1. No category

1
After work om jämställdhet
Dokumentation av event på Malmö Live 29 maj 2015
Arrangerat av Välfärdsavdelningen;
planeringssekreterare Anders Eriksson och Katarina Fehir
Kvällen inleddes med mingelbuffé i foajén utanför konferenslokalen. Därefter
samlades de runt 200 personerna inne i konferenssalen. På varje stol låg Malmö Stads
nytryckta bok Är du jämställd?
Det fanns fem punkter på kvällens program.
1. Emma Knyckare
2. Maria Wetterstrand
3. Hanna Gedin
4. Diskussionspanel med representanter från olika förvaltningar
5. Sång av Ladyfestkören
2
1. Emma Knyckare
Emma Knyckare, programledare i Sveriges Radio, som även medverkat i en film i
samband med Nordiskt Forum förra året, var kvällens första programpunkt. Hon
började med att diskutera frågor kring sexism och feminism, och tog upp vissa mäns
skeptiska inställning till feminism. Apropå människors relativt vanliga uttalande; ”Jag
är inte rasist, men…”, spann hon vidare på hur män skulle kunna agera i frågan:
– Jag är inte FEMINIST, men på fredagkvällar har vi bokkväll kring feministisk
litteratur och dricker vin ur menskoppar.
Emma Knyckare berättar att hon som programledare får ”ganska mycket härliga
mail!” Hon läste upp några lyssnarmail från ”Anders” och ”Janne” som exempel på
sexism och kvinnofientlighet. Därefter föreslog hon ett antal steg för att bota dessa
lyssnares kvinnorädsla genom KBT, på samma manér som en kan åtgärda spindelfobi:
– Steg ett är att Anders och Janne får titta på en bild av en kvinna. Kanske en sjuksyrra
– hon har ju ingen maktposition eller lön att tala om… Steg två är att Anders och Janne
får närma sig en kvinna i fysisk form, t.ex. en barbiedocka. Och steg tre är att Anders
och Janne får närma sig en livs levande kvinna i en bur. Precis som med spindlar – inte
för hårig, inte för långa ben. Anders och Janne får närma sig buren. Kanske kan de
klara den här utmaningen under lång tid – så slipper de att avreagera sig på internet,
säger Emma Knyckare.
Det utlöser mycket skratt i publiken. Hon fortsätter med att ge exempel på att det är
dyrare att vara tjej än att vara kille. Tamponger och mensskydd är ett exempel på
utgifter som kvinnor har. Trots detta har kvinnor endast 86 % av männens lön.
– Jag löser det genom att gå 14 % tidigare från jobbet, hur gör ni?
3
Emma Knyckare, komiker och programledare
Maria Wetterstrand, moderator
4
2. Maria Wetterstrand
Kvällens andra talare är Maria Wetterstrand, f.d. språkrör för Miljöpartiet. Hon inleder
med att uppskatta kvällens koncept.
– En hel kväll dedikerad åt jämställdhet! En helt fantastisk idé!
Maria Wetterstrand berättar personligt vidare:
– Jag har en son och en dotter. Vi bor i Helsingfors. Min dotter hade en lärare, som inte
var en mästare i genuspedagogik. Det var många stökiga killar i klassen, som var
taskiga mot tjejerna. En mamma i klassen tog upp att pojkarnars beteende inte var
acceptabelt. Hon fick svaret – ”pojkar är sådana, flickorna får hålla sig undan”. Jag
reagerade på detta ur många aspekter, bl.a. att en bör angripa beteende och inte
personer. Att kritisera vad människor gör – inte vad de är. Att säga ”pojkar ÄR sådana”
strider emot den regelboken. Om pojkar hör detta, kan de ju tro att de är sådana! Och
de flesta pojkar är inte så. Den tredje aspekten är den signal som sänds till tjejerna;
”skyll dig själv, det är ditt ansvar att hålla dig undan”.
Maria Wetterstrand frågar sig om vi ser detta mönster någon annanstans? Hon
exemplifierar med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och det
skuldbeläggande som kvinnan ofta lägger på sig själv. Hon anser att ifall kvinnor
kunde se att det inte är de som har gjort något fel, skulle de kunna söka hjälp tidigare.
– Vi har en massa normer med oss som påverkar hur vi beter oss mot varandra. Jag
har läst många av de dokument som tagits fram i Malmö stad. Målet med dem är att
kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina egna liv. Det kan tyckas vara en
självklarhet och många tycker att: ”så är det väl redan?” Men då vi ser närmare på vad
beteendemönster handlar om, ser vi att det inte är lätt att bryta de här mönstren. Det
kan handla om bemötande av kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, om tjejer
som riskerar att utsättas för könsstympning, hur klientfördelning sker av
hemtjänstens uppdrag, säger hon och fortsätter:
– Det kan till och med handla om snöröjning. Män kör mer bil än kvinnor, kvinnor
åker mer kollektivt än män. Om bilvägarna snöröjs men inte busshållplatsen, påverkar
det kvinnor och män olika.
Maria Wetterstrand tar upp ytterligare exempel på beteendemönster som vi behöver
höja vår kompetens kring, såsom hur vi ser på män i deras behandling av sina barn,
jämfört med kvinnornas?
Hon tar upp hur vi ser på killarnas prestationer i skolan jämfört med tjejernas, med
resultatet att tjejer ofta får bättre betyg.
5
– Kvotering i bolagsstyrelser och föräldraförsäkring är viktigt. Men detta som Malmö
stad nu arbetar med är minst lika viktigt. Vill jag ha ett annat bemötande ifall jag är
dotter respektive son då mina föräldrar behöver vård? Vill jag att min dotter ska hålla
sig undan ifall killarna beter sig som idioter? Vill jag att min son ska behandlas som en
av idioterna när han inte är det? Vi måste jobba med detta hela tiden. Annars faller
det tillbaks. Förhoppningen med den här kvällen är att vi ska lära oss mer. Inte minst
om hur Malmö stad jobbar. Det är inte lika uppseendeväckande som kvotering, men
det är vår kommun och del av vår vardag och de verksamheter vi nyttjar för oss själva
och för våra barn.
6
Hanna Gedin, kommunalråd
3. Hanna Gedin
Hanna Gedin, är jämställdhetskommunalråd i Malmö stad för vänsterpartiet.
– Jag hoppas vi alla är här för att vi längtar efter ett samhälle där kön inte spelar roll.
Det finns de som påstår att Sverige redan är jämställt. Då svarar jag makt – så länge vi
inte har samma möjligheter att leva våra liv måste vi förändra. 80 % av Sveriges
fattigpensionärer är kvinnor. Det går inte påstå att Sverige är jämställt, säger Hanna
Gedin.
Hon talar vidare om vikten av att se jämställdhet ur ett maktperspektiv, vilket också
möjliggör att det faktiskt kan uppnås. Hanna Gedin tycker att Malmöborna har rätt att
kräva jämställdhet, eftersom en kommun är skyldig att förhålla sig till olika
dokument, lagar och rättigheter.
– Malmö stad har ca 23 000 anställda. Av dessa är drygt 80 % kvinnor. Sedan år 2011,
har vi arbetat med planen kring jämställdhetsintegrering. Jämställdhet får inte stanna
vid vackra ord. Jämställdhet måste göras. Vi som medborgare har rätt att ställa krav.
Jag är övertygad om att arbetet med jämställdhet kräver kompetens och driv – först
då kommer resultaten. Att vi organiserar oss och kräver vår rätt är viktigt!
7
Hanna Gedin ger viktiga exempel som Malmö Stad tagit fasta på för att ge flickor och
pojkar samma möjligheter. Bland annat fördelas träningstider på kommunala
idrottsanläggningar lika mellan pojkar och flickor. Hon tar också upp projektet
Women Making History som Parvin Ardalan driver, för att kvinnor med olika etnisk
bakgrund ska delta på samma villkor. Vård- och omsorgsarbetet ska bli mer
synliggjort genom att åtgärder vidtagits för jämställdhet. Malmö stad har också i
samband med Nordiskt forum förbundit sig att fortsätta arbeta aktivt med
jämställdhet. Hon framhåller kvällens event som ett sätt att sprida de goda exemplen.
– Malmö ska vara en jämställd stad. Regeringen sneglar nu på Malmö och sex andra
kommuner när de ska jämställdhetsintegrera sin egen verksamhet. Det finns en vilja
här hos kommunen, men också hos medborgarna. Här finns en feministisk och en
antirasistisk rörelse, som är fantastisk. Min önskan är att vi alla håller trycket uppe,
avslutar Hanna Gedin.
8
4. Diskussionspanel
Den fjärde programpunkten är en diskussionspanel, ledd av Maria Wetterstrand.
Panelen består av representanter från sex olika förvaltningar, samt Emma Knyckare:
Margot Olsson, samordnare på kvinnofridsprogrammet, sociala resursförvaltningen,
Anna Sundman Marknäs, genuspedagog på grundskoleförvaltningen, Julia Magnusson,
planeringssekreterare på stadsområdesförvaltning Öster, Ann-Helen Westerdahl,
biståndshandläggare på stadsområdesförvaltning Innerstaden, Rudy Mengesha,
projektledare på kulturförvaltningen, Bledar Zuta, sektionschef på stadsområdesförvaltning Söder.
Maria Wetterstrands första fråga till panelen lyder:
– Vad skulle kunna bidra till ojämställda istället för jämställda strukturer?
Anna Sundman Marknäs, grundskoleförvaltningen:
Ganska mycket skulle kunna gå fel, säger hon och skrattar. Men det handlar om barns
och ungas delaktighet. Om vi inte bråkar med normer kring verksamheten gör vi
något ojämställt. Om vi utgår ifrån att barn är de de är för att de tillhör ett visst kön
eller har en viss kropp kan det gå fel. Även placering i klassrummet kan spela in.
Julia Magnusson, stadsområdesförvaltning Öster:
– De offentliga platserna är viktiga. De hänger ihop med tillgång till en meningsfull
fritid. Vi har omvandlat en parkeringsplats till en jämställd yta – men det kan ju också
handla om hur vi utformar ett bibliotek. Kommer man in med en barnvagn eller inte?
Ann-Helen Westerdahl, stadsområdesförvaltning Innerstaden:
– Vi har sett att kvinnor tar större ansvar än männen. Om vi inte tar hänsyn till detta i
fortsatt arbete blir det omjämställt. Vi har sett att männen får mer bistånd. De får fler
timmar och mer omfattande omsorg. När vi såg på äldre och socialtjänstlagen,
upptäckte vi att kvinnor fick mer hjälp. Men det berodde på att de väljer att tacka ja
till offentlig vård, eftersom de inte vill belasta anhöriga.
Rudy Mengesha, kulturförvaltningen:
– Vi arbetar mycket med jämställdhetsarbete på våra olika institutioner och kan
därför se hur resursfördelningen ser ut. Vad är för flickor och vad är för pojkar?
Projektet Women Making History är ett annat exempel – det handlar om att
synliggöra kvinnor som inte brukar synas.
9
Bledar Zuta, stadsområdesförvaltning Söder:
– Det handlar om makt men också om kunskap. Ju mindre kunskap desto minde makt.
Vi jobbar mycket för att nå tjejer på allaktivitetshuset i Lindängen. Alla aktiviteter var
förut riktade till killar. Men det handlar också om hur vi jobbar, hur vi uppmuntrar.
Vårt mål är att alla ska få plats i allt. När vi frågade unga ville de spela fotboll. Först
tränade de var för sig, men nu tränar de tillsammans.
Margot Olsson, sociala resursförvaltningen:
– Om vi inte ser förtrycken i en familj kan det gå riktigt illa. Ifall vi ser det men säger;
ska ni inte själva komma överens inom familjen? Då kan det gå riktigt illa.
Emma Knyckare, programledare Sveriges Radio:
– Inom mitt yrke är det oftast arrangörerna som får bidrag. Arrangörerna är ju ofta
killar. Vi är ganska få tjejer som håller på med humor. Det kan vara så att vi som tjejer
får halka med endast för att fylla en kvot och att vi därför inte ens namnges.
Diskussionspanel
10
Deltagare under kvällen.
Maria Wetterstrand berättar om ett exempel från ett elevframträdande på barnens
förskola där alla killar presenterades individuellt, medan tjejerna var ett kollektiv.
Killarna spelade hårdrock och tjejerna dansade. Hon ställer sedan nästa fråga:
– Vilka är då lösningarna som ger jämställda strukturer?
Ann-Helen Westerdahl, stadsområdesförvaltning Innerstaden:
– Inom vår förvaltning gjorde vi en analys kring LSS och Socialtjänstlagen. Vi gick
sedan in och granskade utredningar. Vi fick se tydligt att det är vi själva som gör
skillnad på män och kvinnor. Det handlar dels om vilket ansvar vi ställer på kvinnor
jämfört med män. Vi såg att om mannen var sjuk, skötte kvinnan allt hemarbete. Men
var det kvinnan som var sjuk, var det inte omvänt. För att inte falla i fällan gjorde vi en
checklista om bemötande, som vi numera går efter vid varje möte, säger hon och
fortsätter:
– Vi har även en ledsagarservice – en insats för att aktivera människor. Där har män
och pojkar fått fler timmar att komma ut i samhället. De ville ofta gå på aktiviteter
som fotboll eller handboll. Kvinnor valde att shoppa eller fika. Detta gavs inte lika
många timmar, men de ansökte inte heller om lika många timmar. Det verkade vara
mer ”på riktigt” – att gå på fotboll. Kvinnor ansökte inte ens.
11
Bledar Zuta, stadsområdesförvaltning Söder:
– Alla aktiviteter vi har är sådant som de deltagande själva har önskat. Deltagarna är i
åldrarna 3 – 87 år och av 300 olika nationaliteter. Det finns ingen religion som säger
att barn inte får vara aktiva. Idag har Lindängens allaktivitetshus 25 000 besökare och
vi når 4 gånger mer kvinnor än män. Vi har valt att satsa på kvinnorna. Idag är vårt
problem att hitta mer män. Samtidigt – om vi arrangerar pyssel undrar vi var killarna
är? Men nu hade vi en baktävling där sex killar vann hela tävlingen.
Margot Olsson, sociala resursförvaltningen:
– Vi har arbetat med de här frågorna i 15 år. När vi startade fanns det en kvinnojour
och Krim-enheten gjorde bra arbete för män. Jag gjorde en kartläggning över var
kvinnor hade sökt hjälp vid våld. Ingen hade gått till kommunen. Man gick till doktorn,
eller möjligtvis polisen. Vi har byggt upp verksamheten från noll. Det här är ett
samhällsansvar. Det kan inte vara ideella människors ansvar att rädda liv – det är
kommunens, statens, landstingets ansvar att se till att rädda liv och ge stöd när någon
utsatts för våld.
Maria Wetterstrand undrar varför avdelningen inom Malmö Stad kom så sent? Varför
har ingen brytt sig innan?
Margot Olsson, sociala resursförvaltningen:
– Socialtjänstlagen var sen. Lagen kom 1998. Jag tror att detta har setts som en
familjefråga, men det är en fråga om kunskapsbrist och en attitydsfråga. Sedan dess
har vi byggt upp att även män som är utsatta kan få skydd och samtalshjälp. Vi ställer
inte krav att man ska anmäla till polisen, men om man gör det har vi ett nära
samarbete med polisen. Då jobbar vi både med utsatta och med de som använder
våld. Och vi arbetar mycket med barnens bästa för ögonen. Vi vet ju att ifall man
utsatts för våld när man är liten, är risken stor att hamna i en sådan relation som
vuxen. En maktrelation.
12
Diskussionspanel
Julia Magnusson, stadsområdesförvaltning Öster:
– Vi gjorde om en parkeringsplats till en jämställd yta. Från Triangeln till Rosengårds
centrum fanns tre stopplatser och en skulle bli en aktivitetsyta. Vid den här tiden kom
det upp undersökningar kring spontanytor. De visade att 80 % killar och 20 % tjejer
använde sig av dem. Det finns heller inte så många tjejer på våra ungdomsgårdar, de
vistas hellre på offentliga fik. Vi funderade över vem vi planerade för? Vilka når vi inte
ut till? Svaret var tjejerna i området. Vi började därför med att planera tillsammans
med de unga tjejerna i området. En landskapsarkitekt jobbade tillsammans med
tjejerna för att utforma ytan. Det diskuterades kring färg, kulturella aspekter och plats
för dansträning. År 2013 stod aktivitetsytan klar. Namnet blev Rosens Röda Matta och
det var en 12-årig tjej som gav namnet. Snart kommer vi att få resultat på hur det
används. Nu fortsätter arbetet med att skapa nya jämställda ytor i Malmö. Metoden
för Rosens Röda Matta har antagit processledarskap för resten.
Bledar Zuta, stadsområdesförvaltning Söder:
– Det är bara att fråga medborgarna. Det är enkelt.
Julia Magnusson, stadsområdesförvaltning Öster:
– Det är en viktig aspekt att låta tjejerna vara med från början. Det tillsattes en
brukargrupp efteråt – bl.a. ihop med Unga tjejer i Förening på Rosengård. Det handlar
om säkerhet och renhållning, att det ska kännas tryggt på platsen.
13
Rudy Mengesha, kulturförvaltningen:
– Kulturförvaltningen antog en jämställdhetsstrategi år 2013. Det finns olika
jämställdhetsanordningar på de olika institutionerna men det finns även ett HRperspektiv: Hur många chefer är kvinnor? På Kulturförvaltningen har vi många
institutioner, till exempel Stadsbiblioteket, Stadsmuseet, Kulturskolan, kulturhuset
Mazetti osv. På Malmö museum upptäckte vi att kvinnor fick kortare tid att ställa ut
sina verk än manliga konstnärer. Männen fick fler veckor. På Stadsbiblioteket har vi
ställt oss frågande kring om det är tillräckligt välkomnande? På barnboksbiblioteket
arbetar vi med att ifrågasätta stereotypa bilder på barn, kring representation i
barnböckerna och det har tillsatts en referensgrupp från civilsamhället. Projektet
Women making History handlar ju om att synliggöra immigrantkvinnors historia. Det
här är exempel på hur vi jobbar med allmänheten. Vi har tagit fram en checklista för
våra beslutsunderlag. Frågor vi ställer oss är hur språket ser ut på institutionen? Hur
är kommunikationen?
Emma Knyckare, programledare i Sveriges Radio:
– Som vanlig medborgare häpnar jag vid detta med konst och manliga genier. Vi som
vanliga människor har ju också möjlighet att säga till – både som gallerister och som
besökare.
Rudy Mengesha, kulturförvaltningen:
– Vi har genom en konsult upptäckt att det ges mer lärartid för killar och gitarrspel på
kulturskolan. Och när det gäller Sommarscen – är programmet/akten dominerad av
kvinnor eller män? Hurdan är publiken? Flest kvinnor eller män? Men det här ställer
också vissa frågor kring hur vi ska räkna? Ska vi till exempel räkna varje barn efter
kön?
Anna Sundman Marknäs, grundskoleförvaltningen:
– Det som är häftigt med Malmö stad är att frågan om jämställdhet kom från barnen
själva. Vi har en genuspedagog på varje skola. På Latin har man haft en skola mot
transfobi, som initierades av en elev på skolan. Vårt uppdrag handlar mycket om att
synliggöra. Hur ser vår miljö ut? Vad har vi för litteratur? Vem tar plats på samlingar?
Vem pratar i klassrummet? Några åtgärder är det normkritiska skolbiblioteket. Det
finns kurser i hur vi kan se på läromedel. Vi jobbar mycket med pedagogerna och hur
de sedan ska jobba med barnen. ”Vem kan jag bli på min förskola?” Det handlar
mycket om hur vi kan tänka kring heteronormen.
Emma Knyckare, programledare i Sveriges Radio:
– Jag tycker att det är svårt att säga till vid situationer där en mamma och en pappa
förutsätts, exempelvis hos barnmorskan. Ändå är min barnmorskemottagning
certifierad.
14
Anna Sundman Marknäs, grundskoleförvaltningen:
– Jag tycker certifieringar är problematiska. Det innebär att det blir något man kan
välja – miljö, hbtq etc. Vi sitter också med i nätverk, kring fler män i förskolan etc.
Personalen bör avspegla hur medborgargruppen ser ut. Men risken är alltid: ”Vad bra
det kom en kille, då kan vi öppna upp Snickis igen”.
Maria Wetterstrand ger åter ett exempel från en dag då hon lämnade sin son på hans
förskola. Sonens tre bästa kompisar är flickor och pedagogen sade högt inför alla:
”Här kommer Elias, tjejtjusaren”? Därefter öppnas det upp för frågor ifrån publiken.
Fråga ifrån man i publiken:
– Det fanns en bok om förskolan på 80-talet där det framkom att kvinnliga pedagoger
visade större intresse för pojkarna än för flickorna? Vet man något om detta idag?
Anna Sundman Marknäs, grundskoleförvaltningen:
– Ja, det finns en del forskning. I Rosa Pedagogik fångas flickors och pojkars fantasier
upp på olika sätt. Pojkars fantasier anses ofta mer spännande. Det finns
konstruktionslekar, såsom en bilbana, och rollekar – om man t.ex, bygger upp en
trädgård eller ett hem med olika roller. Alla är vi produkter av ett ojämställt samhälle
och det är klart att det som har högre status uppmärksammas mest.
Fråga från kvinna som arbetar på fritidsförvaltningen:
– Hur ser pojkars och flickors aktiviteter ut? Vi ser ofta i feministiska fora att det är
just kvinnor som pratar om de här sakerna. Hur ska vi få med männen i det? Hur kan
vi få de feministiska forumen att vara 50/50?
Rudy Mengesha, kulturförvaltningen:
– Jag tror kunskap är det enda som hjälper – att även informera om vad det innebär
för killar att vara låsta i stereotypa könsmönster, i maskulinitetsnormen.
Maria Wetterstrand inflikar att det är viktigt med bra manliga förebilder. Hanna Gedin
fyller i ifrån publikplats att det inte är en fråga om val när det handlar om
jämställdhet, inom kommunen. Det utgår ifrån politiska beslut och ”det ska inte vara
något snack.
Fråga från publiken av en kvinna som arbetar på Femcenter, mot våld i nära
relationer:
– Det finns många stereotypiska uppfattningar om oss på grund av att vi har
utlandsbakgrund. Vi blir diskriminerade först för att vi är kvinnor, sedan för att vi har
utlandsbakgrund. Det finns inte ett enda ord om kvinnor med utlandsbakgrund i
historieböckerna.
15
En annan kommentar av en man i publiken:
– Män är faktiskt inte välkomna i dessa fora, det är min personliga erfarenhet. Där jag
skulle få lov att uttrycka min feministiska åsikt, känner jag mig inte välkommen.
Maria Wetterstrand betonar att kvinnor i många sammanhang ständigt måste kunna
bevisa sin egen behörighet och kompetens för att kunna komma fram. Hon anser att
det är svårare för kvinnor än för män. Men på samma sätt kan det ju vara för män
inom jämställdhetssammanhang. Hennes nästa fråga handlar om att sänka trösklarna
för att prata om jämställdhet:
– Hur gör ni för att killar eller tjejer ska våga ta steg för att bryta heteronormen?
Julia Magnusson, stadsområdesförvaltning Öster:
– Vi ska genomföra 100 jämställdhetsworkshops under 2015. Faktum är att jag också
kan känna mig osäker när det gäller att diskutera genus – jag har inte studerat genus.
Det ska vara ok att inte kunna allting. Detta blir ett sätt att försöka nå ut.
Maria Wetterstrand kastar ut sin sista fråga till panelen:
– Vilken nytta har jämställdhetsarbetet gjort för Malmöborna?
Anna Sundman Marknäs, grundskoleförvaltningen:
– Vi vill ge alla elever i Malmö den bästa skolan. Vi kan ju inte säga att den bästa
skolan bara är för de elever som passar in i normen.
Julia Magnusson, stadsområdesförvaltning Öster:
– Desto mer vi jobbar med att olika grupper ska ta plats, desto mer kommer de att
synas.
Ann-Helen Westerdahl, stadsområdesförvaltning Innerstaden:
– Nyttan är att vi nu ställer samma krav på männen som på kvinnorna.
Rudy Mengesha, kulturförvaltningen:
– Maktfördelning. Att man tar makt över sin egen situation. Att man gör det på sina
egna villkor.
Bledar Zuta, stadsområdesförvaltning Söder:
– Att vi alla får samma villkor och möjligheter. Oavsett var vi bor.
Margot Olsson, sociala resursförvaltningen:
– Att vi räddar liv. Att man har rätt att känna sig trygg.
Emma Knyckare, programledare i Sveriges Radio:
– Att känna sig trygg i det offentliga rummet är guld värt.
16
5. Ladyfestkören
Kvällens sista programpunkt var Ladyfestkören. Körledaren berättar att kören vill
verka för en jämställd kulturscen. De sånger som framförs är alltid skrivna till minst
50 % av kvinnor eller transpersoner. Kvällens bidrag kommer bland annat ifrån Spice
Girls och Ane Brun. Den sista sången är Patti Smiths People have the power.
Applåderna rungar.
Ladyfestkören
17
Röster om kvällen
Vi frågade några av de som kommit till kvällens event om vad de tyckte.
– Det var bra att så många olika förvaltningar var representerade. Det gav en bra bild
av mängden aktiviteter som görs för jämställdhet, säger Hillevi Telander som jobbar
på Sociala resursförvaltningen.
– Skönt att det kändes avdramatiserat! Säger Anna Linhard, som jobbar på
Stadsområde Norr.
Anna Linhard och Hillevi Telander
– Jag hade inte koll på hur alla jobbar i Malmö stad. Många områden täcktes in, säger
Camilla Jonasson som arbetar på Musik i Syd. Hon är även doktorand på
Musikhögskolan kring genus och digitalt musikskapande.
– Jag blir alltid nervös när det är många i en panel, men de visste vad de skulle säga.
Det var skickligt. Vi arbetar båda med jämställdhet och hur tjejer kan ta plats. Jag
arbetar med Malmöfestivalen, säger Jennie Larsson.
Camilla Jonasson och Jennie Larsson
18
– Det var bra! Särskilt när de berättar om vad som händer på de olika förvaltningarna.
Det skulle jag gärna höra mer om. Det finns ju fler förvaltningar! I början var det mer
generellt hållet, men allt beror ju på vilka förkunskaper man har med sig när man
kommer hit, säger Viia Delweus som tidigare har arbetat med jämställdhetsfrågor på
Region Skåne.
Viia Delweus
Text: Karolina Jeppson
Foto: Jenny Ljunggren
19