Trinshults rote Trinshults rote består av Västenstorp (Hallatorp), Ranglaköp, Lammakulla, Trinshult och Angshult. Därtill ett flertal backstugor och torp. I roten bor ca 30 fast boende och några fritidsboende. Äldst i roten är Margit Nilsson och yngst är Ludwig Ståhlros som blir 4 år i april månad. Rotesamvaron hålls vid liv. Varje år, strax innan midsommar anordnas en roteträff i form av en trädgårdsfest. Trinshult Trinshult och Fagerhult har rotefest tillsammans Johansson och hans tilltänkta Hanna Nilsdotter. Magni kom från Tumhults Aronsgård och Hanna från Västra Fagerhult. Trinshult finns omnämnt 1388 som ”trinshylto” och har troligen förleden ”trind”, gärdesvirke av kluvna trän, enligt ortnamnsforskaren Fridolf Jönsson. Att det är en gammal kulturbygd märks på alla stenmurar, odlingsrösen, terassodlingar och hamlade gamla lindar. Magni och Hanna gifte sig och fick dottern Sannie. Hon i sin tur gifte sig 1938 med Emil, min far, från Asige i Halland. Dom tog över gården efter Hanna som dog 1942. Magni gick bort redan 1932. Nu är det Laila och jag som bor på gården. Mina föräldrar förvärvade 1948 den gården som tidigare tillhört Oskar och senare Karl Johansson. Bostadshuset på denna fastigheten, som var byggt omkring 1879, plockades ner 1994 och lär nu vara återuppbyggt i Västergötland. Byn har sedan mitten av 1800-talet bestått av tre gårdar. På den ena gården bodde Oskar Johansson som var ungkarl. Hos honom bodde en äldre släkting Stina samt en piga, Vera från Passagården. Oskar var den förste i trakten som hade radio, en kristallmottagare. Här samlades ung och gammal i förundran över teknikens framsteg, där man kunde urskilja tal och musik blandat med brus och knaster från etern. Gården såldes på auktion till Karl Johansson som senare flyttade till Brogård. Den andra gården köptes 1909 av Magni Oskar Johansson visar upp sin häst på ladugårdsbacken Till gården har funnits fyra torp. Knekttorpet ”Pärs täppe” frånsåldes före 1909. Ekelund och Smedtorpet revs på 1930-talet. Torpet Skogen däremot friköptes på 60-talet av bergsmeden och hovslagaren Ivar Vik och hans hustru Emilia. Torpet ägs numera gemensamt av några danska familjer. Möllaretorpet är tredje gården i Trinshult. Här bodde Axel Jonsson från Jättakistan åren 1939 till sin död 1964. Gården ägs idag av Clas Salomonsson och huset hyrs som fritidsbostad av Jan och Kate Lundt. Strax väster om Möllaretorpet låg skolan i Trinshult omnämnd redan 1866. Omkring 1915 flyttades undervisningen till Trekanten och skolhuset revs troligen 1920. Vägskälet i skogen, där vägen till Lammakulla delar sig mot Strömma och Fagerhult heter sedan gammalt ”Skitenlagga” troligen ett dåtida uttryck för vägens beskaffenhet. Ett litet stycke in på den ”gamla vägen” mellan Skitenlagga och Trinshult ligger vid sidan av vägen en vattenhåla som kallas Brua bäck. Här skall enligt sägnen en brud ha drunknat när hon vattnade sin häst, då hon red till kyrkan. Trinshult 1937 Hanna, Sanny och Emil 6 Bengt-Göran Bengtsson Lammakulla Kusligt i Lammakulla I Lammakulla by finns idag fem hushåll med permanent boende. Rönne Lägenheten Lindelund i Lammakulla byggdes på 1890-talet av skräddaren Alfred Karlsson och hans hustru Eva Svensdotter Båda makarna var födda i Ryssby församling, men bodde som nygifta i Grythult. Vid Laga skifte 1841 delades Lammakullagården i tre delar. Bebyggelsen i bykärnan splittrades från området kring nuvarande Wiks gård. Där bor nu Ingemar Wik med sin fru Kristina. Där föddes deras första barn Emil. 1891 flyttade de till Lammakulla och Lindelund och där föddes döttrarna Alma, Hildur och Olga. 1860 stod Lammakulla Mellangårds boningshus färdigt. dddd Att vara tvungen att gå förbi likkällaren efter skymningens inträde var inget man längtade efter när man var barn, minns jag. ”Likkällaren” var en jordkällare i backen mellan Stenbergs affär och Fridhem. Lammakulla Mellangård på 1930-talet I stormen 1902 samma år som min far, Gottfrid Johansson, föddes, blåste ladugården på gården omkull. Det har berättats att det var en dålig ladugård. Kanske var den uppförd av virke från de gamla gemensamma uthusen. Gottfrids mor Ida dog l905 i galopperande lungsot. Hans far Johannes Jakobsson körde ihjäl sig på väg till begravning i Angshult när hästen skenade så att vagnen välte. Gottfrid var den som sedan övertog gården. Han var gift med Ester Johansson från Passagården. De fick fem barn. Barnbarnen tyckte alltid att det var härligt att komma till Lammakulla och mormors kakburkar och glada sånger. Hade man tur kunde man tjäna pengar på att slå ihjäl flugor. En tjugofemöring per fluga fick man. Idag ägs gården av Peter Rolfson. Eivor Wirde Västenstorp Lindelund Frågade man far fick man alltid till svar att den inget annat var än ett extra förråd till affären, men var och en som vågade kika in kunde själv se pallarna som likkistorna stått på i väntan på begravningen. Och visst spökade det. Det var bäst att hålla för ögonen på den sidan likkällaren låg så man inte behövde se något. Att här bodde en skräddare kunde man se på det vackra skråmärket, saxen som är inskuret i köksverandans snickarglädje. Senare ägare av huset var Hugo och Karin Jonasson, som bodde där över 40 år. Av deras barn är det nu dottern Eva som bor på Lindelund med make Stig Ritzén Saga Alexandersson Rönneberg Rönneberg var soldattorp för Lammakulla rote med nr 85. Trinshult rote hade nr 86. Efter 1890 då den siste soldaten Johan August Isacsson Wik lämnade Rönneberg och bosatte sig i Angshult, har det varit olika brukare som innehaft soldattorpet. En av dessa var änklingen Anders Gustafsson från Trinshult som bodde här med några av sina barn. Han dog 1905. Numera är det Sölve Gunnarsson med sambo Else Marie Bengtsson som bor på soldatbostället. Sölve är född på Rönneberg, men flyttade hemifrån 1960, för att återvända 1981 då han övertog gården. Saxen som betecknar skräddarens skråmärke Bilden tagen den 4 januari Från början var det ett utskifte under Grythults storegård och en hallsvedja (svedjebruk på bergshäll) som arrangerades. Efterhand som svedjebruket var odlings-bart gjordes en inmutning och en stuga byggdes upp och Hallatorp var därmed ett faktum. Ett antal backstugor byggdes upp runt omkring. Änklingen Gustav Johansson överlät 1913 Hallatorp till sonen Ernst och makan Ester Karlsson. Deras son Åke med maka Ingrid blev senare ägare till gården. Åke med familj bodde kvar i Hallatorp till 1959, då de köpte till Åkaled och flyttade dit. Hallatorp används idag som fritidsboende åt en dansk familj. Inger Johansson Ernst och Ester Karlsson med barnen Anna, Sanny och Arvid, (Åke och Gunnar var ej födda när bilden togs) 7 Ranglaköp Någon gång under 1500-talet, köpte en kvinna vid namn Ragnhild gården. Eftersom det då inte var särskilt vanligt att kvinnor var hemmansägare blev det kallat för ”Ragnhilds köp” Namnet Ranglaköp finns daterat från 1571.Inte förrän på 1820-talet har Ranglaköp fått sin nuvarande stavning. Mangårdsbyggnaden byggdes 1875, man använde då bl.a. virke från den gamla kyrkan i Agunnaryd. Ägandet av gården från Ragnhilds tid, fram till att släkten tog över omkring 1850-talet är ganska oklart. Kring 1850 flyttade Nämndeman Nils Gustav Bengtsson (född i Granhults Qvarn) med Hustru Kjerstin Jonasdotter (född i Lövingstorp) från sin gård i Rommarehyltan till Ranglaköp. Gården var då delad, den andra delen ägdes av Peter Johan Johannesson och hans Hustru Elin Pehrsdotter. Omkring 1865 flyttade Peter Johan med familj till Tumhult och sålde sin del av Ranglaköp till Nils Gustav, som då kom att äga hela Ranglaköp. Nils Gustav och Kjerstin hade tio barn, men fem av dessa dog som små. Nils Gustav själv dog 1890, 70 år gammal. Änkan Kjerstin byggde då undantaget Sörhult. Margits föräldrar, Nils och Svea Johnsson dagen innan julafton. August flyttade till undantaget Sörhult och styckade ifrån en del av gården som han fortsatte att bruka. August inredde även hönshuset i Sörhult till en lägenhet där Stina på Åkaled fick bo på sin ålderdom. August dotter Vivan kom sedan att bruka Sörhult tillsammans med sin man Nils Ephrath Nilsson (född i Vedåsa 1896). blev intakt igen och flyttade samtidigt till huvudbyggnaden, medan Margit och sonen Mats flyttade till det nybyggda huset, där de fortfarande bor kvar. Ingmar och Helén köpte 1996 till en fastighet i Lammakulla (Erik Petterssons) som nu också tillhör Ranglaköp. I det huset bor Helèns bror Anders Jönsson med sambo Jonna Ståhlros, samt sonen Ludwig. Nils och Svea hade två döttrar, varav den ena dog bara någon månad gammal, medan den andra dottern Margit (född 1930) gifte sig 1954 med Bertil Nilsson (19261985) från Holmen . Undantagsstugan Sörhult i Ranglaköp Dottern Emma Kristina Nilsdotter gifte sig 1894 med Bengt August Jonsson från Myrarås.De tog då över gården, tidigare arrenderade August Agunnaryds Prästgård. De fick tre barn, Sanny, Nils och Avida ”Vivan” . August ägnade sig åt hästhandel och for runt i södra Sverige samt köpte och sålde hästar. De flesta av turerna gick mellan Agunnaryd och Öland, där han köpte vildhästar. Tiden på gården blev knapp och därför arrenderade han ut delar av den. Nils Johnsson, gifte sig 1924 med Svea Danielsson från Tjurkö, de arrenderade gården av August och Emma fram till 1936 då de tog över den helt. Nils var en skogsman och jägare, ett år jagade han räv ända fram till jul, så att de inte hann med att slakta julgrisen förrän 8 De arrenderade gården av Margits föräldrar fram till 1970-talet, då de tog över helt. Bertil köpte sin första traktor, i början av 1950-talet och drev en av traktens första maskinstationer. Margit och Bertil fick tre barn, Ingmar, Mats och Sylvia. Gården har även haft torpställe, Torpagärdet och Pipelöse backstuga. Det torp som finns kvar är Grönadal som 1937 såldes ifrån till Sven och Ellen Wik. Efter dem har bl.a. Åke och Ingrid Karlsson bott där, samt deras barnbarn Daniel Åkesson och hans sambo Ann-Helen Karlsson. Nu bor Tony Hassel på Grönadal. Sonen Ingmar och Helén Jönsson från Marsholm köpte gården Sörhult 1981 och sålde ifrån huset till Nils och Margareta Förander som har det som sommarhus. Samma år byggde Ingmar och Helén ett eget hus i anslutning till gården. De köpte 1986 resten av gården så att den Fem generationer: Ernst Karlsson i Hallatorp, Anna Jönsson Tjurkö född i Hallatorp, Lennart Jönsson Liatorp tidigare Marsholm, Helen Nilsson i Ranglaköp och dopbarnet Bengt Nilsson sjätte generationen i Ranglaköp Ingmar och Helén har tre barn, Bengt, Daniel och Henrik. Det betyder att det nu är 6:e generationen i rakt nedstigande led som är på uppväxt i Ranglaköp. Visst har man som barnbarn till Margit i Ranglaköp lekt att man var sin farmors farfar August och reste till Öland för att köpa hästar. Bengt i Ranglaköp Med hjälp av Margit och Ingmar Rö Trinshults postgång Om torpet, Kansliet under Viks gård i Lammakulla, har det i folkmun berättats att de hämtade post en gång i veckan och delade ut i Lammakulla. mm Karl Vik Skogatorp Stambanan blev klar 1863. - Jag kan ej styrka påståendet. År 1902 skickade E.O: Magnusson Tumhult och E. Stenberg Lammakulla en skrivelse till poststyrelsen att det behövdes bättre postgång till östra delen av Agunnaryd från Målaskog. Den 29 juni 1903 började Petter Andersson Rönneberg att 3 dagar i veckan gå med post mellan Lammakulla och Målaskog mot ersättning av en krona och tio öre Angshults nutidshistoria I en av gårdarna som tillhör släkten Wiik huserade Hugo från sin födsel 1900 tills han stupade bakom sin gräsklippare 1980. En personlighet, som jag är glad över att ha fått lära känna. Med berättarglädje kunde ingen som Hugo träffsäkert fånga en situation. Bevingade uttryck, som han tillverkade på stund lever än kvar hos oss. En hjälpsam man var han också. Jag minns särskilt när han 76 år gammal hjälpte mig att i gamla huset lägga om vårt nya brädgolv typ Krister special, som fått torka på plats över vintern. Intensivt arbete under långa dagar. Det gick inte att skolka, för snart kom Hugo puttrande med sin traktor Grålle, och var färdig att ta sig an en ny bräda. Grållen gick förresten regel-bundet också till bastun i Bråna, där säkert de svettiga männen fick till livs mången god historia. Samarbetet gick också bra med en annan hjälpsam man, Ragnar, som från Stavhult Södergård flyttade till Angshult. Istället för att konkurrera med varandra om den fjärde gården som i slutet på 40-talet blev till salu, köpte de och brukade de den tillsammans, och så blev den Hopahaven. Karl Vik, bonde på Skogatorp avlöste Petter Andersson, året han började är ovisst men han uppehöll det till 1927. Han gick från Skogatorp över Graverans och Hallatorp till Lammakulla , samt från Lammakulla till Målaskog fyra dagar i veckan, en tur på 28 km varje gång oavsett väder. Efter 1927 utökades postgången till Sandens i Fagerhult till fem och senare 6 dagar i veckan och uppehölls av bröderna, Emil Johansson Sjöbo och John Johansson Stenslund med cykel. 1951 blev Emil pensionär och Johans son Oskar slutade. Herman Johansson Långhult körde därefter med bil. Posten flyttades 1966 till Ryssby då järnvägen lades ner. Den gamla boplatsen, där ”Jönsabacken” har blivit en kultplats med blåsippsställen för viktiga visiter. På vintrarna efter dagliga sysslor tog Hugo och Ragnar timmersvans och yxa och gick tillsammans ut i den gemensamma skogen – ett samarbete som gick friktionsfritt. De berättade gärna att de en gång i livet hade varit oense och argumenterat med varandra, men då gällde det politik. Ragnar flyttade alltså till Angshult 1944 nygift med Gunvor, och tog över efter svärfar August Bengtsson, som tagit över efter far Bengt Jonasson, som tagit över efter Johannes Eriksson. Båda de senaste ägarna gjorde omfattande nyodlingar som blev möjliga efter sjösänkningen på 1870. Så Gunvor bodde sina första 78 år i Angshult för att sedan år 2000 efter Ragnars bortgång flytta till Ljungby. Hugo Wiik i berättartagen per dag. För inte så länge sedan levde 3-4 familjer Gunvor och Ragnar Svensson på jordbruket i Angshult, medan detta nu är hobbyinriktat, dvs man överlever ekono-miskt inte tack vare jordbruket utan trots detta. Anna Lena och Per har tre ridhästar medan Marita och Per Arne, Högberg bofasta här sedan 5 år, tagit över highland-cattle-uppfödningen. Sin ut-komst hämtar alla nuvarande Angshultsbor utanför socknen. Alla är beroende av bil, men transporttiden är långt kortare än för de flesta storstadsbor. Det är kul att bo i Angshult tycker invånarna Marita och Per-Arna Högberg, Birgitta och Krister Lindkvist och Anna-Lena och Per Liedberg 9
© Copyright 2024