DET HANDLAR
OM ATT TA MOD
till sig och våga
språnget
Text och foto: Cissi Williams
Inspire: Du föreläser om Själaväktarna och
Själabudget. Kan du berätta lite mer om det?
Ma
Oftedal är en av landets mest uppmärksammade präster,
författare och sanningssägare och hon använder sig ständigt av
sina egna livserfarenheter för att hjälpa andra. Och vilka livserfarenheter
hon har! Ma har vandrat en väg som inte alltid har varit den lättaste och
hon har fått känna av några rejäla blåsväder. Ibland har det blåst upp till
riktiga orkaner. Cissi Williams träffade Ma och fick ett inspirerande möte
och ynnesten av att ta del av hennes visdom och livsinsikter.
8
Inspire - maj/juni/juli 2011
Ma: Det kommer ur mitt långvariga arbete med
människor som har varit med om utbrändhet. Jag
tyckte efter ett tag att det borde finnas en metod
för själavård för de som har drabbats av utbrändhet
och kom att tänka på den modell som Viktväktarna
använder sig av. Så jag utgick ifrån Viktväktarnas
gamla poängsystem där olika matgrupper har olika
färger. Grönt för sådant som man ska äta, gult för
sådant man bör äta och rött för sådant man bör
undvika. Det här systemet går att överföra till själen,
man för dagbok och fyller i sådant som har påverkat
en på lång sikt och sådant som påverkar en varje
dag utifrån frågorna vad var det som tog energi, vad
var det som gav energi och vad är det jag måste göra?
Och så ger man detta ett slags poängsystem. Är man
i balans bör man ha ungefär lika många prickar av
varje färg – gröna, gula och röda – varje dag. Ganska
snart ser man om man läcker energi någonstans och
då kan man medvetet börja förändra sig. Medvetet
börjar man göra och tänka sådant som innebär att
man tillför mer livsenergi.
Själabudgeten kom till eftersom jag själv behövde
en modell som kunde hjälpa mig att komma på
fötter med min ekonomi. Jag ville att modellen
skulle involvera även själen eftersom jag får som
allergiska utslag i själen av inkasso och räkningar!
Så vad jag behövde var ett slags Själabudget. Det
handlar ju om att lära sig att se att energi är pengar,
och att förstå vartåt i livet man förlorar den energin.
Inspire - maj/juni/juli 2011
9
“Det handlar om att
lära sig att se att energi
är pengar”
Inspire: Så man ska se på utbyte av pengar som
ett själsligt flöde?
Ma: Ja, absolut! Det är ett utbyte av energi. Och
allt det här är vi ju många som vet, men det är ändå
inte så lätt. I Själabudgeten har man sex olika konton
vars mål är att skapa överflöd – ekonomiskt, själsligt
och tidsmässigt. Pengar är inte bara räkningar, det
är så mycket glädje också. Om man t.ex. tittar på
sin telefonräkning kan man ju välja att tänka på
allt fantastiskt man har fått uppleva genom att
ha en telefon. Det gör att man fokuserar mer på
tacksamhet och glädje. Man behöver ju inte göra
det varje månad, men det är viktigt att fokusera på
tacksamhet och att reflektera över den energi som
man sänder ut. Gnäller man över sin ekonomi blir
ju det den signal man skickar både till kosmos och
verkligheten, och det är det man också får tillbaka,
man är ju en magnet. Väljer jag istället att fokusera
på tacksamhet och positivitet drar jag till mig mer
av den energin. Jag tror också på att man ske ge bort
pengar just under de perioder i livet då man inte har
så mycket av dem!
Ett av mina konton kallar jag miljonkontot och
på det kanske det inte finns så mycket pengar just
nu! men jag har det ändå för att inom mig skapa
möjligheten att skapa mer pengar, och för att lära
mig inse att pengar är frihet. Ett annat av mina
konton är glädjekontot. Det är där det ska finnas
mest pengar och det är där som energin kommer in.
De pengarna ska jag kunna köpa någonting roligt för
eller skänka bort, helt enkelt göra någonting med
dem som ger mig glädje. Jag har också ett time-outkonto. På det sparar jag pengar så att jag när det
behövs kan ge mig själv en time-out, t.ex. åka till
Findhorn eller liknande. En time-out är ju dessutom
en investering i mig själv. Alla konton är till för att
skapa mer balans och mer själslig energi.
Genom Väggen är en ny bok som jag skriver på just
nu. I den undersöker jag vad som händer när man
väl har blivit frisk efter att ha gått in i väggen. Vad
händer efteråt? Då börjar ju en annan resa. För den
som har drabbats av en kris eller förlust finns det
inte så mycket hjälp att få när man väl har kommit
igenom. Då är man så att säga ny inombords medan
allt annat är som vanligt. Omgivningen är oftast
ganska oförstående. Nu har det ju gått ett år, borde
inte den här personen vara sig själv vid det härlaget?
Men personen som har gått igenom väggen är inte
densamma som innan och kommer inte bli det
heller, även om allting annat ser ut att vara som
vanligt.
Genom Väggen handlar om hur jag kan skaffa mig
en verktygslåda för att inte gå in i väggen igen och
hur jag, nu som en ny person, kan få de redskap jag
behöver för att möta livet på nytt.
“Jag ser allt som händer som
Guds nåd och tror alltid på
änglarnas beskydd”
Inspire: Hur lyckades du själv behålla din länk
med din själ när du gick igenom din stora kris?
Ma: Jag ser allt som händer som Guds nåd och tror
alltid på änglarnas beskydd. Jag har varit buren och
är buren. Jag tror också att vi alla har en “blueprint”,
att vi tillsammans med kosmos redan har bestämt
vad det är vi ska göra här. När någonting tufft
händer ber jag: Gud, ske din vilja, inte min vilja,
och då är det lättare för mig att känna den där
ursprungskänslan till varför jag är här. Det brukar
ge mig energi till att fortsätta att följa mitt hjärta.
Jag måste fullfölja min resa, precis som vi alla måste
fullfölja våra olika resor och följa våra hjärtan. Men
jag tycker ibland att jag har valt en ganska tuff väg
och jag har fått jobba på att släppa och förlåta. Jag
är ingen ängel och har många gånger blivit ledsen,
besviken och arg. Mitt arbete har bestått i att ta
hand om det och släppa det. Jag kan ju inte ändra på
någon annan människa, jag kan bara ändra på varför
jag tar åt mig och blir bitter, och det i sig är ju ett
jättejobb.
10
Inspire - maj/juni/juli 2011
Inspire - maj/juni/juli 2011
11
är att förlora sig själv. Ibland kanske det inte är läge
att bara kasta sig utför som Ronja Rövardotter, men
man måste fråga sig själv: Vad är alternativet här?
Håller jag på att förlora mig själv? Håller jag på att
dö inombords? Kan jag gå tillbaka till det som bara
gör mig illa? Står jag ut här längre? Om svaret är
nej, ja då måste man ta mod till sig. Och när andra
säger till mig att de blir rädda, då brukar jag säga:
Välkommen till mänskligheten! Visst är man rädd,
men det kan inte hindra en från att inse att vi alla
har rätten att våga språnget.
Och man har rätt att misslyckas, men i Sverige
har vi liksom inte rätt till det. Man hamnar snabbt
ute i kylan här. Men problemet är egentligen inte
att man misslyckats, utan problemet är att man inte
vågar försöka igen. Här tror jag att det är viktigt att
vi stöttar varandra och hjälper varandra att tro att
det kanske går nästa gång istället. Så att vi provar
igen. Kanske jag ramlar ner i en avgrund igen, men
det får inte hindra mig från att försöka. Här har min
tro hjälpt mig mycket. Jag tror att det alltid finns
någonting som bär mig och det gör att jag vågar
en gång till. Men det är ju inte så himla lätt, det är
snarare jättetufft!
“Att våga språnget är att
förlora fotfästet en
liten stund”
Inspire: Hur kan man länka sig samman med sin
inre styrka så att man faktiskt vågar följa sitt
hjärta?
Ma: Det handlar om att våga språnget och om
att ta mod till sig. Att våga språnget är att förlora
fotfästet en liten stund. Att inte våga språnget, det
12
Inspire - maj/juni/juli 2011
Inspire: Det är lite av det som Neale Donald
Walsch säger, fast han uttrycker det på ett
annat sätt: ”Om du består av ljus kan du endast
uppleva dig som det här ljuset genom att dra till
dig mörkret. Vad du än vill uppleva dig själv som,
kommer du att dra till dig motsatsen så att du
kan få chansen att uppleva dig som det du nu vill
vara. Vill du uppleva dig som förlåtande, kommer
du att dra till dig situationer där du behöver
förlåta. Vill du uppleva dig som ljus kommer du
dra till dig mörker. Detta gör att du stärker dina
själsliga muskler, som tillåter dig att manifestera
den energin av det du vill vara. Och då finns det
inget dömande, ingen skuld, utan bara lärande.”
MA har valt att vandra en lite annorlunda väg, och det har
också gjort att hon har blivit en fantastisk själslig budbärare.
Vad hon än har upplevt har hon valt att släppa bitterheten,
valt att jobba sig igenom sin egen rädsla och oro och valt
att växa själsligt. När jag lyssnar till henne tänker jag på
Paramahansa Yoganandas ord: Den enda skillanden mellan
en bit kol och en diamant är trycket den har utsatts för. Hon
har många gånger upplevt ett starkt tryck i sitt liv och jag
kunde under vårt möte verkligen känna och uppleva ljuset
från hennes inre diamant.
Ma: Vi väljer ju själva vårt sätt att se på verkligheten.
Så ser jag det i alla fall och att tänka på det viset har
varit min drivkraft att fortsätta tala om utbrändhet
eftersom jag tror att det i första hand handlar om en
själslig kris. Jag tror man självmant söker sig till att
driva sig själv till ett slags botten, för att man sedan
ska kunna föda sig själv på nytt. För att kunna börja
om och länka sig mer samman med sin själ. För att
kunna lyssna till sitt hjärta och fullfölja den resa som
man är menad att ta.
Verkligheten består inte bara av framgång, den
består också av misslyckanden, alkoholister och
svåra öden. Men kanske finns det en kosmisk
ordning som innebär att en person tar på sig en
uppgift för att någon annan ska slippa. Till exempel,
att jag misslyckades ekonomiskt kanske befriade
någon annan från att ha misslyckats ekonomiskt.
Kanske finns i den här världen en kosmisk ordning,
som alltid måste vara i balans. Byron Katie, till
exempel, har jobbat mycket med grova brottslingar
i fängelser. Där har hon tackat dem för att de har
gjort det de har gjort, så att hon inte behövde göra
det, och hennes barn inte behövde göra det. För de
människorna har detta inneburit en stor försoning,
att kunna tänka tanken att deras liv inte har varit
helt meningslösa, utan att de, energimässigt, har
dragit till sig en massa negativ energi som redan
fanns där, så att andra slapp göra det de gjorde. Det
här är ju naturligtvis bara en tolkning, ett sätt att se
på verkligheten, men jag tycker väldigt mycket om
det. Det gör att det inte finns något dömande eller
någon skuld.
Inspire - maj/juni/juli 2011
13