Kemianteckningar åk 8, repetition från år 7 Luft Atmosfär kallas det område med gaser som finns runt jorden. Luft är en blandning av gaser i atmosfären som finns närmast jordytan och i vattnet. Det består av följande gaser: Kväve, N, 78 % Syre, O, 21 % Övriga ämnen 1 % Kväve är i luften en gas där molekylerna sitter ihop två och två i en molekyl, N2. Ämnet har svårt för att reagera med andra ämnen. Syre i atmosfären bildas i växternas fotosyntes. Det är en gas där atomerna sitter ihop två och två i en molekyl, O2. Syre behövs för förbränning av bränslen både i motorer och i allt levande. Ämnet reagerar lätt med andra ämnen. Övriga ämnen vatten som ånga eller som vätskedroppar i moln och regn ädelgaser, mest grundämnet argon, Ar små partiklar (partiklarna kan vara t.ex. sand, sot, damm, pollen, sporer och däckgummi) avgaser som t.ex. koldioxid och kolmonoxid ozon Koldioxid är en gas utan färg och lukt med kemiska formeln CO2. I fotosyntesen tar växter upp koldioxid och omvandlar det till socker. När socker och andra bränslen förbränns bildas koldioxid. Om koldioxid kommer ner i vatten bildas kolsyra. Eld släcks av koldioxid som kväver elden. Kolmonoxid bildas när något brinner och det finns för lite syre. Kemiska formeln är CO. Gasen kan andas in och ta syrets plats i blodet, vilket leder till döden. Ozon är en sorts syrgas, men molekylen har istället tre atomer, O3. Gasen bildas och finns främst högt upp i atmosfären där den skyddar mot solens UV-strålning. Utan ozonlagret där uppe skulle det inte finnas liv på land. Ozonlagret runt jorden har minskat på grund av människans utsläpp av freoner, en skadlig gas. Marknära ozon är ozon som bildas när solen lyser på avgaser eller av elektricitet. Gasen är skadlig för växter och djur. Växthuseffekten innebär att solens värmestrålar kommer in genom atmosfären men värmen som sedan strålar ut från den uppvärmda jorden hålls till viss del kvar av gaser i atmosfären. De gaserna kallas växthusgaser och är främst vattenånga och koldioxid. Växthuseffekten behövs för att det ska kunna finnas liv på jorden Om den inte fanns skulle jorden vara över 30 grader kallare och allt vatten fruset. Fossila bränslen är kol, olja och naturgas. De är fossiler av gamla växter och djur som under många miljoner år omvandlats till energirika ämnen som kan förbrännas. Förstärkt växthuseffekt uppstår när man förbränner fossila bränslen. Då kommer koldioxid som fångades in i växter för många miljoner år sedan ut i atmosfären. Mer koldioxid gör att mer värme hålls kvar på jorden. Växthuseffekten blir förstärkt och klimatet ändras. Vatten Vatten är en kemisk förening med väte och syre, H20. Det kan finnas i tre faser, fast, flytande eller gas. Som is sitter vattenmolekylerna på fasta platser bundna till varandra i ett nätverk. När vattnet flyter är bindningarna svagare och molekylerna kan flytta på sig en del. Som vattenånga saknas bindningar och molekylerna rör sig fritt. Vattens egenskaper är ovanliga. Det blir inte lättare när det värms upp från is till flytande och det är som tyngst vid +4 grader. Det tunga vattnet lägger sig underst i sjöar och liv kan överleva vintrarna. Hög ytspänning innebär att vattnet blir segt på ytan för att krafterna mellan molekylerna är starkare där. Det behövs mycket energi för att ändra vattens temperatur, vatten har hög värmekapacitet, vilket har stor betydelse för jämnheten i värmen på jorden och i allt liv. Allt liv innehåller vatten. Vatten är ett lösningsmedel för många ämnen som ska in i, runt om i och ut ur växten eller djuret. Vattnets rörelser hjälper också till att hålla en jämn temperatur. Vattnet på jorden är till 97 % odrickbart saltvatten. Saltet har lösts upp från mark och berg på sin väg ner till havet. Övriga 3 % är sötvatten som främst finns i isar vid polerna, lite som grundvatten under markytan och endast 0,01 % av vattnet finns i alla sjöar, floder och bäckar. Man vet inte med säkerhet varifrån vattnet på jorden kommer. En teori är det kommer från kometer. Det som finns går i ett kretslopp mellan land, hav och atmosfären. Vattnet avdunstar från mark, sjö och hav upp till atmosfären. Där uppe omvandlas vattenångan till flytande vatten i moln. Vattendropparna i molnen faller ner som regn eller snö. När vattnet kommer ner rinner det på ytan till havet eller ner genom marken till grundvattnet. Dricksvatten kommer från sjöar eller från grundvatten som tas upp ur marken. Vattnet som ska drickas renas först i ett vattenverk. Avloppsvatten passerar först ett avloppsreningsverk innan det släpps ut i en sjö. Mark Jordens ytterdel kallas jordskorpan eller berggrunden. Större delen av berggrunden är täckt av jord men den syns lite varstans. Sten är bitar av berg och det finns allt från stora klippblock ner till små sandkorn. Berggrunden består av olika sorts berg som kallas bergarter. En bergart består av en eller flera kemiska föreningar. Granit och gnejs är vanliga bergarter i Sverige. De kemiska föreningarna i berg kallas mineraler. I de kemiska föreningarna finns ofta en metall med. Ett mineral kan också vara ett rent grundämne. Det finns över 4000 olika mineraler. I bergarten granit heter mineralerna kvarts, fältspat och glimmer. Berg som innehåller mineraler som är lönsamma att framställa en metall ifrån kallas malm. Priset på metaller varierar vilket påverkar lönsamheten. Jord består av levande småkryp, döda växter och djur samt småbitar av berg. I småbitarna finns mineraler. Vattnet fungerar som lösnings- och transportmedel för mineralerna. I jordens kretslopp tar växterna upp mineraler med rötterna. Djur äter växterna och får i sig mineralerna. Mineralerna kommer tillbaka till marken genom: Djurens urin och avföring Nedbrytare (bakterier, svampar, maskar) som bryter ner döda växter och djur till mindre delar. Jordens kretslopp tar inte så lång tid, från ett år till så länge ett djur lever. I bergets kretslopp bryts berg och stenar ner av vatten till sand. Sanden spolas via floder ner till havet. På havsbottnen packas sanden ihop och kan efter lång tid bli nytt berg. Berg kan också bildas genom olika markrörelser. Bergets kretslopp tar miljontals år. Syror och baser Indikatorer är ämnen som har olika färg i syror och baser. Det finns naturliga och framställda indikatorer. Indikator Färg i sur lösning Färg i neutral lösning Färg i basisk lösning Rödkål BTB FFT pH-papper naturligt mörkröd gul ofärgat rött till ljusgrönt naturligt mörkröd grön ofärgat grönt blå blå rosa mörkgrönt till blått pH-skalan visar hur sur eller basisk en lösning är. Allt under pH 7 är surt och pH 0 är starkt surt. pH 7 är neutralt. Allt över pH 7 är basiskt och pH 14 är starkt basiskt. En ökning eller minskning av pH ett steg betyder 10 gångers skillnad. Syror är ämnen som smakar surt och är frätande. De finns naturligt i växter, i kroppen, i regn, sjöar och i marken. Syror kan också tillverkas och de används för att tillverka andra ämnen i industrier. Svaga syror Citronsyra Kolsyra Ättiksyra Vanlig i Livsmedel Läsk, öl, Inlagd mat Starka syror Saltsyra Salpetersyra Svavelsyra Vanlig i Magsäcken För att göra gödsel I bilbatterier Baser är motsatser till syror. De känns hala mellan huden och är frätande. Baser är inte så vanliga i naturen. Svaga baser Ammoniak Soda Vanlig i Rengöringsmedel Maskindiskmedel Starka baser Natriumhydroxid Kaliumhydroxid Vanlig i Propplösare Batterier Försurning betyder att naturen blir surare än vad den naturligt är. I avgaser från fossila bränslen finns det ämnen som löser sig i luftens vatten och bildar syror. Regn som faller ner är därför surt vilket sänker pH i marken och vattnet. Lägre pH är sämre för växter och djur samt att det fräter så att marken släpper ut miljöfarliga metaller. Åtgärder för att minska försurningen är att hälla på basiska ämnen som kalk, rena avgaserna eller minska användningen av fossila bränslen.
© Copyright 2024