Naturvärdesinventering 20110405 (lågupplöst)
Markbygden etapp 1 Planerad vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län Inventering och bedömning av naturvärden 2010-03-03, reviderad 2011-04-05 Svevind AB Markbygden etapp 1 - Planerad vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län - Inventering och bedömning av naturvärden. Detta dokument kommer att utgöra en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen för tillståndsansökan för projektet. Inventering av naturvärden genomfördes under augusti-oktober 2009. En uppdatering av kartor och beskrivningar av utpekade objekt, t.ex. naturreservat och nyckelbiotoper, utfördes i april 2011. Följande personer har medverkat i skapandet av rapporten: • Niklas Lindberg - inventering och rapportskrivning • Lotta Risberg - inventering, rapportskrivning och kartor • Therese Linnè - inventering Samtliga är verksamma vid Enetjärn Natur AB. Omslagsbild: Utsikt över det flacka myr-skogslandskapet med hårt brukade skogar. Nere i sänkan skymtar Skickligmyran. Bilderna i rapporten är tagna av Lotta Risberg, Therese Linnè och Niklas Lindberg. 2 Innehåll Sammanfattning ........................................ 4 1 Inledning.................................................... 5 2 Metodik....................................................... 6 Befintligt kunskapsunderlag 6 Fältinventering6 Redovisning av särskilt värdefulla objekt7 3 Omgivande landskap............................. 8 Översikt8 Skogsmark10 Sjöar, vattendrag och våtmarker 10 Djurliv12 Friluftsliv13 Särskilt skyddsvärda områden 14 4 Inventeringsområdet...........................20 4.1 Översikt 20 Skog20 Våtmarker, sjöar och vattendrag 24 Bebyggelse och odlingsmark 25 Fåglar och däggdjur 25 Friluftsliv28 Tidigare kända naturvärden 4.2 Objektsbeskrivningar Skogliga objekt 28 29 29 Våtmarksobjekt42 5 Slutsatser och rekommendationer.. 54 Vattendrag54 5.2 Rekommendationer 55 Källor.............................................................56 3 Sammanfattning En naturvärdesinventering av utredningsområdet Markbygden etapp 1 genomfördes i augustioktober 2009 på uppdrag av Svevind. Området ligger ungefär mellan Roknäs, Koler och Rokån, d.v.s. 22-45 kilometer väster om Piteå i Norrbottens län. Naturvärdesinventeringen ingår som en del i den miljökonsekvensbeskrivning som ska ligga till grund för tillståndsprövningen av vindkraft i området. Högsta höjden inom utredningsområdet är Ersträsk i västra delen på 390 m.ö.h. I östra delen är Skogberget högst på 334 m.ö.h. De lägst liggande delarna ligger i bergssluttningarna i västra delen på drygt 100 m.ö.h. Området består främst av väldigt stora bestånd av produktionsskog med tall och contortatall av varierande ålder. Dessa skogsbestånd har varken höga naturvärden eller är känsliga för ingrepp. Andelen våtmarker är också hög men många av dessa är kraftigt dikade, varför de flesta har låga naturvärden. SAMMANFATTNING De områden som befanns ha högre naturvärden är knutna till de stora odikade våtmarkerna, sumpskogarna, bäckarna och tjärnarna. Av våtmarkerna har 475 hektar bedömts till högsta naturvärdesklass, vilket motsvarar 3,0 % av inventeringsområdets totalareal. Ett fåtal mindre skogsområden på fastmark (morän och hällmark) håller också höga eller mycket höga naturvärden. Dessa nio skogsområden, inklusive Svartlidens naturreservat, har tillsammans en areal på endast 189 hektar, vilket motsvarar 1,2 % av inventeringsområdets totalareal på 15 630 hektar. Inventeringsområdets naturvärden kan hållas intakta om de få områden som i inventeringen utpekats med särskilda naturvärden kan undantas från såväl uppställning av vindkraftverk som anläggning av nya vägar och luftledningar. Likaså kan påverkan begränsas om befintliga skogsbilvägar kan nyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Särskilda hänsynsrutiner under anläggningsarbetet för att undvika eller hantera nya vägpassager över våtmarker och fuktstråk kan säkerställa att den hydrologiska funktionen i känsliga miljöer kan bibehållas. 4 1 Inledning Syfte Syftet med naturvärdesinventeringen är att lokalisera och redovisa värdefulla och känsliga naturmiljöer inom det inventeringsområde som är aktuellt för vindkraftanläggningen. Målet är också att göra en bedömning av eventuell påverkan på de värdefullare naturmiljöerna vid en vindkraftetablering inom inventeringsområdet. Naturinventeringen ska således vara en utgångspunkt för fortsatt projektering och utredning av den planerade vindkraftanläggningen. Figur 1.1. Inventeringsområdet består till största delen av hyggen och ungskog. Bilden är tagen på berget söder om Skickligmyran mot nordost. 5 1 INLEDNING Svevind planerar att uppföra en vindkraftanläggning i Markbygden, 22 kilometer väster om Piteå. Som en del i miljökonsekvensbeskrivningen som ska ligga till grund för tillståndsprövningen av anläggningen har en naturvärdesinventering utförts. Fältbesök gjordes i augusti och oktober 2009, resultaten av dessa samt annan kunskapssammanställning presenteras i denna rapport. Rapporten belyser naturvärdena och ger rekommendationer om hur anläggningen kan utformas för att minimera negativa konsekvenser som kan uppstå i samband med en vindkraftetablering i området. Genom att göra en naturvärdesinventering i ett tidigt skede i planeringsprocesen kan framtida negativa konsekvenser undvikas, större hänsyn tas och mindre lämpliga etableringar modifieras i den fortsatta planeringsprocesen. 2 Metodik I detta kapitel beskrivs hur inventeringen genomförts och vad som ligger till grund för de bedömningar som redovisas. Den här naturvärdesinventeringen av området för Markbygden etapp 1 omfattar inventering i fält och sammanställning av annat relevant kunskapsunderlag. Inventeringen av naturvärdena i området omfattar både insamling av befintlig kunskap, bedömningar och analys med hjälp av karta och flygbilder samt bedömningar i fält. Området besöktes i fält i augusti och oktober 2009. Inventeringen har genomförts i syfte att peka ut miljöer som har särskilt höga naturvärden eller är särskilt känsliga för de ingrepp som kan bli följden av den anläggning som planeras. Bedömningarna grundar sig på slutsatserna från fältbesöken samt annan kunskapssammanställning. Befintligt kunskapsunderlag Inledningsvis har befintligt kunskapsunderlag sammanställts. Kunskap om området har inhämtats från länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, ArtDatabanken, Naturvårdsverkets webbdatabas Artportalen och genom kontakt med enskilda personer som har god lokalkännedom. Dessutom har underlag hämtats från Sveaskog, SCA och Piteå kommuns naturvärdesinventeringar. Klassificering 2 METODIK 1 Bedömning Högsta naturvärde Värdekärna 2 Högt naturvärde och/eller naturmiljö känslig för ingrepp Ordinärt Ordinärt naturvärde Inventeringen fortsatte med en flygbildstolkning av satellitbilder och ortofoton där äldre skogsbestånd identifierades. Flygbildstolkningen har fokuserat på att lokalisera särskilt värdefulla, äldre skogsbestånd, bergbranter, våtmarker, bäckar och andra intressanta naturmiljöer. De flygbilder som använts vid flygbildstolkning finns tillgängliga på Lantmäteriets karttjänst SeSverige (Lantmäteriet 2009). Fältinventering Flygbildstolkningen följdes sedan upp med en fältinventering för att bedöma naturvärdena i de få och små områden som bedömdes som intressanta. Tidpunkten för inventeringen är vald med avsikten att så mycket som möjligt av de arter som indikerar naturvärden i skogsmark, till exempel vedsvampar, skulle ha hunnit utvecklas för säsongen. Inventeringsområdet är stort och inventeringen i fält har därför varit översiktlig - alla enskilda delar av inventeringsområdet har inte besökts i fält. Delområden med potential att hysa högre naturvärden eller vara känsliga för ingrepp har dock alltid besökts. Huvuddelen av de bestånd med äldre skog som förekommer har besökts i fält, liksom våtmarker och andra intressanta naturmiljöer. Vid fältbesök i äldre skog har skogshistorik, naturskogselement, strukturer, arter och topografi studerats. Noteringar har också gjorts om områdena sedan tidigare är påverkade av mänskliga störningar. En väldigt stor andel av området består av myrar Innebörd Opåverkade och med hänsyn till sin förekomst i omgivningarna särskilt bevarandevärda naturmiljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter, alternativt delvis påverkade miljöer med med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter. Denna typ av områden har sådana naturvärden att ingrepp påtagligt kan skada bevarandevärdena. Påverkade naturmiljöer med ett visst inslag av värdefulla strukturer eller arter, alternativt opåverkade naturmiljöer med ett ringa inslag av värdefulla strukturer eller arter. Hit räknas också områden med stor naturvärdespotential, skyddszoner, känslig mark och i övrigt hänsynskrävande ytor. Denna typ av områden har naturvärden som motiverar särskilda hänsynstaganden. Låga naturvärden och starkt påverkad mark. Denna typ av områden har inga särskilda behov av hänsyn. Figur 2.1. Naturvärde och känslighet har bedömts för varje objekt enligt ovan. Redovisningen av inventeringen tydliggörs på en naturvärdeskarta i figur 4.18 sidan 29. 6 Redovisning av särskilt värdefulla objekt Inom inventeringsområdet har enhetliga objekt (sammanhållna bestånd, delområden etc.) som bedömts ha särskild betydelse för sina naturvärden eller som bedöms särskilt känsliga för olika ingrepp pekats ut och redovisats på karta. Idag finns ingen enhetlig, allmänt vedertagen metodik för naturinventeringar. Olika aktörer som myndigheter, skogsbolag och konsulter använder sig av liknande, men inte identisk, metodik anpassad efter det specifika syftet med respektive undersökning. Enetjärn Natur AB har utifrån sådana nationella bedömningsgrunder för natur utvecklat en egen metodik för naturinventering och bedömning av naturvärden som passar det aktuella syftet. Detta innebär rutiner för hur olika naturmiljöer beskrivs och hur naturvärden bedöms. Metoden innebär också att alla i landet förekommande naturtyper bedöms på ett så enhetligt sätt som möjligt. Vart och ett av objekten har bedömts med utgångspunkt från dessa bedömningsgrunder, se tabell i figur 2.1. I en samlad bedömning av varje objekt vägs naturvärde och känslighet ihop. Objekten bedöms objektivt utifrån definierade naturvärdesskriterier för olika naturtyper. Syftet är att redovisa alla objekt inom ett område som har så höga naturvärden att vi bedömer det som olämpligt att göra intrång, och alla objekt som trots att de inte hyser några högre naturvärden är känsliga för ingrepp. Dessa objekt bedöms till klass 1 och 2 enligt tabell nedan. De bedömningsgrunder som används för naturvärden är mångformighet, historik, naturlighet, raritet (sällsynta arter och naturtyper), artinnehåll, påverkansgrad och utvecklingspotential. Även ekosystemtjänster som t ex vattenrening och utjämning av flödesvariationer vägs in. Det enskilda objektets storlek kan vägas in i bedömningen av naturvärde. Storleken har dock olika betydelse i olika typer av naturmiljöer och för olika organismer. Analysen av naturvärde har också tagit hänsyn till naturtypens förekomst i ett större landskapsekologiskt perspektiv. Det innebär att objekt som representerar en ovanlig naturtyp i det omgivande landskapet, t.ex. den naturgeografiska regionen, åsatts ett högre naturvärde än ett objekt som representerar en vanlig naturtyp. För bedömning av objektens naturvärde kan aspekter som friluftsliv och närnatur till skolor och bostadsområden väga in. Friluftsliv avgränsas här till den typen av friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig del. De objekt som pekas ut är i olika grad känsliga för ingrepp. Känslighetsanalysen är kopplad till den påverkan som planeras i området. I det här fallet planeras en vindkraftetablering och analysen har därför fokuserat på påverkan i form av vägdragning, uppställningsytor och ledningsdragning. 3 OMGIVANDE LANDSKAP och sumpskogar. Av dessa besöktes och bedömdes endast de som bedömts till klass 1 och 2 i Länsstyrelsens våtmarksinventering. Inventeringen har varit översiktlig och inriktad på att identifiera storskaliga naturvärden. Mindre objekt med höga naturvärden kan ha förbisetts. Inventering och eftersök av arter hade låg prioritet på grund av att det är mycket resurskrävande. Speciell uppsikt hölls dock efter rödlistade arter, signalarter och andra intressanta arter. 7 3 Omgivande landskap I detta kapitel beskrivs det omgivande landskapet kring det område som kan bli aktuellt för utbyggnad av vindkraft. Avsikten är att ge ett vidare perspektiv till de beskrivningar som görs av själva inventeringsområdet i nästa kapitel. Med det omgivande landskapet avses ett område med ca tre mils radie kring inventeringsområdet. Översikt 3 OMGIVANDE LANDSKAP Markbygden är en långsträckt, svagt välvd höjdplatå inom de sydostligaste delarna av Norrbotten. Höjdplatån är tydligt orienterad i nordvästsydostlig riktning mellan Fagerheden i öster och lappmarksgränsen i väster. Inventeringsområdet i Markbygden ligger ca 22-45 km väster om Piteå i Norrbottens län, se figur 3.2, sidan 9. Markbygden ligger inom den mellanboreala vegetationszonen i övergången mellan det flacka kustlandet och inlandets barrdominerade taiga. Det är i gränsen mellan den naturgeografiska region som kallas ”Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden” och ”Norra Norrlands och norra Finlands barrskogsområden och bergkullslätter” (Nordiska Ministerrådet 1977), se faktarutor. Nästan hela området ligger över högsta kustlinjen och den största delen av områdets fastmarker utgörs av morän, endast mindre stråk av isälvssediment och hällmarker kan hittas. Större områden med torvmarker återfinns i områdets myrar och andra våtmarker. Berggrunden består övervägande av sura, svårvittrade bergarter som granit, kvartsit och gnejser (SGU 2009) och därför är näringsförhållandena generellt sett relativt magra. Detta är en av förklaringarna till att området är så Mellanboreala vegetationszonen Sveriges vegetation delas in i ett antal vegetationszoner baserat framför allt på de dominerande trädslagen. De olika vegetationszonerna ingår i ett system som sträcker sig över hela norra halvklotet. Inventeringsområdet i Markbygden ligger till största delen inom den mellanboreala zonen. Hela den boreala zonen domineras av barrskogar där lövträden asp och björk är vanliga. Den uppodlade arealen är liten och arealen myrar är stor. Källa: Gustafsson & Ahlén, 1996. Figur 3.1. Från Snöbergen i inventeringsområdets östra del har man milsvid utsikt över det flacka barrskogslandskapet norrut. 8 6 23 53 7 Byske älv 25 4 B C 2 A1 26 24 22 21 D 20 3 OMGIVANDE LANDSKAP Figur 3.2. Skyddsvärda naturområden i omgivningen runt inventeringsområdet. Naturreservat och Natura 2000-områden inom 3 mil är numrerade och beskrivs i text i kapitel 3. Data från länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten (2011). 9 E 27 8 FG 9 19 H 18 10 O 11 28 Åby älv L K M 17 12 30 J N 13 29 Pite älv 14 16 31 15 I 0 4 8 12 16 20 Km Våtmarksinventeringen klass 2 Våtmarksinventeringen klass 1 Myrskyddsplanen Naturreservat Pågående skyddsarbete Natura 2000 Riksintresse friluftsliv Riksintresse naturvård 30 km radie Utredningsområde Ü Naturgeografiska regioner Nordiska ministerrådet har delat in Norden i 76 naturgeografiska regioner, 29 av dessa berör Sverige. Indelningen bygger preliminärt på växttäckets sammansättning som i sin tur bestäms av klimatet, jordmånen och avrinningsförhållandena. Markbygden ligger på gränsen mellan region 30a och 32c. 30a - Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden Regionen kännetecknas av moss- och risrika barrskogar med god tillväxt. Myrarna är av blandtyp, d.v.s. med inslag av både kärr och mossar. Förutom vågig bergkullterräng finns även områden med flackare områden, s.k. bergkullslätt. Jordarten som dominerar i regionen är morän. Större delen av regionen ligger över högsta kustlinjen. Klimatet är relativt kontinentalt med måttlig nederbörd som ökar mot högre partier. 32c - Norra Norrlands och norra Finlands barrskogsområden och bergkullslätter Regionen har ett kontinentalt klimat, med omväxlande topografi, oftast storbruten skogsterräng med hög andel myrareal i låglänta områden. Strängmyrar är vanliga liksom olika typer av sluttande kärr. Jordarten är övervägande morän, men mindre områden sediment- och hällmarker förekommer. Nästan hela regionen ligger ovan högsta kustlinjen. Skogarna är lågproduktiva, men utnyttjas mycket av skogsbruket. Vågig bergkull- och viss förfjällsterräng förekommer också. 3 OMGIVANDE LANDSKAP Källa: Naturgeografisk regionindelning av Norden, Nordiska ministerrådet, 1977. glesbefolkat, liksom att det ligger långt från älvar som kunde fungera som transportleder. Skogsbruk är den dominerande markanvändningen i landskapet, men kring byar och enskilda gårdar finns viss åkermark, men står nu ofta utan hävd. Rennäringen är areellt sett också en mycket betydelsefull markanvändning i Markbygden. Markbygdens omgivningar skiljer sig väsentligt från inventeringsområdet (Svevind 2008). I söder finns lägre liggande marker utmed Åbyälvens och Byskeälvens dalgångar. I norr ansluter ett sjörikt landskap med stora skönhetsvärden kring Storsund och Koler. I väster vidtar en helt annan landskapstyp från Dubblabergen och västerut med storkuperat bergkull-landskap i typisk Norrlandsterräng. Här är höjderna höga, inte sällan över 500 m och sluttningarna är branta. Slutligen 10 Figur 3.3. Rokån avgränsar inventeringområdet i sydost. finns en levande landsbygd med byar och jordbruksmarker i öster kring Svensbyfjärden. Skogsmark Omgivningen domineras helt av barrskog och ligger i den del av norra Sverige som historiskt sett domineras av tallskogar (Bernes & Grundsten 1997). En stor andel av skogsmarken ägs av bolag och en väldigt liten del är privatägd skog. Detta gör att storskaliga skogsbruksingrepp är vanliga i landskapet, framför allt de senaste decennierna till följd av trakthyggesbruket. Jämfört med mera fjällnära områden finns mycket lite kvar av äldre skog. Istället består stora arealer av ungskogar i olika stadier samt medelålders skötta skogar. Dikning av skogs- och våtmarker har även gjorts på stora arealer. Sjöar, vattendrag och våtmarker Södra Norrbotten och norra Västerbotten präglas av flera älvdalar med skogs- och fjällälvar, flera av dem är ej berörda av storskalig vattenkraftutbyggnad. De största älvarna är Piteälven, Byskeälven samt Åbyälven. En stor del av landskapets naturvärden är samlade utmed älvdalarna. I de flacka, vida dalgångarna mellan höjdryggarna finns i regel långsträckta kärr och mindre bäckar. Våtmarkerna kan också vara landskapstäckande på denna höjd över havet och i en sådan flack terräng som här. Sådana terrängtäckande myrar finns bl. a. vid Storslyet och Skickligheden. Våtmarkerna i omgivningen utgörs av olika typer av främst magra fast- och mjukmattemyrar, både öppna och med stort inslag av spridda träd, främst tall (Statens lantmäteriverk 1983, 1984). Figur 3.5. En mycket stor del av inventeringsområdet och dess omgivning består av stora bestånd av hyggen och ungskog. Bilden är tagen på Skogbergsliden mot söder. 11 3 OMGIVANDE LANDSKAP Figur 3.4. Österut från Stor-Snöberget syns jordbrukslandskapet kring Lillpiteälven ner mot Piteå. Djurliv Fåglar Markbygdens djur- och fågelliv har till stor del kartlagts i en tidigare utredning (Svevind 2008). Av de utpekade arter enligt fågeldirektivet som förekommer i Markbygden (se figur 3.6) finns många endast med små populationer eller enstaka par. Av fåglarna är det främst de våtmarksan- Art Utpekad av Status inom området Sångsvan Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande under vår och höst. Sädgås Rödlistad (NT) Häckfågel med enstaka par. Salskrake* Fågeldirektivet Häckande och rastande med enstaka par. Rödlistad (NT) Storlom Fågeldirektivet Häckfågel med enstaka par. Bivråk* Fågeldirektivet Häckfågel med något enstaka par. Rödlistad (EN) Havsörn Fågeldirektivet Sparsam genomflyttare el. övervintrare. Rödlistad (NT) Blå kärrhök Fågeldirektivet Häckfågel med enstaka par. Sparsam genomflyttare vår och höst. Rödlistad (VU) Fjällvråk Rödlistad (NT) Häckfågel med enstaka par. Talrik genomflyttare vår och höst. Kungsörn Fågeldirektivet Häckfågel med enstaka par. Tiotals genomflyttare el. övervintrare. 3 OMGIVANDE LANDSKAP Rödlistad (NT) Fiskgjuse Fågeldirektivet Häckfågel med enstaka par. Stenfalk Fågeldirektivet Häckfågel med enstaka par. Järpe Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Orre Fågeldirektivet Allmän häckfågel. Tjäder Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Trana Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande under vår och höst. Ljungpipare Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Talrik genomflyttare vår och höst. Brushane* Fågeldirektivet Möjlig häckfågel. Sparsamt rastande vår och höst. Rödlistad (VU) Storspov Rödlistad (NT) Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande vår och höst. Grönbena Fågeldirektivet Allmän häckfågel. Talrikt rastande vår och höst. Hökuggla Fågeldirektivet Möjlig häckfågel med enstaka par. Sparvuggla Fågeldirektivet Trolig häckfågel med enstaka par. Slaguggla Fågeldirektivet Möjlig häckfågel med enstaka par. Jorduggla Fågeldirektivet Sällsynt häckfågel. Rödlistad (NT) Pärluggla Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Figur 3.6. Utpekade fågelarter som förekommer regelbundet inom utredningsområdet i Markbygden. * = antas häcka inom området, fynd finns i lämpliga miljöer i närområdet. Status enligt rödlistan: NT = missgynnad, VU = sårbar, EN = starkt hotad. Av de fågelarter som förekommer i området omfattas 26 arter av EU:s Fågeldirektiv (Cederberg & Löfroth 2000) medan 16 av fågelarterna är upptagna på den svenska rödlistan enligt ArtDatabanken (2009) och Gärdenfors (2005). 12 Art Utpekad av Status inom området Göktyta Rödlistad (NT) Sällsynt häckfågel. Spillkråka Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Gråspett Fågeldirektivet Sällsynt häckfågel. Tretåig hackspett Fågeldirektivet Sparsam häckfågel. Rödlistad (VU) Stenskvätta Rödlistad (NT) Sällsynt häckfågel Blåhake Fågeldirektivet Talrikt rastande vår och höst. Lavskrika Rödlistad (NT) Sparsam häckfågel. Rosenfink Rödlistad (NT) Sällsynt häckfågel. Ortolansparv Fågeldirektivet Sällsynt häckfågel. Rödlistad (VU) Figur 3.6. Fortsättning från föregående sida. Utpekade fågelarter som förekommer regelbundet inom utredningsområdet i Markbygden. Status enligt rödlistan: NT = missgynnad, VU = sårbar, EN = starkt hotad. Av de fågelarter som förekommer i området omfattas 26 arter av EU:s Fågeldirektiv (Cederberg & Löfroth 2000) medan 16 av fågelarterna är upptagna på den svenska rödlistan enligt ArtDatabanken (Gärdenfors 2005). Däggdjur Björn har en god stam i området. I Norrbottens län finns två av de fyra kärnområdena för brunbjörn i Sverige. De övriga stora rovdjuren kan inte betecknas som bofasta, men lodjur bör åtminstone tidvis ha funnits i området och järv och varg kan passera förbi. I området finns de vanligaste däggdjuren som älg, rådjur, räv, skogshare, ekorre, grävling, mård, hermelin, småvessla och olika smågnagare. Mink finns längs många vattendrag och bisam förkommer också i områdets sjöar och våtmarker, åtminstone lokalt. Längs alla större vattendrag som Rokån, Lillpiteälven och Åbyälven finns bäver. Utter finns längs både Åbyälven och Lillpiteälven. Troligen rör sig uttern ibland även mellan dessa vattensystem, tvärs genom det tänkta vindkraftområdet. Observationer av fladdermöss finns åtminstone från Kolerträsk vid Bänkerträskets sydligaste del men annars är lite känt om bestånden av fladdermöss i området. Troligen är de låga eftersom biotoperna mestadels är magra och präglade av hårt skogsbruk, vilket inte uppskattas av fladdermöss. Fisk och musslor Åbyälven har såväl vandrande lax och havsöring som ett fint bestånd av harr. Dessutom finns flodpärlmussla i Åbyälven. I Rokån förekommer främst stationär fisk som bäcköring, harr, abborre och gädda. Lillpiteälven har bl. a. öring och harr, och nedströms Stavaträsket finns flera bestånd av flodpärlmussla. I områdets sjöar är det mestadels öring och harr som lockar fiskare, men även sik, abborre och gädda. Friluftsliv Friluftslivets förutsättningar har kartlagts i en tidigare utredning (Svevind 2008). I Markbygden handlar det mycket om jakt, fiske och skoteråkning. Även bär- och svampplockning är viktigt. Det är främst lokalbefolkningen som nyttjar området. Jakten är mycket utbredd i bygden, framför allt älgjakten är mycket viktig och totalt finns ett 30tal älgjaktlag inom området som tillhör Älvsby älgskötselområde. Enbart på Sveaskogs marker 13 3 OMGIVANDE LANDSKAP knutna arterna (myrhäckande fåglar) som har tätare stammar inom utredningsområdet medan många arter knutna till gammelskog är sällsynta. Gemensamt för båda kategorierna är att det är inlandet och de fjällnära områdena som har de betydande stammarna sett ur ett regionalt perspektiv. Fåglar knutna till kulturmarker är i jämförelse med omgivande landskap mycket sällsynta i Markbygden, och fjäll- och kustarter saknas helt. Mer hotade fågelarter (d.v.s. inom rödlistekategorierna ”sårbar” och ”starkt hotad”) bedöms inte ha några betydande stammar inom området sett i ett regionalt perspektiv. Figur 3.7. Utsikt mot sydost från hällmarkstallskogen på Stor-Snöberget. 3 OMGIVANDE LANDSKAP finns 20 jaktlag vilka totalt omfattar ca 300 jägare. Många jaktlag arrenderar även småviltsjakt, men denna är generellt sett inte lika utbredd som älgjakten. Jakt på skogsfågel bedrivs dock allmänt. Även jakt på hare och räv med drivande hund är ganska vanlig. Fiske förekommer främst i Lillpiteälven och områdets större sjöar. I Lillpiteälven fiskas mest öring och harr. I sjöarna runt Koler - Kolerträsket, Bänkerträsket och Lyckoträsket - inriktas fisket främst på abborre, gädda och sik. Fisket bedrivs under alla årstider, pimpelfisket är populärt under vintern och spö- och nätfisket under sommaren. Områdets småbäckar erbjuder fiske efter bäcköring men detta är dåligt utnyttjat liksom fisket i Rokån som inte anses särskilt bra i sina övre delar. Markbygden är känt som ett snörikt område och vintertid är skotertrafiken livlig, men den är i hög grad koncentrerad till markerade leder. I Markbygden finns större genomfartsleder mellan Koler och Långträsk, samt genom områdets östra del norr om Fagerheden där Nasaleden passerar. Nasaleden är en skoterled som går mellan Piteå och Nasafjället. 14 I anslutning till järnvägen mellan Koler och Långträsk går en vandringsled som benämns Rallarleden. Inom och nära utredningsområdet för vindkraftsanläggningen finns några av Piteå kommuns största sammanhängande obrutna områden. Sådana väglösa vildmarksområden kan ha stort värde för friluftslivet och rekreationen eftersom de ger en känsla av ostördhet. Särskilt skyddsvärda områden Inom ca 3 mil från inventeringsområdets gränser finns endast några få mindre skogsområden samt biflöden till tre älvar som hittills är skyddade. De naturvärden som idag finns kvar i Markbygdenområdet är i regel samlade i dalgångarna, antingen utmed vattendrag som Lillpiteälven, Åbyälven och Rokån, eller i form av stora, långsträckta våtmarker, merparten av dem hydrologiskt opåverkade. Natura 2000-habitat (Löfroth 1997) som förekommer inom eller nära inventeringsområdet finns redovisade i figur 3.8. Habitaten knutna till sjöar (habitatkod 3130 och 3160) är inte särskilt unika i ett regionalt perspektiv. Däremot är Nedan beskrivs naturreservat, planerade naturreservat, Natura 2000-områden och riksintressen inom 3 mil från inventeringsområdet (Länsstyrelsen 2011), nummer hänvisar till figur 3.2. Skogsobjekten är: • 1. Nakteberget, 364 ha naturreservat och Natura 2000, är kuperat och höjden varierar mellan 350-560 m.ö.h. Nakteberget har tre toppar och på de högre höjderna liknar naturen fjällnära barrskog. Kring den bäck som avvattnar den större av de två tjärnarna i reservatet växer en rik örtvegetation och reservatet har en rik flora med många sällsynta växter. Fågelfaunan inkluderar arter som exempelvis pärluggla, stenfalk, tretåig hackspett, spillkråka, tjäder och storlom. Bland vedsvampar typiska för urskogsmiljö återfinns t. ex. ostticka och lappticka. • 2. Dubblabergen, 1119 ha naturreservat, är ett stort sammanhängande naturskogsområde som i stort sett är opåverkat av skogsbruk vilket gör området unikt i ett landskap som i övrigt brukats hårt. Terrängen är kuperad och mellan bergen och kullarna ligger det vackra små sjöar och långsmala myrmarker. Betydande delar av skogarna i reservatet är resultatet av en omfattande skogsbrand på 1830-talet och brandpräglade granskogar med stort inslag av löv dominerar. I områdets mitt finns en mycket gammal granskog som undkommit skogsbränderna. Här återfinns bl.a. garnlav, ostticka, rosenticka, ullticka, knottrig blåslav och gammelgranskål. Naturreservatet ligger på gränsen mellan kommunerna Arvidsjaur, Piteå och Älvsbyn. Området ingår i Sveaskogs Ekopark Dubblabergen, ett större sammanhängande område på ca 5 000 ha som invigdes under 2007. • 3. Norrdal, 51 ha naturreservat och Natura 2000, utgörs av två låga talldominerade sluttningar med mellanliggande myr och sumpskog. Här finns tallar av imponerande storlek och en rik förekomst av grova torrakor, fallna träd och hålträd. De flesta av torrakorna har uppkommit vid äldre dimensionshuggningar. I vissa områden finns i stället äldre granskog och där har vedsvampar som ullticka, blodticka och gränsticka hittats, liksom Habitatnamn (habitatkod) Natura 2000-område i Markbygden Förekomst inom omgivande landskap Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder (3130) Åbyälven, Byskeälven God Dystrofa sjöar och småvatten (3160) Åbyälven, Byskeälven, Lill-Flötuberget God Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210) Åbyälven Begränsad till Pite- och Byskeälven Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor (3260) Åbyälven, Byskeälven Begränsad till Pite- och Byskeälven Aapamyrar (*7310) Lill-Flötuberget Sparsam Västlig taiga (*9010) Svartliden, Lill-Flötuberget Sällsynt Näringsrik granskog (9050) Svartliden Sällsynt Skogsbevuxen myr (*91D0) Svartliden God Figur 3.8. Natura 2000-habitat som förekommer i eller nära utredningsområdet samt i jämförelse förekomst inom omgivande landskap. Prioriterade habitat är markerade med asterisk och pekas ut som särskilt bevarandevärda i ett europeiskt perspektiv (Löfroth 1997). 15 3 OMGIVANDE LANDSKAP intakta habitat knutna till vattendrag (3210 och 3260) mer ovanliga, mycket p.g.a. utbyggnaden av norrlandsälvarna och omfattande flottledsrensning. Det är i huvudsak biflöden till Åbyälven som kan påverkas av en vindkraftsutbyggnad, även om effekter längre nedströms också måste beaktas. Intakta skogshabitat (9010 och 9050) är också en stor bristvara efter decennier av intensivt skogsbruk, särskilt i denna del av regionen. • • • 3 OMGIVANDE LANDSKAP • • • 16 knottrig blåslav. 4. Vinterberget, 192 ha naturreservat, består av två låga berg, Aborrträskliden och Vinterberget, med barrblandskog tydligt påverkad av skogsbrand. I reservatet finns gammelskog och mindre myrar samt ett flertal ovanliga växter och djur knutna till naturskogsområden med tillgång på död ved, t.ex. ostticka, ullticka och tretåig hackspett. Från toppen av Abborträskliden, 535 m.ö.h. har man fin utsikt ner över närliggande sjöar och skogar. 5. Trollberget, 55 ha naturreservat, reser sig 500 m.ö.h. och består av gammal hällmarkstallskog och granskog i stort sett opåverkad av människan. På berget finns även gamla, grova lövträd av björk och sälg samt rikligt med död ved. Ett flertal hotade arter är funna på berget, t.ex. lappticka, gränsticka och dvärgbägarlav. 6. Luobbalheden, 81 ha naturreservat och Natura 2000, är en svagt kuperad sandig hedmark med myr i lägre partier. Tallskogen är runt 240 år och är relativt gles med spridda lågor, torrakor och hålträd. I reservatets nordöstligaste del rinner en bäck omgiven av en del äldre granar. I området finns många hotade arter, som knappnålslavar och knottrig blåslav. 7. Haraliden, 336 ha naturreservat och Natura 2000. Delar av området utgörs av så kallade kulisshyggen som avverkades på 1930-talet. Dessa är nu barrblandskog med björk, men i övrigt dominerar gran. I de mer orörda delarna står en mäktig granskog med högresta träd, rika på hänglavar. En gammelgran har åldersbestämts till cirka 300 år. Insprängt finns tallar som är uppemot 500 år gamla. 8. Brännliden, 85 ha naturreservat och Natura 2000 i norra Västerbottens län. Skogen i reservatet är en av Västerbottens äldsta och mest opåverkade naturskogar och ger en bra bild av hur skogarna i området såg ut på 1800-talet. Skogen är tydligt brandpräglad och här finns såväl gamla tallar med brandljud och områden med brandrefugial sumpskog. I reservatet hittar man flera växt och djurarter knutna till gamla naturskogar, t.ex. gränsticka, doftskinn, ostticka och sågtrumpetmossa. Bland reservatets fåglar kan nämnas tjäder, sparvuggla och spillkråka. 9. Lill-Flötuberget, 70 ha naturreservat och Natura 2000, omfattar bergets syd- och västsluttning och nedanförliggande myrmark. Figur 3.9. Nyfallen gran med rikligt med lavar i Roklidens naturreservat sydost om inventeringsområdet. Den varierande topografin har gett upphov till flera olika naturtyper. Centralt i södra delen av området ligger dessutom en tjärn omgiven av tallskog. Skogen i sluttningen utgörs av en brandsuccession av tall med överståndare upp till 300 år gamla och brandspår är vanliga i form av kolade högstubbar och brandljud. Beståndet har stort inslag av björk, asp och gran. Hålträd, torrträd och död ved är vanliga i sluttningen och skogen är endast svagt plockhuggen. Tallheden söder om berget är dock mer påverkad av plockhuggning. • 10. Svartliden, 72 hektar naturreservat och Natura 2000, ligger mitt i den södra delen av inventeringsområdet. Det består av en liten högproduktiv gammelskog på kanten av en ås med en bäck nedanför. Skogen är örtrik med bl. a. fjälltorta. Granen dominerar och grova lågor ligger huller om buller. Det ger en god miljö för de svampar som behöver död ved att leva på som rosenticka, ostticka och ullticka vilka hittats här. Även våtmarksväxten lappranunkel har hittats här liksom garnlav. Reservatet är lättillgängligt och mycket lämpligt som studieobjekt eller utflyktsmål. • 11. Rokliden, 113 ha naturreservat och Natura 2000, präglas av Rokån, dess sandnipor och • • • • • • senvuxna tallar. 15. Rosfors Bruk, 35 ha naturreservat och Natura 2000, ligger i en gammal bruksmiljö med ett öppet odlingslandskap omgivet av barrskogar. Området i dalgången består än idag av brukade slåtter- och betesmarker. Odlingslandskapet och skogen kring ån är rik på fåglar och växter, t.ex. storspov, rosenfink och ett flertal sångare och trastar. I ån finns såväl bäver som utter. 16. Hällträskskogen, 8 ha naturreservat och Natura 2000, är ett mindre reservat med gammal granskog och bitvis rikligt med lövträd av björk och asp. Gammal sumpskog utgör ca en fjärdedel av reservatet. Ett flertal arter knutna till gamla skogar är funna i Hällträskskogen, bl..a orkidén skogsfru, aspgelélav, ostticka och gulporing. 17. Rackberget, 1300 ha naturreservat och Natura 2000, är ett kalottberg på 254 m.ö.h. där toppen ligger över högsta kustlinjen (223 m.ö.h.) och har undgått svallning av havets vågor. I de gamla tallskogarna med upp till 500 år gamla träd finns rikligt med spår av tidigare bränder, bl.a. i form av brandljud i gamla trädstammar. Rackberget har en rik flora med ett flertal mer krävande växter som trolldruva, tibast och liljekonvalj. Här finns även ett flertal orkidéer bl.a. norna, nattviol och skogsfru, samt den sällsynta lappranunkeln. 18. Djupträsket, 179 ha naturreservat, är kuperat och omfattar tre berg och en populär fiskesjö med en fjordliknande vik. Skogen består främst av tät tallskog, s.k. stavatallskog, som uppkommit naturligt efter skogsbränder. Det finns även skogspartier med gran och lövträd, och där kan man bl.a. få se tretåig hackspett och sälgar med den sällsynta vedsvampen doftticka. 19. Gårdliden, 116 ha naturreservat, består av en mosaik av olika naturtyper, t.ex. tall- och granskogar, sjöar, lövrika skogspartier och myrar. Reservatet domineras av tallskog och det finns spår av minst tre olika skogsbränder i området. Den södra delen av reservaret är bördigare och rik på lövträd. Gårdliden har en hög artrikedom och här finns återfinns utpåekade arter som tretåig hackspett, doftticka och lunglav. 20. Visttjärnliden, 85 ha naturreservat, är ett mindre reservat med urskogsartad barrblandskog och grandominerad sumpskog. Skogarna 17 3 OMGIVANDE LANDSKAP omgivande våtmarker som tidigare använts för slåtter. Omgivningen kring ån är präglad av kraftiga skyfall som orsakat översvämningar och ras. Söder om ån växer frodig högörtsgranskog med inslag av 200-300-åriga granar och norr om ån finns en tallhed med gles tallskog. Granskogen har högst naturvärden och man kan hitta vedsvampar som trådticka, stjärntagging. ullticka, rynkskinn, rosenticka och gränsticka. Fläckvis finns det gott om hänglavar och flera hackspettarter trivs här. • 12. Torrbergstjärn, 350 ha naturreservat, är ett populärt och lättillgängligt utflyktsmål med en blandning av hällmarkstallskog och frodiga, lövrika granskogar. I reservatet finns berget Torrberget, 202 m.ö.h. och den natursköna Torrbergstjärnen. Vid tjärnen finns spår av äldre tiders marknyttjande, bl.a. i form av gamla samehärdar och i tjärnen finns inplanterad ädelfisk. Bland sällsynta arter i området kan nämnas gräddporing, lappticka och ostticka. • 13. Forstjärnberget, 83 ha, naturreservat och Natura 2000, domineras av en ravinliknande bildning med äldre, högproduktiv granskog med grov sälg och asp. Här är floran rik med många krävande arter som liljekonvalj och lappranunkel. Reservatet är varierande med alltifrån sumpskog vid tjärnen till bördig granskog och på höjderna hällamark med tallskog. Bland rödlistade arter som noterats i området märks stiftgelélav, liten aspgelélav, violettgrå tagellav, gammelgranskål, lappranunkel, doftticka, rosenticka och stjärntagging. På de grova asparna och sälgarna i området växer rikligt med lunglav. Området hyser även en intressant fågelfauna med bl. a. mindre hackspett, tretåig hackspett, spillkråka, lavskrika och tofsmes. • 14. Lustgården, 288 ha naturreservat och Natura 2000, liknar i sitt kärnområde nästan en sydsvensk lund. Längs bäcken från Abborrtjärnen finns en näringkrävande flora med örnbräken, trolldruva och olvon, vilka är arter som här lever vid sin nordgräns i Sverige. Fjälltorta, liljekonvalj, tibast, smultron och den lilla vårblommande orkidén norna trivs på rik mark med rörligt grundvatten. I stora delar av reservatet finns gammal naturskog med grova granar, aspar och sälgar. På de gamla sälgarna växer lunglav och doftticka. Här häckar hackspettar, ugglor och tättingar av många arter. På hällmarkerna finns gamla 3 OMGIVANDE LANDSKAP Figur 3.10. På Dragaliden, alldeles väster om inventeringsområdet, finns redan två vindkraftverk och tio till är på gång. inom reservatet har en stor andel lövträd av asp, björk och sälg. Det finns rikligt med spår efter skogsbränder i form av brandljud på gamla träd av såväl tall, gran som björk. Inom reservatet påträffas ett flertal rödlistade arter, bl.a. lövträdsknutna arter som doftticka och lunglav. • 21. Kantaberget, 235 ha naturreservat, är ett blockrikt, talldominerat reservat som till sin helhet uppkommit efter en brand för 150 år sedan. I reservatet finns många 250-350 år gamla tallar samt gott om död ved. I södra delen finns ett 150 år gammalt asprikt bestånd som uppkommit efter branden. Reservatets norra och östra delar präglas av sandiga isälvssediment med en rik svampflora. Här återfinns bl.a. goliatmusseron och skrovlig taggsvamp. • 22. Rävabacken, 92 ha naturreservat, är ett näst intill orört tallskogsområde med hällmarker och mindre våtmarker. Det är ovanligt med denna typ av opåverkad naturskog så nära en riksväg. Skogen är brandpräglad och hyser flera hotade växter och djur, bl.a. tretåig hackspett och smalfotad taggsvamp. 18 Utöver skogliga värden har Rävabacken även geologiska värden i form av isälvsavlagringar, isgropar och sandurfält. • Utöver de ovan nämnda reservaten pågår reservatsbildning även för följande skogsområden (Figur 3.2): Västra Nakteberget (A), Sodokberget (B), Lill-Huvberget (C), Sörblankberget (D), Skäljetjärnsbäcken (E), Sörsveneberget (F), Sörsveneberget-Åbränna (G), Flakaliden (H), Gläntan (I), Låssbäcken (J), Ludenhatten (K), Stor-Klockarträsk (L),Vithatten (M), Floxen (N) och Arvidsträskberget (O). • 27. Byske älv - Flarkmyran • 28. Pitmanliden, geovetenskapliga värden i form av ett dynfält bildat av mellansand och grovmo. • 29. Degerforsheden, opåverkat våtmarkskomplex och naaturskogsartad tallskog. • 30. Pite älv (se föregående beskrivning) • 31. Sjulsmarks odlingslandskap Områden som omfattas av Riksintresse för friluftsliv (Länsstyrelsen 2009) är: • Byske älv (se föregående beskrivning) • Norrbottens skärgård, båtsport, bad, kulturstudier och fritidsfiske. 3 OMGIVANDE LANDSKAP Älvar som omfattas av Natura 2000 (Länsstyrelsen 2009) är markerade på karta i figur 3.2 sidan 9. • Åbyälven är tillsammans med sina biflöden utpekat som Natura 2000-område. Åbyälven är en lugnflytande skogsälv med källflöden i Auktsjaur, Arvidsjaurs kommun, som mynnar i Åbyfjärden i norra Västerbotten. Utmed hela sträckan intill utredningsområdet utgörs älven av ett säreget system av slingrande sel, små forsar, myrar och moränholmar med huvudsakligen tallskog. Älven och dess biflöden var tidigare en viktig flottningsled men restaureringsarbete har på senare år genomförts på betydande sträckor. Området har haft en mycket vild prägel då i stort sett ingen del av dalgången varit uppodlad eller bebyggd. Idag finns dock bara rester kvar av de ursprungligen vidsträckta skogarna i dalgången. Fyra arter som omfattas av EUs art- och habitatdirektiv förekommer i de delar av Åbyälven som rinner genom Norrbotten: utter, lax, stensimpa och flodpärlmussla. Åbyälven har ett litet bestånd av naturligt reproducerande lax. Sedan 1996 finns en fisktrappa vid Hednäs kraftstation vilket gör att vandrande fisk som lax och havsöring nu i viss utsträckning kan nå upp i älvens övre delar. • Byskeälven är en skogsälv som är helt opåverkad av modern vattenkraftsexploatering och den är efter Råneälven den största outbyggda skogsälven i landet. Fyra av EU utpekade arter förekommer i systemet: utter, lax, stensimpa och flodpärlmussla. • Piteälven är en av våra fyra nationalälvar. Trots kraftverksdammen i Sikfors, räknas den som en av våra stora outbyggda älvar, ett mycket värdefullt exempel på ett stort naturligt vattendrag. Fyra av EU utpekade arter förekommer i systemet: utter, lax, stensimpa och flodpärlmussla. Områden som omfattas av Riksintresse för naturvård (Länsstyrelsen 2009) är markerade på karta i figur 3.2 sidan 9: • 23. Byske älv (se föregående beskrivning) • 24. Stormyran-Långträskån, flera olika kärrtyper med varierande täckning och näringstillgång och risdominerade tallsumpskogar. • 25. Byske älv - Näsmyran • 26. Granberg-Hoberg, 2024 ha geovetenskapliga värden, en dalgång med spår av en isälv och kameformationer vid närliggande hed. 19 4 Inventeringsområdet I detta kapitel ges en detaljerad beskrivning av själva inventeringsområdet som kan bli aktuellt för utbyggnad av vindkraft. Inledningsvis beskrivs naturmiljöns karaktär, därefter redovisas särskilt värdefulla och känsliga områden. skiftena smala och långsträckta i nord-sydlig riktning. Stor- och Lill-Snöbergen är två kalottberg, d.v.s. en del av bergen har legat ovan högsta-kustlinjen och därför har denna del inte utsatts för havets svallvågor. En kalott med morän återstår överst, på vilken det kan växa skog. Nedanför denna finns hällmarker, stora block och gamla strandvallar av klappersten. Skog 4.1 Översikt 4 INVENTERINGSOMRÅDET Inventeringsområdet är ca 23 km långt, i genomsnitt ca 6 km brett och har en areal av ca 15 630 ha. Området består av flacka långsträckta höjdpartier och de högsta höjderna ligger i östra delen där byn Ersträsk är högsta punkten på 390 m.ö.h. Men även de östra bergen är höga, Skogberget är högst på 334 m.ö.h. Nästan hela området ligger över högsta kustlinjen som går ett par kilometer väster om Fagerheden, rundar Skogberget för att sedan gå strax öster om inventeringsomådet. Marken ägs till ca 40 % vardera av Sveaskog och SCA och resten, främst den östra delen mellan Fagerheden och Snöbergen, är privatägd. Där är Karaktäristiskt för skogsmarken är att den är väldigt hårt brukad. Skogsbestånden inom Sveaskogs och SCA:s markinnehav är mycket stora och andelen ungskog och hyggen är mycket hög. Bestånden är likåldriga med väldigt få eller inga naturvärdesträd, d.v.s. riktigt gamla levande eller döda träd som ofta har spår av bränder, vilka var vanliga i skogslandskapet för ca 150 år sedan. Inte ens kring eller på myrar har man sparat sådana. Runt Snöbergen finns det dock gott om naturvärdesträd, se figur 4.6 och 4.7 och även på några hyggen hittades sådana, figur 4.2. Mestadels är det tall som odlas, liksom contortatall på SCA:s marker. Större och mindre områden med granskog finns dock. Den priva- Figur 4.1. Lill-Snöberget och Stor-Snöberget är utpräglade kalottberg, d.v.s har en kalott kvar av morän som låg ovanför högstakustlinjen och därmed inte svallats bort när havsnivån var betydligt högre än nu. 20 Figur 4.2. Nästan ingen äldre skog återstår inom inventeringsområdet. Här ses tre gamla tallar som skonats från avverkning i ett område på Skogbergsliden som pekats ut i Piteå kommuns naturinventering (Jonsson 1997). naturreservat och 56 hektar är hällmarks- och klapperstensimpediment på Snöbergen. Denna skogsareal på 189 hektar är endast 1,2 % av hela inventeringsområdets areal på på 15 630 hektar. Dessa naturvärdesobjekt beskrivs i kapitel 4.2 (Objektsbeskrivningar). Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt 4 INVENTERINGSOMRÅDET tägda marken består av mindre skiften så här är beståndsstrukturen mer varierad men skogen är även här övervägande hårt brukad. Ett slående exempel på att skogen är rationellt brukad i inventeringsområdet är att andelen produktiv skogsmark som i denna inventering bedömts till naturvärdesklass 1-2, d.v.s. har höga naturvärden, är mycket låg. Arealen är totalt endast 189 hektar varav 71 hektar utgörs av Svartlidens Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa skogar har egenskaper som gör att de har en nyckelroll för skogens missgynnade och hotade djur och växter. Begreppet nyckelbiotop har i sig ingen juridisk innebörd, det finns alltså inget automatiskt skydd för nyckelbiotoper. Däremot har de stora skogsägarna och virkesköparna som policy att undanta nyckelbiotoper från skogsbruk, vilket innebär att nyckelbiotoperna i praktiken har en sorts frivilligt naturskydd. Figur 4.3. Ungskog av contortatall är vanlig på SCA:s marker på Kilberget. Naturvärdesobjekt är skogsbestånd som uppmärksammats under nyckelbiotopsinventeringen men som inte håller lika höga naturvärden som nyckelbiotoperna. Områdena har inget lagligt skydd. 21 22 0 1 2 3 4 5 Km Våtmarksinventeringen klass 2 Våtmarksinventeringen klass 1 Biotopskyddsområde Naturvårdsavtal Piteå kommuns naturvärdesinv. Pågående reservatsbildning Naturreservat Natura 2000 Utredningsområde 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.4. Tidigare utpekade bevarandevärda naturområden inom inventeringsområdet. Källor: Jonsson (1997), Länsstyrelsen (2011), Piteå kommun (1998a, 1998b), Sveaskog (2009) och Skogsstyrelsen (2011). Ü Nr, namn Aktuell avgränsning/bedömning jämfört med Piteå kommuns naturvärdesinventering Naturvärdeklass, Piteå kommun/ Enetjärn Natur 1 (25) Snöbergen Avgränsningen följer ungefär Piteå kommuns naturvärdesinventering, men något mindre i norra sluttningen. Högt/Klass 1-2 2 (24) Liden Samma avgränsning som Piteå kommuns inventering. Högt/Klass 2 3 (22) Ö. om Skogberget Samma avgränsning som Piteå kommuns inventering. Högt/Klass 2 Norrsluttningen inkluderas ej eftersom där växer yngre-medelålders granskog. Mycket högt/Klass 1 5 (21) Gråliden Endast en mycket liten del är medtagen, resten av området består av sumpig, delvis dikad granskog som är avverkningsmogen inom 10-20 år. Död ved saknas i stort sett. SCA har nyligen gjort en väg in i det område som utpekats av Piteå kommun. Högt/Klass 2 6, 7 (20) Skickligheden Ungefär samma, marginellt mindre område, Mycket högt/Klass 1 8 (15) Ö. om Kilbergsheden Halva området (det öster om bäcken) har avverkats sedan Piteå kommuns inventering. Högt/Klass 2 19 (18) Roka viltvatten Området längst i söder är ej inkluderat p.g.a. att där växer ungskog på fastmark. Roka viltvatten har främst värden för friluftslivet då det är så kraftigt påverkat av dämningarna. Våtmarkerna längst i nordväst har dock mycket höga värden. Mycket högt/oklassat och klass 1 4 (23) Skogbergets topp Figur 4.6. Hålträd är mycket ovanliga inom inventeringsområdet, men detta växer på Stor-Snöberget, objekt 1. Figur 4.7. Brandspår, både på levande och döda träd är mycket ovanliga inom inventeringsområdet. Dock är de ganska vanliga på Stor-Snöberget, objekt 1. 23 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.5. Jämförelse av bedömningar och avgränsningar av naturvärden gjorda av Piteå kommun (P. Ljungqvist, i brev) och de som gjorts vid denna inventering. Siffran hänvisar till beteckning i figur 4.18. Naturvärdena för objekten i tabellen beskrevs översiktligt i miljökonsekvensbeskrivningen från 2008: ”Vindkraft i Markbygden - ett regionalt industriprojekt inom förnyelsebar energi”. Siffran inom parentes är objektens nr i miljökonsekvensbeskrivningen (Svevind 2008). Figur 4.8. Det finns gott om våtmarker i alla storlekar inom inventeringsområdet. Detta är Ruddarna på Skogbergsliden, en mager mjukmattemyr med vitmossor och kallgräs, dy-, flask- och strängstarr. Området har en stor andel våtmarker och sumpskogar. Fyra myrområden har i Länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts till klass 2 och ett område till klass 1 (Länsstyrelsen 2004, 2009). Dessa avgränsningar inkluderar även en del angränsande fastmark. Ingen av dessa våtmarker ingår i myrskyddsplanen, dvs är prioriterade att skyddas inom en snar framtid. Arealen våtmarker som i denna inventering bedömts till klass 1 är 474 hektar, vilket motsvarar 3,0 % av inventeringsområdets totalareal. Flera av de övriga våtmarkerna, främst på SCA:s mark är dikade, vilket tydligt kan ses på flygbilder. Våtmarker med höga naturvärden beskrivs i kapitel 4.2 (Objektsbeskrivningar). Det finns flera olika myrtyper inom invente- Figur 4.9. Längs Rokån finns ställvis rikligt med död och döende skog eftersom dämnningar i ån medför en varierade vattennivå. Figur 4.10. Bäverhydda längs Rokån nedströms Röjmyran. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Våtmarker, sjöar och vattendrag 24 ringsområdet. De flesta av dessa är öppna, som t.ex. ristuvemyrar där högvuxet ris av kråkbär, dvärgbjörk, odon, skvattram, liksom kråkbär och hjortron är vanliga. Marken är där torr och tuvig. Mager fastmattemyr är också vanlig. Där dominerar ofta trådstarr, tuvull eller tuvsäv. Även barrskogskärr är vanliga inom inventeringsområdet. De är främst bevuxna av tall som står på torrare tuvor medan marken omkring är våt med arter som vattenklöver, sjöfräken, dvärgbjörk och flera starrarter. De blötaste kärren är mager lösbottenmyr med ett glest fält- och bottenskikt med vitmossor och enstaka dystarr och storsileshår. Ett fåtal mindre sjöar finns i anslutning till våtmarkerna främst i nordvästra delen. Den största är Brännaträsket vid Kilberget. Rokån, ca 55 km lång, är det enda större vattendraget inom inventeringsområdet. Den har sin början bl.a. i våtmarks- och sjöområdet runt Dragamyran, Röjmyran och Kvarnmyran och rinner åt sydost tills den mynnar i Svensbyfjärden nära Piteå. Inga biflöden till Åbyälvens avrinningssystem (Natura 2000) finns inom det inventerade området. Bebyggelse och odlingsmark Bostadshus och eller fritidshus finns inom inventeringsområdet endast i nordvästra delen vid Ersträsk, Brännaträsket och Kilberget. Även strax utanför områdets sydvästra del finns Fagerheden. Kring dessa finns det nu igenväxande odlingsmark, både på fastmark och myrodlingar. Vid Fagerheden bedrivs det fortfarande vallodling. Tre äldre kulturområden finns inom inventeringsområdet. Dessa finns markerade på natur- Figur 4.12. Inom det nu övergivna fäbodområdet Kilbergsheden finns en förfallen stuga kvar och en barack är ditställd som bostad vid jakt. värdeskartan i figur 4.18, sidan 29. Kring alla dessa områden finns fortfarande öppen ängsmark som inte hävdas. • 15. Kilbergsheden väster om Rödmyran, privatägd mark. Där finns ett hus kvar som är relativt förfallet. I närheten står även en barack som verkar användas för övernattning vid jakt, för ett flertal jakttorn finns i närheten. Se karta i figur 4.58, sidan 50. • 16. Skickligmyran nära ett stort öppet kärr. Här finns inga byggnader, men nära kärret finns en mindre källa omgiven av bräder. En bit in i granskogen sågs rester av hinkar. Se karta i figur 4.33, sidan 37. • 17. Nilsdal nära Roka viltvatten. En väg går genom området. Se karta i figur 4.14, sidan 26. Fåglar och däggdjur Fågelfauna Yngre barrskogsmiljöer dominerar området och skogen är kraftigt påverkad av skogsbruket vilket betyder att många skogslevande fåglar som kräver gamla grova träd, lövskog och hålträd är sällsynta. Fågelfaunan i skogsmiljöerna består mestadels av arter som är allmänna och utbredda i skogsbrukspräglad barrskog i Norrbotten. Främst märks arter som gök, trädpiplärka, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, bo- och bergfink m. fl. Området har goda stammar av alla regionens förekommande skoghöns: tjäder, orre, järpe och dalripa. I kantzoner mot våtmarker och vattendrag samt kvarlämnad gammelskog kan man stöta på tretåig hackspett, och även lavskrika förekommer sällsynt 25 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.11. En typisk myrstack på en myr, byggd av delar av vitmossa i stället för barr. i området. I asprika branter, och sluttningar samt hyggen kan troligen enstaka par av gråspett häcka. Omfattande inventeringar av kungsörn har genomförts i Markbygdenområdet under 2008 och 2009 (Svevind opubl.) men inga örnar bedöms häcka i det aktuella inventeringsområdet att döma av inventeringarna och samtal med kungsörnsgruppen och Piteå kommun (B-O. Lindström och P. Ljungqvist, muntl.). Eftersom kungsörnen rör sig över stora ytor kan dock örnar från häckningar längre bort i Markbygden troligen jaga i området ibland. Dessutom besöker yngre icke-häckande kungsörnar trakten, främst under vinterhalvåret. Dessa kan röra sig över området i sin jakt på byte eller kadaver i form av döda renar. Områdets västra delar ligger ganska nära Stambanan där renpåkörningar regelbundet inträffar längs järnvägen, och större landsvägar löper norr och söder om området. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Fågelfaunan på Dragamyran uppströms Roka viltvatten inventerades under 2008. På myren finns en tämligen rik fauna av våtmarksfåglar. Den störningskänsliga sädgåsen (rödlistad som missgynnad) häckar här med en ovanligt kustnära förekomst och i övrigt förekommer arter som trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, gluttsnäppa, ängspiplärka och gulärla. Flera skogssjöar och tjärnar finns i Rokåns vattensystem runt Dragamyran och Kvarnmyran, t.ex. Dragaträsket, Lillträsket och Ersträsket. De är näringsfattiga, men sångsvan häckar och storlom kan möjligen finnas med något par. Fiskgjuse kan säkert besöka sjöarna ibland eftersom den häckar med några par i kringliggande områden, längre bort från inventeringsområdet. Vid Rokträsket har ett viltvatten skapats genom dämningar av Rokån, kallat Roka viltvatten, se figur 4.9, 4.13 och 4.14. Här häckar arter som kanadagås, gräsand, kricka, knipa och trana. Små antal våtmarksfåglar rastar även under flyttningen. Några större sträckleder för fåglar förbi området är inte kända, även om inga regelrätta sträckstudier har genomförts. Troligtvis bidrar dock både det geografiska läget, några mil in från kusten, och avsaknaden av nord-sydliga dalgångar och höjdryggar till att flyttande fåglar inte koncentreras över området. Övrig fauna I området finns de vanligaste däggdjuren som Figur 4.13. Utsikt från fågeltornet vid rastplatsen i den östra delen av Roka viltvatten. Till höger i bild finns öppet vatten. 26 Inte mycket är känt om förekomst av fladdermöss i området. Fladdermöss är dock oftast koncentrerade till rikare miljöer med tillgång på skogsbryn, lövträd och hålträd, gärna i närheten av vatten. Biotoperna inom utredningsområdet är mestadels magra och präglade av hårt skogsbruk (barrskog med stor andel hygge och ungskog) och därför bedöms de inte hysa fladdermöss annat än Figur 4.14. Kring Roka viltvatten, objekt 19, finns ett par fågeltorn och rastplatser. I den nedre delen finns ett dämme. Objekt 15 är Nilsdal - en gammal övergiven bosättning. 27 4 INVENTERINGSOMRÅDET älg, räv, skogshare, ekorre m.fl. Grävling sågs på Snöbergens nordsluttning vid fältbesöket. Björn har en god stam i Markbygden och kan antas förekomma i området med enstaka individer och även lodjur strövar förbi ibland. Bäver förekommer längs Rokån. Mink finns längs större vattendrag i området, t. ex. Rokån. i mycket låga tätheter. Det är sannolikt nordisk fladdermus som förekommer eftersom den är utbredd ända upp till polcirkeln. Friluftsliv Området nyttjas troligen mest av närboende, för bär och svampplockning men kanske främst för jakt (älg och småvilt) vilken är väldigt utbredd. Områden som besökare kommer mer långväga ifrån för att uppleva är: • Roka viltvatten, fågelskådning och fiske, utflyktsmål för skoteråkning. • Svartlidens naturreservat, naturupplevelser och lämplig exkursionslokal för undervisning. • Nasaleden, en 40 mil lång skoterled mellan Piteå och Nasafjäll som passerar genom inventeringområdet. Leden underhålls av sex skoterföreningar. Inom inventeringsområdet finns längs leden bl. a. ett vindskydd vid Roka viltvatten och en koja vid Gråberget norr om Fagerheden. Figur 4.15. En mycket liten brand i en gran som träffats av blixten i Svartlidens naturreservat. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Tidigare kända naturvärden Liksom i det omgivande landskapet kan konstateras att inventeringsområdet hyser förhållandevis få redan kända naturvärden. Inom inventeringsområdet har Sveaskog avgränsat att antal nyckelbiotoper på sin mark, främst nära Rokån. SCA har på sin mark bedömt två mindre områden till nyckelbiotoper (SCA 2009). Skogsstyrelsen, som inventerat den privatägda skogen, har inte pekat ut några nyckelbiotoper på denna (Skogsstyrelsen 2009). Nyckelbiotopernas naturvärden består både av barrnaturskog, våtmarker och bäckmiljöer. Figur 4.16. En rejäl granlåga i Svartlidens naturreservat, på stubben växer trådticka. 28 Inom området finns ett naturreservat (Länsstyrelsen 2009): • Svartliden, 72 hektar, ligger mitt i den södra delen av inventeringsområdet. Det består av en liten högproduktiv gammelskog på kanten av en ås med en bäck nedanför. Skogen är örtrik med bl. a. fjälltorta. Granen dominerar och grova lågor ligger huller om buller. Det ger en god miljö för de svampar som behöver död ved att leva på som rosenticka, ostticka och ullticka vilka hittats här. Även våtmarksväxten lappranunkel har hittats här liksom garnlav. Lavskrika noterades vid fältbesöket. Reservatet är lättillgängligt och mycket lämpligt som studieobjekt eller utflyktsmål. En markerad stig går genom reservatet. Utanför reservatsgränsen finns mycket fina myrar på bergets krön. Åt norr finns också en del fina bestånd av blandbarrskog som längre norrut ansluter till Nilsdalen och Rokåns dalgång. 4.2 Objektsbeskrivningar Nedan beskrivs de objekt som i samband med naturinventeringen bedömts ha höga naturvärden och/eller vara känsliga för ingrepp, se figur 4.174.18. Dessa objekt med höga bevarandevärden bör undantas från utbyggnad av vindkraftverk och vägar. Först beskrivs de objekt som är ren skogsmark, sedan beskrivs våtmarksobjekten uppdelat på delområden. Endast våtmarker som i Länsstyrelsens våtmarkinventering bedömts till klass 1-2 (Länsstyrelsen 2004) har i denna inventering besökts och bedömts. Alla dessa våtmarker har bedömts till naturvärdesklass 1. Skogliga objekt 1 Snöbergen Klass 1-2 Markägare: privata. Areal: 84,7 ha. Nr Typ av område Namn Naturvärdesklass 1 Skogsmark Snöbergen 1-2 2 Skogsmark Granskog med mycket asp, Liden 2 3 Skogsmark Granskog öster om Skogberget 2 4 Skogsmark Granskog på Skogbergets topp 1 5 Skogsmark Granskog på norra delen av Gråberget 2 6 Skogsmark Grannaturskog väster om Skickligmyran 1 7 Skogsmark Gransumpskog norr om Skickligmyran 2 8 Skogsmark Granskog öster om Kilbergsheden 2 9 Våtmark Nymyran 1 10 Våtmark Skickligmyran 1 11 Våtmark Dragamyran 1 12 Våtmark Kvarnmyran 1 13 Våtmark Röjmyran 1 14 Våtmark Rödmyran 1 15 Äldre bosättning Nilsdal oklassat 16 Äldre kulturmark (fäbod?) Skickligmyran oklassat 17 Äldre kulturmark (fäbod?) Kilbergsheden oklassat 18 Skogs- och våtmark Svartlidens naturreservat 1 19 Våtmark Roka viltvatten oklassat 4 INVENTERINGSOMRÅDET Beskrivning: Stor- och Lill-Snöberget är två kalottberg på 235 och 245 m.ö.h. Kalottberg innebär att toppen av berget låg ovan högsta Figur 4.17. Bevarandevärda objekt funna under denna inventering. 29 30 0 1 2 3 Km Rekreationsområde Kulturvärde Naturvärdesklass 2 Naturvärdesklass 1 Utredningsområde 11 12 12 13 19 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.18. Bevarandevärda områden funna under denna inventering. Nummer hänvisar till beteckningarna i figur 4.17. 17 14 15 18 8 6 7 10 16 5 9 9 4 3 1 2 1 1 1 1 Ü 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.19. Områden med höga eller mycket höga naturvärden runt Snöbergen. Objekt 1. 31 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.20. Hällmarkstallskog med mycket gamla träd är utbredd på Stor- och Lill-Snöberget. Objekt 1. kustlinjen och på denna finns därför morän kvar som inte svallas bort av havet. På toppen av båda bergen växer tät tallskog som på Stor-Snöberget topp är relativt produktiv p.g.a. ett djupare jordlager än på Lill-Snöberget där tallarna är klena och lågvuxna. Nedanför bergens toppar, främst utmed deras norra och östra sidor finns stora ytor med kalspolad hällmark. Utmed de västra sidorna finns i stället områden med block och större stenar. På norrsidan av Lill-Snöbergets topp finns ett högt och långt stup. På hällmarkerna som bedömts till klass 1 finns det rikligt med riktigt gamla tallar och vissa tor�rakor, avverkning har bara förekommit i begränsad utsträckning. Längre ned är sluttningarna täckta med öppna ganska smala avlånga klapperstensfält, d.v.s. gamla strandvallar som utsatts för havets svallningar. Även mellan de öppna partierna är marken stenig. Dessa områden har bedömts till klass 2 eftersom påverkan från skogsbruk är större här. Tallskogen är där klen och ser likåldrig ut, runt 100 år och där finns endast få äldre tallar och ont om död ved. Däremot finns det överallt i klapperstensområdena rikligt med björk och asp 32 Figur 4.21. Äldre tallskog på södra sidan av Stor-Snöbergets kalott. På norra sidan är tallarna yngre. Objekt 1. Figur 4.23. Ett av de många öppna klapperstensfälten i Stor-Snöbergets norrsluttning. Mellan de öppna stenfälten växer gott om aspar. Objekt 1. 33 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.22. Hällmarkstallskog med mycket gamla träd är mycket utbredd på Stor- och Lill-Snöberget. Objekt 1. vilket höjer naturvärdet. Gamla spår av brand syns lite överallt. Spritt i hela området finns både aspar och tallar med bohål för fågel. Även tjäderspillning sågs lite här och var i området, framför allt på hällmarkerna. Tofsmes, en karaktärsfågel för hällmarkstallskog, förekommer. Trots att bergen bjuder på en milsvid utsikt utnyttjas de troligen endast i mindre utsträckning för friluftsliv då området är ganska svårtillgängligt och ingen stig leder dit upp. Ett fåtal platser där man eldat visar dock på besök. Vintertid kan området tänkas vara ett populärt utflyktsmål, då det borde vara enkelt att ta sig dit på skoter. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Bedömning: Mycket höga naturvärden och geologiska värden. De två kalottbergen är ett ovanligt inslag i landskapet, liksom de många strandvallarna. Miljöerna är mycket känsliga för ingrepp som vägdragning och terrängkörning. Här finns rikligt med riktigt gamla tallar vilket är mycket ovanligt i omkringliggande landskap. Figur 4.25. Asp är mycket ovanlig inom inventeringsområdet, men är vanlig inom objekt 2. 2 Granskog med mycket asp, Liden Klass 2 Markägare: privat. Areal: 2,2 ha. Beskrivning: Ett litet runt område med tät högvuxen granskog med ca 20 % inslag av asp och enstaka äldre rönnar. Markvegetationen är blåbärstyp men i några mindre rikare områden växer även stenbär, torta och skogsnäva. Områ- Figur 4.24. Produktiv granskog med mycket asp mestadels omgiven av stora hyggen och ungskog. Objekt 2. 34 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.26. Högproduktiv granskog på Skogbergets topp, objekt 4. Ogallrad äldre granskog öster om Skogberget, objekt 3. Figur 4.27. Granskog på bördigare mark som är lite äldre än vad som är vanligt inom inventeringsområdet. Objekt 3. det är tydligt påverkat av skogsbruk då det inte finns några riktigt gamla träd och död ved saknas. Skogen är dock ogallrad och i och med det stora aspinslaget har området höga naturvärden jämfört med omkringliggande bestånd. Bedömning: Höga naturvärden. Figur 4.28. På Skogbergets topp växer grov gammal granskog med rikligt med lågor. Objekt 4. 35 3 Granskog öster om Skogberget 4 Granskog på Skogbergets topp Klass 2 Klass 1 Markägare: privat. Areal: 8,1 ha. Markägare: SCA. Areal: 2,0 ha Beskrivning: I området växer drygt 100-årig granskog med ca 10 % inslag av björk, tall och asp. Marktypen är övervägande blåbärstyp med inslag av rikare områden med ekbräken, hultbräken, torta och stenbär. Bitvis är marken sumpig och i dessa partier växer granvitmossa. Skogen är sluten och tydligt påverkad av skogsbruk då inga träd är riktigt gamla, hänglavar saknas och det är ont om döda och döende träd. Skogen är dock ogallrad och i vissa luckor finns yngre granar. Träden är högvuxna men inte så grova. Beskrivning: Skogbergets topp är flack, men relativt liten och nedanför denna sluttar det brant nedåt. På toppen växer grov och högvuxen Bedömning: Höga naturvärden eftersom skogen är ogallrad, relativt näringsrik och har ett stort inslag av asp. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.30. Rosenticka sågs i flera exemplar på ett par granlågor på Skogbergets topp. Objekt 4. Figur 4.29. Många grova lågor i flera nedbrytningsstadier finns på Skogbergets topp. Objekt 4. 36 granskog på mark av låg-högörtstyp. Där finns rikligt med döda och döende stående träd, liksom lågor i flera nedbrytningsstadier. Objektet är av SCA utpekat som nyckelbiotop (SCA 2009). Det finns enstaka högstubbar och rotvältor men de flesta träden är knäckta vid basen. Flera fruktkroppar av rosenticka hittades på två lågor. Även violettgrå tagellav och lappticka har hittats här i Piteå kommuns naturinventering ( Jonsson 1997). Spillkråka och tjäder noterades och hackspår av tretåig hackspett hittades. Några äldre tallar växer i utkanten av objektet. Söder om toppen växer en 30-årig tallskog med stort inslag av asp, i norr och väster medelålders granskog och i väster en något äldre barrblandskog med främst tall. Bedömning: Mycket höga naturvärden, en så pass av skogsbruk opåverkad bördig granskog är mycket ovanlig i omkringliggande landskap. Troligen finns här många rödlistade arter. Figur 4.32. Gamla granar och rikligt med asp finns inom objekt 5. 5 Granskog på norra delen av Gråberget Klass 2 Markägare: SCA. Areal: 1,6 ha. Beskrivning: Denna del av Gråberget har en tydlig topp och på dess norra sida växer en liten rest av gammal granskog med stort inslag av asp och lite sälg. Här finns ett fåtal kvarlämnade riktigt gamla granar med hänglav och några stående och liggande döda träd. Grupperna av asp höjer 37 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.31. Äldre granskog med mycket asp på toppen av en sluttning av Gråberget. Objekt 5. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.33. Skickligmyran, objekt 10, har bedömts till högsta naturvärdesklass. På kartan visas numrerade delobjekt (1-3) som beskrivs i text. Skogsobjekten 6 och 7 har äldre granskog och det gamla kulturlämningen, objekt 16, yngre granskog. 38 naturvärdet. Vegetationen är av blåbärstyp med drag åt lågört. Nordost längre ned i sluttningen är det högörtsvegetation men skogen är där yngre. Norr och nordväst i sluttningen finns medelålders gran- och tallskog på frisk blåbärstyp utan död ved. Söder om området finns en tydlig avgränsning med en ca 40-årig tallplantering. Bedömning: Höga naturvärden på grund av lång kontinuitet av gran och stor förekomst av asp. 6 Grannaturskog väster om Skickligmyran Klass 1 Beskrivning: Gammal granskog och enstaka grova aspar, sälgar och äldre tallar på mark av blåbärhögörtstyp. I norra delen av området är marken av högörtstyp med en stor artrikedom i fältskiktet. Här växer hässlebrodd, stenbär, brudborste, älgört, skogsnäva, ormbär, torta, skogsfräken, skogsbräken, ekbräken, hultbräken och revlummer. I högsörtdelen är granarna högväxta och det finns rikligt med torrträd och lågor både från Figur 4.35. En grupp kötttickor på en granlåga inom objekt 6. rotvältor och stambrott. Främst är det klibbticka som rötar, men även den mer ovanliga trådtickan sågs på flera mer eller mindre levande granar. På en granlåga sågs sex fruktkroppar av kötticka. Under Piteå kommuns naturinventering har även lappticka, rynkskinn, blodticka, violettgrå tagellav, brunpudrad nållav, gammelgranskål, vitgry- 4 INVENTERINGSOMRÅDET Markägare: Sveaskog. Areal: 12,3 ha. Figur 4.34. Bördig granskog av högörtstyp inom objekt 6. Här finns rikligt med lågor och döende träd. 39 nig nållav och vitskaftad svartspik hittats (Piteå kommun 1998a). Hackspår av tretåig hackspett och spillkråka hittades. Ett relativt djupt dike går genom detta högörtsområde. ved. Inom en del av området är marken dessutom mycket näringsrik, vilket är ovanligt inom inventeringsområdet. Förmodligen finns här gott om rödlistade arter. I södra delen av objektet är granskogen av blåbärstyp, så här är träden lite lägre och växer lite glesare. Det finns rikligt med hänglavar på granarna och några stora grova aspar. 7 Gransumpskog norr om Skickligmyran Området avgränsas i öster abrupt av en tall- och granplantering på 15 år. I norr finns en sumpskog som går ner mot Svartlidbäcken. I denna sågs tre lavskrikor. I övrigt omges området av myrmark med tall. Även på åsen i södra delen växer tall. Marken ägs av Sveaskog som har avgränsat även en lite större del mot norr som nyckelbiotop, liksom hela tallskogen norr om bäcken mot objekt 7. Beskrivning: Högväxt men inte så grov gransumpskog på mark av blåbärstyp med större områden av granvitmossa eftersom marken är sumpig. Här finns ett visst inslag av lågor och torrträd och björk. Området sluttar svagt ner mot Svartlidbäcken. Nära bäcken finns bitvis mycket hänglav på träden. Bäcken är en liten slingrande skogsbäck med naturlig dragning. Objektet är även utpekat av markägaren Sveaskog som en nyckelbiotop, fast deras avgränsning är något större (Sveaskog 2009). Bedömning: Mycket höga naturvärden eftersom här finns rikligt med äldre granar och mycket död Klass 2 Markägare: Sveaskog. Areal: 3,2 ha. Bedömning: Höga naturvärden och hydrologi känslig för ingrepp. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.36. I norra delen av objekt 6 växer grannaturskogen på näringsfattigare mark. Figur 4.37. En grupp trådtickor på en döende gran inom objekt 6. 40 Figur 4.38. Svartlidbäcken är en liten slingrande skogsbäck inom objekt 7. 8 Granskog öster om Kilbergsheden Klass 2 Markägare: SCA. Areal: 18,9 ha. Beskrivning: Hela området är inte inventerat i fält varför beskrivningen delvis hänvisar till Piteå kommuns naturinventering från 1998 där området är klassat som ”Högt Naturvärde” (Piteå kommun 1998b). Inom objeket växer högvuxen äldre granskog i en nordsluttning med stort inslag av grov tall och asp. Fältskiktet är främst av blåbärstyp men det finns även mindre områden med lågörter. Det finns rikligt med lågor i olika nedbrytningsstadier samt även en del stående död ved. Vissa granar är spärrgreniga och i luckor växer yngre granar. Söder om området ligger en större myr, varifrån det rinner en bäck genom objektet i nordlig riktning. Längs bäcken finns ett stråk av lövdominerad sumpskog. Inom Piteå kommuns naturinventering har rosenticka, gränsticka, ullticka, gammelgranskål och violettgrå tagellav hittats (Piteå kommun 1998b). För karta se figur 4.58, sidan 50. Figur 4.39. En grupp aspar och granlågor inom objekt 8. Figur 4.40. Två rejäla aspar i granskogen inom objekt 8. 41 4 INVENTERINGSOMRÅDET Bedömning: Höga naturvärden knutna till relativt lång kontinuitet av gran och ett stort inslag av asp, en biotop som idag är ovanlig i det hårt brukade skogslandskapet. Våtmarksobjekt Först ges en övergripande beskrivning och bedömning av hela våtmarken och därefter beskrivs de förekommande naturtyperna som delobjekt. 9 Nymyran Klass 1 Markägare, areal: Sveaskog, 64 ha Övergripande beskrivning: Objektet är beläget ca 1 km nordväst om Fagerheden. I dess norra del finns en liten tjärn, Bergtjärnen, med trådstarrvegetation i strandzonen. Från tjärnen rinner en urgrävd liten bäck i sydostlig riktning in i myren. Objektet är en mosaikartad våtmark med öppna kärrytor och mosseelement, men även trädklädda delar förekommer. I de södra delarna finns flarkgölar och viss strängbildning. Omgivningarna består av hårt brukad tallskog. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Delobjekt 1: Mjukmattekärr av kallgräs-vitmosstyp Öppet topogent kärr. I fältskiktet dominerar taggstarr och kallgräs, men det förekommer även ullsäv, rosling, trådstarr och rundsileshår. I bottenskiktet dominerar björnvitmossa. Våtmarksbegrepp Mosse - får sitt vatten enbart från nederbörden. Tillgången på näringsämnen i en mosse är därför väldigt lågt. Mossar kan ibland få en svagt välvd form, sk högmossar. Kärr - får sitt vatten både från nederbörden och omkringliggande fastmark. Näringsinnehållet i ett kärr är därför högre än hos mossen och bestäms av omgivande jordart och berggrund. Med näring avses halten av mineralnäringsämnen som t. ex. kalcium, inte kväve och fosfor. Soligent kärr - har en lutning på 3-8 %. Topogent kärr - plant eller svagt sluttande, högst 3 % lutning, saknar regelbunden strukturering. Sträng-flarkkärr - har ett tydligt strukturmönster med de torrare uppskjutande strängarna som dämmer upp de mellanliggande blötare partierna - flarkarna. Stukturerna är alltid vinkelrätt orienterade mot lutningsriktningen. Fastmatta - Torrt växtsamhälle, välutvecklat fält- och bottenskikt. Man sjunker normalt inte ner mer än någon cm om man går på den. Mjukmatta - Blöta, med ett heltäckande bottenskikt, men sparsamt fältskikt. Om man går i dessa områden sjunker man ner minst en decimeter. Lösbotten - vanligen ett glest fältskikt och saknar bottenskikt. Ytan täcks av torvslam som är omöjlig eller svår att gå på. Delobjekt 2: Mjukmattekärr av starrtyp Öppet topogent kärr där en liten bäck flyter centralt. Vegetationen domineras av trådstarr i fältskiktet och bottenskikt saknas. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Delobjekt 3: Mjukmattekärr av alpin tuvsäv-björnvitmossevariant fältskiktet och björnvitmossa i bottenskiktet. Delobjekt 4: Mjukmattekärr med strängar av ristuvemosse Öppet topogent kärr som domineras av tuvsäv i Blandmyr som innehåller både kärr och strängar av mosseelement. På strängarna växer lågvuxen Figur 4.41. Stor öppen del bevuxen med trådstarr inom Nymyran. Objekt 9 Figur 4.42. Ett blötare parti inom Nymyran bevuxet med trådstarr och spridda klena tallar. Objekt 9 42 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.43. Här visas de delar av Nymyran vid Fagerheden, objekt 9, som bedömts till högsta naturvärdesklass. På kartan visas de numrerade delobjekten i våtmarken (1-10) som beskrivs i texten. Figur 4.44. Bergtjärnen ligger norr om myren Nymyran inom objekt 9. 43 tall och i fältskiktet dominerar olika slags ris såsom kråkbär, odon, lingon och dvärgbjörk. I bottenskiktet dominerar rostvitmossa. På de plana kärrgolven dominerar tuvsäv i fältskiktet och någon enstaka tuvull förekommer också. I bottenskiktet dominerar björnvitmossa Delobjekt 5: Tallmosse av ristyp Glesbevuxet av tall. I fältskiktet dominerar ris såsom dvärgbjörk, ljung, blåbär och odon. I bottenskiktet dominerar väggmossa och rostvitmossa. Delobjekt 6: Fastmattekärr med rismossetuvor Delvis öppet topogent kärr med oregelbundet utspridda mossetuvor med lågvuxen tall. Fältskiktet i kärret domineras av trådstarr, taggstarr och kallgräs. Bottenskiktet domineras av björnvitmossa. På tuvorna dominerar ris som kråkbär, odon och dvärgbjörk och bottenskiktet rostvitmossa. Delobjekt 7: Mjukmattekärr Öppet soligent kärr med gamla tallar och tor�rakor i kantzonen mot fastmarken. Vegetationen består av mjukmatta där trådstarr dominerar i fältskiktet och i bottenskiktet björnvitmossa. I norr och i söder finns två mindre delar med flarkgölar. I norra delen av delobjektet är trådstarr inte lika framträdande i vegetationen, där finns även en inblandning av tuvsäv och vissa delar växer lågväxande tall. I väster och i söder i anslutning till flarkgölarna är kärret blötare och saknar bottenskikt. 10 Skickligmyran Klass 1 Markägare, areal: Sveaskog, 61 ha Beskrivning: Soligen myr som sluttar åt öster, med tydlig flikighet där stråk av öppna kärrgolv blandas med trädklädda avlånga mosseelement. Längst i öster finns ett blötare parti där trädskikt saknas och vegetationen består av högvuxen starr blandat med lösbottnar. Omgivningen består av hårt brukade tallskogar, men i kantzonen till våtmarken och ute i myren finns gamla tallar, tor�rakor och brandspår bevarade på ett fåtal platser. För karta se figur 4.33 sidan 37. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Delobjekt 1: Tallmosse av tuvulltyp Fastmattevegetation med gles tall i trädskiktet. I fältskiktet dominerar tuvull och taggstarr och i bottenskiktet rostvitmossa. Delobjekt 2: Tallkärr av intermediär vitmosstyp Trädskiktet består av glesa äldre tallar. Kärrgolvets fältskikt domineras av trådstarr, tuvull och tuvsäv. Bottenskiktet domineras av brokvitmossa och knoppvitmossa. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Delobjekt 8: Mjukmattekärr omgiven av öar av fastmattemosse av tuvull- rostvitmossetyp. Vegetationen på mjukmattekärret har ett fältskikt som domineras av trådstarr och tuvsäv och bottenskiktet utgörs av en enhetlig vitmossevegetation som domineras av björnvitmossa med fläckar av brokvitmossa. Vegetationen på fastmattemosse-öarna domineras i fältskiktet av tuvsäv, kråkris, ljung och rosling och i bottenskiktet av rostvitmossa. Delobjekt 9: Tallmosse av ristyp Delobjektet har ett glest lågvuxet trädskikt av tall. Ris som dvärgbjörk och odon dominerar i fältskiktet. Bottenskiktet som inte är framträdande, består av rostvitmossa och väggmossa. Delobjekt 10: Sjö med vegetation av trådstarrtyp Figur 4.45. En stor del av Skickligmyran är helt eller delvis trädklädd med tall. Objekt 10. 44 Figur 4.46. Längst bak i bild finns ett stort blötare parti i Skickligmyran som därför saknar träd. Objekt 10. Delobjekt 3: Mjukmattekärr av starr-sotvitmosstyp 11 Dragamyran I fältskiktet dominerar trådstarr men det växer även allmänt med taggstarr, flaskstarr, tuvull, trådstarr och dystarr. I mitten av objektet finns även ett stråk med dominans av flaskstarr. I bottenskiktet dominerar sotvitmossa och björnvitmossa. Klass 1 Beskrivning: Objektet utgör den södra delen på ett stort långsträckt våtmarksobjekt som har sin början söder om vägkorsningen vid Dalaudden. Sjön Dragaträsket ligger i den södra delen av objektet och de är hydrologiskt mycket starkt knutna till varandra. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Skyddsvärd fågelfauna (våtmarksfåglar). Delobjekt 1 : Tallmosse av ristyp Delobjektet har ett lågvuxet trädskikt av tall. Ris som kråkris, ljung, odon och dvärgbjörk liksom även taggstarr dominerar i fältskiktet. Bottenskiktet domineras av rostvitmossa. 45 4 INVENTERINGSOMRÅDET Markägare, areal: Sveaskog, 72 ha 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.47. Dragaträsket med omgivande våtmark (Dragamyran) i områdets västra del, objekt 11, har bedömts till högsta naturvärdesklass. De numrerade delobjekten på kartan (1-5) är beskrivna i texten. Delobjekt 2: Stäng-flarkkärr På strängarna domineras fältskiktet av dvärgbjörk, tuvsäv och olika ris som kråkris och lingon. Bottenskiktet domineras av rostvitmossa. Flarkarna består av en mycket blöt mjukmatta och täcker i vissa delar stora ytor som är omöjliga att gå på. Fältskiktet domineras av blåsstarr i övergångszonerna till fastmarken och ute i mitten av flarken växer strängstarr, taggstarr och trådstarr. Bottenskiktet domineras av knoppvitmossa och björnvitmossa. Figur 4.48. Dragaträsket med omgivande våtmark. Objekt 11 46 Delobjekt 3: Mjukmattekärr av alpin tuvsäv-björnvitmossevariant Öppet soligent kärr. Fältskiktet domineras av tuvsäv, taggstarr och strängstarr och i bottenskik- 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.49. Dragamyren ligger alldeles nära Dragaliden och de två vindkraftverken där. Objekt 11 Figur 4.50. Utsikt över Dragamyrens nordvästra del, nära Dragaliden. Objekt 11 47 tet dominerar björnvitmossa. 12 Kvarnmyran Delobjekt 4: Mjukmattekärr alpin starr-björnvitmossvatiant Klass 1 Öppet soligent kärr. Fältskiktet domineras av trådstarr, taggstarr och bottenskiktet av björnvitmossa med fläckar av knoppvitmossa och brokvitmossa. Delobjekt 5: Sjö Dragaträsket är starkt knutet till våtmarkens hydrologi. Markägare/areal: SCA, 84 ha Övergripande beskrivning: : Stora våtmarksområden belägna mellan långsträckta moränryggar. Söder om det norra området ligger en våtmark som är starkt påverkad av dikning. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Delobjekt 1: Delvis öppen myr 4 INVENTERINGSOMRÅDET Mjukmattemyr där tuvsäv dominerar, här växer även trådstarr, taggstarr, flaskstarr, snip och björnmossa på tuvorna. Figur 4.51. De delar av Kvarnmyran och Lillträsket, objekt 12, som bedöms ha högsta naturvärdesklass. De numrerade delområdena (1-3) beskrivs i texten. 48 Figur 4.52. Ett fuktigare stråk inom Kvarnmyran som syns tydligt eftersom där växer ängsull (rödfärgad). Objekt 12 Figur 4.54. Östra delen av Kvarnmyran är dikad och därmed ingår den inte i objekt 12. Delobjekt 3: Strängblandmyr 13 Röjmyran Figur 4.53. En myrholme med tall och en i Kvarnmyran. Objekt 12 Delobjekt 2: Strängblandmyr De välutbildade mossesträngarna består av fastmatta med gles vegetation av tallar och enar. Fältskiktet domineras av dvärgbjörk, ljung, tuvull och trådstarr och bottenskiktet av rostvitmossa. Kärrgolvet består av mjukmatta som dels utgörs av fattig vegetation med strängstarr och dystarr men också av mer högvuxen trådstarr-tuvull vegetation i zonen till strängarna. Klass 1 Markägare/areal: Sveaskog, 54 ha Övergripande beskrivning: Våtmarken har sin avrinning i nordvästlig riktning ner till sjön Lill-Ersträsket. På ömse sidor om objektet ligger moränryggar med tallskog på lavmark. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Delobjekt 1: Mjukmattekärr av starr-sotvitmosstyp Fältskiktet domineras av trådstarr och vattenklöver, i bottenskiktet dominerar sotvitmossa och krokvitmossa. 49 4 INVENTERINGSOMRÅDET Mosaikartad strängblandmyr som ansluter till en sjö, Lillträsket, i dess sydligaste del. De välutbildade mossesträngarna består av fastmatta med gles vegetation av låga glasbjörkar. Fält- och bottenskiktet domineras av nordkråkbär, hjortron, dvärgbjörk och rostvitmossa. Kärrgolvet består av mjukmatta med fattig vegetation av sträng- och dystarr och lösbottenkärr av mossfattig torvslamtyp med drågvitmossa. 4 INVENTERINGSOMRÅDET Figur 4.55. Ersträsket, Lill-Ersträsket och Röjmyran, objekt 13, med numrerade delområden (1-4) som beskrivs i texten. Figur 4.56. Lill-Ersträsket inom objekt 13. 50 Figur 4.57. Trådstarrkärr nära Lill-Ersträsket inom objekt 13. Delobjekt 2: Mjukmattekärr av starr-vitmosstyp Fältskiktet domineras av flaskstarr och ängsull och bottenskiktet av björnvitmossa. I kanten mot fastmarken dominerar ängsull, taggstarr och björnvitmossa. Där ligger dessutom små gölar med öppna vattenspeglar. Delobjekt 3: Blandmyr med viss strängbildning. På fastmattesträngarna domineras fältskiktet av blåtåtel, dvärgbjörk, tuvull och stjärnstarr och i bottenskiktet dominerar rostvitmossa. På flarkgolven domineras fältskiktet av ängsull, flask- och strängstarr och bottenskiktet saknar mossvegetation. I gränsen mellan delobjekt 2 och 4 finns ett litet område med trädklätt kärr med björk i trädskiktet och tuvull, stjärnstarr och björnvitmossa i fältskiktet. I bottenskiktet dominerar brokvitmossa och blek skedmossa. Delobjekt 4: Lill-Ersträsket Området har sin avrinning i Lill-Ersträsket. Ü 8 Rödmyran Kilbergsåsen 14 Utredningsområde Naturvärdesklass 1 Naturvärdesklass 2 Kulturvärde Brännaträsket Rekreationsområde 0 0,5 Km Figur 4.58. Rödmyran, objekt 14, med numrerade delobjekt (1-3) som beskrivs i text och det skogliga naturvärdesobjektet 8, liksom ett gammalt kulturområde, objekt 17. 51 4 INVENTERINGSOMRÅDET 15 Figur 4.59. Den nedre nordvästra delen av Rödmyran består av små mosseelement med tallar varvat med fastmattemyrar och mindre flarkområden. Med god vilja kan man även se de två vindkraftverken på Dragaliden längst bort i mitten av bilden. Objekt 14 14 Rödmyran Klass 1 4 INVENTERINGSOMRÅDET Markägare/areal: Privat och SCA, 139 ha Övergripande beskrivning: Stort myrkomplex som ligger 4 km öster om Ersträsk. Stora enhetliga öppna myrstrukturer med ett antal skogsholmar utspridda över hela våtmarken. Objektet har en tjärn i dess sydligaste del. Övergripande bedömning: Höga naturvärden knutna till opåverkade myrstrukturer och hög känslighet i dess hydrologi. Delobjekt 1: Mjukmatta med alpin tuvsäv- björnvitmossvariant. Öppet topogent kärr med en enhetlig vegetation bestående av tuvsäv och taggstarr och kallgräs i fältskiktet och björnvitmossa i bottenskiktet. Små öar med tuvull förekommer. Figur 4.60. Rödmyratjärnen med intilliggande lösbottenkärr inom objekt 14. Delobjekt 2: Blandmyr med viss strängbildning Delobjektet är kärrartat men har även mosse- 52 strukturer som öar och (i norr) strängar. Mosseöarna består av fastmatta med ett glest trädskikt av lågvuxen tall. Strängarna saknar trädskikt. Vegetationen i fältskiktet domineras av ris, som odon och kråkbär och i bottenskiktet växer uteslutande rostvitmossa. Mellan strängarna ligger plana mjukmattekärr där vegetationen domineras av tuvsäv och strängstarr och i bottenskiktet dominerar björnvitmossa. Vissa partier i mjukmattekärren består av lösbottenkärr med strängstarr och flytvitmossa. Delobjekt 3: Trädklätt kärr med fastmattetuvor 4 INVENTERINGSOMRÅDET Kärret har ett trädskikt med tall. Tuvorna består av rismosse av rostvitmossetyp. I fältskiktet dominerar odon, kråkbär och ljung och i bottenskiktet björnmossa. 53 5 Slutsatser och rekommendationer I detta kapitel redovisas slutsatser från naturvärdesinventeringen. Kapitlet utmynnar i ett antal rekommendationer inför fortsatt planering för att bygga vindkraftanläggning inom Markbygden etapp 1. 5 BEDÖMNINGAR OCH REKOMMENDATIONER 5.1 Slutsatser Inventeringsområdets naturvärden är generellt sett små och fåtaliga i relation till de naturskyddade miljöer som finns i det omgivande landskapet och som redovisats i kapitel 3. I omgivande landskap finns ett antal utpekade värdefulla miljöer knutna till naturskogsartade barrskogar och stora våtmarker. Bakgrunden till bristen på naturvärden inom inventeringsområdet är att naturen här i huvudsak utgörs av produktiv skogsmark starkt präglad av rationellt skogsbruk. Många våtmarker och sumpskogar är också starkt dikningspåverkade. Den samlade bedömningen är att en vindkraftetablering inom inventeringsområdet går att genomföra utan att inkräkta på områdets naturvärden. De områden som befanns ha högre naturvärden och/eller vara känsliga för ingrepp är dels små i förhållande till hela området, dels består de främst av våtmarker. Samtliga våtmarker är känsliga för ingrepp som påverkar hydrologin. Detta gäller även mindre våtmarker med lägre naturvärden. Ett moment som kommer att kräva noggrann planering vid den fortsatta projekteringen är alla våtmarkspassager eftersom det är så gott om våtmarker i området. Med en god detaljplanering där hänsyn tas till detta bör en vindkraftetablering i det föreslagna området gå att kombinera med områdets naturvärden. Mycket små områden inom det inventerade området har idag skog med höga naturvärden. Dessa rester är dock viktiga att bevara eftersom bristen på gammal skog i landskapet är så stor. Eftersom brukad skog och hyggen helt dominerar landskapet bör det dock gå att anpassa planeringen så att sådana värden undviks. Eftersom det råder en sådan stor brist på stora 54 gamla träd i landskapet är passande boträd för stora rovfåglar mycket sällsynta. Inga större rastplatser för flyttande fåglar finns inom inventeringsområdet och det bedöms inte heller troligt att några viktiga sträckleder för fåglar berörs. Inga häckningar av örnar är kända i inventeringsområdet, vilket också minskar risken för störningar och kollisioner med fåglar vid en vindkraftutbyggnad. Inga biflöden inom Åbyälvens Natura 2000område finns i området. De övriga naturvärden som finns i det omgivande landskapet i form av naturreservat, Natura 2000-områden, riksintressen, nyckelbiotoper och värdefulla våtmarker påverkas inte av en vindkraftetablering i det föreslagna området. Vattendrag Rokån som avgränsar området i södra delen är det största vattendraget. I övrigt är vattendragen små och ofta uträtade, men vissa har fortfarande en naturlig sträckning, som Svartlidbäcken vid Skickligmyran, och dessa har höga naturvärden. Flera skogsområden och våtmarker är även dikade. Om den fortsatta projekteringen innebär försiktighetsmått i form av hänsynsfulla anpassningar för passager av vattendragen samt väl valda tider för markarbeten, är det möjligt att undvika påverkan på nedströms liggande vattendrag. Det är av stor betydelse att den planerade vindkraftetableringen och nya anslutningsvägar utformas med stor hänsyn till naturvårdens intressen och övriga intressen knutna till landskapets och friluftslivets värden. Placeringen av vindkraftverk och vägar bör i största möjliga utsträckning utformas för att undvika påverkan på värdekärnor. Dessa områden bör hållas intakta. De områden som i inventeringen utpekats ha särskilda naturvärden bör undantas från såväl uppställning av vindkraftverk som anläggning av nya vägar och luftledningar. Området har gott om skogsbilvägar varför det är angeläget att i så stor utsträckning som möjligt nyttja dessa, i syfte att minimera ytterligare påverkan. I de fall nya vägar behövs bör de anläggas på torr mark. Vägpassager över våtmarker och fuktstråk ska undvikas. I de fall detta inte är möjligt bör passagerna utformas så att våtmarkens hydrologiska funktion bibehålles. Vägpassager över öppna vattendrag bör anläggas med korrekt anlagda trummor, så att vatten och vattenlevande djur och växter kan ha en bibehållen passage under vägen utan att en barriär uppstår. I det fall det blir aktuellt att anlägga passage över myrmark kan ett materialavskiljande lager av geotextil användas mellan våtmark och vägkropp i syfte att bibehålla torvens och våtmarkens hydrologiska funktion under vägkroppen. Markarbeten bör, i den utsträckning det är möjligt, utföras under torrsäsong för att undvika grumling i nedströms liggande vattendrag. Vid planering av eventuella luftledningar och vindkraftparkens anslutning till elnätet är det viktigt att minimera riskerna för att elnätet orsakar fågeldödlighet genom elchocker eller kollisioner. Elnätet inom vindkraftparken bör således i första hand markförläggas i kabel för att minska riskerna för att rovfåglar, sjöfåglar och skogshöns kolliderar med ledningar. Eventuella nya luftledningar tvärs över ledlinjer i terrängen som t.ex. dalgångar längs myrmarker eller vattendrag bör undvikas. För att undvika att rovfåglar och ugglor eldödas bör utformningen av ledningsnätet ske med isolerad ledning, nedåtriktade isolatorer och sittovänliga stolpar. Ställverk där markförlagd kabel kopplas ihop med luftledning bör utformas med skyddsanordningar t. ex. ”huven uven”. Störningar under anläggningsskedet kommer att vara som störst när anläggningsytor och vägar byggs. Om nya bon av stora rovfåglar eller ugglor påträffas under fortsatt utredningsarbete eller under anläggningsarbetet bör hänsyn tas till detta och det bör övervägas om arbetet kan justeras i tid eller rum så att störningar minimeras. 5 BEDÖMNINGAR OCH REKOMMENDATIONER 5.2 Rekommendationer 55 Källor Skriftliga källor Bernes, C. & Grundsten, C. (red), 1997. Miljön. Sveriges Nationalatlas Förlag. Cederberg, B & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura 2000. Artdatabanken, SLU. Lantmäteriet 2011. Karttjänsten SeSverige: http://butiken.metria.se/ssn/site/ samt Historiska kartor: http://historiskakartor.lantmateriet.se Länsstyrelsen 2011. Uppgifter om naturreservat och Natura 2000-områden. http://www.ac.lst.se och http://www.bd.lst.se. GIS-skikt på: http:// www.gis.lst.se/ Gustafsson, L. & Ahlén, I. (red), 1996. Växter och djur. Sveriges Nationalatlas Förlag. SCA 2011. Uppgifter om SCA:s nyckelbiotoper m.m: http://www.sca.com/sv/skog/Natur-ochmiljo/Ekologisk-landskapsplanering/Karta/ Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. Artdatabanken, SLU. Uppsala. SGU 2011. Uppgifter om områdets geologi: http://www.sgu.se/sgu/sv/index.html Länsstyrelsen i Norrbottens län, 2004. Våtmarker i Norrbottens län. Rapportserie nr 6/2004. Skogsstyrelsen 2011. Uppgifter om nyckelbiotoper och andra skogliga värden. http://www. skogsstyrelsen.se Löfroth, M. (red.) 1997. Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000. Naturvårdsverket förlag. Nordiska ministerrådet. 1977. Naturgeografisk regionindelning av Norden. Jonsson, P-A. 1997. Naturvärdesinventering av Piteå kommuns skogsmarker. Piteå kommun. Piteå kommun. 1998a. Objektsbeskrivning ”Skickligheden”. Kommunens naturvärdesinventering. Piteå kommun. 1998b. Objektsbeskrivning ”Kilbergsheden”. Kommunens naturvärdesinventering. Statens lantmäteriverk, 1983. Vegetationskarta 24K Älvsbyn SV. Statens lantmäteriverk, 1984. Vegetationskarta 24K Älvsbyn SO. Svevind. 2008. Vindkraft i Markbygden - ett regionalt industriprojekt inom förnyelsebar energi Miljökonsekvensbeskrivning. Personliga kontakter Lindström, B-O. Projekt kungsörn Norrbotten. Muntliga uppgifter om kungsörnsförekomst. Ljungqvist, Peder. Piteå kommun. Upplysningar om naturvärdesobjekt, örn- och naturvärdesinventeringar i Piteå kommun. KÄLLOR arter: http://www.artdatabanken.slu.se/rodlista/ Webbsidor och GIS-underlag Artportalen 2009. Uppgifter om växt- och djurförekomster: http://www.artportalen.se ArtDatabanken 2009. Uppgifter om rödlistade 56 Sveaskog 2011. Uppgifter om Sveaskogs naturvärdesskogar: http://www.sveaskog.se/Skogsbruk-och-miljo/Naturvard/Naturvardsskogar/ Kartverktyg-naturvardsskogar/ Svevind AB, Långviksvallen 22, 922 66 TAVELSJÖ 090-12 07 93 www.svevind.se
© Copyright 2024