1. No category

Trekanten
Trekanten i Tumhults rote
har varit en aktiv by i vår
socken och där har många
olika verksamheter bedrivits
under åren. Där har funnits två
affärer, telefonstation, cykelverkstad med bensinstation,
trävarurörelse och en fotoateljé. Under många decennier
var det också skola där.
Den äldsta skolan i Trekanten byggdes
1878 och låg där Berit och Verner Nilssons
villa ligger i dag. Den skolan var i bruk till
1927 då den brann. På en angränsande tomt
byggdes ett nytt skolhus. Skolan där var i
bruk till 1954 då även den brann efter ett
åsknedslag. Några år senare bildades en
bygdegårdsförening, som uppförde Trekantens bygdegård på den gamla skolans
grund. I denna bygdegård bedrevs 19591960 undervisning för en 7:e klass.
Persson, som drev den några år innan den
lades ner.
Under många år drev trävaruhandlaren
Karl Edvardsson sin rörelse i byn. Sågade
virket gjorde han under lång tid vid Granhults kvarn- och sågverk innan han köpte
sågverket i Målaskog. Under krigsåren på
1940-talet var en del av verksamheten att
kola gengaskol.
Under 1940-talet startade Folke Persson
cykelverkstad och bensinstation i Trekanten. Han utökade under åren verksamheten
till att även omfatta bland annat försäljning
och service på motorsågar, mopeder, lätta
motorcyklar och liknande maskiner. Folke
Persson drev rörelsen fram till sin bortgång
1972. Folke Perssons verkstad blev den
verkliga samlingspunkten dit folk kom
från när och fjärran för att handla och att
få en pratstund.
Två affärer har funnits i Trekanten. Det var
dels August Johanssons affär, där också
telefonstationen var inrymd. Den andra
affären, Håkan Skoglunds speceri- och
diverseaffär, startade sin verksamhet den
1 januari 1939. Skoglund kom ifrån Almundsryd och flyttade till Trekanten 1938
i samband med att han ingick äktenskap
med folkskollärarinnan Martha Ahlgren,
som var lärare i Trekantens skola. 1961
överlät han affären till Margit och Tage
Göte Karlsson startade i början av 50-talet
en minigolfbana i Trekanten som han hade
igång under några år.
I grannbyn Tumhult drev undertecknad
även fotoateljé under åren 1954-1984
men var också journalist och medarbetare
i Smålandsposten.
Oskar Nordqvist
Trekantens skola 1932
Lärarinnan Martha Ahlgren Skoglund.
Året är 1932.
Första raden nerifrån vänster: Kerstin
Johansson Myreboda, Greta Svensson
Kvarnen, Margareta Johansson Stolpaboda
och Asta Lindell Nyalund i Fagerhult.
Andra raden: Märta Blomkvist Gäddeboda,
tvillingarna Elin och Greta Johansson
Myreboda, samt Greta Håkansson Skogatorp.
Tredje raden nerifrån: Valter Sibbesson
Fagerhult, Sture Persson Granhult, Anton
Elm Lammakulla och närmast stolpen
Sven Håkansson Skogatorp.
Översta raden från vänster: Göran Svensson Kvarnen, Olle Sibbesson Fagerhult,
Erik Karlsson Hagalund, Stig Elm Lammakulla, Torsten Svensson Kvarnen,
Göte Lindell Nyalund i Fagerhult. Holger
Blomkvist Gäddeboda.
Samt till höger om stolpen: Nils Karlsson
Fagerhult och Ragnar Jonasson Stensboda.
8
Trekantens affär och
telefonstation
August Johansson föddes den 3 februari
1866 i Tjurkö Möllaregård. När han var
20 år gammal bestämde han sig för att
emigrera till Amerika. Där stannade han i
cirka nio år. Under tiden han vistades där
träffade han sin blivande maka Frida Hollenius. Även hon hade emigrerat till Amerika
från Stockholm. De gifte sig i Brooklyn
New York, den 6 juli år 1901.
Vid ett besök i Sverige hälsade de på hos
Augusts syster Emma Stenberg i Lammakulla. Hon övertalade dem då att stanna i
Sverige för gott. En tomt i Strömma avstyckades ifrån föräldrahemmet i Tjurkö
och där byggdes ett hus till vilket August
och Frida flyttade. Detta hus är idag mera
känt som Viktors i Strömma. Efter några
år här flyttade de till Målaskog, vilket år
är okänt. Här avlider Frida 15 september
1915.
År 1927 blev det gamla Skolhuset i Trekanten ledigt då ett nytt skolhus tagits i
bruk. Detta köper August och här driver
han lanthandel. Senare inryms här även
en telefonstation. Affären drivs fram till år
1947 och telefonstationen till år 1954 då
Trekantens affär 1946, med dörren till affärsingången öppen. Personerna är från vänster Greta och
Anton Johansson från Hyltan, i mitten min mor Ester, samt August Johansson, jag själv i vit rosett.
Längst till höger mors syster Ellen och svåger Karl i Malmö, med sina båda barn.
denna blev automatiserad. Efter att affären
upphörde kunde August ägna mer tid åt
sin trädgård och biodling, vilket var hans
stora intresse. August hade många vänner,
en av dessa var Aron Johansson i Tumhult
som också hade varit i Amerika. Ibland när
de satt och pratade med varandra kunde
de byta språk och samtalet dem emellan
fördes på engelska. Vad som då sades var
för övriga lyssnare helt obegripligt. August
var en mycket snäll och fin människa. Han
avled den 19 juli 1953. Jag var mycket fäst
vid honom och det var nog ömsesidigt för
vid hans död fick jag ärva huset.
Berit Nilsson
Berit Nilsson Trekanten
August Johansson på Trekantens affärstrappa.
Berits mor Ester Johansson arbetade hos August,
samt var föreståndare för telefonstatioen.
Text från telefonkalender 1937. Katalog från Ronny Johanssons samling
9
Pågående aktiviteter i Trekanten
Det var inte bara förr som Trekanten
var en blomstrande by. Även om det
inte är någon industriell verksamhet
så pågår det full aktivitet av flertalet
yngre personer, varav vi här ska
presentera några.
Ronny är uppväxt i Stolpaboda men nu
boende i Trekanten. Han har många intressen, men främst är det samlar- och antikvitetsintresset som gäller. Han behåller det
mesta, men byter ibland för att få något
speciellt objekt i stället. Det blir oftast inte
någon regelrätt försäljning, ty Ronny har
näsa för vad som kan vara intressant längre
fram i tiden.
Radioapparater från olika tidsepoker är han
specialist på, men grammofonskivor av
typ stenkakor finns det också några. I hans
samlingar kan man finna t ex tändsticksasken som på bilden, telefonkataloger från tiden före automatiseringen, med dåvarande
abonnenter. Det är vykort med intressanta
motiv, burkar, skyltar och böcker, samt allt
annat mellan himmel och jord.
holm. Det brukar bli en sträcka på mellan
två och åtta mil. Då gäller det att vara utrustad med bensindunk och verktygslåda på
pakethållaren, för om något krånglar finns
ingen annan hjälp än den egna kunskapen.
Man får själv fixa mopeden på stället, så det
gäller att vara kunnig med motorer. Sedan
väntar pris till vinnarna.
Mopeden är färdsättet även till jobbet i
Ljungby, åtminstone den första delen.
Ronny vandrar ofta i skogen, dock inte med
gevär, men ofta med kamera för att fånga
intressanta motiv.
Problemet kan vara att få plats med grejerna, då är det bra med flera förråd, där
minsta fläck av ytorna är utnyttjade, som på
bilden intill där även dörren är fullhängd.
Ronny Johansson med några av sina prylar i
förrådet. Fråga efter något och Ronny dyker in
och kommer strax ut med det eftersökta.
Ett annat stort intresse som Ronny sysslar
med är veteranmopedrally som finns på ett
hundratal ställen runt om i Sverige. Det
skall vara mopeder helst från 1950-talet
och framåt, i originalfärg, de får alltså
inte vara omlackerade. Varje år blir det ett
antal rallyn med dessa rariteter, i år var det
Slätthög-rallyt, samt i Lagan och Ryda-
Minne från den nedlagda affären i Trekanten,
bevarat av Ronny Johansson. Det finns säkert
fler prylar som bär Skoglunds namn.
Olof Karlsson
Håkan Skoglunds affär
Olof Karlsson med sin ängslada som finns längst ner på tomten
bakom Skoglunds affär, gränsande till gamla slåttermader. Ladan
är välfylld av doftande ängshö och Olof, som är van att arbeta
med lie och höbåga visar gärna upp sin lada. Doften av torkat
ängshö minner om barndomstider. Heder åt dem som vårdar
gamla traditioner.
10
På Skoglunds trappa. Överst från vänster Folke Persson
Trekanten, Hugo Jonasson Stensboda, Nederst Erik Johansson
Tumhult, Eva Norlin, som arbetade i Tumhult, samt Sture Persson
Granhult.
Virke från 1700-talet i
återvinning
Då det inte finns så många knuttimrade ekonomibyggnader av mindre
format bevarade här i bygden så var
min tanke att det en dag när tillfälle
gavs skulle jag bygga åtminstone
en.
På sommaren 2001 kom ett sådant. Det
fanns ett mindre boningshus med tillhörande uthus, båda uppförda i liggande
timmer och belägna i Strömma.
Hösten detta år rev jag dessa, arbetet tog
två veckor. Vid rivningen av huset fann jag
att timret var märkt med romerska siffror,
vilket tyder på att huset tidigare stått på annan plats innan det blev uppfört i Strömma.
Efteråt transporterades allt virke hem till
Trekanten. Emellertid var en del av detta
virke delvis angripet av röta och skulle
därmed ej räcka till någon byggnad av det
format jag tänkt mig.
så går det åt mera timmer i
dessa än till en motsvarande
bostadsbyggnad då antalet
fönster i dessa vanligtvis är
fler och större.
Eftersom det finns en begränsad tillgång på rivningsobjekt
så har jag i förebyggande
syfte köpt in ett antal furor på
rot. Dessa har jag sedan huggit i 5-meter långa stockar,
vilka sedan skräds med yxa
hemma i Trekanten. Det tar
ca 7 timmar att hugga en sådan stock till byggtimmer.
Så kommer sommaren 2004 och jag vattrar
av en provisorisk grund gjord av cementplintar. På dessa börjar jag nu att uppföra
byggnaden.
Stefan Nilsson vid sin knuttimrade
byggnad
Vi lämnar nu det tekniska och ser framåt
istället och då är det meningen att allt ska
flyttas från den provisoriska grunden i
Trekanten till en stadigare permanent i
Lammakulla.
Vi hoppar nu fram till sommaren 2003 då
jag får nytt tillfälle. Ett timmerhus i Södra
Ljunga som stått öde i nästan 30 år. Huset
var dubbelt så stort som det i Strömma men
också detta var angripet av röta. Hösten
samma år tillvaratar jag det som är användbart från detta hus. Nu ser det lite bättre ut
men det behövs mera timmer. Då det är en
förrådsbyggnad jag har för avsikt att bygga
Timret i väggarna är av 5 tums tjocklek
och med en höjd på 4-11 tum, sidorna är
planade, ovansidan konvex och undersidan
konkav. Knutarna är av en typ som kallas
för överkragning, dessa har en fals inuti
för att knuten skall bli så tät som möjligt.
Förutom knutarna så hålls byggnaden
ihop av dymlingar det finns 144 stycken i
denna byggnad. Denna byggnadsteknik var
vanlig i södra Sverige och för att nämna
ett exempel kan vi ta Granhults kyrka från
1200-talet som är byggd på detta sätt.
Sven Jonsson
Folke Perssons bensinstation var länge den
naturliga samlingsplatsen i Trekanten
Sven Jonsson arbetande i sin smedja, där han
tillverkar användbara och vackra bruksföremål
i smide. Vi brukar få se hans arbeten vid
Julskyltningen på Agundada-gen, då han visar
och säljer sina alster.
Jag skulle också vilja passa på att tacka
de som gjort detta projekt möjligt genom
att leverera och förse mig med det udda
byggmaterial som krävdes. Dessa är Torbjörn Karlsson Fagerhult, kusinbolaget
Fagerhult, Ronny Johansson Trekanten,
Per-Otto Sjöström Angelstad, Johan Axelsson Århult. – Tack!
Stefan Nilsson Trekanten
Folke Persson drev cykelverkstad och bensinstation här under många år. Sven Jonsson och Pia
Åkesson är det nu som är ägare till hemmet och verkstaden
11
Minigolfbanans konstruktör Göte Karlsson
Minigolfbana
Sommaren 1949 och fram till mars 1950
var jag ”lumpakille” med förläggningsort
Visby. Att åka hem över veckohelgerna var
otänkbart, restiden skulle i så fall ha ätit
upp hela ledigheten. Utanför ringmuren, på
en liten gräsplätt mellan havet och muren,
Dansbanorna i Trekanten
Den första dansbanan låg vid Muggebodasjön. Vägen dit gick mitt emot Granhults
gård. Den byggdes 1915 och förestods
av bröderna Ernst och Edvard Karlsson i
Granhult, Johan Jonasson i Mellangranhult och August och Gunnar Håkansson i
Ljustorp. Den låg myckert vackert nere vid
Muggebodasjön.
Flickorna i Mellangranhult brukade koka
kaffe i stora kittlar, som de bar ner till
dansbanan. Det fanns även skjutbana
och lotteri. Dagen efter dansen brukade
småpojkarna Georg i Muggeboda och
Tage Sjökvist ta sig över sjön, från det
näraliggande Snittaboda för att leta efter
småpengar. Dansbanan lades ner 1922.
Nästa dansbana var Ekebacken. Den låg
mitt emot Granhult vid de strora ekarna.
Den anlades 1939 och revs 1951.
Idrottsföreningen ordnade senare revyer,
festligheter och dans i Trekantens idrottstuga.
Ingrid Karlsson och Stig Edvardsson på
golfbanan
fanns en minigolfbana som fick bli många
söndagars tidsfördriv. Därifrån kom min
idé att bygga en golfbana hemma i Trekanten. Det måste således ha varit 1950 – 1952
som jag bedrev minigolfrörelse. Möjligen
också sommaren 1953 men absolut inte
längre.
Trekantens Gymnastik och
Idrottsförening bildades
1934.
Vintertid använde idrottsföreningen gymnastiksalen i Trekantens skola för gymnastik. 1937 då klubblokalen hade blivit byggd
vid fotbollsplanen flyttades gymnastiken
dit. På sommaren spelade man fotboll,
orienterade samt sprang terränglöpning.
Det fanns två fotbollslag, ett damlag och
ett herrlag. 1939 byggs bastu i anslutning
till föreningens klubblokal.
Allt arbete med byggnader och fotbollsplaner måste ske av föreningens medlemmar
på frivillig väg. Några kommunala eller
statliga bidrag fanns inte på den tiden.
Dansbanan byggdes också av idrottsföreningen med frivilligt arbete.
Sture Persson
Agunnaryds första damlag
Kerstin och Roland Andersson Snittaboda
Snittaboda
Stenarbetaren Johan August Rehn född
1874 kom från Moen Kateboda i Stenbrohults socken och hans hustru Emilia
Mathilda Salomonsson född 1876 kom från
Ängsgärdet under Granhult. De gifte sig
17.6.1905. Johan August föräldrar var Anders Johansson och Christina Svensdotter i
Moen och hustrun var dotter till Salomon
Johannesson och Kristina Jonasdotter i
Granhult.
Johan August och Emilia Mathilda köpte
det gamla soldattorpet Snittaboda 1905
som då låg närmare sjön och byggde ett
nytt hus året efter. De fick barnen Edit
och Tage.
Namnet Rehn fick Johan August troligen
när han arbetade i berget, han hade inte
varit knekt. Även sonen Tage fick namnet
Sjökvist sig tilldelat på samma sätt, han
kallade sig sedan för det efternamnet.
Edit gifte sig med Karl Lind och makarna
arrenderade en tid Karhult, senare Åståkra. Kerstin gick första och andra klass
i Agunnaryds kyrkskola fast hon bodde i
Trekanten.
Föräldrarna köpte därefter en gård i Råknahult i Vislanda, men Karl dog redan 1958,
Edit och barnen bodde kvar till dottern
Gudrun övertog gården. Edit köpte då Snittaboda som hon ägt tillsammans med Tage.
Nu är det Edits dotter Kerstin med make
Roland Andersson som äger det vackert
belägna Snittaboda.
Elsa Persson i Granhult besöker Trekantens
gamla dansbana Ekebacken. Elsa och Sture
var syskon.
12
Överst: Daly Pettersson, Märta Blomqvist, Ester
Nyberg, Ester Wik, Märta Pettersson. Mellan:
Judit Andersson, Elin Elm, Margit Persson.
Främst: Adele Blomqvist, Eva i Bjälleberg, Beda
Johansson
Eivor Svensson som bor i Stenavads kvarn
är dotter till Tage och hans hustru Inga.