Vem vill ha ett kraftverk? Kan man välja sin sanning?
3 • 2015 Kundtidningen från ditt energibolag Elfte årgången Kan man välja sin sanning? Vem vill ha ett kraftverk? Dansa för Madonna Medeltidens Österbotten Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, Kronoby Elverk, Nykarleby K AT TERNÖ – 1 Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. Närproducerad el Innehåll Tre frågor Robert Seger Mikael Nybacka SONJA KURTÉN-VARTIO arbetat som människorättsrapportör och fångvårdsexpert i krisländer. Hon har besökt långt över 50 länder, bott längre perioder i åtta av dem och sett mera krig, elände och flyktingskap än de flesta. Hon är numera tillbaka som lärare i socialpolitik på yrkeshögskolan Novia. Världen är i snabb förändring. Hur har österbottningarnas lyckats uppdatera sin omvärldskunskap? Bra. Allt fler har kommit i nära kontakt med människor från andra delar av världen både på hemmaplan och genom sina arbeten. Men det är ingenting nytt för österbottningar. Det har vi gjort i alla tider, handlat skinn och tjära, nu säljer vi kunskap och avancerad teknik. Vi har i vårt landskap mycket goda möjligheter att hitta nya marknader och erövra nya verksamhetsområden. Vår tvåspråkighet och resurs av utbildade människor är en stor tillgång. Hur har det mentala landskapet i Österbotten utvecklats? Till det bättre. Vi har blivit öppnare och tolerantare. I och med att världen har kommit in i vårt vardagsrum har vi större förståelse för det som sker runtomkring oss. Det finns inte en plats i Österbotten där man kan gömma sig och tänka att den stora, stygga världen når inte oss. Men det samma gäller möjligheterna: de är långt fler i dag än för 50 år sedan. Det finns ändå skillnader i det mentala landskapet. Jag, som är hemma från Karleby och tvåspråkig, märkte på 1980-talet att man i Vasa inte skulle tala fel språk med dem man inte kände. I Karleby var det ingen skillnad, huvudsaken var att man förstod varandra. Vad betyder livskvalitet för dig? Små vardagliga saker, som jag lärt mig att uppskatta. Att få bo i ett land utan krig eller direkt krigshot. Att ha tillgång till rent vatten, ren luft och natur. Att få vara tillsammans med familjen och se barnbarnen växa, att få ha föräldrar vid liv och ha en syster. Att få hämta morgontidningarna varje dag tillsammans med min katt. Att träffa goda vänner. Att få vara frisk och att få leva. Närproducerade produkter är en trend i tiden. Det är en trend som Katternö- gruppen understöder i allra högsta grad. En rekordstor andel av Katternös el är närproducerad. På köpet är elmixen en av de allra ”grönaste” i Finland. Det behöver påpekas att frågeställningen kring grön el inte är så enkel som den ibland framställs. Den el som kommer ur uttaget består av elektroner som alla är lika. Ingen elektron är grönare än någon annan elektron. Med vissa reservationer kan man ändå tala om ”grön el”. Begreppet myntades av energibolaget Graninge i Sverige i syfte att utveckla bolagets miljöpro il. Greppet var så framgångsrikt att det numera är inskrivet i EU-direktivet om den inre marknaden att slutkonsumenten har rätt att veta hur elen har producerats. Graninge gjorde vid samma tid en annan viktig miljöinvestering, nämligen genom att gå in som ägare i Alholmens Kraft. Förutom med pengarna bidrog Graninge med ett stor kunnande under Alholmens Krafts första år, tills Graninge blev uppköpt av Sydkraft under den turbulenta tid då energisektorn avreglerades. har under många år Utan effekt ingen energi 4 Bioekonomins många skepnader 5 Kan man välja sin sanning? 6 Kärnkraftens olika generationer 12 Den gröna ideologins mörka rötter 16 Det ska svänga, det är österbottniskt 22 Att dansa sitt liv 24 Medeltidens fantastiska värld 30 Inget kraftverk på min bakgård! 38 Upproret i Lappajärvi 41 Katternös självförsörjning utmanas 42 Sannsagan Rani Plast 44 Mindre spring, mer utfört jobb 46 Meningslösa klimatprognoser 47 ligt nog för energiföretag i Finland producerar Katternögruppen största delen av denna el själva. Till övervägande del är elen närproducerad, ”reko-el” om man så vill. Den som köper el av oss belastar därför inte miljön med de tusentals kilometer långa ledningsnät och elstationer som behövs för elimporten från Sverige, Norge och Ryssland. Omsorgen om lokalsamhället är själva utgångspunkten för Katternögruppen och vi är stolta över vår unikt stora andel närproducerad grön el. STEFAN STORHOLM, vd Katternö Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Tryck Forsberg 2015 Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi. 2 – K AT TERNÖ u Ahti Vähäkangas, Ylivieska Någon av de förnybara, men jag vet inte vilken av dem som är bäst. Solpaneler är bra, men effekten är för låg för att försörja våra behov på vintern. Vindkraft ger en möjlighet, men jag tycker synd om skogens djur och fåglar som måste stå ut med det oljud som dagens vindturbiner orsakar. Vågkraft låter som en bra lösning, men den är ännu i utvecklingsstadiet. Jordvärme är bäst. Tidigare hade jag olje- och vedeldning hemma men sedan snart sju år tillbaka har jag värmt upp huset med jordvärme. Det är ett lättskött, billigt och pålitligt system. Det finns inga nackdelar, förutom att jag ibland funderar på när den billiga energin ska ta slut. Vi borde rösta in politiker som inte skattar ihjäl oss. Karolina Isaksson Katternögruppens mål är att erbjuda grön el åt alla hushållskunder. Ovan- tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson, u Kerttu Pellinen, Kortesjärvi Det man behöver ha klart för sig är att den gröna elen från vindkraft och solceller är beroende av vädret. Man kan aldrig lita på att vind- och solel inns när den behövs. Detta har man i regelverket för den gröna elen glidit förbi genom att ge den utfärdade ursprungsgarantin en giltighet på tolv månader.* Johan Malinen på den svenska Energimyndigheten beskriver valet av bokföringsperiod ”som en kompromiss mellan vad som är sant och vad som är administrativt möjligt”. Han skulle gärna se en kortare period. Ursprungsgarantin är med andra ord ett inansiellt instrument frikopplat från den fysiska elleveransen. Producenterna kan få garantier för oändligt med grön el i systemet, men garantin innebär inte att den gröna elen verkligen kan produceras när den behövs. Det räcker alltså inte med el kalkylerad på årsnivå. Vi måste också ha tillräcklig effekt för att producera el i varje läge. Det hjälper inte att fylla mer bensin i tanken, om motorn är för svag för att ta sig uppför backen. Katternö 3 • 2015 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad, Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis Pärmbild Jan Sandvik Vilken är den bästa energikällan? *) Elproducenterna kan anhålla om att få ursprungsmärkning av sin el baserad på hur den framställs i produktionsögonblicket. Denna ursprungsrätt är giltig under ett år framåt i elhandeln, trots att den producerade elen redan förbrukats i samma ögonblick som den producerats. u Raimo Paavola, Ylivieska u Kirsti Suomela, Kortesjärvi Jag har haft jordvärme i trefyra år och är mycket nöjd med den energikällan. Solenergi är också bra, men jordvärmen är till skillnad från andra rena energiformer inte beroende av väder. Visst innebar det en kännbar investeringskostnad att anlägga systemet, men nu får jag ut ren energi och kan ha varmt inne också under de kallaste perioderna på året. Arbete! Jag har energi så det räcker och blir över efter att jag sysselsatt mig ännu en säsong med trädgårdsarbete. Från maj till oktober laddar jag batterierna så att jag klarar mig över vintern. Att gräva i mullen och skotta med skottkärra håller mig frisk. Dessutom fryser jag ner energi i form av vinbär, jordgubbar och körsbär och delar ut åt barn och barnbarn. K AT TERNÖ –3 Utan effekt ingen energi Bioekonomins många skepnader Fennovoima Importel till Finland Exportel från Finland Finland importerar allt mer av sin el, i fjol 22 procent av den. Först när nya kärnkraftsreaktorer tas i bruk kan vi räkna med att trenden bryts på allvar. En dag i somras producerade man i Sverige mera el med hjälp av vindkraften än vad kärnkraften för ögonblicket producerade. En storseger för vindkraften, ansåg förespråkarna för förnybar energi i Sverige. Och visst var det en historisk sommardag, som visade att om bara alla parametrar faller på plats, så är vindkraften en utmärkt energikälla. Men problemet är inte sommardagar med goda vindförhållanden, då el inte behövs till uppvärmning och en del av industrin på grund Katarina Koivisto är journalist på Hufvudstadsbladet med energi som specialområde. Hon har tidigare arbetat som informationschef på Imatran Voima och Fortum. 4 – K AT TERNÖ Lehtikuva av semestrar går på sparlåga. Problemet uppstår vindstilla, kalla vinterdagar när industrin ångar på för fullt och alla behöver mycket el samtidigt. Problemet är dessutom betydligt större i Finland än i Sverige. Sverige har de senaste åren varit nettoexportör av el, producerat betydligt mer än man själv använt. Och omvänt, Finland har importerat mycket el, i fjol nästan en fjärdedel av det som användes. Merparten av importelen kom från Sverige. Nu har Sverige bekräftat att en nedkörning av kärnkraften blir verklighet. Först ut är de två äldsta reaktorerna i Ringhals, som statliga Vattenfall vill stänga trots protester från minoritetsägaren, tyska Eon. Eon vill i sin tur stänga de två äldsta reaktorerna i Oskarshamn, vilket den andra ägaren Fortum motsätter sig. Förnybara energikällor byggs ut både i Finland och Sverige, i enlighet med målsättningarna för energipolitiken. Men till exempel vindkraften, som i dag står för omkring tio procent av Sveriges elproduktion, är ojämn. Både vindkraft och solkraft kräver baskraft som komplement. Det är därför som många experter inom energiområdet nu efterly- Arbetena är på gång i Hanhikivi för Fennovoimas kärnkraftverk. ser en diskussion om produktionskapacitet som går att reglera efter behov, inte installerad effekt som bara fungerar ibland. När de svenska reaktorerna stänger, de i Ringhals väntas vara kvar i produktion som längst till 2020, sker det ungefär samtidigt som den tredje reaktorn i Olkiluoto enligt de nuvarande planerna tas i kommersiell drift. Stängningen i Ringhals innebär att 1 750 megawatt försvinner från den nordiska elmarknaden. Reaktor tre i Olkiluoto tillför 1600 megawatt av just den baskraft som krävs för att fortsätta utvecklingen av förnybart. Att kapacitet flyttar från Sverige till Finland innebär i förlängningen att skillnaderna i elpris mellan länderna jämnas ut. Sverige har till exempel i år kunnat producera mycket el med hjälp av billig vattenkraft, eftersom vattenmagasinen varit välfyllda. Vindkraften har hittills i år också visat goda produktionssiffror. Samtidigt har Sveriges egen elanvändning minskat. Därför är det knappast konstigt att Finland importerat så mycket från Sverige. Eftersom överföringskapaciteten mellan länderna är begränsad, har elen trots det varit betydligt dyrare här än i vårt västra grannland. Med andra ord hade vi gärna importerat ännu mera om vi bara kunnat. Den dag både reaktorerna Olkiluoto 3 och den som planeras av Fennovoima är i drift kommer situationen att se annorlunda ut. Då kan vi i Finland producera mer av den el vi behöver själva, samtidigt som Sveriges exportmöjligheter i högre grad bestäms av hur blåsigt det är. Priset på el sätts av utbud och efterfrågan, men oberoende vilken prisnivån är 2020 blir prisskillnaden mellan Finland och Sverige mindre. De förnybara energikällorna behövs och de ska utvecklas, det är säkert de flesta eniga om. Ska vi nå klimatmålen, måste till exempel användningen av kol minska radikalt. Biobränslen är ett bra alternativ, vindkraften ett annat. Men fortfarande behövs också den storskaliga basproduktionen, både för att garantera att den el som behövs alltid står till buds och för att elnätet behöver en jämn belastning. Därför måste vi diskutera också effekt, inte bara elproduktion. KATARINA KOIVISTO Drivmedel av livsmedel – en bra idé? Åsikterna är delade bland miljöorganisationerna. Bioekonomi har blivit ett centralt tema både i den europeiska och inhemska politiken. Finland och Europa har ett smärtsamt behov av ekonomisk tillväxt och arbetsplatser, världen å sin sida behöver framåtskridande som bygger på en hållbar utveckling. Med bioekonomi avses en ekonomi som utnyttjar förnybara naturresurser för att skapa näringsmöjligheter, energi, produkter och tjänster. För aktörer i energibranschen är det viktigt att veta om diskussionspartnern anser att bioenergi ingår i begreppet bioekonomi. Inom EU är det ofta inte så. På sina håll gör man en uppdelning i grön, gul och blå bioekonomi – vilket syftar på skog, jordbruk och hav. Ibland skiljer man på lösningar baserade på biomassa och levande natur. Inom den kemiska industrin talar man även om röd bioekonomi och anser att biologiska processer baserade på enzymer och bakterier, till exempel intensiv användning av avfall, är en del av bioekonomin. Ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser skapas genom de inno- vationer och tänkesätt och den teknik som krävs för en övergång till bioekonomi. Redan i dag beräknas bioekonomin sysselsätta bortåt 25 miljoner människor i Europa. Marknaden för innovationer är obegränsad: den kontinuerliga befolkningstillväxten och en allt högre levnadsnivå går hand i hand med ett ständigt ökat behov av hållbara lösningar. Alltför bra och enkelt för att vara sant? Javisst, för det är ingen självklarhet att bioekonomi utvecklas. Att ändra attityder och konsumtionsvanor är inte lätt, och en industriell förändring sker inte i en handvändning. Här i Norden har vi redan i långa tider utvecklat och genomfört ett hållbart jordbruk, och vi har på det sättet fått fram nya bioprodukter. Samtidigt är just råvaran bioekonomins akilleshäl. Frågan sysselsätter både dem som arbetar med skogsskydd, klimataktivister, aktörer i länder där skogarna redan huggits ner och människor med ett storstadsperspektiv på naturen. Bioekonomi i all ära, men ett viktigare tema inom Europeiska unionen i dag är den cirkulära ekonomin. Tanken bakom den är material- och resurseffektivitet på ett sätt som kan ses som en förlängning av avfallsdirektivet. Olika synsätt möts. Intresset är stort för bioekonomi och lösningar, som bygger på att bevarande av naturens mångfald är ett medel för hållbar tillväxt. Samtidigt finns en grupp som ser något ont i all verksamhet där naturen används som en resurs för människan – på ett hållbart sätt eller inte. Som ordförande för Europaparlamentets arbetsgrupp för bioekonomi gläder det mig att ämnet väcker stort intresse hos sakkunniga och aktörer inom olika sektorer. Men jag kan inte lyfta fram bioekonomi som ett tyngdpunktsområde. I framtiden kommer vi att se en teknologisk utveckling som ökar effektiviteten i både energi- och materialanvändningen. Däremot vill jag påminna om råvarorna: biomassa tillväxer stän- digt, och därför bör också biomassan räknas med i kalkylerna för en hållbar framtid. I parlamentet kommer jag under hösten, inför klimatmötet i Paris, att arrangera evenemang om bioekonomins betydelse i klimatpolitiken och betydelsen av biobaserade produkter i en cirkulär ekonomi. De nordliga länderna har utmärkta möjligheter att skapa tillväxt med hjälp av bioekonomi. Vi har det tekniska kunnande som behövs, vi har en stark industriell bas och vi har framför allt resurser och naturtillgångar. Skogarnas och träets roll i bioekonomin är entydig och klar. Som finländare har jag på ett mycket konkret sätt upptäckt hur stor vår konkurrensfördel inom Europa är tack vare dessa resurser. Träförädling och alla bioprodukter den ger, bioenergi i nya biodieslar, kemiskt kunnande och träbyggande – där ha vi exempel på våra styrkor. Nu är det viktigt att omsätta alla goda föresatser i konkreta åtgärder, både i EU och i medlemsländerna, och att framhäva vikten av förnybara biobaserade produkter och lyfta fram bioekonomins betydelse för en hållbar utveckling. MIAPETRA KUMPULA-NATRI Miapetra Kumpula-Natri från Vasa är socialdemokratisk ledamot i Europaparlamentet. Hon är ingenjör till utbildningen och var finländsk riksdagsledamot 2003–2014. K AT TERNÖ –5 Robert Seger Kan man välja sin sanning? Har informationsöverflödet dödat lusten till kunskap? Vad har hänt med det kritiska tänkandet? Är sanningen en åsikt, som man kan byta vid behov? Hur kommer det sig att en stor politisk rörelse kan grundas kring rädsla för något som inte syns? Filosofen Hans Rosing och journalisten Matti Virtanen tog sig an frågorna en vacker sommardag i Åboland. 6 – K AATT TTERNÖ ER E RN NÖ Ö KA TT ER E R RN NÖ N Ö AT TERNÖ –7 ”Man tar till sig information om Eurovision Song Contest. Men vet inte hur riksdagen fungerar.” Robert Seger D et är en vacker augustidag i Västanjärd på en vacker strandtomt överlupen av vackra blommor, som om all världens biodiversitet skulle vara koncentrerad just hit. Ett samtal förs mellan Hans Rosing och Matti Virtanen om vetenskap, politik och journalistik och utövandet av dem, med Katternötidningens redaktör och tidvis en ung rödaktig padda som intresserade åhörare. Det är ett samtal mellan professionella kunskapare och tänkare med ett brett register. Två prövade veteraner inte bara när det gäller att söka sanningen och beskriva den, utan även de logiska och kunskapsmässiga grunder som gör sanningen sann. Hans Rosing, ilosof, universitetslärare i iloso i vid Åbo Akademi i år fram till sin pensionering . Skrev i slutet av sjuttiotalet en bok om vetenskapens logiska grunder, som var obligatorisk läsning för de studerade vid Åbo Akademi en god bit in på -talet. Matti Virtanen, journalist som alltid sökt sig till de krävande frågorna, under år tränad i research i centrala positioner på Helsingin Sanomat och Yle, inte minst som fruktad undersökande MOTjournalist, numera redaktör på affärstidningen Talouselämä med uppdrag att analysera inländsk politik. Gemensamt är att Hans Rosing och Matti Virtanen på åttio- och nittiotalen båda i artiklar och böcker uppmärksammade och med en kritisk utgångspunkt beskrev sådant som paranormala fenomen och ufon. Vad har förändrats under de senaste 20– 30 åren? H: Det enorma utbud av information som tillkommit, och med det ett beteende att söka sådan information som man gillar, medvetet eller omedvetet, och undvika annan information. Det är en ny situation jämfört med att läsa tidningar, där redaktörer gjort ett informationsurval och där man blir inkörd i vissa tänkesätt. På nätet hittar man vad som helst, men hur går det med det kritiska tänkandet? M: Trots allt förhåller man sig i dag mer skeptiskt till de paranormala fenomenen. Även om extrema uppfattningar inns hos människor också i dag, så gäller de mer sådant som politik och pseudohistoria, ingen ivrar för ufon längre. En stark trend är att ifrågasätta etablerade samhällsteorier och hela vetenskapsgrenar som 8 – K AT TERNÖ nationalekonomi och sociologi. Jag intervjuade en gång den tyske statistikern Walter Krämer, som ansåg att sociologin inte bara är onödig, utan rent av farlig. H: Samma tendens inns gällande medicinen. Man ifrågasätter vaccinering och söker alternativa behandlingsmetoder, det har ökat väsentligt. M: När man studerar vetenskapshistoria lär man sig att konsensus är farlig – ”de lesta tycker så, då måste det vara sant”. Men sanning är inget man kan rösta fram. Man förstår inte heller att vetenskapen som metod inte är det samma som vetenskapens resultat. H: Allmänhetens kunskaper om vetenskap har försämrats. Fler läser om vetenskap, men förstår sämre vad läser. Förr gavs många bra populärvetenskapliga böcker ut på svenska, i dag är den utgivningen borta. M: Populariseringen av vetenskap går ofta för långt. Man förenklar och spetsar till sina påståenden och vinklar dem för maximal publicitet. Syftet är ofta genomskinligt: man vill till varje pris övertyga beslutsfattare att bevilja forskningspengar. Återspeglas samma trend inom media? Handlar det numera kanske mer om att uttrycka de rätta åsikterna än att ställa öppna frågor? M: Ett trist exempel är talkshows som görs i radion för en yngre publik, där man spetsar till frågor kring psykologi, förhållanden och sex till det löjligas gräns. H: Jag reagerar mot att många av de gallupar som media beställer är undermåliga. Det är mycket svårt att göra en objektiv gallup. (M: ”Det är omöjligt.”) Nyligen ick vi veta att majoriteten av inländarna är mot kärnkraft. Det var det enda man tog fram, man frågade inte efter alternativ, vilket skulle ha varit det intressanta. Det liknar ideologiskt beställningsarbete. M: Jag förde nyligen en debatt med Yles ansvariga redaktör angående en rubrik: ”Tyskland producerade i juli procent av sin el med sol och vind.” Jag förklarade att detta gällde bara under – timmar en dag då både solen och vinden var starka och efterfrågan på el låg. Rubriken var uppenbart osann, men trots det vägrade man ändra den. Energipolitiken är så upphetsad. Alla förväntas ha en favoritenergikälla. Där agerade faktiskt förre USA-presidenten George W Bush elegant, när han i början av sin presidentperiod pressades i frågan hur elproduktionen borde ökas. ”Med alla metoder. We need power.” Det var insiktsfullt, politiker ska inte tala om för sakkunniga hur de ska utföra sitt arbete. Matti Virtanen reagerar som geograf mot ett vanligt kartografiskt trick. M: Om temperaturen stiger med en hundradels grad, visar man det med en dramatiskt röd färg. Det suggererar att en kritisk punkt passeras där den blåa färgen övergår i rött, trots att skillnaden i praktiken kan vara betydelselös. Han är kritisk också till Yles vetenskapsprogram. M: De ger för lite av kontexten. Det positiva är att man börjat ange sina källor. Det har lett till att jag börjat hoppa direkt till källorna. Är vi på väg mot en framtid där den kritiska kompetensen dör bort? H: Många tar nog till sig information om Eurovision Song Contest. Kanske för att den är viktig i den grupp som de tillhör. Men samtidigt vet de inte hur riksdagen fungerar eller hur man söker jobb eller klarar personliga kriser. M: Det inns en nyhjälplöshet i samhället. H: Förr ick alla en gemensam kunskapsbas genom skolan. I dag kan man välja bort kurser i skolan, skrivstilen ska man slippa använda, räknandet överlåter man till kalkylatorn. Skolan borde ge allmänbildning och träning i kritiskt tänkande. Inser skolmyndigheterna och politikerna sitt ansvar? M: En farlig sak är tendensen att undvika sådant som är kontroversiellt och inte tillåta att alla sidor kommer till tals. Följden blir att vilka påståenden som helst sprids. Undviker man som journalist frågor som man själv inte gillar, förlorar man dessutom sin yrkestrovärdighet. H: Går det på något sätt att skapa starka strukturer som ger objektiv information? M: Man kan ta okunskap och desinformation som utgångspunkt för ett upplysningsarbete. På sin tid var katastro isten Immanuel Velikovsky ( – ) välkänd för sina absurda teorier om planeternas rörelser i solsystemets tidiga stadier. Trots att Velikovski allmänt ansågs oseriös gjorde sig astronomen Carl Sagan mödan att utförligt visa varför Velikovsky hade fel. Den vetenskapliga tidskriften Nature är sedan många år något av ett husorgan för Hans Rosing. H: Flera artiklar i Nature konstaterar uttryckligen att de senaste decenniernas hiatus (uppvärmningspaus) inte står i överensstämmelse med klimatmodellernas uppvärmningsscenario. Samtidigt inns det de som säger att man inte borde publicera resultat som inte bekräftar klimatmodellerna. Det är ett exempel hur man bäddar för konspirationsteorier. M: Det inns konspirationsteorier på båda sidor i klimatfrågan. På den ena sidan hävdas att skeptikerna är inansierade av oljebolagen, på den andra beskrivs ibland IPCC som en konspiration. Men IPCC är en offentlig institution, inget hemligt förbund. Det utesluter samtidigt inte att en tongivande grupp inom IPCC kommit överens om att driva en viss tolkningslinje. Hur uppfattar ni klimatfrågan? M: I var och en av IPCC:s rapporter har man förutspått en global temperaturökning på omkring , grader per årtionde, tydligt skrivet på rapporternas förstasida. Men i den senaste rapporten från framgår att ökningen hittills, under snart år, varit bara , och inte , grader, som den enligt klimatmodellerna borde vara. Det är alldeles uppenbart att prognoserna inte stämt. Med den ökningstakt som vi verkligen haft kommer vi inte att nå en uppvärmning på grader under det här århundradet. Ökningstakten måste i så fall accelerera med en faktor på – . Man måste också beakta att temperaturökningen är logaritmiskt avtagande i förhållande till koldioxidökningen. Vad tänker folk egentligen i klimatfrågan? H: De lesta bryr sig inte. De läser om saken i tidningarna, men frågan relaterar inte till deras egna erfarenheter. Om människor verkligen skulle vara oroliga, skulle de förändra sitt beteende. Men det kan inte vara mer än någon promille som börjat köra bil mindre eller slutat lyga på semesterresor. M: Det beror på att det inte inns tillräckligt med bevis. Det förklarar också varför en del länder inte alls ställer sig bakom klimatagendan. Till exempel Indiens premiärminister Narendra Modi har förklarat att klimatfrågan inte är något problem och att hans land räknar med att tredubbla sina utsläpp bland annat K AT TERNÖ –9 ”Det är så selektivt när man väljer vad man är rädd för. Kunskaperna ersätts av fantasier.” Robert Seger och specialisera sig. Men alla vill säga allt om allt... I Tyskland har man ett uttryck som kan tillämpas på Finland: Alles ist schon gesagt, aber nicht von allem. (Allt är redan sagt, men inte av alla.) Om den respekt för kunskap, som en äldre generation växt upp med, ersätts av ett synsätt att man kan bestämma sin egen sanning, gynnar det de gröna? H: Ja, det tror jag. Men samtidigt innebär den här hållningen, att sanningen är en åsikt, att partier som de gröna är känsliga för opinionsvindar. De kan förlora mycket och vinna mycket beroende på enskilda händelser, deras väljare är väldigt rörliga. M: Ett exempel på bristen på sakkunskap handlar om den nordiska energimarknaden. Bara några få journalister i Finland kan ämnet, och några få politiker. Man kan inte diskutera det man inte förstår, men man diskuterar ändå, från ett slags iloso isk utgångspunkt att vi borde ha mer förnyelsebar el. Men hur det påverkar energisystemet och vad det kostar, det klarar knappast någon politiker att konkretisera. Varför är vindkraften så viktig för de gröna? M: Det inns mycket pengar i vindaffärerna. Tusentals människor har direkta pro itintressen i branschen. genom ökad kolanvändning. Även länder som Australien och Kanada är skeptiska, för att inte säga Ryssland. H: Jag förstår inte att de som vill ha bort utsläppen säger nej till kärnkraft. M: Att neka kärnkraft om man kämpar för klimatet är en total kullerbytta. Det blir intressant att se hur utvecklingen blir hos de gröna. Det inns i partiet en teknikpositiv fraktion med ett eget informationsutbyte som skulle vilja styra mot kärnkraften som en lösning. Alla frågar sig väl när Osmo Soininvaara, som är en seriös person, ska gå ut och säga att Finland behöver mer kärnkraft. Ville Niinistö? M: Ville är hipstrarnas Soini. Motsatsen till sin eftertänksamme farbror Sauli. Finlands politiker, grundar de sin politik på fakta eller vad styr dem? M: Det handlar om att bevara makten. Att Timo Soini nu som utrikesminister 10 – K AT TERNÖ talar politiskt korrekt om klimatförändringar och lyktingar är för att han vill behålla makten. Det var mycket roligare för honom att vara i opposition och kunna påstå saker som inte ens behövde vara sanna. Timo Soini kommer att förändras som person och också partiet kommer att förändras. Många förväntar sig att partiet ska splittras, men jag är inte så säker på det. Också de som opponerar sig vill hålla fast vid makten. I energifrågorna verkar varje regering förändra den tidigare regeringens politik… M: Osäkerheten kring regelverken leder till att storföretag inte vågar ta långsiktiga beslut. Det var därför som Eon drog sig ur Fennovoimaprojektet, de vågade inte lita på att den energipolitiska linjen i Finland skulle hålla under lera årtionden framåt. De hade en mycket smärtsam erfarenhet av det i Tyskland (genom beslutet att kärnkraften ska avvecklas). Alexander Stubb poängterade vid sin presskonferens om statsbudgeten tre saker: pålitlighet, trovärdighet, förutsägbarhet. Han ville ge signalen till näringslivet att inte oroa sig. Jag tror att den här regeringen kommer att hålla fast vid regeringsprogrammet. Men om några år har vi ny regering… M: Om de gröna är med i den, kommer energipolitiken att förändras på nytt. Energi är ett svårt ämne. Borde politikerna verkligen ge sig in i ämnet? M: Partierna borde utse särskilda företrädare i energifrågorna. I Tyskland har alla riksdagsgrupper sina utpekade specialister i olika frågor. Vi har ett parlament med allmänexperter som tycker att de måste veta allt om allt. Jag föreslog för Jutta Urpilainen och andra i oppositionen att de borde bilda en skuggregering, så att partierna även utanför regeringen skulle dela lite ansvar Hans Rosing, född och uppvuxen i Vasa, licentiat i filosofi vid Åbo Akademi, författare till flera uppmärksammade böcker, framför allt Vetenskapens logiska grunder, som trycktes i tio upplagor, Medvetandets filosofi och Den person- H: Det handlar mycket om det emotionella, man tycker att man förstår vindkraften, det är trevligt med vind. Man tror att det är som väderkvarnar förr i tiden, förstår inte att det är fråga om storindustri. M: Man talar vackert om vindkvarnar och vindparker. Trots att det är fråga om monstruösa anläggningar. På samma sätt kunde man tala om kärnkraftsparker. H: Kärnkraftsparker har fördelen att de inte dödar fåglar. Det märkliga är att man subventionerar något (vindkraften) som fungerar bara procent av tiden. I ingen annan del av ekonomin skulle man grunda en industri som fungerar med den begränsningen. M: Miljardären Warren Buffet säger helt öppet att han satsar i vindkraft bara för subventionernas skull. Varför är många så rädda för strålning? H: När man upptäckte bakterier, var ingen rädd för dem. Men då man började publicera information om att bakterier kan förorsaka det ena och det andra, började man producera antiseptiska medel, rekommendationer gavs att tvätta sig så ofta som möjligt, att rengöra sina kök. Människor blev rädda, fast ingen hade sett en bakterie. Det är klart att man ska vara hygienisk till rimlig grad, men man gick till överdrift. liga identiteten och livets mening. Gav som universitetslärare närmare tvåhundra kurser och var en mycket anlitad föreläsare i allt från parapsykologi till relativitetsteorin. Överraskade under en del föreläsningar med att göra trollkons- Matti Virtanen, född och uppvuxen i Esbo, utbildade sig till geograf, var med och grundade både föreningen Skepsis 1987 och Föreningen för undersökande journalistik 1993 – för den senare var han ordförande under två år på nittiotalet. För Skepsis redigerade han en bok, Paholaisen asianajaja (Djävulens advokat), där man bland annat I fråga om radioaktiviteten är utvecklingen närmast den omvända. När man upptäckte radioaktiviteten, var uppfattningen att den var nyttig. Den ingick i mediciner, man röntgade friskt. Sedan upptäckte man att radioaktivitet kunde ge skador i vissa fall, och då började folk bli rädda. M: Det inns hundratals ortsnamn i Tyskland som innehåller leden -bad, och som i dag inte har något att göra med bad. Men en gång var det kurorter med radioaktivt vatten, dit folk åkte ännu på -talet för att de var bra för hälsan. H: Det är så selektivt, när man väljer vad man är rädd för. Tycker man om att lyga, så är man inte rädd för den kosmiska strålning man då får. Men man kan vara rädd för Olkiluoto långt borta, eller Fukushima. Kunskaperna saknas och ersätts av fantasier. M: Det är de osynliga sakerna som skrämmer, koldioxid, strålning, gener… Ingen kan se dem, men ändå är man så rädd för dem att man kan grunda en stor politisk rörelse kring dem, är det inte konstigt? SVENOLOF KARLSSON ter (”jag böjde spik med tankens kraft, som exempel på hur enkelt det är att bluffa”). ”Vetenskapens logiska grunder blev ett lyckokast. Boken kom vid rätt tidpunkt och blev en Sampo för mig personligen, honorar ramlade in under 20 år.” testade hur en grupp chefredaktörer förhöll sig till sådant som ufon och parapsykologi. ”Mamma var född svenskspråkig, men talade alltid finska med mig. Hon menade att ett litet barn inte kan lära sig två språk. Men som journalist på Helsingin Sanomat var det nödvändigt att ibland tala svenska och översätta från svenska, och då beslöt jag träna min svenska ordentligt. Sedan skickades jag som korrespondent till Tyskland och fick tala tyska i fyra år”, säger Matti Virtanen som utöver de fyra språk han talar flytande klarar sig hyfsat också på danska, ungerska, swahili, ryska och franska. ”Berätta för läsarna att jag alltid har varit ett fan till Hans Rosing.” K AT TERNÖ – 11 Jack Mikrut Kärnkraftens olika generationer En ny generation av kärnkraftverk är under byggnad i världen. Samtidigt växer en ny generation av människor upp som söker sin egen sanning om kärnkraften. Men går det att välja vilken sanning som helst? ”Kunskap är det enda hållbara förhållningssättet”, säger Agneta Rising, bas för världens kärnkraftssamarbete. 12 – K AT TERNÖ A gneta Rising är inne på sitt tredje år som generaldirektör för World Nuclear Association, en organisation för världens samlade kärnkraftsindustri. I den rollen håller hon koll på kärnkraftsdignitärerna och sitter i ständiga möten med företagsledningar, organisationer och myndigheter från alla världsdelar. Född i Lund studerade Agneta Rising radiofysik i Stockholm, lockad av möjligheten att blanda biologi och medicin med fysik. Hon lärde känna Radiumhemmet och tänkte sig ett jobb där hon bidrog till att få människor att må bra. Ett sommarjobb på Vattenfall ledde till att hon blev kvar i år, bland annat i tio år som koncernens miljöchef. De internationella uppdragen blev efterhand många. Under hennes ordförandeskap i Uranium Institute omformades detta till World Nuclear Association, alltså hennes nuvarande arbetsgivare, vars första ordförande hon också blev. tog hon och två branschkollegor, Juhani Santaholma – som arbetade för Imatran Voima en stor del av sitt yrkesliv – och schweiziskan Irene Aegerte, initiativ till kvinnonätverket Women in Nuclear. I dag inns nätverket i länder och har medlemmar. Agneta Rising var ordförande – . En drivkraft för Agneta Rising är den entusiasm och utvecklingstro hon möter i kärnkraftsbranschen och viljan att genom kärnkraft skapa en bättre värld. ”Många studier runtom i världen visar att inget skapar välstånd så kraftfullt som tillgång till billig och stabilt levererad energi. Det är det effektivaste sättet att eliminera fattigdom.” Omkring reaktorbyggen är för närvarande på gång globalt, ler än på år. Tiotusentals människor deltar i utbildningsprogram för att utveckla sitt kärnkraftskunnande och lära sig den säkerhetskultur som hör ihop med kärnkraften. Stormakten Sverige En gång var Agneta Risings hemland Sverige ett föregångsland inom kärnkraften. ”Det var en fantastisk bedrift att ett så litet land klarade att bygga en egen reaktortyp (som av Asea Atom levererades till bland annat reaktorerna i Olkiluoto och ) och så tidigt kunde bygga sin elförsörjning på storskalig utsläppsfri kärnkraft”, säger hon. På samma sätt som hon nu upplever internationellt var Sverige för år sedan uppfyllt av framtidstro och kunskapsiver. Baserat på kärnkraft skulle industrin ges förutsättningar för ekonomisk tillväxt och minska det stora oljeberoendet. ”Sverige blev ledande i strävan att få bort de fossila bränslena. Tack vare vattenkraften och kärnkraften ick vårt land tidigt en av de absolut bästa elportföljerna i världen.” ”Jag blir ledsen över alla beslut som går emot vetenskap och beprövad erfarenhet” Men i dag har kärnkraften blivit något av ett tabu i Sverige. Fyra av tio reaktorer planeras för stängning i förtid. Agneta Rising funderar på vad som hänt. ”I - och -talets kärnkraftsdiskussion lyssnade man på alla. I dag tystnar man kring kärnkraften. De som borde diskutera gör det inte. Man låser sig vid känslomässiga uppfattningar utan att analysera förhållandena från olika perspektiv.” ”Den svenska pro ilen är att vara as green as green can be, men man tar inte längre till sig fakta. Jag är naturvetare och en stor miljövän och blir ledK AT TERNÖ – 13 TT-Bild Världens kärnkraftsreaktorer Agneta Rising möter Rosatoms vd Sergej Kirijenko på den stora internationella kärnkraftsmässan Atomexpo i Moskva i juni i år. Sammanlagt fanns 430 kärnkraftsreaktorer (röd punkt på kartan) i världen i slutet av 2014. Ytterligare 70 var i olika stadier av byggande (blå punkt på kartan). Ungefär lika många, ett sjuttiotal, är under planering. Trenden är att allt fler länder i världen börjar använda kärnkraft. sen över alla beslut jag ser som går emot vetenskap och beprövad erfarenhet.” Agneta Rising undrar inte minst över de svenska politikerna. ”En minoritet av väljarna motsätter sig kärnkraften. Men minoriteten skär igenom alla partier. Kanske bidrar det Jack Mikrut Agneta Rising, vd för World Nuclear Association, det globala kärnkraftssamarbetet. Genom jobbet bosatt i London, där hon basar för en stab av 40 medarbetare. Trebarnsmor, två barnbarn. 14 – K AT TERNÖ till förlamningen? Ingen vågar ta ett ledarskap i frågan.” ”Vi behöver kärnkraft för miljöns skull, för att vi ska klara klimatmålen. Det är då obegripligt att man som i Sverige lägger en hög skatt på kärnkraft, medan vind och sol får stödpengar.” ”Både kärnkraft och förnybart har låga utsläpp och behövs för att minska på utsläppen från fossila bränslen. Men den svenska kärnkraftsskatten är så hög att det nu blivit olönsamt att driva reaktorerna. Skatten är mer än dubbelt så stor som hela personalkostnaden”, säger Agneta Rising. Många myter Agneta Rising är en god pedagog och ser gärna att frågor om kärnkraft blir ett diskussionstema, även under inare middagar. Samtidigt kan hon känna en viss trötthet över att möta så mycket okunskap. ”Det inns så många föreställningar och myter som inte bygger på fakta. Missförstånden är som datavirus – de sprider sig snabbt, fördubblas och är svåra att få bort.” Strålning kan vara farlig, men rädslan har orimliga proportioner. ”Strålning inns överallt, grundämnena har naturligt förekommande radioaktiva isotoper. Jorden strålar, rymden strålar, människokroppen strålar. Sover två människor ihop, bestrålar deras kroppar varandra. Strålning ger skjuts åt mutationer, och den ger extra värme inifrån jorden, utan den skulle människor inte ha utvecklats.” Agneta Rising frågar om själva kunskapssynen har förändrats. Är det så att de som fötts på sextiotalet eller senare har fostrats in i en föreställning att var och en kan välja sin egen sanning? Ett postmodernistiskt förhållningssätt, där sådant som elproduktion blir en fråga om tycke och smak och där den som får lest klick på gilla-knappen vinner. ”Men naturvetenskapen ser ut som den gör. Jag kan inte själv välja hur jag vill att tyngdlagen ska bete sig. Vi styr inte över naturlagarna – vi kan arbeta tillsammans med dem men inte emot dem.” Miljövänlig teknologi I stora delar av världen lyfts kärnkraften fram som en miljövänlig teknologi. När den brittiske premiärministern David Cameron nyligen ville ge eftertryck åt att hans regering satsar på grön energi, inkluderade han uttryckligen landets satsning på nya reaktorer. ”Kärnkraftens utsläpp av koldioxid och andra utsläpp är så nära noll man kan komma. Inget land i världen har kraftfullt reducerat sina koldioxidutsläpp utan att använda kärnkraft”, säger Agneta Rising. Det globala energiorganet IEA framhåller att kärnkraftens andel måste mer än dubbleras om -gradersmålet i klimatpolitiken ska nås till . Även klimatpanelen IPCC räknar in starkt utbyggd kärnkraft som en nödvändighet, om målen ska nås. ”Detta är nu länder som Sverige och Tyskland på väg bort ifrån”, säger Agneta Rising. Hon nämner Tysklands enorma satsning på utbyggnad av vind- och solel. Tyskland har nu mer kapacitet i förnybar elproduktion än Frankrike har kärnkraftskapacitet. ”Men medan Frankrike minskat sina koldioxidutsläpp kraftfullt ligger de tyska utsläppen i stort sett lika högt som förut. De enorma stödpengarna i Energiewende ger uppenbart inte den utsläppsminskning som fransmännen åstadkommit genom kärnkraften.” I Sverige har utsläppen i elproduktionen genom den tidiga utbyggnaden av vattenkraft och kärnkraft redan länge varit utsläppsfri till – procent, så stängning av kärn- kraftsreaktorer kan omöjligt förbättra den siffran. I övriga världen inns i stället en trend att ler ställer sig bakom kärnkraften av miljöskäl. Kända klimatforskare som James Hansen, Ken Caldeira, Kerry Emanuel och Tom Wigley hör till dem, bland miljöaktivister sådana som Gaiateorins far James Lovelock, Greenpeacegrundaren Patrick Moore och miljöjournalisterna Mark Lynas och George Monbiot. ”Lusten att lära sig är den bästa garantin för en positiv utveckling” Framför allt ställer Agneta Rising sitt hopp till kvinnorna. Bakgrunden till Women in Nuclear var en insikt att kvinnor ofta reagerar annorlunda i kärnkraftsfrågor. ”Kvinnor lyfter oftast fram sådant som hälsa, miljö, hållbarhet, kommande generationer och strålningsrisker. Då är det en stor fördel om dessa te- man kan beskrivas av kvinnor med utbildning på området.” Nätverket har också synliggjort kvinnliga förebilder, viktigt i den mansdominerade kärnkraftsbranschen. ”I dag är mindre än procent kvinnor, men andelen växer och därmed kommer kärnkraften att kunna diskuteras utifrån ett bredare perspektiv”, säger Agneta Rising. Rysk beröringsångest I Sverige inns en tydlig beröringsångest med Ryssland och det statsägda företaget Rosatom, världsledande både i fråga om reaktorbyggen och kärnbränsle. ”Det är populärt att med en negativ vinkel politisera allt som har med Ryssland att göra. Kritiken mot Putin och rysk politik är säkert ofta berättigad, men åtminstone i Sverige har effekten blivit att vi obefogat och helt i onödan tar avstånd från allt som är ryskt.” Enligt Agneta Rising är kärnkraften emellertid ett fredat område i det internationella samarbetet. ”Hela kärnkraftskonceptet bygger numera på långsiktigt samarbete. Överenskommelserna måste hålla över regeringsskiften, alla förstår att man måste ta ett gemensamt ansvar över mycket lång tid.” Agneta Rising beskriver kärnkraftsbranschen som ett internationellt samhälle, där man i ingenjörsanda delar med sig för att hitta fram till effektiva lösningar och bästa praxis. ”De stora länderna gör mycket affärer med varandra. Ryssland har under lång tid levererat procent av det uran som USA använder, amerikanska bränsleelement används i ryskdesignade reaktorer.” Hon nämner programmet Megatons to Megawatts, där USA och Ryssland tog hand om högaktivt uran från utrangerade sovjetiska kärnvapen och bearbetade det för användning för civilt bruk. Det var en bilateral överenskommelse som båda länderna respekterade. ”Avtalet genomlevde under år ett antal negativa händelser i den politiska relationen mellan länderna. Avtalet och dess förverkligande påverkades inte.” ”Det är klart att man inte ska vara naiv när starka ekonomiska och politiska intressen är i rörelse. Det bästa sättet att förstå sakerna rätt och inte bli ett redskap för andras tyckanden är kunskap. Lusten att lära sig är den bästa garantin för en positiv utveckling”, säger Agneta Rising. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 15 Den gröna ideologins mörka rötter Karl Vilhjálmsson Kärnan i den gröna ideologin finns i mysticism och förnekelse av vetenskapliga fakta. Numera präglas även triviala samhällsfrågor av denna vår tids religion, säger Mikko Paunio i sin nya bok Vihreä Valhe. M ikko Paunio är överläkare och docent i epidemiologi vid Helsingfors universitet. Han har varit anställd vid institutioner som Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health, EU-kommissionen och Världsbanken och är för närvarande medicinalråd på socialoch hälsovårdsministeriet. Han är välmeriterad vetenskapligt, har deltagit i Världshälsoorganisationens långa kurs och har publicerat ett fyrtiotal referentgranskade publikationer. På åttiotalet var han sekreterare i den statliga Energikommittén med ansvar för bedömningen av hälsokonsekvenser. Nu gör Mikko Paunio upp med det gröna tänkandet i boken Vihreä Valhe - Valheen sysimustat juuret, salakavalat lonkerot ja murheelliset seuraukset (”Den gröna lögnen – Lögnens nattsvarta rötter, lömska tentakler och sorgliga konsekvenser”), utgiven av förlaget Auditorium. Paunio kommer själv från en socialdemokratisk familj och har varit partimedlem sedan . Den aktuella boken är en uppföljning till en essä han publicerade i partiets tidskrift Sosialistinen aikakauslehti redan och till en tidigare bok han gett ut på temat. I sin nya bok söker Mikko Paunio den gröna rörelsens rötter från David Thoreaus berömda bok Skogsliv vid Walden ( ) fram till våra dagar. ”I boken påstår Thoreau att han kunde leva i skogen i askes i en liten stuga, odlande sin egen mat. Boken är en viktig inspirationskälla till den gröna principen om självförsörjning och sparande. Men sanningen är att Thoreau regelbundet besökte sin mor och åt hos henne. Påståendena om askes var lögn”, säger Mikko Paunio. Han ser samma drag hos centrala företrädare för FN:s utvecklingsagenda, som 16 – K AT TERNÖ Aurelio Peccei, Maurice Strong och Rajendra Pachauri. Peccei, industrimagnat och Fiatchef, grundade på -talet Romklubben, som med budskapet att människan är en förstörare fortfarande agerar centralt i politiska nätverk. Maurice Strong, miljardär på olja, ledde FN:s miljökonferenser både och tillsammans med sin danska hustru Hanne, med ockultism som intresse. Pachauri, anhängare av New Age, ledde FN:s klimatpanel fram till den sexskandal som tvingade fram hans avsked i jol. ”Starka mystiska strömningar lever hos de gröna även i Finland. FN:s utvecklingsagenda och vår egen politik för energi- och avfallshantering baserar sig i grund och botten inte på vetenskapliga rön, utan på en dröm om nolltillväxt som teosoferna inom Romklubben odlat.” ”En elit berättar för oss övriga att vi måste återgå till en ekologisk självförsörjning för att förhindra världens undergång.” För många människor Mikko Paunio hänvisar i fråga om den gröna ideologin till Oxfordhistorikern Anna Bramwell. ”Hon visar hur den gröna politiska iloso in utvecklats genom en fusion mellan den tyskin luerade romantikens mystiska lära om livskraft, vitalismen, och den energiekonomism som nymalthusianerna fört fram om att det inns för många människor på jorden.” I takt med att den gröna ideologin fått fäste har även triviala samhällsbeslut ideologiserats. En stor betoning ligger på energi- och avfallshanteringen, och det har enligt Paunio trängt undan de fattiga ländernas problem från agendan. ”I länder som Tyskland och England lever i dag stora grupper i energifattigdom, som följd av en missriktad politik som fått elpriserna att skena i väg.” Mikko Paunio utrycker sin ilska över att medierna inte granskar den gröna ideologin med samma kritiska hållning som man gärna granskar andra företeelser. ”När journalister skriver artiklar om ekologism för hållbar utveckling agerar de ungefär som de marxistiska skribenterna en gång i tiden gjorde, när de ansåg sig återge historiens lagbundenheter som genom klasskamp skulle leda till ett framtida paradis.” Gröna ytterligheter Mikko Paunios beskrivning av hur nyvänstern och gamla nazister tillsammans grundade och satte sin prägel på De Gröna i Tyskland är uppseendeväckande läsning. ”Man skaffade sig bundsförvanter som inte hade en aning om att de ’ideologiska urfäderna’ i själva verket var gamla SSmän. Bland annat valdes extremhögermannen August Haussleiter till de tyska Grönas första ordförande vid sidan av Petra Kelly och Herbert Norman.” ”Haussleiter var tidigt aktiv i det rasistiska Thulesällskapets verksamhet och deltog i Adolf Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München. Då De Gröna i Tyskland grundades var han chefredaktör för partiets veckotidning.” ”Haussleiter upprättade de fyra programmatiska grundpelare som gäller för de gröna i hela världen: miljömedvetenhet, gräsrotsverksamhet, social agenda och icke-våld (!). Då urfädernas bakgrund kröp fram blev man tvungen – om än motvilligt – att slänga ut dem ur partiet, en efter en.” ”Nyvänstern med sin likgiltighet för förnuftsresonemang och de gamla nazisterna fann varandra bland annat i fråga om kärnkraftsmotstånd, motstånd mot kärnvapen (men bara USA:s), ett allmänt USAmotstånd, skydd av natur och djur, esoteriska mystiska läror, kemikalie- och strålningsrädsla, ekointresse och nudism.” Teoretiska och etiska ytterligheter har frodats inom De Gröna i Tyskland, fortsätter Mikko Paunio: ”Det återspeglas till exempel i det krav på legalisering av pedo ili som de grönas företrädare Daniel Cohn-Bendit – i dag ledamot i Europaparlamentet – framförde redan på -talet.” ”De Gröna i Tyskland krävde i sitt manifest att pedo ili skulle legaliseras. Nyligen avslöjades ett ’Skräckens Hus’ i Berlin. Stället drevs av gröna aktivister och det visade sig att de våldfört sig på mer än marginaliserade pojkar.” ”Partiet försökte länge hålla skandalen hemlig. Helsingin Sanomat beskrev saken nu i våras, men undvek att nämna antalet offer och skandalens omfattning.” ”Avfallskatastrofen i Neapel var i sista hand ett resultat av de grönas politiska idéer: motstånd mot förbränning av avfall, förespråkande av sortering av deponiavfall, tillverkning av återvinningsbränslen.” I Finland har medierna försvarat den inländska avfallspolitikens satsningar. ”Det är investeringar i miljardklassen som främjat uppkomsten av en oetisk grön skattesubventionerad kompiskapitalism. Media har också felaktigt hävdat att de gröna investeringarna i avfallshantering kommer att öka exporten och förbättra nationalekonomin.” Mikko Paunio beskriver uppkomsten av en bioenergiutopi, ”cirkulär ekonomi”, som lett till den nya regeringens nu så omtalade spetsprojekt. Ett av projekten är främjandet av förbränning av hästgödsel. ”Men grön cirkulär ekonomi är inte en effektiv, utan en slösaktig och ineffektiv användning av resurser”, anser Mikko Paunio. Världsbankens grövsta synd I bokens tredje del beskriver Mikko Paunio baserat på egna erfarenheter Världsbankens, vad han kallar, ”globalt sett odiskutabelt största gröna synd mot mänskligheten: ett grönt tvångsmässigt sparande av vatten och energi som haft fasansfulla konsekvenser för utvecklingsländerna”. ”Barack Obamas order att Världsbanken inte får låna ut pengar till kolkraftverk i utvecklingsländerna innebär att dessa länder inte heller har möjlighet att utveckla sin vattenförsörjning. Detta strider för övrigt mot IPCC:s senaste klimatrapport.” ”Utbyggd vattenförsörjning eliminerade undernäring i de rika länderna efter andra världskriget och i dag är vi i våra länder tack vare det både friskare och kognitivt bättre rustade.” ”Upprepade diarrésjukdomar, som kunde förhindras med de hygieniska åtgärder som möjliggörs av god vattentillgång, är en viktigare orsak till undernäring än tillgången till mat”, säger docenten i epidemiologi Mikko Paunio. SVENOLOF KARLSSON Den gröna avfallspolitiken I den andra delen av Vihreä Valhe diskuterar Mikko Paunio konsekvenserna av den gröna ideologiska avfallspolitiken. Mikko Paunio, till vardags medicinalråd på social- och hälsovårdsministeriet, har skrivit en uppgörelsebok med den gröna rörelsen. K AT TERNÖ – 17 Johan Svenlin Laddade frågor från kunderna Heikki mekar åt rallymästare Karolina Isaksson TRIVS I DEPÅN. Heikki Kukkola fick en belöning för alla timmar han tillbringat under huven när brorsonen Jarno Kukkola körde hem årets FM-titel i Super Rallycross-serien. u En motor med uppemot 400 hästkrafter skulle få många att tappa fattningen, men Heikki Kukkola är van vid krafttag. Han jobbar nämligen till vardags som elmontör på Esse Elektro-Kraft. När Jarno Kukkola körde hem FMpokalen i Super Rallycross-klassen i augusti kunde han tacka sin farbror Heikki för trimningen av bilen under den segerrika säsongen. Heikki hade en tongivande roll i det mekanikerteam som tämjde stallet Kukkola Motorsports bakhjulsdrivna Ford Fiesta. ”Rallyspor t har under många år varit ett mina största fritidsintressen. Jag är självlärd när det gäller motorsport och gillar att ingå i ett lag. Det blir en hel del timmar under motorhuven eftersom jag också mekar åt min son som kör varmansrally.” Tidigare deltog han själv som förare i rallycrosstävlingar, men numera rattar han endast varmansrallybilar. ”Ja, det finns en speciell farfarsklass där jag hör hemma”, skrattar Heikki. Vi träffar honom i den depå där han jobbar till vardags, i Esse Elekto-Krafts lagerdepå i Kortesjärvi. Den fungerar som bas mellan utryckningarna på fältet. ”Det är ett rörligt och variationsrikt jobb att underhålla och bygga ut elnätet. En del sysslor gör jag på egen hand, men i större projekt jobbar jag ihop med andra montörer”, berättar han. När rallysäsongen är över ser han fram emot ett fint skidföre. I skidspåret är han inte lika tävlingsinriktad som på rallybanan. ”Nej, där är det viktigast att jag vinner över mig själv.” JOHAN SVENLIN u Katternögruppens årliga evenemang på Jakobs Dagar har blivit en tradition. Liksom tidigare var årets upplaga välbesökt. ”Folk var intresserade av den information som fanns i vår monter och vi fick under dagen diskutera aktuella energifrågor. Lyckligtvis hade vi många på plats som kunde ge precisa svar”, säger Teuvo Haakana som till vardags arbetar med inspektion på Herrfors. En del ville diskutera fusionen mellan Jakobstads Energiverk och Herrfors och andra ville höra om elprisutvecklingen. ”Vi fick också synpunkter på Fennovoima, både sådana som var för och emot kärnkraft. Evenemanget är en bra kommunikationskanal, eftersom både vi och kunderna då tar oss tid att diskutera energifrågor” tycker Teuvo Haakana. I Ylivieska har Herrfors ordnat motsvarande evenemang under vårmarknaden i början av maj. ”Också där har vi haft rikligt med besökare som kommer för att diskutera energifrågor eller titta närmare på den elbil eller den utrustning vi brukar ställa ut”, säger Jaana Gäddnäs, elförsäljningschef på Herrfors. En elbil visades upp också på Jakobs Dagar, men i år fick kunderna dessutom möjlighet att syna den laddningsstation som sedan en tid tillbaka varit inplanerad i hörnet av torget i Jakobstad, mittemot Campus Allegros ingång på Köpmansgatan. Laddningsstationen väckte intresse bland besökarna och en del undrade hur projektet framskrider. ”Installationen har blivit fördröjd på grund av den pågående grundrenoveringen av Rådhuset. När den renoveringen är avslutad kommer laddningsstationen att installeras för att betjäna kunder med elbilar”, lovar Kristian Finell, nätchef på Herrfors. JOHAN SVENLIN Johan Svenlin Fiber i fickan ökar säkerheten u Elmontörer som rycker ut för att reparera skador på elnätet behöver kommunikationsutrustning som de kan lita på. Herrfors går in för fiberteknik som stamförbindelse för montörernas mobila radioapparater. ”Vi håller på att ta i bruk ett nytt digitalt radiotelefonsystem, som utnyttjar det fibernät vi har byggt ut under de senaste åren för att säkra kommunikationen för fjärrstyrning av elnätet”, förklarar Sebastian Storholm, nätverksadministratör inom Katternögruppen. Det finns flera fördelar med att gå över till digital radiokommunikation. Dels förbättras hörbarheten mellan kommunikationsenheterna, dels får radiotelefonerna en betydligt längre räckvidd från basstatio- 18 – K AT TERNÖ nerna, jämfört med den GSM-teknik som används i dag. Fibertekniken förbättrar också elmontörernas arbetssäkerhet i svåra situationer. ”Vår fältpersonal arbetar ofta med att reparera skador på nätet i perifera områden. Alla montörer har en nödknapp på sina telefoner, men spårningen förutsätter att de har kontakt med en basstation.” Den kanske viktigaste fördelen med det nya kommunikationssystemet är att fibernätet är pålitligare under långa elavbrott, jämfört med GSM. Vid ett elavbrott klarar GSMnätets basstationer 8–12 timmar utan el. Fibernätets basstationer håller avsevärt längre och kan upprätthålla sin elförsörjning med dieseldrivna reservgeneratorer. ”Det har funnits situationer där Virve, statens TETRA-baserade radionätverk, inte har fungerat i samband med elavbrott eftersom basstationernas elreserver tagit slut. Ett kommunikationssystem måste fungera längre än så i en krissituation”, säger Sebastian Storholm. Radiosystemet är integrerat med telefonnätet och kan således ersätta GSM-telefoner i en nödsituation. JOHAN SVENLIN NY EX NY EXPORT EXP EXPORTVARA. ORTVAR VARA. RA Björkssav från från Pu P urm mo Björksav Purmoskogarrna har ge geno om skogarna genom brö röder erna na Häggbloms Häg äggbl gb om ms bröderna pro oces cesser ser hi h ttatt kons tta k onsu uprocesser hittat konsum ter i Asi men Asien en. n. menter Asien. Grönt guld i flytande form u Det finns stora förhoppningar om att nya högteknologiska produkter ska få skogsindustrin att blomstra igen. Kanske har Martin och Mikael Häggblom svaret. Skogen har alltid varit en stor resurs i Finland, men efter att marknaden för pappersvaror gått ned har många funderat på hur vi ska skapa nya exportframgångar med råvaror från skogen. Regeringen vill sätta fart på utvecklingen och har lovat 300 miljoner euro till spetsprojekt inom bioekonomi och miljöteknik. Bröderna Martin och Mikael Häggblom från Jeppo har inte rullat tummarna i väntan på stödpengar. Under etiketten Nordic Revolve har de kombinerat gamla huskunskaper med innovativ produktutveckling och modern processindustri och utvecklat nya metoder för att utvinna björksav och koka den till sirap. Marknaden finns framför allt i Japan, Kina och Sydkorea, där Norden förknippas med ren natur. Förutom björksirap har bröderna utvecklat tre andra produkter: en grankådssalva som hjälper huden att förnyas, ett barkmjöl som främjar hälsan och näverark för inrednings- och byggnadsbranschen. ”I år fick vi bekräftelse på att vår teknik fungerar och att det finns en marknad för våra produkter. Inför nästa säsong behöver vi skörda större arealer av björkskog för att möta efterfrågan på våra produkter”, berättar Martin Häggblom. I hemtrakterna i Österbotten utvinner bröderna råvarorna, medan den experimentella verksamheten sker i ett labb vid Aaltouniversitetet i Otnäs. Skördeperioden av björksav pågår i regel i 20 dagar, från mitten av april till mitten av maj. I år pågick den längre än vanligt, uppemot 30 dagar. Ett friskt träd ger 300 liter sav per säsong utan att det överexploateras. Färsk björksav håller bara några dagar utan pastörisering. Redan i skogen filtreras stora mängder vatten bort och sedan kokas det som återstår. Av 140 liter björksav får man en liter sirap. ”Slutkoncentrationen är den mest kritiska produktionsfasen för att sirapen ska behålla sin smak och sina nyttiga ämnen.” Utrustningen och metoderna för att förädla GRÖN ENTREPRENÖR. björksaven har bröderna utvecklat själva. För Martin Häggblom ”En del processkunskap från amerikansk lönn- är det viktigt att hans sirapsproduktion har vi kunnat använda, men björ- produkter bygger på en kens fysiologi är unik. Mest har det handlat om för- hållbar användning av sök och misstag.” förnybara naturresurser. JOHAN SVENLIN ELGARDERING. När elnätet kollapsar finns det en risk att även GSM-nätets basstationer blir strömlösa. Herrfors byter till fiberteknik för att säkra den interna kommunikationen. Många ville diskutera energifrågor på Jakobs Dagar. K AT TERNÖ – 19 Illustrationer: Terese Bast Text: Svenolof Karlsson En stormig kväll när Elly och Ener äter bullar hos farfar och farmor går strömmen och allt blir mörkt. Vad hände? Varför blev det mörkt? Strömavbrott. Något träd har säkert fallit över ellinjen. Farfar berättar att han som barn var väldigt rädd för ramt. Ramt smög omkring på skumma ställen och blev särskilt farlig när det började mörkna mot kvällen. Farfar var livrädd för en gammal ria, där Gambäl-Gustav en gång hade dött och där han trodde att ramt låg på lur. Ibland förklarade vuxna att ramt skulle ta oss, om vi var olydiga. Är ramt ett spöke? Det var väl bara för att skrämmas? Eller en vålnad? Kanske ett troll? Det finns inga spöken. Bara livlig fantasi. Går man och letar efter ramt med en ficklampa, hittar man aldrig något. Ramt är bara ett påhitt. Plötsligt hörs en förfärlig krasch i mörkret. Alla rycker till och det blir tyst några ögonblick. Vad är det som rör sig där borta? Farfar tänder snabbt några stearinljus. På grund av stormen knirrar det och knarrar lite varstans i det gamla huset. Ener tycker att han ser otäcka ögon som stirrar på honom i mörkret. Och vad är det som ylar? Vad var det? Det är säkert ramt… Sedan blinkar lamporna till och rummet blir ljust igen. Strömmen är tillbaka. Det är som ögon som stirrar på oss. Där ser ni ramt. Det är nog bara ramt. Fy Mischa, vad du skrämdes. Elly och Ener ser lättade ut. Vad är ramt för någonting? 20 – K AT TERNÖ K AT TERNÖ – 21 Det ska svänga, det är österbottniskt! Karolina Isaksson BLANDBAND. Österbottningarna är öppna inför olika musikgenrer och förhåller sig avspänt till att själva utöva musik. ”Jag hade tagit fiolen med mig och spelade lite folkmusik efter en operapremiär i Vasa för en tid sedan. De utländska musikerna var häpna över att jag kunde spela sådan musik. Men för en österbottning är det inte konstigt att behärska vitt skilda saker”, säger Anna-Maria Helsing. Det musikaliska uttrycket är mångsidigt i Österbotten, men när dirigenten Anna-Maria Helsing får välja ett ljudspår för hela landskapet kommer svaret snabbt – folkmusik. Den har satt sin prägel på hur vi spelar pop, jazz, dansbandsmusik och till och med Mozart. usiken har en viktig plats i den österbottniska identiteten och förhållandet till musiken är okomplicerat. ”Var och varannan spelar instrument eller sjunger i kör, det inns liksom inget märkvärdigt i att hålla på med musik. Och har man ingen iol får man väl bygga en själv”, säger Anna-Maria Helsing. Vi träffar henne hemma i Esse där hon förbereder sig inför höstens konsertjobb i Helsingfors, Stockholm, Göteborg och Linköping. Musikkarriären inleddes med idoga iolövningar i lickrummet i Munsala under det sena -talet. Efter en karriär som violinist tog hon dirigentexamen och har sedan dess lett ett stort antal orkestrar i Norden och i övriga Europa. För två år sedan lämnade hon jobbet som konstnärlig ledare för Uleåborgs stadsorkester för att bli frilansdirigent. M Hur är konsertpubliken i Österbotten jämfört med övriga Norden och Mellaneuropa? ”Ny iken och dynamisk, skulle jag säga. Visst vill man också höra klassikerna, men publiken här tycker att det är spännande med nya kompositioner av relativt okända tonsättare. Det gäller visserligen för hela Norden, men i högsta grad för den österbottniska publiken.” Bilden att vi är trångsynta och bakåtsträvande stämmer alltså inte? STYRKOR: • “alla känner alla”, lätt att få hjälp • naturnära, perfekt för att varva ner • inget tjafs, rejäla människor med företagaranda MÖJLIGHETER: • det begränsade utbudet triggar fram kreativitet • outnyttjade naturresurser ”Nej verkligen inte! Inte när det gäller konsertpubliken och inte heller för samhället i övrigt.” Ser man till antalet erkända författare som vuxit upp i våra trakter, blir listan mycket längre än en lista av kompositörer från Österbotten. Är ordet starkare än tonen hos oss? ”Det handlar nog mer om bildningsmöjligheter än att vi skulle vara ett omusikaliskt folk. Alla har getts chansen att lära sig läsa och skriva under en lång tid, men musikinstituten har bara funnits några decennier.” Kunskaperna i musikteori har kanske inte varit så utbredda, men det har inte hindrat folk från att utöva musik. ”Det inns en stor bredd av musikstilar, men man hör nog spår av folkmusik i det mesta. I Jakobstad inns en tradition med källarband och jazz, spelmanslag och körer inns överallt. Där jag växte upp var det de initivt folkmusik som gällde.” Många av de folkmusikvisor som uppfattas som rotade i österbottnisk mylla har i själva verket lånats från andra kulturer. ”Man kan höra olika in luenser som kommit in i vår folkmusik. Emigranterna tog med sig melodier de lärt sig i Amerika när de återvände hem. Sedan gick de över till nästa generation som började uppfatta dem som lokala.” SVAGHETER: • långsamma förändringar p.g.a. traditionsbundenhet • förenklad syn på komplicerade frågor HOT: • brist på konkurrens ger självgodhet och “sömnighet” • isolation p.g.a. indragna reseförbindelser Anna-Maria Helsings mini-SWOT om det österbottniska landskaptet. 22 – K AT TERNÖ Karolina Isaksson Folkmusiken har alltså smittat av sig på moderna musikstilar, och till och med Mozarts kompositioner får ett nytt sväng när de uppförs av orkestrar i Österbotten. ”Ja, man hör absolut drag av folkmusik när Mellersta Österbottens kammarorkester, under Juha Kangas, spelar Mozart eller när Kreeta Maria Kentala spelar barockmusik. Vi skulle aldrig drömma om att spela folkmusik stelt. Det ska svänga, också när vi spelar klassiskt”, säger AnnaMaria Helsing. Men det är inte alla som, trots en gedigen utbildning och ett brinnande intresse för musik, skulle ställa sig upp inför hundra proffsmusiker och visa hur de ska spela, samtidigt som salen är full av konnässörer som vet exakt hur stycket ska låta. Finns det något österbottniskt drag som hjälpt dig eller hindrat dig i din egen musikkarriär? ”När jag var liten åkte jag med min pappa och spelade iol på olika tävlingar. Det gav mig tidigt en scenvana och en insikt att man inte ska ta för allvarligt på saker. Jag gör min grej så bra jag kan och världen rasar inte ihop om jag missar lite. Det är en österbottnisk inställning till saker, tycker jag.” Men visst har det funnits stunder när hon brottats med Jantelagen. ”I Mellaneuropa, där man har månghundraåriga traditioner av klassisk musik, är det lätt för en nordbo att drabbas av ett provinsiellt trauma. Samtidigt måste man komma ihåg att det är svårt att spela iol även om man är uppvuxen i Berlin. Den som vuxit upp utanför den långa och tunga traditionen har ofta lättare att ta till sig nya intryck och vidareutveckla en genre.” Under de senaste åren har diverse talangtävlingar på TV haft en överrepresentation av österbottningar. Det är ett tecken på att musiken är djupt rotad i våra trakter och att det inns gott om talanger. Men Anna-Maria Helsing ser också med FRAMGÅNG KRÄVER ÖVNING. Anna-Maria Helsing är bekymrad över den unga generationens jakt på snabba belöningar. ”Förr satt man på sin kammare och övade på fiolen och fick en kick var fjärde månad. Nu får Idol och andra talangprogram ungdomarna att tro att de når framgång utan att behöva anstränga sig.” fasa på Idol och andra tävlingar, där ungdomar förväntar sig att bli stjärnor över en natt. ”På senare år har ansökningarna till musikinstituten sjunkit och vi uppfostrar en generation som inte orkar sitta hemma och nöta på sina instrument. Att lära sig spela ett instrument tar tid och belöningarna kommer sällan, men de som når långsiktiga framgångar är de som uthärdat många timmar av övningar.” JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 23 Jan Sandvik Att dansa sitt liv Streetdance blev Ida Holmlunds grej som barn, men det var bara första steget i en danskarriär som fört henne till både Paris och New York och dans för Madonna. En fantastisk lärare invigde henne i dansstilen voguing och de battles som där utkämpas. ”Dansen är mitt liv. Skulle jag inte dansa, så skulle jag slösa bort min gåva.” 24 – K AATT TTER 24 TERNÖ ER R NÖ NÖ KA TT ER E RN NÖ Ö AT TERNÖ –2 255 ”Jag tittade på med öppen mun och insåg att jag må ste flytta till Paris” Jan Sandvik V i sitter i en orientalisk restaurang i Jakobstad och Ida Holmlund låter sig väl smaka. Vi är de enda gästerna. Utanför pågår ett gatuarbete, miljön är dyster, det ser ut som efter ett bombnedslag. Jag gräver fram en påse mint toffee ur väskan, de passar bra tillsammans med kaffe. Efter maten och karamellerna kommer Ida i gång och får något glittrigt i ögonen. Hon berättar om den koreogra i hon gjorde till musikalen Natten är ännu ung, som uppfördes i Campus Allegro i Jakobstad i våras. Strax efter den sista föreställningen ick Ida ett mejl som hon sent ska glömma. Mejlrubriken var Madonna wants to see you dance. ”Jag hade blivit vald för att provdansa i New York för Madonnas världsturné Rebel Heart. Resor och hotell för en vecka skulle betalas. Jag var utom mig, Madonna är en av mina stora idoler.” Ida hade tidigare visat upp sina färdigheter i en kvali iceringsrond i Paris. Provdans ordnades även i Los Angeles och New York. De sökande var , varav förutom Ida gick vidare till inal. Slutligen valdes dansare till provdans i New York. Ida var en ynka hårsmån från att bli medlem i Madonnas klan. ”Mentalt var det nog ett hårt slag, jag var ju så nära. Men jag ick en glödande motivation att jobba vidare. Madonnaaffären gav mig en kick.” ”En dag kom Madonna till provdansen utan att alls presentera sig, som vilken kvinna som helst. Där stod hon och tittade på då vi dansade. Första gången blev jag ordentligt nervös, men då hon varit där några dagar började det kännas normalt”, säger Ida. Madonna pratade inte med många, men hon noterade Ida: ”Javisst ja, det är du som kommer från Finland.” Ida var den enda dansaren från Norden som gick vidare till inalen i New York. Madonna motsvarade hon den bild Ida hade fått av henne i media. ”Hon är en elegant, vacker och stark kvinna med massor av karisma. Hon var alltid mejkad och snyggt klädd, men verkade kanske en aning trött. Det är väl normalt för vem som helst, hon har ju varit med i gamet länge.” ”Fast visst är hon lite diva också. Ibland tittade hon inte ens på då vi dansade, utan kunde stå och prata med någon annan. Men hon tackade oss alltid och gav oss uppriktigt beröm, och det kändes bra.” 26 – K AT TERNÖ Macarena i barnträdgården Redan som barn var Ida aktiv. I barnträdgården gillade hon att dansa till den mexikanska slagdängan Macarena och hemma lyssnade hon till Janet Jackson, Will Smith, Pandora, Vengaboys och Dr Bombay. En av favoritlåtarna var Rednex Cotton Eye Joe. Hemma fanns ett litet gym i källaren, och där vistades Ida timtals varje dag. Då hon börjat i skolan tog det inte länge förrän hon var såld på streetdance. ”Jag har vuxit upp med R&B-musik, speciellt hiphop. Att dansa har alltid varit min grej.” Ida var också intresserad av gymnastik och lade massor av tid på att träna licklack och spagat. Om spagaten inte ville lyckas, hoppade hon högt och tvingade sig att landa i spagat. ”Jag har alltid tränat målmedvetet och ihärdigt, jag gör det aldrig lätt för mig.” 1 000 fotbollskickar Vid tio års ålder kom fotbollen med i bilden, så klart, för Idas alla kompisar spelade ju också. Hon lämnade inte dansen, men tog fotbollen på fullaste allvar och tränade hårt. fotbollskickar var a piece of cake. ”Fotboll var kul, vi nådde en järde plats i FM”, minns Ida. Men tonåren blev en svår tid för Ida, som var osäker, blyg och känslig. ”Dessutom led jag av glutenintolerans och det påverkade utseendet, vilket i sin tur påverkade humöret”, suckar hon. Det värsta i skolan var att hålla föredrag. Många gånger var Ida nära att svimma framför klassen. Men på skolans discokvällar kunde hon släppa loss. Hon ick göra koreogra in till skolans julfest tillsammans med en kompis. Snart var hon också dansledare för barn i Pedersöre medborgarinstitut. Därefter ick hon chansen att uppträda under Jakobs dagar i Jakobstad. ”Dansen hjälpte mig att hitta mig själv. Blygheten försvann och självkänslan ökade.” Dans eller fotboll? Nästa stora intresse var balett. ”Jag ick höra att balett fungerar som grundteknik för dans. Balett var underbart och läraren Raija Ilo jättebra.” Redan i tonåren var Ida säker på att hon i framtiden skulle ägna sig åt dans. Dans kändes nästan som ett kall. ”Jag måste få dansa, det var som en del av mig själv.” På den tid då hon diggade hiphop och Missy Elliott kunde hon ändå inte föreställa sig att dans en gång skulle bli ett yrke. Då Ida var år var hon på god väg att bli uttagen till distriktslaget i fotboll. ”Men fotbollen började kännas som något alltför allvarligt. Mina föräldrar skulle gärna ha sett att jag fortsatt med fotbollen, men det kändes fel.” Ida beslöt sig för att satsa allt på dans. Träningarna i källaren fortsatte. Musikalen PlayMe Året var . Ida gick i Pedersöre gymnasium. På skolans anslagstavla såg hon att man sökte dansare till musikalen PlayMe i Helsingfors. Ida blev vald och ick ett ett års kontrakt vid Svenska teatern. Direkt efter studentskrivningarna lyttade Ida till Helsingfors. Och nu började saker och ting hända. Livet tog fart. ”Allt låg framför mig som på en bricka, det var jättehäftigt.” PlayMe ick medieexponering och utmärkta recensioner. Ida ick massor av nya kontakter och blev nära vän med Krista Siegfrids, som också hade en roll i musikalen. Samtidigt som musikalen låg på slutrakan började man söka dansare till den inska versionen av tv-tävlingen So You Think You Can Dance. Ida skickade in ett videoklipp på sig själv då hon dansar. Ungefär samtidigt sökte hon också till Åsa folkhögskolas dansskola i Katrineholm, en och en halv timme från Stockholm. I dansskola i Sverige Naturbegåvning och självlärda färdigheter öppnade skolans dörrar. Ida packade alltså kappsäcken och lyttade till Sverige. ”I Sverige ’förstod’ jag vad jag på egen hand hade dansat i Finland. Mest gillade jag hiphop och popping, men också dansstilar som locking, house och breakdance var intressanta.” ”Det goda med Sverige var att jag träffade likasinnade människor. Jag lärde mig dansa med andra.” Efter bara en månad i Åsa dansskola blev hon uttagen till So You Think You Can Dance. Inspelningarna tog tre månader och under den tiden bodde Ida åter i Finland. ”Jag kvali icerade mig till inalen och placerade mig bland de fem bästa. Men då skolan i Åsa var slut kändes det som om ett år inte räckte. Jag ville lära mig mer, få mer erfarenhet, vidga mina vyer.” Idas dröm var att komma till dansens Mekka – Paris. Första besöket skedde . Det som lockade var en stor internationell streetdance-tävling. Här ick Ida för första gången också se battles, det vill säga uppgörelser mellan två dansare. ”Jag tittade på med öppen mun och insåg direkt att det var till Paris jag måste lytta.” Kort därpå deltog Ida i inträdesprovet till dansskolan Juste Debout och hade inga svårigheter att bli antagen. Man konstaterade att hon behärskade alla dansstilar och erbjöd henne att hoppa över det första läsåret. Men det fanns ett problem: Ida visste inte var hon skulle bo. Och bristande språkkunskap underlättade inte saken. Efter en vecka på hostel hittade Ida till sist några bokompisar och en liten lya i stadsdelen Sentier. Att utrymmet begränsades till ungefär en kvadratmeter per person bekom henne inte, inte heller att sängen var belägen ovanpå en hylla med utsikt över köket. Disciplin och bestraffning Idas erfarenheter av dansskolan i Paris blev blandade. ”Andan var tuff och gammalmodig, men dansarna ypperliga. Fransmännen är grymma tävlare, de utmanar sig själva hela tiden och tränar hårt. Deras tro på sig själva är gränslös.” ”Battlekulturen i Paris är stark. Varje vecka ordnas evenemang där man kan battla och uppträda”, berättar hon. Men Ida blev besviken på lärarna. ”De hade en negativ och förnedrande inställning till eleverna. En lärare kunde säga: Det där gjorde du dåligt, det där verkligt uruselt och det där var helt miserabelt. Vad tror du egentligen att du ska bli!” ”Själv var jag inte så utsatt, kanske för att jag inte kunde franska...” Också bestraffning hörde till ordningen. Det var inte ovanligt att någon ick stå intill väggen och glo i två timmar. Försenade man sig på morgonen, ick man inte komma till skolan på hela dagen. ”Nej, atmosfären var inte trevlig. För första gången i mitt liv var det nära att jag skulle ha förlorat glädjen att dansa”, säger Ida. Var inte rädd att ta risker! Och om du jämför med förhållandena i Sverige? ”Där var det å andra sidan för lite disciK AT TERNÖ – 27 ”Vi borde ta mera risker. Vi är rädda i Finland att få höra att vi är dåliga.” Om voguing Dansstilen voguing uppstod inom gaykulturen på 1920-talet. Ursprungligen fick den sin början bland homosexuella afroamerikanska fångar. För dem var dansen ett sätt att frigöra sig själva genom att föreställa rika och arroganta ”vita”. På 1930-talet började man i New York ordna underground-drag ball-evenemang där män utklädda till kvinnor, dragqueens, underhöll varandra med imitationer, poser och dansanta rörelser. Housekulturen, som är nära förknippad med voguing, utvecklades på 1970-talet. Kring karismatiska ledare bildades egna kollektiv, hus. House betyder gäng eller familj. Husen tog sina namn av modehus (House of Dior) eller senare av deras ledare. Det kanske bäst kända är Willie Ninjas House of Ninja. Före Madonna, år 1989, släppte Malcom McLaren låten Deep In Vogue, som anses som den första Vogue-låten. Madonna definierade och populariserade subkulturen i början av 1990-talet. Hennes låt och video Vogue blev en hit, men också en dödsstöt för undergroundkulturen. Subkulturen försvagades också av aids. Med 2000-talets nya diskovåg började voguekulturen blomstra upp igen. I dag tävlar man inom Old Way, New Way och Vogue Femme. Voguing har inspirerats av modebilder och modeller. I poseringarna imiterar man stelnade rörelser och fotografier, med förebilder från sidorna i den berömda modetidningen Vogue. Vogue kan beskrivas som en dans där man dansar tvådimensionellt i ett tredimensionellt rum. Dansstilen kännetecknas av rena linjer och vackra poser. Martin Von Kroge plin. Det var inte alltid så lätt att tro helt och fullt på sig själv, trots att man nog ick beröm. Jag tror man blir en bättre dansare om man ibland får en spark i baken”, säger Ida. I Finland? ”Skillnaden är att de lesta hos oss tränar bara med sitt eget gäng, och då utvecklas man inte på bästa sätt. Vi reser inte heller runtom i världen för att få intryck och lära oss mer om dans.” Ida Holmlund sammanfattar: ”Vi borde i Finland ta mer risker. Vi är rädda att få höra att vi är dåliga och vågar inte försätta sig i situationer där vi riskerar klara oss ’sämre’ än någon annan. Vad andra tänker om oss är viktigare än vad vi tänker om oss själva. Vi borde uppmuntra varandra mer.” ”I Frankrike blir det negativa förhållningssättet en sporre för motivationen. Man tar tjuren vid hornen och satsar ännu hårdare. Och nästa gång visar man vad man verkligen kan.” Ida säger att hon gärna skulle dansa mer hemma i Finland. ”Det inns massor av ina dansare hos oss. men det råkar sig nu så att jag har ler kontakter i Sverige.” Under veckosluten i Paris skakade Ida av sig den dåliga stämningen från skolan genom att besöka klubbar. En av favoriterna var nattklubben Djoon, ett populärt tillhåll för folk som diggar house och hiphop. ”En helt fantastisk undergroundklubb dit vem som helst kunde komma – om det bara fanns plats. Här behövde man inte vara rädd att visas på porten om man inte hade den rätta utstyrseln.” Ida slutade skolan i Paris efter ett halvt år, trots att utbildningen var treårig. Efter nio månader reste hon hem. ”Anledningen var att pengarna tog slut. Ett läsår kostade euro och levnadskostnaderna var höga. Dessutom var det svårt att få jobb eftersom jag inte kunde språket – servitris på någon restaurang var inte min grej.” Vogue Femme Lasseindra, Idas första voguelärare, fotograferad vid den första battlen mellan dem 2013. 28 – K AT TERNÖ Den kanske bästa läraren i Paris var Lasseindra, en av de mest kända och aktade dansarna inom genren Vogue Femme. Lasseindra är en mörkhyad homosexuell som utövar sin dans klädd som kvinna. Hans attityd talar om ett hårt och utsatt liv. ”Det är inte lätt att vara homosexuell inom hiphopkulturen, däremot är det helt vanligt inom Vogue-kretsarna. Jag tycker att homosexuella män är härliga och öppna och jag har många vänner som är gay.” Lasseindra och Ida blev goda vänner, och i Lasseindra ick Ida sin första Voguemor, Ida upptogs i Lasseindras ”klan”. ”Som lärare kunde Lasseindra vara mycket sträng och slösade verkligen inte med beröm. Men det ick mig att jobba ännu hårdare.” En dag blev det allvar. Läraren och eleven gjorde upp med varandra i en Vogue Femme-battle i Streetstar Festival i Stockholm. Ida var klädd som manga iguren Sailor Moon och Lasseindra som Wonder Woman. Luften fylldes av primitiv, vibrerande energi. Med vulgära ord berättar kommentatorn vilken Vogue-grupp de tävlande dansarna tillhör. För Idas del: Inxi Prodigy, eftersom Ida hör till House of Prodigy (underbarn). ”Fräcka tillrop är peppande, de skapar den rätta iilisen”, säger Ida. Kommentatorn går på med sin svada och dansarna ger allt, samtidigt, på samma golv. Det inns ingen koreogra i, vad som helst kan hända. Publiken håller andan, ska den erfarna räven besegra den unga pantern? I något skede får räven ett grepp om pantern med sina ben, håller fast henne vid golvet. Efter en stund börjar båda rycka och skaka sig loss från varandra. Tjejsöta Inxi Prodigy drar av sig en vit handske med tänderna och daskar lekfullt till den fysiskt större Wonder Woman som hämnd. Allt verkar inövat, men i själva verket är det fråga om en dramatisk improvisation. Det gäller att läsa sin motståndare, att reagera på en hundradels sekund. Båda går på högvarv, men ger också utrymme åt motparten. Vissa dansare intar en kall och högdragen roll, men det gör inte Ida. Hon vinner på sin rara och förföriska framtoning. ”Jag kan bara inte vara elak, det är mot min natur.” Catwalk och duckwalk Karaktäristiskt för dansstilen Vogue Femme är häftiga och smidiga dips (snabba eller långsamma fall bakåt på ryggen eller bakhuvudet), förföriska handrörelser, catwalk (böjda ben, överdrivna höftrörelser), duckwalk (framåtgående i knäböjt läge) och ϔloor performance (graciösa rörelser på golvnivå) samt spins (snurrande rörelser). Då en minut närmar sig sitt slut förbereder kommentatorn slutrakan genom att räkna sekunder: , , . Och så ropar han: And hold that pose for me! Då ska dansaren stelna i en slutposition. ”Knockout” och utgången är klar snabbare än i en boxningsmatch. Denna gång drog Lasseindra det längsta strået. Men två år senare drabbade duon ihop igen. Då blev Ida Streetstar . ”Det kändes fantastiskt att besegra sin egen lärare!” Jan Sandvik Tuff bransch I Vogue skapar man en illusion av världen där vem som helst kan vara vad som helst. Branschen är tuff och Ida har lärt sig att stå på sig. Att jobba som freelancer är inte lätt, det gäller att ständigt jaga nya gigs/ arbeten. ”Men dansen är mitt liv. Skulle jag inte dansa, så skulle jag slösa bort min gåva.” Just nu står Ida inför karriärens hittills svåraste fas. ”Det är otroligt svårt att få in en fot i de inre kretsarna. Det gäller att träffa de rätta människorna. Dessutom behövs en smula tur och list.” Idas idol bland Vogue Femme-dansarna är långa, gängliga Leiomy, som tävlat i programmet America’s Got Talent. Leiomy är också Idas nya Vogue-mor. Hon valde ut Ida till den första europeiska prodigyn. Leiomy är en före detta man som könskorrigerat sig till kvinna. De senaste åren har Ida bott i Stockholm. Finland besöker hon några gånger om året. Under sommarens vistelse i Jakobstad-Pedersöre ägnade hon sig huvudsakligen åt yoga och akrobati och umgänge med kompisar. ”Jag gick mycket på bio och var ofta ute och dansade. Hemma njöt jag av att ligga på massageboll och se på tv-serien Orange Is The New Black.” Arbete inom dans utförde hon i Sursiks lägerskola, men också i Malmö, Amsterdam och på Kanarieöarna. Hon agerade som lärare, domare och battlare. I juli lög Ida åter till New York. Denna gång för att delta i voguingtävlingen Latex Ball. I framtidsplanerna för singeltjejen Ida ingår också barn. ”Naturligtvis vill jag någon gång bli mamma. Jag gillar verkligen barn. Men just nu bor jag i en resväska och på kompisarnas soffor.” När detta läses är Ida sannolikt i New York, där hon tänker sig bo och dansa i framtiden. SUSANNE STRÖMBERG K AT TERNÖ – 29 Gun-Marie Wiis Medeltidens fan tastiska värld Obeskrivliga faror hotade de sjöfarande. Polyper, havssvin och havshundar kunde försåtligt anfalla skeppet. Jättevaktlar anföll från luften. Havsormar slukade sjömännen levande. Men grymmast var sprutaren. För 460 år sedan beskrev vårt lands siste katolske ärkebiskop Olaus Magnus den dåtida världsbilden. 30 – K AT 30 AT T TER TERNÖ ER RN NÖ Ö KA TT ERN ER NÖ Ö AT TERNÖ –3 311 Norden år 1555 1555 var ett händelserikt år. Sedan kunskapare om de politiska stämlänge rådde krigstillstånd mellan Sve- ningarna. Vid midsommartid var Olaus i rige och Ryssland, och kungen, Gustav Vasa, befann sig på den inländska si- Tornedalen. Han besåg lax isket och dan en stor del av året. I mars anföll mötte samer. Han färdades både landryska styrkor över gränsen. Ett slag vägen och till sjöss runt Bottenviken, stod i Kivinebb, sedermera gränskom- den exakta rutten är dock okänd. Följande år var Olaus i Stockholm mun till Sovjetunionen och boplats för och blev vittne till Kristian II:s kröEdith Södergran. De svenska soldaterna var under- ning och Stockholms blodbad. lägsna i antal, men rörde sig på skidor gjorde den nyblivne kungen Gustav och vann slaget tack vare sin rörlig- Vasa honom till domprost i Strängnäs. het. En kunglig order gavs till hövits- Strax därefter valdes brodern Johanmannen i Finland att öva folket i skyt- nes till Sveriges ärkebiskop. Detta föranledde en resa till Rom, te samt bespeja ryssarna. Under införde Gustav Vasa för att få utnämningen stadfäst av påäven krav på inrikespass i riket. Varje ven. Olaus följde med Johannes – vilköpman skulle ha “vägabref eller pas- ket blev början till en livslång exil för sebordh” från hemstaden med sig vid båda. På olika vägar ledde hemresan resa utanför den trakt där han var till Danzig (Gdansk), som blev brökänd. Detta krav på inrikespass av- dernas fasta punkt i tio år. I början arbetade de i diplomatiska uppdrag skaffade i Sverige först år . Söderut i Europa var årets stora för Gustav Vasa, bland annat som gifhändelse religionsfreden i Augsburg, termålsförhandlare med det polska som innebar att den lutherska och kungahuset. Relationen till kungen försämrades katolska tron jämställdes i det tyskkon iskerade Gustav Vasa romerska riket. Årets kulturhändelse dock, smordes Joägde rum i Rom: Olaus Magnus gav ut brödernas tillgångar. sitt verk Historia de gentibus septentri- hannes Magnus slutligen till ärkebisonalibus (“Historia om de nordiska kop – men då fanns en protestantisk ärkebiskop redan på plats i Uppsala, folken”). bosatte sig bröDenna bok, på universalspråket Laurentius Petri. dog Johannes latin, skulle under lång tid framåt derna i Venedig, komma att prägla den europeiska bil- Magnus, varvid Olaus efterträdde hodade klassens bild av Norden. Den är nom och därigenom fram till sin död kom att vara Sveriges siste kaen ovärderlig källa för att förstå den världsbild som rådde i vårt land för tolske ärkebiskop. Olaus Magnus intresse år sedan. för de nordiska folken var Olaus Magnus historia stort och äkta. utgav är i sig som en saga. Han han efter tolv års arbete föddes i en borgarfamilj den mäktiga Carta mavid namn Svinefot i Linrina, delad i nio kartblad köping . Som fempå sammanlagt x tonåring var Olaus i Oslo, cm. Ett utsnitt av kartan där han såg grönländska ses till höger. Många av skinnbåtar upphängda i teckningarna tros vara en kyrka. åkte han utformade av Olaus själv. med sin två år äldre bror publicerades alltJohannes ut i Europa för så Olaus historia om de studier under sju år vid nordiska folken. Det är välrenommerade lärosäett jätteverk uppdelat i ten. böcker och kapitel, var Olaus tillbaka i Olaus Magnus – som illustrerat med träSverige och skickades till han kunde ha sett ut. snitt, utförda av italienska Norrland för att för kyr- En okänd svensk medkonstnärer efter Olaus ankans räkning sälja avlats- eltida kyrkogestalt brev till syndare. Det för- utgör pärmbild på Elena visningar. På de följande modas att han vid sidan Balzamos essäbok ”Den sidorna ges några korta om för riksföreståndaren osynlige ärkebiskopen” exempel ur innehållet. Sten Sture skulle agera om Olaus Magnus. 32 – K AT 32 AT T TERNÖ E R NÖ ER NÖ KA TT E R NÖ ER Ö AT TERNÖ – 33 33 ”För snabblöpning begagnar sig invånarna av långa trä spjälor, framtill svängda uppåt i en båge” Med facklan i munnen hade man händerna fria. Laxfiske. Den vetenskapliga världsbild som vi i dag bygger på, eller tror att vi bygger på, fanns inte under medeltiden. Människans liv präglades av naturens kretslopp, och den distinktion vi gärna gör mellan verklighet och fantasi fanns inte på 1500-talet. Det finns därför goda skäl att tro att den väv av utbroderade sakupplysningar som Olaus Magnus bjuder på väl överensstämmer med det synsätt som präglade våra förfäder för omkring femton generationer sedan. Om skridfinnarnas land Olaus Magnus beskriver skridϔinnarnas land bland annat så här: Skrick innia är ett landskap beläget mellan Bjarmaland och Finnmarken, dock sträcker det sig i en längre bukt mot söder och ned mot Bottniska havet, kort och gott sagt liksom en utsträckt stjärt. Landet har fått sitt namn huvudsakligen där34 – K AT 34 AT T TERNÖ E R NÖ ER NÖ av, att invånarna för snabblöpning begagnar sig av ett slags långa och lata träspjälor (skidor), vilka framtill är svängda uppåt i en båge. Dessa skidor binder de vid fötterna och tar en stav i handen till att styra med, och därmed ränner de ledigt uppför och utför och på sned över de snöiga bergen, allteftersom de själva vill. Med dessa skidor iakttages, att den ena skidan är en fot längre än den andra, och den kortare skidan bör hålla samma längd som skidlöparen. Därtill bekläs skidans undersida med en mjuk fäll av renkalv. Genom sin skicklighet i att begagna slika redskap kan dessa människor bestiga jäll, som eljest vore fullständigt otillgängliga, ävensom rusa ned i de brantaste dalar. Sådana slags bedrifter utför de understundom i jaktiverns hetta, understundom för att tävla med varandra, då envar vill framstå som den ypperste. havsviken, är ett vidsträckt område, delat i tre stora landskap: Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. Invånarna i Norrbotten lever huvudsakligen av iske. Icke som skulle deras åkerjord vara ofruktbar, men de har så stor rikedom på god isk, att den rikligen förslår till att därför tillbyta sig alla nödvändighetsvaror. Också är de väl försedda med litet av varje. Från Spanien och Portugal tillhandlar de sig gott vin och salt; från England och Flandern dyrbara tyger; från de tyska städerna varjehanda husgeråd och prydnadssaker och dessutom de kläder, de kan bruka hemma; från Svea- och Götaland vanligt vete, vintervete, korn och alla slags grönsaker till husbehov, vilket allt förs dit sjöledes. Olaus Magnus har uppenbarligen ϔina minnen från Tornedalen, som han besökte sommaren ͙͙͝͡. I trädens kronor hör man fåglar av olika slag sjunga sina ljuva sånger. I vattnet ser man iskar i underbar mångfald, som under sin lek spritter upp över ytan. I detta hav inns intet skadedjur, på land knap- past något farligt kräldjur eller annat djur, som man behöver frukta. Under hela sommaren har man intet mörker, ej heller någon brännande solhetta, utan luften är lagom varm och hälsosam. Allt här är behagligt, lugnt och tryggt. På bergen i detta Norrbotten upprinner en strid och djup älv, som med två armar utmynnar i havet, och på den smala landremsan mellan dessa är en stad byggd, som kallas Torneå, det är: torn-ön. Denna stad har ett särdeles vackert och förmånligt läge, och ingen annan handelsplats i hela trakten upp emot Nordpolen är mera besökt än detta Torneå. Här församlas nämligen vitryssar, lappar, bjarmer, bottningar, innar, svenskar, tavaster och hälsingar; dessutom kommer Om de tre bottniska landsdelarna Ur OIaus Magnus beskrivning av de bottniska landskapen: Bottnen, som i norr begränsar den Götiska eller Svenska Torneå, där Västerbotten, Norrbotten och Österbotten möts. Snöbollskrig. åtskilliga från Norge över de höga jällen och vidsträckta ödemarkerna, liksom över Jämtland. Om laxfiske Knappast någonstans i hela Europa ϔinner man ett rikare laxϔiske än i Bottniska havet, enligt Olaus Magnus. Det är en skön syn att se laxarna, likt krigare i glimmande vapenskrud, mitt i solgasset gå upp från havet mot strömmen, helst då de följer efter varandra i stor mängd. Olaus Magnus beskriver hur laxen med viga hopp svingar sig uppför branter. Den strävar mot älvens strida lopp och ger sig inte, förrän den kommer fram till sött vatten och får vederkvicka sig däri, ty dit går dess ivriga längtan. Sedermera hoppar den nedför älven igen och återvänder till sitt välbekanta bo i klippor och hål. Den vill nämligen gärna ömsom ha salt, ömsom sött vatten. Om ungdomens snöfästningar Olaus Magnus berättar initierat vad man kan göra av snön. De nordiska folken har för sed att med förtänksam klokhet öva sina ynglingar i åtskilliga krigiska idrotter, såsom att belägra och inta fästningar. Därför plägar ungdomen årligen på de äldres uppmaning i skaror samlas på någon upphöjd plats. Genom endräktigt samarbete, särskilt på lediga dagar, hopar de här betydliga massor av snö, av vilka de uppför försvarsverk i form av fästningsmurar, som de förser med gluggar och ihärdigt övergjuter med vatten, på det att vatten och snö i förening med kölden må göra fästningen stark och fast. Då allt är ordnat, fördelar sig ynglingarna i särskilda skaror: en del tar plats i fästningen för att försvara denna, en del stannar utanför för att angripa den. Och ej heller saknas i denna vitskimrande förskansning svarta eller mörka fanor eller gröna enruskor, under vilka teckens hägn de, lockade inte av penningbegär, utan endast av längtan efter ära, störtar sig i en nöjsam strid, vilken på bägge sidor icke förs med andra vapen än snöbollar, som kastas med händerna. Det är nämligen belagt med straff, bestående däri att den felande nedsänks i iskallt vatten, därest någon i sitt kastvapen skulle inlägga sten, järn, trä eller is. Några av de belägrande anlägger även minor och undergräver snövallarna, varigenom de kan intränga och utdriva fästets försvarare från deras post. Och det står ej länge på, förrän man kommer i handgemäng och knytnävarna anlitas, tills fanan ryckes ned och den besegrade parten ligger under. De som ger sig på lykten och fegt drar sig ur striden, på dem stoppas in snö på ryggen mellan huden och kläderna, ifall man lyckas infånga dem, och de avfärdas undfägnande med mustiga ord och tillmälen, för att, då de en annan gång återkommer, de må bättre hålla stånd och modigare försvara sin fästning. Om torrvedsfacklor Olaus Magnus beskriver hur späck från valar och sälar ger ljus under de långa nätterna. Detta späck kallas på landets språk tran eller lyse, det senare namnet därav att det, gjutet i lampor, sprider ett klart K AT AT T ER E R NÖ TERNÖ – 35 35 ”Bebyggarna var så bevandrade i trollkonster, som om de haft själve Zoroaster till läromästare” En trollkarl ligger såsom död. ljus vitt omkring, särskilt i de högtuppsattas salar ävensom i kyrkor, varest en låga ständigt måste brinna till Herrens lekamens ära. Men för att det ej må förtäras av nattskärror, ugglor eller lädermöss, förser man lampornas mynning med ett järngaller. Ävenledes begagnar man sig i hela Norden av torrvedsfacklor, som innehåller naturlig kåda. Dessa förekommer i varierande former och har samma användning som vanliga ljus. Vid tillfällen då folk har båda händerna upptagna, bär de torrvedsstickor, kluvna i smala längder, instuckna i bältet och tar dem så en efter annan i munnen eller fäster dem i huvudbonaden med den andra änden brinnande. På detta sätt kan de färdas omkring vart dem lyster. Om trollkarlar Finlands och Lapplands bebyggare var under hedendomens tid så bevandrade i trollkonster, som om de haft själve den persiske Zoroaster till läromästare, enligt Olaus Magnus. Ej sällan plägade innarna hålla vind till salu åt köpmän, som av ogynnsamma vindförhållanden tvangs att uppehålla sig vid deras kuster, i det att de mot betalning gav dem tre förhäxade knutar, slagna i rad på en rem, med därtill fogad un36 – K AT 36 AT T TERNÖ E R NÖ ER NÖ Svedjebruk. derrättelse, att om de upplöste den första knuten skulle de få milda vindar, om den andra, inge de häftigare, men om de löste den tredje knuten, skulle de få känna på så våldsamma stormbyar, att de varken skulle kunna speja från fören för att klara sig för skär, eller inombords hålla sig på benen för att bärga segel, eller råda över tillräcklig kraft för att sköta rodret i aktern. Och illa råkade de ut, som föraktfullt tvivlade på att sådan kraft kunde innas i knutarna. Och detta med rätta: ty de som rådfrågar trollkarlar och anlitar spådomar och orakel är alltid ängsliga och får ingen ro, svävande som de är mellan fruktan och hopp i sin iver att avslöja framtiden. Olaus Magnus beskriver trollkarlarnas förfarenhet i att förvända synen på folk genom att under olika skepnader förställa sina egna och andras anletsdrag. Om någon vill inhämta underrättelser rörande vissa vänners eller ienders be innande, vilka uppehåller sig långt borta, vänder han sig till någon i slika ting förfaren lapp eller inne, och sedan han givit denne en lämplig gåva, bestående i linnekläder eller en båge, anmodar han honom att utröna var vännerna eller ienderna vistas och vad de förehar. Trollkarlen går då in i en lönnkammare, endast åtföljd av en följeslagare jämte sin hustru, och där bearbetar han med en hammare på städet med vissa föreskrivna slag en padda eller orm av koppar, och vänder den hit och dit, allt under det att han mumlar besvärjelser. Härvid faller han snart omkull och råkar i extas samt ligger en liten stund såsom död. Under tiden bevakas han på det nogsammaste av sina följeslagare, på det intet levande väsen, myggor eller lugor eller andra djur, må komma vid honom. Ty styrkt av besvärjelsernas makt hämtar nu hans själ, beledsagad av en ond ande, från människorna i järran något vårdtecken, en ring eller kniv, till bevis att han utfört sin beskickning. Plötsligt stiger han upp igen och förklarar betydelsen av dessa vårdtecken för den som betalat honom därför. vintervete, rovor, vallmo, lin eller hampa, en rik och ymnig skörd alstras. Man vaktar sig dock granneligen, att icke elden under svedjandet kommer lös och härjande kastar sig över skogen därintill. Fördenskull lägger man odlingarna så, att klippor och vatten är där runt omkring, och med sådana stängsel sätter man en ogenomtränglig mur för eldens ytterligare kringgripande. I vidrigt fall händer det, att hela folket i trakten måste gå man ur huse för att släcka elden, liksom gällde det att möta iender, de där med rov och brand grymt skövlar allt. Om svedebruk Om fångsten av sjökalvar Genom svedjebruk får man vidgade och bördigare ägor. Så söker man avlägsna skadliga och besvärliga busksnår, som skjuter upp i närmaste skogsbryn. Härvid river man upp torvorna, för att jorden må vinna ökad fruktbarhet, och sätter eld på dem, på det icke ens småningom spirande hårina rottrådar samt revor och skott från skogsgrunden må innästla sig i matjordens botten. Ur den aska, som på jordens yta blir kvar efter torvens, buskarnas och risets förbränning, uppstår nu en märklig fruktbarhet, så att, enkannerligen om man däri utsår Sjökalven, alltså sälen, har fått sitt namn för att den bölar, berättar Olaus Magnus. Den har fyra fötter, men inga ytteröron, ty den lever och har sin vistelse i vattnet. Den får en fullt utbildad levande unge, och likt människan föder den vid alla tider på året. Den föder sitt foster på land, som boskapen gör. Inte förrän den tolfte dagen efter födseln för den sin unge ut i havet. Den låter tämja sig och hälsar då på folk både med stämma och blickar; kalllar man den vid namn, så svarar den; men dess röst är blott ett brummande. Inget djur sover så tungt. Fenorna, av vilka den betjänar sig i havet, har den jämväl nytta av på land, i det den kryper på dem som på fötter, varvid den vaggar upp och ned som en halt människa. Det sägs att dess hud, även sedan den låtts ut från kroppen, har kvar en förnimmelse av havet, och att håren ständigt reser sig på ända när ebb inträder. Den högra fenan har förmåga att skänka sömn, om man lägger den under sitt huvud. Fångsten går så till, att fångstmannen, iklädd en svart hud, som är ägnad att vilseleda djuren, och beväpnad med en lång med järnhulling försedd pik, ligger på huk ute på isen och kallar på sjökalven genom att böla som den. Och det står inte länge på, förrän denne närmar sig, i den tron att den ska få en ny maka i stället för sin egen, som den själv dödat. Ty den är, enligt vad Albertus berättar, en grymmare hustrumördare än alla andra djur, så att den tar den ena hustrun efter den andra, till dess den omsider själv blir dräpt av en bland dem, då hon griper till självförsvar. Men nu blir det ingen maka den inner, utan ett kastspjut, ingen vällust, utan en snara, och så ljuter den döden. Om renar och älgar Renarna och älgarna (även benämnda vildåsnor), okända djur söderut i Europa, be- Ett havsodjur har slagit till. skrivs utförligt av Olaus Magnus. Han beskriver strider mellan älgar och vargar: Under de bistra vintrarna, när snön ligger tätt packad, plägar vargarna, drivna av hunger, i väldiga lockar stryka omkring i ödemarken, sökande efter rov. Om de då får sikte på en lock älgar på den tillfrusna sjön, rusar de på dem, men blir därvid antingen dödade av deras klövar och horn eller ock drivna på lykten. Ty ett slag av älgens klöv har en sådan kraft, att den genast dräper eller river upp den varg, som därav drabbas. Genom sin naturliga instinkt känner älgarna de platser, som lämpar sig för strid, och håller sig sålunda på den glatta isen, där de tack vare sina spetsiga klövar står säkrare, medan däremot vargarna håller sina klor inneslutna liksom ett vapen i skidan, så att dessa är berövade sin kraft. Blodig blir kampen, så att en och annan älg, men många vargar sargade blir kvar på platsen. Ägde striden rum på djup skarsnö, skulle utan tvivel vargarna bärga segern, såsom varande lättare i språnget, varemot älgarna i följd av sin tyngd skulle sjunka ner i snön och så bli vargarnas spis. Om sprutaren Säljakt. Strid mellan älgar och vargar. Bland de djur som Olaus Magnus livfullt beskriver i den yt- tersta Norden ϔinns en lång rad havsvidunder. Ett av dem är sprutaren. Sprutaren har en stor, bred och cirkelrund mun, varmed den suger in mat eller vatten, och brukar genom att med hela sin tyngd kasta sig över ett fartygs för eller akter, trycka ned det under vattnet och sänka det. Stundom nöjer den sig nämligen inte med att göra skada endast genom att spruta ut vatten, utan välter med sin rygg eller stjärt grymt omkull skeppet, som om det vore ett vanligt litet kar. Den har tätt, svart skinn på hela kroppen, långa fenor, som liknar breda fötter, och en tvåkluven, fots bred stjärt. Denna lindar den omkring vissa delar av fartyget och klämmer så åt av alla krafter. Man har emellertid ett gott medel mot dess ondska, nämligen stridstrumpeten, vars skarpa och gälla ljud den inte kan tåla, och stora, väldiga kar eller tunnor, som man kastar över bord för att hejda odjurets anlopp eller ge det något att leka med. Eller också avskjuter man kraftiga kastmaskiner eller så kallade bombarder, vilkas knall skrämmer det värre än järn- eller stenkulorna, ty en sådan kula mister alldeles sin kraft genom vattnets eller späckets motstånd. SVENOLOF KARLSSON KA TT E R NÖ ER Ö AT TERNÖ – 37 Anders Lerbacka Inget kraftverk på min bakgård! Demonstration i Jakobstad mot Alholmens Kraft den 4 april 1998. Återfotografering av bild i Jakobstads Tidning. Alla vill ha en säker och förmånlig elförsörjning, men ändå verkar det alltid uppstå ett motstånd när nya kraftverk planeras. Alla stöder utbyggnad av ren och förnybar elproduktion, men kraftverken ska ligga långt utom synhåll, utan att de har någon som helst inverkan på miljön. Tyvärr är det är en omöjlig ekvation, även om tekniska framsteg i allt högre grad minskar miljöeffekterna. 38 – K AT TERNÖ I den regionala närhistorien inns många exempel på energiprojekt som stoppats eller bromsats av högljudda protester och utdragna besvärsprocesser. Lars-Erik Östman har varit på båda sidorna om barrikaderna. I april ledde han en demonstration på Jakobstads torg mot Alholmens Kraft. Åtta år senare var han en av förgrunds igurerna i Larsmo Vindkraft Ab, som under högljudda protester från sommarstugeägare reste Larsmos första och hittills enda vindkraftverk, Fränsviken . ”Alla former av elproduktion kritiseras. Visst kan jag förstå att sommarstugeägare tycker att ett vindkraftverk stör deras utsikt och orsakar oljud, men samtidigt ger vindkraftverket , miljoner kilowattimmar med ren el”, säger Östman när han tar en paus i havtornsplockningen. Vindkraft Ab och dels som utomstående sakkunnig åt ett utländskt bolag som planerar att bygga vindkraftverk bland annat i Nykarleby och Vörå. I augusti lämnade Larsmo Vindkraft Ab in en ansökan till Energimyndigheten om att få bygga ytterligare två vindmöllor i Larsmo, på vardera MW. Dessa är bland de största som inns på marknaden, med meter höga torn och meter långa vingar. ”Då kommer vi att producera el som motsvarar hela Larsmos årsbehov, förutsatt att vi får tillstånden från myndigheterna. Vi har valt platser som ligger minst en kilometer från närmaste sommarstuga eller bostadshus.” (Givetvis kan elproduktionen från vindkraft ske bara när det blåser, så Larsmo kommer alltid att vara beroende också av annan elproduktion. – Red. anm.) Lars-Erik Östman utesluter inte att planerna kommer att stöta på motstånd från delar av lokalbefolkningen, men ser vindkraft som en bra energikälla som lämpar sig väl för utvinning i skärgården. ”Vi har bland de bästa vindförhållandena i landet och närheten till havet gör att vi inte har problem med isbeläggning på rotorbladen. En annan fördel med vindkraft är att den producerar mest när elbehovet är som störst, det vill säga under vinterhalvåret.” Men om du tycker att vi behöver mer elproduktion, varför motsatte du dig Alholmens Kraft, världens största anläggning för biobränsle? ”Jag talade för ett kraftverk med helt förnybara energikällor. Skogsrester, med torv som reservbränsle. Kol hade under många år orsakat stora miljöproblem i närheten av industrier. Dessutom har vi naturligt sura jordar i våra trakter sedan istiden och behövde inte mer svavelutsläpp från kolkraft”, säger Östman. Bio kallades kol Planerna på att bygga Alholmens Kraft presenterades och det fanns lera faktorer som sammanföll vid tidpunkten. UPM Kymmenes produktion på Alholmen i Jakobstad hade ökat, och det fanns en större mängd bark som inte kunde brännas effektivt i den gamla barkpannan. Samtidigt behövde järrvärmeavtalet mellan Staden Jakobstad och UPM förnyas. Internationellt pågick klimatdiskussioner, som ledde fram till Kyotoavtalet , där man pekade ut biobränsle som en ersättare till de fossila energikällorna olja och kol. ”Diskussionerna om att grunda ett gemensamt bolag med de svenska parterna, Skellefteå Kraft och Graninge, tog fart . Det var ett torrår och vi behövde importera mer el från Sverige, vilket aktualise- rade bristen på överföringskapacitet”, berättar Stig Nickull, som sedermera blev Alholmens Krafts första heltidsanställda vd år och ledde bolaget till sin pensionering . Fördelningen av energikällorna i Alholmens Kraft planerades på årsnivå bli procent biobränsle (främst bark, stubbar och hyggesrester), procent torv och procent kol. Trots det kom den planerade anläggningen att konsekvent benämnas ”kolkraftverket” på debattsidorna i Jakobstads Tidning. ”På -talet var leveranskedjan för biobränslen inte ännu fullständigt utvecklad, och torvupptagningen är fortfarande väderberoende. Därför behövdes kol som reservbränsle. Vi presenterade det från första början som ett mångbränslekraftverk, men i opinionen förvrängdes allt och argumenten styrdes av gamla uppfattningar som inte hade någon relevans”, säger Nickull. Dövörat i debatten Debattstormen tilltog i marsapril när konsultbolaget Pöyrys miljökonsekvensbedömning presenterades. En stor del av insändarna i JT kritiserade det planerade ”kolkraftverket” för nedsmutsning. Bland debattörerna fanns såväl privatpersoner som representanter för olika föreningar. De Gröna körde en egen serie, ”Dagens kraftverksfråga”, där Anders Lerbacka Karolina Isaksson Mera vindkraft Han är pensionerad skogsbruksingenjör och blev engagerad i förnybar elproduktion när debatten om Alholmens Kraft rasade som hetast. Sedan han blev pensionär har han trappat upp engagemanget i vindkraftsutbyggnad, dels i Larsmo Lars-Erik Östman talar mot Alholmens Kraft i samband med demonstrationen 1998. Lars-Erik Östman, vindkraftsentreprenör 2015. K AT TERNÖ – 39 Karolina Isaksson ”Vi valde att inte delta i debatten i media om Alholmens Kraft, utan ordnade i stället egna presskonferenser och ett stort antal informationstillfällen för allmänheten”, berättar kraftverkets senare vd Stig Nickull. man ifrågasatte allt från de förmodade tra ikproblemen till storleken på kraftverket. Varken Nickull eller någon annan representant från Alholmens Kraft bemötte insändarna, trots att många ogrundade anklagelser mot kraftverksplanerna. ”Vi valde att inte delta i den allmänna debatten, eftersom vi bedömde att de mest övertygade motståndarna ändå inte lyssnade. Debatten tar aldrig slut när motparten vägrar ta in faktaargument”, förklarar Nickull. Under processens gång ordnade Alholmens Kraft däremot presskonferenser och ett stort antal informationstillfällen för allmänheten. ”Dessa var välbesökta och största delen av publiken lyssnade verkligen på argumenten och diskuterade sakligt, även om det också fanns de som överdramatiserade risker och problem.” Under vårvintern samlade motståndarna in drygt namn på sina protestlistor, och den järde april samma år ordnade Lars-Erik Östman en protestmarsch i Jakobstad som samlade deltagare. 40 – K AT TERNÖ Upproret i Lappajärvi Den 3 maj 1979 handlade den stora nyheten i Finland om upproret i Lappajärvi. Ett stort folkuppbåd vräkte ner stenar i Esse ås utlopp från sjön för att höja dess vattennivå. ”Det var inga problem att få ihop folk. Många kvinnor hade engagerat sig, inte minst från Larsmo, där det fanns ett nätverk inom församlingens verksamhet”, minns Östman. Lyckad satsning Protesterna stoppade inte Alholmens Kraft. Nationellt och internationellt uppfattades kraftverket som en förebild inom bioenergi och de behövliga tillstånden beviljades. Den kommersiella driften inleddes nyårsdagen . Studiebesöken avlöste varandra: både i Finland och internationellt ville man bekanta sig med lösningarna. De första åren gick utvecklingen som planerat, och hade andelen biobränslen kommit upp till mer än hälften, och kolens andel var obetydlig. Sedan kollapsade EU:s handel med utsläppsrätter och världsmarknadspriset på kol har rasat. För Alholmens Kraft har det inneburit en svår motvind för att försöka hålla uppe andelen biobränslen. Stig Nickull ser ändå kraftverket som en mycket lyckad satsning för regionen. ”Alholmens Kraft har varit en viktig spelare inom energibranschen, både lokalt och nationellt. Bolaget har gett arbetsplatser både på själva anläggningen och inom biobränsleproduktionen. För staden har det inneburit en grön järrvärmeförsörjning och hundratusentals euro i fastighetsskatt per år.” Lars-Erik Östman vidhåller att det bästa hade varit att bygga ett kraftverk för trä lis, med torv som reservbränsle. Han är också kritisk till kraftverkets varmvattenutsläpp. ”Att släppa ut -gradigt vatten är slöseri med energi och dessutom orsakar det problem för både människor och miljö. Numera är isarna så opålitliga att ingen vågar transportera virke i land vintertid från holmarna i Larsmo skärgård.” Nickull avfärdar bestämt dessa påståenden och hänvisar till Alholmens Krafts miljötillstånd. Där bestäms att vattentemperaturen får stiga med högst grader från inlopp till utlopp. Högsta tillåtna temperatur är grader, vilket i teorin skulle innebära att man tagit in -gradigt havsvatten. ”I verkligheten stiger temperaturen mellan sju och nio grader, beroende på körläget i kraftverket. Vintertid är temperaturen på vattnet som släpps ut – grader och sommartid drygt grader. Beträffande isarna måste man också beakta att vintrarna de senaste åren varit onormalt varma.” Besvärligt med besvär En sak är Östman och Nickull överens om: besvärsrätten i Finland måste ändras. ”Det som störde mest under processen med Alholmens Kraft var alla okynnesbesvär och de långa behandlingstiderna. Vårt miljötillstånd beviljades i februari och anläggningen hann vara i drift i elva år innan besvären avslagits och miljötillståndet vunnit laga kraft”, säger Stig Nickull. Enligt Östman har inget förbättrats på den fronten. ”Finland är helt unikt, det inns inget annat land där det går att sätta käppar i hjulet så effektivt med okynnesbesvär. Det är ohållbart, besvärsrätten måste begränsas om vi ska kunna förverkliga några nya investeringar”, säger Lars-Erik Östman. Under jubel kastades 400 kubikmeter sten ner från Niska bro för att dämma upp Esse å. O enigheten om den lämpliga vattennivån i Lappajärvi är urgammal. Vissa har haft fördel av högre nivå, vissa av lägre nivå. Redan sänktes vattenytan med en meter och – med centimeter. Med den vattenreglering som började tillämpas uppstod under perioder ett lägre vattenstånd än någonsin. I februari besökte en delegation från Lappajärvi inrikesminister Eino Uusitalo och överlämnade en adress med namn där kravet var att en ny regleringsplan skulle göras. Som skyldiga utpekades de vattenkraftverk längs Esse å som ville kunna reglera vattenmängden för att anpassa sin elproduktion till behovet. Då detta inte hade effekt, samlades den april en samord- ningsgrupp på elva personer för att planera ett dammbygge. Den maj var traktorer i hela kommunen i gång, lastade med stenblock. Deras mullrande hördes i hela socknen. Nästan tvåtusen personer var på plats inklusive utvalda journalister. Vid Niska bro, som går över Esse ås utlopp, ställde sig ”traikpoliser” och dirigerade tra ikströmmen. Under jubelrop och applåder vräktes stenarna ner i vattnet. Kön av traktorer växte till en och en halv kilometer. Till sist hade kubikmeter stenar kastats ner, dammen var klar. Medierna förlöjligade maktens representanter. Folkets sanna vilja hade kommit till uttryck. Snart anlände två kommissarier från Centralkriminalpolisen till orten och började förhöra miss- tänkta. Alla berättade samma historia – de hade hört ett rykte och åkt för att se vad som hände. När personer förhörts och ingen misstänkt ännu har identi ierats, anlände trehundra ortsbor till länsmannens kansli och begärde att också få bli förhörda. De två poliserna åkte på semester, men bara en av dem återkom. Han hade lärt känna en kvinna på orten. De gifte sig följande år. När de fått sitt första barn diskuterade man i Lappajärvi om man skulle skicka paret en gratulationsadress. Folkupproret hade alla ingredienser för en roman om österbottningarna och deras mentalitet, och en berättelse blev det också. Två år efter händelsen utkom Antti Tuuri med boken Kertomus järvestä (”Berättelsen om en sjö”). Den presenterades som ett ”dokument”, och Tuuri var väl förberedd eftersom han under delar av sin uppväxt bott vid Lappajärvi. Länsåklagaren Paavo Mustonen fastslog att dammbyggarna hade gjort sig skyldiga till en straf bar handling, enligt första paragrafen i vattenlagens trettonde kapitel. Han ansåg dock att gärningen med hänsyn till omständigheterna borde betecknas som ”ringa”, då den inte hade förorsakat skada för någon. Den föranledde därför inte åtal. Han åberopade för säkerhets skull ett moment i straf lagen, som föreskrev att det kunde ses som en förmildrande omständighet om brottet föranletts av ”en stark mänsklig medkänsla eller av en exceptionell och plötslig lockelse som har varit ägnad att försvaga gärningsmannens förmåga att följa lagen”. Det visade sig att inga lokala entreprenörer åtog sig uppdraget att avlägsna dammen. Först när man frågade i Laihela hittade man en irma som ställde upp. SVENOLOF KARLSSON JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 41 Katternös självförsörjning ut manas Katternögruppens självförsörjningsmål för el utmanas av de pågående förändringarna i branschen. Det är fortfarande nödvändigt att bygga ny produktionskapacitet, säger Katternös vd Stefan Storholm. S om nämns på ledarplats i tidningen produceras en stor del av Katternögruppens el inom eller nära det egna verksamhetsområdet. Bland annat nådde det största Katternöbolaget, Herrfors, under första halvåret ett elöverskott gentemot privatkunderna. ”Det förklaras med att vi hade ovanligt mycket vatten för vattenkraften och mycket vind för vindkraften”, säger Katternös produktionschef Andreas Rasmus. Men situationen förändras hela tiden. Under två år PRINCIPEN Såhär ser elmarknaden principiellt ut från ett slutkundsperspektiv. Kunden kan köpa elen av valfri elhandlare (röda linjen), medan distribution av elen är ett reglerat monopol där kunden är hänvisad till distributionsföretaget inom sitt geografiska område (blå linjen). Elhandlaren köper i sin tur upp elen från den nordiska elbörsen Nordpool eller på annat håll. Elproducenter Stamnät Regionnät Finland Sverige (prisområde 2) Eldistributör Lokalnät Herrfors elmix första halvåret 2015. Elbörsen Nordpool Elhandlare framåt är Katternögruppens stora torvkraftverk Kanteleen Voima en del av den nationella effektreserven. Och under perioder då Alholmens Kraft står stilla – på grund av det extremt låga elpriset på elbörsen – köper Katternögruppen i stället motsvarande elmängd just från elbörsen. I nittiotalets början köpte Katternöbolagen procent av elen utifrån. Stamnätet, Elanvändare som överför elen över långa avstånd, var inte ens utformat för att man inom Katternöområdet skulle kunna producera elen själv. Arbetet för att bli självförsörjande och samtidigt råda själv över elnätet inom regionen förbättrade sedan steg för steg läget för Katternöbolagen. Elproduktionsmixen för Herrfors det första halvåret framgår till höger. Som synes utgjorde vatten- och vindkraftsel majoriteten av den producerade elen. I praktiken hör Herrfors och Katternögruppen numera till de ledande producenterna av vindkraftsel i Finland. På grund av de återkommande förändringarna i stödsystemen har Herrfors andelar av biomassa, torv och kol varierat kraftigt från år till år. Både i fråga om kolet och särskilt KATTERNÖSFÄREN Katternösfären Elhandlare inom Katternögruppen Den stora andelen närproducerad el gynnar Katternös kunder. Tack vare den egna elproduktionen behöver Katternögruppen bara i mindre utsträckning vända sig till elbörsen. 42 – K AT TERNÖ Skillnaden mellan elpriset på Nordpool för Finland och prisområde två (södra Norrland) i Sverige under perioden 20–28 september i år. Under lågförbrukningen nattetid har priset varit det samma, men genast på morgnarna har elpriset skjutit i höjden i Finland. kärnkraften ligger andelarna för Herrfors under det inländska genomsnittet. Nere till vänster illustreras de fördelar som slutkunderna har av att Katternögruppen förfogar över så stor del av den nödvändiga produktionskapaciteten och egna distributionsnät. Om det kniper, till exempel om elproduktionen upphör i världen utanför, klarar Katternögruppen genom så kallad ödrift att producera den el som behövs. Att på detta sätt kunna styra över energifrågorna genom resurser i den egna regionen förstärker leveranssäkerheten, minimerar påverkan på miljön, ger kostnadseffektiva lösningar och gör att den lokala ekonomin stimuleras. Eftersom Katternöbolagen dessutom till nästan hundra procent ägs av de lokala kunderna, kan dessa glädja sig åt att den vinst som uppstår i företagen inte förs ut ur regionen. ”Bilden förändras dock hela tiden. Omstruktureringen av kraftverksbranschen, som främst förorsakas av subventionerade produktionsformer, gör att vi åter måste satsa i ny produktion för att upprätthålla vårt mål”, sammanfattar Stefan Storholm. SVENOLOF KARLSSON Extern elhandlare Finland betalar dubbelt mer Elköparna i Finland har sedan juni betalt dubbelt mer för elen på elbörsen Nordpool än elköparna i Sverige. D en el som elproducenterna inte säljer till kunder själva bjuder de i allmänhet ut på Nordpool, elbörsen på den gemensamma nordiska marknaden. En marknad som förutom Finland omfattar också Sverige, Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen. Eftersom överföringsmöjligheterna av el är begränsade, är det nordiska marknadsområdet delat i olika prisområden, som vart och ett för varje timme under dygnet får ett eget elpris, baserat på utbud och efterfrågan. Tanken är att de prissignaler som systemet ger ska stimulera marknadsaktörerna att göra de investeringar som behövs för att, till exempel, öka elproduktionskapaciteten i områden med högt elpris. Varje dag kl. slutförs budgivning för det nästkommande dygnet (det dygn som börjar följande midnatt). Elproducenterna förbinder sig med det att leverera den utlovade mängden el till det pris som bestämts. Finland utgör ett enda prisområde, elbörspriset är alltså det samma över hela landet. Sverige är indelat i fyra prisområden, Norge i sex och Danmark i två. Priset kan variera kraftigt mellan prisområdena också inom ett land. För Finland har den nordiska elbörsen tryckt ner elpriserna, eftersom det ofta varit billigare att köpa elen på börsen än att producera elen själv i egna produktionsanläggningar. Ny trend i sommar Det som hänt i sommar är att skillnaden mellan elpriset för Finland och de svenska prisområdena ökat kraftigt. Under – och fram till och med maj i år var en vanlig prisskillnad – euro/ MWh, men efter det har prisskillnaden varit närmare euro/MWh i genomsnitt. Eller räknat i elpris, från om med juni har elen kostat i genomsnitt euro/MWh för Finland och euro/ MWh för Sverige. Finland betalade dubbelt mer. Det hör till bilden att elpriset på elbörsen för Sveriges del under sommaren pressats till en lägre nivå än någonsin sedan -talet. Det beror på att vindkraftsutbyggnaden gett ett stort eltillskott, på att rik nederbörd i Sverige och Norge fyllt vattenkraftsdammarna till bräddarna, med mera, samtidigt som elförbrukningen varit i avtagande. Frågan är hur trenden fortsätter och hur Finland påverkas. Det elpris som handlas på terminsmarknaderna, alltså priset man kommer överens om för framtida elleveranser, är rekordlågt. De sista dagarna av september handlades el för på Nordpool till euro/MWh. För konsumenterna är lågt elpris givetvis en fördel. För staten innebär det lägre intäkter, eftersom elen är hårt beskattad. För inländsk industri innebär skillnaden till omvärlden en nackdel, eftersom det försämrar den inländska konkurrenskraften. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 43 Nils ”Nick” Ahlbäck i 1960-talets början tillsammans med den danske kemiingenjören Hasselblatt, som charmades av attityden hos Rani Plast och hjälpte terjärvborna att hitta rätt i branschen. Sannsagan Rani Plast I år firar Rani Plast 60 år som företag. I berättelsen om företaget är orden heimkär och vidfälo centrala. Genom trohet mot hembygden och lust att upptäcka den större världen har en framgångsrik företagskultur utvecklats Många år senare, inför barnbarnen, skulle Nils Ahlbäck påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans arbetskamrat tagit med honom för att titta på plasten. Det skedde i Liljeholmens kabelfabrik i Stockholmsförorten Västberga, där Nils arbetade i en miljö av kopplingsdosor, industriarmatur, mätartavlor, strömställare, kondensatorer och annat. Det han då ick lära känna var PVC, den typ av plast (polyvinylklorid) som var det allra nyaste som isoleringsmaterial för elektriska ledningar. Efter studier vid Stockholms tekniska institut och arbete i kortare perioder på både Ericsson och Electrolux återvände Nils Ahlbäck hem till Terjärv. Han blev arbetsledare i familjebolaget Albäck Ab, som med Terjärv som bas bland annat drev vattenkraftverket Björkfors i Lappfors och byggde och upprätthöll ledningar för elleveranserna. I femtiotalets början gjorde 44 – K AT TERNÖ sig plasten emellertid hela tiden påmind. Det var ett material med egenskaper som man tidigare aldrig sett, regnrockar och nylonstrumpor var en sensation. Jakobstad var i dessutom något av ett plastens Silicon Valley, genom två geniala unga herrar som satte i gång det ena plastprojektet efter det andra. Det var fråga om Walter Nars och Karl-Jan Govenius, studiekamrater vid Åbo Akademi och under en tioårsperiod plastens pionjärer i Finland, först genom att tillverka konstläderprodukter, sedan olika produkter av färgglada ”plastictyger”. Produktutvecklingen var så hemlig att man enligt ortstidningen skulle ha kunnat tro ”att Jakobstad hade begåvats med landets första atomfabrik”. Allra hemligast var utvecklingsverksamheten i skjulet vid den gård i Forsby där Ivar Nars, bror till Walter, residerade. Där inleddes Finlands för- sta PVC-tillverkning. Kanske skulle den innas i Forsby fortfarande, om det inte hade varit för den otillförlitliga elförsörjningen, som till sist tvingade fram en lytt till Naulas fabriker i Jakobstad. grundade Nils Ahlbäck tillsammans med brodern Alf och kusinerna Per och Ingemar ett eget bolag för plasttillverkning. Av deras initialer P, A, N och I skapades bolagsnamnet Pani Plast. Det skulle snart ändras till Rani Plast efter att Per hade hoppat av projektet och ersatts av Nils svåger Runar Svartsjö. Följande år lämnade även Ingemar sitt ägande, varvid småkusinen Edgar Lind trädde till, men då ville man inte längre ändra bolagsnamnet. Bolagsmännens kunskaper om plast var obetydliga, liksom kunskaperna om de maskiner, extrudrar, som plasttillverkningen krävde. Råvaran var dyr och transporterna till Terjärv långa och obe- kväma. Ingen av de fyra hade något kontaktnät i de kretsar som skulle ha kunnat hjälpa dem. De enda språk vd:n Nils behärskade var Terjärvsvenska och högsvenska. 60 år senare är Rani Plast en framgångssaga med många av de inslag som klassiska sagor bygger på. Nils satte i gång oförväget och struntade i olyckskorparna. Han sökte medarbetare som liksom han hade ny ikenhet och en stark vilja att lyckas. Med oändligt tålamod lärde de sig genom försök och misstag hur plasttillverkningen gick till och lärde sig den avgörande konsten att sälja. Snart åkte Nils ut i den större världen, gärna tillsammans med sin alltiallo John Timmerbacka, besökte råvaruleverantörer och maskintillverkare i länder som Schweiz, Italien, Tyskland och Holland och vann genom sin attityd deras förtroende. Länge kom lönen för arbetet i sista hand, möjligen kunde lite ”dansanpengar” utgå på lördagarna, om det fanns pengar nog i kassan. I stället gick intäkterna till att betala råvaran och till nya maskiner. När bolaget börjat bli något att räkna med försökte konkurrenterna köpa upp det. presenterade Rosenlews representanter ett försäljningsavtal färdigt att skriva under. Svaret från Nils Albäck blev nej. I stället investerade Rani Plast i ännu ler maskiner. Sannolikhet tänkte Nils på sin mamma Edit. hade hon räddat Björkfors kraftverk från att säljas till de stora hajarna. Björkfors kraftverk var -talets sensation. Ingen annan hade trott på saken då fyra bröder Ahlbäck satt i gång med det vidlyftiga bygget. När succén var ett faktum kom bud från Vasa stad och Lappo kommun. Vasa bjöd fem miljoner mark för kraftverket, Lappo höjde till , miljoner. I Jakobstad, som blivit beroende av elleveranserna från Björkfors, samlade man sig till ett ännu högre bud. Inför möjligheten till omedelbar rikedom agerade de dåmera sex ägarna olika. Tre ville sälja, tre inte. Av bolagets aktier hade säljsidan och de övriga . På säljsidan fanns Nils far Edmund Ahlbäck. Saken avgjordes av hustrun Edit. Paret hade åtta barn och ett nionde var ännu på väg. Hur skulle det gå för deras hemtrakt och hur skulle barnen försörja sig i Terjärv, om Björkfors nu togs över av utomstående? Beslutet blev att säga nej till miljonerna. Nils Ahlbäck värnade hembygden fram till sin död i oktober i jol. Samma förhållningssätt har de nuvarande ägarna, hans barn Mikael och Ulrika Ahlbäck. Bolagets hemort är fortsatt Terjärv och en väsentlig del av verksamheten inns här. I ett företagsperspektiv är det allt annat än en självklarhet. Terjärv må vara världens centrum i Terjärv, men för övriga världen är Terjärv en exotisk ort långt inne i Finlands skogar. Att ständigt transportera råvaran hit och sedan transportera produkterna tillbaka ut i världen till kunderna är inte ett logistiskt förstaalternativ. I dag är Rani Plast det överläget största plastföretaget i Finland. Produktionsanläggningar inns förutom i Terjärv i Lappfors, Tervakoski, Mörskom, Klågerup (utanför Malmö), Svit (Slovakien), Lutsk Jan Sandvik Ulrika och Mikael Ahlbäck. Ulrika är administrativ direktör, Mikael koncernchef, båda är tillika Rani Plasts ägare. (Ukraina) och Kaluga (Ryssland). Av närmare anställda arbetar nästan i Terjärv. Många kommer från grannkommunerna Kaustby och Vetil. I den elintensiva plastproduktionen är säker eltillförsel livsviktig, och elleverantör har genom många år varit Herrfors. Rani Plast är samtidigt en nyckelleverantör för elindustrin – hälften av världens starkström går genom kondensatorer med folie från Rani Plast. Det var heller inte långt ifrån att det som nu heter Katternö Ab skulle ha blivit en del av Rani Plast. I dramatiken , då Katternö köpte Albäck Ab, fanns nämligen en alternativ affär förberedd: att Rani Plast skulle köpa Albäck Ab. Albäck Ab:s styrelseordförande var då Nils Ahlbäck, och han var orolig för konsekvenserna i Terjärv, om ägandet skulle tas om hand utifrån. Finansieringen för köpet var ordnad med banken, då Nils i sista stund avstod. Barnen Mikael och Ulrika avrådde. Det egna företaget var en tillräcklig utmaning. Katternö var bättre lämpat att utveckla Albäck Ab:s verksamhet vidare. Råd till entreprenörer Vilka är Mikael Ahlbäcks råd till dagens unga entreprenörer? • Gör en realistisk analys av marknaden. • Tro på din produkt och prissätt den rätt. • Tro inte att du blir snabbt rik för att du är entreprenör och jobbar häcken av dig. • Skaffa dig en mentor som kan hjälpa dig i dina tankar och som har erfarenheter som kan hjälpa dig att undvika de ofantligt många problem som du kommer att ha. Fastna ändå inte i tron att allt bara handlar om problem. ”Det är belönande, på ett sätt som inte kan mätas i pengar, då man får företaget att gå i den riktning som man försöker driva det till. En entreprenör har också fördelen att själv bestämma över de flesta saker. Och alltid finns den där chansen att man lyckas och får belöning också i pengar för allt slit och alla risker som man tagit”, säger Mikael Ahlbäck, sedan den 1 oktober koncernchef i Rani Plast. SVENOLOF KARLSSON Mikael Nybacka Rani Plasts tolfte utbyggnad i Terjärv är på gång. Det blir världens största produktionslinje för lantbruksplast. Tornhuset blir 50 meter högt. K AT TERNÖ – 45 Karolina Isaksson Två av 40 simuleringar för hur 50-årstrenden i vintertemperaturen kan komma att bli. Mindre spring, mer utfört jobb Uppvärmningsscenario UTE PÅ FÄLTET. Ibland har Herrforsteamet i Ylivieska haft tre montörer på plats för att göra omkopplingar, det vill säga ta den gamla linjen ur bruk och styra strömmen till den nya linjen. ”Det blir en halvtimmes elavbrott när vi gör omkopplingen. Simhallen och andra offentliga byggnader har vi omkopplat nattetid för att minimera störningar”, berättar Sami Tampio och Jarl Björkskog, elmontörer på Herrfors. Härefter kan elmontörerna i Herrfors nätbyggnadsteam driva sina arbetsprojekt från början till slut. Det innebär mindre spring mellan olika uppdrag och bättre möjligheter att planera arbetet. D et är en solig höstförmiddag i bostadsområdet Toivonpuisto i Ylivieska. En mamma med två barn stannar sina cyklar för att på tryggt avstånd titta på när grävmaskinen lyfter bort ett uttjänt, brunt buckligt elskåp. Herrfors elmontörsduo Sami Tampio och Jarl Björkskog står i kabeldiket och dirigerar grävmaskinsföraren. ”Vi började i april och är nu inne på slutrakan. Fyra kilometer jordkabel och sju transformatorer är på plats. Det har gått utan problem, förutom att vi stötte på berggrund som vi låtit en entreprenör spränga bort”, sammanfattar Tampio. Förr köpte Herrfors en del nätbyggnadsprojekt, men efter sammanslagningen med Jakobstads Energiverk har Herrfors en större egen per46 – K AT TERNÖ sonalstyrka att tillgå. Staben av montörer har delats in i två sektioner: en sköter det dagliga arbetet med drift och underhåll, en utför nätbyggnadsprojekt från början till slut. ”Under de närmaste åren kommer vi att behöva bygga många nya sträckor med jordkabel för att uppfylla energimarknadslagens krav. Genom att stegvis förändra organisationen, förbättrar vi kostnadseffektiviteten”, förklarar Kristian Finell, Herrfors nätchef. Ger arbetsro En enskild montör kan genom nyordningen variera sina arbetsuppgifter mer. En viss period arbetar man inom nätbyggnad, sedan kanske man återgår till drift och underhåll. ”När man har jobbat år som elmontör i Jakobstad är det roligt att se lite andra ställen som omväxling. Det är också en fördel att jobba längre arbetsdagar och sedan vara ledig på fredagar”, säger Björkskog. Tampio och Björkskog är två av fem elmontörer från Jakobstad som anmält sig till nätbyggnadsteamet för Toivonpuistoprojektet. Den här veckan arbetar tre av dem med Herrfors nätunderhåll i Jakobstadstrakten, medan Tampio och Björkskog ser till att projektet i Ylivieska framskrider enligt plan. ”Här vet man alltid vad man kommer att göra i morgon och nästa vecka. Det går att planera jobbet bättre”, säger Björkskog. Långa arbetsdagar Samtidigt innebär förändringen att man är hemifrån tre nät- ter i veckan. Att bo på hotell är kanske inte så glamoröst när man ramlar in över tröskeln vid -tiden efter en hård arbetsdag. ”Det här uppdraget passar inte om man har småbarn hemma. Och nattlivet i Ylivieska vet vi inget om. Efter en lång arbetsdag och en middag på hotellet sover man som en stock” skrattar Tampio. De trivs med att arbeta självständigt och kan mycket väl tänka sig att delta i ett nya nätbyggnadsprojekt i Ylivieskatrakten. ”Det är bra att uppdragen längre borta bygger på frivillighet. Alla har inte möjlighet att pussla ihop familjens behov med arbete på annan ort”, konstaterar Tampio och Björkskog. JOHAN SVENLIN + Naturlig variation = Klimatprognos Temperaturtrend över 50 år (2010–2060) för två extremfall som visar det naturliga bidraget samt bidraget från ”klimatändringen” från växthusgaser. Det totala bidraget är summan av de två. Notera att det naturliga bidraget dominerar. Nederbörden är ännu mer osäker och inget kan sägas med säkerhet. Meningslösa klimatprognoser För kortare perioder än 50 år är det omöjligt att räkna fram tillförlitliga klimatprognoser, säger klimatprofessorn Lennart Bengtsson. A tmosfären är normalt inte förutsägbar för mer än några veckor framåt och detta gäller också klimatsimuleringar. Detta beror inte på bristande modellkunskap utan är en följd av kaosteorin. En metod att möta denna utmaning är att göra ensembleberäkningar, det vill säga ett stort antal mer eller mindre identiska prognosberäkningar. ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) gör två gånger dagligen prognoser från samma observationer och med samma modell, för att på detta sätt kunna bedöma prognosernas tillförlitlighet samt risken för extrema händelser. Finland och Sverige är medlemmar av ECMWF och bygger sina väderprognoser på vad de får därifrån. På grund av att små obetydliga mätfel växer obegränsat under prognosens gång, kommer alla dessa beräkningar efter en tid på någon månad eller så att bli helt olika varandra, även om alla kommer att visa ett väder som mycket väl skulle ha kunnat inträffa. Detta beror på att atmosfären är ett kaotiskt system. Under senare år har man börjat tillämpa samma metodik för klimatsimuleringar. För mindre geogra iska områden som Europa (som är mindre än procent av jordens yta) varierar dessa i så hög grad att även en temperatur- och nederbördstrend över en så lång tid som år domineras av ”naturliga” kaosvariationer. Dessa variationer kommer i tillägg till den osäkerhet som beror på klimatmodellens globala osäkerhet, vilken av IPCC sammanfattas som ett värde av , – , °C för en växthusgasfördubbling. Ensembleberäkningar som nyligen utförts vid NCAR (National Centre for Atmospheric Research) i Boulder, USA med simuleringar över år visar att delar av Norden antingen kan få en markant uppvärmningstrend på - °C/ år under vintern eller ingen uppvärmningstrend alls. Det kan också långsiktigt bli gradvis torrare i vissa områ- den alternativt mer nederbörd. Det bidrag som enbart beror på växthuseffekten är betydligt svagare än den interna kaoseffekten. Först i efterhand vet vi vad som har hänt, i förväg är det omöjligt. Att tolka dessa beräkningar är en stor utmaning för samhället, då det knappast är möjligt att göra meningsfulla scenarier för ett så litet område som Europa för de kommande åren och ännu omöjligare att uttala sig om klimatändringar i mindre områden. Huvudorsaken är att de kaotiska variationerna är geogra iskt omfattande. Det hindrar tyvärr inte att man på sina håll presenterar ”klimatprognoser” för det kommande halvseklet, baserade på klimatsimuleringar som varken inkluderar klimatsystemets interna variation eller olikheten mellan klimatmodellerna. För kortare perioder än år är det omöjligt att räkna fram tillförlitliga trender. Vill man planera för det nordiska eller europeiska klimatet för de kommande åren, får man räkna med att allt det väder som hittills har inträffat också kommer att inträffa framöver, men att det långsiktigt knappast kommer att bli kallare utan troligare något varmare. Mycket mer kan man knappast säga. Detaljerad, tjusig gra ik kan dessvärre vara helt missvisande. Man bör med andra ord avstå från detaljerade klimatprognoser och vara beredd på överraskningar i klimat och väder. Det nuvarande klimatet med sitt växlande väder är en hygglig approximation för hur vi kommer att ha det under de kommande årtiondena, med en underliggande trend mot varmare väder som det mest rimliga antagandet. LENNART BENGTSSON Karl Vilhjálmsson Lennart Bengtsson är en ledande klimatforskare, bland annat tidigare direktör för ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) och Max Planck-institutet för meteorologi. K AT TERNÖ – 47 Wikipedia Senaste istiden mest isfri Grönland smälte lika mycket förr Grönlands is smälte lika mycket eller mer under 1920- och 1930-talen än de gjort de senaste årtiondena, visar gamla flygbilder som analyserats av danska forskare. En stor del av den senaste istiden var isfri i Finland. Kallt var det däremot, vi hade tundra ner till flera hundra meters djup, enligt en ny studie. M Grönland i dag. Så här kan det ha sett ut i det nuvarande Finland för 25 000 år sedan, när den stora isen började växa. Matti Räsänen Jens-Ove Näslund 48 – K AT TERNÖ D en senaste istiden inleddes för år sedan och växlade till den nuvarande värmeperioden för omkring år sedan. Enligt den etablerade uppfattningen var vårt land då en stor del av tiden täckt av tjock inlandsis. Den nya studien, publicerad i tidskriften Quaternary Science Reviews, menar däremot att största delen av perioden var närmast isfri i Finland. ”Södra Finland täcktes med inlandsis bara under det mycket kalla slutskedet, för – år sedan. Före det var området en tundrazon med permafrost”, berättar rapportens huvudförfattare, geologiprofessorn Matti Räsänen vid Åbo universitet. I projektet har för första gången i större skala tillämpats en så kalllad sekvensstratigra isk metod för analys av istidsavlagringar, vilket antas ge en bättre helhetsbild av istidshistorien. Med det nuvarande Finland som tundra under tiotusentals år blir det ett rimligt antagande att inte bara istidens djur, som mammutar och ullhåriga noshörningar, rört sig här, utan även tidiga människor, både av vår egen art och neandertalare. En fråga som aktualiserats av Matti Räsänen är om den nya istid, som förr eller senare inträder, kommer att få ett liknande förlopp. Och kommer i så fall permafrosten, utan det skyddande islagret, att tränga ända ner till de förvaringsutrymmen för kärnavfall som byggs på meters djup i Olkiluoto? Hans svar är att detta inte kan uteslutas och att kapslarna med kärnavfall i en avlägsen framtid då skulle kunna skadas av de stora krafter som tillfrysningen utvecklar. I Forsmark, rakt över Bottenhavet från Olkiluoto sett, bygger Svensk Kärnbränslehantering, SKB, just nu utrymmen för det svenska slutförvaret på meters djup. Där anser Jens-Ove Näslund, ansvarig för klimatforskningsprogrammet, att djupet räcker till. ”SKB har i sina antaganden redan hanterat ännu mer pessimistiska antaganden än de som Matti Räsänen för fram. Baserat på en rekonstruktion av förhållandena under senaste istiden når frysningen i SKB:s scenarier maximalt ner till meter i Forsmark”, säger han. Huvudfrågan enligt Jens-Ove Näslund är om temperaturen i berget skulle kunna bli så låg att buffertleran runt kapslarna skulle frysa eller inte. Buffertleran fryser vid minusgrader. ”Det är god marginal till att buffertleran skulle frysa”, säger han. Istider har dominerat jorden de senaste årmiljonerna. Mönstret är att de varar omkring år med mellanliggande värmeperioder – som den nuvarande – på – år. Dessa växlingar beror i sin tur på variationer i den solstrålning som når jorden som följd av variationerna i jordens bana runt solen och jordens lutning i förhållande till banan. ”Att vi står inför en ny istid är säkert. Inte ens en mänskligt framkallad global uppvärmning kan förhindra detta. Solens och jordens rörelser i rymden rår vi inte på”, säger Matti Räsänen. SVENOLOF KARLSSON edia berättar ofta om hur Grönlands is smälter. Det gör den också i viss mån, sommartid, men inte mer än den gjorde under den varma perioden mellan första och andra världskriget. Det framgår bland annat av en stor serie lygbilder, som den kände Arktisforskaren Knud Rasmussen tog av Grönland – . Bakgrunden till fotograferingen var att Danmark och Norge stred om herraväldet över Grönland. En strid som Danmark vann genom en dom i den internationella domstolen i Haag. Ett viktigt vapen i kampen om Grönland var bra kartor, och för den skulle togs lygfotogra ierna. Bilderna låg länge bortglömda i arkivet hos Kort- og Matrikelstyrelsen i Köpenhamn, tills de häromåret uppdagades av forskarna Anders Bjørk och Kurt H. Kjær. De gick systematiskt igenom lygfotogra ier av glaciärer längs kilometer av Grönlands kust och jämförde med andra lygbilder, tagna av amerikanska krigs lyg – , spionfoton under det kalla kriget och senare satellitbilder. ”Vi har kunat skapa oss en klar bild av hur glaciärerna utvecklat sig under de senaste åttio åren. Vi kunde se att många glaciärer under - och -talen smälte lika mycket eller mer än vi sett under de det senaste decenniet”, berättar Anders Bjørk på Köpenhamns universitets nätsida. På - och -talen bör- jade glaciärerna sedan växa igen. För att närmare vår tid åter börja smälta. Glaciärernas smältning relaterar väl till att att Arktis decennierna före andra världskriget upplevde en varmperiod, i genomsnitt , grader högre än långtidsvärdet. Det är ungefär samma nivå som i dag. Men det skedde före de stora koldioxidutsläppens tid. En annan viktig källa för att se vad som verkligen hände i Arktis före satelliternas tid är en samling gamla ryska iskartor, som dök upp efter Sovjetväldets fall. De visar att havsisen över Arktis avtog från till , för att därefter börja växa igen. Andra samband framgår också av underlaget. Under - och -talen rådde ovanligt mycket västliga vindar melllan Svalbard och Norge. Det förde med sig varmare vatten till Barents hav, vilket smälte isen där. Bristen på is värmde sedan luften, genom att det mörka havet absorberar mer värme än den ljusa isen. Den låga isnivån i Barentshavet påverkade sedan vädret i hela Arktis under en lång period. Anders Bjørk och hans forskarkolleger beskriver sina resultat som goda nyheter. ”Slutsatsen är att glaciärerna är robusta och återskapas på relativt kort tid när klimatet blir kallare”, säger de. Rapporten inns publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience. SVENOLOF KARLSSON Knud Rasmussen med pilot i det sjöflygplan, typ Heinkel MKII, som användes vid flygfotograferingen från Scorsbysund i norr till Kapp Farvel i söder längs den grönländska kusten. Bakgrunden avlöjar att glaciärerna i viken var nedsmälta till samma nivå som i dag. Arktisk Institut i København K AT TERNÖ – 49 Maj LAGRINGSTEKNIKER Mekaniska Elektriska Kemiska Elektrokemiska Juni Pumpvattenkraft SMES Bly-syra-batterier Vätgas Tryckluft Kondensatorer Flödesbatterier Syntetisk naturgas Smält salt (natrium) Svavelbatterier Andra kemikalier Svänghjul Den vanligaste formen av energilagring är att vid lågt elpris pumpa vatten upp till en bassäng och låta det strömma ner igen genom en turbin, när elpriset är högt. Här Kruonis vattenkraftverk i Litauen. Genom vart och ett av de fyra rören kan en effekt på 225 megawatt utvinnas. Vattnet i den övre bassängen räcker för 12 timmars drift med full kapacitet. Litiumjonbatterier Andra avancerade batterier Juli Intensiv forskning om energilagring Energilagring är svaret på frågan hur världen ska kunna ställa om till förnybara bränslen. Men det är långt kvar till storskaliga och kostnadseffektiva lösningar. 50 – K AT TERNÖ E l måste produceras i samma ögonblick som den används. Därför kan väderberoende elproduktion som vindkraft och solkraft inte klara världens elförsörjning. Inte så länge elen inte kan lagras för användning senare. Om energitillförseln i systemet plötsligt skulle stoppas, skulle kraften i svänghjulen i kraftverken efter bara några sekunder vara slut och Finland bli mörkt och kallt. Nyligen sammanfattade den svenska ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, forskningsläget i fråga om energilagring. Principiellt är fyra lagringstekniker av intresse: mekanisk, elektrisk, elektrokemisk och kemisk. De listas här intill. Överlägset störst är i dagsläget pumpvattenkraften, som bygger på att vatten pumpas upp i en bassäng när elpriset är lågt, för användning som vattenkraft när elpriset är högt. Beroende på typ av elproduk- tion och behovet krävs olika typer av lagringsteknik. Vanligast efter pumpvattenkraften är i dag batterier, tryckluft och svänghjulslagring. Andra faktorer att ta ställning till i ett system med energilagring är kostnader, energitäthet, effektivitet och teknisk respektive ekonomisk livslängd. Pumpvattenkraft och tryckluft är till exempel båda användbara för effektbalansering, medan batterier passar bäst som reservkraft och för så kallad ödrift och icke anslutna system. IVA tror att alla lagringstekniker i framtiden kommer att användas. Den teknik som utvecklas snabbast just nu är batterier. En anledning är att batterier kan tillämpas i liten skala i hushåll och i bilar, samtidigt som de kan användas i större skala genom att lera moduler sätts samman. Att Teslas batterier skulle vara en universallösning tror IVA inte. Pumpvattenkraft förväntas få den största tillväxten i Kina och Indien, där det inns goda geologiska förutsättningar för att bygga effektiva anläggningar. Tryckluftstekniken bedöms vara intressantast i USA. I Europa är drivkrafter för lagringsmarknaden framför allt användning i mikronät som är isolerade från elnätet och batterier i hemmet i kombination med solceller. Katternögruppen planerade i tiden energilagring i de grottor i Kanäs som senare köptes av Nykarleby stad. En idé var att nattetid, vid lågt elpris, pumpa havsvatten in i de stora tankarna i grottan till ett tryck på omkring bar, för att vid högre elpris utnyttja vattentrycket för att driva en turbin. bar motsvarar meters fallhöjd i ett vattenfall. Effekten på det kraftverk som aldrig blev av skulle ha varit omkring megawatt. SVENOLOF KARLSSON Augusti Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum på basis av dataleverantören GISS. Kloten visar månadens medelavvikelse från medeltalet 2005–2014. Kall sommar u Den finländska sommaren var kall i maj, juni och juli och varm i augusti. Det antyds också av antalet dagar då temperaturen någonstans i Finland nådde upp till 25 grader: i maj ingen, i juni en, i juli tre och i augusti femton. Bara en gång tidigare under de senaste femtio åren har sommarens första 25-gradersdag inträffat så sent som 29 juni, då Varkaus och St Michel hade 25,4 grader. Juli månad blev i en stor del av landet den kallaste på 30 år. Sommarens topptemperatur 31,4 grader uppmättes i Kouvola den 3 juli. Som kontrast blev augusti sommarens varmaste månad, vilket senast hände 2006. Antalet registrerade blixtar var rekordfå, omkring 25 000, vilket är mindre en femtedel av genomsnittet och rejält underskrider det tidigare minimirekordet 39 000 blixtar från 1996. Vad gäller sommarens regnmängder var variationerna stora i landet, minst i Näkkilä med 118 millimeter, mest i Kotila med 407 millimeter. Globalt har vi haft några av de enskilt varmaste månaderna någonsin, enligt ett par av mätserierna. Mätningarna från satellit motsäger detta och anger att temperaturerna var klart högre bland annat 1998 och 2010. Se kommentar i Gissa kurvan-spalten. Det som just nu driver upp den globala temperaturen är väderfenomenet El Niño, som under året värmt ytvattnet längs ekvatorn i Indiska oceanen allt mer. Många följer den vidare utvecklingen, eftersom El Niño har stora konsekvenser för hur vädret utvecklas över jordklotet. Havsisen i Arktis har inte heller i år smält bort, trots tidigare expertutsagor, utan började efter sommarminimum tillväxa igen ovanligt tidigt, omkring den 10 september. Den täckte då 4,4 miljoner kvadratkilometer av havets yta. Faktum är att Arktisisens utbredning visar en stigande trend för den senaste tioårsperioden, om man ser till årsgenomsnittet. Årsmedeltalet 10,6 miljoner kvadratkilometer 2006 har ökat till 11,2 miljoner i år. Varför dessa skillnader? u De globala temperaturserier som inkluderar marktemperaturer (orange linje) skiljer sig allt mer från de satellitmätta temperaturerna (blå linje). Ännu 2003 stämde serierna överens, men efterhand har skillnaden växt till över en tiondels grad, vilket i detta sammanhang är betydande. Skillnaden blir tydlig när man jämför de tjocka linjer som anger mätseriernas medelvärden. Professor Ole Humlum, som gjort sammanställningen, tror att en väsentlig orsak är de ”administrativa justeringar” som återkommande görs retroaktivt i de historiska markserierna. Ännu för fem år sedan angavs temperaturen från år 1910 till år 2000 i mätserien GISS ha ökat med 0,45 grader. I dag anger GISS ökningen till hela 0,72 grader. I strid med vetenskaplig praxis redovisas inga detaljer bakom justeringarna. Global temperatur, skillnad i mätserier Global temperatur, prognos och verklighet klimatmodeller mätning från satellit mätning från ballonger Stämmer modellerna? u Hur stämmer klimatmodellerna med den faktiska globala temperaturutvecklingen? Ovan genomsnittet av 102 klimatmodeller (röd linje) jämfört med atmosfärens temperaturutveckling, så som denna i verkligheten uppmätts av ballonger (blå linje) och satelliter (orange linje). Som framgår växer skillnaden hela tiden mellan det som prognosticerats och det som uppmätts. Klimatmodellerna ingår i ett internationellt samarbete CMIP-5 (Coupled Model Intercomparison Project Phase 5) där klimatmodellerare gör modellerna jämförbara i klimatpanelen IPCC:s arbete. Jämförelsen har tagits fram av John Christy, professor i atmosfärvetenskap vid University of Alabama in Huntsville, pionjär när det gäller temperaturmätning från satelliter. För jämförelsens skull har både klimatmodeller och mätserier getts ett gemensamt utgångsvärde för år 1979. K AT TERNÖ – 51 Karl Vilhjálmsson Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi. Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi. Hur kom man på elektriciteten? Var snöar det mest? Getty Images Alessandro Volta förevisar sitt batteri för Frankrikes kejsare Napoleon Bonaparte 1801. Napoleon blev så imponerad att han upphöjde Volta i grevligt stånd och utnämnde honom till senator i konungariket Italien. Fresk av Nicola Cianfanelli. Jalle: Knepig fråga. Först behöver man bestämma vad elektricitet är. Ett allmänt svar kunde vara att elektricitet är olika fenomen som beror på att negativt laddade elektroner rör på sig. Ett exempel från antiken är filosofen Thales från Miletos (levde åren 625–545 före Kristus). Han beskrev hur bärnsten som gnuggas med en päls kan dra till sig lätta föremål, vilket beror på statisk elektricitet. Den beror i sin tur på att elektronerna dras med olika kraft till olika material. En herre att lyfta fram är italienaren Alessandro Volta (1745–1827). Bakgrunden var att hans landsman Luigi Galvani vid ett experiment hade råkat nudda en frilagd nerv på en groda med en skalpell, varvid en gnista slogs och den döda grodan sprattlade med benet. Galvani menade att det var grodan som alstrade elen, men Volta insåg att laddningen måste förklaras genom de metallföremål som användes. År 1800 presenterade Volta en apparat, som producerade kontinuerlig elektrisk kraft, i början benämnd ”Voltas stapel”. Det var det första batteriet. I dag vet vi att Galvanis groda sprattlade för att grodnerven bildade den elektrolyt som behövs i ett batteri. Kanske är den intressantaste elpionjären ändå Michael Faraday (1791–1867). Han var egentligen bokbindare, som tog anställning som assistent hos en av dåtidens ledande kemister, Humphrey Davy, och i sällskap med denne gjorde en lång resa där han träffade Volta, Ampère och flera andra av dåtidens ledande vetenskapsmän. Faraday överträffade sedan dem alla genom att bland annat konstruera den första elektriska motorn, den första transformatorn och den första generatorn. 1878 lanserades glödlampan av Thomas Alva Edison. En ung ingenjör från Tammerfors, Carl von Nottbeck, lärde känns uppfinningen när han arbetade i Edisons fabrik i New York och tipsade sin far om saken. Denne fanns i ledningen för Finlaysons fabrik, vilket ledde till att 160 glödlampor installerades i fabrikens stora väverisal i Tammerfors i mars 1882. Det blev succé direkt. Nyligen nådde en rymdsond Pluto. Vad upptäckte den? Jalle: Det var sonden New Horizons, som sköts upp i januari 2006 och efter en nästan tio år lång rymdfärd passerade Pluto den 14 juli i år. Pluto är den nionde planeten räknat från solen och troddes länge vara den yttersta planeten i solsystemet. Nu har man emellertid hittat flera tiotal småplaneter bortom Pluto. Pluto är litet mindre än vår måne och har numera klassificerats som en dvärgplanet. Troligen har den en stenkärna med ett tunt skal av is. Bilder tagna från New Horizons visar mäktiga bergskedjor, men ock- 52 – K AT TERNÖ Jalle: Den ort som får mest snö i världen är Sapporo, 595 centimeter i genomsnitt per år. Mest uppmätt snöfall under en vintersäsong är hela 28,96 meter. Det skedde i bergen utanför staden Bellingham i nordvästra USA 1998–1999. Naturligtvis är snöskillnaderna stora lokalt och år från år. Till exempel hann den gångna sommaren snön på många av de svenska högfjällen inte smälta bort, förrän de första höstsnöfallen kom. Den stora snömängden i de svenska och norska fjällen ligger bakom sommarens rekordproduktion av el i de svenska och norska vattenkraftverken. Globalt finns ingen långsiktig trend gällande snömängderna. Statistik för norra halvklotet visar att årsminimum för snötäcket infaller i augusti, alltid en snöyta på ungefär 3 miljoner kvadratkilometer. Wikipedia Snö i Kuusamo. Wikipedia så stora slättområden. Det framgår att Pluto har en tunn atmosfär upp till över 100 kilometers höjd, men planetens yta är –230 °C, så det är otänkbart att hitta liv där. Plutos kärna är varm som följd av radioaktivt sönderfall, och en teori är att detta skapat ett hav mellan stenkärnan och ismanteln. Tack vare New Horizons kommer vi säkert att få veta mycket mer om Pluto. Visst är det otroligt att kunna se närbilder av en planet som går i en bana mer än 5 miljarder kilometer från solen! Hur stora kan kraftverk bli? Pluto fotograferad från rymdsonden New Horizons. Jalle: Det vågar jag inte säga något om. Men störst är det kinesiska vattenkraftverket De Tre Ravinernas Damm (eng. Three Gorges Dam) med en installerad effekt på 22 500 megawatt. Det är hälften mer än all installerad effekt i de finländska kraftverken sammanräknad. Produktionen i fjol var 98,8 TWh (terawattimmar), vilket kan jämföras med Finlands totala förbrukning på 83,3 TWh. Three Gorges Dam utnyttjar vatt- net i Yangtse-floden genom ett 111 meter högt vattenfall. Vattnet samlas i en långsträckt bassäng, hela 600 kilometer lång. Bygget genomfördes åren 1994–2008, över en miljoner människor måste flytta från bassängområdet. Alla de tio största kraftverken i världen utom ett är vattenkraftverk. På tiondeplats kommer det största kärnkraftverket, benämnt Bruce, på 6 300 megawatt i Kanada. Camilla Wikström, diplomingenjör från Åbo Akademi. Äänekoski, augusti 2015 u Stolt reser sig skorstenens gjutform över Keiteles glittrande fjärd, lyftkranen skramlar, svetselektroderna sänder blixtar i sensommarkvällen. Män och kvinnor ilar till arbetet i gryningen för att tjäna flera tusen euro per månad. Paketbilar med småföretagens utrustning och personal kör skytteltrafik till byggplatsen. Det är lång kö till kassan i Prisma. Den lokala Thairestaurangen har fått massor av nya lunchkunder. Mitt gamla ingenjörshjärta tar ett glädjeskutt. Svärmor i baksätet delar min entusiasm. Är det här verkligen Depressionsfinland, där “skorstensindustrin” inte är politiskt korrekt, utan borde ersätts exempelvis av spelföretag (just nu sparkar även spelföretagen folk)? Nej, här byggs ny skorstensindustri för ett par miljarder euro, en bioproduktfabrik (nytt namn för cellulosafabrik) baserad på förnybar finländsk råvara. Cellulosan går till den expanderande Internethandelns förpackningar. På miljötekniken (sådana vattenoch luftreningsgrunkor jag undervisade om innan mitt ÅA-lektorat avskaffades av sparskäl då jag gick i pension) satsas ett par hundra miljoner euro. Till och med sommarstugeägarna vid Keiteles strand gillar projektet. Projektchefen heter Camilla Wikström, hon är diplomingenjör, vår förra elev vid ÅA. Svärmor som känner folk vet berätta att knegarna gillar Camilla, hon är “reilu jätkä”. Det skulle gälla för politikerna att fundera på hur fler sådana projekt kunde fås till stånd i landet. Observera att det stora antalet småföretagare som deltar i projektet och även i den kommande driften av fabriken gör det kostnadseffektivt: De tjänar säkert ordentligt per månad, men de arbetar också mycket och effektivt. Vad lönen är för en timme är mindre viktigt än vad man får till stånd under denna timme. Speciellt viktig är tillgången på kompetent arbetskraft. Även Meyers nya fartygsbyggen i Åbo möjliggörs av kompetenta arbetare. Också där är småföretagare som underleverantörer avgörande. Man borde Jarl Ahlbeck rikta in nedskärningarna inom utbildningen så att man inte skär ner sådan utbildning som arbetsgivarna anser sig behöva i framtiden. Kanske Finland behöver fler tryckkärlssvetsare, plåtslagare, kemiingenjörer, miljöingenjörer, elmontörer, maskinmontörer, sjukskötare och skogstekniker? Och färre sådana som vet allt men ingenting kan. K AT TERNÖ – 53 Karolina Isaksson ORIGINALSKICK. Mycket vatten har flutit under broarna sedan kraftverket i Hanhikoski byggdes i slutet av 1960-talet, men maskineriet är fortfarande pålitligt. En närmare titt under kåpan u ESSE ELEKTRO-KRAFT Under sommaren har den ena av de två turbinerna i Hanhikoski vattenkraftverk genomgått en noggrann besiktning av Andritz Hydro. Maskinen från 1969 visade sig vara i gott skick. ”Vi ville besiktiga turbinen och se om den hade eventuella reparationsbehov. Det finns en del rostiga ytor som på sikt borde behandlas, men vi har inte hittat några fel eller brister som skulle begränsa användningen”, säger Daniel Sulkakoski, montör på EEKAB, som köpte kraftverket av Evijärvi kommun förra året. Kraftverket kan dygnsregleras, det vill säga det kan stängas till natten när efterfrågan på el minskar och öppnas på morgontimmarna när förbrukningen tilltar. Det innebär många start och stop som belastar turbinaxeln. ”Det är en gedigen stålkonstruktion. Vi har tittat med ultraljudskamera på axeln, men inte hittat några sprickor.” Den andra turbinen kommer att genomgå en likadan granskning när vattenflödet är så lågt att kraftverket kan köras med en turbin. 54 – K AT TERNÖ Elnätet växer i Monäs Ett virtuellt ansiktslyft u NYKARLEBY KRAFTVERK Nästa sommar kan stugägare i Monäs strand plugga i sina kaffebryggare i eluttaget och samtidigt rosta bröd till frukost. I höst inleds nämligen arbetet med att bygga ut elförsörjning till de 95 sommarstugor som ligger längs en drygt sex kilometer lång strandlinje i området. ”Utbyggnaden sker på villaägarnas initiativ. De vill, liksom villaägare på många andra håll, ha bekvämlighet i sina sommarstugor och kanske öka möjligheterna att vistas där året runt”, förklarar Tony Forsbacka på Nykarleby Kraftverk. Projektet har planerats i många år och har nu kommit till ett skede när det ska förverkligas. Det är samtidigt aktuellt att bygga ut vattenförsörjningen till området. ”Om det förverkligas lägger vi jordkabel längs vattenrören. I annat fall drar vi luftledningar.” Grävarbeten inleds under hösten och projektet framskrider i viss mån i den takt vinterns väderförhållanden tillåter. De första sommarstugorna beräknas bli inkopplade under sommaren 2016. u KRONOBY ELVERK Med ett helt nytt utseende och en helt ny webbadress tar Kronoby Elverk emot sina kunder på internet. Numera knappar man in kronobyelverk.fi när man exempelvis vill hitta personalens kontaktuppgifter eller kolla hur mycket el man förbrukade hemma förra veckan. ”Uppdraget var att göra det lätt för kunderna att snabbt hitta de uppgifter de är ute efter. Hemsidan har ett modernt utseende och är självklart anpassad för att också fungera i mobiltelefoner”, förklarar Jakob Wikström på Ab Wikström Media, som står för webbdesignen. Ett nytt inslag är avdelningen för nyheter, där elverkets egna montörer lägger in bilder och filmklipp från aktuella projekt. ”Förnyelsen har gjort det lätt för personalen att uppdatera innehållet på webbplatsen. Vi kommer nu att aktivare berätta om vår verksamhet via nätet, säger Glen Ahlskog, VD på Kronoby Elverk. Karolina Isaksson BRYGGLIV. Många stugägare tillbringar en stor del av sin fritid på sommarstugan och sätter värde på hemmets bekvämligheter också där, säger nätchef Tony Forsbacka. TUNGT LYFT. Turbinen i Patana vattenkraftverk väger 12 ton och fick en grundlig service under sommaren. Turbin på torra land u VETELIN SÄHKÖLAITOS Det blev en lyftoperation av det tyngre slaget vid Patana vattenkraftverk under sommaren. Turbinens ledaxel hade brustit, och hela turbinen på 12 ton och den tillhörande generatorn på 6 ton lyftes upp ur kraftverksbyggnaden och transporterades till verkstäder för grundliga underhållsarbeten. ”Vi hade planerat att göra servicen först nästa sommar, men passade på att rusta upp pjäserna grundligt när de ändå måste åtgärdas. Nu går kraftverkets maskineri 10–15 år igen utan större ingrepp”, säger Juha Kauppinen, VD på Vetelin sähkölaitos. I slutet på augusti sänktes en glänsande nyputsad turbin och lika glänsande generator ner igen och testkörningen visade goda resultat. Därefter var det dags att förverkliga den uppgradering av kraftverkets automationssystem, som egentligen var inplanerad för sommaren. Automationssystemet togs i bruk i början av september och fungerar enligt Kauppinen som en dröm. ”Visst finns det alltid detaljer att förbättra, men nu är grundsystemen i skick. Om vi ännu skulle få lite regn, men det önskemålet är vi kanske ensamma om...” NYTT OCH FRÄSCHT. I september fick Kronoby Elverks webbplats ny adress och nytt utseende. Karolina Isaksson RÄTT VINKEL. Väggen med solceller följer solens bana för att få ut maximal mängd energi. Solpaneler uthyres! u HERRFORS Den som vill sätta sig in i elproduktion med solenergi behöver inte nödvändigtvis köpa ett eget system. Det går att hyra in sig i den nya solcellsanläggningen vid Katternö elstation och få den mängd el, som solcellerna producerar, avdragen från sin egen elräkning. ”Vi sätter upp detaljerade rapporter och grafer över anläggningens produktion på vår webbplats. Där kan man kontinuerligt följa med hur mycket el anläggningen producerar”, berättar Kristian Finell, nätchef på Herrfors. Väggen består av 18 solceller, vardera på 250 watt, och totalytan är 30 kvadratmeter. Anläggningen står på en helautomatisk roterande plattform som vrider och vinklar väggen i riktning mot solen, för att solcellerna ska ta emot så mycket solljus som möjligt. Liksom andra solceller producerar de en viss mängd el under dygnets ljusa timmar, även när solen skyms av moln. ”Den blir Herrfors första egna anläggning för solenergi där vi får testa rapporteringsfunktioner och inmatning i elnätet. Vi har preliminära planer på att bygga en till, kanske under 2016”, säger Finell. Kunskapsbank för elnätet u HERRFORS Inget som sker i elnätet undgår dokumentationssystemet Trimble Nis. Där finns placeringar av kablar och transformatorer kartlagda, där registreras spänningsnivåer i nätet och där noteras tillfälliga elavbrott. Allt samlas in och arkiveras. En del uppgifter skickas till Energimyndigheten för att bidra till den nationella statistiken. ”Det är ett oumbärligt program som behövs både i det dagliga underhållsarbetet av elnätet och som underlag för strategiska beslut”, säger Tommy Bäck. Vid årsskiftet gick Jakobstads Energiverk ihop med Herrfors och nu pågår integreringen av de två bolagens dokumentationssystem. Varje enhet i nätet måste ha ett eget namn. Ett exempel är de två transformatorstationerna på Skeppsbyggarevägen i Sandsund, som tidigare tillhörde var sitt bolag. Numera ingår de i samma nät och måste därför ha unika namn. ”När de operativa funktionerna är integrerade kommer systemet att uppgraderas med många nya användningsmöjligheter och tjänster. Bland annat siktar vi på att nästa år kunna skicka ut textmeddelanden till kunder som berörs av elavbrott.” Esse Elektro-Kraft VD Ingvar Kulla Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) Kunder: 3 700 Årsleverans: 50 GWh Telefon växel: 020 766 1900 Felanmälningar, utanför kontorstid: 766 2023 Kundtjänst: 020 766 1912, 020 766 1911 Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb www.eekab.fi Herrfors VD Stefan Storholm Levererar el till Alavieska, Jakobstad, Larsmo, Maxmo, Oravais, delar av Pedersöre, Terjärv och Ylivieska Kunder: 32 000 Årsleverans: 620 GWh el, 285 GWh värme Telefon växel: Jakobstad (06) 781 5300, Ylivieska (08) 411 0400, Kållby (06) 766 7242, Oravais (06) 385 0050, Terjärv (06) 867 5001 Felanmälan, utanför kontorstid: Jakobstad och Larsmo (06) 723 0079, Oravais, Pedersöre och Terjärv (06) 723 4521, Ylivieska el (08) 426 350, Ylivieska fjärrvärme 044 781 5375 Fakturafrågor: Jakobstad (06) 781 5312 och (06) 786 3448 Ylivieska (08) 411 0401 www.herrfors.fi Kronoby Elverk Karolina Isaksson VD Glen Ahlskog Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby Kunder: 3 080 Årsleverans: 40 GWh Telefon växe: 824 2200 Felanmälan: 824 2200, 0400 126 005 Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld www.kronoby.fi/elverk Nykarleby Kraftverk VD Tony Eklund Levererar el inom staden Nykarleby Kunder: 4 900 Årsleverans 110 GWh Telefon växel: 785 6111 Felanmälan: 785 6111 Felanmälan, utanför kontorstid: 722 0050, 723 4520 Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 www.nykarlebykraftverk.fi Vetelin Sähkölaitos ELEKTRONISKT ARKIV. Integreringen mellan Jakobstads Energiverk och Herrfors fortsätter bakom kulisserna när två dokumentationssystem blir ett. På bilden Tommy Bäck. VD Juha Kauppinen Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och Nykänen) Kunder: omkring 2 000 Årsleverans: 30 GWh Telefon växel: 866 3600 Felanmälan: 866 3600 Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali www.vetelinsahkolaitos.fi K AT TERNÖ – 55 Hemma i Finland njuter jag av att skogsvandringar och bastubad i Fäboda. Nu bor jag i Hollywood och gör vandringar i Kaliforniens skogar, ibland med min hund Valo. Ju längre vandring, desto bättre terapi. Jag funderar på livets djupare frågor: är jag lycklig och gör jag vad jag vill? Musiken är min passion. Av den får jag energi, liksom också av min närmaste. Framför allt är far- och morföräldrarna viktiga för mig, de är fulla av livsvisdom. Jag har också yngre syskon, och det är en trist sak att jag inte träffar dem oftare. Att umgås genom telefon och Skype är inte det samma som samvaro. Sara Forsberg, med artistnamnet Saara, är ”underhållningskonstnär”. Har kontrakt med ett internationellt skivbolag och medverkar i filmer. Kan snart ses som dottern till en rysk maffiaboss i Renny Harlins Skiptrace. Jan Sandvik 56 – K AT TERNÖ
© Copyright 2024