kreativiteten med. Det finns dock kollegor som anser att en förutsättning för kreativiteten snarare ligger i en adrenalinkick av att en deadline mer eller mindre redan passerats. I skrivand stund kan jag nog säga att jag befinner mig mitt i adrenalinruset med redaktören flåsande i nacken. Våren står för dörren även om vintern ännu håller mot. Planer för vad som skall ske smids. Sällskapet Lundajurister skall för tredje gången hålla en ”Homecoming day” och när den dagen närmar sig sitt slut tar JF:s vårbal vid. Programmet för ”Homecoming day” är snart färdigställt och inbjudningar skall gå ut. Så hav förtröstan, snart har snön smält, Vasaloppet åkts och SM finalen i bandy spelats. Och innan vi vet ordet av så har skidor bytts mot fotbollsskor och fotbollsallsvenskan har inlett igen. Är det inte fantastiskt att det händer varje år! Foto: Marina Siljehav 17 Universitetsvärlden Fakultetens konstbeskyddare Text: Magnus Nygren Foto: Jonas Larsson Hemma hos Ulf Maunsbach är det full rulle. Han har tre energiknippen till barn och innan vi börjar med frågorna så är det mellis. Èfter en kaffe med macka och lite underhåll av barn så sitter vi vid köksbordet och Ulf får svara på mina frågor i relativ lugn och ro. Ulf avslöjar att han långt innan föreläsningar på termin två, fyra och sex spelade i ett synthband och lade sina pengar på vinylskivor. Hej Ulf ! Temat för detta nummer är ju konst, känner du dig hemma i benämningen “fakultetens konstnär”? - Nej, det gör jag inte. Olivia, min äldsta dotter, är en stor konstnärlig begåvning och en del anlag har jag kanske bidragit med, men jag skulle nog förhäva mig om jag sa att jag var en konstnär. Det skulle i så fall vara Sverker, Andreas eller Mats, de är duktiga musiker. Peter Westberg också. Ok, men du är ju åtminstone fakultetens skyddare av konstnärer och deras verk skulle man kunna säga. - Det går jag med på, fakultetens konstbeskyddare... Vad är det som gör att du brinner för immaterialrätten? - Det är ett fascinerande ämne och väldigt aktuellt. Jag tycker att informationssamhällets påverkan på rättssamhället är överhuvudtaget intressant och då är ju immaterialrätten väldigt intressant. Jag tycker fortfarande att det är fascinerande eftersom det är så aktuellt. Jag trivs med att ha ämnen som är praktiskt relevanta. Man kan hitta referenser i vardagen som gör ämnet levande. Vad tycker du om fildelning? - Jag tycker inte om olovlig fildelning, men jag tycker att man överdriver problemet. Min uppfattning är ju defintivit att det ska få kosta att konsumera kultur, och att det finns nån som bör kunna tjäna pengar på att producera kultur. Men fildeningsproblematiken tycker jag ändå är överdriven. Från början har jag propagerat för att lösningen ligger i att rättighetshavarna måste hoppa på tåget och man måste följa med i tiden, utveckla affärsmodeller som gör att man kan ta rimligt betalt. Att det ska kosta över 150 kr att köpa en cd stimulerar ju inte till att hindra den olovliga fildelningen. Ärligt talat, har du inte laddat ner olagligt någon gång? - Nej, faktiskt inte. Det kan jag stoltsera med. Jag har alltid tyckt att det har varit rimligt att betala för den musik man konsumerar. Men det inser jag ju, att jag är lite yrkesskadad. 18 Jag har hört ett rykte om att du var syntare i din ungdom, stämmer det? - Ja det stämmer. Jag hade ett syntband när jag var i yngre tonåren. På det ljuva 80-talet. Men vi fuskade. Vi spelade in en vinylskiva och hade någon spelning, men vi var väl mest ett studioband och körde singback när vi spelade live. Det lossnade aldrig för oss men vi tyckte att vi var väldigt bra. Att göra musik är väldigt kreativt, så det kan jag sakna. Jag har väl vissa förhoppningar om att få tid att börja med det igen senare i livet. Du och din fru Lotta jobbar ju också här på fakulteten, träffades ni på utbildningen? - Nej, vi träffades faktiskt på Hallands nation, jag pluggade ekonomi på den tiden. Lotta pluggade juridik redan då så jag var några terminer efter. Utbildningen tillsammans och sedan samma arbetsplats. Är ni så kära att ni aldrig kan vara ifrån varandra? - Ja så är det! Du och Patrik Lindskoug verkar ha ett speciellt förhållande, man får alltid känslan av att ni går ut och tar en öl tillsammans ibland. Umgås ni även privat? - Ja absolut, när vi hinner. Patrik har också tre barn men när vi får tid så brukar vi gå på bio, nu senast var det Avatar. Annars hänger det privata umgänget oftast samman med jobb. Vi har exempelvis gemensam undervisning på ett masterprogram i Stockholm och i samband med resan dit hinner vi oftast också med en öl eller två efteråt. I klassrummet en gång gick du väldigt i gång på internet under en föreläsning och du pratade mycket om vad nördarna har bidragit med. Skulle du säga att du själv är en nörd? - Nja, så mycket av en nörd vet jag inte om jag är. Man kan kanske säga att jag har lite nördanlag. Vi avslutar intervjun med nördfrågan för att sedan gräva djupare i ämnet. Ulf har nämligen en samling på ca 1000 st vinylskivor som jag måste titta på. Sedan lämnar jag Ulf åt sin största passion, familjen. 19 Konst vs. Pop: ett utopiskt lagförslag Text: Ieva Kisieliute Foto: Marina Siljehav Om något är sjukt konstigt, räknas det då som konst? Om något är populärt, är det då kommersiellt skräp? Enligt upphovsrättslagen skyddas alla litterära och konstnärliga verk. Lagen avslöjar inte vad som menas med verk, utan det definieras närmare i praxis: en viss självständighet och originalitet krävs för att alstret ska omfattas av lagen. Enligt lagkommentarerna skiljer sig kravet på verkshöjd mellan olika konstnärliga områden och det skall inte göras någon konstnärlig värdering av alstret när verkshöjden bedöms. Teknik, stildrag, manér och dylikt är inte heller föremål för upphovsrätt. Det svenska kravet på verkshöjd är ställt relativt lågt. I princip allt som inte kan antas bli föremål för dubbelskapande uppfyller detta krav. Vad är problemet då? Jo, det är relativt lätt att urskilja konstdelen i litterära och fotografiska verk, filmer och verk som kommit till uttryck på något annat sätt. Men just vad gäller musikaliska verk blir det ganska känsligt. Det finns oerhört många gränsfall i musikbranschen. Ingen verkar bry sig om att en hel del av vad som dagligen spelas på radio egentligen borde falla utanför lagen, om man beaktade just de kriterier som ställs i förarbetena och praxis. Upphovsrättslagen trädde ikraft 1960 och har sedan dess genomgått vissa omfattande förändringar, men det vaga begreppet ”verk” finns kvar. Det faktiska läget har förändrats kraftigt sedan 1960. När popkulturen föddes på 1950-talet var det omöjligt att förutse hur den skulle utvecklas. Men det är inte den svenska lagen i sig som är konstigt utformad. Den bygger ju trots allt på internationella överenskommelser. Det är snarare värderingarna runt om i världen som har förändrats. Ingen – förutom kanske tonåringar som nyligen upptäckt sina popikoner – vill seriöst likställa pop med konst. För att förtydliga vill jag bara påminna om att upphovsrättslagen skyddar just ”litterära och konstnärliga verk”. Men vad innefattar begreppet ”konst”? Numera är de flesta musikologer ense om popgenrens roll. Popkulturen domineras av hantverkare eller rentav fabriker. Lyckas man snickra ihop ett par hitlåtar så förtjänar man ett renommé, och då kommer man in i industrin. Vissa artistnamn har börjat likna inarbetade varumärken. Heter man Madonna så kan man i princip sälja vad som helst. Skulle däremot en nybörjare spela in något som liknar vad hon gör nuförtiden, skulle denna troligtvis inte få så bra kritik, om han eller hon överhuvudtaget skulle bli uppmärksammad. Heter man Per Gessle, så... Ja, där ser man. Inom varumärkesrätt varar skyddet så länge inarbetningen kvarstår. Upphovsrättskydd varar däremot i 70 år efter upphovspersonens död. Förtjänar verkligen alla alster en lika lång skyddstid, när vissa av dem saknar särprägel och endast är kända pga. artistens namn? Är det verkligen fråga om upphovsrätt, eller är det kanske något helt annat, en kategori som ännu inte finns? Finns det skäl att gradera kravet på verkshöjd när vissa låtar är verk, medan andra enbart är varor? 20 20 ”Närstående rättigheter” är en kategori för sig i upphovsrättslagen som ger utövande konstnärer (artister, sångare, musiker och andra som framför litterära eller musikaliska verk eller alster av folklore) ensamrätt till själva framförandet. I och med att popartister i vissa fall liknar utövande konstnärer tycks det inte vara helt orimligt att låta de alster som brister i originalitet omfattas av åtminstone den. Ett sådant skydd gäller i grova drag i 50 år efter offentliggörandet, som också är ganska omfattande. Hinner man inte tjäna tillräckligt med pengar under 50 års tid kommer man nog inte heller att göra det efter utgången av denna period. Men är det inte, milt sagt, lite taskigt mot artisten att segregera vissa låtar från de andra? Och vem ska egentligen värdera diverse alster och bedöma vad som är konst? Jurister är inga konstnärer; läs bara Högsta Domstolens praxis på området. Konstnärer är oftast mycket partiska; vissa uppfattar sig själva som genier och vill ställa kravet på verkshöjd väldigt högt, medan andra ser sig som entertainers och skulle föredra att slopa alla gränser om det bara bidrog till att de kunde tjäna mer pengar. Ironiskt nog så skrivs lagarna av ännu ett annat folkslag, nämligen politikerna. Det vore lite långsökt att hitta på en konspirationsteori om popindustrins lobbyverksamhet, men visst är det så att vaga definitioner i lagtexten är mycket fördelaktiga för vissa intressenter. Här uppstår ett annat problem. Det står klart och tydligt i förarbetena att en konstnärlig kvalitetsbedömning inte skall göras, men är det lämpligt att ge verk och varor samma skydd? Finns det kanske skäl att ändra själva regeln? Här menar jag inte bara den svenska upphovsrättslagen. Det är dags att ändra hela det internationella regelverket. Och om man inte kan förlita sig på juristers, konstnärers eller politikers bedömningar, får man stödja sig på samhällets åsikt. Folket har aldrig fel; om tillräckligt många tycker någonting blir det en sanning till slut. Idag avgudar folk exempelvis Rihanna och Katie Perry, vilket det inte i sig är något fel på, men kommer de att göra det om sådär 37 år? Vänd på det hela – idag är t.ex. Elvis, Frank Sinatra och The Beatles fortfarande väldigt stora. Tänk dig klassiska rockband, one hit wonders, och genier som skapat helt nya genrer. Det finns musik som kommer och går, och det finns musik som är här för att stanna - man behöver inte vänta i 70 år efter artistens död för att märka vilken som är vilken. Det är dags att välta omkull hela upphovsrättsbegreppet och låta olika slags verk få olika skydd. För musikaliska verk kan man använda en 40-årsperiod som utgångspunkt. Alla musikaliska verk, oavsett deras låga verkshöjd, skulle då få samma skydd under de första 40 åren vilket gör att artisternas ekonomiska intressen skulle beaktas fullständigt. Detta skydd skulle vara lika starkt som det artisterna får nu. Sedan, efter denna periods utgång, skulle verket få möjlighet till förlängning på ungefär samma sätt som registrerade varumärken och patent, fast med olika tidsgränser, förstås. Mycket omtyckta verk som klarar av denna omprövning skulle få ett förlängt skydd som skulle gälla upp till 70 år efter artistens död, dvs. det normala idag skulle bli det maximala. Andra verk, som inte klarar av omprövningen, skulle få ett slags modifierat klassikerskydd, dvs. de ideella rättigheterna skulle kvarstå, men inte de ekonomiska. Men återigen, vem har rätt att bedöma ”omtyckthet” i en sådan omprövning? Om denna prövning skulle grundas på ett marknadsprov skulle man väl bara beakta det som säljer bra, vilket i sin tur skulle kunna leda till mycket märkliga resultat. Ska man anlita program som Svensktoppen eller hitlistor på MTV? Knappast. Å andra sidan kan man tycka att ett skydd som varar i 40 år är långt nog för att artisten ska hinna tjäna tillräckligt. Efter 40 år är det ganska girigt att vilja tjäna ännu mer. Om verket fortfarande är mycket omtyckt så låt det dra in pengar, men om det inte är det, så låt det spridas fritt, och folk kanske kommer att upptäcka det på nytt. Allt är inte bara materiellt; det finns ideella rättigheter bakom upphovsrätten, och det glömmer man ibland. Det heter trots allt immaterialrätt. Vore en sådan förändring moraliskt acceptabel? Ja, varför inte. Dålig musiksmak är utbredd i samhället och det återspeglas även i rättspraxis, men det borde inte kunna påverka innebörden av begreppet konst. Är det lämpligt att ha olika höga krav på verkshöjd för olika slags verk? Är man exempelvis fotograf så krävs det ganska mycket för att inte bara hamna under ”närstående rättigheter”. Är man däremot sångare så får i stort sett varje liten trudelutt ett upphovsrättsligt skydd. Är det förenligt med lagens ursprungliga syfte att helt urvattna begreppet konst genom att juridiskt sett likställa John Lennon med Vengaboys och likställa Dalí med hötorgskonst? Frågan är om nya regler skulle innebära någon faktisk förändring. Man kan tänka sig att de kanske skulle väcka uppmärksamhet inom musikbranschen och påverka kvaliteten av musikaliska verk positivt. Man kan också tänka sig att ”riktiga” konstnärer skulle få mer respekt i och med att det skapas en gräns mellan verk och varor. Alla verk skulle fortfarande få ett ganska långvarigt skydd, och de kommersiella intressena skulle inte skadas genom att skyddet blir kortare. Om man är 30 år gammal när man skriver sin största hitlåt kommer man ju tjäna pengar på den i större delen av sitt liv. Om man är väldigt talangfull så skulle man dessutom få ett förlängt skydd. Det är trots allt något speciellt med att få kallas konstnär. Det ligger något övernaturligt i detta begrepp. Konstverk är mycket mer än varor, konst är mycket mer än en industri, och konstnär är mycket mer än ett yrke. 21 Inblick:: Konst Lagom konst Text: Daniel Backenroth K onst är ett komplicerat begrepp. Konst kan vara allt ifrån enkla, oskyldiga saker som skulpturer eller målningar på duk till mindre uppskattade saker som nedklottrade spårvagnar. Att det är ett väldigt brett spektrum får man snabbt klart för sig efter besök till ett fåtal utställningar. För den som inte är invigd i konsten kan det tyckas att man som konstnär kan komma undan med lite vad som helst och få det rubricerat som konstverk – fingermålningar, bara enkla mönster och figurer eller till synes slumpmässigt sammansvetsade föremål. Att konstnären Marcel Duchamp 1917 placerade en urinoar ovanpå ett block av tegel och fick denna absurda skapelse accepterad av ett galleri i New York kan ju ge gemene man uppfattningen att skapandet blir konst först när auktoriteten inom ämnet anser det. En annan definition är att för att något skall räknas som konst, kan det inte ha någon annan funktion än att vara just detta, inget annat huvudsakligt syfte än att betraktas och avnjutas. En sådan definition utesluter dock brukskonst, som fokuserar mer på utformningen av funktionella objekt, och kan därför uppfattas som ganska snäv. Ser man till den minsta gemensamma nämnaren brukar man i alla former av konst kunna se att det finns ett gemensamt drag när det kommer till budskapet. Ett konstverk skall inte bara ha en bakomliggande berättelse med sig utan även direkt engagera och beröra åskådaren. I många fall ser man dock att konst inte bara är intressant och tankeväckande utan till och med provocerande. En palestinsk självmordsbombare på ett hav av blod är ett exempel på en konstinstallation som gjorde många människor genuint upprörda för ett antal år sedan. Ett annat, äldre exempel som väckt anstöt är L’Origine du monde från 1866 som egentligen bara är en avbildning av ett kvinnligt könsorgan. Att konst är provocerande behöver i sig inte vara något problem. När det kommer till vissa konstnärliga uttryck måste man dock fråga sig om det egentligen är så mycket mer än just provokationen som utgör konstverket. När man sedan ser det ena provokativa verket efter det andra dyka upp och uppröra kan man vidare fråga sig, hur långt får man egentligen gå? Och gör det egentligen någon skillnad att man kallar det konst? Ett av de märkligaste konstverken på senare tid är utan tvekan Anna Odells examensarbete vid Konstfack: Okänd, kvinna 2009-349701. Verket i fråga gick ut på att Odell spelade psykiskt sjuk ute på stan. Detta ledde sedan till att hon omhändertogs och tvångsmedicinerades för att därefter, till personalens stora förvåning, avslöja att det hela i själva verket var ett examensarbete. Utan att överdriva kan man påstå att många var 22 kritiska till detta tilltag. I augusti 2009 dömdes Anna Odell också för oredligt förfarande och till påföljden 50 dagsböter. Hänsyn togs till att hon inte haft brottsligt uppsåt. Efter detta kan man konstatera två saker.Till att börja med att konsten, om detta nu var konst, kan anta många uttryckssätt. Inte längre behöver konsten gestaltas konkret i form av en tavla, skulptur eller dylikt. Plötsligt finns det möjligheter för den som varken kan måla eller skulptera att bli konstnär. Istället räcker det med ett beteende, vilket jag får medge i och för sig kan falla inom ramen för skådespeleri. Vid sidan av det kommer man till det mer förbryllande faktum att skolan faktiskt haft insyn i Odells arbete och godkänt hennes sätt att fullborda det. Någonstans är ju ändå Konstfack en auktoritet när det kommer till konst. Med en sådan auktoritet borde dock ett ansvar följa, nämligen att man inte låter sina studenters ambitioner utmynna i vilka projekt som helst bara för att de har ett konstnärligt samband. Att skolan står bakom sin student även efter att händelsen genererat en hel del kritik och inte vänder kappan efter vinden är i och för sig berömvärt. Och visst, det kan väl inte skada med att psykiatrin granskas – ingenting fungerar ju sämre för att det granskas. En granskning av psykiatrin ja, men konst? Såvida konsten inte fritt får överskrida lagen och Odell ansågs skyldig till brott, får man dra slutsatsen att denna gestaltning gick över lagens gräns för vad som är konst och tangerade vad som är oegentligheter. Läser man vad Odell själv har skrivit om hur hon förberett sig för genomförandet och vad som föranlett valet av examensarbete får man uppfattningen att uppsåtet måhända inte var kriminellt, men inte heller rent konstnärligt. Det bottnade snarare i tidigare personliga erfarenheter och en vilja att göra upp med hennes förflutna och psykiatriavdelningen på St Görans sjukhus i Stockholm. Jag är inte säker på om det verkligen tillhör Konstfacks verksamhetsområde att syssla med sådant. Kanske är det därför inte konstigt, att Konstfack nu har ett juridiskt ombud som granskar studenternas arbeten innan de verkställs. För frågan är vilket utrymme lagen ska ge åt konsten och vilken hänsyn konsten ska ta till lagen. Konst har förmågan att driva samhället framåt och bör i möjligaste mån tillåtas, men det finns gränser. Domstolen har tagit hänsyn till det konstnärliga motivet bakom Odells agerande. Med ett juridiskt ombud kan Konstfack kanske också finna en balans i studenternas konstnärliga uttryck? Inblick:: Konst Det förbjudna Text: Behrang Kianzad Foto: Magnus Nygren När kriminologerna James Q Wilson och George Kelling under åttiotalet utvecklade sin berömda ”Broken Window Theory” handlade det om att brott var en oundviklig konsekvens av kaos, där mord och gängkrig alltid började med ett krossat fönster, en eftersatt vägg, en tagg och en piece för mycket. Det byggde basen för New Yorks drakoniska nolltoleranslagar mot graffiti under nittiotalet, med borgmästare Bloomberg som främsta korsriddare i detta krig mot urban konst och urbana konstnärer. Paragraf 10.117 definierade vad som ansågs vara illegalt, vilket i princip var alla former av icke-på-förhand tillståndsgivna inskriptioner på egendom. Vidare gjordes graffiti till ett brott belagt med 500 $ i böter och i allvarligare fall med fängelse. När Bloomberg i ett pressmeddelande berömmer graffitibekämpningsenhetens arbete anknyter han just till Wilson & Kellings teori ”Graffiti är en invit till brottsligt beteende och skickar ett budskap om att vi inte bryr oss om vår stad”. Frågan är om man inte hade brytt sig mer om staden genom att omfördela de enorma resurser som man lade på graffitibekämpning på sociala insatser . Banksy, världens kanske mest kända graffitiartist är av diametralt annorlunda uppfattning. Banksy som gjort sig känd för sina politiska motiv, samt kompromisslösa och halsbrytande aktioner, menar just att graffiti främst är bärare av budskap och ett tecken på aktiva medborgare som bryr sig om sin stad, sina medmänniskor och sin sociala kontext. De tre grupper i vars sinne graffiti ses som något farligt är enligt honom politiker, reklamfolk och graffitiartister själva. Att det offentliga rummet ständigt förskönas och förfulas hör ju verkligheten till och något de flesta medborgare är införstådda med, problem verkar uppstå då människor tar saken i egna händer genom att möblera om sin närmiljö utan reklamens makt och plånbok bakom sig. Att många städer och kvarter förskönats genom graffiti är Berlin, Barcelona, London, New York och även Pompeji lysande exempel på, med stora skaror av turister som bara har graffiti spotting som huvudsakligt mål med sin resa, och icke obetydliga inkomster för städerna som följd. I senaste numret av UP kan man läsa om Det Gråa Spöket i New Orleans, en f.d. marinsoldat som, beväpnat med lika dystert grå grundfärg som perspektiv på livet i övrigt, förklarat enmanskrig mot alla former av urban konst i staden. Eftersom stadsfullmäktige i New Orleans fem år efter orkanen Katrina fortfarande har annat att syssla med än buffa graffiti, så får Spöket härja fritt. Det innebär att även olika medborgarinitiativ och försök till uthärdande av den hopplösa situationen i staden genom glada meddelanden på de otaligt övergivna och raserade husen också faller offer för Spökets oförsonliga grådask, för att inte tala om stadens urbana konstnärer som till och med blivit pistolhotade och beskjutna av Spöket. Där har man kanske den andra extremen av vandalism, som dock vinner beröm från kommunrepresentanter till FBI. Ett mer närliggande exempel är fredsrondellen på Kristianstadsgatan vid Möllevången. De meterhöga träväggarna till Folkets Park har varit en attraktiv plats för stadens olika graffiticrews, till förtret för Gatukontoret som kämpat ett långt och fruktlöst krig till förmån för kapitalstarka annonsörer som abonnerat de välexponerade ytorna. Att ingen reklam fick vara i fred mer än någon timme innan det var fulltecknat med kritiska slagord mot annonsören ifråga (bilföretagen var ytterst drabbade) var ju ett fullständigt resursslöseri, lägg till kommunens kostnader för sanering var och varannan dag och multiplicera med fem år. Till slut var det en tänkande själ på Malmö Stad som fick en aha-upplevelse ”låt oss göra den där förbaskade väggen till en laglig vägg”. Vips så har en av södra Sveriges mest besökta tillhåll för urbana konstnärer och ungdomar från alla olika tänkbara bakgrunder och miljöer skapats, något som har internationell dragningskraft och bidrar till att sätta Malmö på världskartan i den ändå lilla värld som urban konst ändå är. Brotten i stadsdelen lär snarare sjunka än öka till följd av liknande initiativ, samtidigt som en vital medborgerlig debatt om olika dagspolitiska frågor kan aktualiseras, helt fristående från stat och kapital. 23 Inblick:: Konst Ars longa, vita brevis (est) Konsten är lång, livet är kort - Hippokrates Text: Jonas Larsson Konst och yttrandefrihet går hand i hand, det är oftast genom konsten vi tänjer på gränserna för vad som är tillåtet inom det fria ordet. Genom konst kan man provocera, protestera och påkalla uppmärksamhet. De gånger då konsten närmar sig vad som är tabu och snuddar på det oacceptabla det är då samhället tar ett steg framåt (ibland även bakåt). Få saker har på senare år väckt så mycket ilska runt om i världen som Muhammedkarikatyrerna. Även om de publicerades i september 2005 är de fortfarande färskt i minne idag. Senast under nyår fick en av upphovsmännen ett hembesök av en yxbeväpnad man. Artisten i fråga hade tidigare installerat ett skyddsrum som han lyckades ta sig till och på så sätt undkomma gärningsmannen. Bakgrunden till Muhammedteckningarna var att den danske författaren Kåge Bluitgen inte kunde finna några konstnärer villiga att illustrera hans då nya bok ”Koranen och Profeten Muhammeds liv”. De tillfrågade illustratörerna som tackade nej gjorde detta med hänvisning till mordet på Theo Van Gogh (se nedan). Detta sågs som självcensur och gav i sin tur upphov till debatt, kulmen nåddes när Jyllandsposten publicerade tolv avbildningar av profeten Muhammed. Många av bilderna var karikatyrer som avbildade profeten ifråga som bl.a. terrorist och kvinnoförtryckare. Kontroversen ligger i att det inom muslimsk tradition är förbjudet att avbilda profeter från Islam då detta har ansets kunna leda till avgudadyrkan. Detta kan enligt muslimer leda till att man dyrkar profeterna istället för gud. Den häftigaste kritiken var dock inte mot avbildningen i sig men på vilket sätt avbildningen hade skett. Den mest omtalade bilden är den där Muhammed avbildas som en terrorist. Konsekvensen av det hela var att Danmark (och norden samt västvärlden genom association) blev bojkottade eller kritiserade på olika sätt från delar av den muslimska 24 världen. Idag ser man en utbredd Islamofobi och ett hårdare klimat gentemot muslimer och personer från mellanöstern och Afrika, i Danmark. Huruvida det finns ett samband är en fråga man kan ställa sig, det högerkonservativa partiet Dansk Folkeparti har dock fått markant ökat stöd sen 2005. Händelsen i Danmark korrelerar med Holland, som året innan Jyllandsposten fick se en av sina journalister mördade. Han (Theo Van Gogh) var väl känd för sina kritiska tankar om Islam och hade publicerat flera verk där hans film Underkastelse väckte anstöt hos många. Även om gärningsmannen var en religiös fanatiker som saknade koppling till några större religiösa samfund i Holland, ser vi ändå idag att Holland har en Europas hårdaste immigrationslagar. Den direkta konsekvensen av det brutala mordet, fick opinionen att strömma till konservativa och främlingsfientliga parti 2005. Religion och yttrandefrihet har och kommer att ge upphov till kontroverser, främst med Åke Green i färskt minne. Vi svenskar tänker kanske inte alltid på det, utan är vana vid att vår yttrandefrihet är synnerligen extensiv. Om detta beror på det sekualiserade samhälle vi idag lever i, eller på grund av att vi har den äldsta tryckfrihetsförordningen i världen (1766) och en lång tradition av att uttrycka oss står skrivet i stjärnorna. Frågan är då var drar vi gränsen? Om Jyllandsposten hade kunnat förutspå de konsekvenser deras bilder skulle få, hade de då dragit sig för att publicera dessa? Hade den danska staten förbjudit publiceringen och kommer de att förbjuda framtida publiceringar med förevändningen att det är för landets säkerhet och välmående? Frågan är i sig är inte bara svår men volatil i allra högsta grad. Få saker försvaras så extensivt som yttrande- tryck- och åsiktsfrihet och man bör dra sig innan man ens tummar på våra grundlagar. Ett land som bör tas upp när man diskuterar yttrandefrihet i ett internationellt perspektiv är naturligtvis Inblick:: Konst USA, som är hemlandet för de fria och modiga. USA har trots sin världskända yttrandefrihet en hel del uppmärksammade fall. Exempelvis blev flaggbränning i USA tillåtet först på 90-talet och sågs innan dess som ett brott (Desecration of the Flag). Ett fall som ligger mig varmt om hjärtat och är ett utmärkt exempel för att illustrera diskussionen är Hustler Magazine vs Falwell. Bakgrunden till det hela var att Hustlers skapare, Larry Flynthade blivit stämd för förtal mot den då, i USA, mycket omtyckta och populära predikanten Jerry Falwell. Falwell hade placerats i en fiktiv Camparii annons där nämnda pastor vidlyftligt berättade om sin första sexuella upplevelse. Förtalstalan grundades på att Falwell både var absolutist, ensamstående och levde i celibat. Som om detta inte var nog var kvinnan i denna annons, hans egen mor. Väl uppe i Supreme Court framförde Flynts advokat, Isaacman att det inte handlar om den gällande rätten, utan om smak. I USA har parodiering av kända personer sedan länge förekommit, redan George Washington fick se sig själv bli till åtlöje helt i enligt med first admendment. Isaacman framför sedan, de nu mycket kända orden, ”Unpopular speech is absolutely vital to the health of our nation”. Vad Isaacman syftar till och sedan utvecklar, är att de åsikter vi kanske inte vill höra är något som behövs för sam- hället, för att vi ska kunna utvecklas och gå vidare. Vad som är en radikal åsikt idag, är nästa dags sanning och allmänt vedertaget. Idag finns det mycket som görs och sägs med motiv som är allt annat än beundransvärda, men trots det skyddas av yttrandefriheten. Den republikanske kongressledamoten Henry Hyde lär ha yttrat följande, kärnfulla citat: “Yttrandefrihet är meningslös om den inte tolererar det tal vi hatar”. Med detta sagt, anser jag att vår yttrande- och tryckfrihet bör lämnas orörd, börjar vi med att göra (ytterligare) inskränkningar i dessa fundamentala rättigheter kanske vi en dag vaknar upp i en framtid där vi inte gillar vad vi ser. Konsten kommer alltid att ligga i frontlinjen om vad som kan anses acceptabelt, absurt eller bara smaklöst. Konsten måste få hållas fri och ständigt utsätta oss för nya intryck och idéer, annars kanske vi missar något underbart. 25 Utblick: London LundLondon LundL Text och illustration: Elisabeth Karlsbad Stora snöflingor som förtvivlat yr omkring innan de av ren utmattning lägger sig tillrätta på cykelsadlar och snedtak. Detta lilla sagoland! Men bara om man sitter med händerna kupade kring en kopp te inne på Juridicum. Utanför kämpar mönstrade kängor mot glashala gatstenar till ljudet av domkyrkans förebrående klocka. Lund. Lätta andetag, lufttätheten och imman mot fönstret till trots. Personalen upprepar standardfraser och ler lagom; can i help you? De har så många sorters kaffe. Och alla i den ringlande kön vet vad de ska ha. London. Doften av micrade lasagner, soppor och resthopkok på ett sorlfyllt JF i lunchruschen. En begagnad Sydsvenskan på bordet skryter om sin tv-tablå men det dröjer till fredagsmys. Det är alltså nu krafterna samlas inför andra halvan av denna dag. Lund. Sopor och sirener i symbios. Människoströmmen in i och ur vibrerande tunnlar under jord. Trafiken! Från alla håll i ett strukturerat, spegelvänt kaos. Vad är höger och vad är vänster? Men dagisgruppen rundar sopsäckarna och korsar erfaret, nästan kaxigt, New Oxford Street. London. 26 26 Utblick: London London LundLondon Text och foto: Elisabeth Karlsbad Hon är nyligen hemkommen men ska redan om ett par veckor tillbaka för att hälsa på nyfunna kompisar. Sara Ulriksen var utbytesstudent på Queen Mary University i London höstterminen 2009. Dissidenten har träffat henne för att prata storstadspuls och arroganta professorer. Varför London? Jag hade varit där flera gånger tidigare men ville upptäcka London från insidan. Uppleva kontrasten mellan den 40 grader varma tunnelbanan och minusgraderna när man kom ut. Jag ville veta vad den där omtalade londonpulsen was all about! Fick du känna av den någonting, eller var man isolerad av plugget? Man var inte alls isolerad! Studietakten var förvånande nog rätt låg, så det fanns verkligen utrymme för att utforska staden. Våra föreläsningar var alltid mellan sex och åtta på kvällen, vilket rubbade dygnsrytmen (till förmån för studentlivet). Hur upplevde du kvaliteten på utbildningen i jämförelse med Lund? Jag insåg under min vistelse att man inte åker på utbyte för studiernas skull utan för att lära på ett personligt plan. Vi har väldigt hög kvalitet på alla juristutbildningar i Sverige – kanske i synnerhet här i Lund. Man kan lämna en föreläsning och känna att man faktiskt lärt sig någonting! Våra lärare är dessutom lyhörda och studentinflytandet relativt stort. I London hade man en helt annan auktoritetstradition. Jag gick fram till en professor en gång efter hans föreläsning och påpekade någonting om upplägget. Han bara blängde på mig med höjda ögonbryn och vände sig om utan ett ord! Oj, det låter... omodernt. Vad rättfärdigar ett sådant bemötande egentligen? Alltså, de flesta som undervisar där har också stor arbetslivserfarenhet. De jobbar hela dagarna för att sedan föreläsa på kvällen som en bisyssla. De har alla tänkbara kontakter i näringslivet – och därmed hög status. Här i Lund är lärarna framförallt pedagogiska resurser. Vad är du mest nöjd över med ditt utbyte? Mitt boende! Många delar lägenhet med andra svenskar, men jag tjatade till mig ett studentboende vid campus där jag fick lära känna en massa människor. Det blev många nattliga diskussioner om kameraövervakning och annat hett! Det var guld värt. Lade du dig till med någon suspekt ovana under din tid i London? Haha, svår fråga! Hm. Det ska ju numera gärna vara mörk och bitter öl när jag är ute. Typ Guinnies. Jag har funnit att Hallands nation har en lång och billig öllista! Sedan är jag absurt förtjust i det brittiska språket och blir alldeles för exalterad om jag får syn på en ny brittisk film eller hör en britt i Lund. Är hemskt tjänstvillig om personen ifråga har gått vilse. Hur kändes det att komma hem? Jag kom hem med mer studiemotivation än vad jag hade innan jag åkte. Det var en riktig kick! Nu är jag redo att skriva exjobb nästa termin och sedan komma ut i arbetslivet. Jag känner mig färdig med londontiden. Kläder och smycken som jag köpte i London är väldigt starkt förenade med minnen därifrån – det känns konstigt att ha dem på sig här. Jag är liksom tillbaka i den jag var förut. Vad uppskattar du i Lund som inte fanns i London? Att kunna cykla överallt och slippa den där förfärliga tunnelbanan! Man kunde aldrig räkna med att vara i tid någonstans. Jag gillar Lund. Din utbytesort måste vara eftertraktad bland juriststudenter. Hur bar du dig åt? Det går inte att muta någon eller så. Här avgörs det helt enkelt på betygen, vilket tyvärr avskräcker många. Men man måste våga söka! Sök allt! Om man har likadana betyg vägs ens statement of purpose in. Så det ska man lägga lite extra möda på. Jag skrev bland annat hur jag tror att jag kommer kunna använda mig av den här kursen i framtiden. Apropå framtiden – vill du bo i Sverige eller utomlands? Jag trivdes i London men vill nog bo i Sverige ändå. Här har jag en viss trygghet som blir svår att bygga upp någon annanstans. Däremot skulle jag gärna åka tillbaka någon gång och se staden från ett annat perspektiv än som student. Slutligen: Vad har du för tips till den som är student respektive turist i London? Till studenter vill jag tipsa om Time Out – London Student Guide. Den kommer ut varje läsår och innehåller allt möjligt kul! Till exempel aktuella utställningar, restaurangrecensioner och var man kan gå på gratis jazzkonsert. Kolla även gratistidningar. Till turister: Aktuella tips finns också på www.timeout.com/london. Men strunta i Big Ben och London Eye och satsa på söndagsmarknader, Tate Modern och St Pauls Cathedral! Och missa inte att jaga ekorrar i Hyde Park. 27 Arbeta med konst? Text: Magnus Nygren Läser du juridik och är intresserad av konst och kultur? Känns det som att du pendlar mellan två helt skilda världar? Varför inte slå ihop dessa? Dissidenten tog kontakt med bokförlag, reklambyråer, skivbolag och myndigheter som har en konstrelaterad verksamhet för att sondera terrängen för dig som vill arbeta med konst som jurist. Så här svarade de. 28 1. Vilka möjligheter har man att arbeta som jurist hos er, finns en juridisk avdelning eller kan man som jurist arbeta på andra poster? 2. Föredrar ni att man har någon särskild inriktning på utbildningen om man vill söka jobb hos er? 3. Vilka andra kvalifikationer är bra? 4. Hur ser ni på tingsmeritering? 5. Hur ordnar man ett sommarjobb hos er? PATENT & REGISTRERINGSVERKET NORSTEDTS 1. PRV:s myndighetsutövande verksamhet är koncentrerad till två avdelningar, patentavdelningen (PA) i Stockholm och design- och varumärkesavdelningen (DVA) i Söderhamn. Var och en av dessa avdelningar håller sig med anställda jurister. På PA finns en särskild juristfunktion med för närvarande sex jurister i tjänst. De ansvarar för vissa specifika typer av ärenden, bl.a. pantsättnings- och andra registerärenden, ärenden om återställande av försutten tid enligt 72 § patentlagen och registervård. Härutöver fungerar de som juristkonsulter internt inom avdelningen. PA:s juristfunktion leds av en juristchef. På DVA finns ett tiotal jurister anställda. Av dessa är en, med titeln avdelningsjurist, knuten till avdelningens ledning och sysslar där med övergripande juridiska frågor inom DVA:s ansvarsområden (varumärken, design, periodisk skrift och personnamn). Juristerna på avdelningen sysslar med vad vi kan kalla kvalificerad handläggning. De hanterar exklusivt vissa ärendetyper och ger i övrigt stöd åt icke rättsbildad personal. En del av DVA:s jurister är engagerade i internationellt arbete. Det handlar då mest om förhandlingar i WIPO och i EU:s varumärkes- och mönstermyndighet (OHIM) i Alicante. Undertecknad Per Holmstrand tjänstgör sedan 1993 som chefsjurist i PRV. Jag ingår i verkets ledningsgrupp och har särskilt ansvar för bevakning av frågor med anknytning till förvaltningsrätt, IT-rätt och upphandlingsjuridik. Jag är utgivare av PRV:s författningssamling och har huvudansvar för remissarbete. Jag har ingen egen personal utan fungerar som internkonsult till verksledningen och avdelningarna. Jag har under åren deltagit i olika statliga utredningar och är engagerad i EPO:s rättsliga kommitté och i en beslutande kommitté knuten till WIPO:s patenträttsfördrag (PLT). Till mitt jobb hör också internutbildning i förvaltningsrätt. 2-3. Nej. Hos PRV ställer vi inga specifika krav på jobbsökande jurister, utöver relevant högskoleexamen. Vi ser det däremot som angeläget att immaterialrätten ges större plats i högre utbildning, särskilt på tekniska högskolor och handelshögskolor. 4. Tingsmeritering är som sagt inget formellt krav för anställning som jurist hos PRV. Men det är naturligtvis ingen nackdel att ha den erfarenheten i ryggsäcken och det är inte ovanligt att våra jurister får tjänstledigt för att sitta ting. Vad gäller min egen bakgrund kan jag berätta att jag är hovrättsassessor och har jobbat som rättssakkunnig i Finansdepartementet 5. Vi måste tyvärr vara ganska restriktiva med att erbjuda praktik och sommarjobb för närvarande. Under några perioder har vi tagit in jurister för avarbetning av större ärendebalanser i Söderhamn. Men några sådana behov finns inte just nu och jag kan inte ge några stora förhoppningar om sommarjobb. 1. På Norstedts Förlagsgrupp finns en förlagsjurist. I branschen är det bara de större förlagen, som t ex Bonnierförlagen, Natur & Kultur och Studentlitteratur ,som har egna jurister. Övriga förlag konsulterar Svenska Förläggareföreningens eller Föreningen Svenska Läromedelsproducenters jurist eller också vänder man sig till en advokatbyrå. En av Norstedts agenter är också jurist vilken är en fördel (men inte ett krav) eftersom agenterna dagligen förhandlar avtal i samband med försäljningen av svenska titlar till utlandet. Som förlagsjurist ansvarar jag för våra avtal med upphovsmän d v s författare, fotografer och illustratörer och våra avtalsrelationer med våra distributörer och återförsäljare. Till min hjälp har jag två administratörer som handlägger och arkiverar de avtal som ingås. 2. Det är en fördel om man har fördjupat sig i och är intresserad av upphovsrätt t ex genom sitt examensarbete. 3. Man måste ha en gedigen erfarenhet och vara bra på att arbeta självständigt och fatta egna beslut. Jobbet blir roligare om man är intresserad av litteratur. 4. Det är bra men inte nödvändigt. Jag har inte suttit ting själv. Efter studier i Lund börjad jag arbeta med upphovsrätt på BUS (Bildkonst Upphovsrätt i Sverige). BUS blev min upphovsrättsskola. 5. Vi brukar inte ha så många sommarjobbare på förlaget. Däremot har jag vid flera tillfällen arbetat med studenter som skriver sitt examensarbete i kombination med praktik på en arbetsplats som har relevans för ämnet. Spontanansökningar skickas till personalansvarig på Norstedts. WARNER MUSIC 1. Juridisk avdelning finns 2. Ja, att kandidaten kan påvisa ett intresse för just musik och upphovsrätt är viktigt. Att specialkurserna och uppsatsen handlat om dessa ämnen ökar chanserna 3. Intresse för musik / erfarenhet av musikbranschen sen tidigare. Utlandserfarenhet från engelsktalande land definivt meriterande då företaget är internationellt och många förhandlingar sker på engelska 4. Tingsmeritering är inte viktigt 5. Det finns ingen möjlighet - för lite att göra på sommaren. Men möjlighet till obetald praktik finns för rätt kandidat Studentikonst Text: Hedvig Areskoug Galleri Pictura När kurslitteraturen känns som en visuellt uttömd öken finns en oas närmre än du anar. Ett besök på Lunds centralt belägna Galleri Pictura, ett ideellt studentdrivet konstgalleri, gör vilken paragraftragglande dag som helst till ett närande visuellt tillskott. Tillfälliga utställningar och events varvas under året där mottot är att visa ny, ung samtidskonst. Mellan den 27 februari och 20 mars visas verk av Ana Bezelga med titeln The Story Framer. Nyfiken? Bege dig till Svartbrödersgatan 3 under öppettiderna: Tisdag - Onsdag 14-17 Torsdag 16-19 Fredag - Lördag 14-17 Fri entré För information om kommande utställningar och evenemang besök: http://www.galleripictura.se/ Lunds Konsthall Känns behovet av nya synintryck inte stillat är det bara till att runda hörnet där Lunds Konsthall ligger och väntar. Här kan du på byggnadens två plan insupa konstnärers olika uttrycksformer. Närmast i tid visas verk av portugisen João Penalva där installationer i form av film, fotografi och projicerad bild och text utgör grunden för utställningen. Ett separat bioprogram med filmer av João Penalva visas parallellt på Kino. Konsthallen hittar du på Mårtenstorget 3 och besökstiderna är: Tisdag, Onsdag, Fredag 12– 17 Torsdag 12–20 Lördag 10–17, Söndag 12–17 Fri entré http://www.lundskonsthall. Skissernas museum 7 mars – 30 maj Kultur & Nöje 29 Foto: Lunds Konsthall Skissernas museum är aktuell med spansk och mexikansk konst utifrån politiska perspektiv i det offentliga rummet. Museet introducerar Fernando Sánchez Castillos konstnärskap genom skisser, modeller, teckningar och video – konstnärens första soloutställning i Skandinavien. Alternativet Om man räknar bort alla nationer, så är café Ariman nog det populäraste utstället för studenter i Lund. Dessutom är det ett inoficiellt mötesforum för konstnärer och kulturintresserade. Cafét fungerar även som ett öppet galleri där såväl etablerade konstnärer som nybörjare ställer ut. Galleriet profilerar sig inte inom en specifik genre, utan utställningarna varierar väldigt mycket. Atmosfärer skiljer sig från traditionella gallerier; lokalen är ovårdad på ett bohemiskt sätt, och konst är inte det centrala, utan snarare ett attribut till caffe, rödvin och musik. Missa inte (nära och kära): Stora Körsamarbetet den 20 mars i Universitetsaulan, där Lunds nations- och kårkörer (inklusive JF:s Culpakör) samt Akademiska kapellet framför bl.a. Rutters Gloria, ett stycke på 17 minuter. Dessutom kommer varje kör att sjunga 2-3 egna låtar. Text: Ieva Kisieliute Skivrecension HIM Screamworks: Love in Theory and Practice §§§§ Glada nyheter från Finland HIM, hårdrockare från Finland, började sin karriär 1994, men blev en stor succé först 1999, när de släppte ut ”Razorblade Romance”. Bandet är känt för Ville Valos sammetsröst, texter som oftast handlar om kärlek och död, samt mörka melodier som lätt fastnar på hjärnan. ”Screamworks: Love in Theory and Practice” skiljer sig avsevärt från bandets tidigare verk på grund av tydliga inslag av synth och electro. Det dröjer ett tag innan man börjar lyssna på texter eftersom helhetsintrycket är överraskande: låtarna är glada och får en att vilja nynna och dansa! Albumet verkar rikta sig till en mer vuxen publik och representera en helt ny generation av klassisk rock. Det finns nog inte några jättestora hitlåtar, som t.ex. ”Pretending” från 2001, men det är ett album som verkligen är värt att lyssna på även för den som inte gillar hårdrock. Bästa spår: Katherine Wheel. Text: Ieva Kisieliute Det fullsatta evenemanget lockade såväl dräktklädda damer som unga kultiverade studenter: en tämligen heterogen publikskara som vittnar om förvånande brett intresse. Klezmer är benämningen på den ursprungligen judiska folkmusikgenre som låtit sig influeras av romsk och östeuropeisk folkmusik och sedan början på förra seklet också av jazz. Mazel inledde med violin, kontrabas, dragspel och klarinett i ett nummer som varsamt vaggade oss in i den stadiga klezmerrytmen. Kvartetten utökades senare med en vokalist som sjöng inlevelsefullt på jiddisch för att mellan låtarna berätta svärmiskt om texternas innebörd på en danskbrokig svenska. Men musiken gjorde sig nästan bäst utan ord, när de olika instrumentens starka och skilda uttryck fick tala för sig själva. Klezmer karakteriseras bland annat av växlande harmonik med tvära kast mellan olika modus – och Mazel lät sannerligen som en sorts melodisk (och orealistiskt vacker) partiledardebatt. Inte ens de allra äldsta och stelaste åhörarna kunde låta bli att hypnotiserat trumma takten i närmsta bästa föremål. Mot slutet fick vi ett uppskattat fiddler-on-theroof-medley. Styckena byggdes metodiskt upp av ömsom melankoli, ömsom glädje för att intensifieras och lösas upp i ett ivrigt klimax – där de nådde sitt abrupta slut. Ett koncept som lämnade mersmak! 30 Oy mama! Klezmerfestivalen på Kulturmejeriet den 31 januari avrundades läckert med det danska bandet Mazel. 30 Text och foto: Elisabeth Karlsbad Moderna museet Malmö Moderna museets filial i Malmö invigdes lördagen den 26 december och fick under öppningshelgen totalt 4712 besökare. Dissidenten undrade vad the fuzz was about och gjorde en utflykt till Rooseums gamla lokaler på Gasverksgatan. Att komma in kostar för studenter 40 kr (normalt 50 kr), ett varsitt headset där man kan lyssna på konstnärerna berätta om sina verk ingår i priset, vilket för oss som inte har stenkoll på vad det är som vi tittar på var nödvändigt för att få en större bild om vad verken ville säga. Själv var jag mest sugen på 60-talsutställningen “Spektakulära tider”, som visade sig bestå av Andy Warhol, en get och även svenska inslag i form av Marie-Louise Ekman och Lena Svedberg. Den senare med bildserien Konsumentkvinnan, som är en kritisk betraktelse av konsumentsamhället, ursprungligen publicerad i den politiska tidskriften Puss får jag reda på i pamfletten. De andra två utställningarna är belgiske målaren Luc Tuymans “Mot dagen” och svenska Astrid Svangrens “vad jag minns...” som kommer att visas till och med 25 april respektive 14 mars. Intrycket av Moderna var att det var överraskande, men ändå lagom stort. För vårt sällskap tog det drygt en timme att avverka de tre utställningarna vilket kan kännas lagom om man inte är på den nivån att man diskuterar paletter, färglager och valörmålare med sällskapet. De inspelade beskrivningarna av verken gjorde att man ändå fick ut något av allting och kunde få en bild av vad konstnären ville säga. För den som vill ha ännu mer kött på benen erbjuder museet guidade visningar varje lördag och söndag kl 15 som också ingår i entréavgiften. Text: Magnus Nygren Foto: Åke E:son Lindman 31 DISSIDENTRECENSIONEN Två skivor, två smaker och två vassa pennor. Marina och Manne recenserar varandras skivor, och de håller inte tillbaka. Rond 1! Raekwon: Only built for cuban linx 2 Foto: Adam Currier, [email protected] Manne Ett av hiphophistoriens mest framemotsedda album har landat. Från det att Raekwon levererade Built for cuban linx har det dröjt goda 14 år och uppföljaren har fördröjts gång på gång. Nu är det kanske inte så konstigt, både kvaliteten på och hyllningarna av album nr 1 skulle gett vem som helst prestationsångest nog för att kväva all som helst kreativitet under en livstid. Albumet i sig är tillräckligt troget originalet i stämning för att kunna kallas uppföljare samtidigt som mycket är annorlunda. Denna gången har inte RZA haft monopol på produktionen utan har fått ge plats för ett helt gäng andra producenter. Resultatet får man säga är över förväntan och albumet är överraskande sammanhållet. Raekwon har blivit äldre och vi också, men fortfarande kan man då och då andas samma luft som 1995, särskilt i spåren “New Wu” (RZA) och “House of Flying Daggers” (J DIlla). Även om uppföljaren kanske inte lever upp till originalets klassikerstatus är detta ett helgjutet hiphopalbum väl värt sin plats i din skivhylla eller hårddisk. Albumet släpptes på cd redan i september och när denna tidning publiceras har förhoppningsvis även jag fått mitt exemplar. På lila vinyl. :) Marina Utgångspunkt: rapp är inte musik. Det är en uppstötning av ord. Vill man ha något sagt, då får man skriva en bok. Det är så jag ser på rap. Detta visste Manne när han gav mig Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx PT II. 22 låtar, 70 minuter, skjut mig. Raekwon, jag googlar namnet och får inte helt oväntat följande information från wikipedia “Raekwon, född som Corey Woods 12 januari 1968 i Brooklyn, New York, är en amerikansk rappare och medlem i Wu-Tang Clan.” Jag dör en smula inombords. I motsats till vad du kanske tror i läsande stund är jag är inte helt ointresserad av fenomenet rapp. Som huvudregel vill jag vill dock inte kalla det för musik och inte erkänna det som en genre, men undantag från huvudregeln är vi blivande jurister sällan obekanta med. För ett eller två spår på Raekwons nya skiva blir den senare tillämplig och detta främst tack vare stråkackompanjemanget som inbringar hopp om viss musikalitet. Resten är daterat, uttjatat och kreativt handikappat. Slutsats: har din musikaliska intelligens inte utvecklats sen du gick i mellanstadiet och ritade Wu-Tang Clan emblem med ditt namn på i SO-häftet, så go ahead bitch, knock yourself out med nya skivan manne(n), yo. 32 “Resten är daterat, uttjatat och kreativt handikappat.” Owen Pallett: Heartland Foto: Marina Siljehav Marina Owen Pallett, geniet, underbarnet, musikautisten. Få riktigt bra artister som utövar alternativ musik får den uppmärksamhet de förtjänar. Owen är inget undantag. Med en begåvning som sträcker sig ända ut i auran av hans väsen, sjunger han som en ängel och bemästrar alla instrument du kan tänka dig. Han tar aldrig en ton fel, plockar aldrig en sträng för slappt. Det är inte för inget som bland annat Beirut, Arcade Fire och Grizzly Bear konsulterat Owen vid olika tillfällen. Jag ska inte låtsas som att Owen är helt lätt att förstå och kan uppskattas av gemene man. Att påstå något sådant vore att skända hans intelligens. Riktigt bra musik är oftast den du måste känna på ett tag, får återkomma till och kan lära sig av. Först när man gett Owen den tid han förtjänar kan man på riktigt förstå komplexiteten och det underbara han skapar. Nya skivan Heartland visar på Owens källa av outsinlig kreativitet. Han vågar förnya sig och tar i denna skiva en lite aggressivare attribut till skillnad från de tidigare relativt “gulliga” skivor han släppte under aliaset Final Fantasy. Det är inte pop, det är inte klassiskt, det är inte balkan, det är inte singer/songwriter. Det är något där emellan fast säreget och sagolikt vackert. Owen Pallett är musik personifierad. Alla som inte inser detta är döva och blinda Manne “Han spelar fiol, sjunger “aaaah baaahh baaah oooh ooooh!” med utdragna ledsna vokaler och what do you know, han har snedlugg också!” Suveränt, ännu en jätte, jätteledsen popkille som vill dela med sig av hur känslig och väldigt speciell han är har levererat årets prettoskiva. Han spelar fiol, sjunger “aaaah baaahh baaah oooh ooooh!” med utdragna ledsna vokaler och what do you know, han har snedlugg också! Inga klyschor så långt i alla fall... Att Owen Pallett har bakgrund i den klassiska musiken och i orkester-/filmmusik märks tydligt, här hittar man många fioler och stora arrangemang, ett uppfriskande inslag som Owen bidrar med till konceptet han har köpt. Gillar du vanligtvis gitarrspelande ensamma ledsna vita medelklasspojkar kring 30, som nått till toppen av behovstrappan och inte har andra bekymmer att sjunga om än “Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” och som Owens problem med den skällande hunden i “Keep the dog quiet” medan människor i världen omkring svälter och dör, så absolut! 33 INSÄNDARE HEJ DISSIDENTEN! Jag förstår inte riktigt det här med att kårobligatoriet avskaffas. Måste man fortfarande vara med i nationerna och AF men inte i JF? Tacksam om ni kunde svara på detta!! Anonym HEJ ANONYM, Obligatoriets avskaffande gäller både nation och kår ilket innebär att du inte kommer att behöva vara med i något om du inte vill. Man kommer inte behöva visa studentleg för att tenta. Du kommer dock behöva vara med i nation om du t.ex. vill gå ut eller äta på nationerna. AF-medlemskapet är ju kopplat till nation så de två medlemskapen sitter som alltid ihop. Det nya samarbetet Studentlund som du kan läsa om på sidan 10 i detta nummer innebär att om du vill vara med i nation/AF så kommer du som juriststudent behöva vara med även i JF och vill du vara med i JF så måste du vara med i nation/AF. ÄR DET INTE MENINGEN att Dissidenten ska granska Jf ? Åtminstone påstår ni det i föregående nummer. Jag och många med mig väntar på att löftet ska infrias. Visst är det trevligt med mingelbilder, men lite seriös journalistik hade inte skadat. Emellan allt prat om vad som händer på kåren kanske ni kan klämma in några kritiska ord också? Eller är det så att kåren lyckas ta tillvara alla medlemmarnas intressen? Vilka missar man? Finns det inga problem att ta upp till diskussion? Speciellt nu när obligatoriet ska avskaffas vill man ju gärna veta vad man satsar sina pengar på och andra diskussionsforum lyser med sin frånvaro. Den riktige dissidenten tidningen och det är vår förhoppning att vi också lyckas leverera seriös journalistik. Nytt för i år är insändarsidan, som inte minst syftar till att öppna upp ett diskussionsforum för JF:s medlemmar. VILL DU OCKSÅ SKRIVA EN INSÄNDARE? MAILA [email protected]! HEJ DEN RIKTIGE DISSIDENTEN, Det är mycket riktigt en av Dissidentens uppgifter att granska JF. Och du har rätt i att vi kan bättra oss på den fronten. Vi försöker skapa en bra mix av tankeväckande, roliga och viktiga artiklar i Visste du att på Juridicum finns en förening som fokuserar helhjärtat på immaterialrättsliga frågor som upphovsrätt, patent, musikrättigheter, nedladdningsdebatter och konferenser i samarbete med näringslivets aktörer? Om inte, så är du antagligen i gott sällskap! Immaterialrättsföreningen vid Juridiska Fakulteten är en ideell förening med säte i Lund som arbetar för att öka intresset för immaterialrätt samt sprida kvalificerad kunskap runt ämnet. Vi är en systerförening till Föreningen Immaterialrättsligt Forum med säte i Malmö som grundades hösten 1996 och är Sydsveriges största nätverk för personer som är intresserade av immaterial- och marknadsrätt. Efter en tid av stiltje sjuder nu åter förenigen vid Juridicum av aktivitet med ett praktikerseminarium från Setterwalls, debatt om patent och mediciner samt en stor konferens om immaterialrätt och entreprenörskap på agendan. Du kommer i kontakt med förenigen på [email protected] eller via hemsidan www.immaterialrätt.com. Behrang Kianzad Vice Ordförande Juridiska Fakultetens Immaterialrättsförening 34 Tycker du om att skriva, fota, illustrera eller redigera? Dissidenten söker nya förmågor till våren! Hör av dig till [email protected]
© Copyright 2024