1. No category

ATT VÅGA I BROKIG MYLLA
Om konstens förutsättningar i Kronobergs län
Rapport av Marie Bergdahl, MB kulturpartner AB, processledare och Markus Emilsson, glaskonstnär
och processtöd, Kronoberg utvecklar konstområdet 2012-2014. Uppdragsgivare: Regionförbundet
Södra Småland, Landstinget Kronoberg, Kulturparken Småland. 2013-09-29.
INNEHÅLL
1. SAMMANFATTNING
2. INLEDNING
2.1. Organisation
2.2. Metod
2.3. Disposition
2.4. Konstbegreppet
3. REGIONALT PERSPEKTIV
3.1. Kultursamverkansmodellen
3.2 Regionförbundet södra Småland
3.3. Landstinget Kronoberg
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
4. INVÅNARPERSPEKTIV
4.1. Invånaren om konst
4.2. Jämställdhet och mångfald
4.3. Barn och unga
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
5. ROLLER OCH NÄRINGAR
5.1. Konstnärsroller
5.2. Kulturella och kreativa näringar
5.3. Hybrida verksamheter
5.3.1. Wallride Projektbyrå
5.3.2. Elak Form
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
6. KONSTPERSPEKTIV
6.1. Hemslöjden närmare konsten
6.2. Konstkommunikation
6.3. Enprocentregeln
6.4. MU-avtal
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
7. GLASRIKET
7.1. Det nya Glasriket
7.2. Konstglas, glas och konst
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
8. UTBILDNINGAR
8.1. Riksglasskolan i Orrefors
8.2. Grimslövs folkhögskola (KHD)
8.3. S:t Sigfrids folkhögskola
8.4. Linnéuniversitetet
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
9. KONSTARENOR
9.1. Konstnärsorganisationer
9.1.1. Konstnärscentrum Syd
9.1.2. Smålands konstnärsförbund
9.1.3. Konstnärernas Riksorganisation
9.2. Konstföreningar
9.3. Konstrundor
9.4. Kulturparken Småland
4
6
6
6
7
7
7
7
7
8
9
9
9
10
10
11
11
11
12
12
13
14
14
15
15
15
16
16
16
17
18
18
18
19
19
20
20
20
21
21
21
21
22
22
22
22
22
22
23
23
23
23
24
2
9.5. Ljungbergmuséet
9.6. Smålands konstarkiv
9.7 Växjö konsthall
9.8 Vandalorum – Centrum för glas och design
9.9 Italienska Palatset
9.10. Bergdala konstgalleri
9.11. Funkisfabriken
9.12. The Glass Factory
9.13. Alvesta utställningshall
9.14. Hovs Lifs
9.15. Plan B
9.16. Macken
9.17. Tingsrydgruppen
9.18. Galleri Sigma
9.19. Biblioteken som konstarena
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
10. KONSTPROJEKT
10.1. Araby Artsite
10.2. I have a dream – Araby Community Art
10.3. Hovs Lifs och solrosfältet
10.4. Å-konst
10.5. Yttre Vång
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
11. KOMMUNER
11.1. Växjö kommun – konst i det offentliga rummet
11.2. Ljungby kommun – berättande i ord och bild
11.3 Alvesta – politisk turbulens råder
11.4. Älmhult – kulturkopplare
11.5. Markaryd och Hans Agne Jakobsson
11.6. Tingsryd – där konst måste upp på agendan!
11.7. Uppvidinge – där konst är konstigt
11.8. Lessebo och glaskonstens nya aktörer
SLUTSATSER
REKOMMENDATIONER
12. FÖRSLAG PÅ PROJEKT
12.1. Artists-in-Residence
12.2. Regional Konstbiennal
13. ANALYS
13.1. Att satsa på konst
13.2. Ett utspritt konstfält eller en brokig mylla
13.3. Ett breddat konst- och kulturbegrepp
13.4. Nya former av stöd
13.5. Om att samla resurser
14. SLUTLIGEN
15. KÄLLOR
16. BILAGA: Konst- och kulturfakta Kronobergs län 2013
25
25
26
27
27
28
28
28
29
29
30
30
30
30
31
31
31
32
32
32
32
32
33
33
33
33
33
34
35
36
36
37
38
38
39
39
39
39
39
40
40
40
41
41
42
42
43
45
3
1.
SAMMANFATTNING
Rapporten Att våga i brokig mylla – om konstens förutsättningar i Kronobergs län är framtagen av MB
kulturpartner AB; Marie Bergdahl samt Markus Emilsson, glaskonstnär, på uppdrag av Landstinget
Kronoberg och Regionförbundet södra Småland, inom ramen för projektet Kronoberg utvecklar
Konstområdet 2012-2014. Administrativ huvudman är Kulturparken Småland. Rapporten ska fungera
som ett underlag till en vision, strategi och handlingsplan för bild- och formområdet i Kronobergs län.
Metoden som har använts för att ta fram underlaget till rapporten heter Cultural Planning, en
samhällutvecklingsmetod som utgår från en plats kulturella resurser och de människor som bor på
platsen. Genom intervjuer och workshops har kunskap om konstens förutsättningar i Kronobergs län
samlats in.
Bild- och formområdet är också originellt och småskaligt och sjuder av kreativa initiativ och krafter,
men många röster pekar på att det behöver skapas fler kopplingsstationer, där tradition och det
nyskapande tillsammans formar det unika för länet.
I länet existerar ett antal s.k. hybrida verksamheter inom de kreativa och kulturella näringarna.
Typiskt för dem är att de blandar konst- och kulturuttryck med andra uttryck såsom mat,
projektutveckling, design, formgivning och upplevelser. Exempel på sådana verksamheter är Kafé de
Luxe1, Elak form2 och Wallride projektbyrå3.
I Kronobergs län vill många göra intressanta och nyskapande handlingar inom bild- och formområdet,
men också inom övriga kulturområden. Vi ser positivt på samverkan mellan dessa. Som vi nu har
förstått så är inte bild- och formkonst, i flera av länets kommuner med i dialogen om utveckling och
tillväxt. Det kan ses som en svaghet eftersom så många rapporter pekar på att konst och kultur är
framtidens utvecklingsområden.4
Resultatet av kartläggningen visar att:
•
•
•
•
•
•
•
•
bild- och formområdet i Kronobergs län domineras av en traditionell konstsyn och ett snävt
konstbegrepp.
bildkonsten är svag men formkonsten och konsthantverket är starkt, då glas- och
möbelindustrin har skapat ett kreativt klimat, företag inom de kreativa och kulturella
näringarna och omfattande hantverkskunnighet.
bild- och formområdet lider brist på samordning.
det förekommer konkurrens mellan konstaktörer och konstarenor, vilket inte gynnar
konstutvecklingen.
bild- och formkonstens infrastruktur är begränsad i länet.
bild- och formkonstens har lite resurser på kommunal nivå och intresset för konst är
generellt sett svalt, hos invånare, politiker och tjänstemän.
konstnärerna arbetar i huvudsak i en traditionell, modernistisk anda.
samtidskonstnärerna är få och samtidskonsten i länet är begränsad.
Några rekommenderade insatser:
1
www.kafedeluxe.se
www.elakform.se
3
www.wallride.se
4
www.volante.se, Örnarna och myrstacken – vad vet vi om kulturnäringarna? David Karlsson och Lotta Lekvall,
Nätverkstan Kultur i Väst.
2
4
•
•
•
•
•
•
•
•
Det finns behov av en mer utåtriktad regional konstverksamhet och vi rekommenderar
därför en mobil och rörlig verksamhet som kan nå ut i hela länet.
Det finns behov av samordning inom bild- och formområdet i länet. Vi rekommenderar
därför en samordnande och utvecklande funktion (en konstkonsulent eller en
konstutvecklare).
Konstaktörerna5, med några få undantag och kommunerna söker ekonomiska bidrag i mycket
liten omfattning. Informativa insatser och nya stödsystem behövs, med uppföljning och
utvärdering av vad som kan vara utvecklande på lång sikt.
Det finns behov av utökad dialog och kunskapshöjande insatser vad gäller bild- och
formkonst, för invånare såväl som för kommunala, regionala tjänstemän och politiker.
Vad gäller flera av de verksamheter som idag har regionalt stöd; Italienska Palatset,
hemslöjden i Kronoberg m.fl. så behövs support med kommunikation. Gemensamt för dem
är att de har svårt att nå fram till en bred publik. Detta beror på flera faktorer, bland annat
begränsade ekonomiska och personella resurser, men man skulle också kunna samverka i
högre utsträckning än vad man gör idag.
För att sprida bild- och formkonst i hela länet rekommenderas att fler arenor än
Ljungbergmuseet får länsövergripande konstpedagogiska/konstkommunikativa uppdrag.
För att skapa tydlighet i vad varje verksamhet erbjuder samt för att öka den regionala
spridningen av bild- och formkonst i länet föreslås att Regionförbundet södra Småland
förtydligar nuvarande regionala uppdrag och skapar möjligheter för fler aktörer att få
regionala uppdrag.
För att öka samverkan och för att stärka bild- och formkonsten i länet rekommenderas att
samla den regionala konstverksamheten under ett och samma tak, d.v.s. att Landstinget
Kronobergs konstverksamhet förläggs hos Regionförbundet södra Småland.
Under rubrikerna SLUTSATSER och REKOMMENDATIONER finns ytterligare beskrivningar om nuläge
och förslag på insatser.
Regionförbundet södra Småland behöver främja och synliggöra nyskapande, gränsöverskridande och
originella initiativ men kan inte ensam stå för insatserna. Kommunal medverkan är nödvändig. En
lyckad regional utveckling av bild- och formområdet beror helt och hållet på förmågan att ta fram
nya samverkansformer och vilket mod man kan uppbringa för att våga satsa på det ännu inte
prövade.
Vi vill understryka den potential som finns att skapa ett levande och spännande samhälle att bo och
verka i, genom att göra konstutvecklingen – med ett breddat konstbegrepp och en vidgad syn på
konstnären – till en gemensam fråga för ökad attraktionskraft i hela Kronobergs län.
De största möjligheterna för spännande utveckling finns där verksamma inom stadsutveckling och
landsbygdsutveckling involverar konst och kultur och dess aktörer. Samstämmighet, samskapande
och samverkan mellan närliggande län och regioner, kommunerna, Regionförbundet södra Småland,
Landstinget Kronoberg och länets konst- och kulturakörer formar den nyckel som öppnar dörren.
5
Verksamma inom konstområdet; konstinstitutioner, gallerier, konstnärer, konsthantverkare m.fl
5
2.
INLEDNING
Rapporten Att våga i brokig mylla – om konstens förutsättningar i Kronobergs län är beställd av
Regionförbundet Södra Småland och Landstinget Kronoberg inom ramen för uppdraget Kronoberg
utvecklar konstområdet 2012-2014. Administrativ huvudman är Kulturparken Småland. Rapporten
utgör resultatet av ett kartläggnings- och analysarbete som bedrivits under våren 2013, av Marie
Bergdahl, MB kulturpartner AB och Markus Emilsson, glaskonstnär. Rapporten är tänkt som ett
underlag till en vision, strategi och en handlingsplan för bild- och formområdet, som kommer att
presenteras under hösten 2013.
2.1. Organisation
Organisationen består av Marie Bergdahl, processledare och Markus Emilsson, processtöd för
Kronoberg utvecklar konstområdet 2012-2014 , en styrgrupp med representanter från
Regionförbundet södra Småland och Kulturparken Småland samt en processgrupp.6 Processgruppen
har fungerat som en utvecklingsgrupp och en kunskapsbank.
I Kronobergs regionala kulturplan 2012-20147 ska följande utföras inom bild- och formkonstområdet:
•
•
•
Stärka bild- och formområdet
Öka tillgängligheten till kultur för barn och unga
Stärka strukturerna för kulturella och kreativa näringar
En kommande vision, strategi och handlingsplan för bild- och formkonstområdet måste ta fasta på
ovan nämnda tre områden.
2.2. Metod
Cultural Planning är en samhällsplaneringsmetod som utgår från platsens identitet. Genom att ta
tillvara och kartlägga samhällets kulturella resurser, d.v.s. de värden och historia som platsen har,
skapas ökade möjligheter för ett hållbart och kreativt samhälle, menar de som förespråkar metoden.
Kartläggningen är metodens kärna, och människornas röster tillsammans med fakta är det som
främst bygger upp kartbilden. Cultural Planning är en metod som tar vara på det ”mjuka” i samhället;
hur vi upplever en plats, hur vi lever våra liv m.m.
Metoden har använts i arbetet med rapporten. Ett hundratal personer, som på olika sätt
representerar konstfältet i Kronobergs län eller har en betydande kunskap att dela med sig av, har
intervjuats. Ett åttiotal fältintervjuer har utförts i kommunerna. Två workshops, en med
representanter från konstarenorna och en med fria konstaktörer, har genomförts och fakta om
kommuner, organisationer och konstarenor har samlats in.
De verksamheter som har intervjuats, som tillhör andra län än Kronobergs län, är Glass Factory i
Kalmar län och Vandalorum – centrum för konst- och design i Jönköpings län. Anledningen är att de
har kommit upp som intressanta samverkansparter. Övriga konstverksamheter i närliggande län är
Virserum konsthall, Wanås och Kalmar konstmuseum8.
6
Processgruppens deltagande verksamheter: Kulturparken Småland, Ljungbergsmuséet, Italienska palatset,
Landstinget Kronoberg, Hemslöjden i Kronobergs län, Konstnärscentrum Syd, Smålands konstarkiv.
7
2011-10-25 beslutades den regionala kulturplanen för Kronobergs län.
8
De finns i korthet beskrivna i bilagan Konst- och kulturfakta i Kronobergs län.
6
Rapporten har inte har ambitionen att vara vetenskapligt grundad. Den bygger i första hand på
människors röster.
2.3. Disposition
Rapporten är indelad i femton kapitel. Under varje kapitel redovisas resultatet av nuläget under
rubriken Slutsatser och under Rekommendationer presenteras ett antal utvecklingsmöjligheter eller
viktiga strukturella förändringar.
I bilagan, Konst- och kulturfakta i Kronobergs län 2013 går att finna betydande fakta om
utställningsverksamheter, kommunfakta, konstfält i siffror, konstfält kontaktinfo, konstnärer,
medlemmar i intresseorganisationer, konsthantverkare, konstföreningar, konstrundor, information
om utbildningar och kurser, kulturella och kreativa näringar m.m.
2.4. Konstbegreppet
Bild- och formområdet i denna rapport avser alla former av visuellt gestaltade konstuttryck, oavsett
om det gäller måleri, rörliga bilder, skulptur, textil, grafik eller digitalt producerad konst.
I konstbegreppet i Kronobergs län är det viktigt att inkludera konsthantverket, som har en stark
tradition med rötter i glas- och möbeltillverkningen. Konstbegreppet bör dessutom innefatta
formgivning, design och slöjd som utövas av konstnärer, eller har en stark dragning mot det
konstnärliga fältet.
Dans, teater, musik m.m. ingår inte i denna rapport då de sorterar under rubriken scenkonst.
3.
REGIONALT PERSPEKTIV
3.1. Kultursamverkansmodellen
Sedan år 2011 fördelas de statliga kulturmedlen enligt en modell kallad kultursamverkansmodellen. I
korthet innebär modellen att en del av de statliga medel som avsätts till regionala
kulturverksamheter samlas i en regional anslagspost som delas ut till regioner och län. Varje region
lämnar in en kulturplan till Kulturrådet som ett underlag för de medel som anslås.
Enligt Helen Hägglund, samordnare för kulturfrågor på Regionförbundet södra Småland, innebär
modellen mer administration. Detta påverkar möjligheterna att arbeta utåtriktat i länet. Det
bekräftas också av Myndigheten för Kulturanalys som utkommit med en rapport9 som visar att
kultursamverkansmodellen bland annat har riktat ljuset mot kommunal och regional
kulturadministration. De skriver att det finns anledning att i framtiden uppmärksamma hur mycket
den regionala kulturadministrationen växer.10
3.1. Regionförbundet södra Småland
Regionförbundet södra Småland är ett nav för regional utveckling med det övergripande uppdraget
att ta tillvara länets möjligheter och främja dess utveckling. Visionen är ett gott liv i södra Småland.
9
Rapport Kulturanalys 2012, Myndigheten för Kulturanalys
http://www.kulturanalys.se/wp-content/uploads/2013/05/Kultursamverkansmodellen_2013_inlaga_low.pdf
10
7
Medlemmar i förbundet är kommunerna i Kronobergs län.
Förbundets mål är att södra Småland ska ha ett innovativt kulturklimat med bredd och spets.
Tillsammans med Landstinget Kronoberg ska de säkerställa att länet har en god kulturell
infrastruktur. Regionförbundet södra Småland har huvudansvaret för kulturfrågorna.
Förbundet delar årligen ut fyra stipendier och tre kulturpriser; Kulturpriset, Kreativ entreprenör inom
kulturområdet och Årets bubblare. Kulturpriset ska hedra, företrädesvis personer mellan 18-35 år,
som genom sin verksamhet gjort en förtjänstfull kulturell insats i Kronobergs län. Entreprenörspriset
delas ut till en entreprenör som på ett betydelsefullt sätt bidragit till att skapa ett kreativt klimat och
som har främjat kreativa mötesplatser i Kronobergs län. Årets bubblare är ett vandringspris som ska
gå till en aktör som just inlett en spännande utveckling.
Projektägare inom kulturområdet kan ansöka om projektmedel från regionförbundet. Då ska
projektet ligga i linje med den regionala kulturplanen. Man ger också driftsstöd till verksamheter
samt ger uppdrag till externa aktörer inom kulturområdet och med uppdraget följer en summa
pengar. Ett exempel på det är Ljungbergmuseet som har ett regionalt uppdrag inom konstpedagogik.
I verksamheten arbetar bland annat en danskonsulent som delas med Kalmar och Blekinge län, två
hemslöjdskonsulenter som verkar under Hemslöjden i Kronoberg11, en satsning på film och unga
genom Reaktor Syd12 samt en teaterkonsulent via Riksteatern Kronoberg13. Det finns ingen funktion
som särskilt ansvarar för bild- och formområdet.
Förbundet södra Småland skulle gärna se fler ansökningar till de projektmedel som delas ut. Det har
dock framkommit att flera av de intervjuade inte känner till Regionförbundet södra Smålands
verksamhet och vad de kan erbjuda för olika stöd och bidrag.
När kommunernas och konstaktörernas begränsade ekonomi ligger i vägen för utveckling är det
nödvändigt att söka medel utanför den egna kommunen. Regionförbundet södra Småland behöver
hitta bra metoder för att förmedla de möjligheter de har att stötta upp projekt och verksamheter.
Införandet av Kultursamverkansmodellen har påverkat det administrativa arbetet för anställda inom
kultur i Regionförbundet södra Småland. Skrivbordsarbetet har ökat på bekostnad av att vara aktiv
bland konstaktörer och invånare. Detta är negativt för konstens möjligheter att utvecklas i länet.
formområdet. Det är viktigt att se att denna brist spelar roll för områdets svaga position i länet.
Vilken roll ska Regionförbundet södra Småland spela? Helen Hägglund, samordnare för kulturfrågor,
menar att det är viktigt för förbundet att våga satsa på försöksverksamhet. Exempel på det är
projektet Crowd Culture14. ”Vi behöver hitta nya sätt att arbeta i hela länet med de verktyg vi har
tillgång till. Vi vill skapa mötesplatser, dialogformer och driva förändringsprocesser”, menar Helen
Hägglund.
3.3. Landstinget Kronoberg
Landstinget Kronoberg handlägger länets konstinköp till de offentliga verksamheter som landstinget
ansvarar för. Landstinget Kronoberg följer enprocentregeln på belopp för byggnationer över tjugo
miljoner kronor. Detta ifrågasätts av flera, som anser att det byggs för sällan över denna summa,
11
www.alltomhemslöjd.se
www.reaktorsyd.se
13
www.kronoberg.riksteatern.se
14
Se www.rfss.se, Crowd Funding är en finansieringsmetod av kulturprojekt som utgår från mikrofinansiering,
via månadsstödjare och sponsorer
12
8
vilket gör att flera av landstingets fastigheter inte genererar möjlig inkomst till konstnärer eller
tillräckligt med konst till fastigheterna. Konsthanteraren har en fast budget för löskonst på 500 000
kronor årligen. Det köps in konst till de gemensamma ytorna på centrallasarettet, vårdcentraler,
kontorsrum, väntsalar, samtalsrum, korridorer och personalrum. Cirka två konstnärer per år arbetar
platsspecifikt med konstnärliga utsmyckningar, resten som köps in är löskonst, såsom måleri, grafik,
textil och skulpturer.
Det har framkommit en viss kritik att landstinget inte följer sin egen inköpspolicy som säger att
majoriteten av konsten som köps in ska vara gjord av konstnärer i länet15. Kritik har också uttalats
från konstnärer och konstarenor i länet, som anser att Landstinget Kronoberg inte köper tillräckligt
med konst av dem.
SLUTSATSER
•
•
•
•
Kultursamverkansmodellen kan leda till mer administration, vilket tar tid från det utåtriktade
arbetet hos Regionförbundet södra Småland.
Länets konstaktörer samt kommuner söker de ekonomiska stöd som förbundet erbjuder i
mycket liten utsträckning. Få av de vi har talat med känner till Regionförbundet södra
Smålands verksamhet samt vilka stöd de erbjuder.
Länet har konsulenter inom flera kulturområden, men inte inom bild- och formområdet.
Länet är ett av få län i Sverige som inte har en anställd konstkonsulent.
Ett flertal regionala konstaktörer samt regionala konstarenor menar att länets
konsthanterare köper in för lite konst från länet, och anlitar för få av länets konstnärer i
konstnärliga utsmyckningsuppdrag.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
•
Möjligheterna med och formerna för kultursamverkansmodellen bör utvecklas mer.
Kriterierna för projektmedel och möjligheterna för nya regionala stöd bör ses över (exempel:
kortare stöd till fria konstaktörer, konstarenor, organisationer och kommuner för att kunna
anlita konsulter inom ekonomi och marknadsföring, uppstartsarbete, idéutveckling och
förstudier men också långsiktiga stöd, såsom treåriga utvecklingsstöd).
Inom ramen för kultursamverkansmodellen och i en dialog med Kulturrådet bör möjligheter
för finansiering av en tjänst undersökas som har särskilt ansvar för att samordna och utveckla
bild- och formområdet.
Ansvarig för konstinköp hos Landstinget Kronoberg bör sortera under Regionförbundet södra
Småland. Ett konstnärligt råd bör stödja arbetet. Inköpspolicyn för konst inom Landstinget
Kronoberg bör också ses över.
4.
INVÅNARPERSPEKTIV
4.1. Invånaren om konst
Vad är konst för dig? Det var den första frågan som ställdes till kommuninvånare i länet. ”Tavlor”, var
det vanligaste svaret på frågan. På följdfrågan, om vad konst kan vara mer än det, blev svaret att
”Det kan vara vad som helst, ”Det kan vara nästan allt”, ”Det är hur vi lever”, ”Det är natur, blommor
och det som är vackert”, ”Det är också musik, dans och teater”. ”Man måste möta människor där de
15
Smålandsposten, 2009-01-05
9
är och göra oss mer delaktiga!”, menar Kevin, 17 år från Ljungby.
”Presentera konsten på ett opretentiöst sätt. Bort med det polerade”, ”Ta konsten ut i samhället”,
”Ta bort den pretentiösa stämpeln!”, ”Visa att det är okej att gilla konst även om man inte är
flummig”, var några röster som hördes ute i kommunerna.
”Man måste tillhöra en kulturelit för att tycka att konst är roligt. Eller vara ett original. Det är för
långt från den kultur som man själv befinner sig i. Man känner inte igen sig. Tyvärr är den allmänna
uppfattningen att konst är något man ska söka upp själv. Istället skulle man jobba mer med
människorna och det de själva skapar”, säger Tina, 46 år från Jönköping.
Få av de intervjuade invånarna visade ett intresse för konst, men när de fick möjligheten att tänka
efter fanns det en naturlig förståelse och ett intresse för vad konst kan vara, men ovanan att prata
om konst slog igenom.
När den konsterfarne fick frågan Vad är konst för dig? blev svaret att det är en tolkning av vår samtid.
Denna grupp pratade inte om konst som objekt i form av tavlor och skulpturer, utan om dess
innehåll.
Snäva uppfattningar om vad konst och konstnärer är samt den mystik och högtidlighet som omger
konsten, ligger i vägen för människors möjligheter att möta konst. Konst är ingen självklarhet för alla.
Det beror på brist på kunskap, hur konst förmedlas, att många har svårt att identifiera sig med det
som visas på utställningsarenorna samt om en avsaknad av djupare dialog om konst. Konst kan vara
vackert att hänga ovanför soffan men kan också spegla våra liv, vända upp och ner på våra känslor
och säga något om den tid vi lever i.
På frågan om vad vi ska vi göra för att väcka intresse svarar också de konsterfarna, ”Ut med
konsten!”,” Riv trösklarna!”
Ökad kunskap om konst är nödvändigt, hos invånare, kommunala och regionala politiker, om bildoch formområdet ska få utrymme i beslutande rum. Genom att främja människors eget skapande
och deltagande kan intresset för konst öka samt genom att göra konsten mer tillgänglig i det
offentliga rummet skapas möjligheterna att möta konst.
4.2. Jämställdhet och mångfald
Vad vet vi om jämställdheten inom konstområdet generellt sett? Vi vet att två tredjedelar av Sveriges
yrkesverksamma konstnärer är kvinnor. Boken ”Konsten, så funkar det (inte)”16, som Konstnärernas
Riksorganisation gav ut 2009, har fått stor uppmärksamhet. Den bygger på en enkät utskickad till
närmare 4 000 bild- och formkonstnärer samt djupintervjuer med personer inom branschen och
statistik från de statliga konsthallarna och myndigheterna. Boken visar bland annat att det finns fler
kvinnor än män på konstskolorna. Samtidigt visar den att fler verk av manliga konstnärer köps in,
ställs ut och att fler män får stipendier. Det framgår också att myndigheter och institutioner måste
förbättra sitt jämställdhetsarbete.
Vad gäller utlandsfödda konstnärer, får de sällan ställa ut på landets konstinstitutioner. Detta trots
Kulturrådets mål att ge det offentligt finansierade kulturlivet förutsättningar att spegla samhällets
etniska och kulturella mångfald i produktion, organisation och publik.17
16
Vanja Hermele, genusvetare. Boken tillkom på initiativ av KRO/KIF Region Öst, med Ungdomsstyrelsen som
medfinansiär
17
Ola Öhlin, projektledare ”Inte Konst? Det är väl ingen konst”, Norrköpings kommun, www.folkbladet. se
10
Vi måste arbeta för att blanda upp den konstnärliga ”svenska” diskurs som exkluderar uttryck från
andra kulturer. Hur tar vi vara på de erfarenheter våra utlandsfödda svenskar bär på? Hur kan vi via
konsten skapa ny kommunikation med människor som inte behärskar det svenska språket eller de
subtila kodsystem som inkluderar dem i en svensk gemenskap?
4.3. Barn- och unga
Ringsbergskolan i Växjö startade år 2 000 och är en kommunal F-9 skola med estetisk profil.18 Hela
skolans arbete grundas på estetiska läroprocesser där eleverna får använda alla sinnen för att skaffa
sig kunskap med mening. År 2009 fick skolan EU:s utmärkelse i språk.19
Ringsbergskolan är ett exempel som visar på vikten av de estetiska ämnena i skolan för annan
inlärning. Det är värt att lyftas när dessa ämnen inte längre är obligatoriska på gymnasienivå.
Växjö kulturskola och Uppvidinge kulturskola erbjuder bildkurser för barn och unga. De övriga
kommunerna har inga kurser inom bild och form, dock inom teater, dans och musik. Kulturverkstan i
Tingsryd erbjuder förutom dessa också film och ljudteknik. Markaryd kulturskola och Lessebo
kulturskola ger enbart musik.
Det konstpedagogiska arbetet som konstinstitutionerna Växjö konsthall, Ljungbergmuseet och
Kulturparken Småland erbjuder spelar stor roll vad gäller barn, unga och deras möte med konst i
länet, men det behövs nya metoder.
SLUTSATSER
•
•
•
•
Flertalet av de invånare vi har talat med beskriver att de är ointresserade av konst och har
besökt få av länets konstarenor. De konstovana såväl som de konsterfarna vi har talat med
anser att trösklarna är höga till konstarenorna. De önskar att konsten kommer ut på gator
och torg, där människor är.
Bild- och formområdet är inte jämställt i Sverige. Hur det ser ut i Kronobergs län är osäkert.
Utlandsfödda konstnärer utgör en mycket liten del av Sveriges konstnärer. Hur många de är,
och hur arbetet ska bedrivas i Kronoberg är i nuläget oklart.
Borttagandet av bildämnet som obligatoriskt ämne i Sveriges gymnasieskolor gör att unga får
färre möjligheter att möta konst. Två av länets åtta kommuner har kulturskolor som erbjuder
bild/konst som ämne.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
•
18
19
För att möta många av de intervjuades önskemål så rekommenderas att skapa en ny
plattform i form av en konstverksamhet som arbetar utåtriktat och verkar i det offentliga
rummet med utställningar, dialog, seminarier samt delaktighetsprojekt. Denna verksamhet
skulle kunna fungera som ett komplement till befintliga konstarenor.
Genomför en nulägesanalys av jämställdheten inom bild- och formområdet i länet.
Genomför en nulägesanalys av mångfalden inom bild- och formområdet i länet.
Se på möjligheterna att utveckla nyskapande metoder till länets barn- och unga för att sprida
konst och ge dem möjlighet att möta och skapa konst, bl.a. arbeta för att bild/konst blir ett
kursalternativ i de kommunala kulturskolorna som idag inte erbjuder ämnet.
Se www.vaxjo.se
Se www.skolverket.se
11
5.
ROLLER OCH NÄRINGAR
5.1. Konstnärsroller
Vilka är konstnärer i Kronoberg? Ulrika och Bertil, som säljer sin glaskonst på en världsmarknad är
konstnärer. Lars som arbetar med grafik på Italienska Palatset i Växjö är konstnär, Margoth som
öppnar upp sitt hem med sina oljemålningar på årets konstrunda i Markaryd är också konstnär,
Pauline, som gör smycken och är verksam i Alvesta likaså.
I maj 2013 genomförde vi en workshop med fria konstaktörer för att lära mer om deras behov och
möjligheter. En inbjudan gick ut brett, bland annat via föreningar och organisationer. Ett fyrtiotal
personer deltog. De fick frågan ”Hur många av er som har kommit hit är konstnärer?”. Nästan alla
räckte upp handen. I rummet satt representanter från konstföreningar, konstrundor,
konstnärskollektiv och enskilda, en blandning av yrkesverksamma och amatörer.
Tre perspektiv på konstnärsrollen:
A) Lars Palm är konstnär och lärare på Linnéuniversitet samt på Ringsbergsskolan i Växjö. Hans olika
uppdrag kompletterar yrkesrollen som konstnär då han är intresserad av konst och lärande, konst
som kunskap. Lars poängterar att begreppet ”yrkesverksam konstnär” inte handlar om att man
enbart arbetar med sin egen konst och bara lever av det. Är det undersökandet som gör konstnären?
Är det i så fall olika beroende på vilka undersökningar man befinner sig i och hur man formulerar sig
kring dessa?
B) Marie Karlsson i Älmhult beskriver hur hon både använder sig av akvarell och keramik som
medium för sitt konstnärliga arbete. Marie arbetar även med frilansuppdrag som kommunikatör på
Ikea. Marie menar att det är en passande modell för henne. Frilansande inom både kommunikation
och konst, hur mycket konstnär kan Maria vara då? Är det mängden tid som avgör detta? Eller är det
mängden utställningar?
C) Wallride Projektbyrå20, ett konstnärskollektiv med tre konstnärer med rötterna i street- och
skatekulturen. Ingen av dem är konsthögskoleutbildade och ingen av dem är heller medlem i någon
av intresseorganisationerna som finns för konstnärer. De arbetar framförallt med offentliga
konstuppdrag. Att arbeta med uppdrag innebär att man får anpassa sig efter en kunds önskemål. Är
denna anpassning ett problem för att betraktas som professionell konstnär?
Flera av de yngre konstnärerna har gett uttryck för att de inte riktigt vet var de ska söka gemenskap
och vilka nätverk de hör hemma i. Vissa av dem har upplevt att de inte varit välkomna i befintliga
konstnärskollektiv m.m.
Flera konstaktörer menar att det existerar konkurrenskänsla inom bild- och formområdet i länet,
vilket inte gynnar konstområdets utveckling. Hur bidrar vi till ett klimat för dem alla att verka i, så att
fler kan uppleva och uttrycka sig konstnärligt? Kan vi ge förutsättningar för samskapande och
undersökande drivkrafter och bryta attityder där rädsla och konkurrens formar konstlivet?
Uppfattningarna kring vad som definierar ett konstnärskap går isär beroende på vem vi talar med.
Genom att placera konstnärerna mer i centrum för olika satsningar, skapas en större tolerans för
konstnärsrollen i sig självt.
20
www.wallride.se
12
5.2. Kulturella och kreativa näringar
Allt fler försörjer sig på konst och kultur, allt fler företag bildas inom denna sektor. De kreativa och
kulturella näringarna är bland de snabbaste växande ”industrierna” i världen. År 2010 var 146 000
personer anställda inom kulturella och kreativa näringar i Sverige, 117 000 företag, som sålde för 285
miljarder kronor.21
Det har varit och är stort fokus på de kulturella och kreativa näringarnas22 (KKN) möjlighet till
ekonomisk tillväxt. Kronobergs län var tidigt med i utvecklingen och genom det interregionala
samarbetsprojektet KRUT23 kunde man se att länet hade en stor andel företag inom konst- och
designområdet.
Företag inom konstområdet kan dock vara svåra att finna. Det beror delvis på att de ofta är
enmansföretag som drivs i liten skala och som inte tar en självklar roll som företagare. I en rapport24
från 2012 belyser Rådet för Kulturell och kreativ näring just det faktum att KKN-företag ofta har
andra drivkrafter än ekonomiska och att de inte väljer att organisera sig som övriga näringar. De drivs
framförallt av engagemang.25
I Älmhults kommun är de kreativa och kulturella näringarna närmare tjugosju procent. Här har IKEA
sin hemvist och flertalet av anlitade designers utvecklar ett slags ”kombinatörskap” med den egna
konstnärliga och kreativa verksamheten. Möbelindustrin i området bidrar också till utveckling av
dessa näringar.
Många kulturella och kreativa näringar har flera inriktningar i sin verksamhet. De har ofta en
konstnärlig bas och intresse för konstnärligt utforskande som drivkraft men för att tjäna pengar
utvecklas en marknadsanpassad företagsgren. Du kan således både vara konstnär och företagare. Det
är dock olika hur man förhåller sig till denna dubbla identitet. Vi anar att yngre konstnärer i
allmänhet har en mer företagarvänlig inställning. De verkar ha lätt för att förena sitt konstnärskap
med företagsverksamhet medan flera av de äldre tycks uppleva att de får överge sin konstnärsroll
när de ger sig in i affärsverksamhet.
Rådet för kulturella och kreativa näringar ger i sin rapport26 tre huvudrekommendationer till
regeringen; 1) Branschen behöver en samlad röst, i form av ett gemensamt nätverk 2) En ny
bolagsstruktur för service till konst- och kulturföretagande 3) Utmärkelser till branschen som främjar
turism- och besöksnäringen. Dessa förslag skulle inte vara omöjliga att överföra till regional nivå. En
dialog om branschens utveckling inom konstfältet behöver föras och näringarna noggrant kartläggas.
21
www.tillvaxtverket.se
Begreppet Kulturella och kreativa näringar (KKN) innefattar arkitektur, design, film och
foto, konst, litteratur, media, mode, musik, måltid, scenkonst, turism, besöksnäring samt
upplevelsebaserat lärande. Definition enligt Tillväxtverket. www.tillvaxtverket.se
23
http://kulturekonomi.se/uploads/kreativa-sektorn-i-sex-lan-en-jamforande-studie-inom-projektet-krut.pdf
24
Tre förslag för tillväxt och innovation för kreativa och kulturella näringar, Sammanfattande rapport från
Rådet för kulturella och kreativa näringar, 2012-12-31.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/20/85/88/3919e437.pdf
25
Se rapport Den ofrivillige företagaren, Nätverkstan kultur i Väst, en studie av kultur, ekonomi och
företagande, 2002
26
Sammanfattande rapport från rådet för kulturella och kreativa näringar, Tre förslag för tillväxt och innovation
med kulturella och kreativa näringar, 2012-12-31
22
13
5.3. Hybrida verksamheter
Serveringspersonalen är ung med tatueringar och pearcing, klädda i svart. I bakgrunden skymtar
kocken för dagen, en ung man i stora mörka glasögon, som i takt med musik från 50-talet, tillagar
mat som ännu inte går att finna i kokböckerna. Inredningen är från en svunnen tid;
medaljongtapeter, gamla skolstolar, tunga röda sammetsdraperier och blanka oljemålningar av
borgerligheten i överdådiga guldramar. På Kafé du Luxe27 befinner man sig i gränslandet mellan då
och nu. Förutom mat erbjuds kulturupplevelser såsom liveband, klubb och events, t.ex.
fotoutställning eller Kulturnatt de Luxe.
Kafé de Luxe är ett exempel på det vi i rapporten kallar hybrida verksamheter. Dessa verksamheter
går inte att placera inom befintliga strukturer. Man skulle kunna säga att de är entreprenörer inom
kulturella och kreativa näringar, men vilken kreativ eller kulturell näring de verkar inom är oklart,
eftersom de ofta har fler än ett ben att stå på.
De blandar olika former av konstnärliga uttryck och upplevelser: musik, teater, design, konst och
konserter kombineras med projektledning, restaurang, café, nöje, klubb m.m. Ytterligare exempel på
sådana verksamheter är Tyrolen28, Uffes källare29, Wallride projektbyrå30 och Elak Form31. Förutom
Tyrolen som har sin hemvist i Alvesta kommun, så är nämnda verksamheter etablerade i Växjö
kommun.
De hybrida verksamheterna är originella och använder sig av ord som retro, hopp, kärlek,
designfilosofi, aftonfilosofi, dolda resurser och dialog. De är spetsiga, inte breda, nischade istället för
att erbjuda allt för alla, men har ett brett välkomnande.
De är intressanta ur flera perspektiv, bland annat så visar de på något nytt inom konst- och
kulturföretagande. Som oetablerade arenor för konst så är de av stort intresse. Här skulle yngre
konstaktörer och nyskapande projekt kunna ha en hemvist. På vilket sätt ska man som offentlig
sektor närma sig dem? Hur skulle ett offentligt stöd kunna se ut? Eller är det verksamheter som ska
utvecklas utan stöd från offentlig sektor?
Här följer ytterligare två exempel på hybrida verksamheter:
5.3.1. WALLRIDE PROJEKTBYRÅ
Wallride projektbyrå32 är en kreativ byrå, ett aktiebolag, med en omsättning på cirka en och halv
miljon kronor om året. Det rör sig fritt mellan konstnärliga utsmyckningar, workshops,
delaktighetsprojekt och kläddesign (kollektion åt ett skatemärke). Wallride har utvecklats från det
gemensamma intresset, streetkulturen. De flätar samman konst med sociala funktioner. För dem är
det viktigt att komplettera de konstnärliga utsmyckningarna med något mer.
”Vi försöker verka i mellanrummen. Genom att synliggöra och dra nytta av dolda resurser, är vår
ambition att överraska och skapa kulturprojekt med mervärden.”33.
27
www.kafedeluxe.se
Se www.tyrolen.se
29
Se www.uffeskallare.se
30
Se www.wallride.se
31
Se www.elakform.se
32
www.wallride.se
33
www.wallride.se
28
14
De var bland annat projektledare och konstnärer i projektet Araby Art site34, ett konst- och
samhällprojekt i Araby, en stadsdel i Växjö. De valde då att samarbeta med konstnärer från den
nationella konstarenan samt boende och skola.
För Wallride projektbyrå är dialogen med de som projektet angår det allra viktigaste. Ofta är det
invånarna, de boende, det handlar om. De skapar bra förutsättningar för att konsten som skapas blir
de boendes ”egen”. Riskerna för att invånarna ska känna sig missnöjda minskar och de samlas istället
kring något som angår dem alla.
5.3.2. ELAK FORM
Karl-Oskar Carlsson som målar och skulpterar, designar också möbler i en egen verkstad i Växjö.
Företaget heter Elak Form35. Han är dessutom ordförande i Växjö konstförening, Växjö Konstrunda
och sitter i styrelsen för Galleri Sigma. Han är utbildad på Designprogrammet på Linnéuniversitet i
Växjö och ser sig som företagare framför konstnär. ”Det är fortfarande så att konstnärer inte ska
tjäna pengar.”, säger Karl- Oskar. Han har tagit hjälp av Drivhuset36 för kurser i redovisning och
Almi37, där han har deltagit i ett mentorsprogram. Han har sökt medel för en designutställning som
han beviljades och han har skickat ut ”Jag finns brev”. Elak form är inriktad mot att bedriva ett
företag och letar upp det stöd som företaget behöver för att lyckas.
Karl-Oskar menar att många kulturarbetare behöver hjälp att komma vidare och föreslår en portal
som visar vad som finns för stöd att få, så att de kan utveckla sina verksamheter. Han tycker också att
bristen på utställningsplatser är stor, att det saknas gallerier och öppna mötesplatser för konst.
SLUTSATSER
•
•
•
Revirtänkande och konkurrenskänsla hindrar konstutvecklingen i länet samt uppfattningarna
om vilka som anses vara professionella och amatörer går isär.
Kulturella och kreativa näringar inom konstfältet är svåra att kartlägga, eftersom de inte
alltid ser sig som företagare.
De hybrida verksamheterna utgör en viktig funktion för oetablerade kulturverksamma,
främst inom musik. De hybrida verksamheterna visar på något nytt och utvecklingsbart för
länet.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
Regionförbundet södra Småland rekommenderas att initiera gemensamma projekt mellan
kommuner och verksamma inom bild- och formområdet i länet för att främja samarbete och
motverka revirtänk och konkurrenskänsla.
De kulturella och kreativa näringarna inom konstområdet i Kronobergs län behöver fortsätta
att kartläggas för att man ska kunna stimulera företagarna och inte gå miste om kompetens.
Bjud in till dialog med de hybrida verksamheterna för att se vilken samverkanspotential det
finns, samt lära mer om deras verksamheter. Eventuellt skulle dessa också kunna bli
betydande arenor för oetablerade konstverksamma. Hitta metoder för att synliggöra och
stötta de hybrida verksamheterna på deras villkor.
34
www.wallride.se/referens/arabyartsite.
www.elakform.se
36
www.drivhuset.se
37
www.almi.se
35
15
6.
KONSTPERSPEKTIV
6.1. Hemslöjden närmare konsten
I höst visas Cirkus Cirkörs föreställning ”Knitting Peace” i Växjö. Flyers och affischer med bild på en
nycirkusartist som klänger sig fast vid ett stort garnnystan smyckar staden. Här och var i
stadsrummet syns spår av rebellstickare som metodiskt stickat in en lyktstolpe, ett handtag eller
kanske en cykel med färgstarka garn. Slöjden och hantverket tar ton i Kronoberg och i hela Sverige
just nu.
Slöjdandet har starka traditioner i Kronoberg. Hemslöjden i Kronoberg, som är en ideell förening
bildades 1915 och har 250 medlemmar. Föreningen genomför i form av slöjdcaféer och slöjdande
nätverksträffar m.m.
Hemslöjdskonsulenterna, Monica Modig Rauden och Magnus Eriksson som har hemslöjdsföreningen
som huvudman, bjuder in till slöjdkvällar runt om i regionen och anordnar även fortbildningskurser.
De producerar även utställningar av olika karaktär, inte sällan i samverkan med andra regioner.
Genom riktade uppdrag från Regionförbundet Södra Småland har hemslöjdskonsulenterna under det
senaste året arbetat intensivt med att nå barn och unga samt utveckla den kreativa näringen inom
slöjdområdet. Detta har skett genom ett mentorprogram för slöjdare och konsthantverkare samt ett
Skapande skola-projekt ”Korgen, en sammanflätat historia”, där cirka 2 000 skolbarn har fått
möjligheten att möta slöjdtraditioner och dramatisera berättelser. Båda projekten har fallit mycket
väl ut och positionerat sig på en nationell arena.
Behovet av en kommunikatör som kan arbeta med marknadsföring är det viktigaste för hemslöjden
just nu. Konsulenterna hinner inte med att marknadsföra och kommunicera verksamheten, och de
har varken kunskap eller verktyg för att göra ett professionellt arbete på det området.
Kan det vara så att slöjdområdet med sin långa historia av deltagarkultur och kunskapsbank,
medmaterialkännedom och hantverkstradition, kan utmanas att ta en större och tydligare roll inom
konstområdet i Kronoberg? Det skulle vara en spännande utveckling.
6.2. Konstkommunikation
Ljungbergmuseet är den enda verksamheten som har ett regionalt konstpedagogiskt uppdrag och har
en heltidstjänst för att utveckla och utföra den pedagogiska verksamheten i hela länet. Arbetet utgår
ofta från bildkonst med Sven Ljungbergs tavlor som återkommande tema.
Konstpedagog Madeleine Näs på Växjö konsthall ser att en viktig uppgift med pedagogiken är locka
fram det undersökande och nyfikna förhållningssättet till vad konsten kan vara och vad den kan
berätta. ”Det händer att det kommer in folk på konsthallen och frågar vart tavlorna är, då måste man
locka fram en vilja att upptäcka annan konst än tavlor”, säger Madeleine.
De intervjuade konstpedagogerna vill bidra till ett bättre regionalt klimat inom kultur och konst. De
vill hitta samarbeten mellan olika aktörer och institutioner och skapa roliga, spännande möten för
besökaren. De uttryckte dessutom en önskan om att träffa andra pedagoger för erfarenhetsutbyte
och kunskapsutveckling.
Ett gemensamt problem är att det är kostsamt för skolorna att resa med många elever och det tar
lång tid att transportera klasserna. På Ljungbergmuseet driver man idén om en kulturbiljett som
16
möjliggör för alla ungdomar att åka gratis kollektivtrafik till kulturinstitutioner. En annan lösning är
att arbeta mer mobilt i skolor och i klassrum. Som exempel kan nämnas Regionteatern Blekinge
Kronoberg38 som arbetar med ett mobilt team.
Värt att nämna är också Västra Götalandsregionen, som erbjuder ett arrangörsstöd39 för kommuner
för kultur i skolan. Systemet är ett komplement till kommunernas egna kultursatsningar och bygger
på en motprestation från kommunen som är lika den regionala insatsen. Stödet syftar till att minska
skillnader mellan kommuner och skolor och öka flödet av kultur som en del av lärandearbetet. Då
ingår också ersättning för resor till kulturinstitutioner.
Konstpedagogiskt (eller konstkommunikativt) uppdrag skulle med fördel kunna ges till fler aktörer än
Ljungbergmuseet. Begreppet konstpedagogik skulle kunna bytas ut mot konstkommunikation för att
skapa en bredd inom det kommunikativa arbetet.
6.3. Enprocentregel
Enprocentregeln tillkom 1937 och är en rekommendation att avsätta en procent av den totala
byggkostnaden vid om- och nybyggnation till konstnärlig utsmyckning. Allt sedan regeln började
tillämpas i Sverige 1937 är den en konkret metod för att föra ut konsten i samhället. De goda
exemplen är många och förekommer på tusentals platser runt om i Sverige. Dess syften är att
tillgängliggöra konsten för en bredare allmänhet, att försköna de offentliga byggnaderna men också
skapa förutsättningar för ett professionellt konstliv samt ta tillvara denna kompetens i gestaltningen
av det offentliga rummet.
KRO/KIF40 anser att enprocentregeln är en viktig princip värd att slå vakt om. De kan dock konstatera
att den åsidosätts alltmer p.g.a. av utförsäljning av kommunala bostadsbolag och skolor. De anser att
det är av mycket stor vikt att estetiska kvaliteter fortsatt vägs in i all planering av offentliga miljöer.
Det råder en stor avvikelse mellan teori och praktik. Inom plan- och bygglagens bestämmelser om
god estetisk utformning står det skrivet att det inte ska inskränkas till arkitektoniska kvaliteter, utan
även innefatta konstnärlig gestaltning vid byggprojekt av olika slag, t.ex. vägbyggen i Vägverkets
regi.41
Enligt en enkätundersökning gjord av Svenska Kommunförbundet 2004 uppgav enbart fyrtio procent
av kommunerna att de tillämpar enprocentregeln. Det beror på att procentregeln inte är tvingande.
Konstnärscentrum Syd har ett regionalt uppdrag att arbeta med frågan om enprocentregeln mot
kommunerna. Enligt Roger Simonsson, konstnär och konsult på Konstnärscentrum Syd följer Ljungby
kommun enprocentregeln. Älmhult och Tingsryd kommuner tillämpar också regeln, även om de inte
till fullo följer en procent. I Lessebo, Markaryd och Uppvidinge kommuner följer man inte
rekommendationen. Det byggs för lite och man har ingen tradition att arbeta med konstnärlig
gestaltning.
Ett exempel på när enprocentregeln har fungerat mindre väl är när Växjö kommun byggde den nya
arenastaden för åtta hundra miljoner kronor. Det skulle betyda åtta miljoner kronor till konstnärlig
gestaltning enligt enprocentregeln. Inga pengar till den offentliga konsten fanns dock med i
planeringen. Efter påverkan, från bland annat Konstnärscentrum Syd och Växjö konsthall, avsattes
dock en och halv miljon kronor till konstnärlig utsmyckning. På kulturförvaltningen i Växjö arbetar
38
www.regionteatern.se
www.vgregion.se
40
Konstnärernas Riskorganisation och Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, www.kro.se
41
www.kro.se
39
17
man för att enprocentregeln ska följas, men har svårt att få med sig andra berörda förvaltningar och
kommunala bolag, menar Roger Simonsson. Konstnärcentrum Syd följer upp och försöker påverka
kommunerna att hitta fungerande strukturer för konstnärlig gestaltning.
6.4. MU-avtal
MU-avtalet42, som innebär medverkans- och utställningsersättning för konstnärer på statliga
institutioner, togs av regeringen 2009. När samverkansmodellen genomfördes i de fem regionerna i
landet, följde ett par av dessa efter, bland annat Regionförbundet Södra Småland.
Ljungbergmuseet har 100 000 kronor av Regionförbundet södra Småland för att följa avtalet. Även
Kulturparken Småland avser att följa MU-avtalet och tillämpar det idag i viss utsträckning.
Kulturrådet utkom i år med en rapport; MU-avtalet – nulägesanalys och förslag till revidering43. Den
visar att MU-avtalet kan förtydligas för att främja en ökad tillämpning. Det konstateras också att det
finns behov av fortsatta informationsinsatser, främst till statliga och fria arrangörer, regionala och
kommunala politiker och huvudmän. Undersökningen visar också att det finns behov av
resursförstärkning på bred nivå för att arrangörer ska kunna tillämpa avtalet i högre grad. Dessutom
så bekräftas att ersättningar till konstnärer inte ses som lika självklara utgifter som andra kostnader.
Vi anser att det är mycket viktigt att följa de statliga rekommendationerna och skapa möjligheter för
de utställande verksamheterna i länet att betala konstnärerna, både för den tid de lägger ner samt
för själva utställningsperioden.
SLUTSATSER
•
•
•
•
•
Hemslöjden närmar sig konstområdet men saknar resurser för att kommunicera
verksamheten.
Idag är Ljungbergmuseet den enda konstarenan som har ett regionalt konstpedagogiskt
uppdrag med tillhörande regionala medel.
Konstpedagogik är ett begrepp som flera av de vi har talat med anser är begränsande.
Kommunerna, förutom Ljungby, Älmhult och Tingsryd, följer inte enprocentregeln.
Ljungbergmuseet är den enda verksamheten som till fullo följer MU-avtalet. Verksamheten
har regionala medel för att följa MU-avtalet.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
•
Hemslöjden behöver stöd för att kunna kommunicera verksamheten.
Fler arenor än Ljungbergmuseet skulle med fördel kunna ha ett
konstpedagogiskt/konstkommunikativt uppdrag.
Begreppet konstpedagogik skulle kunna bytas ut till konstkommunikation för att främja ett
bredare användningsområde.
Det är viktigt att verka för att en procent av alla kostnader för om- och nybyggnation av
kommunala och regionala fastigheter avsätts till konstnärlig medverkan på ett tidigt stadium
i byggprocesser. Att få till en dialog med kommunala tjänstemän, kommunala och
landstingsägda fastighetsbolag och projektledare inom byggsektorn är viktigt. De
konstnärliga insatserna behöver planeras in från början vid en nybyggnation och
konstnärerna behöver anlitas tidigt i en byggprocess.
•
42
43
www.kro.se
Kulturrådets skriftserie 2013:3
18
•
MU-avtalet till regionala verksamheter är ett beslut som de regionala politikerna måste ta
ställning till. Arbetet med att försöka få till en tillämpning av avtalet i alla av länets regionala
verksamheter och kommuner som bedriver utställningsverksamhet, ska ske under hösten
2013.
7.
GLASRIKET
7.1. Det nya Glasriket
Vad är Glasriket? Är det ett geografiskt område, en region med glasproduktion, ett varumärke, ett
kulturarv, eller en arena för glasdiskurs och hantverkspraktik? Svaret är inte självklart och beror på
vem man frågar. Formgivaren och konstnären Åsa Jungnelius säger att ”Man bör ta sig en funderare
på vad man menar när man säger Glasriket”. Namnet myntades på 1960-talet som ett sätt att
marknadsföra området Lessebo, Uppvidinge, Emmaboda och Nybro som en intressant och viktig
glasregion (Kronoberg och Kalmar län). Idag är glasindustrin kraftigt reducerad och de tongivande
bruken har förlagt större delen av sin produktion utomlands.
Margareta Artéus Thor, styrelseledamot i kulturberedningen i Landstinget Kronoberg, påpekar att
historiskt sett så har det alltid varit nedläggningar inom glasindustrin. Hon tycker det är väsentligt att
belysa att det är omstrukturering det handlar om. ”Vi har en glasbygd att förhålla oss till och hur den
ska omformas till de fria aktörerna”, säger Margareta.
Vad är Glasriket i ljuset av detta? Formgivare Erika Lagerbielke, professor i glasdesign menar att vi
står inför ett paradigmskifte där vi måste byta perspektiv. Kan vi lämna det industriella perspektivet
och inta ett kunskaps- eller kulturellt perspektiv finns det utvecklingspotential för svenskt glas. Just
nu pågår en sorgeprocess och det tar tid innan man kan ställa om och ta till sig det nya. ”Tids nog
måste vi dock lämna det gamla och skapa det nya”, menar Erika.
Det finns ett stort hantverkskunnande och materialkännedom om glas i området. I den strukturella
ompositionering som äger rum, har de små studiohyttorna med skickliga hantverkare fått en
framskjuten plats. Etableringen av mindre enheter där fria konstnärer kan hyra in sig är en viktig del i
utvecklingen av glasproduktionen i regionen. Flera av de fria konstnärerna som verkar här beskriver
området som en bra arbetsplats, med närhet till skickliga hantverkare, andra småskaliga verkstäder
och snickerier, som kan ta udda uppdrag. AB Glasriket uttrycker att småskaligheten och de fria
konstnärerna skapar en intressant dynamik av variation inom glasbranschen. Det har bland annat
genomförts en förstudie om att starta en andelshytta i regionen.
Vilken roll kan glasbygden spela för utvecklingen av konst, design och formgivning och vilken
betydelse har det för konstfältet i Kronoberg län? Det har funnits en betydande tradition av att knyta
konstnärer till glasbruken där de getts möjlighet att utveckla sitt fria konstnärskap i kombination med
att ta fram produkter för massproduktion. Idag ser det inte ut så, då glasbruken till stor del har
övergått till frilanskontraktering och bygger sin verksamhet på tillfälliga formgivaruppdrag. Bruken
har allt jämt en produktion av konstglas.
Glasrikeuppdraget44 har utformats och en styrgrupp bestående av landshövdingar, ordföranden för
regionstyrelserna och fyra kommunalråd träffas regelbundet för att leda arbetet med att utveckla
glasindustrin och besöksnäringen.
44
Ett regeringsuppdrag att utveckla glasindustrin och besöksnäringen i glasriket. Två delrapporter finns på
www.lansstyrelsen.
19
7.2. Konstglas, glas och konst
Konstnären Åsa Jungnelius belyser vikten av att se skillnaden mellan konstglas, konst och glas.
Konstglas säger ingenting om att det är konst, utan är snarare en produktkategori i ett fabrikssystem.
Det finns en risk för begreppsförvirring här som urvattnar begreppet konst. Även Erika Lagerbielke
kommenterar vikten av de innehållsmässiga kvalitetskriterierna. ”Det finns en känsla av att man är
glad bara det görs glas i Glasriket oavsett hantverksmässig eller konstnärlig nivå. Det duger inte”,
säger Lagerbielke, som också påpekar att det måste finnas utrymme för reflektion, utveckling och
undersökande arbete.
Det verkar finnas en unison vilja och förståelse för att alla som verkar i området kan bidra på olika
sätt, men det behövs utbildning, aktiva amatörer, yrkesverksamma professionella, internationellt
erkända konstnärer, för att skapa ett vitalt och spännande konstliv i området. Åsa Jungnelius
framhåller vikten av att se till att spetsverksamhet även ges möjlighet att bedrivas i glesbygd. ”Det
uppstår saker från plats, och det uppstår helt olika saker i glesbygd än i en stadsmiljö. För att
tillvarata och utveckla det lokala till spetsverksamhet måsta man satsa, och det innebär att ibland
våga investera i något som man inte känner igen.” fortsätter hon.
En aktör i Glasriket är The Glass Factory i Boda. De arbetar målmedvetet med att skapa en publik
upplevelse av glas som rör sig både i historisk kontext och i samtiden. Ytterligare två projekt att
belysa är Målerås Glasbruks45 etablering av ”Designarenan Målerås.” Det är en utställningshall där de
har samlat glas från fria glasblåsare, konstnärer och formgivare som de tycker ska lyftas fram. Cirkus i
Glasriket46 är ett konstnärligt projekt som kombinerar cirkus och glaskonst.
En avsiktsförklaring47 har skrivits av Linnéuniversitetet, regionförbundet Kalmar och Nybro kommun.
Den ska belysa möjligheten att skapa ett kunskapscentrum för glas i Pukeberg baserat på forskning
och utbildning. Det ska utvecklas i samverkan med ett flertal intressenter och det finns stora
möjligheter för Kronobergs län att bidra till en vitalisering av glasämnet och näringen kring det. En
förstudie har genomförts under hösten 2013 och kommer att presenteras i början av 2014.
SLUTSATSER
•
Hantverkskunnandet, materialkännedomen och uppluckrandet av protektionistiska attityder
gör Glasriket till en intressant plats att verka på för konstnärer som arbetar med glas.
Glasriket står inför ett paradigmskifte, där småskalighet råder istället för storskalighet, där de
fria aktörerna skapar den nya glasbygden, inte de stora industrierna. Glasriket är en bit på
väg till att bli ett nationellt spännande område för glaskonst, om än i ny form.
REKOMMENDATIONER
•
Vi rekommenderar en genomlysning med fokus på vad ett framtida Glasrike skulle kunna
erbjuda för möjligheter. Det gäller perspektiv på olika yttringar inom glaskonst och bruksglas
men framförallt på vilket sätt traditionell kunskap och hantverkstraditioner kan möta nya
kunskaper och den nya tekniken. Det gäller också hur olika publika delar kan göras mer
tillgängliga för boende och besökare och hur man på bästa sätt skapar möjligheter för fria
aktörer att verka i området.
45
www.glasriket/sv/Glasbruken/Maleras
www.cirkusiglasriket.se
47
http://www.nybro.se/Templates/FileListing.aspx?id=22459
46
20
8.
UTBILDNINGAR
8.1. Riksglasskolan i Orrefors
Vad det gäller möjligheten att föra hantverkstraditionen vidare så finns det på Riksglasskolan
Orrefors i Nybro kommun fortfarande möjlighet att utbilda sig på olika nivåer. Fram till sommaren
2012 drevs även en utbildning i Kosta, som nu är nedlagd. Även om utbildningen i Orrefors är den
enda av sitt slag i Norden så lever den inte en helt trygg tillvaro. I och med nedläggningen av Orrefors
glasbruk måste utbildningen flytta, vilket är förenat med stora investeringar.
8.2. Grimslövs folkhögskola (KHD)
På KHD arbetar man kring konsthantverk och design. Skolan har ett riksintag med tjugoåtta platser
per år där merparten av de som söker kommer från andra delar av landet. Det finns möjlighet att
söka till ett andra år för de elever som vill fördjupa sig.
På utbildningen finns fyra ämnesområden; textil, trä, metall, färg och form. Eleverna har kurser och
gör projektarbeten inom alla områdena.
Alf Tjällskog, huvudlärare för färg och form, menar att eleven ska inte bara utveckla
hantverksskicklighet och materialkännedom utan också utvecklas som människa på utbildningen. De
är således noggranna med klassammansättning och avsätter även tid för att bygga en väl fungerande
grupp. Utbildningen och projektuppläggen anpassas år från år men ska verka i ett klimat som vidgar
konstbegreppet.
Utbildningen har återkommande samarbeten med bl.a. Möbelriket48 och Linnéuniversitetet. Eleverna
gör två slututställningar som visas i Växjö och Alvesta kommun. De deltar även i tävlingar och på
mässor. De erbjuder dessutom internationella samarbetsprojekt med Vietnam och Peru.
Varje år fortsätter cirka nittio procent av eleverna i fördjupande utbildningar på Capellagården,
Högskolan för design och konsthantverk (HDK), Beckmans eller Konstfack. Cirka åttio procent
fortsätter arbeta inom konsthantverk och design på ett eller annat sätt.
8.3. S:t Sigfrids folkhögskola
Kronobergs konstskola på S:t Sigfrids folkhögskola har ett tvåårigt upplägg. Första året tas femton
elever in och tio av dem kan gå vidare till ett andra år. Många av de sökande kommer från
Kronobergs län men även Halland och Blekinge län. Första året har hantverkstekniskt fokus. Andra
året ägnas åt projektarbete med skriftliga formuleringar och praktiska genomföranden. Mycket tid
läggs även på elevernas ansökningsarbete till konsthögskolor och lärarna ger handledning i både
portfolioarbete och med textprocessen. Ett antal studieresor genomförs till flera av de aktuella
högskolorna och universiteten. Det är osäkert hur många som går vidare till högre studier varje år
men merparten av de som söker blir kallade till intervju. Börje Lindell, som är huvudlärare på
48
Möbelriket kallas en handelsregion för möbler och design i Småland. Termen avser även "Möbelriket AB", ett
nätverk för småländska design- och möbelföretag, som i dag har ett sjuttiotal företag som servicetagare
och/eller partners. Bland de mer välkända finns bland andra Lammhults Möbel AB, Norrgavel, Bruno
Mathsson och Källemo. Möbelriket består av företag och ett par kommuner som valt att samverka för att lyfta
fram en unik design och möbelhistoria i Småland.
21
utbildningen säger att Kronoberg Konstskola har ett gott anseende hos högskolorna och
universiteten.
En viktig del av utbildningen är omvärldsbevakning av samtidskonst. Regelbundet presenteras en ny
samtidskonstnär och studieresor görs till Stockholm, Köpenhamn och Berlin. Skolan ser gärna att
eleverna under sitt andra år utforskar samtidskonstbegreppet med idébaserade projekt eller tar
genreöverskidande grepp och plockar in ljud och ljus i sin konst.
Skolan har ett gott samarbete med Växjö konsthall där eleverna ställer ut varje år och de har även
haft mindre utbyten med Macken49 samt ett internationellt utbyte med vänorter i Italien och
Tanzania.
8.4. Linnéuniversitetet
På Linnéuniversitet finns det möjlighet att erhålla kandidatexamen inom produktdesign eller design
med inriktning mot hållbar utveckling. De har även ett masterprogram inom design. Utöver det
erbjuder universitetet en uppsjö av kurser inom konst- och bildvetenskap, bildpedagogik,
möbeldesign m.m. Universitetet erbjuder också kvällskurser på halvfart, vilket möjliggör för
verksamma inom konstfältet i Kronoberg att fördjupa och vidareutveckla sig samtidigt som man
fortsätter att arbeta. Linnéuniversitetet har dock ingen högre utbildning inom fri konst.
SLUTSATSER
•
En tradition av glasbruk och möbelfabrikation skapar möjligheter att utbildas inom design
och formgivning i länet, men det finns ingen högre utbildning inom fri konst i länet.
REKOMMENDATIONER
•
Under arbetet med rapporten har idén om en högre utbildning, som kombinerar
hantverkskunnande och konst ur ett bredd perspektiv uppkommit. I länet är man också stark
inom produktion och funktion. Det är intressant att föra en dialog med Linnéuniversitetet,
Kosta m.fl. om en internationell högre utbildning, som innefattar det breda konstbegreppet
och som flätar ihop konstarterna. Konst, kultur och produktion av nyttigheter går hand i
hand. Vi rekommenderar att förutsättningarna undersöks.
9.
KONSTARENOR
9.1. Konstnärsorganisationer
9.1.1 KONSTNÄRSCENTRUM SYD (KC SYD)
I Kronobergs län finns tre aktiva konstnärsorganisationer. Det är Konstnärscentrum Syd (KC Syd), med
230 medlemmar i Region Skåne, Blekinge län, Kalmar län och Kronobergs län (Kronobergs län har
fyrtiotre medlemmar). För medlemskap krävs att den sökande är yrkesverksam konstnär.
Bedömningen av yrkesverksamheten sker utifrån ett antal uppfyllda meriter och sammanvägs med
regionstyrelsens bedömning av den sökandes arbeten50.
49
50
Ett kooperativ i Växjö kommun som arbetar med återbruk, design, utbildning och integration
www.kcsyd.se för kriterier
22
KC Syd förmedlar gestaltningsuppdrag och har ett tiotal utbildade konsulter som förhandlar med
fastighetsbolag m.m. De har ett uppdrag från Regionförbundet södra Småland att driva frågan om
enprocentregeln i Kronobergs län. Det är inte helt okomplicerat. Det finns de som tycker att KC Syd
sitter på två stolar eftersom de säljer in sig själva som konsulter samtidigt som de uppbär ersättning
för att driva frågan om enprocentregeln i kommunerna. Konsulten får tio procent för varje uppdrag
som de tar hem till organisationen.
Staffan G:son Lind, konstnär och ordförande i KC Syd, beskriver att yngre aktörer inom bild- och
formområdet är mindre föreningsbenägna och inte självklart ansluter sig till befintliga
intresseorganisationer.
9.1.2. SMÅLANDS KONSTNÄRSFÖRBUND
Smålands konstnärsförbund51, är en av stiftarna till Vandalorum i Värnamo och grundare av Smålands
konstarkiv. Förbundet har funnits i över femtio år och har 120 medlemmar, varav trettio av dem bor i
Kronoberg. De bedriver konstpolitiska frågor, samlar smålandskonstnärer och gör
samlingsutställningar.
9.1.3. KONSTNÄRERNAS RIKSORGANISATION (KRO)
Konstnärernas Riksorganisation Syd (KRO Syd)52 består av Region Skåne, Blekinge, Småland och
Öland. Region Skåne är starkt med sina 500 medlemmar. På Öland, i Blekinge och Kronobergs län är
medlemsantalet cirka 200. Hur många av dessa som bor i Kronobergs län finns dock inga uppgifter
om.
9.2. Konstföreningar
Konstföreningarna i Kronoberg uppgår idag till ett trettiotal, varav sjutton av dessa är anslutna till
Sveriges Konstföreningar. Medlemsantalet tros vara cirka 6 400. Tomas Fouckt, f.d. ordförande,
målar upp en bild av sviktande intresse hos medlemsföreningarna. Konstföreningarna har också svårt
att behålla de medlemmar de har. Växjö konstförening tappade i fjol 100 av de 200 medlemmarna.
Detta bekräftas även av nuvarande ordförande Margareta Mjörndal, som arbetar för att skapa ökat
intresse och större engagemang.
Som många kulturföreningar och institutioner, brottas distriktet med en bristande
föryngringsprocess vilket påverkar vitaliteten inom konstföreningarna. Detta är påtagligt och ett
arbete har påbörjats för att inventera medlemskap och aktualisera engagemang. Ordförande Jalle
Petersson i Älmhults konstförening beskriver ett behov av att attrahera fler unga till föreningen. Han
menar att det är viktigt att fundera på vilken konst man visar. Unga människor vill inte enbart titta på
tavlor, utan har ett bredare perspektiv och syn på vad konst ska vara.
Under 2012 genomförde föreningarna trettioåtta utställningar, sju föreläsningar, tio kurser och
studiecirklar, tolv studiebesök och resor samt fyra övriga kulturprogram i regionen.
9.3. Konstrundor
Konstrundor anordnas i alla av länets kommuner förutom Ljungby och Uppvidinge. Gemensamt för
dem är att de drivs av konstnärerna själva. Kommunerna stöttar initiativen med subventioneringar av
olika slag; lokaler eller ekonomiska bidrag. Markaryd ger inget ekonomiskt bidrag, men i övrigt ligger
51
52
www.smkf.org
Se www.kro.se
23
det kommunala ekonomiska stödet mellan 2 000 kronor (Lessebo) och 30 000 kronor (Växjö).
Regionförbundet södra Småland ger inget ekonomiskt stöd till konstrundor. Antal utställande aktörer
ligger på cirka trettio personer i samtliga kommuner förutom i Lessebo där man är cirka sjutton.
Besöksantalet är svårt att fastslå då det inte finns möjlighet för dessa ideella krafter att ha ett system
för att räkna. Uppskattad siffra är 200 – 1 200 besökare per år förutom Tingsryds konst- och
hembygdsrunda som lockar cirka 7 000 besökare per år.
Merparten av utställarna i regionen säljer konst för cirka 2 000 kronor. Om en utställare säljer för
10 000 kronor uppfattas det som mycket bra av de arrangörer vi har talat med.
Önskemål om en regional konstrunda á la Österlen och Skåne har framförts. Dock påpekade
arrangörerna att långa avstånd och risken att förlora sin lokala unicitet och profil är riskfaktorer som
hindrar en regional satsning.
För de enskilda konstnärerna har konstrundorna varierad betydelse beroende på vilken ambition de
har i sitt konstnärliga utövande. För flera av dem är konstrundan ett av de få tillfällen då det ges
möjlighet att ställa ut. Arrangemanget har även betydelse för att skapa gemenskap och engagemang.
Tingsryds konst- och hembygdsrunda arbetar målmedvetet med sponsring som också genererar
engagemang. Kan detta bidra till det höga besöksantalet?
Flera av de representanter vi har talat med har beskrivit ganska trötta och slitna organisationer. Det
är tungt att dra runt arrangemangen och den ekonomiska utväxlingen är liten. Det är således inte
troligt att det är pengarna som gör att konstnärerna engagerar sig och bidrar till detta konstevent.
Troligare är att man vill visa sitt arbete, skapa engagemang och bjuda in till en konstupplevelse och
på så sätt bidra till ett levande konstliv i sin hemmakommun.
9.4. Kulturparken Småland
Kulturparken Småland är ett aktiebolag som ägs av Landstinget Kronoberg och Växjö kommun.
Företaget bildades 2009 med målet att samordna kulturarvsfrågorna i Kronobergs län. Publiksiffrorna
uppgick 2012 till 83 148 personer. Samma år hade verksamheten sexton egenproducerade
utställningar och tre samproducerade.
Ambitionen är att spegla förändringsprocesser i Kronobergs län, i går, idag och i framtiden. I
verksamheten ingår Smålands museum, Sveriges glasmuseum53, Utvandrarnas hus, Kronobergs
slottsruin, Kronobergs lantbruksmuseum, Kulturarvscentrum södra Småland, Kronobergsarkivet och
Ångaren Thor54. De arbetar med samlingar, arkiv, publik verksamhet samt kulturmiljöfrågor som
byggnadsvård och arkeologi.
Verksamheten innehar en stor samling med fornfynd, bruks- och konstglas, textil, folklore och
bildkonst, men bildkonstsamlingen visas i mycket liten skala. Organisationen har inte något särskilt
bildkonstuppdrag, något som ibland uppfattas som en svaghet från allmänheten.
Lennart Johansson, museichef, skulle gärna se en uppdelning mellan The Glass Factory och
Kulturparken Småland; konst- och studioglas på Glass Factory och bruksglas och historiskt glas på
Kulturparken Småland. Det skulle skapa en tydlighet i vad man har att erbjuda.
På Kulturparken Småland har man gjort ett internarbete kring ”deltagarperspektiv”. Det har
framförallt resulterat i en förståelse och öppenhet för deltagarens betydelse hos personalen.
53
54
Namnet Sveriges glasmuseum är taget utan att ha ett nationellt uppdrag
www.kulturparkensmaland.se
24
Alexandra Nylén, avdelningschef för kulturarv, forskning samt verksamhetsutveckling, menar att de
befinner sig i en fas där internarbetet ska börja implementeras i den publika verksamheten.
Det finns intresse av ett regionalt konstpedagogiskt uppdrag och man ser möjligheter med att flera
verksamheter kan ha liknande uppdrag som Ljungbergmuseet.
Få av intervjuade Växjöbor55 kände till verksamhetens innehåll. Kulturparken Småland som
varumärke är relativt nytt och det tar tid att få ett nytt varumärke att sätta sig. Däremot är Smålands
museum som varumärke starkt och flertalet av de tillfrågade kände väl till museet, men trodde att
det främst visade bildkonst.
Bör Kulturparken Småland ha ett bilduppdrag? Det finns flera röster som menar det. Idag finns det
regionala bilduppdraget på Ljungbergmuseet.
9.5. Ljungbergmuseet
År 2012 blev Ljungbergsmuseet Kronobergs läns bildkonstmuseum. Det visar främst teckningar,
målningar, grafik och säljer böcker av Sven Ljungberg och Ann-Margret Dahlquist-Ljungberg. Pontus
Ljungberg är son till Sven och Ann-Margret och verksamhetschef. Han har långtgående planer på att
bygga ut och utöka verksamheten, med nya utställningshallar, ateljéer m.m.
Ljungbergmuseet ligger lite svårtillgängligt till. Man kan lätt åka förbi det och det finns inga skyltar på
E4:an som uppmärksammar resenären på att ett konstmuseum finns att besöka. Trafikverket säger
nej till skyltar utmed de större vägarna, vilket för Pontus ser som en viktigt för att dra till sig en ny
publik. Publiksiffrorna uppgår till 10-12 000 besökare per år och det är lite, enligt Pontus.
Museet har ett regionalt konstpedagogiskt uppdrag, som samfinansieras av landsting, region och
kommun på 550 000 kronor årligen. Enligt Pontus Ljungberg behövs det ökade resurser till den
konstpedagogiska verksamheten som idag består av en heltidsanställd person. ”Konstpedagogiken
har vuxit mycket, och vi har en konstpedagog. Det håller inte i längden”, avslutar Pontus.
9.6. Smålands konstarkiv
Smålands konstarkiv56 består av en samling konstverk som har utförts av konstnärer som på ett eller
annat sätt är knutna till landskapet Småland. Konstarkivets samling består av 889 originalverk och
852 grafiska verk och speglar konst med småländsk anknytning från 1920-talet fram till vår egen tid.
Här kan man finna verk av konstnärer som Erik Dietman, Sven Ljungberg och Calle Johansson samt en
betydande kollektion av Vera Nilsson. Arkivet finns digitalt57, sökbart på både konstnärer och verk.
Smålands konstarkiv bedriver också utställningsverksamhet såsom Smålandssalongen och cirka sju till
åtta tillfälliga utställningar per år. Konstarkivet har ett studiearkiv i Vandalorum i Värmano som är
möjligt att besöka.
Enligt Eva Thomasdotter, intendent, har verksamheten ingen möjlighet att ge utställningsersättning
till de utställande konstnärerna, inte heller utveckla de idéer som finns. En ”resurssnål” verksamhet
har fördelen av minimal byråkrati men också sviktande framförhållning. Den totala omsättningen är
2 221 000 kronor, varav 674 000 kronor är intäkter av försäljning. Finansiärer är Värnamo kommun,
Jönköpings landsting och Regionförbundet södra Småland.
55
Cirka tjugo Växjöbor tillfrågades
www.smalandskonstarkiv.se
57
Det digitala arkivet är under ombyggnad
56
25
”Regionförbundet södra Småland skulle kunna hjälpa oss med att utöka vårt kontaktnät för
utåtriktad verksamhet, exempelvis för utställningar i Kronobergs län. För att kunna realisera detta
behövs även en höjning av bidraget”, menar Eva.
Flytten till Vandalorum tiodubblade besökssiffrorna. Över hälften av besökarna är utomregionala.
Vandalorum huserar många konferenser, vilket ökar bredden på publiken. Många besöker
utställningarna som annars inte skulle tagit sig dit. Publiksiffrorna uppgår till 50 000 besökare per år.
Eva skulle gärna vilja utveckla den barnpedagogiska verksamheten, men med den begränsade
ekonomin är det svårt.
9.7. Växjö konsthall
Växjö konsthall är en kommunal konsthall, som visar utställningar med svenska och internationella
konstnärer. Det är en mötesplats, där den samtida konsten synliggörs och diskuteras.
Den samtida konsten inbegriper många parallella riktningar och uttrycksformer. Konstnärer arbetar
allt mer gränsöverskridande i en globaliserad värld, där det lokala och det internationella går hand i
hand. Växjö konsthall vill spegla denna utveckling genom att ständigt ligga i framkant och vara lyhörd
för konstens förutsättningar och villkor.
Utöver utställningar har verksamheten ett brett programutbud med konstnärssamtal, kulturkvällar,
föreläsningar, konserter, workshops och happenings – och fri entré.
På Växjö Konsthall förhåller man sig laborativt och undersökande till konsten, därför kallas den
pedagogiska verksamheten för Konstlabb.
År 2014 kommer sparbeting, vilket medför konsekvenser på konsthallen med bl.a. färre antal
utställningar och minskad programverksamhet, samt flera större offentliga projekt befaras skjutas på
framtiden. Nicolas Hansson, konstchef, hade gärna sökt medel för att kunna utveckla verksamheten,
men menar att det inte finns resurser till det. Han skulle gärna dela en funktion som skriver
ansökningar, med andra verksamheter i länet. Nicolas påpekar att det på sikt är nödvändigt med
externa medel, därför måste alla bli bättre på att ta tillvara på de möjligheter som finns.
”Det finns ett ointresse att samarbeta i länet. Verksamheterna har olika huvudmän, skilda intressen
och verksamhetsmål och konkurrensen finns där. Det är inte bara dåligt, utan det bidrar också till att
man måste hålla sig framme. Det finns ett gemensamt intresse om samverkan med bland andra
Vandalorum i Värnamo eller Kalmar Konstmuseum, men det är svårare med konstarenorna här i
länet. Vi har ännu inte hittat gemensamma ingångar”, menar Nicolas.
Idag har verksamheten förmånen att ha två konstpedagoger, på vardera 75 procent, vilket har varit
mycket bra för verksamheten. Ett regionalt konstpedagogiskt uppdrag för Växjö konsthall står på
önskelistan. Enligt Nicolas är det viktigt att det är fler än Ljungbergmuseet som arbetar utanför sin
kommun.
Gunnar Nordmark, regionfullmäktiges ordförande menar att det vore intressant att få till en dialog
mellan Växjö kommun och Regionförbundet södra Småland om att hitta samverkan. Växjö konsthall
spelar en central roll för konstlivet i Kronobergs län, inte minst vad det gäller samtidskonsten. Vid ett
samarbete på konstområdet är därför konsthallen en naturlig part. Ett sådant samarbete måste
bygga på respekt för att Växjö konsthall ägs och finansieras av Växjö kommun och är en självständig
aktör, menar Gunnar.
26
9.8. Vandalorum – centrum för konst och design
Verksamheten öppnade 2011 med fyra utställningar av olika karaktär. Så ska det också fortsätta för
att bjuda in en stor publik med breda intressen och för att manifestera att Vandalorum är en unik
plats som rör sig fritt mellan ämnena och disciplinerna. Konst och design i kombination, men också i
gränslandet däremellan.58
Vandalorum, som ligger i Jönköpings län, erbjuder också en tvärvetenskaplig forsknings- och
utbildningsverksamhet på avancerad nivå inom ämnesområdet Skapandets praktik: företagande och
mediala möjligheter. Målet är ett dynamiskt centrum för forskning och lärande som länkar samman
konst, design, teknik, företagande och mediala möjligheter. Det drivs i samarbete med
Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar och Högskolan i Jönköping.
Vikten av att synliggöra den kreativa och konstnärliga processen genomsyrar verksamheten, så också
i byggnaderna. De tre röda ladorna, ritade av den kände arkitekten Renzo Piano, har sitt ursprung i
vad som tidigare fanns på platsen. Utanför de stora glasfönstren är ett antal röda staket uppförda,
som markerar de områden som ska bebyggas i takt med att verksamheten växer. ”Ekonomin är snäv
och det kommer därför dröja innan vi kommer att kunna bygga.”, menar Elna Svelne, museichef.
Vandalorum är i huvudsak finansierad av företagssponsring och av egna intäkter. Cirka två miljoner
kronor av den totala budgeten på nio miljoner kronor är bidrag från stat och kommun. Antalet
besökare uppgår 2012 till 162 000 (antalet besök från öppningen och fram till sommaren 2012, d.v.s.
cirka 50 000 kronor per år).
Restaurang Syltan – långt bortom brunsåsen, är populär. Under lunchtid är det fullt. I anslutning till
restaurangen ligger designshopen, som erbjuder personliga inredningsdetaljer. Restaurangen och
arrangemangen med musik, föreställningar, föreläsningar, workshops, uthyrning av lokaler till
konferenser, events och seminarier, är enligt Elna mycket viktiga för verksamheten. ”Det drar ny
publik. Vi erbjuder en bredd, och det fungerar här i bygden”.
9.9. Italienska Palatset
Italienska Palatset59 är en ateljéförening. Det huvudsakliga målet är att tillhandahålla lämpliga
arbetslokaler till rimliga priser för konstnärer. Huset består av verkstäder, ateljeer och ett galleri. I
galleriet presenteras konstutställningar, seminarier, debatter, poesi- och musikarrangemang samt
fortbildningskurser. Föreningen har totalt tjugotre medlemmar, främst bild- och formkonstnärer,
men också en tonsättare, en poet och musiker m.fl.
Italienska Palatsets galleriverksamhet har funnits i nuvarande tappning sedan 2012. Tidigare drevs
det av ett företag men numera är det konstnärerna som driver det ideellt. Med bidraget från Växjö
kommun betalas de utställande konstnärernas omkostnader såsom frakt och resor, men
utställningsersättning betalas inte ut. ”Det finns det inte pengar till”, menar Ann-Kristin Andersson,
konstnär i föreningen.
Enligt Ann-Kristin är det viktigt att kunna få ekonomi till att projektanställa en person som kan sköta
administrationen. Föreningen vill kunna utveckla verksamheten, men det är svårt med de resurser
som finns att tillgå.
58
59
Se www.vandalorum.se
www.italienskapalatset.se
27
I huset håller också Media Artes60 till som har som främsta syfte att stödja konstnärlig verksamhet,
främst inom nutida konstmusik. Verksamheten bedriver ett omfattande nätverkssamarbete på
nationell och internationell nivå.
9.10. Bergdala konstgalleri
Bergdala konstgalleri ligger i den lilla glasbruksorten Bergdala i Hovmantorp, cirka tre mil öster om
Växjö. Galleriet, som är ett handelsbolag, bedrivs i en före detta byskola från 1914 och startade sin
verksamhet i augusti 1996. Det består av två plan med en total utställningsyta på cirka 120
kvadratmeter. Galleriet, visar cirka sju till åtta utställningar per år. Utställningsverksamheten pågår
från mitten av februari till mitten av november, med uppehåll under maj t.o.m. juli.
Galleriet visar samtidskonst av företrädesvis svenska nationellt etablerade konstnärer och har som
målsättning att utställningarna genomgående ska hålla hög nationell kvalitet.61
9.11. Funkisfabriken
Funkisfabriken62 i Diö i Älmhults kommun öppnade dörrarna i maj 2013. Den stora fabriken som
tidigare tillhörde Gemla möbelfabrik, ägs av Kulturfastigheter AB, Helen och Mikael Widerdal. Här
kan företag inom den kreativa och kulturella sektorn inom hantverk, konst och design samlas under
ett och samma tak. Här finns verksamheter som; Risley Gallery, Freja Form, Posititon designbyrå,
Lena Pedersen – Art and Redesign, Lyon Illustrations, Plexus Möbler, Calabaz, Jeanette Svensson
Photograph, Marie Karlsson, konstnär, Ebba Gustavsson, stylist, bloggare och fashion designer och
arbetar under varumärket Style by E, Möbleum – ett möbelhistoriskt museum, en butik, ett café och
mycket mer. Flera av dem som verkar i huset har också uppdrag för Ikea, som har sin hemort i
Älmhults kommun.
Helen och Mikael är ovana vid att söka bidrag. För dem är det väsentligt att verksamheten
kommersiellt bär sig självt. De ser Funkisfabriken som ett drivhus för dem som vågar, för dem som
vill skapa tillsammans och hjälpa till att lyfta varandra. Varje verksamhet finns representerad på den
gemensamma hemsidan. Ägarna har lagt ner mycket tid på en unison profil att marknadsföra sig
igenom.
9.12. The Glass Factory
The Glass Factory63 har sin verksamhet i Emmaboda kommun som ligger i Kalmar län. Under 1960och 70-talen sjöd det av liv och kreativitet. Här startades Boda Smide, Boda Trä och Boda Nova och
på glasbruken arbetade erkända glaskonstnärer såsom Erik Höglund, Signe Persson-Melin, Monica
Backström, Rolf Sinnemark och Kjell Engman. År 2009 köpte Emmaboda kommun de omfattande
glassamlingarna från Boda glasbruk, Kosta glasbruk samt Åfors glasbruk.
The Glass Factory har Sveriges mest omfattande konstglassamling som består av cirka 30 000
föremål, från 1700-talet fram till idag. Därmed är The Glass Factory Sveriges enda renodlade
glasmuseum. Museets verksamhet inkluderar tillfälliga utställningar, basutställningar, pedagogisk
verksamhet för barn och ungdomar samt programverksamhet med föreläsningar, happenings,
glasshower, teaterföreställningar och workshops.
60
www.mediaartes.net
www.bergdalakonstgalleri.se
62
www.funkisfabriken.se
63
www.theglassfactory.se
61
28
Med olika arenor ges utrymme för utforskande utställningar, visualiseringar av glasdiskurser och
tematiska utställningar från dess arkiv. The Glass Factory är progressiva inom samverkan och har
intressanta samarbeten med institutioner och utbildningar. De har ett Artists-in-Residenceprogram i
samarbete med Kalmar konstmuseum64 och Kultivator65 där konstnärer ges möjlighet att arbeta i
hyttan i Boda. De rör sig även på en internationell arena bl.a. med vandringsutställningen ”Pull, Twist,
Blow - Transforming the Kingdom of Crystal” som visas på American Swedish Institute i Minneapolis
under sommaren 2013.
Genom att erbjuda en kreativ mötesplats för glasområdets nationella och internationella aktörer vill
The Glass Factory vara en vitaliserande kraft för framtidens Glasrike och dess glasproduktion.
9.13. Alvesta utställningshall
I det dekorativa stationshuset finns en utställningshall som sedan femton år tillbaka drivs av
kommunen och förestås av utställningsansvarig Anders Olsson. Publiken består i huvudsak av
tågresenärer, cirka 125 per dag. Budgeten för 2014 är 900 000 kronor. Enligt Anders Olsson, så är det
svårt att utveckla verksamheten, eftersom Alvesta kommun är mitt uppe i en omorganisation och där
det politiskt har varit mycket oroligt den senaste tiden. Anders menar att det i nuläget handlar om
ren överlevnad för Alvesta utställningshall.
Här görs utställningar av allehanda slag, där lokala och regionala kulturarbetare framträder, smått
blandas med stort, världskulturer presenteras och folkhögskolans konst- och konsthantverkselever
visar årligen sina examensutställningar.
Verksamheten visar sex till åtta utställningar per år och erbjuder förutom dessa också
antikvariatverksamhet, kulturevenemang, utlåning av lokalerna till kulturmöten, vänortssamarbeten
samt mobil utställningsverksamhet.
9.14. Hovs Lifs
Hofs Lifs66, som drivs av en ideell förening, vill vara en modern kulturmötesplats i arbete, vardag och
liv. Samtidigt en lokal plattform för exponering av kulturens samhällsutvecklande funktion och en
gynnsam miljö för kultursociala uppfinningar.
Daniel Ekman arbetar med organisering och utveckling av verksamheten och han bär visionära tankar
om kulturen och konstens roll för en hållbar samhällsutveckling, men han betonar vikten av själva
handlingen. ”Kulturens immateriella resurser är den starkaste kraften för att förena och skapa en
utveckling av ett hållbart samhälle. En viktig uppgift för kulturaktörer är att förmedla och
åskådliggöra detta, inte minst gentemot näringslivet. Kulturlivet och näringslivet måste vara i dialog
med varandra för att kunna bidra till en positiv utveckling”, menar Daniel. Han upplever att det
offentliga har lagt beslag på kulturen, vilket resulterar i ett kulturliv som mister sin frihet och
samhälleliga utvecklingspotential. ”Kultur bör växa fram och skapas av de som engagerar sig. Man
måste lyssna till vad som sägs och händer på plats och lyfta det. Det fria aktörerna fyller en viktig
funktion här”, säger Daniel.
Inom Hofs Lifs finns fyra ateljéer för skapande: trädgård, hantverk, konst och mat. Här drivs bl.a. ett
rehabiliterings- och arbetsmarknadsprogram med femtio platser för personer som behöver
arbetsträna och är i sysselsättningsfasen. Resultaten har varit mycket goda för deltagarnas
64
www.kalmarkonstmuseum.se
www.kultivator.org
66
www.hofslifs.se
65
29
självutveckling, hälsa, återinträde på arbetsmarknaden och studier.
Hofs Lifs har gjort ett gediget visionsdokument med förslag på hur Ringsbergsområdet i Växjö skulle
kunna utvecklas till en nyskapande kulturmötesplats. Daniel menar att det är viktigt med en fysisk
plats där institutioner, aktörer inom kulturområdet och invånare kan mötas.
9.15. Plan B
Konstnärskollektivet och galleriet Plan B67 har funnits sedan 2007 och är ett litet konstnärskollektiv
med tre mindre ateljéplatser i en källarlokal på söder i Växjö. Utöver de tre konstnärernas
arbetsplatser finns även ett större rum med ambulerande funktion av galleri, arbetsrum,
undervisningsrum eller socialt häng. Plan B har en intim atmosfär och en inbjudande attityd med
opretentiöst förhållningsätt till konsten. Galleriet har en liten privatdriven arena, öppen för
inkommande förslag. Det är tydligt att konsten har en social och förenande funktion.
9.16. Macken
Utgångspunkten med Macken68 var från början att tillvarata konsumtionssamhällets kasserade
prylar. Macken tar vara på resurser som folk inte längre vill ha eller samhället inte riktigt behöver. De
arbetar med textil, möbler och glas. Föreningen, som är ett kooperativ, utvecklar, tillverkar och säljer
egna produkter som bygger på återanvändningen som grundpelare. Det erbjuds språkverkstäder,
café, restaurang, företagstjänster, föreläsningar och det restaureras möbler.
I förlängningen vill verksamheten att designprofilen ska locka en ny designintresserad målgrupp till
verksamheten. Genom utbildningar och produkter vill de visa att man kan kombinera hållbarhet och
integration med stil och design. På hemsidan går det att läsa: ”Många säger att företag ska göras
renodlade, bli bra på en sak, på sin sak. Vi har inga sådana gränser. Vi är Macken”.
9.17. Tingsrydgruppen
Medlemmarna i Tingsrydgruppen (TG)69 bor och verkar i Tingsryds kommun. Gruppen presenterar
olika tekniker inom konst och hantverk såsom trä, keramik, smide, textil, måleri, grafik och collage.
TG bildades 1982 och har sedan dess medverkat i ett femtiotal utställningar i Sverige och
utomlands och har bland annat bedrivit projektet Å-konst70.
9.18. Galleri Sigma
Galleri Sigma är en ideell förening som drivs av ett tjugotal konstklubbar i Växjö. Syftet med
galleriets verksamhet är att öka intresset för konst och kultur i regionen, samt att stödja
konstnärerna i deras yrkesverksamhet. Galleriet utgör också en förbindelselänk mellan
konstklubbar och konstnärer.71
67
www.odde.se
www.macken.coop
69
www.tingsrydsgruppen.se
70
www.akonst.se
71
www.gallerisigma.se
68
30
9.19. Biblioteken som konstarena
För Kronobergs del är det intressant att föra en diskussion om just bibliotek som konstarena. Det är
vanligt att bibliotek ställer ut lokala konstnärer och konstföreningar, men mer ovanligt med större
satsningar som kräver särskilda resurser.
På Bok-och biblioteksmässan år 2010 arrangerade Konstnärernas Riksorganisation (KRO) ett
seminarium; Biblioteken som konstarena. Frågor som, Vad händer när bibliotekarien blir curator och
Var kommer pengarna till konsten på biblioteken ifrån? debatterades.
SLUTSATSER
•
•
•
•
•
•
•
Konstföreningarna, konstrundorna och konstnärsorganisationerna, samt vissa konstarenor
har äldre medlemmar och publik, vilket på sikt kan vara en svaghet.
Konstrundorna drivs av ideella krafter i den övre åldersgruppen. Detta är negativt för
hållbarheten och utvecklingen av rundorna.
Ett flertal av länets konstarenor beskriver ekonomiska svårigheter; begränsningar som
hindrar verksamheten att nå dit man önskar.
Det talas lite om internationella samarbeten i länet.
Flera konstarenor når inte ut/når fram till en bred publik.
Konstarenorna saknar kunskap om finansieringsvägar och ansökningsförfaranden för att söka
ekonomiska bidrag.
Konstarenorna samverkar inte i någon högre utsträckning med varandra.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
•
•
•
•
Konstföreningarna överlever på de entusiaster som väljer att engagera sig. Med över 6 000
personer knutna till olika konstföreningar i länet kan man nå en stor grupp konstintresserade
personer. Det skulle kunna tas tillvara på bättre sätt. Samla föreningarna till ett seminarium
och tar fram möjliga lösningar.
Västra Götalandsregionen erbjuder 15 000 kronor vardera till konstrundor att söka varje år.
Vi rekommenderar att Regionförbundet södra Småland samlar konstrundornas ansvariga för
att se på vilket sätt det går att stödja en utveckling.
Konstarenornas egna budgetar räcker inte till nyskapande projekt och utveckling. Då blir det
allt viktigare att söka medel utifrån. Det är viktigt att Regionförbundet södra Småland stödjer
nya initiativ och finns med i långsiktiga ansöknings- och utvecklingsprocesser.
Skapa dialog och samverkan kring internationellt konst- och kulturarbete. En idé som
framförs av flera är att utveckla ett nationellt och internationellt Artists-in-Residence i
samverkan mellan konstarenor och kommuner. Vi rekommenderar att utreda möjligheterna
för detta under hösten 2013.
Växjö konsthall och Vandalorum är intresserade av ett samarbete. Förslag har inkommit på
att finna gemensamma former för satellitutställningar, seminarier och/eller samverkan kring
konstkommunikativt arbete.
Utveckla seminarier och konferenser riktade till konstarenor. Arbeta tematiskt kring
exempelvis finansieringsfrågor, internationella projekt etc. Se över möjligheterna att starta
upp ett nytt regionalt stöd för bidrag till konsultarvode för hjälp med verksamhetsutveckling,
finansiering, ansökningar m.m.
Främja samverkande insatser, såsom gemensamma projekt och aktiviteter.
31
10. KONSTPROJEKT
10.1. Araby Artsite
Araby ArtSite är ett konststråk i Araby72 som består av fem verk, tre väggmålningar och två skulpturer
uppförda under åren 2011 till 2013. Konstnärerna i projektet har på olika sätt arbetat tillsammans
med invånarna i Araby. Det är ett samverkansprojekt med Växjöhem73 och Wallride projektbyrå74. De
har fört dialog med boende i området, under en flera år lång process. Förutom konstnärerna så har
också barn och ungdomar bidragit till konstverken.
10.2. I have a dream – Araby Community Art
Sedan våren 2011 har Araby Community Art (ACA) drivits i regi av Regionteatern Blekinge Kronoberg
under ledning av Johanna Huss. ACA arbetar målinriktat för att skapa mötesplatser, kontaktytor och
plattformar för personer i och omkring Araby oavsett bakgrund och härkomst. Det är de lokala och
individuella berättelserna som är intressanta och deltagarkultur och samskapande är centralt i
verksamheten. Tanken är att sätta igång projekt och verksamheter som drivs vidare av deltagare,
grupper, föreningar och andra aktörer.
Efter två års arbete med att skapa en arena som känns aktuell och intressant för dem som bor och
rör sig i Araby, kunde man genomföra det första stora samskapade projektet, teaterföreställningen ”I
have a Dream”. Under hösten 2013 påbörjas ytterligare en scenproduktion som ska ha premiär i
december 2013.
10.3. Hofs Livs och solrosfältet
För andra året i rad skapar Hofs Lifs ett organiskt konstverk i Växjös utkant, i gränslandet där stad
möter landsbygd. På fältet vid Teknikum och Katedralskolan planterar de 450 000 solrosor som får
växa upp till ett gyllene fält. I fältet finns stigar och små öppningar samt en utkiksplats för att kunna
stå mitt i konstverket och överskåda det.
År 2012 hölls en konsert med musiker från Musica Vitae i fältet samt en dansföreställning med elever
från estetiska programmet på Katedralskolan. I år anordnas ett nationellt ekonomiseminarium om
social ekonomi mitt i fältet. Seminariet är ett samarrangemang mellan Hofs Lifs, Tingsryds kommun
och Ekobanken.
Syftet med projektet var att synliggöra Hofs Lifs tankar om hållbar samhällsutveckling och att
synliggöra det som är speciellt med platsen och dess ursprungliga sammanhang. Det fick stor
uppmärksamhet, besöktes av många och blev en tydlig profilbärare för arrangören och kanske även
för Växjö stad.
10.4. Å-konst
Å-konstbiennalen anordnades för första gången 2003 och har ägt rum fem gånger, senast 2012 då
trettio professionella konstnärer med platsspecifika verk deltog längs Bräkneån. Projektet
genomfördes för första gången som ett gränsöverskridande projekt mellan Tingsryd och Ronneby
72
Araby är Växjös mest mångkulturella stadsdel och är beläget relativt centralt i staden, norr om Växjö
centrum. Det byggdes under slutet under 1970-talet som en del av miljonprogrammet.
73
Se www.vaxjohem.se
74
Se www.wallride.se
32
kommun. Inom den platsspecifika konsten ryms bland annat ”land art” som en konstform, och med
Å-konstbiennalen i Tingsryd och Ronneby vill man etablera ”water art” som ett begrepp.
Även om biennalen har fallit väl ut enligt arrangörerna, så är framtiden oviss på grund av brist på
ekonomiska resurser och avsaknad av drivande efterträdare.
10.5. Yttre Vång
Två kvällar i slutet av sommaren anordnas konsthändelse på Yttre Vång, på en äng på Möckelsnäs
udde norr om Älmhult. Med ett trettiotal konstnärer och musiker inom olika discipliner skapas en
upplevelseutställning som har naturen och mörkret som spelplats. Evenemanget drivs ideellt och
startade 2007 av ett kompisgäng som hade ett behov av att bredda kulturutbudet i Älmhult. På Yttre
Vång möts poesi, foto, installationskonst, bildspel, musik, performance och konstnärliga
ljussättningar.
SLUTSATSER
•
Projekten Hovs Lifs och solrosfältet, Araby Art Site samt I have a dream - Araby Community
Art är intressanta ur det deltagarperspektiv som projekten har. Invånare får vara del av både
planering och verk.
REKOMMENDATIONER
•
Vi rekommenderar att poängtera vikten av ett deltagarperspektiv i de projekt som
Regionförbundet södra Småland finansierar.
11. KOMMUNER
Kronobergs län är Sveriges fjortonde till storleken. Största delen, 69 procent, består av skogsmark.
Länet har åtta kommuner varav Växjö är den största.75
11.1. Växjö kommun – konst i det offentliga rummet
I Växjö kommun spelar den offentliga konsten en betydande roll, genom t.ex. satsningar som Växjö
Art Site, ett konststråk där konstverk av lokala och internationella aktörer successivt växer fram och
skapar en inspirerande och spännande miljö i områdena runt Växjösjön och sjön Trummen och
Glaskonststråket på Sandgärdsgatan inne i centrum av staden.
”Politiken är bra på att finansiera den offentliga konsten, men vi måste bli bättre på
enprocentregeln”, menar Erica Månsson, förvaltningschef för kultur och fritidsförvaltningen. Hon
säger att konsten i regionen av tradition har en svag position. ”Växjö konsthall är väldigt viktig för
samtidskonstens ställning i regionen och den senaste satsningen på Konstlabb har varit mycket
framgångsrik”, säger Erica.
Erica tycker att den unga undergroundscenen i Växjö är intressant och universitet gör att staden
lever. Studenter gör mycket för den unga konst- och kulturscenen men fler behöver lockas hit.
75
Befolkning kommuner: Växjö 83 710, Ljungby 27 357, Alvesta 18 917, Älmhult 15 629 invånare, Markaryd
9 513, Tingsryd 12 235, Uppvidinge 9 216 och Lessebo 8 077. Sveriges kommuner och landsting (SKL), 2011
33
Vilka utmaningar har kommunen? Det största hotet för konstutvecklingen i Växjö är nästa års
ekonomiska nedskärningar på två procent. Det är också problematiskt med regional samverkan inom
kulturområdet, eftersom de övriga kommunerna i länet har mycket begränsade resurser. Växjö är
den starkaste kommunen och det gör att det inte blir så utvecklande och intressant att samverka.
Erica menar att den regionala spridningen kommer om man satsar mer resurser på Växjö.
”På grund av Växjös läge och goda kommunikationer är det lätt att ta sig till kompletterande
upplevelser även utanför regionen, såsom Louisiana i Danmark, konstrundor på Österlen och
utställningar på Öland”, säger Anneli Welin, t.f. konstchef på Växjö konsthall. Generellt sett så har
det blivit bättre för konsten de senaste åren. Kulturskolan spelar roll i det sammanhanget, och det
pedagogiska arbetet som bland andra Växjö konsthall bedriver. Det ger resultat på lång sikt, enligt
Anneli.
Lena Wibroe, kulturnämndens ordförande, är intresserad av att skapa ett virtuellt konstmuseum i
Växjö, eftersom det globala perspektivet och den moderna tekniken är viktiga för utvecklingen. Hon
anser också att konstområdet behöver samordnas och föreslår en gemensam plattform att arbeta
utifrån.
Hos Växjöborna förekommer en medvetenhet om var man kan söka upp konst om man så önskar:
Glaskonststråket på Sandgärdsgatan, Smålands museum (Sveriges glasmuseum), The Glass Factory
och Glasriket. Satsningen på Växjö Art Site har också fått genomslagskraft. Konsten i det offentliga
rummet uppskattas av Växjöborna.
11.2. Ljungby kommun – berättande i ord och bild
Sven Ljungberg, var samhällsdebattör och konstnär boende i Ljungby kommun. Han gick bort år 2010
och efterlämnade en mycket omfattande konstsamling och litteratur. Hans samhällsengagemang var
lika stort som hans intresse för konst. På Ljungbergmuseet kan man ta del av hans verk och hans liv.
Berättartraditionen är stark i denna arbetar- och industrikommun. Bland annat så berättar
Sagomuséet76 sagor och sägner om Småland och varje år i juni ges en berättarfestival i Ljungby. Sven
Ljungbergs bildvärld är också ett slags berättande, och säger mycket om hur människor levde och
verkade i staden.
Ett arbete har startats för att ta fram en gemensam värdegrund och vision för de kommunala
verksamheterna. Målet är att få till en tydlighet vad kommunen gör och vill, samt skapa en vi-känsla,
vilket ska generera en klarare bild av Ljungby kommun. En kulturplan kommer även att tas fram.
Enligt Karin Hermansson, kultursekreterare, är idrotten av tradition ett stort intresseområde i
Ljungby kommun och det kan ibland vara svårt för konst och kultur att få samma utrymme som
idrotten på den politiska arenan. Dock diskuteras just nu en satsning om att göra om en äldre teater
till ett kulturhus och diskussioner om kulturområdet kring hembygdsparken i Ljungby har startats.
Utbudet av konstarenor är begränsat i Ljungby. Förutom Ljungbergmuseet visas konst i en
utställningslokal på Ljungby bibliotek, men det saknas gallerier eller andra renodlade arenor för
konst. Det har dock förekommit konstutställningar i butikslokaler i centrum och på vissa caféer.
När det gäller konst i den offentliga miljön så läggs 100 000 kronor årligen i en pott till framtida
offentliga utsmyckningar i utomhusmiljö. Kommunen sparar under ett antal år och gör därefter en
76
www.sagobygden.se
34
samlad insats. Vid nybyggnationer har enprocentsregeln använts vid ett flertal nybyggnationer under
de senaste åren.
De intervjuade invånarna i Ljungby uttryckte önskemål om större variation av konst, samt en vilja att
få vara med att skapa konst och påverka konstscenen. Konsten skulle enligt dem behöva blir mer
offentlig och tillgänglig.
Karin tror att det skulle kunna gå att få till många arrangemang (konstrundor, turnerande
arrangemang eller utställningar) kring konst i länet men att det behövs samordning om det ska bli ett
positivt resultat. En regional konstkonsulent skulle skapa samordning. Hon ser också behov av
omvärldsbevakning, vilket är svårt att hinna med som kommunal tjänsteman med ett brett
arbetsområde. Att få tips och input inom konstområdet är mycket värdefullt. För övrigt ser hon
behov av att skapa mötesplatser. Det också viktigt att samla föreningarna och få dem att samarbeta
och att stödja konstarenor och konstnärer med marknadsföring.
11.3. Alvesta – politisk turbulens råder
”Järnvägen är lika med Alvesta”, säger Anders Olsson, utställningsansvarig på Alvesta utställningshall.
En knut- och samlingspunkt, ett centrum med stark historia. I den pampiga järnvägsstationen huserar
numera Pressbyrån, SJ kundcenter, en vänthall och en utställningshall. Utställningshallen i Alvesta är
inte i första hand en konstarena, utan här blandas företags-, elev-, och kulturutställningar med det
som är intressant att visa för en allmänhet.
Alvesta kommun har politiskt levt en turbulent tillvaro den senaste tiden, med kommunchef som
slutade, omorganisation och inköpsstopp. År 2008 lades kulturförvaltningen ned. Det som inte var
kärnverksamhet då avvecklades. Nu väntar nya nedskärningar på den nuvarande kultur- och
fritidsförvaltningen.
Det finns för närvarande ingen ansvarig för kulturfrågorna och man är i vid intervjutillfället osäker på
organisationsskissen och budgeten för nästkommande år. När det gäller enprocentregeln och MUavtalet så används ingen av dessa i kommunen. Enligt Anders Olsson så har däremot AllboHus77,
kommunens fastighetsbolag, alltid strävat mot att uppnå någon form av procentsats för konstnärlig
utsmyckning. Hos det nybildade kultur- och fritidsutskottet överväger intresset för fritidsfrågor, vilket
gör att kulturen kommer att ha svårt att få utrymme, enligt de intervjuade representanterna från
kommunen.
I Alvesta kommun anslås 175 000 kronor per år till inköp av tavlor som delas ut till personer med lång
tjänstgöringstid när de slutar. Övriga konstinköp görs på konton som inte kan utläsas i
sammanställningarna. Kommunen har ett kulturpolitiskt handlingsprogram från 2007.
Nancy Nielsen är kulturssamordnare för Skapande skola-projekt, anställd på 25 procent. Alvesta och
Älmhults kommuner är två av de kommuner som har genomfört kulturinsatser i skolan med statliga
medel sedan bidraget kunde sökas för första gången 2008. Kommunen fick 350 000 kronor 2012 och
för de pengarna fick eleverna möta och pröva på konst, bild, musik, design, drama, m.m.
77
www.allbohus.se
35
11.4. Älmhult – kulturkopplare
Vi vandrar utmed det blivande Kulturstråket, förbi Silverdalen (utomhusscenen), Tonhöjden
(kulturskolan som ligger på en kulle) och Folkets hus, som inte används särskilt mycket. Mija Tofner,
kultur- och fritidschef, berättar att lokalerna hyrs av en friskola, men att det finns planer på ett
kulturhus, som ska lämna öppet för vad som kan hända. Det är modigt av politikerna och ovanligt
idag, där flertalet av verksamheter har innehållet och målgrupper klara innan man öppnar upp
lokalerna, menar Mija.
Mija säger att det är skillnad på att bjuda in till att hyra en lokal och möjligheten att skapa kultur i
lokalen. Hon hoppas att verksamheten ska bli som ett labb, där det som sker får ske på
kulturområdet. Hon tycker att hon har en viktig uppgift att arbeta med tillit, gentemot invånare såväl
som gentemot politiker, eftersom det finns en misstänksamhet mot det man inte känner till. Mija
anser att kommunens främsta uppgift är att fungera som en kulturkoppleriverksamhet.
Enligt Mija är kommunen mindre bra på att paketera, och göra gemensam sak av satsningarna. ”Det
vi gör syns inte. De olika förvaltningarna har sina egna annonser och en mängd olika broschyrer. Vi
måste spänna musklerna och gå samman. Det finns en otrolig potential i Älmhult, särskilt inom de
kreativa och kulturella näringarna som uppgår till tjugosju procent av företagen. Trots det, så har
ingen på kommunen ett tydligt uppdrag mot dessa näringar.”
Vad har bild- och formområdet för möjligheter? Visionen är att man ska växa till 20 02078 invånare till
år 2020. Hon menar att man måste hitta det som är unikt i Älmhult och arbeta med att utveckla det.
Design, formgivning och funktion är stort. Ikea har sin bas i Älmhult och möbelfabriken Gemla79
kommer tillbaka. Möbeltraditionen finns och mycket tillverkas fortfarande på plats.
Vad kan Regionförbundet södra Småland göra? ”De kan ge ljus åt det man gör, t.ex. Kulturstråket.
Föra en dialog om tillit, exempelvis genom seminarium. Genom utvecklingsmedel kan man stödja
processer, göra processen viktigare än resultatet. Vad gjorde vi? Vad gick bra? Vad gick mindre bra?
Man behöver ett särskilt stöd till kommuner som vill satsa. Samverkansprojekt med regionen skulle
vara en viktig signal till politikerna. Därför behöver de regionala kulturchefsmötena också ändras.
Regionförbundet södra Småland behöver göra det roligt; t.ex. med workshops, dialogcafé och gärna
tillsammans med politiker. De behöver göra dessa möten till något nytt”, avslutar Mija.
11.5. Markaryd och Hans Agne Jakobsson
Hans Agne Jakobsson, belysningsmästare från Markaryd är lika självklar för en Markarydbo som Sven
Ljungberg är för en Ljungbybo. Skillnaden är dock stor. Av Hans Agne går inga genomtänkta spår att
följa, ingen information, utställning eller synlig satsning.
Kulturhuset från 1970-talet visar konst, film, opera, idrottshistoria och kan skryta med ett litet
vävskedsmuseum, ett tak i aulan med belysning av Hans Agne och ett välbesökt bibliotek.
På frågan om vad som var bäst med Markaryd svarade flera Markarydsbor att det ligger så nära
Ljungby, Ängelholm, Helsingborg och Halmstad. Det finns ett stort utbud nära inpå.
78
Älmhults kommun har 15 629 invånare
Vid Helge å i Diö, mitt i den Småländska gammelskogen, ligger Sveriges äldsta möbelfabrik. Här böjs bok och
ask till tidlösa möbler av yrkesskickliga hantverkare, www.gemlaab.se
79
36
”Det är inte så lätt att starta upp något här för vi brukar inte ta oss ut på när det händer något här i
samhället” sa en intervjuad Markarydbo. Konstintresse var lågt och flertalet av de intervjuade80
svarade att de inte kände till några platser för konst i Kronoberg.
Musikskolans resurser har minskat betydligt, från sex miljoner kronor år 2006 till 650 000 kronor i år.
Kommunen lägger ut verksamheten på entreprenad till Vuxenskolan.
Hotbilden är den sjunkande befolkningsmängden och ungdomarna som lämnar kommunen efter
gymnasiet, vilket man delar med många mindre kommuner. Man har en önskan att skapa möjligheter
för eget skapande bland ungdomar. Här vill man bli bättre, men vet inte riktigt hur.
I Markaryd är man bra på den breda kulturen med starka och aktiva föreningar, men sticker ut gör
man inte. ”I Markaryd skryter man inte om sig direkt”, säger Ulrik Starck, kultur- och fritidschef.
Organisationen är en svaghet enligt Ulrik Starck, som tidigare hade en kulturstrateg till hjälp. Det
finns ingen övrig kommunal resurs på kultur- och fritidsområdet, utan resten tar det starka
föreningslivet hand om. ”För att utveckla ’spetskultur’ krävs en organisation med resurser. Den har vi
inte idag. Man hjälps åt i kommunen, som man brukar i en liten kommun, så det blir bra ändå”,
menar Ulrik.
11.6. Tingsryd – kultur måste upp på agendan!
I Tingsryd är hyllan81 på Börjes en samlingsplats men på fredagseftermiddagen när vi besökte
samhället var systembolaget en hård konkurrent. De var svårt att få människor att stanna upp för att
samtala om konst. Tingsryds konst- och hembygdsrunda var dock ett evenemang man kände till.
Flera ansåg att det fanns mer konst i Tingsryd och Kronoberg än vad de hade både tid och intresse
för. Det var få av de vi träffade som brukade åka till andra kommuner för att ta del av konst.
Lennart Warsäter, kultur- och fritidschef i Tingsryds kommun menar att sport är ett mycket starkt
intresse i kommunen. ”Vi förstår oss inte på konst, säger politiker i nämnden. Är det politiker som är
bildade inom kulturområdet så är det inga problem, men Tingsryd är en liten kommun. I större städer
är utbildningsnivån och intresset större”, säger Lennart.
Resursfördelningen är sned mellan kultur och fritid. År 1990 slogs kultur- och fritidsförvaltningen
samman och kulturen kom aldrig upp på agendan. Förändringar är på gång igen och kultur- och
fritidsnämnden kommer eventuellt att läggas ned. Kulturfrågorna skulle då hamna under
kommunstyrelsen. Enligt Lennart så är detta inte bra för kulturen, och särskilt inte för konstfrågorna,
som förmodligen hamnar långt ner på den politiska agendan.
Det är konstnärerna och föreningarna som ser till att det händer mycket på bild- och formområdet i
Tingsryd. Tingsryds-gruppen är ett kollektiv av konstnärer som bland har drivit projektet Å-konst82.
Kommunen har mellan fyrtio och femtio aktiva konstnärer, varav cirka trettiofem deltog i årets
konstrunda, som är den största i länet och drar cirka 7 000 besökare. Den har funnits i över trettio år.
På frågan om vad Regionförbundet södra Småland kan göra för Tingsryd, så var svaret enhälligt i
gruppen som intervjuades: ”Se till att öka intresset för konst! Konst måste finnas i varje kommun. För
att nå dit måste man arbeta på flera olika plan.”
80
Femton Markarydsbor intervjuades
Café med billig fika i varuhuset Börjes
82
www.akonst.se. En biennal som hölls under fem tillfällen, konstverk vid vatten. Ett länsgränsövergripande
samarbete
81
37
Lennart berättar att det största hotet för kommunen är den stora utflyttningen. Affärer slår igen,
men det är positivt att kulturintresserade tyskar, danskar och holländare flyttar till Tingsryd. De
lockas av naturen och de billiga husen.
11.7. Uppvidinge – där konst är konstigt
Namnet Uppvidinge betyder Övre skogsbygden och namnet kom till vid sammanslagningen 1979.
Åttio procent av kommunens yta består av tall och gran. Orterna ligger som i en yttre cirkel, i mitten
är det skogsbeklätt. Kommunen tillhör Glasriket, där det finns möjligheter att besöka glasbruken och
upptäcka glasbruksmiljön.
På vägen till kommunhuset i Åseda, tog vi en titt på kommunens nya offentliga konstverk, en stor
satsning för Uppvidinge kommun. Det finns inga permanenta utställningsplatser för konst i
Uppvidinge. Vid vissa tillfällen används övervåningen på stationshuset och Folkets hus.
Enligt Annika Persson, kultur- och fritidschef är konst konstigt i Uppvidinge. ”År 2013 fick kultur- och
fritidsförvaltningen en miljon kronor extra, men det gick till en ny ishall. Bild- och formkonsten är den
konstform som får minst, både ekonomiskt och personellt”, menar Ingela Olsson, kultursekreterare.
Det vill man dock ändra på, men man vet ännu inte hur. Enprocentregeln ser man som den viktigaste
frågan för konstens utveckling i kommunen, men det krävs förankring på flera plan för att ett politiskt
beslut ska bli verklighet. Möjligheten för skolelever att åka gratis till kulturevenemang är också en
central fråga.
Uppvidinge kommun har en kulturstrategi som omfattar hela den kommunala organisationen och ses
som ett strategiskt instrument för utveckling av kommunen. Den samordnas med översiktsplan och
vision. Kulturfrågorna ska därför integreras med kommunens övriga politikområden – såväl i
näringslivspolitiken som i sociala, pedagogiska och miljörelaterade verksamhetsområden.83
Kommunen har ett mycket gott samarbete med de 220 föreningarna, som skapar en mängd aktiviter
i kommunen men med den begränsade kulturbudgeten är det svårt att arbeta med utvecklingsfrågor
inom konst. Ingela och Peter Skog, kultur- och fritidsnämndens ordförande menar att de har behov
av bra kommunikationsvägar för konst- och kultur och ser gärna en kommunövergripande dialog om
hur man ska kommunicera kulturutbudet i regionen.
11.8. Lessebo och glaskonstens nya aktörer
1987 blev Lessebo kommun Sveriges kulturkommun. På den tiden fanns det en stark kulturnämnd
med engagerade politiker och lika engagerade tjänstemän. 2013 finns varken kulturchef,
kultursekreterare eller kulturnämnd kvar. Idag har man en kultur- och fritidsberedning. Ingen konst
köps in av kommunen. Den fria kulturen bärs i stort sett upp av kulturföreningarna, som håller i en
stor procent av evenemangen och är mycket engagerade.
Lessebo kommun är en av fyra kommuner i Glasriket84. Orrefors Kosta Boda har genomgått en
omvandlande tid, med ägarbyte och nedskärningar. Produktionen flyttar utomlands. Allt mindre
tillverkas på plats och 2012 stängde glasskolan på Kosta Glascenter85. Gamla kunskaper riskerar att
hamna i glömska. Att hitta sin roll i det nya Glasriket tar tid. Ett flertal rapporter har skrivits och
projekt har startats för att finna en framtid under dessa nya förutsättningar.
83
Ur Uppvidinge kommuns kulturstrategi 2009
Glasriket kallas ett område i Småland som sedan 1700-talet varit känt för en omfattande glasindustri. I dag
finns 14 glasbruk och ett stort antal mindre företag i Glasriket
85
www.kostaglascenter.se
84
38
Vad vill man med konstutvecklingen i Lessebo? Det finns en önskan om samordning och samverkan,
ha hjälp med marknadsföring och att lyfta den konst och de konstnärer man har på platsen. Man vill
ta in spännande konst och inspiratörer utifrån och sprida budskapet om konstens kraft till
Lesseboborna, särskilt barnen och de unga. I Lessebo behöver man input och man vill nå ut. Tyvärr
finns ingen kulturansvarig tjänsteman, ingen kulturplan och ingen specifik kulturbudget i kommunen.
SLUTSATSER
•
•
•
Intresset för konst är svalt i den kommunala organisationen (generellt i kommunerna).
I de mindre kommunerna drivs konstlivet främst framåt av de lokala konstaktörerna, såsom
konstföreningarna och de konstrundor som anordnas under året. Flera intervjuade i
kommunerna upplever att konstområdet har mycket begränsade resurser och inte är
prioriterat.
I flera kommuner saknas det en kulturplan eller kulturpolitisk strategi.
Flera av deltagarna i kulturchefsgruppen vill se förändringar i dialogen med Regionförbundet
södra Småland.
REKOMMENDATIONER
•
•
•
På grund av det svala intresset för konst i flera av kommunerna, ser vi att en av de viktigaste
insatserna är att samla kommunernas tjänstemän och politiker till kunskapshöjande träffar
och studiebesök. Genom att bistå konstarenor med ekonomiska medel för att bjuda in
regionala och kommunala politiker och tjänstemän till studiebesök, rundabordssamtal,
workshops kommer kunskapen att öka om bild- och formområdet. Exempel på aktiviteter är
seminarier.
Det är en viktig uppgift för Regionförbundet södra Småland är att stödja kommunerna i
arbetet med framtagandet av kommunala planer och strategier på konst- och kulturområdet.
Vi förordar nya mötesformer för den regionala samrådsgruppen och kulturchefsgruppen.
12. FÖRSLAG PÅ PROJEKT
12.1. Artists-in-Residence (AiR)
Ett Artists-in-Residence (AiR) i Kronobergs län är intressant ur flera aspekter. Ett flertal konstnärer
bjuds in till länet under kortare eller längre tid, vilket kan skapa nya intryck och ny kunskap. Det kan
synliggöra den konstnärliga processen för besökare och invånare. Gästande konstnärer kan kopplas
till pågående projekt och utgöra ett bra komplement till ordinarie utställningsverksamhet hos länets
konstarenor. Det skulle också kunna öppna upp för möjligheter till forskning, för tvärdisciplinära
samarbeten.
12.1. Regional konstbiennal
Ett förslag som har uppkommit vid flera tillfällen är en regional konstbiennal. Här menar de som har
föreslagit konstbiennalen att den bör vara gränsöverskridande över konstområden och över
kommungränser samt att den skulle kunna erbjudas i hela länet.
39
13. ANALYS
13.1. Att satsa på konst
Hur hänger politiska beslut kring satsningar, det vill säga ekonomiska ansvarstaganden ihop med
kunskap och intresse? Intresset för sport är mycket starkt i länet, och där är också satsningarna stora.
I Tingsryd går hockeylaget back med tre miljoner kronor, kommunen väljer att gå in med två och en
halv miljoner för att rädda situationen. Det är tråkigt att behöva jämföra konst- och kultursatsningar
med de insatser som görs inom sport och fritid, men tyvärr är det nödvändigt att lyfta frågan
eftersom den har varit uppe i så många sammanhang, hos så många människor vi har talat med.
Vi är medvetna om att rörelseutrymmet för kultur- och fritidsnämnderna är mycket begränsat. Vi vill
därför föreslå att frågan kring konsten som en livskvalitetsfaktor också diskuteras med kommunerna.
Konstfrågan är inte avgränsad till de aktörer som fungerar förmedlande (gallerier, museer,
konsthallar) eller kunskapsbildande (studieförbund eller kulturskolor). Konstens utveckling kan heller
inte åläggas alla de eldsjälar och entreprenörer som driver föreningar, företag och
hybridverksamheter. Dessa drivs av en vilja att skapa ett gott liv för sig själva och andra och är mer
eller mindre beroende av politisk vilja och kraft hos ledande tjänstemän.
Vad gäller kultursatsningar, och specifikt satsningar på bild- och formområdet i länets kommuner är
denna rapport stundtals nedslående läsning (Se sid. 37 om Kommuner). Varför har
kultursatsningarna, som blomstrade i vissa kommuner under senare hälften av 1900-talet, så radikalt
förlorat både pengar, personella resurser och status? Hur kommer denna förändring att påverka
konst- och kulturutvecklingen i kommunerna på sikt?
Vi vill gärna lyfta fram några framåtblickande exempel: Älmhult med Funkisfabriken, med många
kreativa och kulturella företag inom formgivning, design, konst och hantverk. Älmhult visar också ett
mod vad gäller att öppna upp för det som kommer, bland annat genom det planerade kulturhuset,
som erbjuder tomma lokaler att skapa verksamhet i. Vi vill också nämna Lessebo och Kosta, med
verksamma glaskonstnärer och med ett starkt kulturarv inom glaskonst, inom möbeltillverkning och
arkitektur. Här finns det, så som vi ser det, stora utvecklingsmöjligheter. Det är också spännande med
Markaryd och Hans Agne Jakobsson och hans belysningsverk, samt Växjö, som går i spetsen för
samtidskonst i den offentliga miljön. Vad gäller Ljungby ser vi styrka och vilja hos Ljungbergmuseet
som med sin modernistiska inriktning och de planer som finns på utbyggnad av verksamheten kan
göra mycket för konstutvecklingen i länet. Vad gäller de hybrida verksamheterna, så spelar de en
väsentlig roll för länets dragningskraft, men också som framtidens företag inom de kulturella och
kreativa näringarna samt som arenor för oetablerade konstaktörer.
13.2. Ett utspritt konstfält eller en brokig mylla
Bild- och formområdet i Kronobergs län präglas av en traditionell konstsyn och ett snävt
konstbegrepp. Bildkonsten är svag men formkonsten och konsthantverket är starkt, då glas- och
möbelindustrin har skapat ett kreativt klimat, företag inom de kreativa och kulturella näringarna och
omfattande hantverkskunnighet. Men Kronobergs län på bild- och formområdet präglas av
försiktighet, splittring, brist på samordning, svag infrastruktur, begränsade resurser på kommunal
nivå, otydlig politisk riktning och diverse nedskärningar, främst inom glasproduktionen.
Intresset och förståelsen för konst är svag i länet, hos invånare såväl som hos kommunala tjänstemän
och politiker. Bildkonstnärerna arbetar i huvudsak i en traditionell, modernistisk anda.
Samtidskonstnärerna är få och samtidskonsten i länet presenteras främst på Växjö konsthall, runt
sjöarna Växjösjön och Trummen samt Bergdala konstgalleri.
40
Det finns ett revirtänk och konkurrenskänsla inom konstfältet i länet, vilket inte är bra för
konstutvecklingen generellt. Åtskilliga av de vi har talat med har nämnt detta som ett problem och vi
har sett att det finns mellan konstaktörerna såväl som hos konstarenorna.
I länet existerar inga högre utbildningar inom den fria konsten, varken teoretiska eller konkret
konstnärliga. Det är också svårt att livnära sig som konstaktör i Kronobergs län. Att konstområdet i
Kronobergs län är utspritt och saknar sammanhang är det många som vittnar om. Och att konstens
röst är svag och lågmäld. Men under ytan bubblar det i en brokig mylla. Det är originellt och
småskaligt. Det är tradition och hantverkskunnande. Vi kan alltså konstatera att det sjuder av
kreativa initiativ och krafter men många röster pekar på att det behöver skapas fler
kopplingsstationer, där tradition och det nyskapande tillsammans formar det unika för länet.
13.3. Ett breddat konst- och kulturbegrepp
Skogs, -verkstads, - detaljvaruindustrin och andra handelsområden är liksom de kommunala
ansvarsområdena också beroende av ett samhälle som har ett högt kulturellt värde. Så har det varit
inom alla kulturer i världen, i alla tider. Ett samhälle och en politik, som styvmoderligt placerar in
kulturfrågorna i ett avgränsat kulturfack, har inte samma förutsättningar att utvecklas ekonomiskt
som regioner där man integrerat kulturen i alla samhälleliga aspekter; inom näringarna, ekonomi,
vård, skola och omsorg och inom planverksamheten.
Bo Vestas, utredare på DIK-förbundet86 refererar till Framtidskommissionens rapport87. Han skriver;
bredda kulturbegreppet, öka mätbarhet och forskning, tänk och arbeta mer tvärsektoriellt, synliggör
kulturens betydelse för social sammanhållning samt öka förståelsen för kulturens kreativa kraft.
Regionförbundet södra Småland behöver främja och synliggöra nyskapande, gränsöverskridande och
originella initiativ men kan inte ensam stå för insatserna. Kommunal medverkan är nödvändig. En
lyckad regional utveckling av bild- och formområdet beror helt och hållet på förmågan att ta fram
nya samverkansformer och vilket mod man kan uppbringa för att våga satsa på det nyskapande, det
ännu inte prövade. Hur skapar vi en balansgång mellan nutid och dåtid? Hur tar vi med oss
hantverkstraditionen och konstaktörerna från såväl förr som nu in i framtiden?
13.4. Nya former av stöd
Flera av konstaktörerna, alltså verksamma inom konstfältet i länet, men också representanter från
konstarenorna önskar hjälp med marknadsföring och att söka medel för projekt och utveckling. Vi
anser att det är viktigt att se över vilka former av stöd som behövs. Vi kan se fördelar med att
utveckla nya ekonomiska stödformer, som går att söka hos Regionförbundet, eller att flera
verksamheter går samman och delar en funktion som kan stötta upp.
Åtskilliga av konstaktörena önskar en samordnande funktion – en konstkonsulent, att Landstinget
Kronobergs och Regionförbundet södra Smålands mål med den kommande strategin ska sippra ner
på kommunerna, att konsten ska bli lika viktig som andra konstformer i länet, att konstformernas
gränser ska suddas ut. Deras synpunkter visar på flera brister i länet, framför allt så bekräftar det
konstnärernas låga yrkesstatus. Som vi ser det behövs det någon form av samordnings- och
utvecklingsfunktion, där ansvaret vilar på Regionförbundet södra Småland som har tillväxt- och
utvecklingsfrågorna.
86
87
www.dik.se
Eva Bergqvist, Framtidskommissionens rapport Är framtiden kulturens re-renässans 2012
41
13.5. Om att samla resurser
Att bygga ett nytt stort konsthus är inte en framkomlig väg. Vi pratar hellre om det mobila rummet,
om utställningar på offentliga platser, om konstnärliga processer, konst och konstaktörer på turné i
hela länet, kanske i containrar, bussar eller andra oväntade arenor. Behovet av att sprida konst i hela
länet är stort, det har både invånare och konstaktörer lyft. En mobil konstverksamhet, som
samordnar konstaktörer, invånare och kommunala verksamheter, skulle kunna vara en modell för
Kronoberg att arbeta med.
Det finns en vilja inom Regionförbundet södra Småland att förbättra förutsättningarna för bild- och
formområdet i länet. Margareta Artéus Thor88, säger ”Samla resurserna och gör något av vart och ett
av dessa resurser”. Länet måste ta tillvara de platser som finns där utveckling är möjlig och koppla
dem samman. Hon nämner några; Kosta med glasbruk och Mathsonhusen, Ljungbergmuseet,
Bodafors möbelfabrik, Växjö konsthall m.fl. Genom att koppla dem samman kan man paketera dem
och frambringa ett intressant besöksmål – och det skulle skapa attraktionskraft. Helst bör dessa
kopplas ihop med liknande områden i närliggande län, såsom Glass Factory och Kalmar konstmuseum
i Kalmar län.
Vi vill understryka den potential som finns att skapa ett levande och spännande samhälle att bo och
verka i, genom att göra konstutvecklingen – med ett breddat konstbegrepp och en vidgad syn på
konstnären – till en gemensam fråga för ökad attraktionskraft i hela Kronobergs län.
14. SLUTLIGEN
De största möjligheterna för spännande utveckling finns där verksamma inom stadsutveckling och
landsbygdsutveckling involverar konst och kultur och dess aktörer. Samstämmighet, samskapande
och samverkan mellan närliggande län och regioner, kommunerna, Regionförbundet södra Småland,
Landstinget Kronoberg och länets konst- och kulturakörer formar den nyckel som öppnar dörren.
Vi vill hjärtligt tacka alla medverkande, alla röster som har bidragit till denna rapport. Ett särskilt tack
till processgruppen89 som har funnits med i arbetet under hela våren 2013 som förutom sina
kunskaper också bidragit med energi och positivism.
88
89
Styrelseledamot i kulturberedningen i Landstinget Kronoberg
Se Källor.
42
15. KÄLLOR
Intervjuade personer:
Caroline Ahrgren
Kristina Alsér
Ann-Kristin Andersson
Lixuan An
Gunilla Aronsson
Margareta Artéus Thos
Åke Bergqvist
Anders Bondeson
Edvin Bredefeldt
Stine Breum-Appelqvist
Björn Gullander
Bertil Bäckström
Kerstin Cedell
Daniel Ekman
Charlotte Eliasson
Magnus Eriksson
Mona-Lisa Eriksson
Cecilia Fransson
Petter Eriksson
Thomas Franzén
Staffan G:son Lind
Nicolas Hansson
Leif Hauge
Nils Hector
Maja Heuer
Linda Himsel
Gunilla Holmewi-Nilsson
Karin Hermansson
Johanna Huss
Helen Hägglund
Patrick Hörberg
Lennart Johansson
Åsa Jungnelius
Björn Jäderås
Carin Karlsson
Carl-Oskar Karlsson
Margoth Karlsson
Marie Karlsson
Simon Karström
Åke Kjellson
Erika Lagerbielke
Bibliotekschef, Lessebo kommun
Landshövding, Kronobergs län
Konstnär, Italienska Palatset
Projektledare Embrace, curator
Kulturassistent, Lessebo kommun (kolla)
Styrelseledamot, kulturberedningen, Landstinget Kronoberg
Konstnär, Italienska Palatset
Ordf. Kulturnämnden, Ljungby kommun
Skådespelare, ansvarig teater, Uffes Källare hösten 2012
VD, AB Glasriket
Ljungbergsmuséets vänner
Publikansvarig, Kulturparken Småland
Konstnär, Italienska Palatset
Organisering, utveckling, kommunikation, Hovs Lifs
Ordf. KRO/KIF region syd
Hemslöjdskonsulent hårdslöjd, Hemslöjden i Kronoberg
Konstnär och bildlärare, S:t Sigfrids Folkhögskola
Assistent pedagogik, Smålands Museum
Samordnare kulturfrågor, Regionförbundet södra Småland
Konsthanterare, Landstinget Kronoberg
Konstnär, ordf. Konstnärscentrum Syd
Växjö konsthall
Hauges Hantverksglas
Kafé de Luxe
Museichef, The Glass Factory
Fotograf, Himsel Foto
Konstnär och sekreterare, Lessebo Konst- och hantverksgrupp
Kultursekreterare, Ljungby kommun
Konstnärlig ledare, Araby Community Art( ACA)
Samordnare kulturfrågor, Regionförbundet södra Småland
Konstnär, Italienska Palatset
Museichef, Kulturparken Småland
Konstnär och formgivare
Björn Jäderås konstgjuteri
Projektledare, Länsstyrelsen
Konstnär och möbeldesigner, Elak form
Konstnär, Markaryd konst- och hantverksrunda
Konstnär, KKN-företagare
Konstnär, Wallride Projektbyrå
Bergdala konstgalleri
Professor glasdesign Linnéuniversitetet, formgivare
43
Åskar Lilja
Thomas Liljeholm
Agneta Lind
Börje Lindell
Bengt Lindqvist
Göran Lundahl
Gisela Mattisson
Margareta Mjörndal
Monica Modig Rauden
Erica Månsson
Nancy Nielsen
Karin Nilsson
Gunnar Nordmark
Håkan Nordmark
Alexandra Nylén
Madeleine Näs
Ingela Olsson
Anders Olsson
Bertil Olsson
Lars Palm
Annika Persson
Jarl "Jalle" Petersson
Eva Qronquist
Robin Rikardsson
Bo Rutter
Roger Simonsson
Eva Sjöblom
Peter Skog
Ulf Starck
Sven-Olof Stenquist
Elna Svelne
Annika Svensson
Maria Svensson
Roger Svensson
Sven Sunesson
Eva Thomasdotter
Alf Tjällskog
Linda Tranquist
Mia Valgren
Jovanka Viet-Berg
Lennart Warsäter
Helen Widerdal
Jonna Wehlin
Anneli Welin
Lena Wibroe
Konstnär, Plan B
Media Artes
Konstnär
Bildlärare, S:t Sigfrids Folkhögskola
Ljungby konstförening
Ansvarig tjänsteman, Kultur- och fritidsutskottet, Alvesta kommun
Affärskonsult och projektkoordinator, ALMI Kronoberg
Ordf. Sveriges konstförenignar Kronoberg
Hemslöjdskonsulent mjukslöjd, Hemslöjden i Kronoberg
Förvaltningschef, Kultur- och fritidsförvaltningen, Växjö kommun
Kulturansvarig Barn och Ungdom , Alvesta kommun
Ansvarig pedagogik, Kulturparken Småland
Ordf. Kulturnämnden, Regionförbundet Södra Småland (kolla)
Musiepedagog, Smålands museum
Avd.chef Kulturarv och forskning, Kulturparken Småland
Pedagog, Växjö Konsthall
Kultur- och fritidskonsulent, Uppvidinge kommun
Verksamhetsansvarig, Alvesta utställningshall
Politiker, Alvesta kommun
Konstnär och konstlärare, Italienska Palatset och Ringsbergsskolan
Kultur- och fritidschef, Uppvidinge kommun
Ordf. Älmhult konstförening
Universitetsadjunkt, Linnéuniversitetet, Växjö kommun
Analys och uppföljning, Regionförbundet södra Småland
Konstnär, Wallride Projektbyrå
Konstnär
Konstnär, Lessebo konst- och hantverksgrupp
Ordf. Kultur- och föreningsutskottet, Uppvidinge kommun
Kultur- och fritidschef, Markaryd kommun
Vise ordf. Kulturnämnden, Ljungby kommun
Museichef, Vandalorum, Centrum för konst och design
Konstnär
Ordf. Kulturnämnden, Markaryd kommun
Konstnär
Politiker, Alvesta kommun
Intendent, Smålands konstarkiv
Kursansvarig, Grimslövs folkhögskola (KHD)
Konstpedagog, Ljungbergsmuséet och Kultur- och fritidnämnden, Ljungby
kommun
Illustratör, V-Design
Konstnär, Italienska Palatset
Avdelningschef Bibliotek och kultur, Tingsryds kommun
Projektsamordnare, Funkisfabriken
Kulturstrateg, Växjö kommun
T.f. konstchef, Växjö konsthall
Ordf. Kulturnämnden, Växjö kommun
44
Mikael Widerdal
Affärsutvecklare, Funkisfabriken
Lisa Öberg
Samordnare kulturfrågor, Regionförbundet södra Småland
Processgrupp Kronoberg utvecklar konstområdet 2012-2014:
Åke Bergqvist
Konstnär, Italienska Palatset
Bertil Bäckström
Publikansvarig, Kulturparken Småland
Hemslöjdskonsulent hårdslöjd, Hemslöjden i Kronoberg
Magnus Eriksson
Thomas Franzén
konsthanterare, Landstinget Kronoberg
Staffan G:son Lind
Konstnär, ordf. Konstnärscentrum Syd
Pontus Ljungberg
Museichef, Ljungbergsmuséet
Monica Modig
Rauden
Hemslöjdskonsulent mjukslöjd, Hemslöjden i Kronoberg
Eva Thomasdotter
Intendent, Smålands konstarkiv
Konstpedagog, Ljungbergsmuséet och Kultur- och fritidnämnden, Ljungby
Linda Tranquist
kommun
Remus Wilson
Konstnär, Italienska Palatset
Cirka 80 invånare i
Kronobergs län har
intervjuats
Workshop 1
Workshop 2
Fria aktörer inom Konstfältet
Konstarenor i Kronoberg
Rapporter och litteratur:
Örnarna och myrstacken – vad vet vi om kulturnäringarna? David Karlsson och Lotta Lekvall,
Nätverkstan Kultur i Väst, 2011
Rapport Kulturanalys 2012, Myndigheten för Kulturanalys
Konsten, så funkar det (inte), Konstnärernas Riksorganisation, 2009
Tre förslag för tillväxt och innovation för kreativa och kulturella näringar, Sammanfattande rapport
från Rådet för kulturella och kreativa näringar, 2012
Den ofrivillige företagaren, Nätverkstan kultur i Väst, en studie av kultur, ekonomi och företagande,
2002
Uppvidinge kommuns kulturstrategi 2009
Kulturrådets skriftserie, 13:3
16. BILAGA
Bilagan Konst- och kulturfakta i Kronobergs län 2013 består av ett Exceldokument med insamlad
statistik om bild- och formområdet i länet, samt fakta om kommunerna. Dokumentet kommer att
”byggas upp” ytterligare under hösten 2013 och fungera som ett viktigt arbetsredskap för att föra
utvecklingen inom bild- och formområdet framåt i Kronobergs län.
45