Bilaga 3 Naturvärdesinventering
Inventering och bedömning av naturvärden Gabrielsberget Väst Produktion: Enetjärn Natur AB 2011 Planerad vindkraft i Nordmalings kommun, Västerbottens län Om dokumentet Svevind Vindkraftsparken Gabrielsberget Väst i Nordmalings kommun, Västerbottens län – inventering och bedömning av naturvärden. Utredningen har genomförts under september 2011. Dokumentet utgör en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen för projektet. Följande personer har medverkat i inventeringen: Gudrun Norstedt – inventering, bedömning och rapportering Sofia Lund – granskning Gudrun Norstedt är underkonsult till Enetjärn Natur AB, med firman Skogsfruns naturinventeringar, medan Sofia Lund är verksam vid Enetjärn Natur AB. Omslagsbild: Hällmarkstallskog öster om Djupmyrorna. Samtliga foton i rapporten är tagna av Gudrun Norstedt. För bakgrundskartorna gäller © Lantmäteriet Gävle 2011. Medgivande I 2011/0209. 2 Innehåll Om dokumentet........................................................................................................................................................... 2 Sammanfattning .........................................................................................................................................................4 1 Inledning.....................................................................................................................................................................6 2 Metodik....................................................................................................................................................................... 7 3 Inventeringsområdet............................................................................................................................................9 3.1 Översiktlig beskrivning....................................................................................................................... 9 3.2 Höga naturvärden..............................................................................................................................15 4 Arter...........................................................................................................................................................................22 5 Bedömningar och åtgärder.............................................................................................................................. 25 5.1 Bedömningar....................................................................................................................................... 25 5.2 Åtgärder................................................................................................................................................26 Källor.............................................................................................................................................................................. 28 3 Sammanfattning En naturvärdesinventering genomfördes under september 2011 inom utredningsområdet Gabriels berget Väst i Västerbottens län, på uppdrag av Svevind. Utredningen ingår som en del i en miljö konsekvensbeskrivning, som ska ligga till grund för tillståndsprövningen av en vindkraftanläggning. Fältbesök på plats kompletterades med sammanställning av befintlig kunskap. Gabrielsberget Väst ligger inom ett område som helt och hållet är beläget nedanför högsta kustlinjen (HK). Hela området har således legat under havsytan och i större eller mindre utsträckning påverkats av marina processer som svallning och sedimentation. I krönlägen är berggrunden ofta renspolad så att hällmarker har bildats. Inventeringsområdet är idag i stort sett obrutet. Det är kargt och näringsfattigt med liten andel produktiv skogsmark. Huvuddelen utgörs av en mosaik av hällmarker, tallsumpskogar och myrmarker. Mängden gamla träd, torrträd och lågor är ofta liten, vilket kan bero på att området hört till Olofsfors bruk som här hämtat ved till kolning. Det har emellertid gått lång tid sedan denna påverkan skedde, och det är svårt att hitta stubbar och andra konkreta avverkningsspår. Här och där förekommer också död tallved i lite större mängd, och en rödlistad svampart har påträffats på tallved inom området. På tallved hittades dessutom en mycket sällsynt vedsvamp, som bara noterats i Sverige ett par gånger tidigare och som därför ännu inte behandlats för rödlistning. Allt eftersom träden blir äldre och mer död ved bildas ökar hällmarkernas naturvärden. Generellt finns på dessa hällmarker gott om marksvampar som lever tillsammans med tall. Sju av de påträffade marklevande svamparterna är rödlistade och beroende av kontinuerlig närvaro av tall. Trots påverkan verkar det alltså ha funnits tillräckligt med tallar kvar på hällmarkerna för att dessa arter ska kunna leva kvar. På gammal asp har ytterligare en rödlistad art påträffats. Asp förekommer dock mycket sällsynt inom området. Den produktiva skogsmarken inom området består dels av gallringsskogar som är några decennier gamla, dels av färska hyggen. Den enda lilla fläck (1,3 hektar) med avverkningsmogen produktiv skog som finns kvar verkar ha lämnats av naturvårdshänsyn. Hällmarker räknas enligt gällande skogsvårdslag som skogliga impediment och får inte avverkas. Några mer omfattande avverkningar kan därför inte bli aktuella förrän dagens gallringsskogar nått avverkningsmogen ålder. Det innebär att området har goda förutsättningar att förbli obrutet åtminstone 60 år framåt i tiden, om det inte tas i anspråk för andra ändamål än skogsbruk. En vindkraftsetablering kan inte ske utan att områdets obrutenhet förstörs och en del av hällmarkerna tas i anspråk. För att minimera konsekvenserna bör hänsyn tas till de objekt med höga naturvärden som utpekas i inventeringen, och anläggningsytor och vägar bör begränsas så långt som möjligt. 4 1 1 Översiktskarta med inventeringsområdet Gabrielsberget Väst markerat. 5 1 Inledning Svevind planerar att utöka den vindkraftsanläggning på Gabrielsberget i Nordmalings kommun som Syfte för närvarande är under uppförande. Det nya utredningsområdet ligger i direkt anslutning till den befintliga anläggningens norra del och sträcker sig därifrån åt nordväst. En naturvärdesinventering har genomförts som en del i den miljökonse Syftet med inventeringarna är att lokalisera och redovisa värdefulla naturmiljöer inom det inventerings område som är aktuellt för vindkrafts anläggningen. Målet är också att göra en bedömning av eventuell påverkan på värde fullare naturmiljöer vid en vindkrafts etablering inom inventeringsområdet. kvensbeskrivning som ska ligga till grund för tillståndsprövningen av anläggningen. Fältbesök gjordes under september 2011. Resultaten av inventeringen presenteras i denna rapport. Rapporten belyser naturvärdena och ger rekommen Inventeringarna ska således utgöra en utgångspunkt för fortsatt projektering och utredning av den planerade vind kraftsanläggningen. dationer om hur anläggningen kan utformas för att minimera de negativa konsekvenser som kan uppstå vid etablering av vindkraft i området. Genom att detta görs i ett tidigt skede kan framtida negativa konsekvenser undvikas, större hänsyn tas och mindre lämpliga etableringar modifieras i den fortsatta planeringsprocessen. 2 2 Från inventerings områdets centrala delar ser man de vindkraftverk som är under uppförande. 6 2 Metodik I detta kapitel beskrivs hur inventeringarna genomförts och vad som ligger till grund för de bedömningar som redovisas. Naturvärdesbedömning Enetjärn Natur AB har utarbetat en metodik för naturinventeringar och naturvärdesbedömningar. Metodiken bygger på bedömningsgrunder i olika nationella inventeringar såsom nyckelbiotops inventeringen och våtmarksinventeringen. De vedertagna inventeringsmetoder som finns idag är ofta ganska smala och anpassade bara till en viss naturtyp. Vi har anpassat dessa till att omfatta alla i landet förekommande naturtyper. Metoden innebär att alla i landet förekommande naturtyper bedöms på ett så likartat sätt som möjligt. Vi gör en samlad bedömning av varje objekts naturvärde. Objekten bedöms utifrån vedertagna och definierade naturvärdeskriterier för olika naturtyper. Värderingen är delvis en relativ jämförelse med liknande objektstyper/biotoper i regionen. De bedömningsgrunder som används för naturvärdesklassningen är mångformighet, historik, naturlighet, raritet (sällsynta arter och naturtyper), artinnehåll, påverkansgrad och utvecklingspotential. Objektets storlek kan vägas in i bedömningen av naturvärde. Storleken har dock olika betydelse i olika typer av naturmiljöer och för olika organismer. För bedömning av objektens naturvärde kan aspekter som friluftsliv och närnatur till skolor och bostadsområden väga in. Friluftsliv avgränsas här till den typen av friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig del. Resultatet av inventeringen sätts även in i ett större sammanhang, ett större rumsligt perspektiv. Syftet är att redovisa alla objekt inom ett område som hyser höga naturvärden. Dessa objekt bedöms till klass 1 och 2 enligt tabellen nedan. Tabell 1. Naturvärde har bedömts på det sätt som framgår av tabellen. Redovisningen av inventeringen tydliggörs på en naturvärdeskarta, bild 9 på sidan 16. Naturvärdesklass Bedömning Innebörd 1 Högsta naturvärde Opåverkade naturmiljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter, alternativt delvis påverkade miljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter. Värdekärna 2 Högt naturvärde Påverkade naturmiljöer med ett visst inslag av värdefulla strukturer eller arter, alternativt opåverkade naturmiljöer med ett ringa inslag av värdefulla strukturer eller arter. Hit räknas också områden med stor naturvärdespotential, skyddszoner och i övrigt hänsynskrävande ytor. Ordinärt Ordinärt naturvärde Låga naturvärden och starkt påverkad mark. 7 Eftersom de olika nationella inventeringsmetoderna för olika naturtyper skiljer sig ganska markant mellan de olika naturtyperna, och vi har valt att använda en metod där alla naturtyper bedöms enligt ett och samma klassningssystem, så kan våra klassningar skilja sig från de som gjorts i t. ex. våtmarksinventeringen. Detta beror till viss del på att vi har lagt olika vikt vid de olika värderingsgrunderna. Det beror även på att vår inventering i många fall är mer detaljerad än tidigare tidigare gjorda inventeringar där fältbesök inte alltid har utförts. Naturvärdesinventeringen inom Gabrielsberget Väst Naturvärdesinventeringen inom Gabrielsberget Väst inleddes med tolkning av flygbilder, satellitbilder, topografiska kartor och historiska kartor. Avsikten var framför allt att lokalisera särskilt värdefulla, äldre skogsbestånd, bergbranter, våtmarker, bäckar och andra intressanta naturmiljöer. Flygbildstolkningen har också utgjort grund för den objektsindelning som redovisas i avsnitt 3.2. Med hjälp av de ekonomiska kartor som baseras på flygbilder från slutet av 1950-talet konstaterades att området då saknade spår av storskaligt skogsbruk. Befintligt kunskapsunderlag sammanställdes också. Detta inhämtades från länsstyrelsen i Väster bottens län (VMI, Natura 2000 och naturreservat), Skogsstyrelsen (biotopskydd, nyckelbiotoper, naturvärdesobjekt, nya avverkningar), SGU (berggrund och jordarter) och Artportalen. Förarbetet följdes av en fältinventering för att bedöma naturvärdena i de avgränsade objekten samt identifiera ytterligare områden med potentiellt höga naturvärden. Detta skedde under två och en halv dagar i september 2011. Alla delar av inventeringsområdet besöktes, och delområden med potential att hysa högre naturvärden studerades mer noggrant. Inventeringsområdet Gabrielsberget Väst är emellertid mycket speciellt genom att det till största delen består av en småskalig mosaik av naturtyper, där det sällan finns större sammanhängande bestånd. Eftersom inventeringen har varit översiktlig och inriktad på att identifiera storskaliga naturvärden kan mindre objekt med höga naturvärden ha förbisetts. Trots fältinventeringen förblir detaljkännedomen om områdets flora och fauna begränsad. Eftersök av arter har haft låg prioritet under inventeringen eftersom det är mycket resurskrävande. Speciell uppsikt har dock hållits efter rödlistade arter, signalarter, arter som omfattas av artskyddsförordningen och andra intressanta arter. Ingen lokaliseringsbedömning Det är viktigt att understryka att de bedömningar av naturvärde som görs inte innebär några ställningstaganden om inventeringsområdet är lämpligt för en lokalisering av vindkraft eller ej. Denna lokaliseringsbedömning görs av bolaget i samband med fortsatt projektering och senare vid en kommande tillståndsprövning av projektet. Däremot utgör underlaget bedömningar och rekommendationer ur naturvårdssynpunkt. 8 3 Inventeringsområdet I detta kapitel beskrivs själva inventeringsområdet. Inledningsvis beskrivs naturmiljöns karaktär, därefter redovisas särskilt värdefulla områden som identifierats i samband med fältinventeringen. 3.1 Översiktlig beskrivning Inventeringsområdet omfattar ungefär 230 hektar. Berggrunden är av urbergstyp och består nästan uteslutande av gnejser, med några smala stråk av diabas som går i nordväst-sydostlig riktning. Högsta punkten ligger på drygt 215 m ö. h., en bra bit under högsta kustlinjen. Det innebär att hela området har påverkats av marina processer som svallning och sedimentation – i större eller mindre utsträckning beroende på exponering mot havet. På bergskrönen har moränen i allmänhet sköljts bort så att hällmarker har bildats. Nedanför finns moränen ofta kvar, men åtminstone en del av de finare kornen har sköljts bort. Dessa finare korn har sedan ansamlats där vågpåverkan varit mindre, i vad som då var sjöar och havsvikar men nu är dalbottnar. Inventeringsområdet är mycket småbrutet och de olika naturtyperna sammanhänger sällan i större bestånd. Kala hällmarker omväxlar med fuktigare svackor, som ofta breder ut sig till tallsumpskogar. Oregelbundet formade myrar finns insprängda. Hela området, utom en liten remsa i den sydöstligaste delen, ligger på mark som ägs av SCA. Detta är en gammal allmänning som 1764 3 3 Starkt sönderbrutet landskap med hällar, sumpskogar och myrar i områdets nordvästra del. 9 uppläts som rekognitionsskog åt Olofsfors bruk, främst för att bruket här skulle kunna producera det kol som man behövde för driften. Genom den sydostligaste delen har en väg dragits med anledning av den vindkraftpark som är under uppförande. I övrigt finns inga vägar inom området. Flera avverkningar har visserligen utförts under det senaste året, men detta har gjorts utan nya vägdragningar. Eftersom det nu inte återstår några skogsbestånd som är aktuella för slutavverkning kommer det inte heller att finnas anledning att dra in några vägar för skogsbrukets skull under överskådlig tid. Förutom avverkningarna, en saltsten vid Gåstjärnen och ett par körvägar i områdets periferi är det svårt att hitta spår av nutida mänskligt nyttjande inom inventeringsområdet. Stigar, skoterleder och iordningställda älgpass saknas. Området är vinterbetesland för rennäringen, men detta märks bara på det betade lavtäcket och en del renspillning. Skog Skogen inom inventeringsområdet består till största delen av tall. På krönen dominerar hällmarks tallskogar. Där finns i varierande grad kala stenytor med skorplavar. Andra hällar är mer eller mindre täckta av renlavar, bägarlavar, påskrislavar, raggmossor, björnmossor och andra arter som uthärdar torra och näringsfattiga förhållanden. Lavarna är påtagligt påverkade av renbete över hela området. Mellan de torra hällarna finns svackor med mer fuktighetskrävande mossor som väggmossa, ibland även vitmossor, samt ris som ljung, odon, kråkbär och blåbär. Tall dominerar både på hällarna och i svackorna, även om det kan växa någon gran i svackorna. Spridda exemplar av vårtbjörk finns ibland på hällarna och glasbjörk i svackorna. Hällmarkernas markvegetation är så likartad över hela området att den inte beskrivs i detalj för varje enskilt objekt. Eftersom hällmarkstallskogarna är fattiga på vatten och näring finns där få arter av växter. Inte heller är detta miljöer som är rika på fåglar eller däggdjur, även om skogshöns och tofs mes gärna vistas där. Men för en del organismgrupper är hällmarkstallskogarna attraktiva miljöer. Hit kommer 4 många insekter som lägger sina 4 Tallåga perforerad av hål där insekter flugit ut efter att ha tillbringat sitt larv stadium i veden. 10 ägg i gamla grova tallar eller i död tallved. Äggen utvecklas bäst om de får värme, och i dessa glesa skogar kommer solen åt att värma veden. Insekter har inte eftersökts under denna inventering, men på de hällmarker där det finns gamla grova tallar (vilket är mycket sällsynt) och död tallved kan man utgå från att det också skulle gå att hitta intressanta insektsarter. Tillgången på gamla träd och död ved varierar stort mellan olika hällmarker inom inventeringsområdet. Detta kan ha flera orsaker. I beskrivningen till den karta som upprättades 1766 över Olofsfors rekognitionsskogar sägs att den här aktuella trakten var ”genom skogeld mestadels avbränder”. Över hela inventeringsområdet påträffar man också brandstubbar som i allmänhet är betydligt grövre än de nu levande träden. Uppenbarligen har en mycket kraftig eld gått fram, och det kan ha varit så tidigt 5 som på 1700-talet, eftersom återväxten går långsamt på den lågproduktiva marken. Förutom brandpåverkan är det troligen också så att grova och gamla träd i stor utsträckning har avverkats – området avsattes ju för att Olofsfors bruk skulle kunna producera kol. Visserligen är det svårt att hitta några spår efter sådan avverkning, men de förekommer. Ett exempel ses på bild 6 på sidan 12. Många andra stubbar kan ha hunnit försvinna. När gamla träd har avverkats innebär det också att död ved inte nybildas i den utsträckning som annars skulle ha varit fallet. Det är också påfallande ont om både torrakor och tallågor i merparten av området, men det finns en sluttning i väster där det är gott om båda delarna (objekt F). I denna sluttning 5 Brandstubbe i områdets centrala del. 11 hittades en liggande tallstam, bränd på undersidan, med den rödlistade tickan gräddporing (VU). Även om gamla träd tycks ha huggits ned över stora delar av inventerings området har detta aldrig inneburit att hällmarkerna kalavverkats – något storskaligt skogsbruk har det aldrig varit lönt att bedriva. Det har funnits en kontinuerlig närvaro av tallar på hällmarkerna. Därför finns här också rikligt med svampar som lever tillsammans med tall och som har svårt att komma tillbaka efter en kalavverkning. Många sådana svamparter gynnas för övrigt av renbete, eftersom detta motverkar att 6 markvegetationen blir alltför kraftig (Nitare 2006). På hällmarkerna inom inventeringsområdet finns således alla förutsättningar för rika förekomster av svamparter som trivs tillsammans med tall i torra och näringsfattiga miljöer. Dit hör inte minst ett antal taggsvampar, varav många är rödlistade. Motaggsvampen (NT) är så vanlig inom inventeringsområdet att den kan betecknas som en karaktärsart. Detsamma gäller dropptaggsvampen, som inte är rödlistad men som räknas som signalart. Den betydligt sällsyntare skrovliga taggsvampen (NT) har hittats på sex ställen inom inventeringsområdet. Dessa tre arter är lätta att få syn på. Flera andra rödlistade taggsvampar har hittats i enstaka exemplar, vilket delvis kan bero på att de är mindre iögonenfallande: talltaggsvamp, svart taggsvamp, orange taggsvamp (samtliga NT). Dessutom Rödlistning Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om deras populationer befinner sig i kraftig minskning. Rödlistan är uppdelad i sex olika kategorier, var och en med sin ofta använda förkortning: kunskapsbrist (DD), nationellt utdöd (RE), nära hotad (NT), sårbar (VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR). Arter i de tre sistnämnda kategorierna kallas med en gemensam term för hotade arter. I denna rapport redovisas hotade arter (inga arter i kategorierna EN eller CR har dock påträffats) samt arter som är nära hotade (NT). Den svenska rödlistan tas fram av Artdatabanken enligt internationella kriterier och revideras regel bundet. Den senaste rödlistan publicerades 2010. 6 Stubbe efter en tall som fälldes för mycket länge sedan. Längst bort på hällen ligger de grova grenarna kvar. 12 hittades ett exemplar av goliatmusseron (rödlistad som VU), som annars mest förekommer på sandiga marker, samt två exemplar av rotfingersvamp (också VU) i närheten av varandra. I anslutning till hällmarkerna finns stora områden med tallsumpskog med en markvegetation som ofta domineras av täta ljungmattor. Gamla träd, torrträd och lågor är ovanliga även i dessa skogar. Produktiv skogsmark förekommer bara på några mindre områden med morän. Flera av dessa områden kalavverkades för några decennier sedan, vilket innebär att där idag finns gallringsskogar, i allmänhet talldominerade. Ytterligare några ytor har avverkats under det gångna året. För närvarande finns produktiv skog som är mer än 50 år gammal bara kvar i ett 1,3 ha stort bestånd i områdets västligaste del, vid Djupmyrorna. I beståndet finns två stora kolbottnar. Även detta bestånd är registrerat som avverkningsanmält, men det sparades när angränsade skog avverkades. Myrar Stora delar av inventeringsområdet utgörs av myrar. De besöktes i samband med länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI; fältbesök 1988 och 1990) och är därmed relativt väl dokumenterade (de har också besökts under denna inventering). Till största delen består myrarna av stora, öppna kärr. Eftersom berggrunden och moränen är fattiga på mineralnäringsämnen som t. ex. kalcium har också myrarna fattigkaraktär. Fuktighetsförhållandena varierar från fastmattor över mjukmattor till lösbottnar. Ett par öppna vattenytor finns, men de är mycket små. Myrarna är i stort sett opåverkade. Dikning har bara skett i inventeringsområdets sydostligaste del. Där finns också ett par myrar som är påverkade av den nya vägdragningen inom Gabrielsbergets vindkraftpark. Myrarnas främsta kvalitéer ligger i att de utgör tämligen naturliga och opåverkade ekosystem. De mineralfattiga förhållandena gör dock att floran inte blir särskilt anmärkningsvärd. Ingen av myrarna har heller sådana större, varaktiga gölar som är attraktiva för myrhäckande fåglar. Sjöar och vattendrag Inventeringsområdet ligger på en bred vattendelare mellan de små kustnära vattendragen Aspan och Saluån. Inom området finns bäckdråg i anslutning till våtmarkerna, men inga vattendrag av den storleken att de tagits med på fastighetskartan. Den största sjön är Gåstjärnen längst uppe i nordost – en liten myrgöl som mäter ungefär 50 m på längsta stället. Odlingsmark Någon odlingsmark torde aldrig ha funnits inom inventeringsområdet. Ett par slåttermyrar finns markerade på kartan över Olofsfors rekognitionsskogar från 1766, men myrarna hade bara använts ”vid knappa foderår” och det är okänt om hävden fortsatte sedan Olofsfors fått rätten till området. Tidigare kända naturvärden Länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI) tar upp två objekt inom området: ”Stor- Borst- KojDjupmyrorna” (20J1D01) i väster och ”Stor- Gåstjärns- Toppmyran” (20J0D01) i öster (se karta nedan). Det västra objektet bedömdes som klass 2 (höga naturvärden), medan det östra (som även 13 omfattar de namnlösa myrarna i inventeringsområdets centrum) bedömdes som klass 1 (mycket höga naturvärden). Förutom VMI-objekten finns inga tidigare kända naturvärden inom inventeringsområdet. De artfynd som finns inlagda i Artportalen härrör samtliga från våtmarksinventeringen. Ingen av dessa arter är rödlistade. 7 7 Tidigare kända naturvärden inom inventeringsområdet Gabrielsberget Väst. 14 3.2 Höga naturvärden Nedan beskrivs de objekt som i samband med naturinventeringen bedömts hysa höga naturvärden (se karta på nästa sida). Dessa objekt kan ha betydelse för den fortsatta planeringen av vindkraftanläggningen. A Myrar i områdets centrala och östra delar Klass 2. Beskrivning: Merparten av myrarna inom inventeringsområdet ingår i ett stort myrkomplex som i våtmarks inventeringen (VMI) har fått samlingsnamnet ”Stor- GåstjärnsToppmyran” och benämningen 20J0D01. Komplexet omfattar totalt 252 hektar, varav 198 ha våtmark, och har i VMI placerats i klass 1 (mycket höga naturvärden). Som grund för bedömningen anförs den mycket speciella karaktär som myrkomplexen har i detta område, med vindlande myrstråk mellan tallbevuxna 8 berghällar. Knappt hälften av komplexet, 94 ha, ligger inom inventeringsområdet. Det rör sig till största delen om öppna, fattiga kärr av varierande fuktighet och bärighet där det växer arter som blåtåtel, taggstarr, tranbär, rosling och kallgräs. Ofta står små tallar och ibland enar på de öppna ytorna. Myrarna ingår många gånger i en mosaik med tallsumpskog, och ofta förekommer också hällmarker i direkt anslutning till våtmarkerna. Den enda permanenta vattenytan inom området är Gåstjärnen, längst upp i nordost. Den lilla gölen omges av starrar och vattenklöver. Sydväst om Gåstjärnen finns en sluttningsmyr där något mer näringskrävande arter skulle kunna växa, men ingen sådan noterades vid besöket. 8 Öppen myr i områdets centrala del, sydväst om Gåstjärnmyrorna. 15 9 9 Objekt med höga naturvärden som under inventeringen avgränsats inom Gabrielsberget Väst. 16 Objektet är i stort sett opåverkat av mänskliga ingrepp. En gammal körväg går längs inventerings områdets nordgräns, men den har knappast någon inverkan på hydrologin mer än mycket lokalt. I sydost finns några mindre myrar som ingår i VMI-komplexet men som numera är påverkade av dikning respektive en ny vägdragning. Dessa har uteslutits ur objektet. I anslutning till den stora myren i områdets norra del hittades den mycket sällsynta svampen Antrodia sitchensis på en omkullfallen tall. Arten har bara påträffats ett fåtal gånger i Sverige och har därför inte behandlats för rödlistning, men bedöms av Artdatabanken vara aktuell i nästa omgång. Bedömning: Myrarna i områdets centrala och östra delar har en mycket ovanlig karaktär genom att de smala, flikiga myrstråken ingår i en mosaik med hällmarkstallskog och tallsumpskog. Myrarna är också i stort sett opåverkade av mänskliga ingrepp. Sammantaget gör detta att de har höga naturvärden. B Brandfält V Gåstjärnmyrorna Klass 1. Beskrivning: Väster om Gåstjärnmyrorna finns ett 6 hektar stort område med hällmarker som brunnit, sannolikt en avsiktligt utförd naturvårdsbränning. Området ligger i en nordostsluttning som i sin översta del är nästan helt kal, knappt ens med renlavar på marken, och bara få, små träd. Längre ned vidtar en gles hällmarkstallskog där kala hällar omväxlar med svackor med ris som odon och ljung . Där risen brunnit 10 upp breder björnmossorna ut sig. Tallarna är inte uppseendeväckande gamla. De flesta träd är på ett eller annat sätt märkta av elden, men merparten har överlevt. Död ved finns, både i form av stående branddödade träd och liggande döda träd på marken. De rödlistade arterna motaggsvamp (NT) och talltaggsvamp (NT) samt signalarten skarp dropptaggsvamp hittades. Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet väldigt mycket död ved, såväl 10 Bränd hällmarks tallskog i anslutning till Gåstjärnmyrorna. 17 liggande som stående, såväl bränd som obränd. Sammantaget gör detta att objektet har mycket höga naturvärden. C Hällmarker S myren V Gåstjärnmyrorna Klass 2. Beskrivning: På höjden söder om den stora myren i områdets norra del växer ganska tät hällmarks tallskog med stora ljungdominerade svackor insprängda. Där finns enstaka gamla tallar och en del liggande död ved. Marksvampsfloran är rik med de rödlistade arterna goliatmusseron (VU; enda fyndet inom området) och motaggsvamp (NT) samt signalarten dropptaggsvamp. Mot hygget i sydväst övergår hällmarkstallskogen i tallsumpskog där markskiktet domineras av ljung. Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet ett visst inslag av gamla tallar och död ved. Objektet gränsar också till en större, orörd myr. Sammantaget gör detta att objektet har höga naturvärden. D Hällmarker V myren V Gåstjärnmyrorna Klass 2. Beskrivning: Väster om den stora myren i områdets norra del finns ett område som är mycket små brutet med sönderbrutna hällar (ibland block), myrar och sumpfläckar. I den övre, sydvästra delen blir hällarna mer sammanhängande och flacka. Skogen domineras helt av tall. Det finns ett inslag av gamla träd, i synnerhet ned mot myren. Döda tallar och brandstubbar förekommer, och här och var ligger också gamla döda tallar på marken. Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet gamla tallar samt död ved, såväl liggande som stående. Objektet gränsar också till en större, orörd myr. Sammantaget gör detta att objektet har höga naturvärden. E Höjd 400 m O Djupmyrorna Klass 2. Beskrivning: Öster om Djupmyrorna, strax ovanför 200 meters höjd, börjar ett område med små, sönderbrutna hällar där det växer gles hällmarkstallskog med sparsamt inslag av gamla tallar samt här och var någon vårtbjörk. Enstaka döda stående och liggande döda tallar finns. Marksvampsfloran är rik med gott om motaggsvamp (rödlistad, NT) och dropptaggsvamp (signalart) samt på flera ställen skrovlig taggsvamp (rödlistad, NT). Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, 18 vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet ett sparsamt inslag av gamla tallar och död tallved. Det gör att objektet har höga naturvärden. F Hällmarker i västsluttning mot Djupmyrorna Klass 1. Beskrivning: På höjden öster om Djupmyrornas mellersta del samt i sluttningen mot myren omväxlar kala klippor med lav- och mossbeväxta hällar och däremellan svackor med olika sorters ris. Här växer hällmarkstallskog med inslag av vårtbjörk. I detta område är det mycket gott om gamla tallar med grova grenar och utbredda kronor. På marken ligger också här och var döda tallar, en del brända på undersidan. På en av dem hittades gräddporing (rödlistad, VU). Stora torrakor finns framför allt i den södra delen. Den rödlistade motaggsvampen (NT) är mycket vanlig och här hittades också svart taggsvamp (rödlistad, NT). I sluttningens nedersta del, nära myren, har hällarna spruckit upp i block. Där växer flera gamla aspar. En 11 grov asp är död och har använts som boträd av hackspettar. På en levande asp observerades stor aspticka (rödlistad, NT). Det markerade objektet gränsar i väster till ett 1,3 hektar stort bestånd med äldre, myrnära skog som är avverkningsanmäld men som lämnats kvar. I det sparade beståndet finns två stora kolbottnar. 11 Gammal tall på hällmark i väst sluttning mot Djup myrorna. 19 Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet gott om riktigt gamla tallar, torrakor och liggande döda tallar. Till detta kommer ett inslag av äldre asp och död asp i den nedersta delen av sluttningen. Objektet har därför mycket höga naturvärden. G Djupmyrorna Klass 2. Beskrivning: Djupmyrorna i inventeringsområdets västligaste del ingår i ett myrkomplex som i våtmarks inventeringen (VMI) har fått samlingsnamnet ”Stor- Borst- Koj- Djupmyrorna” och benämningen 20J1D01. Komplexet omfattar totalt 147 hektar, varav 138 ha våtmarker, och har i VMI placerats i klass 2. Endast 14 ha av komplexet ligger inom inventeringsområdet. Den nordligaste delen av Djupmyrorna inom inventeringsområdet är öppen fattigmyr med olika vit mossor, tranbär, hjortron, rosling samt lågväxta sävar och starrar. Runt en mycket liten göl växer ängsull, kallgräs och starrar. Enstaka små dvärgbjörkar finns också vid gölen. Längs myrens östra kant löper ett band av luckig gransumpskog med äldre granar (dock ej mycket gamla), enstaka större tallar och ganska höga glasbjörkar. På marken växer vitmossor tillsammans med näringskrävande lågörter som ekbräken och hönsbär. Enstaka glasbjörkar har avverkats i denna sumpskog, som dock i huvudsak har naturlig karaktär. Lite längre söderut finns tallsumpskog med ganska stort inslag av torrträd. Närmare hygget vidtar åter gransumpskog med inslag av sälg. Där finns också ett inslag av äldre tallar och brandstubbar. Detta varierade sumpskogsband har inkluderats i objektet. En vinterväg följer myrstråket från skogsbilvägen i norr och vidare genom inventeringsområdets västligaste hörn. Där vegetationen är tätare har en del myrtallar avverkats och annan vegetation röjts bort. Någon större inverkan på själva myren ser vägen dock inte ut att ha. Andra spår av dikning eller annan hydrologisk påverkan upptäcktes inte heller. Bedömning: Djupmyrorna ingår i ett stort sammanhängande myrkomplex som inte i någon avsevärd omfattning berörts av mänskliga ingrepp. Myren utgör alltså en stor naturlig miljö, vilket gör att den har höga naturvärden. Inom inventeringsområdet kantas myren dessutom av äldre sumpskog med vissa värden. H Myr i SV Klass 2. Beskrivning: Objektet utgörs av en liten myr som inte hänger samman med de större myrkomplexen. Myren är öppen, med bara några få småtallar. På marken växer vitmossor tillsammans med fattigvegetation som blåtåtel, trådstarr och taggstarr. I den sydvästra delen finns ett blötare parti. Inga spår av mänsklig påverkan upptäcktes. I öster kantas myren av hällmarker med tallskog, i sydväst av talldominerad gallringsskog. 20 Bedömning: Myren har höga naturvärden, eftersom den utgör en naturlig miljö som inte i nämnvärd grad påverkats av mänskliga ingrepp. I Hällmarker mellan två myrar Klass 2. Beskrivning: Objektet utgörs av ett litet hällmarksområde mellan den stora myren A och den mindre myren H. Skogen utgörs av gles tallskog med få spår av mänsklig påverkan. Träden är inte anmärkningsvärt gamla, men på marken ligger ganska gott om döda tallstammar – något som annars inte är så vanligt i området. Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket innebär goda förutsättningar för många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet relativt mycket död tallved, jämfört med övriga hällmarker inom området . Den samlade bedömningen är att objektet har höga naturvärden. J Hällmarker i söder Klass 2. Beskrivning: I det sydligaste myrområdet ligger en höjd med kuperade hällmarker med småbrutna hällar och fuktiga svackor. Där växer gles tallskog med enstaka vårtbjörkar. Det finns ett ganska stort inslag av gamla tallar och även enstaka döda träd på marken. Den rödlistade motaggsvampen (NT) notera des på flera ställen. Dessutom hittades en växtplats för skrovlig taggsvamp (rödlistad, NT). Bedömning: Skogen i objeket har troligen 12 aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många arter av marksvampar. Dessutom innehåller objektet en hel del gamla tallar och död ved. Den samlade bedömningen är att objektet har höga naturvärden. 12 Hällmarker i områdets sydligaste del. 21 4 Arter Nedan redovisas de djurarter som noterats inom inventeringsområdet. Områdets vegetation har beskrivits i tidigare kapitel under respektive naturmiljö. I faktarutan på nästa sida ges sedan en översikt över vilka rödlistade arter och signalarter (enbart svampar) som hittats inom inventeringsområdet. Fåglar Naturvärdesinventeringen gjordes under september månad, efter fåglarnas häckningstid. Observationerna ger därför en långt ifrån heltäckande bild av fågellivet i området. De fågelarter som framför allt noterades var olika arter av trastar – rödvingetrast, dubbeltrast och björktrast. Ängspiplärka var vanligt förekommande. Talltita var den enda mes som gjorde väsen av sig. Större hackspett observerades några gånger. Ett par korpar flög förbi. Av skogshönsen sågs orre och dalripa (ett exemplar). Dessutom fanns tjäderspillning och tallar som bar spår av tjäderbete. Däggdjur Inget däggdjur observerades under inventeringen, men det fanns såväl sommar- som vinterspillning av älg inom området. Renspillning var också vanligt förekommande. Reptiler En huggorm låg och solade sig på hällmarkerna söder om brandfältet i öster. 13 13 Huggorm på hällmark. 22 Signalarter och rödlistade arter som påträffats inom inventeringsområdet Antrodia sitchensis Antrodia sitchensis är en vednedbrytande svamp som inte har något svenskt namn. Den växer på grova graneller tallstammar som fallit omkull, främst på fuktig mark (här i anslutning till en myr). I Artportalen finns bara fem rapporterade fynd av arten i Sverige, varav två osäkra. Den har ännu inte behandlats för rödlistning i Sverige, men är klassad som starkt hotad (EN) i såväl Norge som Finland. Enligt Michael Krikorev på Artdatabanken är arten därför ”en god kandidatart inför nästa rödlistningsomgång” i Sverige. Arten hittades på en liggande tallstam norr om och i anslutning till den stora myren i områdets norra del. Dropptaggsvamp Dropptaggsvampen ingår i ett släkte som kallas för korktaggsvampar (Hydnellum). Dessa marklevande svampar lever i symbios med gran och tall och förekommer framför allt i äldre skog. Enligt Skogsstyrelsen signalerar de nästan alltid skog med höga naturvärden. Dropptaggsvampen är synnerligen vanlig på hällmarkerna inom inventeringsområdet. Goliatmusseron Goliatmusseronen är en marklevande svamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer främst i ganska öppen skog, oftast på sandig mark men ibland även på hällmark. Arten är knuten till äldre tallskogar där det ofta finns en mängd andra marksvampar som är beroende av lång kontinuitet av levande tall. Goliatmusseronen är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar (VU). Den hittades i ett exemplar på höjden strax söder om den stora myren i områdets nordöstra del. Gräddporing Gräddporing är en vednedbrytande svamp som nästan enbart växer på murkna gamla tallstammar som ligger på marken. Enligt Skogsstyrelsen är arten i hela sitt utbredningsområde en mycket bra signalart som indikerar gamla och relativt orörda tallnaturskogar där det under lång tid funnits kontinuerlig tillgång på grova tallstammar i olika stadier av nedbrytning. Arten är också upptagen på den svenska rödlistan som sårbar (VU). Gräddporing hittades inom inventeringsområdet på hällmarkerna i sluttningen ovanför Djupmyrorna. Motaggsvamp Motaggsvamp är en stor och iögonenfallande marksvamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer i äldre tallskog på torr mark. Hela det släkte som motaggsvampen tillhör (Sarcodon) anses av Skogsstyrelsen utgöra mycket bra indikatorer på barrskogar med höga naturvärden. Just motaggsvampen anses dock vara den som har lägst indikatorvärde, och arten är troligen den vanligaste i släktet. Inte desto mindre är den numera upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT) eftersom dess miljöer minskar starkt i utbredning. Inom inventeringsområdet är den om hösten en verklig karaktärsart på hällmarkerna. Orange taggsvamp Orange taggsvamp hör till samma släkte som dropptaggsvamp (Hydnellum) men är betydligt ovanligare. Den förekommer i äldre barrskog, både i mossig granskog och på tallhedar. Liksom andra korktaggsvampar signalerar den skog med höga naturvärden. Numera är den också upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet hittades den på ett ställe, alldeles norr om den stora myren i den nordöstra delen. Rotfingersvamp Rotfingersvampen hör till ett iögonenfallande men svårbestämt och dåligt känt släkte som kallas för korallfingersvampar (Ramaria). Av Skogsstyrelsen anses de generellt vara goda indikatorer på skog med höga naturvärden, där såväl skogs- som vegetationstyp har långvarig kontinuitet. Två exemplar av en svamp från detta släkte, rotfingersvamp, hittades nära varandra i den södra delen av inventeringsområdet. Rotfingersvampen är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar (VU). Arten lever i mykorrhiza med tall på öppna, torra marker och tål inte kalavverkning. 23 Skarp dropptaggsvamp Skarp dropptaggsvamp hör till samma släkte som dropptaggsvamp och orange taggsvamp (Hydnellum). Enligt Skogsstyrelsen signalerar arterna i släktet nästan alltid skog med höga naturvärden. Skarp dropp taggsvamp har bara hittats i något enstaka exemplar inom inventeringsområdet. Arten är dock mycket lik dropptaggsvamp och kan ha förbisetts. Skrovlig taggsvamp Skrovlig taggsvamp hör till samma släkte som motaggsvampen (Sarcodon) och lever på ungefär samma sätt, men den är betydligt ovanligare. Den är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet har den hittats på sex ställen, främst i den nordvästra delen men också allra längst i söder. Stor aspticka Stor aspticka är en vednedbrytande svamp som bara lever på gamla, levande aspar. Enligt Skogsstyrelsen är den en bra signalart för skogsmiljöer med gammal asp, vilka normalt har höga naturvärden. På växtplatserna förekommer ofta långvarig lövträdskontinuitet. Stor aspticka är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet hittades stor aspticka i nedre delen av den sluttning öster om Djupmyrorna där naturvärdena i övrigt var mycket höga. Svart taggsvamp Svart taggsvamp är en liten marksvamp som huvudsakligen bildar mykorrhiza med gran, men som även lever tillsammans med tall. Den förekommer oftast i ört- och mossrik skog på rikare mark, men kan också uppträda i fattig tallskog. Arten är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet hittades svart taggsvamp på ett ställe, på hällmarkerna i sluttningen ovanför Djupmyrorna. Talltaggsvamp Talltaggsvampen är en marklevande svamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer i äldre tallskog på torr mark, en miljö som hela tiden blir sällsyntare. Talltaggsvampen är därför numera upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Ett exemplar hittades på brandfältet i områdets nordvästra del. Vedticka Vedticka är en vednedbrytande svamp som främst lever på liggande döda granar. Den är vanligast i urskogs artad barrskog, men kan även uppträda i mer påverkade skogar. Skogsstyrelsen menar att vedtickan är en bra signalart söder om den naturliga Norrlandsgränsen, där den indikerar äldre barrskogar med lång kontinuitet av död barrved. I Norrland har den däremot lågt signalvärde. I inventeringsområdet var vedtickan en av få arter som hittades på död tallved. Den påträffades på ett ställe i mitten av inventeringsområdet. 24 5 Bedömningar och åtgärder I detta kapitel redovisas en samlad bedömning av områdets naturvärden. Därefter ges förslag på åtgärder som kan vidtas för att undvika, minimera eller kompensera negativ påverkan eller bortfall av värdefulla naturmiljöer. 5.1 Bedömningar Inventeringsområdet Gabrielsberget Väst är ett obrutet område, om man bortser från den nya väg som anlagts i sydost med anledning av den redan befintliga vindkraftsparken på Gabrielsberget. De avverkningar som har skett under det senaste året har genomförts utan anläggning av nya vägar. Nu finns i stort sett ingen produktiv skog över 50 år kvar inom inventeringsområdet, varför det är osannolikt att nya vägar kommer att dras in för skogsbrukets behov förrän nuvarande gallringsskogar nått avverkningsmogen ålder. Om området inte tas i anspråk för andra ändamål har det alltså goda förutsättningar att förbli obrutet under överskådlig tid (åtminstone 60 år). En stor del av området består av hällmarker. Den tallskog som växer där klassas enligt skogsvårdslagen som skogligt impediment, och sådana får inte avverkas. I delar av området finns också gamla träd, torrträd och lågor – element som kan nyttjas av ovanligare fåglar, insekter och vedsvampar. Dessa delar har avgränsats och bedömts ha höga naturvärden eller mycket höga naturvärden, beroende på mängden intressanta strukturer. Annars är inslaget av gamla träd och död tallved i allmänhet litet. Det beror förmodligen på att området i äldre tid har påverkats av kolvedshuggningar för Olofsfors bruk. Även på många hällmarker där gamla tallar i stort sett saknas går det emellertid att hitta rödlistade marksvampar som är beroende av att kontinuerligt leva tillsammans med tall. Totalt har sju röd listade marksvampsarter hittats, samt två marksvampar som anses vara signalarter (se faktaruta i kapitel 4). Samtliga dessa arter är knutna till tall och förekommer utspritt över hällmarkerna i hela inventeringsområdet, men oftast inte mer än ett par arter på varje ställe. Oberoende av tidigare avverkningar har det uppenbarligen alltid funnits tillräckligt med tallar på hällmarkerna för att dessa arter ska kunna leva kvar. Det sedan lång tid pågående renbetet torde ha spelat en positiv roll, eftersom markvegetationen hållits nere. Under inventeringen har det varit svårt att avgränsa de objekt som är intressanta med avseende på marksvampar. Visserligen genomfördes inventeringen under den tid på året då marksvamparna bildar fruktkroppar, men den gjordes mycket översiktligt och omfattade inte någon systematisk artinventering. Hällmarker där det var lätt att hitta rödlistade arter har tagits med bland de objekt som beskrivs i avsnitt 3.2 Höga naturvärden. Det finns emellertid anledning att misstänka att det finns goda miljöer för rödlistade marksvampar även på övriga hällmarker inom området. 25 Vindkraftverk lokaliseras med nödvändighet till höjdlägen, och även vägar dras gärna längs höjdryggar. Detta är just de ställen där hällmarkstallskogarna finns. En vindkraftsetablering inom området torde därför komma att få stor påverkan på hällmarkerna och deras naturvärden. Om vindkraftsetablering å andra sidan inte sker finns det goda förutsättningar för att dessa hällmarkstallskogar förblir orörda, såvida de inte blir aktuella för någon annan form av exploatering. Enligt gällande skogsvårdslag får de inte avverkas, vilket innebär att deras naturvärde hela tiden ökar genom att träden blir äldre och död ved kommer till. Vad gäller våtmarkerna inom inventeringsområdet så har de generellt en hydrologi som är känslig för ingrepp såsom anläggning av vägar och anläggningsytor. Detta gäller även mindre våtmarker med lägre naturvärden. 5.2 Åtgärder En vindkraftsetablering inom Gabrielsberget Väst kommer med nödvändighet att få konsekvenser för hällmarkstallskogarna inom området och därmed också för förekomsterna av rödlistade arter. Om etableringen ändå ska ske bör följderna så långt som möjligt minimeras. Framför allt bör de objekt som har höga eller mycket höga naturvärden undantas från exploatering. Nedan beskrivna ytterligare åtgärder som kan medverka till att konsekvenserna för områdets natur värden begränsas. ·· Placeringen av vindkraftverk och vägar bör i största möjliga utsträckning utformas för att undvika påverkan på de avgränsade värdekärnorna. Eventuella ingrepp i anslutning till myrmarker som är värdekärnor bör planeras så att objektens hydrologi behålls intakt. ·· Anläggning av ny väg bör minimeras. ·· Nya vägar bör planeras så att de i så liten utsträckning som möjligt tar tallbeväxta hällmarker i anspråk. ·· Nya vägar bör planeras på torr mark. Vägpassager över våtmarker och fuktstråk ska undvikas. I de fall detta inte är möjligt bör sådana passager utformas så att våtmarkens hydrologi bibehålles. För att undvika markavvattning bör vägdiken inte anläggas över våtmarker eller i anslutning till vattendrag eller andra vattenmiljöer. Vägpassager över öppna vattendrag bör anläggas med trummor, så att vatten och vattenlevande djur kan passera under vägen. Vid våta passager över myrmark kan ett materialavskiljande lager av geotextil användas mellan våtmark och vägkropp. Detta så att hydrologin i våtmarken inte förstörs och vatten kan röra sig under vägen. ·· Markarbeten såsom vägdragning bör, om möjligt, utföras under torrsäsong för att undvika grumling i nedströms liggande vattendrag. ·· Hänsynsavstånd bör hållas till kantzoner mot myrarna för att minska påverkan på de enstaka förekomster av skyddsvärda fågelarter som kan finns inom området. ·· Eventuell ny luftledning och vindkraftparkens anslutning till denna utformas så att det inte föreligger risk för eldöd hos framför allt stora rovfåglar och ugglor. 26 Ny luftledning bör utformas med isolerad ledning, nedåtriktade isolatorer och sittovänliga stolpar. Elnätet inom vindkraftparken bör så långt som möjligt markförläggas för att undvika att skogshöns och rovfåglar kolliderar med ledningarna. Ställverk där markförlagd ledning kopplas ihop med luftledning bör utformas med skyddsanordningar, t. ex. ”huven uven”. ·· För djurlivet kommer störningen att vara störst när anläggningsytor och vägar byggs. Om bon av stora rovfåglar eller ugglor påträffas under det fortsatta utredningsarbetet eller under anläggningsarbetet bör hänsyn tas till detta och det bör övervägas om arbetet kan justeras i tid eller rum så att störningar minimeras. 27 Källor Webbplatser Uppgifter om berggrunden har hämtats från SGU:s detaljerade berggrundskarta, tillgänglig på <www. sgu.se> (2011-09-05). Uppgifter om jordarter och om högsta kustlinjen (HK) har hämtats från SGU:s generella jordartskarta, tillgänglig på <www.sgu.se> (hämtad 2011-09-05). Uppgifter om nyckelbiotoper och andra skogliga värden har hämtats från Skogsstyrelsens webbplats, <www.skogsstyrelsen.se>, ”Skogens pärlor” (2011-09-05). Uppgifter om tidigare kända växtförekomster har hämtats från Artportalen, <www.artportalen.se> (2011-09-22). De kartor och flygbilder som använts finns tillgängliga på Lantmäteriets karttjänst SeSverige. Elektroniskt publicerade dokument Artfaktablad för rödlistade arter, tillgängliga hos Artdatabanken, <www.artfakta.se>. Historiska kartor Nedan uppräknade kartor finns tillgängliga på <www.lantmateriet.se>, ”Historiska kartor”. Karta över södra allmänningen i Nordmalings socken (= Olofsfors rekognitionsskogar), utbruten åren 1764 och 1765 samt röslagd 1766. Generalstabskartan blad 63 Umeå, uppmätt 1902, översedd 1920. Ekonomiska kartan 20J0d Nyland, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957 och 1959. Ekonomiska kartan 20J0e Vinsjön, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957. Ekonomiska kartan 20J1d Salberg, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957 och 1959. Ekonomiska kartan 20J1e Jansmark, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1954 och 1957. Litteratur Forslund, Markus, Löfroth, Michael & Rundlöf Forslund, Susanne (1994). Våtmarker i Västerbottens län. Umeå: Länsstyrelsen Jacobson, Gudrun & Strandberg, Cathrina (1992). Olofsfors bruk 1762–1894. Nordmaling: Nordmalings kommun. 28 Niemelä, Tuomo (2005). Käävät: puiden sienet. Norrlinia 13:1–320. Nitare, Johan (2000). Signalarter: indikatorer på skyddsvärd skog : flora över kryptogamer. 1. uppl. Jönköping: Skogsstyr:s förl. Nitare, Johan (2006). Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar (Sárcodon). Naturvårdsverket, rapport 5609. Personliga meddelanden Michael Krikorev, Artdatabanken. 29 30
© Copyright 2024