1. No category

Hälsan i centrum
Årgång 53 • 2011 • Nr 2
Medlemsblad för
Distriktssköterskeföreningen.
Utkommer med 4 nummer per år
(mars, juni, september och december).
ISSN 0348-5455
Omslagsbild: iStockphoto
Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund
Redaktionskommitté
Lotta Lundberg
[email protected]
Leila Haapaniemi
[email protected]
Farideh Jam
[email protected]
Ylva Wendle Sundbom
[email protected]
Prenumerationer:
Lisbeth Andersson
[email protected]
Distriktssköterskeföreningen
Ordförande: Kristina Hesslund
Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg
Telefon: 0702-14 78 99
[email protected]
Vice Ordförande: Annika Wall
Stockholm
Telefon: 0739-01 51 79
[email protected]
Kassör: Lisbeth Andersson
Pilgatan 8, 521 30 Falköping
Telefon: 0515-77 62 72 arbete
0515-123 02 bostad
Fax:
0515-77 62 79
[email protected]
Postgiro: 53 13 84-6
Bankgiro: 616-8991
Medlemsavgift 240:–
(Studerande/pensionär 100:–)
Innehåll
2 I Fokus – Livsstil och levnadsvanor
5 DSFs styrelsemöte 18 – 19 mars 2011
7 DSFs kongress Östersund 5 – 6 maj
17 Fullmäktige 6 – 7 maj 2011
19 Styrelsestafetten – DSF Göteborg
20 Demenssköterska i Primärvården är en god investering
23 Mäns våld mot kvinnor
24 ”Plötsligt så händer det”!
25 Ordet är fritt
26 Uppsats om barns delaktighet i vården
29 Xerostomi – Ett omfattande problem
30 Hemblodtrycksmätning
32 En distriktssköterska i Ghana
35 Info från DSFs lokalföreningar
36 Styrelse och redaktionskommitté DSF
Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur
Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla
detta till föreningens kassör i Ditt län.
Se adressförteckning på hemsidan,
www.distriktsskoterska.se
Annonser:
Mediahuset i Göteborg AB
Helen Semmelhofer
415 02 Göteborg
Telefon: 031-707 19 30
www.mediahuset.se
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
Layout: Peo Göthesson
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
Tryckt hos Å
kessons Tryckeriaktiebolag,
Emmaboda. Tel. 0471-482 50.
KT
SNUM ER 341
M
3
09
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
LIC
EN
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
www.distriktsskoterska.se
I Fokus
Om vi inte kan tydliggöra vår yrkesroll,
hur ska vi då kunna visa att vi behövs?
Nu är våren här! Fruktträden i Göteborg blommar för
fullt och sommarsemestern närmar sig med stormsteg. Jag tycker det är en underbar tid när björkarna
slår ut, trots att jag är pollenallergiker. I år har jag fått
förmånen att uppleva vårens ankomst vid tre olika
tillfällen. Först i Paris sista veckan i mars, sedan i Göteborg under april och till sist i Östersund i maj.
D
istriktssköterskeföreningen har precis genomfört
både kongress och årsmöte i Östersund. Ett stort
TACK till alla er som hjälptes åt att genomföra
dessa dagar! Jag måste erkänna att jag hade mina tvivel hur
det skulle gå innan kongressen. För mig började dagarna
med försenat flyg, borttappad väska och sedan stylingspray
i hela packningen. Men med hjälp av snälla, kompetenta
och hjälpsamma distriktssköterskor blev dagarna både roliga
och lärorika.
Jag har nu haft förtroendet att vara föreningens ordförande i ett år. Det har varit ett händelserikt och intensivt
år. Många beslut har tagits, en del av dem har inte varit
så roliga. Jag tänker speciellt på Västmanlands lokala förening som avslutades formellt under årets fullmäktige. Ett
av verksamhetsmålen för distriktssköterskeföreningen är att
öka medlemsantalet och att dåbli tvungen att ta det slutliga
beslutet att lägga ner en lokal förening var inte roligt. Men
en förening måste ha en styrelse och eftersom det inte gick
att lösa fanns inget annat alternativ.
Om jag tänker tillbaka på kongressen igen så gav den
många exempel på distriktssköterskans breda och djupa
kompetens. Den visade t.ex. att det gör skillnad om det är
en specialistutbildad distriktssköterska eller en grundutbildad sjuksköterska som ger råd i telefon. När det gäller frågor
om kvalitetssäkring och patientsäkerhet är kompetens en
självklar nödvändighet. Men det finns många yrkesgrupper som försöker ta över våra arbetsuppgifter. Ibland kanske
vi ska sträva efter att samarbeta med dem istället för att
slåss om samma arbetsuppgifter. Som yrkeskår behöver vi
distriktssköterskor också hålla ihop och bli starkare. Tänk
om vi alla under verksamhetsåret som kommer kunde lyckas
att värva en ny medlem till föreningen,då skulle vi fördubbla
medlemsantalet till nästa fullmäktige. En medlem är inte så
mycket – men resultatet skulle kunna göra en markant skillnad. Våra nyutbildade unga kollegor väljer inte alltid att bli
medlemmar men föreningen skulle behöva fler yngre medlemmar för att fortsätta tillväxten.
Jag hoppas ni allafår en skön sommar och en välbehövlig
semester!
Den nya Sverigestyrelsen ska nu påbörja sitt arbete och vi
återkommer ständigt till samma fråga: att tydliggöra vår
yrkesroll. När jag skriver detta har jag precis varit och röstat
i omvalet för fullmäktige i Västra Götaland. En av huvudfrågorna i valet har varit sjukvården och alla partier lovar en
bättre primärvård. En bra primärvård kräver bra kompetens!
Bra kompetens innebär specialistutbildade sjuksköterskor – i
all primärvård, oavsett huvudman. Om vi inte kan tydliggöra
vår yrkesroll, hur ska vi då kunna visa att vi behövs? Hur ska
vi kunna få politikerna att förstå att det behövs fler distriktssköterskor om de inte vet varde kan använda vår kompetens? Vår kompetens måste synliggöras så att den efterfrågas!
2
H älsan i C entrum 2 • 11 Kristina Hesslund
Ordförande för DSF i Sverige
[email protected]
NOTISER
Tack för mig
S
en våren -06 har jag haft äran att åka med på det tåg
som är Sverigestyrelsens arbete. Utifrån det mångfasetterade yrke vi har så har detta, självklart, inneburit en blandad rikedom av upplevelser. Som exempel kan
nämnas all den tid vi lägger och har lagt ner på att förtydliga
vårt uppdrag. Det är inte helt enkelt att förklara distriktssköterskans uppdrag det vet både du och jag. Detta ställer i
dag ökade krav på oss i vård/hälsovalets Sverige inte minst
gällande kompetens. Vi har en stor rikedom på innehåll i
yrket, det nog precis just detta som attraherar så många utav
oss i vårt yrkesval. Ett annat spännande område är att ta del
av remisser och även agera egen remissinstans – värna om
detta! Vi med vår kunskap efterfrågas!
Om nu du liksom jag är en person som gillar utmaningar
och utveckling. Ta del av styrelsens arbete i närmaste lokala
förening. Det är en enorm upplevelse och det ger så mycket
inte bara till yrket utan även för personlig utveckling. Lite
sorgsen i hjärtat så ämnar jag tacka för mig för denna gång
och lämnar i och med detta det uppdrag jag haft som vice
ordförande och klubbmästare. Men jag vill gärna förmedla
till er hur otroligt stimulerande arbetet i styrelsen är. Blir du
tillfrågad så tacka – JA!
Åter har vi nu avslutat en Kongress med allt vad det innebär. Vi fick möta allt från Peter Örn till Ewert Ljusberg och
många, många andra.
Maria Öst-Backa
Edsbyn/Hälsingland
Distriktssköterskor
Var med och utforma ny "Uppslagsbok"
på Sverigeföreningens hemsida!
www.distriktsskoterska.se
PUNKHANDBOKEN kommer att plockas bort
från hemsidan, i stället kommer så småningom
”Distriktssköterskans A-Ö”.
Jag söker material för en heltäckande och
informationsrik "Uppslagsbok".
Vad är det Du som distriktssköterska/medlem
villa finna där?
Skicka material/förslag till
[email protected]
Kalendarium
2011
Augusti
29 Manusstopp HiC nr 3
September
9-11 Styrelsemöte DSF
22-23 NoSB kongress
Oktober
21-22 Ordförandedagar i Uppsala
24 Manusstopp HiC nr 4
November
18-19 Styrelsemöte DSF
Birgitta Forsén
Webmaster
Sverigeföreningen
Följ nya händelser på hemsidan
www.distriktsskoterska.se
H älsan i C entrum 2 • 11 3
Annons
REDAKTIONEN
DSFs styrelsemöte 18 –19 mars 2011
Styrelsemötet hölls i SSFs lokal på Baldersgatan i Stock-
holm. Deltagarna var: Lisbeth Andersson, Eva Gunnarsson,
Maria Öst-Backa, Birgitta Forsén, Leena Granström, Katarina Persson, Annika Wall samt ordförande Kristina Hesslund. Från redaktionskommittén deltog Leila Haapaniemi.
Morgonen startades med god frukost som var behövlig
eftersom de flesta hade gått upp i ottan för att hinna med
flyg, tåg eller buss. Många frågor skulle diskuteras under
dagen. Men dagen började mindre bra för Birgittas del. När
vi skulle starta mötet upptäckte hon att hennes plånbok inte
var i handväskan där den skulle vara. Efter att ha genomsökt alla möjliga ställen kunde hon konstatera att plånboken förmodligen blivit stulen efter att hon hade handlat i
en pressbyrå på morgonen vid Centralen. Birgitta fick ringa
till både polisen och banken för att spärra alla korten. Men
sedan kunde hon delta i mötet.
Genomgång av förberedelser inför årets kongress
Styrelsemötet skulle i huvudsak handla om genomgång
av förberedelserna inför kongressen. Styrelsen var mycket
bekymrad över det låga antalet anmälda. Hittills hade bara
ca 80 distriktssköterskor anmält sig till kongressen. Orsaken diskuterades, kanske kunde det vara valet av kongressort,
programmet eller att kollegorna har svårare att få ledigt för
sina arbetsgivare, orsakerna är säkert flera.
För att locka flera kollegor att anmäla sig beslöt man att
behålla det lägre anmälningspriset fram till sista anmälningsdagen. Dessutom skulle man fortsätta maila till alla
lokala ordföranden för att fortsätta informera medlemmarna
om kongressen. Via Vårdfokus skulle man göra utskick och
annonsera om kongressprogrammet.
Under dagen diskuterades bl.a. ekonomin runt kongressen, ansvariga för föreläsare, utställare, postrar, sjukvård,
utrymningsplan, kongressryggsäckar osv. Moderator för alla
stora föreläsningar skulle vara Kristina Hesslund. Som värd
och värdinnor för kongressen får Jämtlandsstyrelsen delta
under hela kongressen med middag utan kostnad.
Vi gjorde avbrott för lunch som vi åt i en närbelägen restaurang men för några av oss blev lunchen inte så lyckad.
Köttet var så segt att inte ens den vassaste kniven klarade
av att skära i det. Istället fick man beställa något annat och
det blev antingen fisk eller sallad, som sedan smakade riktigt gott.
Årets distriktssköterska, stipendiefonder
Under eftermiddagen diskuterades bl.a. val av årets distriktssköterska, men inget beslut togs, frågan utreds vidare.
DSFs Stipendiefond för internationella studier eller
internationellt utbyte delar ut 10 000 kr/år. Beslutet togs
att två sökanden i år får 5 000 kr vardera.
DSFs stipendiefond för forskning eller utvecklingsprojekt/-arbete: ingen ansökan hade inkommit som uppfyller kriterierna.
Fullmäktige 2011
Fullmäktige kommer att startas direkt efter kongressen på
fredag. Stadsvandring är preliminärbokad från kl 18.00. Årsmötet startar direkt på lördag morgon.
SSF, Vårdförbundet
Annika berättade om sektionsmötet den 16 mars där Margareta Ehnfors och Eva Thörnvall hade pratat om termer och
begrepp samt NANDA. Annika kommer att delge materialet från mötet när hon får det.
Kristina hade varit på möte på Vårdförbundet där man
hade diskuterat Hemsjukvården.
På gång
Birgitta arbetar vidare med hemsidan för att bygga upp
Distriktssköterskans A till Ö. Leena ska försöka göra vår
Facebook-sida mera levande.
Planering inför NoSB kongressen i Holmenkollen i Oslo
den 22 – 23 september går vidare. NoSBs samarbetsmöte äger
i år rum den 21 september. Nästa AMNIS-möte hålls i Uppsala den 20 maj. Både Eva Gunnarsson och Maria Ömark
deltar.
Styrelsearbetet inför kongressen i maj fortsätter med planerade telefonmöten ända in i det sista. Styrelsen har haft
mycket arbete inför kongressen och en del arbete kvarstår.
Det är beundransvärt att se hur flitigt styrelsemedlemmarna jobbar för DSF och på frivillig basis.
Vi ses i Östersund.
Leila Haapaniemi
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 2 • 11 5
Annons
KONGRESS 2011
Välkommen till Jämtland
Välkommen till republiken
Välkommen till oss!
V
ad passar bättre än att ha en
kongress om framtidens folkhälsoarbete i en stad där rådhuset pryds av inskriptionen ”Stadens välallas mål”! I Östersund är luften frisk
och klar och utsikten över Storsjön och
fjällvärlden är bedårande. Jämtlands län
bildades 1810 och Östersund blev då
residensstad. Idag bor ca 127 000 människor i Jämtland, varav 59 000 i Östersund. I distriktssköterskeföreningens
stolta lokalförening finns ca 130 medlemmar.
I turistbyråns information läser vi
om evenemangens stad, utmaningarnas stad, barnasinnets stad, kulturens
stad, djurens stad, friluftslivets stad,
handlingens stad. Att de som bor i
staden trivs här står utom all tvekan.
Staden har ett gott serviceutbud och
fjällvärlden inom räckhåll. Allt finns,
utan att vara för mycket, som en Östersundsbo uttrycker det. En dryg timme
bort ligger Åre, den främsta skidorten i
Skandinavien, med bra skidåkning och
ett pulserande nöjesliv.
Jämtland har en unik historia och
värnar om denna. Man har en egen
flagga i grönt, blått och vitt som symboliserar de stolta fjällen, de vidsträckta
markerna och den klara luften. Man
har utropat Jämtland till att vara republik med egen flagga, jämtskan som
språk och Evert Ljusberg som president! Storsjön är Sveriges femte sjö och
hyser, enligt sägen, en udda invånare. I
fyrahundra år har det berättats historier
om storsjöodjuret. Runt sjön finns åtta
observationsplatser där man kan spana
efter och, om man har tur, få en skymt
av denna skräckinjagande varelse. Kort
sagt: Östersund är en spännande stad!
Redaktionskommittén
Jämtlandssången
Så tåga vi tillsammans bort
Mellan Jämtlands gröna ängar bort
Mellan nyland, som prunka fulla av
Bröllopsblomstersprakt
Så skåda vi med gamman hän
Emot berg i blåa fjärran hän
Över sjöar, strömmar, skogar
Jämt kring bygder på vakt
Fagert är landet som blev
vår lott och arvedel
Så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel
Så tändom ånyo det hopp
som våra fäder närt
För slit och mödor och fröjd och sol
ett mått oss beskärt
H älsan i C entrum 2 • 11 7
KONGRESS 2011
Kongress Östersund 5 – 6 maj
Torsdag 5 maj
Då var det änligen dags, kongressen inleddes efter många
månaders planering och cirka 130 distriktssköterskor slöt
upp i aulan på mittuniversitetes campus. Klockan 10.00
invigde ordförande Kristina Hesslund med praktisk information om dagarna samt introducerade årets invigningstalare.
Invigningstalare var landshövding för Jämtlands län Britt
Bohlin. Hon välkomnade varmt alla distriktssköterskorna till
Jämtland och berättade kort om landskapets betydelse för
bl.a. näringslivet via turism. Cirka 10 miljoner besöker Östersund årligen, som utgör cirka 12 % av Sveriges yta med
127 000 invånare. Landshövdingen anser att det är klokt att
ha en förening som kan tydliggöra och utveckla distriktssköterskerollen och man vill gärna se distriktssköterskan som
förbild i folkhälsoarbetet.
Anita Linell från Folkhälsoinstitutet beskrev och presenterade därefter den Folkhälsopolitiska rapporten 2010
(www.fhi.se). Syftet med rapporten var att skapa samhälliga förutsättningar för en god hälsa på lika vilkor för hela
befolkningen och att framtidens folkhälsa är allas ansvar.
Det visade sig att bl.a. varannan man och var tredje kvinna
lider av övervikt, arbetslösheten är hög hos ungdomar, av
gymnasielever är det bara 76 % som klarar godkända betyg.
Ojämlikheten i hälsa diskuterades, 35 % av kvinnor med låginkomst överlever bröstcancer fast bland kvinnor med hög
inkomst överlever 68 %.
Efter lite pausgympa under ledning av ordförande Kristina
Hesslund fortsatte förmiddagen med en föreläsning av Lena
Runius från Irena AB angående samtalsprocessen vid telefonrådgivning. Hon berättade att hon hade jobbat 20 år med
telefonrådgivning och tagit emot ca 200 000 samtal. Inera
AB är ett företag som ägs av olika landsting. Grunden i rådgivningssamtalet är patientcentrerad kommunikation och
8
H älsan i C entrum 2 • 11 ett metodiskt arbetssätt. Orsak till dåligt samtal kan vara
både personalens och patientens okunskap, rädsla eller förnekande. Vilken värdegrund vi har avgör också hur samtalet blir. Det goda samtalet, det goda mötet ”när det sjunger
i hjärtat” som Lena uttryckte det.
Det är viktigt att veta vad man som distriktssköterska vill
nå med samtalet. Samtalsprocessen har fem faser: öppna,
lyssna, analysera, motivera och avsluta. När patienten ringer,
bör man visa intresse, etablera kontakt och använd öppna
frågor som ”kan du berätta?” samt tänka på sin röst och sitt
tonfall. Lyssna aktivt och förutsättningslöst, lyssna färdigt
och fråga inte för tidigt. Ringa in huvudsymtomet, och det
är viktigt att sammanfatta. Använd i analysfasen både öppna
och slutna frågor, skapa en gemensam bild. Motivera och
presentera bedömningen som du gjort och utforska patientens egen kunskap. Avsluta med att berätta vad som kan förväntas ske närmaste tiden.
På www.inera.se kan alla intresserade delta i en e-baserad utbildning kring samtalsprocessen, både på grundnivå
samt en fortsättningskurs.
Efter lunch och möjligheter till utställarbesök, samt en
spännande tipspromenad fick deltagarna dela upp sig för
två parallella seminarier. I ett av universitetets klassrum höll
distriktssköterska Inger Rising en workshop kring nationella
riktlinjer där deltagarna fick möjlighet att i grupp diskutera
riktlinjerna som ett redskap för distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Diskussionerna blev intensiva och intressanta när distriktssköterskorna försökte besvara frågor kring
hur man använder nationella riktlinjer, hur kan detta arbete
utvärderas och hur kan de implementeras i arbetet? Med
stora pappersark och pennor formulerade grupperna svar på
frågor och med hjälp av Ingers entusiasm skapades ett bra
och kreativt klimat som bidrog till många tankar, reflektioner
kring de nationella riktlinjernas betydelse för distriktsskö-
KONGRESS 2011
Lena Runius. Foto: Kent Brenje
Maria Öst-Backa, avgående vice ordförande. Foto: Ken Brenje.
terskans profession, inte minst hur distriktssköterskan kan
förbereda sig inför de kommande nationella riktlinjerna för
sjukdomsförebyggande åtgärder.
tet med folkhälsa står inför en stor utmaning inför framtiden! Våra äldre behöver social gemenskap och stöd för att
känna meningsfullhet. Det är lönsamt, och mycket angeläget, att investera i hälsa, att arbeta förebyggande. Detta leder
till ökad livskvalitet för individen samt samhällsekonomiska
vinster! Distriktssköterskan har här en oerhört viktig roll.
Ronny Weyland, chef för folkhälsocentrum, höll i det andra
seminariet om att främja hälsa samt förebygga ohälsa. Folkhälsocentrum är en samordning av landstinget i Jämtlands
läns folkhälsoinsatser. Centrumet jobbar för att synliggöra de
hälsofrämjande framgångsfaktorerna och öka möjligheterna
för individen att uppnå ett hållbart liv. Man vill ge ökad kunskap och medvetenhet om goda matvanor, fysisk aktivitet,
förebyggande hälsovård och dess betydelse för hälsan. Man
vill uppmärksamma sociala skillnader och nå de grupper
som har störst behov. När det gäller folkhälsa ser man stora
variationer beroende av utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar, geografi, kön, härkomst. En särskilt utsatt grupp
är de intellektuellt funktionsnedsatta. På folkhälsocentrum
arbetar man utifrån folkhälsans 11 målområden.
Det är många patienter i Jämtlands län, och runt om i vårt
land, som inte får råd om livsstilsförändring trots upprepade
läkarbesök. Vi måste bli bättre på att, inte bara tala om, utan
även arbeta förebyggande. Det är av stor vikt att barn och
unga erbjuds möjlighet till en trygg, utvecklande och hälsofrämjande uppväxt. Att äldre ges möjlighet till ett värdigt
åldrande. I Sverige idag är ungefär en femtedel över 65 år.
Om 14 år beräknas en tredjedel vara äldre än 65 år. Arbe-
Tips på webaddresser:
Folkhälsocentrum: www.jll.se/folkhalsa
Statens folkhälsoinstitut: www.fhi.se/
FAKTA
Folkhälsocentrums 11 målområden
1. Delaktighet och inflytande i samhället
2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
3. Barns och ungas uppväxtvillkor
4. Hälsa i arbetslivet
5. Miljöer och produkter
6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
7. Skydd mot smittspridning
8. Sexualitet och reproduktiv hälsa
9. Fysisk aktivitet
10. Matvanor och livsmedel
11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel
H älsan i C entrum 2 • 11 9
KONGRESS 2011
Eftermiddagen fortsatte sedan med en kaffepaus och visio-
ner för det framtida folkhälsoarbetet. Temat inleddes med
en spännande föreläsning av Peter Örn, tidigare politiker
och chef för Svenska Röda korset men idag egen företagare
och verksam i projektet Water Aid. Peter tog med publiken på en resa till början av 1900-talet och hans mormor
Edith som blev nästan 100 år och vars liv varade då nästan
ett helt sekel. Mormor Edith var en klok kvinna som fick
vara med om fattig-Sverige och hur välfärdsreformerna startar och hur folkhälsan förbättrats i landet. Sina sista dagar
kunde hon tillbringa i sin hemmiljö med hjälp och stöd av
sin distriktssköterska.
Peter kallar folkhälsopolitiken i Sverige som fascinerande,
att vi har mål för att alla skall få god vård på lika villkor och
att man har prioriterat grupper såsom barn, unga och äldre.
Hur kommer det sig då att vi trots detta har fattigdom, diskriminering och ojämlikhet kvar? Vad hände med den solidaritet som fanns förr? Peter anser att solidariteten är vägledande för folkhälsoarbetet och genom jämställdhet kan
man bryta det sociala arv som barnen och ungdomar föds
in i. Folkhälsan handlar om att människor skall kunna leva
så länge som möjligt med så god hälsa som möjligt och att
distriktssköterskan har en nyckelroll i detta. Genom samverkan och genom att distriktssköterskan har bäst förutsättningar för att stödja den enskilda människan. Eller som
Peter uttryckte det: ” sjuksköterskor hittar i väglöst land…”
Föreläsningen avslutades med en gemensam diskussion
kring bland annat solidaritet. Hur kan vi distriktssköterskor
skapa solidaritet kring vårt arbete och våra patienter i Sveriges konkurrensutsatta hälso- och sjukvård? Anita Linell
från Folkhälsoinstitutet menade att genom samverkan kan
man genomföra mycket. Genom att samverka mellan olika
aktörer har man exempelvis redan varit mycket framgångsrik när det gäller förebyggande arbete kring alkohol och
tobak. Distriktssköterskeföreningen är ett bra sätt att skapa
forum för samverkan, genom en yrkesförening kan vi skapa
solidaritet med varandra oavsett verksamhetsområde och
huvudman. Tillsammans kan vi distriktssköterskor arbeta
för patientens bästa.
Festmiddag i Ljushallen
Efter torsdagens många föreläsningar väntade en festmåltid
i Ljushallen. Alla utsocknes deltagare fick ett visum utfärdat
av Evert Ljusberg, Jämtlands president, som också stod för
underhållningen. Kvällen inleddes med en Jämtländsk välkomstdrink med tunnbrödchips i trätråg. Menyn bestod av
en Jämtländsk buffé bestående av fjällrödingfilé, norrländsk
renskavswook med heta lingon, ungsbakad potatiskaka,
ostpaj, tunnbröd, messmör, ostar från Jämtländskt gårdsmejeri, m.m. Till efterrätt blev det vaniljglass med hjortronsylt. Mycket uppskattat!
10
H älsan i C entrum 2 • 11 Ewert Ljusberg. Foto: Kent Brenje
KONGRESS 2011
Fredag 6 maj
Efter en härlig torsdag fortsatte kongressen under fredagen
med föreläsningar om patientsäkerhet och kvalitetsregister.
Inger Rising började med en föreläsning om patientsäkerhet.
Hon gjorde en kort tillbakablick och refererade till boken
”I folkhälsans tjänst” av Agneta Emanuelsson och Rigmor
Wendt. Många problem i primärvården är desamma som för
ca 50 år sedan t.ex. vårdskador som trycksår eller läkeme-
delsfel. En förutsättning för patientsäkerhet är personalens
kunnande och kompetens samt värderingar och att patienten
sätts i centrum. Områden i patientsäkerhet är hygien som
bostadshygien/basala hygienrutiner, klädregler samt förebyggande av liggsår/trycksår och läkemedelsgenomgångar.
Frågan varför behövdes det en ny lag ställdes? Det gamla
regelverket stödde inte patientsäkerheten. Den nya lagen om
patientsäkerhet SFS 2010:259 innebär stora förändringar för
alla i hälso-och sjukvården, inte minst för vårdgivaren. Syftet
med den nya lagen är att vården ska bli säkrare. Säkrare vård
ska leda till färre vårdskador och därmed ökad patientsäkerhet. En viktig nyhet i lagen är att patientens ställning ska
stärkas. Vårdgivaren ska i fortsättningen ge patienterna och
deras närstående möjlighet att delta i arbetet med patientsäkerhet. Man vill nu stärka systemperspektivet och arbeta
förebyggande. Patienterfarenheter ska tas tillvara, vårdpersonal ska rapportera, vårdgivare ska utreda och åtgärda. Alla
händelser/avvikelser, små som stora bör rapporteras. Patienter kan nu lämna klagomål till socialstyrelsen. Patientnämndernas betydelse har stärks. Det finns en nationell nollvision
avseende vårdskador. Vården ska präglas av en patientsäkerhetskultur. Patientens delaktighet och medverkan ska uppmuntras.
Annons
H älsan i C entrum 2 • 11 11
KONGRESS 2011
Annika Wall och Eva Gunnarsson vid fikabordet. Foto: Kent Brenje.
För att kunna följa upp patientsäkerhetsarbetet kräver
lagen en årlig patientsäkerhetsberättelse. Den ska inte bara
redogöra för hur en vårdgivare arbetat med patientsäkerhet
utan även vad som gjorts och vilka resultat som uppnåtts.
Det ställer stora krav på vårdgivarna att öka medvetenheten om risker, göra mätningar för att upptäcka riskerna och
sedan leda vården mot en ökad patientsäkerhet. Men med
den nya lagen räcker det inte med att mäta; man måste agera
på mätningarnas resultat.
Patientsäkerhet är vårt gemensamma ansvar.
Därefter föreläste Hanna Lundstedt från Sveriges kommu-
ner och landsting (SKL) om kvalitetsregister. Totalt finns
det 89 kvalitetsregister, varav 7 finns i primärvården: Rikssår, KOL-astma, Senior alert, Palliativ register, Diabetes,
Demens och Hjärtsvikt.
Under förmiddagen hölls återigen parallella seminarium
där det ena innefattade en presentation av de olika kvalitetsregister som är aktuella för primärvård, vi nämner några.
Magnus Rahm och Kicki Malmsten berättade om Senior
Alert. Det är ett kvalitetsregister med förbättringsverktyg för att uppnå prevention, man följer patienten genom
hela vårdkedjan. Syftet är att få in omvårdnadsfakta och
utveckla nya förebyggande arbetssätt inom områdena fall,
trycksår och undernäring. Alla riskbedöms via evidensbaserade instrument. Senior Alert har en egen webbplats: www.
senior-alert.se
12
H älsan i C entrum 2 • 11 Eva Nilsson Pågenholm berättade om Svenska palliativregistret, som startades 2005 och syftar till att förbättra vården
i livets slutskede oavsett vårdgivare. Det sker bl.a. genom att
identifiera bristerna i den nuvarande vården, t.ex. bristande
läkarkontinuitet och smärtlindring. www.palliativ.se
Ann-Katrin Edlund berättade om Svenska Demensregistret, SveDem. Syftet med registret är att förbättra kvaliteten av demensvården i Sverige genom att samla in data för
att kunna följa upp förändringar i patientpopulationer, diagnoser och behandling vid demenssjukdomar. Registret startades 2007. Målet är en likvärdig, optimerad behandling. I
Sverige beräknas det nu finnas cirka 148 000 individer med
olika grad av demenssjukdomar, varav 2/3 med Alzheimers
sjukdom. www.svedem.se
Nationell kvalitetskonferens ska hållas i Stockholm den
4 – 5 oktober 2011.
Samtidigt hölls även seminarium kring barns och ungas
hälsa, detta presentares närmare i en egen artikel. Efter lunch
avslutades kongressen med Cecilia Åkesdotter som fick
kongressdeltagarna att utöva mindfullness. Att befinna sig
i medveten närvaro och vara accepterande var eftermiddagens budskap. Med denna erfarenhet av övningar och samtal
kunde sedan kongressdeltagarna njuta av en vacker fredag
eftermiddag, medan fullmäktige startade upp för att sedan
fortsätta på fredagen.
Redaktionskommittén
KONGRESS 2011
Två posters presenterades under dagen
”Hälsoförbättrande insatser för patienter med metabolt syndrom inom psykiatrin”. En av författarna, Anna-Karin
Schöld, presenterade postern under
kongressen. Studien handlar om en
metod där patienter med psykossjukdom deltog i fyra grupper om 7 – 8 deltagare per grupp. Grupperna träffas 2
timmar under 20 tillfällen och arbetade utifrån ett program. Grupperna
leddes av hälsokoordinatörer som
hade fått utbildning i motiverande
samtal. Man använde sig av hälsokurva
i tobaksprevention och studiematerialet som användes hade fokus på kost
och motion. Utvärdering och mätmetoder kommer att redovisas i början av
år 2012.
Andra postern ”Hemrehabilitering ur
multiprofessionellt team” presenterades av Kerstin Björkman och Yvonne
Wongler som är lektor på Mittuniversittet i Österund. Detta var en kvali-
tetsbaserad studie som byggde på intervjuer med fem multiprofessionella
team. Resultatet visade att samverkan
mellan olika kompetenser, exempelvis
sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterpeut, biståndsbedömare, hemtjänstpersonal ökade deras kännedom om varandra vilket kunde möta bättre det äldres
olika rehabileteringsbehov.
Farideh Jam
Redaktionskommittén
Annons
H älsan i C entrum 2 • 11 13
Annons
KONGRESS 2011
Pappor och förberedelse
– om jämställt föräldrastöd
M
ats Berggrens föreläsning om jämställt föräldrastöd var ett uppskattat inslag på kongressen. Mats
Berggren initierade och startade projektet ”Pappa
på riktigt” år 2003, och har arbetat med föräldrastöd och
pappagrupper för män sedan 1997. Numera är han verksamhetsansvarig på Södertörns Lärcentra och jobbar där med
föräldraskaps- och jämställdhetsfrågor. Mats är själv fyrabarnspappa. Hans intresse för att arbeta med pappagrupper väcktes under de år då familjen, i egenskap av jourfamilj, mötte många barn som for illa. Dessa barn hade alla ett
gemensamt och det var frånvarande pappor. Mats började
fundera över föräldraskapet och hur viktigt det är för barns
psykiska utveckling och sociala förmåga att ha två engagerade föräldrar. Föräldraskap kommer inte av sig självt, man
måste bestämma sig, göra ett val. Pappor gör skillnad. Familjer gynnas av jämställdhet, av god kommunikation och en
jämlik arbetsfördelning. Detta ger tryggare barn. Ett samhälle som inte jobbar med jämställdhet begränsar människor.
Mats Berggren har varit ledare för en stor mängd pappagrupper. Han har utvecklat en pappagruppsledarutbildning
och arbetat med jämställdhetsfrågor i Ryssland, Vitryssland,
Norge och Åland samt Etiopien. I Sankt Petersburg invigdes
en Pappaskola år 2008 och i Etiopien under 2011. Detta har
varit möjligt tack vare ett SIDAprojekt där Mats har ansvarat för pappautbildning.
Mats Berggren menar att det finns ett stort behov av anpas-
sade grupper för pappor. Syftet med pappagrupperna är att
med barnet i fokus erbjuda män förberedelse för förlossning
samt ge stöd för ett aktivt föräldraskap och en jämställd relation till sin partner. Målet är att få två engagerade föräldrar,
att ge inspiration och alternativ till ett aktivt föräldraskap.
Det handlar inte om att konkurrera utan att komplettera.
Det är viktigt att se över hur vi, i en relation, fördelar tårtbitarna i livet, att vi pratar med varandra om förväntningar
inför framtiden. Barnet behöver egen tid med både mamma
och pappa, behöver goda förebilder. Att hjälpas åt, att avlasta
varandra, ger båda föräldrarna möjlighet att tillfredställa sina
behov, att utvecklas såväl som förälder som i yrkeslivet.
Man har sett att barn till pappor som går i pappagrupp
ammas längre. Pappans roll när det gäller amning är att
stödja mamman. Han kan inte ersätta amningen men bli
”bäst” på något annat såsom byta blöja, bära runt det mätta
barnet för tröst, stöd. Ett litet nyfött barn ser nya saker varje
timme och det är viktigt, även för pappa, att vara hos barnen då.
Pappans motivation påverkas av hans inställning och för-
väntning på föräldraskapet. Man har sett att den empatiska
förmågan och sociala kompetensen utvecklas i närhet med
det lilla barnet. Detta ger en hälsoeffekt för hela familjen,
leder till ökad jämställdhet, mindre våld, mindre skilsmässor. Män glöms ibland bort i kontakt med mödravård och
barnhälsovård. De har också förlossningsrädsla samt kan få
förlossningsrelaterad depression. I Stockholm görs nu på
vissa ställen screening för förlossningsdepression (EPDS)
även på pappor.
Grundutbildningen för pappagruppsledare är 2 dagar och
om man är intresserad av att utbilda pappagruppsledare når
man Mats Berggren via Södertörns lärcentra. Han kommer
även att tala på NSOB (Nordic Cooperation for nurses who
work with children and young people) kongress i Oslo i september. Välkommen!
Kontakt: [email protected]
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 2 • 11 15
NOTISER
Nordisk konferanse
För mer information besök
www.sykepleierforbundet.no/nosb
Stipendier för barnoch ungdomshälsa
Sök Mjölkfrämjandets stipendier som främjar
barn- och ungdomshälsa inom området mat och
motion. Stipendier som kan förverkliga idéer,
belöna befintliga arbetssätt eller bidra till den
eller de som gjort det där lilla extra.
Stipendierna riktar sig till dig som arbetar
inom barn- och skolhälsovård, kostchefer,
dietister och personal inom förskola och skola.
Vi prioriterar samverkan mellan olika yrkesgrupper eller aktörer i samhället. Projektet ska
förstås involvera barn och ungdom och temat
bör vara kopplat till mat och rörelse.
Två stipendier delas ut. Ett till enskild person, upp till 20 000 kronor. Det andra för en hel
verksamhet eller grupp, upp till 40 000 kronor.
Ansök senast den 25 augusti. Mer information
och ansökan hittar du på:
www.svenskmjolk.se/stipendium
hic_180_132_ver3_tryck.indd 2
16
H älsan i C entrum 2 • 11 2011-05-10 10.50
FULLMÄKTIGE
Fullmäktige 6 –7 maj 2011
Å
rets fullmäktige inleddes direkt efter avslutad kongress. Fulla av intryck, ny kunskap och närvarande i
nuet (mindfullness) kunde fullmäktigeförhandligarna
påbörjas. Anneli Wågberg från Jämtland ledde mötet med
ordförandeklubban stadig hand och biträddes av Eva Gunnarsson och Annika Wall vid sekretariatet.
Styrelsen fick två nya ledamöter: Chatrin Persson från
Umeå och Kristina Rendahl-Laage från Värmland, en närmare presentation av dessa kommer i nästa nummer av
Hälsan i Centrum. Dessa ersätter avgående vice-ordförande
och klubbmästare Maria Öst-Backa (hur skall det gå?) och
ledamot Ann-Sofie Gustafsson.
En genomgång av verksamhetsberättelsen och ekonomin innehöll inga större förändringar förutom att lokalföreningen i Västmanland nu definitivt är nedlagd. Fullmäktige är dock bekymrade över att många av Västmanlands
medlemmar ännu inte anslutit sig till någon av de närliggande lokala föreningarna trots information. Medlemsavgiften för året belutades att vara oförändrad, en diskussion kring
hur man skulle kunna underlätta rekrytering av medlemmar som är anslutna till andra specialistförbund blev aktuell. Som vanligt tog redaktionen för Hälsan i centrum tillfället i akt att be de lokala föreningarna att aktivt bidra till
medlemstidningen. En fråga om fullmäktige önskar en återgång till temanummer besvarades med ett enigt nej, fullmäktige ser att ett mer blandat innehåll i tidningen gör den mer
intressant. En idé som lyftes var att medlemmar kan bidra
med material kring olika patientmöten, att berätta om de där
möten som man aldrig glömmer, händelser som varit speciella eller unika skulle vara iintressant att läsa om framöver.
Att skriva till tidningen med kommentarer och korta notiser är alltid varmt välkommet!
vinter som rådde i slutet av seklet då isen släppte vid midsommar och frosten kom åter i augusti. Lisa i Borgen och fru
Fjällman var pålästa, roliga och tidsenligt klädda.
Kvällen avslutades med en god middag på restaurang Arctura, vid skidstadion, högst upp i vattentornet och med en
otrolig utsikt över Östersund och fjällvärlden. Vi åt fjällröding och fick se en fantastisk solnedgång.
Fullmäktige avslutades under lördagen med diskussioner
kring vad ska föreningen verka för? Att arbetsgivare i många
delar av landet inte efterfrågar disktriktssköterskans kompetens! Hur kan man visa på att patientbesök till distriktssköterskan är med hälsoekonomiskt? Dessutom diskuterades hur föreningen kan verka för att förskrivningsrätten skall
vara kopplad till professionen och inte till arbetsplatsen. Hur
kan en kompetensutveckling inom förskrivning se ut? Vad
kan föreningen arbeta med för att förbättra förskrivningen?
Att arbeta lokalt är viktigt för att hitta goda exempel som
föreningen sedan kan sprida.
Stadsvandring med fullmäktige
Lisa i Borgen och fru Fjällman tog oss med på en lärorik
stadsvandring runt om i staden på fredagskvällen. Vi fick
höra om Östersunds historia och livet såsom det tedde sig
i slutet av 1800-talet. Vi fick höra om John Ericsson som
for till Amerika och byggde propellrar och om den ihärdiga
I ett soligt Östersund tackades sedan styrelsen och Jämtlands
styrelse för härliga dagar! Tänk vad mycket intressant man
kan delge varandra när man möts?! Det var tråkigt att många
inte kunde närvara denna gång, men vi ses igen vid ordförandedagarna i oktober, till dess Skriv till Hälsan i centrum
och hjälp till att skapa en levande medlemstidning!
Hälsningar redaktionen,
genom Lotta Lundberg
ordförande DSF Stockholm
och redaktör Hälsan i centrum
[email protected]
H älsan i C entrum 2 • 11 17
Annons
STYRELSESTAFETTEN
Hur snurrigt kan det bli?
Vårdvalets konsekvenser för distriktssköterskan.
S
å trädde då det stora vårdvalet i kraft i Västra Götaland den 1:a oktober 2009 som så livligt hade diskuterats. Alla hade fått hem brevet där man kunde välja
var man skulle lista sig och många hade lagt sitt åt sidan
eller i pappersinsamlingen direkt. De blev inte varse förrän
den dagen de blev sjuka och ringde dit de alltid hade ringt
och blev informerade om att: "du är nu listad på Kajsa Vargs
vårdcentral". Hoppsan, skulle man göra ett aktivt val här?
Här vill vi lyfta fram några synpunkter hur det ”drabbade”
disktrikssköterskan inom några av de arbetsfält där hon är
verksam.
På vårdcentralen
Disktriktssköterskans geografiska områdesansvar försvann
och med det följde en viss utslätning av yrkesrollen, nu skulle
alla göra allt. Idag finns det i Göteborg 75 vårdcentraler. Kan
alla dessa löna sig? Är vårdbehovet så skriande eller skapar
vi nya behov och förväntningar.
I vår distriktssköterskevärld har vi ju alltid jobbat för att
förhindra ohälsa. Vi måste ju vara den optimala funktionen
i detta sammanhang?! En av de positiva effekterna av vårdvalet är dock att vi nu med hjälp av ett knapptryck lätt kan
se patientens aktuella listning.
I hemsjukvården
Efter vårdvalet blev det fler antal vårdgivare. Det blev fler
privata vårdcentraler och det sammanföll med fri etablering
i hemtjänsten och därmed även fler privata hemtjänstbolag
inom det geografiska området för patientansvariga distriktssköterskor i hemsjukvården. Detta har inneburit en ökad
arbetsbörda, då patienterna i området valt vårdcentraler och
hemtjänst som ligger utom området och/eller i privat regi.
Det gäller för distriktssköterskorna att ha kunskap om vem
som är vårdgivare och vilka regler som gäller där. Det blir
många fler läkare och hemtjänstpersonal involverade, vilket
innebär ett antal fler telefonsamtal per dag. Då man tidigare
hade två-tre vårdcentraler så har man idag ca fem vårdcentraler att kontakta i olika patientärenden.
Tidigare hade patientansvarig distriktssköterska god kännedom om vilka undersköterskor som arbetade i området
och visste också att undersköterskorna hade relevanta kunskaper för att vårda patienterna. Sjuksköterskorna träffade
undersköterskorna i sina grupper minst en gång per månad
och kunde då informera om olika vårdproblem och hur det
skulle åtgärdas. Nu kan man inte ha sådana träffar, då det
blir för många grupper och geografiskt finns de inte alltid
ens inom kommunen.
Det har blivit tungrott och svårhanterligt för distriktssköterskorna i hemsjukvården att se till att patienterna får
en säker och trygg vård. Arbetsdagen går nu till stor del ut
på att administrera och undervisa samt delegera ut sjukvård.
Allt mindre tid finns för sjuksköterskan att se patienten.
Inom skolhälsovården
Även här har alla nya vårdgivare ”ställt till det” i och med att
varken eleverna eller deras föräldrar många gånger vet vilken
vårdcentral de tillhör och som kommunalt anställd har man
inte tillgång till Läkarvalssystemet. Det positiva är dock att
det finns en bättre tillgång på läkare, det är lättare för barnen
att få tid till sin Vårdcentral när man väl rett ut vart de hör!
Det vore intressant att höra hur det gått i övriga landet!
Med Vänliga Hälsningar
Distriktssköterskeföreningen i Göteborg.
H älsan i C entrum 2 • 11 19
REPORTAGE
Demenssköterska i Primärvården
är en god investering
S
amhällets åtagande för demenssjuka och deras familjer är omfattande. Landstingens kostnader för handläggning av demenstillstånd har uppskattats till 2,5
Mdr, medan de formella och informella omsorgskostnaderna
uppgår till 48 Mdr, vilket innebär att den totala kostnaden
uppgår till nästan 51 Mdr.
Befolkningsstatistiken och epidemiologiska beräkningar
pekar på ett ökat behov av samhällets åtagande för äldre och
demenssjuka de närmaste 20 åren.
Detta innebär att utgifterna för demens kommer att öka
om vi inte på ett rationellt och effektivt sätt tar tag i de problem som demenssjukdomen för med sig för den sjuke och
närstående. Man måste tänka om och prova nya sätt att lösa
problemet.
I Kalmar Län finns ca 4 200 personer med demenssjukdom, med ett nyinsjuknande på ca 800 personer/år. Vi arbetar sedan flera år efter ett länsövergripande demensprogram.
Kalmar Läns Landstings demensprogram är ett effektivt sätt
att möta framtiden och det följer helt de nya nationella riktlinjerna som kom 2010.
Demensprogrammet bygger på teamarbete, där distrikts-
sköterskan med sin unika kompetens är ansvarig för utredningen av personer med misstänkt demenssjukdom. En bra
utredning i primärvården leder ofta snabbt till en diagnos
och därmed till snabb adekvat behandling. Vi har också sett
hur viktigt det är att komma in tidigt i sjukdomsprocessen
för att kunna stötta både den som är sjuk och dennes närstående. God klinisk kunskap och kvalitet i utredning, diagnostik och behandling innebär dessutom stora samhällsekonomiska vinster.
Modellen med en demensansvarig distriktssköterska
(DSK) har även underlättat för övriga som är inblandade i
vården av demenssjuka.
20
H älsan i C entrum 2 • 11 Att få kontakt med DSK är enkelt och man kan lätt
ringa för att kanske bara få råd eller om man är orolig. Som
distriktssköterska har man redan erfarenhet av anhörigstöd
och kan även avdramatisera första kontakten. DSK har dessutom specialistkunskaper om demenssjukdomar, testmetoder, läkemedelsbehandling inklusive biverkningar, etik, krisbearbetning m.m. Vi har sett att det är viktigt att kunna visa
engagemang och vara lyhörd och flexibel och ibland också
vara lite modig och kreativ och vara öppen för olika lösningar, liksom att kunna samarbeta med övriga aktörer och
tycka det är roligt att vara lite av en problemlösare.
Initiativ till demensutredning kan komma från läkare,
distriktssköterska, biståndshandläggare, omsorgspersonal,
närstående eller patienten själv.
Utredningen startar med att DSK gör ett hembesök för
bedömning, och sedan samråder med distriktsläkare och
beslut om åtgärd eller fortsatt utredning tas.
Den viktigaste delen i utredningen är intervjuer med
patient och närstående. En noggrann anamnes, såväl medicinskt som socialt, är basen i demensutredningen och av
yttersta vikt.
Vidare gör DSK olika kognitiva tester som MMSE och
klocktest (vid behov ytterligare tester) och planerar för provtagning enligt checklista innan läkarbesök. Vid läkarbesök
tas beslut om vidare utredning med ex CT eller remiss till
specialistklinik om diagnos inte kan fastställas.
DSK har sedan ansvar för att vårdplanering sker och för
uppföljning av behandling efter 6 och 12 månader samt vid
behov. Vid uppföljningen ingår tester (MMSE och klocktest) och uppföljningsformulär med anhöriga. Eftersom man
träffas regelbundet och vi är lätta att nå kan vi ofta vara
steget före och förebygga ex. beteendestörningar och även
lättare motivera till dagverksamhet eller avlastning för anhöriga.
REPORTAGE
Den största vinsten är ändå att patienter och deras anhöriga
får ett bättre omhändertagande och känner sig trygga
En bra demensvård kräver ett nära samarbete mellan
kommun och landsting. Som grund för detta finns socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Omvårdnaden och omsorgen om den demenssjuke i hemmet
klaras många gånger av anhöriga, ofta helt utan stöd från
samhället. Så småningom blir behovet av vård alldeles för
stort, den demenssjuke kanske inte längre kan vårdas i
hemmet av enbart sin närstående.
Som DSK och biståndshandläggare kommer man, i vår
modell med tidig vårdplanering, in tidigt i vården och har
sedan regelbundna kontakter. DSK är sammankallande
till vårdplaneringen, där patient, anhöriga, patientansvarig
läkare och handläggare är med. Kommunsköterskan kallas
om patienten är inskriven i hemsjukvården. Med på mötet
kan även vara en kontaktperson från hemtjänsten.
En vårdplanering är ett bra sätt att få en samlad bild
av den demenssjuke och där har patienten och anhöriga
möjlighet att få en sammanfattning och en genomgång av
demensutredningen och sjukdomen. Om det inte skett tidigare får patienten på det mötet sin diagnos. Distriktsläkaren går igenom provsvar och ger även patient och anhöriga
information om vilka medicinska behandlingsmetoder som
finns att tillgå. Man kartlägger det individuella vårdbehovet, beslut tas om vilka insatser som behövs och vem/vilka
som utför insatsen. Det kan, förutom praktisk hjälp såsom
städning och hjälp med tvätt och matdistribution, handla
om dagverksamhet och hemtjänst men även om social tid
och promenader. Man diskuterar även ev. behov av god man
liksom körkort- och vapeninnehav.
Att ge anhöriga stöd och hjälp är ett gemensamt ansvar.
Genom att lära känna hela familjen och ha kunskap om
deras vardag kan demensteamet utvecklas till ett stöd och en
trygghet för den demensdrabbade familjen. Men det är inte
självklart att den anhörige själv tar kontakt för att få stöd
och hjälp. Ibland kan en demenssjukdom i familjen kännas
genant, vilket kan innebära att det är svårare för den anhörige att ta kontakt med andra personer utanför familjen. De
kan även känna en rädsla för att själva drabbas av sjukdomen
vilken kan göra att de tar avstånd och har svårt att samtala
om det som känns oroligt. Det kan vara flera frågor, som kan
vara svårt att få svar på, som dyker upp för den anhörige. När
anhöriga får vara delaktiga i omsorgen kan det leda till att
både den demenssjuke, omsorgspersonalen och den anhörige känner mer gemenskap, tillit och trygghet. Genom del-
aktighet skapas även en känsla av uppskattning och värde
för både anhöriga och vårdpersonal.
Anhörigstödet ska inte innefatta enbart praktiska lösningar utan det är lika viktigt med mental avlastning, framförallt att ha någon att samtala med. Att samtala med någon
som känner till problemen kan kännas tryggt om man
känner förtroende för den man samtalar med.
Nya roller kan växa fram, rollen som hustru och nära vän
kan konkurreras ut av rollen som vårdare. De förändrade
rollerna kan både underlätta och förhindra den anhörigas
valmöjligheter att leva ett normalt liv. I samband med att
deras roll förändras sker ofta förändringar i det vardagliga
livet, det innebär att invanda rutiner kanske måste förändras. Det är som anhörig lätt att glömma bort sig själv och
sin egen hälsa. Det är viktigt att anhöriga får fortsätta vara
anhöriga och inte vårdare.
DSK ansvarar för anhörigutbildning som innehåller
medicinsk information, olika former av hjälp och stöd samt
råd om bemötande och även praktiska tips. Innehållet kan
variera efter de behov gruppen har. Därefter fortsätter samtalsgrupper ledda av kommunernas anhörigstödjare. Att
samtala med andra i samma situation har en mycket gynnsam effekt. Ibland delar man med sig av erfarenheter och
kan på så sätt stötta varandra.
Kalmar Läns Landstings demensprogram är utvärderat och
det har inte medfört några ökade kostnader, trots exempelvis en ökad förskrivning av demensläkemedel. Det har
också visat sig att vi hittar förmodat antal nyinsjuknade i
demenssjukdomar. Den största vinsten är ändå att patienter och deras anhöriga får ett bättre omhändertagande och
känner sig trygga.
Fritt vårdval som i Kalmar län kallas för hälsoval infördes 2010. Eftersom man sett vinsterna med DSK skrevs det
därför in i åtagandet att varje hälsocentral ska ha tillgång till
en demensansvarig distriktssköterska.
Annelie Adolfsson
Marie Arvidsson
Ann-Christin Palmqvist
Några av de demensansvariga distriktssköterskorna i
Landstinget i Kalmar Län
H älsan i C entrum 2 • 11 21
Annons
VÅLD MOT KVINNOR
Mäns våld mot kvinnor
V
ården är det ställe våldsutsatta kvinnor vanligen
vänder sig till när de söker hjälp. Endast en av fyra
kvinnor söker för akut trauma. Vad händer med de
övriga då? Jo, såren på utsidan läker tiden men såren på insidan sätter djupa spår. På lång sikt leder dessa till ohälsa och
våld mot kvinnor är ett av våra allra största folkhälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor är stora vårdkonsumenter, är i
behov av mer och dyrare läkemedel än andra brottsoffer, de
är oftare sjukskrivna och oftare under lång tid. Bakom de
mest förekommande diagnoserna inom primärvården kan
orsaken vara den stress som en våld i en nära relation orsakar i en kvinnas liv.
Sedan 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal.
Det innebär att det inte är en privat fråga längre men om
inte vi frågar kvinnor om de utsatts för våld så fortsätter vi
att göra det till en privat fråga.
Våld mot kvinnor är det mest jämställda brott som finns,
det drabbar kvinnor lika över hela världen utan hänsyn till
ålder, trosåskådning, etnisk bakgrund, utbildning eller socioekonomisk status.
Vad är våld mot kvinnor? Det är alla former av fysiskt, psy-
kiskt och sexuellt våld som utövas mot en kvinna i syfte att
kränka och kontrollera henne. I praktiken kan det handla
om att inte få träffa vem man vill, inte ha tillgång till egna
pengar, inte få arbeta, inte få klä sig som man vill, att man
själv och ens barn och husdjur blir hotade mm. Det sexuella våldet kan handla om att tvingas till samlag mot sin vilja
vilket blev förbjudet inom äktenskapet år 1965, att tvingas se
på porr och utföra handlingar som man inte själv vill utföra.
I Sverige sker majoriteten av de polisanmälda brotten mot
kvinnor inomhus och nästan hälften av brotten utförs av en
nuvarande eller före detta partner, alltså någon som kvinnan
älskat eller älskar och valt att leva med. Om det finns något
vittne så är det vanligtvis barn i familjen. När det gäller män
är förhållandet det motsatta. Därför brukar man kalla det
för ett tillitsbrott när det drabbar kvinnor. Det innebär att
effekterna på hälsan ofta blir värre och mer långvariga än vid
de våldsbrott som sker utomhus av okänd förövare. Dessutom kan tilliten till andra människor bli skadad vilket gör
att kommunikationsansvaret i mötet med våldsutsatta kvinnor i vården hänger på personalen.
des i Sverige 2005 framkom att 46 % av Sveriges kvinnor vid
något tillfälle efter 15 års ålder utsatts för våld av en närstående man. I nuvarande förhållande uppger 11 % att de utsatts.
Ytterligare en omfattandes studie som genomfördes inom
psykiatrin år 2006 gav liknande resultat; 46 % uppgav att de
utsatts för våld någon gång efter 16 års ålder. Därtill lever
uppskattningsvis 200 000 barn i Sverige i hem där våld förekommer mellan barnens mamma och en närstående man.
Under en kvinnas graviditet är det lika stor risk att drabbas av våld av sin partner som att drabbas av preeklampsi
eller graviditetsdiabetes.
Våld mot kvinnor har effekter på många områden i livet
både på kort och på lång sikt. Trots att våldet upphör så kan
hälsan påverkas under många år. Till de akuta effekterna av
våldet hör fysiska skador som tex. blåmärken, rivmärken, sår,
brännmärken, frakturer, underlivsskador, psykiska reaktioner
och akut stressreaktion. På lång sikt så visar forskning att
smärta och depression är vanliga symptom liksom, funktionella mag- och tarmstörningar, astma, kol, hjärt- och kärlsymptom mm. Var fjärde självmordsförsök bland kvinnor
uppger de att beror på att de utsätts för våld.
Att inte fråga kvinnor om de utsatts för våld gör att symp-
tomen behandlas medan orsaken förblir okänd. Det är väl
känt att personal inom hälso- och sjukvården inte har tillräckligt med kunskap och träning för att identifiera kvinnor
som utsätts för våld. Detta kan leda till att kvinnan utsätts
för ytterligare lidande orsakat av vården och att både hon
själv och de barn hon eventuellt har utsätts för ytterligare
våld. Att fråga kvinnor om våld är inget privat ställningstagande utan en skyldighet vi har inom vården som i förlängningen kan rädda liv.
I kommande nummer av Hälsan i Centrum kommer bl.a.
våld de kvinnor som är särskilt sårbara att tas upp, t.ex. äldre
och funktionshindrade samt våldets bakgrundsfaktorer och
hur vi kan fråga om våld.
Mörkertalet är mycket stort vilket gör att det är svårt att
uppskatta antalet kvinnor som utsätts för våld. Flera källor
bör användas för att ge en så verklighetsnära bild som möjligt. Sedan början av 1990-talet dödas 17 kvinnor av sin
nuvarande eller före detta partner. Den preliminära brottsstatistiken för år 2010 visar på drygt 30 000 polisanmälda
fall av misshandel mot kvinnor. Mörkertalet beräknas vara
4 – 5 gånger större. I en stor omfångsundersökning som gjor-
Eva Sundborg
Vårdutvecklingsledare våld mot kvinnor
[email protected]
H älsan i C entrum 2 • 11 23
UTMÄ RKELSE
”Plötsligt så händer det”!
N
u hände det mig. En lotterivinst? Nej något mycket
bättre! Att bli nominerad och
vald till årets diabetessköterska!
Det hände mig vid SFSDs årliga
möte år 2010, och jag hoppas att många
av er hinner uppleva den speciella känslan under era verksamma år inom diabetesområdet!
I samband med en trevlig middag med
god mat och underhållning brukar
spänningen stiga. Vem kommer bli
uppmärksammad i år? När motiveringen börjar läsas tittar jag mig intresserat om i lokalen på alla kollegor för
att så småningom känna igen en del av
de uppgifter som årets diabetessköterska utfört. Blir då smått förvirrad och
flackar med blicken runt om i lokalen utan att finna något svar. När mitt
namn läses upp är det svårt att samla
tankarna men en varm glädje sprids i
kroppen.
Vet inte riktigt vad jag fick sagt i
tacktalet. Blommor, diplom och priset
att få delta i valfri vetenskaplig kongress utdelas. Att efter många års
arbete inom diabetesområdet, av och
till i motvind, få denna utmärkelse blir
kryddan i vardagsarbetet! Alla varma
gratulationer under kvällen, efteråt på
arbetsplatsen, alla mail från kunnig
personal inom diabetesvården men
även från patienter, gör att jag känner
att det arbete som jag tycker är så viktigt också kan upplevas positivt av professionen i vårt land. Tack alla!
Hur fortsatte då året? Som vanligt med
vanliga patientmottagningar under
dagarna, men även med olika typer av
utbildningar för personal. Bland annat
har fortbildning för kommunens personal med 180 personer i 18 smågrupper utförts före sommaren. Uppdatering av länets vårdprogram har skett i
Diabetesrådet och som vanligt träffar
med diabetesteamen inom primärvården. Jag fortsätter med att försöka hitta
individer i risk att insjukna i diabetes i
ett tidigare skede genom att utföra ett
100-tal glukosbelastningar per år och
ge information och följa upp regelbundet. Skulle gärna starta gruppundervisning för våra patienter med diabetes. Jag vet att det upplevs positivt på
många plan och det kunde också erbjudas för ett antal år sedan. Numera har
antalet patienter ökat per heltid diabetessjuksköterska och betydligt sjukare personer sköts inom primärvården. Ledtalen som finns, följs inte på
så många håll i vårt land.
Föränderliga vindar blåser och Bålsta
vårdcentral är inte undantaget! Vårdcentralen är nu uppköpt av en privat
aktör och vad som sker med diabetesvården efter övertagandet i vår kommer
visa sig så småningom. Förhoppningsvis avstannar inte utvecklingen av
vården utan strävar att följa de Nationella Diabetesriktlinjerna som utkom
2010. En ökad rapportering till NDR
är dessutom en stor uppgift för hela
Uppsala läns primärvård!
Priset från Bayer har jag tänkt spara till
årets EASD-kongress i Lissabon i höst.
Ser fram emot detta!
Elisabeth Sörman
Vi frågar barnen
Varför tar man
blodtryck?
24
H älsan i C entrum 2 • 11 ”För att man inte ska få
dumma bakterier i blodet.”
Ella 7 år
”För att man inte ska bli
magsjuk?”
Oscar 5 år
”För att se om man mår bra.”
Tilde 7 år
ORDET ÄR FRITT
Ordet är fritt!
Under den här rubriken kommer vi att publicera anekdoter,
episoder, ris & ros m.m. som läsarna skickar in. Här är det
högt i tak och vi i redaktionen ser med glädje fram emot att
få ta del av era inskickade alster!
Först ut är Maggan Silverdahl från Dvärsätt, mycke nöje!
Redaktionskommittén
Vad hette han egentligen?
Vid mitt första hembesök hos den nya, något litet disträ, kund
vi fått i hemtjänsten, kom hon och jag att prata om hemtjänstens tidigare besök. Det skulle kollas ett P-glukosvärde och
eftersom den undersköterska som skulle ta provet var obekant med P-glukosmätaren (kundens egen), hämtade hon
sin kollega, en manlig hemtjänstpersonal. Han hade sagt till
den nya kunden att ”vi kommer att träffas flera gånger, jag är
din kontaktman”.
Kunden berättade för mig om den trevliga grabb i hemtjänstgruppen som hon träffat och att han hette Göran. ”Är
du säker på det”, frågade jag, ”vi har ingen i personalgruppen
som heter Göran, däremot har vi en grabb som heter Christian”. Johodå, han hette visst Göran. Okej då, tänkte jag, jag
vill inte diskutera detta med henne.
Några dagar senare kom jag åter till denna kund. Hon tog
upp ämnet, namnet, igen. Hon sa då glatt; ”Du hade rätt; han
hette inte Sixten, han hette Ragnar”!
Maggan Silverdahl
Virvelvägen 3
835 41 Dvärsätt
070-322 36 15
Rättelse
I förra numret av Hälsan i Centrum, nr 1/2011, sidan
19, skall rätt text vara: "att den enda sjuksköterskekategorin som arbetar på Vårdcentralen är distriktssköterska", i stället för ”På Vårdcentralen Opaltorget
i Västra Frölunda arbetar endast distriktssköterskor.”
Farideh Jam
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 2 • 11 25
UPPSATS
Sammanfattning av uppsatsen:
Distriktssköterskans främjande av
barns delaktighet i vården.
En litteraturstudie.
Camilla von Schéele
Leg sjuksköterska,
Distriktssköterska
Kommunikation:
Camilla von Schéele
Mariefreds vårdcentral, Barnavårdscentral
Box 145
647 32 Mariefred
[email protected]
Bakgrund
Barn önskar att vara delaktiga i deras
vård. Det främjar deras självkänsla och
upplevelsen att vara en autonom individ. Det är även ett barns rättighet att
få delta i beslut som fattas om dem och
deras hälsa. Det främjar även barnets
utveckling. I praktiken kan det vara svårt
för barn att vara delaktiga i hela vårdprocessen. Tre parter ska arbeta gemensamt för att uppnå en optimal delaktighet för barnet i vården, barnet själv,
föräldrarna och vårdpersonal. Hur detta
teamarbete fungerar skiljer sig åt mellan
olika barn, olika föräldrar och olika
vårdpersonal. Barn ska respekteras för
de människor de är och ibland behöver
de stöd att bli synliggjorda. Distriktssköterskan har ett ansvar för att stödja
barnet och barnets delaktighet i vården.
Syftet är att beskriva vad distriktssköterskan kan göra för att främja barns
delaktighet i deras vård.
Metod
Vetenskapliga artiklar har använts i
resultatet för att beskriva vad distriktssköterskan kan göra för att främja barns
delaktighet i deras vård. Det hade varit
intressant om det funnits material
om barns delaktighet i primärvården
där oftast distriktssköterskan arbetar.
Resultatet hade kunnat vara annor-
26
H älsan i C entrum 2 • 11 lunda från det som nu framkom i studierna om barns delaktighet i sjukhuskontext. Tror att mycket av det som
framkom i detta arbete om barns delaktighet kan kännas igen oavsett var
barnet befinner sig. Dock bör man ha
en åtanke om att en sjukhusvistelse
för ett barn påverkar barn och föräldrar på ett helt annat sätt än ett besök
inom primärvården. Sjukhusvård indikerar ett mer allvarligt tillstånd, tidsperioden är längre och inkluderar en rad
olika undersökningar och möten med
olika vårdpersonal. Denna förändring
påverkar livet i ett större perspektiv. Ett
besök i primärvården är många gånger
en screening och av förebyggande art.
Besöket är ett kort besök och inkluderar ofta en sjuksköterska och ibland en
doktor. Det viktigaste som framkom i
detta arbete var dock att resultatet kan
vara användbart där det finns barn,
nämligen att stödja barnet och föräldrarna samt att skapa en tillåtande miljö.
Resultat
Sammanfattningsvis visade resultatet
på tre viktiga faktorer av vad distriktssköterskan kan göra för att främja barns
delaktighet i deras vård.
• stödja barnet
• stödja föräldrarna
• skapa en tillåtande miljö
Karin Josefsson
Leg sjuksköterska,
Medicine Doktor i Klinisk Äldreforskning,
Universitetslektor, Akademin för
hälsa, vård och välfärd,
Mälardalens högskola
Vetenskaplig sekreterare, Svensk
sjuksköterskeförening
Resultatet i detta arbete visade att det
var viktigt att barn och föräldrar fick
individuellt stöd i en inbjudande och
tillåtande miljö, för att barnen skulle
uppleva delaktighet i deras vård. Det
är en komplex situation, många faktorer ska stämma in för att skapa denna
gynnsamma miljö och den behöver belysas för att skapa bra vård för
barnen. Glacken et al. (2008) menade
att barns delaktighet var beroende av
fyra faktorer, barnen själva, vårdpersonalen, föräldrarna samt sjukhus miljön
(Glacken et al., 2008).
Vi anser att en sjuksköterska ska
vara närvarande och lyhörd, det skapar
trygghet och inger förtroende för både
barn och föräldrar. Att lyssna och
bekräfta är omvårdnadsåtgärder som
är mycket viktiga i vårt arbete. När
det gäller distriktssköterskans arbete
på barnavårdscentralen är det första
mötet och intrycket viktigt, då det kan
vara början på en lång och nära relation
under barnets första sex år i livet. Att
som sjuksköterska stödja och främja
barns delaktighet i vården måste baseras på barnets individuella behov. Det
är barnet som styr och anger riktning
på hur sjuksköterskan ska agera för att
barnet ska bli sedd, hörd och få delta.
Hopia et al. (2005) poängterade att
det är sjuksköterskans ansvar att stödja
UPPSATS
Att skapa en tillåtande miljö, handlar om hur sjuksköterskan och övrig vårdpersonal är i sitt väsen...
barnet i vården och se till barnets välbefinnande samt skapa en optimal vård
(Hopia et al, 2005).
och vårdinrättningen. Och att kollegor
emellan ha ett trevligt sätt gentemot
varandra, trots eventuell tidsbrist och
stress. En varm och gästvänlig miljö
påverkar barns och föräldrars inställning och delaktighet på ett positivt
sätt. Glacken et al. (2008) visade att
enligt barnen berodde negativa möten
i vården mellan barn och professionella på bristande samarbetsförmåga
och att kommunikationen var bristfällig (Glacken et al., 2008).
Att arbeta med barn innebär att även
arbeta med föräldrarna. Att ta sig tid
att lyssna på föräldrarna och bekräfta
dem och deras tankar om föräldrarollen är en viktig del i vårt arbete med
barn. Hopia et al. (2005) visade att föräldrar många gånger upplevde osäkerhet under barnets sjukhusvistelse och
kände sig hjälplösa. De behövde uppmuntran och feedback för att stärka
föräldrarollen i den nya situationen.
Föräldrar som mår bra och kan hantera den nya situationen, kan även
stärka barnet (Hopia, 2005). Vi tycker
att sjuksköterskor ska bli bättre på att
efterfråga och ta tillvara på synpunkter och kritik som framförs av föräldrar. Vissa synpunkter kan uppkomma i
spontana samtal men även enkäter kan
användas i att utvärdera vår verksamhet. Det finns alltid saker som kan förbättras och utvecklas och barn och föräldrar är de som har erfarenhet av vår
verksamhet, därför tycker vi att vi ska
lyssna mer på dem.
Sjuksköterskans arbete med att
stödja barn och föräldrar handlar
mycket om humanistiska värderingar,
att respektera varandra och behandla
varandra väl. Att emellanåt reflektera
över goda och mindre goda möten
och utvärdera varför det blev som det
blev. Reflektion kan ske med sig själv
en stund varje dag men även reflektion
med kollegor är betydelsefullt. Att fullfölja uppsatta gemensamma mål men
att också omvärdera dem vid behov,
är en viktig del i kvalitetsarbetet kring
vård av barn.
Att skapa en tillåtande miljö, handlar
om hur sjuksköterskan och övrig vårdpersonal är i sitt väsen, men även om
Som förslag till fortsatt forskning vore
hur barn och föräldrar får vara. Coyne
(2006) beskrev att barnen önskade att
sjuksköterskan var en varm och vänlig
person som de kunde samtala med
(Coyne, 2006). Sjuksköterskan måste
tillåta barn och föräldrar att vara dem
de är och respektera dem som de är. De
ska få uttrycka känsloyttringar både när
det gäller lycka och sorg och i vår uppgift ligger det att stödja och hjälpa dem
där de är. En viktig omvårdnadsåtgärd
är att kunna samarbeta och kommunicera med barn och föräldrar, att delge
och uppdatera dem om förändringar
som sker i hälsostatus eller i behandling. Hopia et al. (2005) menade att
föräldrarna önskade att sjuksköterskan
höll familjen uppdaterad om vad som
händer kring det sjuka barnet, det var
viktigt för att bibehålla förtroendet.
(Hopia et al., 2005).
Vi tror att den generella atmosfären
på arbetsplatsen är viktig för hur barn
och föräldrar upplever möten i vården.
Att hälsa på patienter du möter i korridoren är viktigt för att bekräfta att
du ser dem, det kan göra mycket för
bemötandet och intrycket av personal
det vore intressant att studera barns
delaktighet inom primärvården. Att få
reda på hur barn upplever den vård de
möter på barnavårdscentralen. Och att
även få ta del av föräldrars tankar om
hur de upplever att barnen och de själva
blir bemötta och hur barnens delaktighet upplevs. Och där har distriktssköterskor ett ansvar att se till att mötet
med barnen blir bra och att barnen
känner att de respekteras och får uppleva delaktighet.
Lotta Lundberg
Redaktionskommittén
Kompletterande uppgifter samt referenslista kan fås av författarna till uppsatsen.
H älsan i C entrum 2 • 11 27
Annons
AVHANDLING
Xerostomi – Ett omfattande problem
som förbises av vårdpersonal
Vår befolkning blir allt äldre
vilket ökar andelen individer
med ohälsa i samhället. Som en
konsekvens av detta ökar även
läkemedelsanvändningen. En
vanlig biverkan av många läkemedel är nedsatt salivproduktion och en upplevd känsla av
muntorrhet – Xerostomi.
Nu visar en licentiatavhandling vid
odontologiska fakulteten vid Malmö
Högskola, genomförd av leg. Tandhygienist och folkhälsovetare Solgun
Folke, universitetsadjunkt på högskolan
i Halmstad att Xerostomi är ett problem som inte bör avfärdas som banalt
och som något man ”får stå ut med”.
Xerostomi drabbar patienterna negativt, inte endast ur ett somatiskt perspektiv men även ur ett psykosocialt
eftersom det påverkar såväl tal, tuggning, sväljning som lusten att umgås
med andra människor.
Solgun Folke
Författaren har genomfört sin avhandling baserat på två empiriska, kvalitativa studier. I den första studien intervjuades 16 personer verksamma inom
hälso- och sjukvården med erfarenhet
av att träffa patienter med Xerostomi.
Studiens data analyserades genom en
kvalitativ innehållsanalys.
I studie två intervjuades 15 personer
i olika åldrar, alla med subjektiva besvär
av muntorrhet. Analysmetoden i studie
två var Grounded Theory och resultaten visade att Xerostomi upplevdes som
ett tilltagande elände.
Intressant är att resultatet i studie
ett visade att vårdpersonalen var medvetna om att Xerostomi var ett välkänt
besvär hos patienterna, men trots det
var omhändertagandet av patienterna
bristfällig och närmast likgiltig. Studie
två beskrev hur patienterna upplevde
att muntorrheten hade en negativ psykosocial inverkan och hur det tvingade
dem att ändra på sina rutiner vilket
ledde till, i vissa fall, socialt tillbakadragande. Författaren efterfrågar ett
mer holistiskt synsätt och ett mer interdisciplinärt samarbete för att optimera
omhändertagande och behandling av
patienter med Xerostomi.
Farideh Jam
Redaktionskomittén
Distriktssköterskebroschen
Rosen, lampan, duschen,
vad betyder symbolerna?
Sverigestyrelsen har fått flera förfrågningar under den senaste tiden om vad
symbolerna på distriktssköterskebroschen betyder. Tack vare Chatrin Persson, ny ledamot i styrelsen har vi nu fått
klarhet i frågan.
Från 1955 fick de sjuksköterskor som
vidareutbildades vid Statens Distriktssköterskeskola bära en liten blå emaljbrosch med de förgyllda symbolerna
och skolans namn. Broschen är grunden till den brosch vi har idag.
• Rosen är Hälsans ros.
• Lampan är Florence Nightingales
uppsökande oljelampa. Svensk sjuksköterskeförening inregistrerade den
som symbol för föreningen 1942.
Lampan användes som facktecken
för sjuksköterskor och skulle bäras
på Svensk sjuksköterskeförenings
arbetsdräkt.
• Duschen står för Livets vattenkälla.
Ref: Kurt Kaijser. Broscher i svensk sjukvård. Svensk sjuksköterskeförening 1985.
Kristina Hesslund
H älsan i C entrum 2 • 11 29
RAPPORT
Hemblodtrycksmätning
SBU:s bedömning av kunskapsläget
I Sverige uppskattas omkring 1,8 miljoner män-
niskor ha högt blodtryck enligt mätningar som
utförs på mottagning. Detta motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen. Högt blodtryck
behandlas med läkemedel och förändringar av
levnadsvanor för att minska förekomsten av
hjärt- och kärlsjukdom, framför allt stroke, hjärtsvikt och hjärtinfarkt.
D
et konventionella sättet att mäta blodtryck för att
styra behandling är att göra ett antal mätningar på
en mottagning. På senare år har det dock blivit allt
vanligare att patienter själva mäter sitt blodtryck hemma.
En fördel med hemblodtrycksmätning är att patienten inte
behöver uppsöka en mottagning varje gång blodtrycket ska
mätas. Ytterligare tänkbara fördelar är att hemblodtrycksmätning kan ge mer tillförlitliga blodtrycksvärden då det
är möjligt att utföra fler mätningar vid fler tider på dygnet,
och att den blodtryckshöjande stress som många upplever på
mottagningen inte påverkar hemblodtryck. Tänkbara nackdelar med metoden är att det större ansvar som patienten
förväntas ta kan leda till ökad oro samt att patienten på
eget bevåg exempelvis ändrar sin läkemedelsdosering. Alla
som har högt blodtryck kan sannolikt inte medverka vid
blodtrycksmätning i hemmet. Användning av metoden bör
därför föregås av en individuell bedömning av motivation
och lämplighet.
Hemblodtrycksmätning, i den betydelse som det beskrivs
i denna utvärdering, utförs av patienten själv med automatisk
utrustning. Vid mätning på en mottagning är referensvärdet
för normalt blodtryck under 140/90 mmHg. På grund av att
hemblodtryck ofta är lägre än blodtryck mätt på mottagning
anges ofta referensvärdet för normalt blodtryck enligt hemblodtryck till en nivå under 135/85 mmHg. Arbetet med att
fastställa ett referensvärde för hemblodtryck är dock ännu
föremål för forskning.
Patientnytta
För att bedöma hemblodtrycksmätning avseende blodtryckssänkning, följsamhet till läkemedelsbehandling och symtomupplevelse inkluderades åtta randomiserade kontrollerade
studier. I studierna jämfördes värden från hemblodtrycksmätning med mätning på mottagning eller så kallad 24-timmarsmätning. Totalt omfattades omkring 2 700 patienter.
Resultaten tyder på att hemblodtrycksmätning är lika effek-
30
H älsan i C entrum 2 • 11 tivt som mätning på mottagning när det gäller att styra blodtryckssänkande läkemedelsbehandling. Förutsatt att rekommenderade målblodtryck tillämpas är det inte någon skillnad
mellan hem- och mottagningsmätning avseende blodtryckssänkning efter ett år.
Hemblodtrycksmätning kan innebära större bekvämlighet, bl.a. i form av mindre bundenhet till sjukvården. En förutsättning för användning av metoden är att patienterna är
motiverade och har förmåga att lära sig att mäta blodtrycket
själva. Det saknas idag etablerade program för hur hemblodtrycksmätning ska användas och följas upp. Metoden ska ses
som ett komplement till konventionell blodtrycksmätning
på mottagning.
Ekonomiska aspekter
En hemblodtrycksmätare för överarmsmätning kostar ungefär 500 – 1 500 kronor inklusive moms. Eventuella skillnader i direkta kostnader mellan hem- och mottagningsblodtrycksmätning handlar främst om vilka personalresurser de
olika metoderna tar i anspråk. Hemblodtrycksmätning kan
innebära avlastning i form av färre mottagningsbesök, men
samtidigt krävs extra tid för att kontrollera patienternas hantering av apparaturen och mätresultaten.
Studierna talar för att hemblodtrycksmätning är kostnadsbesparande för vården. Eftersom det saknas etablerade
program för hur hemblodtrycksmätning ska användas och
följas upp, samt att effekterna på lång sikt inte är kända, är
det dock inte möjligt att göra någon säker analys av metodens kostnader eller kostnadseffektivitet.
Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att:
• För personer med högt blodtryck är hemblodtrycksmätning lika effektivt för att styra blodtryckssänkande läkemedelsbehandling som mätning på mottagning. Patienterna tar förskrivna läkemedel i samma utsträckning och
blodtryckssänkningen blir likvärdig.
F ORSKNING
• Hemblodtryck tycks ge minst samma träffsäkerhet som
blodtryck uppmätt på mottagning för att förutsäga risk
för död och hjärt- och kärlsjukdom. Dock går det inte att
bedöma om hemblodtrycksmätning för att styra behandling är bättre eller sämre när det gäller att minska risken
för dödlighet och hjärt- och kärlsjukdom.
• Hemblodtrycksmätning kan vara kostnadsbesparande för
vården då antalet mottagningsbesök blir färre än vid konventionell kontroll av blodtrycksbehandling. Eftersom det
saknas kunskap om hur metoden kan användas på lång
sikt, är det dock inte möjligt att göra någon säker analys
av metodens kostnader eller kostnadseffektivitet.
• Hemblodtrycksmätning kan ha både fördelar och nackdelar för patienten. Metoden kan innebära större bekvämlighet, men detta måste vägas mot att det större ansvar
som patienten förväntas ta eventuellt kan leda till ökad
oro eller andra problem. På dessa punkter saknas dock
vetenskapligt underlag. Användning av hemblodtrycksmätning bör föregås av en individuell bedömning av
motivation och lämplighet.
Källa:
SBU. Hemblodtrycksmätning. Stockholm: Statens beredning
för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU Alert-rapport nr
2010-04. ISSN 1652-7151. http://www.sbu.se
Bidra till att förbättra tidningens
innehåll, vi tar gärna emot material!
Låt tidningen spegla din och andra
distriktssköterskors vardag, vision
och situation!
Hälsningar redaktionskommittén
H älsan i C entrum 2 • 11 31
REPORTAGE
En distriktssköterska i Ghana
Jag slogs av hur noggrant de skötte sina mottagningar
och hur organiserat och systematiskt de arbetade
U
nder november 2010 fick jag möjligheten att besöka
Ghana och två sjuksköterskeskolor. En av skolorna
utbildar distriktssköterskor (community health
nurses) där studenterna efter tre års studier får en placering
vid ett hälsocenter i någon by. Varje by tillhör ett specifikt
hälsocenter och en specifik zon som kan likställas med våra
svenska områdesindelningar som distriktssköterskorna har
haft. Till varje zon finns ett hälsocenter som bemannas av
en eller två distriktssköterskor. Centret består av ett enkelt
hus med ett mottagningsrum, förråd samt ett bostadsrum
för distriktssköterskan. Arbetet för distriktssköterskan består
till stor del av vaccinationer, mödra- och barnhälsovård samt
konsultationer.
När den nyfärdiga distriktssköterskan placeras på ett hälsocenter arbetar hon där cirka två år för att sedan återgå till
skolan för att komplettera sin utbildning med en barnmorskeexamen. På detta sätt har samtliga distriktssköterskor en
dubbelkompetens vilket har inneburit att Ghana idag är ett
av de afrikanska länder som lyckats minska mödra- och barnadödligheten mest. En av orsakerna tror man är att det
finns utbildade barnmorskor i byarna och att användandet
av traditionella metoder och huskurer minskat. En annan
orsak är även att man i landet tagit fram en sjukvårdsförsäkring som de flesta har råd med vilket gör att en större del av
förlossningarna sker på sjukhusen numer.
Under mitt besök i Ghana var jag på ett antal olika hälsocenter och träffade dessa distriktssköterskor. Det är unga och
mycket kompetenta, jag slogs av hur noggrant de skötte sina
mottagningar och hur organiserat och systematiskt de arbetade. Vissa dagar åkte de ut till de mest otillgängliga byarna
för att se om det fanns behov av hjälp eller annat, för att
ta sig dit körde de motorcykel genom djunglerna, på axeln
hade de en kylväska med vaccin. Väggarna på många mottagningar var fulla med olika hälsobudskap och information,
vackert illustrerade för att kunna nå ut till alla, även de som
inte kan läsa. Patientundervisning anses som en av distriktssköterskans viktigaste uppgifter, för vem skall annars tala
om hur befolkningen skall skydda sig mot malaria, parasiter
och sjukdomar? Den viktigaste och mest effektiva metoden
för undervisning och hälsoinformation var enligt distriktssköterskorna under begravningar. Vid begravningar ansluter nämligen hela byn upp och då kan ett budskap spridas
lätt och få positiva effekter.
32
H älsan i C entrum 2 • 11 Distriktssköterska i Ghana.
Patientinformation i Ghana.
Folkhälsa är i Ghana det viktigaste arbetsfältet för en
distriktssköterska, att undervisa befolkningen och förebygga
sjukdom och ohälsa genom att befinna sig mitt i samhället
och vara en förebild. Jag tänker mig distriktssköterskan som
tidigare i Sverige arbetade i befolkningen, vart tog folkhälsan
vägen? I vårdvalets vindar har distriktssköterskan tappat sin
position i befolkningen och många andra (folkhälsovetare
och hälsocoacher med flera) är snabbt på plats för att fylla
REPORTAGE
våra spår. Efter mina möten med dessa energiska och entusiastiska unga kvinnor och män i Ghana börjar jag reflektera över det arbete vi distriktssköterskor utför idag, hur kan
vi påverka vår ställning och återta folkhälsoarbetet till vår
profession? Det är ju precis det som vi har kompetensen för,
och därför ser jag fram emot vår kongress som denna gång
har detta tema!
Men Ghana då? Jo, jag hade under mars månad fyra studenter från Ghana i Stockholm och de fick vara ute på klinisk praktik på vårdcentraler, de var otroligt imponerade av
vår kompetens och självklart, våra resurser. Men det som
imponerade allra mest var vår hemsjukvård och de möjligheter vi har att vårda patienten i hemmet. Tänk, det som vi
idag tar för givet med hembesök och vård i hemmet finns
inte i Ghana, däremot vårdar de sina inom familjen, och i
många avseenden kanske med bättre kontinuitet än i den
stressade svenska distriktssköterskan (?). Allt kan ses från
olika perspektiv och det är det som är intressant när man
möter andra kulturer och kollegor, om ni är ute och reser,
besök en distriktssköterska och fråga om hennes arbetsdag,
du kommer att bli imponerad! Och skriv gärna om det så
att vi alla får ta del av vad som händer utanför landets gränser, det ger oss styrka och kraft att se att vi finns över hela
världen och verkar för människor centralt i många samhällen. Jag känner i alla fall en stor stolthet över vårt yrke och
hoppas att ni gör detsamma!
Lotta Lundberg
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 2 • 11 33
Annons
34
H älsan i C entrum 2 • 11 LOKALFÖRENINGAR
Distriktssköterskeföreningen i Halland inbjuder dig till
Distriktssköterskans dag
torsdagen 29/9-2011, i Falkhallen intill gymnasieskolan
i Falkenberg, mellan kl 8.30 – 16:00
Målgrupp är samtliga distriktssköterskor i Halland, oavsett medlem i föreningen
eller ej. Fri entré och den som anmäler sig bjuds på lunch.
Anmäl till: [email protected] innan den 14 sept, samt om specialkost.
08.30
Ordförande Helena Johansson hälsar välkommen
08.40
Sjuksköterska Susanna Hillbom, hemsjukvården i Halmstad
09.00
Sjukgymnast, Eva-Karin Eklund, Strandhälsan i Falkenberg
09.45
Förmiddagsfika och besök produktspecialister
10.15
Doktorand, distriktssköterska Margareta Norell, Högskolan i Halmstad
10.45
Arbetsterapeut Inge Dahlenborg, primärvården i södra VG regionen
12.00
Lunch till anmälda. Tid för besök produktspecialister
13.00
Överläkare, professor Fredrik H. Nyström, Linköping
14.30
Eftermiddagsfika, besök produktspecialister
15.00
Skrattpedagoger, Ann-Britt Ternander och Elisabet Fridefors, Skrattharmoni i
Kungsbacka
Poetry slam
Akupunktur mot överaktiv blåsa
Det stöd som distriktssköterskan ger är så mycket mer, vad står det
för och finns skillnader mellan könen?
Stöd i hemmet för demenssjuka, ”hur gör vi”?
- Från första mötet till insatsen –
Varför kan vissa ”slarva” med sin hälsa och andra inte? Vad vet vi
egentligen om livsstilens betydelse för hjärt-och kärlsjukdom?
Skrattets kraft, starkare än du tror!
Tänk på, att söka ledigt för utbildning.
Parkeringsplats finns utanför (avgift) och på Coop (gratis).
Förbindelsebussar går till tågstationen.
VÄLKOMNA önskar styrelsen i Distriktssköterskeföreningen i Halland.
H älsan i C entrum 2 • 11 35
STYRELSEN
DSFs Styrelse 2011
Kristina Hesslund
Annika Wall
Ordförande
Göteborg
0702-14 78 99
[email protected]
Lisbeth Andersson
[email protected]
Eva Gunnarsson
Birgitta Forsén
Sekreterare, Webmaster
Tierp
070-263 45 35
[email protected]
[email protected]
Ledamot
Östersund
0703-04 34 80
[email protected]
Bild
saknas
[email protected]
Leena Granström
Klubbmästare
Uppsala
0709-73 23 00
Chatrin Persson
Katarina Persson
Kassör
Falköping
070-343 28 38
Vice Ordförande,
Klubbmästare
Stockholm
0739-01 51 79
Bild
saknas
[email protected]
Kristina Rendahl-Laage
Ledamot
Umeå
0702-60 47 45
[email protected]
Bild
saknas
Leila Haapaniemi, distriktssköterska,
vårdutvecklingsledare CeFAM
E-post: [email protected]
Lotta Lundberg, distriktssköterska,
ordförande i Stockholms lokalförening
E-post: [email protected]
Farideh Jam, distriktssköterska,
E-post: [email protected]
Ylva Wendle Sundbom, distriktssköterska
E-post: [email protected]
Redaktionskommittén tar tacksamt emot manus.
Nästa manusstopp: 29 augusti 2011
H älsan i C entrum 2 • 11 Ledamot
Säffle
[email protected]
Redaktionskommittén 2011
36
Ledamot
Piteå
0706-33 14 78