Stasifängelset Besöksservice I mars 1951 övertogs källarfängelset av det nyinrättade MfS, (Ministeriet för statssäkerhet). Många motståndare till den kommunistiska diktaturen spärrades in här på 1950-talet. Listan över arresterade innehöll allt från ledarna för arbetarupproret den 17 juni 1953 till Jehovas vittnen. Guidningar : Guidade visningar för grupper är möjliga att få mellan kl. 09.00 och kl. 16.00 efter föranmälan. Engelskspråkiga visningar äger regelbundet rum varje onsdag, lördag och söndag kl. 14.30. Särskilda visningar av det tidigare hemliga spärrområdet kan också arrangeras. Även reformsinnade kommunister såsom ledaren för Aufbau Verlag Walter Janka, och politiker som fallit i onåd likt DDR:s tidigare utrikesminister Georg Dertlinger (CDU), tillbringade många månader i de gruvliknande cellerna. Detta gällde även den tidigare SED-politbyråmedlemmen Paul Merker, men också SED-kritiker från väst kidnappades av MfS och fördes till Hohenschönhausen, ex. Walter Linse, en advokat från Väst-Berlin. Han fördes bort 1952 och avrättades i Moskva ett år senare. Utställningar „Fängslad i Hohenschönhausen: Vittnen till politisk förföljelse 1945-1989“, är öppen varje dag från kl. 09.00 till kl. 18.00. Gratis inträde. Evenemang På minnesplatsen arrangeras med jämna mellanrum föreläsningar och presentationer av böcker, diskussioner samt olika kulturella event. Minneshögtid för offren Minneshögtider och kransnedläggningar vid minnesstenen och DENKORT (ett minnesmärke som ligger i närheten), hålls regelbundet. Mot slutet av 1950-talet tvingades fångar från ett angränsande arbetsläger att uppföra en ny byggnad med fler än 200 celler och förhörslokaler. Det enorma fängelsekomplexet var en del av ett stort och för allmänheten hemligt spärrområde. Ingen vanlig medborgare hade tillstånd att beträda detta område. De flesta fångarna var människor som hade försökt fly eller emigrera från DDR, eller också sådana som förföljdes på grund av sin politiska åskådning. Minnesplatsen Fysiskt våld ersattes senare av psykologiska metoder med målsättningen att bryta ned fångarnas motståndskraft. Det var fängelsets policy att aldrig informera fångarna om var de befann sig, eller hur länge de måste stanna där. Systematiskt förmedlades dem där känslan av att vara i händerna på en allsmäktig stat. Fullständigt avskilda från omvärlden och sina medfångar, förhördes de i månader av professionella förhörsexperter, vilkas uppgift det var att tvinga dem till belastande utsagor. Den fredliga revolutionen hösten 1989 kom att innebära SED-diktaturens fall, upplösningen av statssäkerhetstjänsten samt stängningen av dess fängelser. Som en följd av återföreningen av de två tyska staterna, stängdes fängelset BerlinHohenschönhausen i oktober 1990. Tidigare fångar stöttade initiativtagandet till att upprätta en minnesplats på området, och år 1992 ställdes fängelsekomplexet under minnesmärkesskydd. Två år senare förklarades platsen vara ett historiskt monument och minnesplats. Sedan juli år 2000 drivs den som en självständig stiftelse lydande under offentlig rätt. Minnesplatsen har enligt lag till uppgift att „undersöka Hohenschönhausenfängelsets historia mellan åren 1945-1989“, samt vidare att informera genom utställningar, föreställningar och publikationer, men också att inspirera besökare till att kritiskt beakta metoderna och konsekvenserna av politisk förföljelse och förtryck i den östtyska diktaturen. Det före detta häktet besöks varje år av fler än 436.000 personer; nära hälften av dessa är skolelever och studenter. De flesta guidningarna genomförs i regel av tidigare fångar. Bokhandel Bokhandeln erbjuder publikationer om minnesplatsen och ett stort urval av litteratur om den kommunistiska diktaturens historia. Stasi-fängelset Lägret Gedenkstätte Berlin-Hohenschönhausen På platsen för det senare häktet låg ursprungligen ett storkök tillhörande den nationalsocialistiska folkvälfärdsorganisationen NSV. (Nationalsozialistische Volkswohlfahrt). Den år 1939 färdigställda tegelbyggnaden , beslagtogs i maj 1945 av den sovjetiska ockupationsmakten och omvandlades till „Specialläger nr. 3“, vilket fungerade som ett uppsamlings- och transitläger för ca. 20.000 fångar. Tidvis var över 4.200 personer inspärrade där under katastrofala förhållanden. Såväl de hygieniska förhållandena som matransonerna var långt ifrån tillräckliga. Många blev sjuka och ca. 1.000 personer dog, varpå deras lik kastades i närbelägna bombkratrar som fanns i omgivningen. Genslerstraße 66, 13055 Berlin Telefon +49 (0) 30 – 98 60 82 30 Telefax +49 (0) 30 – 98 60 82 464 [email protected], www.stiftung-hsh.de Konto för donationer: BIC: BELADEBEXXX, IBAN: DE95 1005 0000 0190 2057 41 Vänligen beakta att det endast är möjligt att se BerlinHohenschönhausen tillsammans med en guide. Guidning för enskilda personer I diktaturens centrum Minnesplatsen Berlin-Hohenschönhausen ligger på en plats som likt ingen annan hänger samman med den 44-åriga historien av förtryck i den sovjetiska ockupationszonen (SBZ) och DDR (Deutsche Demokratische Republik). På platsen uppfördes efter andra världskrigets slut ett sovjetiskt interneringsläger, vilket senare kom att omvandlas till det sovjetiska centralhäktet i Östtyskland. I början av 1950-talet övertogs fängelset av Ministeriet för statssäkerhet (MfS), det styrande partiet SED:s (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) hemliga polis, som använde fängelset fram till slutet av 1989. MfS – eller Stasi – var i sin roll som partiets „sköld och svärd“, det viktigaste instrumentet för upprätthållandet av den kommunistiska diktaturen i Östtyskland. MfS:s 91.000 heltidsanställda och 189.000 inofficiella medarbetare säkrade den totala övervakningen av befolkningen. Tusentals människor som hade gjort motstånd eller försökt att fly fördes till något av de 17 häktena som fanns, vilka styrdes från huvudkontoret i Berlin-Hohenschönhausen. Interneringarna rättfärdigades av det sovjetiska direktivet nr. 00315, offentliggjort i april 1945. Enligt detta skulle spioner, terrorister, nazistiska partiaktivister, anställda hos polis och underrättelsetjänst, ämbetsmän och andra „fientliga element“ i Tyskland arresteras. Angiverier utan grund resulterade ofta i arrestering och häktning, vilket var fallet med den kände skådespelaren Heinrich George. År 1946 fördes han till det sovjetiska speciallägret Sachsenhausen, där han dog en kort tid senare. Många internerade hölls inspärrade i flera år utan rättegång. Det blev också allt vanligare att politiska motståndare till den sovjetiska ockupationsmakten försvann i Hohenschönhausen, likt Karl Heinrich, den socialdemokratiske befälhavaren för Berlins polis, som dog där i slutet av 1945. I oktober 1946 upplöstes lägret och fångarna flyttades till andra platser. Das „U-Boot“ (ubåten) En kort tid senare 1947, inrättades det sovjetiska centralhäktet i den tomma fabriksbyggnaden. Fångarna tvingades bygga en labyrint av bunkerliknande celler i det före detta storkökets källare – den så kallade „ubåten“. (Das U-Boot). De fuktiga och kalla cellerna försågs endast med en träbrits och en hink som fungerade som toalett. Ljuset var tänt dygnet runt. Förhören ägde normalt rum på nätterna och innebar ofta både fysiskt och psykiskt våld. Tidigare fångar har beskrivit hur de blev tvungna att skriva under falska bekännelser, vilket t. ex kunde ske efter en kombination av långvarig arrest, sömnbrist, inlåsning i vattenfyllda celler och dylikt, eller att de tvingades stå upprätt under många timmar. Bland de fängslade fanns både misstänkta nazister och förmodade politiska motståndare, t. ex representanter för demokratiska partier (SPD, LDPD och CDU), men också kommunister och sovjetiska officerare som uppfattades avvika från den officiella partilinjen. De flesta av dem dömdes senare till mångårigt straffarbete av sovjetiska militärtribunaler. Nästan alla före detta fångar som efter SED-diktaturens fall lämnade in en rehabiliteringsansökan, förklarades vara oskyldiga av de ryska myndigheterna. Måndag till fredag kl. 11, 13 och 15 (tyska) (Mars till oktober även kl. 12 och 14) Lördag, söndag, helgdagar varje timme från kl. 10 till 16 (tyska) Guidning på engelska: onsdag, lördag, söndag kl. 14.30 (Från mars till oktober dagligen kl. 11.30 och 14.30) Éntré 5 euro, 2,50 euro för studerande och 1 euro för skolelever Gruppvisningar (efter överenskommelse) dagligen från kl. 9.00 till 16.00 Hitta hit Från S-/U-Bhf. Alexanderplatz och S-Bhf. Landsberger Allee: Spårvagn M 5, „Freienwalder Straße“ eller Spårvagn M 6, „Genslerstraße“ April 2015 (Med förbehåll för ändringar)