Analys
Två exempel på ”moderna” romantiska berättelser, och med moderna menas här att de är
levande i moderna medier, och inte att de har skapats de senaste halvåret.
Stephen Kings “Children of the corn”
.
Novellen handlar om något så romantiskt som två resenärer i en enslig trakt som kommer till
en till synes övergiven landsortsstad, där barnen, på uppdrag av något mystiskt som gömmer
sig ute i den växande grödan, har skapat ett nytt samhälle som inte är så positivt inställt till
vuxna. Barnen slår nämligen ihjäl alla över en viss ålder, eller offrar dem till sin primitiva gud
ute i majsen. Novellen slutar öppet, man får ledtrådar till varför barnen har mördat sina
föräldrar, och hur deras samhälle kommer att utveckla sig i framtiden, men man får inga klara
och tydliga svar.
Följande romantiska drag eller byggstenar kan urskiljas, förutom att novellen beskriver resan i
den ensliga trakten:
•
Att personerna sedan kommer till en övergiven stad, eller ett stort övergivet hus
eller slott, hänger ihop med den gotiska skräckberättelsen.
•
Att man beskriver hur de sedan går genom tomma rum, närmre och närmre
avslöjandet av mysteriet är också lånat från den gotiska skräckberättelsen
•
Ett mystiskt uråldrigt väsen, det övernaturliga och mystiska, och svårförståeliga.
•
Det är bönderna som lever nära naturen som påverkas mest, och speciellt deras
barn som är mest öppna och mottagliga.
•
Slutet är öppet, man får inga klara svar, och berättelsen är inte skriven för att lära
ut och undervisa, utan för att förmedla en kuslig känsla
•
Mörkret som faller över majsfälten.
Ett annat exempel: romantiska drag i Tim Burtons film Sleepy Hollow.
I inledningsscenerna får man följa Ichabod Crane på en resa under melankoliskt fallande
höstlöv längs lantliga vägar, längre och längre bort från staden New York, och längre och
längre ut på landsbygden till den lilla byn Sleepy Hollow. Redan här slås alltså den
romantiska tonen an med flykten från staden ut i den höstskrudade naturen.
Sleepy Hollow ligger isolerat ute på landet, och är befolkat av bönder och enkla vidskepliga
människor. Naturen finns hela tiden omkring de ålderdomliga husen, och människornas små
eldar och facklor lyckas aldrig riktigt skingra mörkret som smyger sig in på husknutarna.
Landskapet är dimmigt. Miljön är olycksbådande.
Men Ichabod Crane är en vetenskapsman som tror på förnuft och på vetenskapens framsteg.
Han har fått i uppgift att undersöka en serie av mystiska mord som har inträffat i byn, och tar
sig an sitt arbete med vetenskapliga metoder. Så småning om tvingas han dock erkänna att det
finns saker i byn som inte kan förklaras rationellt. En huvudlös ryttare dödar nämligen en
efter en av innevånarna.
I byn har olika brott begåtts tidigare, och minnet av dessa verkar dröja kvar och påverka de
människor som bor där. Skulden för vad som gjorts har gått i arv, man ”straffas för sina fäders
synder”. Även Ichabod Cranes familj har ett mörkt förflutet, och minnet av detta hemsöker
honom fortfarande.
Filmen slutar med att Crane lyckas genomskåda morden och avslöja mördaren, med hjälp av
ett barn och en trolldomskunnig kvinna. Ichabod Crane har hittat kärleken, och han har också
löst sitt uppdrag. Men för att lyckas med detta har han tvingats erkänna att det finns mer i
världen än bara förnuft och vetenskap. Vetenskapen har alltså inte besegrat vidskepelsen, utan
har vetenskapen har tvingats acceptera vidskepelsen, och hjälpas av den.
Tvärtemot ”Children of the corn” verkar här finnas en möjlighet till försoning och
samförstånd mellan förnuft och övernaturligt, mellan stad och land, och mellan huvudrollerna
i filmen, eller så är det ett typiskt amerikanskt drag i en amerikansk film.