Seminarium: Åldrande och död
UPPLÄGG
Mån 5 mars – ons 28 mars
– Utgående från de 4 fallen så läser ni på relevant
litteratur
– Funderar ut 1 fråga/ fall. Frågan skrivs ner på en
halv A4 och tillsammans med ert namn och tas
med till seminariet 28 mars.
• Ons 28 mars november kl 8.15 i Aulan
– Kort uppstart + Inlämning av frågor till Karin &
Anna (4st/student)
– Diskussion av fallen i grupper kl. 8.15-10.15
– Fortsatt diskussion i helklass med panel med
särskilt kunnande & intresse för åldrande
Oklarheter ellerr funderingar:
[email protected]
[email protected]
Seminarium: Åldrande och död
Diskussionsuppgifter
Du gör allmäntjänstgöring och flyttar runt på olika placeringar och där möter du äldre
patienter.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------På din vårdcentralsplacering möter du Berit. På vårdcentralen har man PAHverksamhet, dvs. primärvårdsansluten hemsjukvård som erbjuder vård av ett palliativt
team inkluderande bland annat distriktsläkare och sköterskor dit patienterna och
närstående kan vända sig och få stöd oavsett veckodag och tidpunkt. Arbetsterapeut
och sjukgymnast finns också med.
BERIT: 78-årig kvinna boende med make. Op bröstcancer för 10 år sedan. Nu
vårdats en vecka på Kirurgen pga trötthet, avtackling och bröstsmärta. Utredning
visat att bröstcancern recidiverat och generaliserats till skelett och lungor. Berit är
inte intresserad av ytterligare tumörspecifik behandling. Insatt på morfintabletter och
NSAID. Trött, nedsatt aptit, går korta sträckor inomhus med rullator. Utskrevs från
Kirurgen igår och remitteras till PAH-teamet för fortsatt palliativ vård. Tillsammans
med en sjuksköterska ska du nu åka ut till Berit för anslutning till PAH-enheten.
Under bilturen dit så funderar du på vad du tycker är viktigt med dagens besök för att
kunna erbjuda god palliativ vård. Hur ser din plan ut? Vad vill du prata med henne
om?
Berit är ledsen över att bröstcancern kommit tillbaka och spritt sig, men när hon fick
beskedet av läkaren kom det inte som någon överraskning, hon hade redan
misstänkt det, och samtalet med läkaren kändes ändå bra.
Du funderar på vad som är viktigt för patienter inom palliativ vård när det gäller
kommunikation och att få svåra besked? Vad är det man behöver tänka på som
läkare när man ska ge sådana här besked och tala om död och döende?
Efter besöket hos Berit pratar du och sjuksköterskan om att ni har så många äldre
patienter med cancersjukdomar. Hon frågar: Jag vet ju att risken för att utveckla en
cancersjukdom ökar med åldern men eftersom inte alla får cancer måste det även
finnas mekanismer som skyddar cellerna. Hur fungerar det egentligen?
Berit tacklar successivt av, men har det ändå rätt så bra. Smärtorna kuperas väl på
morfin. Slutar äta och dricka, blir sängliggande. Alla per orala mediciner tas bort och
de hon behöver för att lindra symptom får hon via en subcutan sprutpump (Morfin
mot smärta, haloperidol mot illamående).
Kan döende patienter uppleva hälsa och livskvalitet, dvs att det kan finnas ett möjligt
salutogent perspektiv inom palliativ vård som man som läkare ska beakta? Vad kan i
så fall ”hälsa” och livskvalitet vara? För Berit?
Seminarium: Åldrande och död
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Seminarium: Åldrande och död
Hur hanterar du situationen? Hur fastställer du dödsfallet? Vad svarar du döttrarna?
På en ortopedavdelning möter du Märta:
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------MÄRTA: 87-årig änka, ensamboende i lägenhet 1 trappa upp utan hiss, ingen
hemtjänst. Tidigare väsentligt frisk och uppegående utan gånghjälpmedel. Röker
halvt paket cigaretter per dag sedan 50 år. Nu inlagd efter en höftfraktur som
opererats, snubblade på hallmattan när hon på natten skulle upp och kissa
därhemma. Du samtalar med Märta på ronden, du vill förhöra dig lite mer om hennes
situation därhemma. Hon är inte förvirrad och har full koll på tid, plats, vad som hänt
osv, men ändå slår dig tanken att kontakten med människor & patienter i hög ålder
kan skilja sig från den med yngre.
Vilka förändringar av minne och kognition sker vid normalt åldrande, och som man
som läkare behöver ta hänsyn till vid bemötande och kommunikation?
Vilket vårdinnehåll vill du erbjuda Märta? Målsättningar?
Märta gångtränar med personal på avdelningen och mobiliseringen går ganska bra.
Har dock fortfarande en del smärtor vid belastning och behöver hjälp i samband med
toabesök. Hon frågar dig: ”Min man och jag var gifta i över 50 år och hade samma
levnadsvanor, åt samma mat och ändå blev han bara 70 år. Jag märker att min ork
inte är som för 20 år sedan, men i min släkt är vi nästan aldrig sjuka och de flesta blir
över 90 år, mor blev 100 år trots att hon rökte”. Jag skulle så gärna vilja få fortsätta
klara mig själv, vara klar i huvudet och se mina barnbarn växa upp – hur ska jag leva
för att öka mina chanser till det?
Du funderar över hennes fråga. Åldersförändringar är ofrånkomliga, men är det arv
eller miljö som avgör hur snabbt vi åldras och hur gamla vi blir? Hur påverkar
epigenetiska förändringar, fria radikaler och telomerlängd normalt åldrande? Vilka
möjligheter har man att på individnivå påverka livslängden? Kan man själv påverka
hur man klarar sitt dagliga liv när kroppen åldras? Hjälper det att träna? Hur hanterar
du hennes fråga?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------På en internmedicinsk avdelning möter du Magnus:
MAGNUS: 73-årig ensamboende man med avancerad kroniskt obstruktiv
lungsjukdom, syrgas. Uppegående inomhus med hjälp av rullator och med syrgasen
på. Hemtjänst och regelbundet stöd från vårdcentralen. För ett par veckor sedan
debut av hosta och hög feber. Inkom till akuten för fem dagar sedan där utredning
visade pneumoni. Insattes på intravenöst antibiotika, men har inte svarat på
behandlingen. Man har diskuterat med patient och närstående och beslutat avsluta
antibiotikabehandlingen. Magnus blir allt sämre och dör lugnt och stilla i närvaro av
sina två döttrarna. Du blir sökt av sköterskan för att konstatera dödsfallet. Döttrarna
sitter bredvid Magnus säng. De är ledsna, men tacksamma över att de kunde vara
hos honom ända till slutet och det är en lugn stämning. En av döttrarna frågar: ”Kan
man vara säker på att pappa är död?” Den andra undrar om pappan kan ligga kvar
på avdelningen till nästa dag, då en yngre bror då skulle hinna köra ned från
Norrland.
På en strokeavdelning möter du Henrik.
HENRIK: 73-årig ensamboende man i en enslig stuga ute på landet med två katter.
Tidigare väsentligen friskt, uppegående utan gånghjälpmedel, skött sig själv, ingen
hemtjänst. En son som bor i staden intill har hjälpt till med inköp av mat en gång i
veckan. Blev funnen av brevbäraren (posten var inte hämtad på två dagar, trots att
det lyste i stugan). Låg då på golvet och kunde inte ta sig upp p.g.a. förlamning i
vänster arm och ben. Ambulans tillkallades. Utredning på sjukhuset visade att Henrik
drabbats av en mediainfarkt höger sida. Lades in på strokeavdelning. Insattes på
Acetylsalicylsyra i förebyggande syfte, och blodtryckssänkande medicin då man
konstaterade hypertoni.
Vilket vårdinnehåll vill du erbjuda Henrik? Målsättningar?
Tränar med arbetsterapeut, sjukgymnast och övrig vårdpersonal. Den första
tiden sker påtagliga förbättringar med ökad kraft i vänster arm och ben och balans.
Henrik är vid gott humör och verkar trivas med medpatienterna på samma sal. Efter
två veckor kan han förflytta sig själv med hjälp av rullator + en personal vid sin sida,
behöver hjälp med att ta av och på kläder, urininkontinent och har blöjor. Är klar och
orienterad, inga tal- eller sväljningssvårigheter. Veckan därpå händer det inte så
mycket förbättringsmässigt, Henrik är mer reserverad.
Du påminner dig om att existentiella aspekter, såsom existentiell lidande har
uppmärksammats alltmer under de senaste åren i vården, inte minst inom geriatrik
och palliativ vård. Ett viktigt begrepp är existentiellt lidande. Vad kan det innebära för
patienter i Henriks situation? Hur hanterar du det som läkare?
Ni har nu haft teamrond och diskuterat Henriks situation med stagnerande
förbättringar och att det börjar bli aktuellt med utskrivning, då teamet bedömer att det
inte kommer att ske så stora positiva förändringar i funktionsnivå närmaste tiden
även om Henrik skulle erhålla träning på strokeavdelningen. För Henriks del verkar
hemgång mindre realistiskt, då stugan är väldigt omodern och han har omfattande
funktionsnedsättning och hjälpbehov, utan det är troligt att utskrivning blir till ett
korttidsboende (sjukhemsliknande miljö), och med viss fortsatt träningsmöjlighet.
Sjukgymnasten berättar att när hon tränade med Henrik häromdagen, så sa
han ”Jag förstår att jag aldrig kommer att kunna gå som vanligt igen, men finns det
inget mer att göra? Jag vill hem till katterna.”
En son har ringt och pratat med en sjuksköterska ”Pappa kan aldrig komma
hem mer när han inte kan gå själv, tänk om han ramlar. Han måste in på ett
sjukhem”.
Hur är det att vara närstående till någon som inte längre klarar sig själv, som
fått funktionsförluster? Hur tänker du kring Henriks situation och den planerade
utskrivningen? Hur hanterar du situationen?