Johanna Hjärtfors
TRÄDGÅRD
I min mullrika jord hade palsternackorna vuxit till sig enormt och min föreställning om att
det skulle komma upp vita morötter kom på skam, då de mer såg ut som elefantsnablar. De
smakade underbart gott i en höstig älggryta.
Jag älskar september. Inte bara
för att jag fyller år och kan
önska mig fina, rostiga, hemmasvetsade trädgårdsdekorationer
av familjemedlemmarna utan
också för att det då är dags att
hämta alla växter man har paxat
hos folk till höger och vänster
under sommaren.
Vid det här laget vet alla att jag är en samlare av stora mått, och även om jag inte direkt vet vart jag ska plantera de växter jag
får, så kan jag inte motstå en tuva lila flox,
en rejäl näve såpnejlikor med rötter eller att
norpa med mig fröer från vackra stockrosor
hos någon man hälsar på. Allt detta stoppar
jag sedan ner i ett gott och blandat-land tills
jag har tänkt ut en plan och vet hur det ska
arrangeras för att bli vackert. Det kräver
lite framförhållning att göra stora gratisland, men är helt klart värt det då man kan
skapa nya planteringar varje år för minimala
pengar.
En annan sak som är viktig när man vill göra
gratisland, är jordförbättringen. Jag har gjort
en liten privat studie under mina två säsonger som odlare, och kan konstatera att ju mer
mullämnen jag har i jorden, desto bättre är
det. Faktum är att jag nästan enbart har växtmull och gödsel i mina odlingskragar, och
de grönsakerna som växer där går inte att
jämföra med de som jag sått på friland. Mitt
friland är verkligen inget dåligt land, det
heller. Jag har ägnat åtskilliga timmar och
vänt ner kubikmeter med gödsel, aska, gräsklipp och löv i det landet. Ändå är det sådan
skillnad på grönsakerna jag planterat där,
och i de mullrika odlingskragarna. Jag vet
också att pallkragarna värms upp av solen
snabbare än frilandet, och det kan påverka
resultatet. Men det är mullen, mina vänner
som gör det! Ska jag bara ge ett tips, så är
det verkligen – odla aldrig direkt i jorden!
Aldrig! Det är så mycket roligare att skörda
en stor lök eller morot, än en liten fjuttig. Så
är det bara.
Varje år testar jag lite nya sorters grönsaker,
dels för att det är trevligt, och dels för själva
överaskningsmomentet vid skörd. Förra
årets besvikelse var ju rotsellerin som jag
väntade in i det längsta med att skörda, och
sedan en dag vördnadsfullt drog upp ur jorden, bara för att få se en liten, golfbollsstor
rotklump som fick gå direkt på komposten.
I år har det varit palsternackans tur. För det
första kunde jag inte förstå vad det var som
kom här och var i landet och som liknade
persilja (efter hönsens framfart i landen
kom ju allt huller om buller) tills jag en
dag förstod att jag hade fyra palsternackor
på tillväxt där. Sedan dess har jag andäktigt
gått och väntat på hösten, då jag hört att de
ska skördas. En dag för några veckor sedan
fick jag plötsligt för mig att nu var det dags.
En liten kunde jag testa, bara för att se om
det blivit något. Jag förväntade mig verkligen en liten, vit pytterot (med tanken på
hur det gick med rotsellerin). Istället kommer den största mastodontpalsternackan jag
någonsin skådat upp ur jorden. Det är sådana ögonblick som gör att jag älskar mina
odlingar. Man sätter ett litet frö och upp ur
jorden kommer en palsternacka som mer
liknar en elefantsnabel än en morot, är inte
det magi så vet inte jag!
Månadens tips!
Att göra i september
• Skaffa en rulle svarta plastpåsar
att ha i bilen. Då kan du snabbt norpa
gratislöv om du råkar åka förbi någon
gyllene hög med lönnlöv som du sedan
kan mylla ner i dina land.
• Använd samma plastpåsrulle om
du stöter på vackra perenner som någon
möjligtvis kan tänka sig att dela på
• Plantera vitlök
• Klipp av de jordgubbsrevor
som blivit under sommaren, och
plantera ett par nya rader i något
land. På så sätt föryngrar du dina
jordgubbsplantor hela tiden, och
har alltid rikt producerande plantor
på gång.
Johannas trädgård
– Varje månad i Uppvidinge Tidning
Johanna Hjärtfors, en glad amatörodlare, delar med sig
av tankar, tips & råd om trädgård, odling & inredning