1. No category

David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
EU:s och världssamfundets åtgärdsförslag
mot främmande arter i Östersjön
Uppställda riktlinjer och strategier för bekämpning av främmande
arter i Östersjön
Inledning
I handboken om bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszonen
(Naturvårdsverket 2007, Bilaga B), som är ett viktigt dokument för miljöarbetet i Sverige,
nämns främmande arter i en kort passus: ”Främmande arter är inte täckt av dagens
bedömningsgrunder. Arbete pågår inom EU för att ta fram riktlinjer för hur man ska hantera
detta då det är ett generellt problem”. Denna skrivning lockade mig att ta reda på mer. Vad
gör EU och internationella organ för att förhindra ökad förekomst och spridning av
främmande arter till Östersjöns vatten?
Främmande arter utgör ett hot mot EU:s ekonomi. De beräknas kosta EU-länderna 110
miljarder svenska kronor per år. Dessutom anses de vara ett av de största hoten mot den
biologiska mångfalden (Europeisk gemenskapernas kommission 2008a). I denna
litteraturstudie kommer EU:s och världsomfattande organisationers åtgärder för bekämpning
av främmande arter att belysas.
Förkortningar och definitioner
Förkortningar
FA-främmande arter
FIA- främmande invasiva arter
Definitioner
Främmande arter kan grovt delas in i kategorier efter sin påverkan på omgivande biota. Det
finns främmande arter (FA) och bland dessa kan främmande invasiva1 arter (FIA) urskiljas.
FA är arter som inte anses störa de ekologiska processerna. Regnbågslaxen (Oncorhynchus
mykiss) är en sådan art på grund av att den inte klarar sin reproduktion naturligt i Östersjön
(mejlkomm. Malin Werner 2010-10-25). FIA är de arter som stör samspelen i djur- och
växtsamhällen. De hotar att sätta ekosystemet ur balans. Bland östersjöfiskar kan FIA-arten
svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) nämnas. Den anses kunna konkurrera ut
inhemska smörbultsarter med sitt aggressiva beteende (HELCOM 2009).
1
I denna studie används begreppet ”invasiva arter”. I svensk litteratur kan även begreppet ”invaderande
arter” förekomma (t ex Europeiska gemenskapens kommission 2008a, 2008b). Dessa två begrepp behandlas
synonymt. I anglosaxisk litteratur gäller beteckningen ”invasive species”.
1
David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
Främmande arter i Östersjön
Östersjön hyser 120 FA. Deras ursprung är till 20 % obestämd, 27 % pontokaspisk, 26 %
nordamerikansk och 27 % sydostasiatisk (HELCOM 2009). Enligt Zaiko et al (2010) finns
det 126 FA, alltså något fler än vad HELCOM kommit fram till. Av dessa har 36 (30 % av
totala antalet) enligt Zaiko et al (2010) dokumenterad ekologisk verkan.
Trots ett stort antal FA, så har inga inhemska östersjöarter utrotats pågrund av FIA. Men det
finns inga garantier för att det inte kommer att ske (HELCOM 2009).
Strategier mot främmande arter
För närvarande finns ett lapptäcke av regler utan direkt bäring på främmande arter
I dagsläget finns sjutton direktiv, konventioner och uppförandekoder (Bilaga 1) som delvis
behandlar FA i världen (Hulme et al 2008). Många av dem avser också Östersjön. Problemet
är att ingen av dem tar ett helhetsgrepp på FA eller FIA. Detta medför att vi har ett lapptäcke
av regler som var för sig ”lite grand” förbjuder eller i vissa fall bara avråder från handlingar
som flyttar på arter. Alla stater har inte ratificerat alla regler och konventioner. För en del
kommande regler råder frivillighet tills beslut är tagna av bestämmande organ.
EU-strategi i tre steg
EU:s strategi är hierarkiskt uppbyggd i tre steg (Europeiska gemenskapernas kommission
2008a, 2008b) enligt följande:
1. Förebyggande åtgärder
2. Åtgärder för tidig upptäckt och utrotning och
3. Åtgärder för kontroll och långsiktig begränsning.
För att förhindra etablering av FA så ska arterna alls inte få komma in i området eller flyttas
inom EU. För att stoppa marina arters spridning kan man sterilisera barlastvatten eller byta
barlastvatten långt från kusten. Att tömma tankarna till havs innebär dock en säkerhetsrisk för
fartyget, då dess instabilitet ökar (Bernes 2005).
FA som är etablerade ska spåras och i möjligaste mån utrotas. De FA som inte kan elimineras
ska kontrolleras och populationernas storlek ska hållas nere.
EU:s åtgärdsalternativ
Europeiska gemenskapens kommission (2008a och 2008b) framför fyra alternativ för
åtgärder. De olika alternativen beskrivs i tabell 1 och i därpå följande text.
Tabell 1. Åtgärdsalternativ för att hantera problemet med invaderande arter i EU. Modifierad efter Europeiska
gemenskapens kommission (2008a samt 2008b).
Åtgärdsalternativ
A
B
Grad av insats (ökande
grad nedåt i tabellen)
Inga åtgärder.
Lägst
Maximerat utnyttjande av befintlig lagstiftning i Större än i alt A
Beskrivning
2
David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
B+
C
kombination med frivilliga åtgärder.
Anpassning av den befintliga lagstiftningen.
En övergripande specifik EU-rättsakt.
Större än i alt B
Högst
Alternativ A är inget alternativ i den meningen att vi kan välja att följa dess beskrivning. Det
är en referenspunkt som de övriga alternativen kan jämföras mot. Att inte göra någonting
skulle få stora ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser. (Europeiska gemenskapens
kommission 2008b)
B-alternativet innebär oförändrade rättsliga krav. Men man ska använda befintliga lagar
optimalt.
B+-alternativet innebär att nu gällande lagar ändras så att den formellt behandlar frågan om
invasiva arter.
Alternativ C är det mest långtgående av alternativen. Den innebär införandet av ny EUlagstiftning. Detta innebär att alla 27 stater ska enas om formuleringar i en ny rättsakt.
Konflikten mellan fri rörlighet inom EU och begränsning av FA
Inom EU råder fri rörlighet för varor och människor. Denna starka princip råkar i konflikt
med åtgärderna mot etablering av främmande växter och djur (Europeiska gemenskapernas
kommission 2008a, Williams & Grosholz 2008, Hulme et al 2008). Det kan innebära att arter
med hög anpassnings- och överlevnadsförmåga och på grund av människans hantering (t ex
frisläppande i naturen), lyckas etablera sig.
Diskussion och slutsatser
Genom förebyggande åtgärder ska främmande arter hindras. Detta är den högst rankade
åtgärden (Europeiska gemenskapernas kommission 2008b). Men hur ska detta utvärderas?
Hur ska man veta att man inte fått in främmande arter, och att det beror på de förebyggande
åtgärderna? Jag menar att man måste skapa ett system för belöning åt de som bekämpar
främmande arter. Om detta inte inrättas så får man ingen drivkraft att jobba förebyggande,
och missar den psykologiska viktiga belöningen. Negativa fynd får sällan någon att jubla. Det
kan möjligen vara tillfredställande om det handlar om utrotning eller decimering av en art,
men knappast om det gäller att inte få in en art i ett område.
Det är viktigt att allmänheten får kunskap om vad främmande invasiva arter orsakar i våra
land- respektive sjö- och havshabitat. Jag har personligen inte sett särskilt mycket av detta i
svensk media (förf. anm.). Detta är självklart inte medias utan politikerna och berörda
myndigheters fel. Människorna som brukar vattnet i Östersjön måste informeras och utbildas.
I första hand ska man se till att de har kunskapen så att nya främmande arter inte förs in. Det
andra steget är att de ska vara med i bekämpningen av främmande arter. Detta kan ske genom
att de får rapportera iakttagelser de gjort till miljövårdande myndighet.
3
David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
Åtgärderna mot främmande arter måste definieras och sättas i handling så fort som möjligt.
Detta betonas av experter på området. Konsekvenserna tros bli mycket allvarliga om
insatserna dröjer eller uteblir. Då kommer ekonomin och samhället påverkas negativt i
betydligt högre grad än idag.
Tack till
Malin Werner på Fiskeriverket tackas för att ha bistått med synpunkter på texten och för
upplysningar om Östersjöns främmande arter.
Källor:
Litteratur
Bernes C., 2005. Förändringar under ytan. Sveriges havsmiljö granskad på djupet. Monitor
19. Kapitel 11 Främmande arter. Naturvårdsverkets förlag. ISBN 9789162012458.
Europeiska gemenskapens kommission. 2008a. Meddelande från kommissionen till rådet,
Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén.
En EU-strategi mot invaderande arter. Sammanfattning av konsekvensbeskrivningen.
Europeiska gemenskapens kommission. 2008b. Bilaga till Meddelande från kommissionen till
rådet, Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén. En EU-strategi mot invaderande arter.
HELCOM. 2009. Biodiversity in the Baltic Sea – An integrated thematic assessment on
biodiversity and nature conservation in the Baltic Sea. Balt. Sea Environ. Proc. No. 116B.
Hulme PE, Bacher S, Kenis M, Klotz S, Kühn I, Minchin D, Nentwig W, Olenin S, Panov V,
Pergl J, Pyšek P, Roques A, Sol D, Solarz W, Vilà M. 2008. Grasping at routes of biological
invasions: a framework for integrating pathways into policy. Journal of Applied Ecology 45:
403-414.
Naturvårdsverket. 2007. Bilaga B – Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i
övergångszon. Bilaga till Handbok 2007:4: Status,potential och kvalitetskrav för sjöar,
vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Utgåva 1. ISBN 978-91-620-0147-6.
Williams, S. L., Grosholz, E.D. 2008. The Invasive Species Challenge in Estuarine and
Coastal Environments: Marrying Management and Science. Estuaries and Coasts. 31: 3-20.
Hämtad ur: Science for Environmental Policy. Special issue. Invasive Alien Species. June
2008. Issue 6. European commission. 2008.
Zaiko A, Lehtiniemi M, A. Narščius A & Olenin S. 2010. Bioinvasion impact assessment: the
Baltic Sea case. (POSTER ABSTRACT). Hämtad ur: NEOBIOTA: Biological invasions in a
changing world from science to management: Copenhagen (Denmark), 14-17 September
2010: Book of Abstracts Conference Organising Committee, Copenhagen. p. 185.
4
David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
Mejlkommunikation
Werner, Malin. 2010. Idag forskningssekreterare i Skarpsillsprojektet vid Fiskeriverket.
Tidigare programsekreterare i projektet AquAliens, som lades ned 2007. Mejlkommunikation
2010-10-25.
Bilaga 1. Direktiv, konventioner och uppförandekoder som berör bekämpning av främmande arters spridning.
Numreringen syftar till orientering bland handlingarna och är ingen rangordning eller värdering av handlingarna.
Modifierad efter Table 3 i Hulme et al (2008).
Numrering
Direktiv /
Direktiv /
Anmärkningar
Konvention /
Konvention /
Uppförandekod
Uppförandekod
Engelskt namn
Svensk namn och förklaring
1
Bonn Convention
Konventionen om flyttande arter.
Migratory Species
Bonnkonventionen
2
Bern Convention
Bernkonventionen om skydd av
European Wildlife
europeiska vilda djur och växter samt
deras naturliga livsmiljöer
3
4
UN Convention Law
of the sea
ICES Code of practice
5.
FAO Code of Conduct
Fisheries
6
FAO Code of Conduct
Biocontrol
EU Wildlife Trade
Regulationes
Birds and Habitat
Directives
Forest Reproductive
Material Directive
7
8
9
10
11
12
13
Plant Health Directive
Zoo Animals
Directive
Animal Disease
Directives
Cereal Seed Directive
Förenta nationernas havsrättskonvention
Internationella havsforskningsrådets
anvisningar
FAO:s Anvisningar för fiskeindustrin
FAO:s Anvisksningar för biologisk
bekämpning
EU:s regeleringar för handel med vilda
djur och växter
Fågel- respektive Habitatdirektivet
Direktiv som behandlar skogens
reproduktiva material, t ex sticklingar,
frön och vegetativa delar som kan ge
upphov till nya individer.
Direktiv om växthälsa
Direktivet över djur i djurpark
Direktiv för djursjukdomar
Direktivet för hantering av sädeslag
(utsäde)
IPPC:s åtgärder för
sjukdomsbegränsning bland växter
14
IPPC Phytosanitary
Measures
15
African-Eurasian
Migrtory Waterbird
Agreement
International Civil
Aviation Organization
Resolution
Överenskommelsen för flyttande
sjöfåglar. En överenskommelse som
gäller över Afrika och Eurasien.
ICAO:s resolution
Ballast Water
Management
Convention
Konventionen om hantering av
barlastvatten
16
17
FAO , Food and
Agriculture Organization
of the United Nations,
FN:s fackorgan för
livsmedels- och
jordbruksfrågor.
International Plant
Protection Convention
ICAO, International Civil
Aviation Organization,
FN:s fackorgan för den
internationella civila
luftfarten
5
David Landbecker, Projektarbete kursen Östersjöns miljö 10 hp, vid Uppsala universitet. HT2010
6