Vem vill ha ett kraftverk? Kan man välja sin sanning?

3 • 2015 Kundtidningen från ditt energibolag
Elfte årgången
Kan man välja sin sanning?
Vem vill ha ett kraftverk?
Dansa
för Madonna
Medeltidens Österbotten
Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft,
Herrfors, Kronoby Elverk, Nykarleby
K AT TERNÖ – 1
Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.
Närproducerad el
Innehåll
Tre frågor
Robert Seger
Mikael Nybacka
SONJA KURTÉN-VARTIO
arbetat som människorättsrapportör och fångvårdsexpert i krisländer.
Hon har besökt långt över
50 länder, bott längre
perioder i åtta av dem och
sett mera krig, elände och
flyktingskap än de flesta.
Hon är numera tillbaka
som lärare i socialpolitik
på yrkeshögskolan Novia.
Världen är i snabb förändring. Hur har österbottningarnas lyckats uppdatera sin omvärldskunskap?
Bra. Allt fler har kommit i nära kontakt med människor från
andra delar av världen både på hemmaplan och genom sina
arbeten. Men det är ingenting nytt för österbottningar. Det
har vi gjort i alla tider, handlat skinn och tjära, nu säljer vi
kunskap och avancerad teknik.
Vi har i vårt landskap mycket goda möjligheter att hitta
nya marknader och erövra nya verksamhetsområden. Vår
tvåspråkighet och resurs av utbildade människor är en stor
tillgång.
Hur har det mentala landskapet i Österbotten utvecklats?
Till det bättre. Vi har blivit öppnare och tolerantare. I och
med att världen har kommit in i vårt vardagsrum har vi
större förståelse för det som sker runtomkring oss. Det
finns inte en plats i Österbotten där man kan gömma sig
och tänka att den stora, stygga världen når inte oss. Men
det samma gäller möjligheterna: de är långt fler i dag än
för 50 år sedan.
Det finns ändå skillnader i det mentala landskapet.
Jag, som är hemma från Karleby och tvåspråkig, märkte på
1980-talet att man i Vasa inte skulle tala fel språk med dem
man inte kände. I Karleby var det ingen skillnad, huvudsaken var att man förstod varandra.
Vad betyder livskvalitet för dig?
Små vardagliga saker, som jag lärt mig att uppskatta. Att få
bo i ett land utan krig eller direkt krigshot. Att ha tillgång
till rent vatten, ren luft och natur. Att få vara tillsammans
med familjen och se barnbarnen växa, att få ha föräldrar vid
liv och ha en syster. Att få hämta morgontidningarna varje
dag tillsammans med min katt. Att träffa goda vänner. Att
få vara frisk och att få leva.
Närproducerade produkter är en trend i tiden. Det är en trend som Katternö-
gruppen understöder i allra högsta grad. En rekordstor andel av Katternös el är närproducerad. På köpet är elmixen en av de allra ”grönaste”
i Finland.
Det behöver påpekas att frågeställningen kring grön el inte är så enkel som den ibland framställs. Den el som kommer ur uttaget består av
elektroner som alla är lika. Ingen elektron är grönare än någon annan
elektron.
Med vissa reservationer kan man ändå tala om ”grön el”. Begreppet
myntades av energibolaget Graninge i Sverige
i syfte att utveckla
bolagets miljöpro il. Greppet var så framgångsrikt att det numera är inskrivet i EU-direktivet om den inre marknaden att slutkonsumenten har
rätt att veta hur elen har producerats.
Graninge gjorde vid samma tid en annan viktig miljöinvestering, nämligen genom att gå in som ägare i Alholmens Kraft. Förutom med pengarna bidrog Graninge med ett stor kunnande under Alholmens Krafts
första år, tills Graninge blev uppköpt av Sydkraft under den turbulenta
tid då energisektorn avreglerades.
har under många år
Utan effekt ingen energi 4
Bioekonomins många skepnader 5
Kan man välja sin sanning? 6
Kärnkraftens olika generationer 12
Den gröna ideologins mörka rötter 16
Det ska svänga, det är österbottniskt 22
Att dansa sitt liv 24
Medeltidens fantastiska värld 30
Inget kraftverk på min bakgård! 38
Upproret i Lappajärvi 41
Katternös självförsörjning utmanas 42
Sannsagan Rani Plast 44
Mindre spring, mer utfört jobb 46
Meningslösa klimatprognoser 47
ligt nog för energiföretag i Finland producerar Katternögruppen största
delen av denna el själva. Till övervägande del är elen närproducerad,
”reko-el” om man så vill.
Den som köper el av oss belastar därför inte miljön med de
tusentals kilometer långa ledningsnät och elstationer som
behövs för elimporten från Sverige, Norge och Ryssland.
Omsorgen om lokalsamhället är själva utgångspunkten för Katternögruppen och vi är stolta över vår unikt
stora andel närproducerad grön el.
STEFAN STORHOLM,
vd Katternö
Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi
Tryck Forsberg 2015
Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi.
2 – K AT TERNÖ
u Ahti Vähäkangas, Ylivieska
Någon av de förnybara, men
jag vet inte vilken av dem
som är bäst. Solpaneler är
bra, men effekten är för låg
för att försörja våra behov
på vintern. Vindkraft ger en
möjlighet, men jag tycker
synd om skogens djur och
fåglar som måste stå ut
med det oljud som dagens
vindturbiner orsakar.
Vågkraft låter som en bra
lösning, men den är ännu i
utvecklingsstadiet.
Jordvärme är bäst. Tidigare
hade jag olje- och vedeldning hemma men sedan
snart sju år tillbaka har jag
värmt upp huset med jordvärme. Det är ett lättskött,
billigt och pålitligt system.
Det finns inga nackdelar,
förutom att jag ibland
funderar på när den billiga
energin ska ta slut. Vi borde
rösta in politiker som inte
skattar ihjäl oss.
Karolina Isaksson
Katternögruppens mål är att erbjuda grön el åt alla hushållskunder. Ovan-
tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi
Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson,
u Kerttu Pellinen, Kortesjärvi
Det man behöver ha klart för sig är att den gröna elen från vindkraft och
solceller är beroende av vädret. Man kan aldrig lita på att vind- och solel
inns när den behövs. Detta har man i regelverket för den gröna elen
glidit förbi genom att ge den utfärdade ursprungsgarantin en giltighet
på tolv månader.*
Johan Malinen på den svenska Energimyndigheten beskriver valet av
bokföringsperiod ”som en kompromiss mellan vad som är sant och vad
som är administrativt möjligt”. Han skulle gärna se en kortare period.
Ursprungsgarantin är med andra ord ett inansiellt instrument frikopplat från den fysiska elleveransen. Producenterna kan få garantier
för oändligt med grön el i systemet, men garantin innebär inte att den
gröna elen verkligen kan produceras när den behövs.
Det räcker alltså inte med el kalkylerad på årsnivå. Vi måste också ha
tillräcklig effekt för att producera el i varje läge. Det hjälper inte att fylla
mer bensin i tanken, om motorn är för svag för att ta sig uppför backen.
Katternö 3 • 2015 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad,
Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis Pärmbild Jan Sandvik
Vilken är den bästa
energikällan?
*) Elproducenterna kan anhålla om att få ursprungsmärkning av sin el baserad på hur den framställs i produktionsögonblicket. Denna ursprungsrätt är giltig under ett år
framåt i elhandeln, trots att den producerade elen redan
förbrukats i samma ögonblick som den producerats.
u Raimo Paavola, Ylivieska
u Kirsti Suomela, Kortesjärvi
Jag har haft jordvärme i trefyra år och är mycket nöjd
med den energikällan. Solenergi är också bra, men
jordvärmen är till skillnad
från andra rena energiformer inte beroende av väder.
Visst innebar det en kännbar investeringskostnad att
anlägga systemet, men nu
får jag ut ren energi och kan
ha varmt inne också under
de kallaste perioderna på
året.
Arbete! Jag har energi så
det räcker och blir över efter
att jag sysselsatt mig ännu
en säsong med trädgårdsarbete. Från maj till oktober
laddar jag batterierna så
att jag klarar mig över
vintern. Att gräva i mullen
och skotta med skottkärra
håller mig frisk. Dessutom
fryser jag ner energi i form
av vinbär, jordgubbar och
körsbär och delar ut åt barn
och barnbarn.
K AT TERNÖ
–3
Utan effekt ingen energi
Bioekonomins många skepnader
Fennovoima
Importel till Finland
Exportel från Finland
Finland importerar allt mer av sin el, i fjol 22 procent av den. Först när nya kärnkraftsreaktorer tas i bruk kan vi räkna med att trenden bryts på allvar.
En dag i somras producerade man
i Sverige mera el med hjälp av
vindkraften än vad kärnkraften
för ögonblicket producerade. En
storseger för vindkraften, ansåg
förespråkarna för förnybar energi i
Sverige.
Och visst var det en historisk
sommardag, som visade att om
bara alla parametrar faller på plats,
så är vindkraften en utmärkt energikälla.
Men problemet är inte sommardagar med goda vindförhållanden,
då el inte behövs till uppvärmning
och en del av industrin på grund
Katarina Koivisto är journalist på
Hufvudstadsbladet med energi som
specialområde. Hon har tidigare arbetat
som informationschef på Imatran Voima
och Fortum.
4 – K AT TERNÖ
Lehtikuva
av semestrar går på sparlåga. Problemet uppstår vindstilla, kalla
vinterdagar när industrin ångar på
för fullt och alla behöver mycket el
samtidigt.
Problemet är dessutom betydligt
större i Finland än i Sverige. Sverige
har de senaste åren varit nettoexportör av el, producerat betydligt
mer än man själv använt. Och omvänt, Finland har importerat mycket
el, i fjol nästan en fjärdedel av det
som användes. Merparten av importelen kom från Sverige.
Nu har Sverige bekräftat att en
nedkörning av kärnkraften blir
verklighet. Först ut är de två äldsta
reaktorerna i Ringhals, som statliga
Vattenfall vill stänga trots protester
från minoritetsägaren, tyska Eon.
Eon vill i sin tur stänga de två äldsta
reaktorerna i Oskarshamn, vilket
den andra ägaren Fortum motsätter sig.
Förnybara energikällor byggs ut
både i Finland och Sverige, i enlighet med målsättningarna för energipolitiken. Men till exempel vindkraften, som i dag står för omkring
tio procent av Sveriges elproduktion, är ojämn. Både vindkraft och
solkraft kräver baskraft som komplement.
Det är därför som många experter inom energiområdet nu efterly-
Arbetena är på gång i Hanhikivi för Fennovoimas kärnkraftverk.
ser en diskussion om produktionskapacitet som går att reglera efter
behov, inte installerad effekt som
bara fungerar ibland.
När de svenska reaktorerna
stänger, de i Ringhals väntas vara
kvar i produktion som längst till
2020, sker det ungefär samtidigt
som den tredje reaktorn i Olkiluoto
enligt de nuvarande planerna tas i
kommersiell drift.
Stängningen i Ringhals innebär
att 1 750 megawatt försvinner från
den nordiska elmarknaden. Reaktor
tre i Olkiluoto tillför 1600 megawatt
av just den baskraft som krävs för
att fortsätta utvecklingen av förnybart.
Att kapacitet flyttar från Sverige
till Finland innebär i förlängningen
att skillnaderna i elpris mellan länderna jämnas ut.
Sverige har till exempel i år kunnat producera mycket el med hjälp
av billig vattenkraft, eftersom vattenmagasinen varit välfyllda. Vindkraften har hittills i år också visat
goda produktionssiffror. Samtidigt
har Sveriges egen elanvändning
minskat.
Därför är det knappast konstigt
att Finland importerat så mycket
från Sverige. Eftersom överföringskapaciteten mellan länderna är
begränsad, har elen trots det varit
betydligt dyrare här än i vårt västra
grannland. Med andra ord hade vi
gärna importerat ännu mera om vi
bara kunnat.
Den dag både reaktorerna Olkiluoto 3 och den som planeras av
Fennovoima är i drift kommer situationen att se annorlunda ut. Då kan
vi i Finland producera mer av den
el vi behöver själva, samtidigt som
Sveriges exportmöjligheter i högre
grad bestäms av hur blåsigt det är.
Priset på el sätts av utbud och
efterfrågan, men oberoende vilken
prisnivån är 2020 blir prisskillnaden
mellan Finland och Sverige mindre.
De förnybara energikällorna behövs och de ska utvecklas, det är
säkert de flesta eniga om. Ska vi nå
klimatmålen, måste till exempel användningen av kol minska radikalt.
Biobränslen är ett bra alternativ,
vindkraften ett annat. Men fortfarande behövs också den storskaliga basproduktionen, både för att
garantera att den el som behövs alltid står till buds och för att elnätet
behöver en jämn belastning. Därför
måste vi diskutera också effekt,
inte bara elproduktion.
KATARINA KOIVISTO
Drivmedel av livsmedel – en bra
idé? Åsikterna är delade bland
miljöorganisationerna.
Bioekonomi har blivit ett centralt
tema både i den europeiska och
inhemska politiken. Finland och
Europa har ett smärtsamt behov
av ekonomisk tillväxt och arbetsplatser, världen å sin sida behöver
framåtskridande som bygger på en
hållbar utveckling.
Med bioekonomi avses en ekonomi som utnyttjar förnybara naturresurser för att skapa näringsmöjligheter, energi, produkter och tjänster. För aktörer i energibranschen är
det viktigt att veta om diskussionspartnern anser att bioenergi ingår i
begreppet bioekonomi. Inom EU är
det ofta inte så. På sina håll gör man
en uppdelning i grön, gul och blå
bioekonomi – vilket syftar på skog,
jordbruk och hav. Ibland skiljer man
på lösningar baserade på biomassa
och levande natur.
Inom den kemiska industrin talar
man även om röd bioekonomi och
anser att biologiska processer baserade på enzymer och bakterier,
till exempel intensiv användning av
avfall, är en del av bioekonomin.
Ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser skapas genom de inno-
vationer och tänkesätt och den teknik som krävs för en övergång till
bioekonomi. Redan i dag beräknas
bioekonomin sysselsätta bortåt
25 miljoner människor i Europa.
Marknaden för innovationer är obegränsad: den kontinuerliga befolkningstillväxten och en allt högre
levnadsnivå går hand i hand med
ett ständigt ökat behov av hållbara
lösningar.
Alltför bra och enkelt för att vara
sant? Javisst, för det är ingen självklarhet att bioekonomi utvecklas.
Att ändra attityder och konsumtionsvanor är inte lätt, och en industriell förändring sker inte i en
handvändning. Här i Norden har vi
redan i långa tider utvecklat och genomfört ett hållbart jordbruk, och vi
har på det sättet fått fram nya bioprodukter.
Samtidigt är just råvaran bioekonomins akilleshäl. Frågan sysselsätter både dem som arbetar
med skogsskydd, klimataktivister,
aktörer i länder där skogarna redan
huggits ner och människor med ett
storstadsperspektiv på naturen.
Bioekonomi i all ära, men ett viktigare tema inom Europeiska unionen i dag är den cirkulära ekonomin.
Tanken bakom den är material- och
resurseffektivitet på ett sätt som
kan ses som en förlängning av avfallsdirektivet.
Olika synsätt möts. Intresset är
stort för bioekonomi och lösningar,
som bygger på att bevarande av
naturens mångfald är ett medel för
hållbar tillväxt. Samtidigt finns en
grupp som ser något ont i all verksamhet där naturen används som
en resurs för människan – på ett
hållbart sätt eller inte.
Som ordförande för Europaparlamentets arbetsgrupp för bioekonomi gläder det mig att ämnet väcker
stort intresse hos sakkunniga och
aktörer inom olika sektorer. Men jag
kan inte lyfta fram bioekonomi som
ett tyngdpunktsområde. I framtiden kommer vi att se en teknologisk
utveckling som ökar effektiviteten
i både energi- och materialanvändningen.
Däremot vill jag påminna om råvarorna: biomassa tillväxer stän-
digt, och därför bör också biomassan räknas med i kalkylerna för en
hållbar framtid. I parlamentet kommer jag under hösten, inför klimatmötet i Paris, att arrangera evenemang om bioekonomins betydelse
i klimatpolitiken och betydelsen av
biobaserade produkter i en cirkulär
ekonomi.
De nordliga länderna har utmärkta möjligheter att skapa tillväxt med
hjälp av bioekonomi. Vi har det tekniska kunnande som behövs, vi har
en stark industriell bas och vi har
framför allt resurser och naturtillgångar. Skogarnas och träets roll i
bioekonomin är entydig och klar.
Som finländare har jag på ett
mycket konkret sätt upptäckt hur
stor vår konkurrensfördel inom Europa är tack vare dessa resurser.
Träförädling och alla bioprodukter
den ger, bioenergi i nya biodieslar,
kemiskt kunnande och träbyggande
– där ha vi exempel på våra styrkor.
Nu är det viktigt att omsätta alla
goda föresatser i konkreta åtgärder,
både i EU och i medlemsländerna,
och att framhäva vikten av förnybara biobaserade produkter och lyfta
fram bioekonomins betydelse för
en hållbar utveckling.
MIAPETRA KUMPULA-NATRI
Miapetra Kumpula-Natri från Vasa är
socialdemokratisk ledamot i Europaparlamentet. Hon är ingenjör till utbildningen och var finländsk riksdagsledamot 2003–2014.
K AT TERNÖ
–5
Robert Seger
Kan man välja
sin sanning?
Har informationsöverflödet dödat lusten till kunskap? Vad
har hänt med det kritiska tänkandet? Är sanningen en åsikt,
som man kan byta vid behov? Hur kommer det sig att en
stor politisk rörelse kan grundas kring rädsla för något
som inte syns?
Filosofen Hans Rosing och journalisten Matti Virtanen tog
sig an frågorna en vacker sommardag i Åboland.
6 – K AATT TTERNÖ
ER
E
RN
NÖ
Ö
KA
TT
ER
E
R
RN
NÖ
N
Ö
AT
TERNÖ
–7
”Man tar till sig information om Eurovision Song Contest. Men vet inte hur riksdagen fungerar.”
Robert Seger
D
et är en vacker augustidag i Västanjärd på en vacker strandtomt överlupen av vackra blommor, som om
all världens biodiversitet skulle vara koncentrerad just hit.
Ett samtal förs mellan Hans Rosing och
Matti Virtanen om vetenskap, politik och
journalistik och utövandet av dem, med
Katternötidningens redaktör och tidvis
en ung rödaktig padda som intresserade
åhörare.
Det är ett samtal mellan professionella
kunskapare och tänkare med ett brett
register. Två prövade veteraner inte bara
när det gäller att söka sanningen och beskriva den, utan även de logiska och kunskapsmässiga grunder som gör sanningen
sann.
Hans Rosing, ilosof, universitetslärare
i iloso i vid Åbo Akademi i år fram till
sin pensionering
. Skrev i slutet av
sjuttiotalet en bok om vetenskapens logiska grunder, som var obligatorisk läsning
för de studerade vid Åbo Akademi en god
bit in på
-talet.
Matti Virtanen, journalist som alltid
sökt sig till de krävande frågorna, under
år tränad i research i centrala positioner på Helsingin Sanomat och Yle, inte
minst som fruktad undersökande MOTjournalist, numera redaktör på affärstidningen Talouselämä med uppdrag att
analysera inländsk politik.
Gemensamt är att Hans Rosing och Matti Virtanen på åttio- och nittiotalen båda
i artiklar och böcker uppmärksammade
och med en kritisk utgångspunkt beskrev
sådant som paranormala fenomen och
ufon.
Vad har förändrats under de senaste 20–
30 åren?
H: Det enorma utbud av information
som tillkommit, och med det ett beteende
att söka sådan information som man gillar, medvetet eller omedvetet, och undvika annan information. Det är en ny situation jämfört med att läsa tidningar, där redaktörer gjort ett informationsurval och
där man blir inkörd i vissa tänkesätt. På
nätet hittar man vad som helst, men hur
går det med det kritiska tänkandet?
M: Trots allt förhåller man sig i dag mer
skeptiskt till de paranormala fenomenen.
Även om extrema uppfattningar inns hos
människor också i dag, så gäller de mer
sådant som politik och pseudohistoria,
ingen ivrar för ufon längre. En stark trend
är att ifrågasätta etablerade samhällsteorier och hela vetenskapsgrenar som
8 – K AT TERNÖ
nationalekonomi och sociologi. Jag intervjuade en gång den tyske statistikern
Walter Krämer, som ansåg att sociologin
inte bara är onödig, utan rent av farlig.
H: Samma tendens inns gällande medicinen. Man ifrågasätter vaccinering och
söker alternativa behandlingsmetoder,
det har ökat väsentligt.
M: När man studerar vetenskapshistoria lär man sig att konsensus är farlig – ”de
lesta tycker så, då måste det vara sant”.
Men sanning är inget man kan rösta fram.
Man förstår inte heller att vetenskapen
som metod inte är det samma som vetenskapens resultat.
H: Allmänhetens kunskaper om vetenskap har försämrats. Fler läser om vetenskap, men förstår sämre vad läser. Förr
gavs många bra populärvetenskapliga
böcker ut på svenska, i dag är den utgivningen borta.
M: Populariseringen av vetenskap går
ofta för långt. Man förenklar och spetsar
till sina påståenden och vinklar dem för
maximal publicitet. Syftet är ofta genomskinligt: man vill till varje pris övertyga
beslutsfattare att bevilja forskningspengar.
Återspeglas samma trend inom media?
Handlar det numera kanske mer om att
uttrycka de rätta åsikterna än att ställa
öppna frågor?
M: Ett trist exempel är talkshows som
görs i radion för en yngre publik, där man
spetsar till frågor kring psykologi, förhållanden och sex till det löjligas gräns.
H: Jag reagerar mot att många av de gallupar som media beställer är undermåliga. Det är mycket svårt att göra en objektiv gallup. (M: ”Det är omöjligt.”) Nyligen
ick vi veta att majoriteten av inländarna
är mot kärnkraft. Det var det enda man
tog fram, man frågade inte efter alternativ, vilket skulle ha varit det intressanta.
Det liknar ideologiskt beställningsarbete.
M: Jag förde nyligen en debatt med Yles
ansvariga redaktör angående en rubrik:
”Tyskland producerade i juli
procent
av sin el med sol och vind.” Jag förklarade
att detta gällde bara under – timmar en
dag då både solen och vinden var starka
och efterfrågan på el låg. Rubriken var
uppenbart osann, men trots det vägrade
man ändra den.
Energipolitiken är så upphetsad. Alla
förväntas ha en favoritenergikälla. Där
agerade faktiskt förre USA-presidenten
George W Bush elegant, när han i början
av sin presidentperiod pressades i frågan
hur elproduktionen borde ökas. ”Med alla
metoder. We need power.” Det var insiktsfullt, politiker ska inte tala om för sakkunniga hur de ska utföra sitt arbete.
Matti Virtanen reagerar som geograf mot
ett vanligt kartografiskt trick.
M: Om temperaturen stiger med en
hundradels grad, visar man det med en
dramatiskt röd färg. Det suggererar att
en kritisk punkt passeras där den blåa
färgen övergår i rött, trots att skillnaden i
praktiken kan vara betydelselös.
Han är kritisk också till Yles vetenskapsprogram.
M: De ger för lite av kontexten. Det positiva är att man börjat ange sina källor.
Det har lett till att jag börjat hoppa direkt
till källorna.
Är vi på väg mot en framtid där den kritiska kompetensen dör bort?
H: Många tar nog till sig information
om Eurovision Song Contest. Kanske för
att den är viktig i den grupp som de tillhör. Men samtidigt vet de inte hur riksdagen fungerar eller hur man söker jobb
eller klarar personliga kriser.
M: Det inns en nyhjälplöshet i samhället.
H: Förr ick alla en gemensam kunskapsbas genom skolan. I dag kan man
välja bort kurser i skolan, skrivstilen ska
man slippa använda, räknandet överlåter man till kalkylatorn. Skolan borde ge
allmänbildning och träning i kritiskt tänkande. Inser skolmyndigheterna och politikerna sitt ansvar?
M: En farlig sak är tendensen att undvika sådant som är kontroversiellt och inte
tillåta att alla sidor kommer till tals. Följden blir att vilka påståenden som helst
sprids. Undviker man som journalist frågor som man själv inte gillar, förlorar man
dessutom sin yrkestrovärdighet.
H: Går det på något sätt att skapa starka
strukturer som ger objektiv information?
M: Man kan ta okunskap och desinformation som utgångspunkt för ett upplysningsarbete. På sin tid var katastro isten
Immanuel Velikovsky (
–
) välkänd för sina absurda teorier om planeternas rörelser i solsystemets tidiga stadier. Trots att Velikovski allmänt ansågs
oseriös gjorde sig astronomen Carl Sagan
mödan att utförligt visa varför Velikovsky
hade fel.
Den vetenskapliga tidskriften Nature är
sedan många år något av ett husorgan för
Hans Rosing.
H: Flera artiklar i Nature konstaterar
uttryckligen att de senaste decenniernas
hiatus (uppvärmningspaus) inte står i
överensstämmelse med klimatmodellernas uppvärmningsscenario. Samtidigt
inns det de som säger att man inte borde publicera resultat som inte bekräftar
klimatmodellerna. Det är ett exempel hur
man bäddar för konspirationsteorier.
M: Det inns konspirationsteorier på
båda sidor i klimatfrågan. På den ena
sidan hävdas att skeptikerna är inansierade av oljebolagen, på den andra beskrivs ibland IPCC som en konspiration.
Men IPCC är en offentlig institution, inget
hemligt förbund. Det utesluter samtidigt
inte att en tongivande grupp inom IPCC
kommit överens om att driva en viss tolkningslinje.
Hur uppfattar ni klimatfrågan?
M: I var och en av IPCC:s rapporter har
man förutspått en global temperaturökning på omkring , grader per årtionde,
tydligt skrivet på rapporternas förstasida. Men i den senaste rapporten från
framgår att ökningen hittills, under snart
år, varit bara , och inte , grader,
som den enligt klimatmodellerna borde
vara.
Det är alldeles uppenbart att prognoserna inte stämt. Med den ökningstakt
som vi verkligen haft kommer vi inte att
nå en uppvärmning på grader under det
här århundradet. Ökningstakten måste
i så fall accelerera med en faktor på – .
Man måste också beakta att temperaturökningen är logaritmiskt avtagande i förhållande till koldioxidökningen.
Vad tänker folk egentligen i klimatfrågan?
H: De lesta bryr sig inte. De läser om
saken i tidningarna, men frågan relaterar inte till deras egna erfarenheter. Om
människor verkligen skulle vara oroliga,
skulle de förändra sitt beteende. Men det
kan inte vara mer än någon promille som
börjat köra bil mindre eller slutat lyga på
semesterresor.
M: Det beror på att det inte inns tillräckligt med bevis. Det förklarar också
varför en del länder inte alls ställer sig
bakom klimatagendan. Till exempel Indiens premiärminister Narendra Modi
har förklarat att klimatfrågan inte är något problem och att hans land räknar med
att tredubbla sina utsläpp bland annat
K AT TERNÖ
–9
”Det är så selektivt när man väljer vad man är rädd för. Kunskaperna ersätts av fantasier.”
Robert Seger
och specialisera sig. Men alla vill säga allt
om allt... I Tyskland har man ett uttryck
som kan tillämpas på Finland: Alles ist
schon gesagt, aber nicht von allem. (Allt är
redan sagt, men inte av alla.)
Om den respekt för kunskap, som en äldre
generation växt upp med, ersätts av ett
synsätt att man kan bestämma sin egen
sanning, gynnar det de gröna?
H: Ja, det tror jag. Men samtidigt innebär
den här hållningen, att sanningen är en
åsikt, att partier som de gröna är känsliga
för opinionsvindar. De kan förlora mycket
och vinna mycket beroende på enskilda
händelser, deras väljare är väldigt rörliga.
M: Ett exempel på bristen på sakkunskap handlar om den nordiska energimarknaden. Bara några få journalister i
Finland kan ämnet, och några få politiker.
Man kan inte diskutera det man inte förstår, men man diskuterar ändå, från ett
slags iloso isk utgångspunkt att vi borde
ha mer förnyelsebar el. Men hur det påverkar energisystemet och vad det kostar,
det klarar knappast någon politiker att
konkretisera.
Varför är vindkraften så viktig för de
gröna?
M: Det inns mycket pengar i vindaffärerna. Tusentals människor har direkta
pro itintressen i branschen.
genom ökad kolanvändning. Även länder
som Australien och Kanada är skeptiska,
för att inte säga Ryssland.
H: Jag förstår inte att de som vill ha bort
utsläppen säger nej till kärnkraft.
M: Att neka kärnkraft om man kämpar
för klimatet är en total kullerbytta. Det
blir intressant att se hur utvecklingen
blir hos de gröna. Det inns i partiet en
teknikpositiv fraktion med ett eget informationsutbyte som skulle vilja styra mot
kärnkraften som en lösning. Alla frågar
sig väl när Osmo Soininvaara, som är en
seriös person, ska gå ut och säga att Finland behöver mer kärnkraft.
Ville Niinistö?
M: Ville är hipstrarnas Soini. Motsatsen
till sin eftertänksamme farbror Sauli.
Finlands politiker, grundar de sin politik
på fakta eller vad styr dem?
M: Det handlar om att bevara makten.
Att Timo Soini nu som utrikesminister
10 – K AT TERNÖ
talar politiskt korrekt om klimatförändringar och lyktingar är för att han vill
behålla makten. Det var mycket roligare
för honom att vara i opposition och kunna
påstå saker som inte ens behövde vara
sanna.
Timo Soini kommer att förändras som
person och också partiet kommer att förändras. Många förväntar sig att partiet
ska splittras, men jag är inte så säker på
det. Också de som opponerar sig vill hålla
fast vid makten.
I energifrågorna verkar varje regering förändra den tidigare regeringens politik…
M: Osäkerheten kring regelverken leder
till att storföretag inte vågar ta långsiktiga beslut. Det var därför som Eon drog
sig ur Fennovoimaprojektet, de vågade
inte lita på att den energipolitiska linjen
i Finland skulle hålla under lera årtionden framåt. De hade en mycket smärtsam
erfarenhet av det i Tyskland (genom beslutet
att kärnkraften ska avvecklas).
Alexander Stubb poängterade vid sin
presskonferens om statsbudgeten tre saker: pålitlighet, trovärdighet, förutsägbarhet. Han ville ge signalen till näringslivet att inte oroa sig. Jag tror att den här
regeringen kommer att hålla fast vid regeringsprogrammet.
Men om några år har vi ny regering…
M: Om de gröna är med i den, kommer
energipolitiken att förändras på nytt.
Energi är ett svårt ämne. Borde politikerna
verkligen ge sig in i ämnet?
M: Partierna borde utse särskilda företrädare i energifrågorna. I Tyskland
har alla riksdagsgrupper sina utpekade
specialister i olika frågor. Vi har ett parlament med
allmänexperter som tycker
att de måste veta allt om allt.
Jag föreslog för Jutta Urpilainen och
andra i oppositionen att de borde bilda
en skuggregering, så att partierna även
utanför regeringen skulle dela lite ansvar
Hans Rosing,
född och uppvuxen i Vasa, licentiat i filosofi vid Åbo Akademi,
författare till flera uppmärksammade böcker, framför allt Vetenskapens logiska grunder, som
trycktes i tio upplagor, Medvetandets filosofi och Den person-
H: Det handlar mycket om det emotionella, man tycker att man förstår vindkraften, det är trevligt med vind. Man tror
att det är som väderkvarnar förr i tiden,
förstår inte att det är fråga om storindustri.
M: Man talar vackert om vindkvarnar
och vindparker. Trots att det är fråga om
monstruösa anläggningar. På samma sätt
kunde man tala om kärnkraftsparker.
H: Kärnkraftsparker har fördelen att de
inte dödar fåglar.
Det märkliga är att man subventionerar
något (vindkraften) som fungerar bara
procent av tiden. I ingen annan del av ekonomin skulle man grunda en industri som
fungerar med den begränsningen.
M: Miljardären Warren Buffet säger
helt öppet att han satsar i vindkraft bara
för subventionernas skull.
Varför är många så rädda för strålning?
H: När man upptäckte bakterier, var
ingen rädd för dem. Men då man började
publicera information om att bakterier
kan förorsaka det ena och det andra, började man producera antiseptiska medel,
rekommendationer gavs att tvätta sig så
ofta som möjligt, att rengöra sina kök.
Människor blev rädda, fast ingen hade
sett en bakterie. Det är klart att man ska
vara hygienisk till rimlig grad, men man
gick till överdrift.
liga identiteten och livets mening. Gav som universitetslärare
närmare tvåhundra kurser och
var en mycket anlitad föreläsare i
allt från parapsykologi till relativitetsteorin.
Överraskade under en del föreläsningar med att göra trollkons-
Matti Virtanen,
född och uppvuxen i Esbo, utbildade sig till geograf, var med
och grundade både föreningen
Skepsis 1987 och Föreningen för
undersökande journalistik 1993 –
för den senare var han ordförande
under två år på nittiotalet. För
Skepsis redigerade han en bok,
Paholaisen asianajaja (Djävulens
advokat), där man bland annat
I fråga om radioaktiviteten är utvecklingen närmast den omvända. När man
upptäckte radioaktiviteten, var uppfattningen att den var nyttig. Den ingick i
mediciner, man röntgade friskt. Sedan
upptäckte man att radioaktivitet kunde
ge skador i vissa fall, och då började folk
bli rädda.
M: Det inns hundratals ortsnamn i
Tyskland som innehåller leden -bad, och
som i dag inte har något att göra med
bad. Men en gång var det kurorter med
radioaktivt vatten, dit folk åkte ännu på
-talet för att de var bra för hälsan.
H: Det är så selektivt, när man väljer
vad man är rädd för. Tycker man om att
lyga, så är man inte rädd för den kosmiska strålning man då får. Men man kan
vara rädd för Olkiluoto långt borta, eller
Fukushima. Kunskaperna saknas och ersätts av fantasier.
M: Det är de osynliga sakerna som
skrämmer, koldioxid, strålning, gener…
Ingen kan se dem, men ändå är man så
rädd för dem att man kan grunda en stor
politisk rörelse kring dem, är det inte konstigt?
SVENOLOF KARLSSON
ter (”jag böjde spik med tankens
kraft, som exempel på hur enkelt
det är att bluffa”).
”Vetenskapens logiska grunder blev ett lyckokast. Boken kom
vid rätt tidpunkt och blev en Sampo för mig personligen, honorar
ramlade in under 20 år.”
testade hur en grupp chefredaktörer förhöll sig till sådant som
ufon och parapsykologi.
”Mamma var född svenskspråkig, men talade alltid finska med
mig. Hon menade att ett litet barn
inte kan lära sig två språk. Men
som journalist på Helsingin Sanomat var det nödvändigt att ibland
tala svenska och översätta från
svenska, och då beslöt jag träna
min svenska ordentligt. Sedan
skickades jag som korrespondent
till Tyskland och fick tala tyska i
fyra år”, säger Matti Virtanen som
utöver de fyra språk han talar flytande klarar sig hyfsat också på
danska, ungerska, swahili, ryska
och franska.
”Berätta för läsarna att jag alltid har varit ett fan till Hans Rosing.”
K AT TERNÖ
– 11
Jack Mikrut
Kärnkraftens olika
generationer
En ny generation av kärnkraftverk är under
byggnad i världen. Samtidigt växer en ny
generation av människor upp som söker sin
egen sanning om kärnkraften. Men går det
att välja vilken sanning som helst?
”Kunskap är det enda hållbara förhållningssättet”, säger Agneta Rising, bas för världens
kärnkraftssamarbete.
12 – K AT TERNÖ
A
gneta Rising är inne på
sitt tredje år som generaldirektör för World
Nuclear Association, en organisation för världens samlade
kärnkraftsindustri. I den rollen håller hon koll på kärnkraftsdignitärerna och sitter i
ständiga möten med företagsledningar, organisationer och
myndigheter från alla världsdelar.
Född i Lund studerade Agneta Rising radiofysik i Stockholm, lockad av möjligheten
att blanda biologi och medicin
med fysik. Hon lärde känna
Radiumhemmet och tänkte sig
ett jobb där hon bidrog till att
få människor att må bra.
Ett sommarjobb på Vattenfall ledde till att hon blev kvar
i år, bland annat i tio år som
koncernens miljöchef.
De internationella uppdragen blev efterhand många. Under hennes ordförandeskap i
Uranium Institute
omformades detta till World Nuclear
Association, alltså hennes nuvarande arbetsgivare, vars första ordförande hon också blev.
tog hon och två branschkollegor, Juhani Santaholma
– som arbetade för Imatran
Voima en stor del av sitt yrkesliv – och schweiziskan Irene
Aegerte, initiativ till kvinnonätverket Women in Nuclear. I
dag inns nätverket i
länder
och har
medlemmar.
Agneta Rising var ordförande
–
.
En drivkraft för Agneta Rising är den entusiasm och utvecklingstro hon möter i kärnkraftsbranschen och viljan
att genom kärnkraft skapa en
bättre värld.
”Många studier runtom i
världen visar att inget skapar välstånd så kraftfullt som
tillgång till billig och stabilt
levererad energi. Det är det effektivaste sättet att eliminera
fattigdom.”
Omkring
reaktorbyggen
är för närvarande på gång globalt, ler än på år. Tiotusentals människor deltar i utbildningsprogram för att utveckla
sitt kärnkraftskunnande och
lära sig den säkerhetskultur
som hör ihop med kärnkraften.
Stormakten Sverige
En gång var Agneta Risings
hemland Sverige ett föregångsland inom kärnkraften.
”Det var en fantastisk bedrift
att ett så litet land klarade att
bygga en egen reaktortyp (som
av Asea Atom levererades till
bland annat reaktorerna i
Olkiluoto och ) och så tidigt
kunde bygga sin elförsörjning
på storskalig utsläppsfri kärnkraft”, säger hon.
På samma sätt som hon nu
upplever internationellt var
Sverige för år sedan uppfyllt
av framtidstro och kunskapsiver. Baserat på kärnkraft
skulle industrin ges förutsättningar för ekonomisk tillväxt
och minska det stora oljeberoendet.
”Sverige blev ledande i strävan att få bort de fossila bränslena. Tack vare vattenkraften
och kärnkraften ick vårt land
tidigt en av de absolut bästa elportföljerna i världen.”
”Jag blir ledsen
över alla beslut
som går emot
vetenskap
och beprövad
erfarenhet”
Men i dag har kärnkraften
blivit något av ett tabu i Sverige. Fyra av tio reaktorer planeras för stängning i förtid.
Agneta Rising funderar på vad
som hänt.
”I
- och
-talets kärnkraftsdiskussion
lyssnade
man på alla. I dag tystnar man
kring kärnkraften. De som
borde diskutera gör det inte.
Man låser sig vid känslomässiga uppfattningar utan att
analysera förhållandena från
olika perspektiv.”
”Den svenska pro ilen är att
vara as green as green can be,
men man tar inte längre till sig
fakta. Jag är naturvetare och
en stor miljövän och blir ledK AT TERNÖ
– 13
TT-Bild
Världens kärnkraftsreaktorer
Agneta Rising möter
Rosatoms vd Sergej
Kirijenko på den stora
internationella kärnkraftsmässan Atomexpo
i Moskva i juni i år.
Sammanlagt fanns 430 kärnkraftsreaktorer (röd punkt på kartan) i
världen i slutet av 2014. Ytterligare
70 var i olika stadier av byggande
(blå punkt på kartan). Ungefär lika
många, ett sjuttiotal, är under planering. Trenden är att allt fler länder i
världen börjar använda kärnkraft.
sen över alla beslut jag ser som
går emot vetenskap och beprövad erfarenhet.”
Agneta Rising undrar inte
minst över de svenska politikerna.
”En minoritet av väljarna
motsätter sig kärnkraften.
Men minoriteten skär igenom
alla partier. Kanske bidrar det
Jack Mikrut
Agneta Rising, vd för World Nuclear Association, det globala kärnkraftssamarbetet. Genom jobbet bosatt i London, där hon basar för
en stab av 40 medarbetare. Trebarnsmor, två barnbarn.
14 – K AT TERNÖ
till förlamningen? Ingen vågar
ta ett ledarskap i frågan.”
”Vi behöver kärnkraft för
miljöns skull, för att vi ska klara klimatmålen. Det är då obegripligt att man som i Sverige
lägger en hög skatt på kärnkraft, medan vind och sol får
stödpengar.”
”Både kärnkraft och förnybart har låga utsläpp och behövs för att minska på utsläppen från fossila bränslen. Men
den svenska kärnkraftsskatten är så hög att det nu blivit
olönsamt att driva reaktorerna. Skatten är mer än dubbelt
så stor som hela personalkostnaden”, säger Agneta Rising.
Många myter
Agneta Rising är en god pedagog och ser gärna att frågor
om kärnkraft blir ett diskussionstema, även under inare
middagar. Samtidigt kan hon
känna en viss trötthet över att
möta så mycket okunskap.
”Det inns så många föreställningar och myter som inte
bygger på fakta. Missförstånden är som datavirus – de sprider sig snabbt, fördubblas och
är svåra att få bort.”
Strålning kan vara farlig,
men rädslan har orimliga proportioner.
”Strålning inns överallt,
grundämnena har
naturligt
förekommande
radioaktiva
isotoper. Jorden strålar, rymden strålar, människokroppen
strålar. Sover två människor
ihop, bestrålar deras kroppar
varandra. Strålning ger skjuts
åt mutationer, och den ger extra värme inifrån jorden, utan
den skulle människor inte ha
utvecklats.”
Agneta Rising frågar om själva kunskapssynen har förändrats. Är det så att de som fötts
på sextiotalet eller senare har
fostrats in i en föreställning att
var och en kan välja sin egen
sanning? Ett postmodernistiskt förhållningssätt, där sådant som elproduktion blir en
fråga om tycke och smak och
där den som får lest klick på
gilla-knappen vinner.
”Men
naturvetenskapen
ser ut som den gör. Jag kan
inte själv välja hur jag vill att
tyngdlagen ska bete sig. Vi styr
inte över naturlagarna – vi kan
arbeta tillsammans med dem
men inte emot dem.”
Miljövänlig teknologi
I stora delar av världen lyfts
kärnkraften fram som en miljövänlig teknologi. När den
brittiske
premiärministern
David Cameron nyligen ville ge
eftertryck åt att hans regering
satsar på grön energi, inkluderade han uttryckligen landets
satsning på nya reaktorer.
”Kärnkraftens utsläpp av
koldioxid och andra utsläpp är
så nära noll man kan komma.
Inget land i världen har kraftfullt reducerat sina koldioxidutsläpp utan att använda kärnkraft”, säger Agneta Rising.
Det globala energiorganet IEA framhåller att kärnkraftens andel måste mer än
dubbleras om -gradersmålet
i klimatpolitiken ska nås till
. Även klimatpanelen IPCC
räknar in starkt utbyggd kärnkraft som en nödvändighet,
om målen ska nås.
”Detta är nu länder som Sverige och Tyskland på väg bort
ifrån”, säger Agneta Rising.
Hon nämner Tysklands enorma satsning på utbyggnad av
vind- och solel. Tyskland har
nu mer kapacitet i förnybar elproduktion än Frankrike har
kärnkraftskapacitet.
”Men medan Frankrike
minskat sina koldioxidutsläpp
kraftfullt ligger de tyska utsläppen i stort sett lika högt
som förut. De enorma stödpengarna i Energiewende ger
uppenbart inte den utsläppsminskning som fransmännen
åstadkommit genom kärnkraften.”
I Sverige har utsläppen i elproduktionen genom den tidiga utbyggnaden av vattenkraft
och kärnkraft redan länge
varit utsläppsfri till
–
procent, så stängning av kärn-
kraftsreaktorer kan omöjligt
förbättra den siffran.
I övriga världen inns i stället en trend att ler ställer sig
bakom kärnkraften av miljöskäl. Kända klimatforskare
som James Hansen, Ken Caldeira, Kerry Emanuel och Tom
Wigley hör till dem, bland miljöaktivister sådana som Gaiateorins far James Lovelock,
Greenpeacegrundaren Patrick
Moore och miljöjournalisterna
Mark Lynas och George Monbiot.
”Lusten att
lära sig är den
bästa garantin
för en positiv
utveckling”
Framför allt ställer Agneta
Rising sitt hopp till kvinnorna.
Bakgrunden till Women in Nuclear var en insikt att kvinnor
ofta reagerar annorlunda i
kärnkraftsfrågor.
”Kvinnor lyfter oftast fram
sådant som hälsa, miljö, hållbarhet, kommande generationer och strålningsrisker. Då är
det en stor fördel om dessa te-
man kan beskrivas av kvinnor
med utbildning på området.”
Nätverket har också synliggjort kvinnliga förebilder,
viktigt i den mansdominerade
kärnkraftsbranschen.
”I dag är mindre än
procent kvinnor, men andelen
växer och därmed kommer
kärnkraften att kunna diskuteras utifrån ett bredare perspektiv”, säger Agneta Rising.
Rysk beröringsångest
I Sverige inns en tydlig beröringsångest med Ryssland
och det statsägda företaget
Rosatom, världsledande både
i fråga om reaktorbyggen och
kärnbränsle.
”Det är populärt att med en
negativ vinkel politisera allt
som har med Ryssland att göra. Kritiken mot Putin och rysk
politik är säkert ofta berättigad, men åtminstone i Sverige har effekten blivit att vi
obefogat och helt i onödan tar
avstånd från allt som är ryskt.”
Enligt Agneta Rising är
kärnkraften emellertid ett
fredat område i det internationella samarbetet.
”Hela kärnkraftskonceptet
bygger numera på långsiktigt
samarbete. Överenskommelserna måste hålla över regeringsskiften, alla förstår att
man måste ta ett gemensamt
ansvar över mycket lång tid.”
Agneta Rising beskriver
kärnkraftsbranschen som ett
internationellt samhälle, där
man i ingenjörsanda delar med
sig för att hitta fram till effektiva lösningar och bästa praxis.
”De stora länderna gör
mycket affärer med varandra.
Ryssland har under lång tid levererat procent av det uran
som USA använder, amerikanska bränsleelement används i
ryskdesignade reaktorer.”
Hon nämner programmet
Megatons to Megawatts, där
USA och Ryssland tog hand om
högaktivt uran från utrangerade sovjetiska kärnvapen och
bearbetade det för användning
för civilt bruk. Det var en bilateral överenskommelse som
båda länderna respekterade.
”Avtalet genomlevde under
år ett antal negativa händelser i den politiska relationen
mellan länderna. Avtalet och
dess förverkligande påverkades inte.”
”Det är klart att man inte ska
vara naiv när starka ekonomiska och politiska intressen
är i rörelse. Det bästa sättet att
förstå sakerna rätt och inte bli
ett redskap för andras tyckanden är kunskap. Lusten att lära
sig är den bästa garantin för en
positiv utveckling”, säger Agneta Rising.
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 15
Den gröna ideologins mörka rötter
Karl Vilhjálmsson
Kärnan i den gröna ideologin
finns i mysticism och förnekelse
av vetenskapliga fakta. Numera
präglas även triviala samhällsfrågor av denna vår tids religion, säger Mikko Paunio i sin
nya bok Vihreä Valhe.
M
ikko Paunio är överläkare och docent i epidemiologi vid Helsingfors universitet. Han har varit
anställd vid institutioner som Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health,
EU-kommissionen och Världsbanken och
är för närvarande medicinalråd på socialoch hälsovårdsministeriet.
Han är välmeriterad vetenskapligt, har
deltagit i Världshälsoorganisationens
långa kurs och har publicerat ett fyrtiotal
referentgranskade publikationer. På åttiotalet var han sekreterare i den statliga
Energikommittén med ansvar för bedömningen av hälsokonsekvenser.
Nu gör Mikko Paunio upp med det gröna
tänkandet i boken Vihreä Valhe - Valheen
sysimustat juuret, salakavalat lonkerot ja
murheelliset seuraukset (”Den gröna lögnen – Lögnens nattsvarta rötter, lömska
tentakler och sorgliga konsekvenser”), utgiven av förlaget Auditorium.
Paunio kommer själv från en socialdemokratisk familj och har varit partimedlem sedan
. Den aktuella boken är en
uppföljning till en essä han publicerade i
partiets tidskrift Sosialistinen aikakauslehti redan
och till en tidigare bok
han gett ut på temat.
I sin nya bok söker Mikko Paunio den
gröna rörelsens rötter från David Thoreaus berömda bok Skogsliv vid Walden
(
) fram till våra dagar.
”I boken påstår Thoreau att han kunde
leva i skogen i askes i en liten stuga, odlande sin egen mat. Boken är en viktig inspirationskälla till den gröna principen om
självförsörjning och sparande. Men sanningen är att Thoreau regelbundet besökte sin mor och åt hos henne. Påståendena
om askes var lögn”, säger Mikko Paunio.
Han ser samma drag hos centrala företrädare för FN:s utvecklingsagenda, som
16 – K AT TERNÖ
Aurelio Peccei, Maurice Strong och Rajendra Pachauri.
Peccei, industrimagnat och Fiatchef,
grundade på
-talet Romklubben, som
med budskapet att människan är en förstörare fortfarande agerar centralt i politiska nätverk. Maurice Strong, miljardär
på olja, ledde FN:s miljökonferenser både
och
tillsammans med sin danska
hustru Hanne, med ockultism som intresse. Pachauri, anhängare av New Age, ledde
FN:s klimatpanel fram till den sexskandal
som tvingade fram hans avsked i jol.
”Starka mystiska strömningar lever hos
de gröna även i Finland. FN:s utvecklingsagenda och vår egen politik för energi- och
avfallshantering baserar sig i grund och
botten inte på vetenskapliga rön, utan på
en dröm om nolltillväxt som teosoferna
inom Romklubben odlat.”
”En elit berättar för oss övriga att vi
måste återgå till en ekologisk självförsörjning för att förhindra världens undergång.”
För många människor
Mikko Paunio hänvisar i fråga om den gröna ideologin till Oxfordhistorikern Anna
Bramwell.
”Hon visar hur den gröna politiska iloso in utvecklats genom en fusion mellan
den tyskin luerade romantikens mystiska
lära om livskraft, vitalismen, och den energiekonomism som nymalthusianerna
fört fram om att det inns för många människor på jorden.”
I takt med att den gröna ideologin fått
fäste har även triviala samhällsbeslut
ideologiserats. En stor betoning ligger på
energi- och avfallshanteringen, och det
har enligt Paunio trängt undan de fattiga
ländernas problem från agendan.
”I länder som Tyskland och England lever i dag stora grupper i energifattigdom,
som följd av en missriktad politik som fått
elpriserna att skena i väg.”
Mikko Paunio utrycker sin ilska över att
medierna inte granskar den gröna ideologin med samma kritiska hållning som man
gärna granskar andra företeelser.
”När journalister skriver artiklar om
ekologism för hållbar utveckling agerar
de ungefär som de marxistiska skribenterna en gång i tiden gjorde, när de ansåg
sig återge historiens lagbundenheter som
genom klasskamp skulle leda till ett framtida paradis.”
Gröna ytterligheter
Mikko Paunios beskrivning av hur nyvänstern och gamla nazister tillsammans
grundade och satte sin prägel på De Gröna
i Tyskland är uppseendeväckande läsning.
”Man skaffade sig bundsförvanter som
inte hade en aning om att de ’ideologiska
urfäderna’ i själva verket var gamla SSmän. Bland annat valdes extremhögermannen August Haussleiter till de tyska
Grönas första ordförande vid sidan av
Petra Kelly och Herbert Norman.”
”Haussleiter var tidigt aktiv i det rasistiska Thulesällskapets verksamhet och
deltog i Adolf Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München. Då De Gröna i Tyskland grundades var han chefredaktör för
partiets veckotidning.”
”Haussleiter upprättade de fyra programmatiska grundpelare som gäller för
de gröna i hela världen: miljömedvetenhet, gräsrotsverksamhet, social agenda
och icke-våld (!). Då urfädernas bakgrund
kröp fram blev man tvungen – om än motvilligt – att slänga ut dem ur partiet, en
efter en.”
”Nyvänstern med sin likgiltighet för förnuftsresonemang och de gamla nazisterna fann varandra bland annat i fråga om
kärnkraftsmotstånd, motstånd mot kärnvapen (men bara USA:s), ett allmänt USAmotstånd, skydd av natur och djur, esoteriska mystiska läror, kemikalie- och strålningsrädsla, ekointresse och nudism.”
Teoretiska och etiska ytterligheter har
frodats inom De Gröna i Tyskland, fortsätter Mikko Paunio:
”Det återspeglas till exempel i det krav
på legalisering av pedo ili som de grönas
företrädare Daniel Cohn-Bendit – i dag ledamot i Europaparlamentet – framförde
redan på
-talet.”
”De Gröna i Tyskland krävde i sitt manifest
att pedo ili skulle legaliseras. Nyligen avslöjades ett ’Skräckens Hus’ i Berlin. Stället drevs av gröna aktivister och
det visade sig att de våldfört sig på mer än
marginaliserade pojkar.”
”Partiet försökte länge hålla skandalen
hemlig. Helsingin Sanomat beskrev saken
nu i våras, men undvek att nämna antalet
offer och skandalens omfattning.”
”Avfallskatastrofen i Neapel var i sista
hand ett resultat av de grönas politiska
idéer: motstånd mot förbränning av avfall,
förespråkande av sortering av deponiavfall, tillverkning av återvinningsbränslen.”
I Finland har medierna försvarat den
inländska avfallspolitikens satsningar.
”Det är investeringar i miljardklassen
som främjat uppkomsten av en oetisk grön
skattesubventionerad kompiskapitalism.
Media har också felaktigt hävdat att de
gröna investeringarna i avfallshantering
kommer att öka exporten och förbättra
nationalekonomin.”
Mikko Paunio beskriver uppkomsten
av en bioenergiutopi, ”cirkulär ekonomi”,
som lett till den nya regeringens nu så omtalade spetsprojekt. Ett av projekten är
främjandet av förbränning av hästgödsel.
”Men grön cirkulär ekonomi är inte en
effektiv, utan en slösaktig och ineffektiv
användning av resurser”, anser Mikko
Paunio.
Världsbankens grövsta synd
I bokens tredje del beskriver Mikko Paunio
baserat på egna erfarenheter Världsbankens, vad han kallar, ”globalt sett odiskutabelt största gröna synd mot mänskligheten: ett grönt tvångsmässigt sparande
av vatten och energi som haft fasansfulla
konsekvenser för utvecklingsländerna”.
”Barack Obamas order
att Världsbanken inte får låna ut pengar till kolkraftverk i utvecklingsländerna innebär
att dessa länder inte heller har möjlighet
att utveckla sin vattenförsörjning. Detta
strider för övrigt mot IPCC:s senaste klimatrapport.”
”Utbyggd vattenförsörjning eliminerade
undernäring i de rika länderna efter andra
världskriget och i dag är vi i våra länder
tack vare det både friskare och kognitivt
bättre rustade.”
”Upprepade diarrésjukdomar, som kunde förhindras med de hygieniska åtgärder som möjliggörs av god vattentillgång,
är en viktigare orsak till undernäring än
tillgången till mat”, säger docenten i epidemiologi Mikko Paunio.
SVENOLOF KARLSSON
Den gröna avfallspolitiken
I den andra delen av Vihreä Valhe diskuterar Mikko Paunio konsekvenserna av den
gröna ideologiska avfallspolitiken.
Mikko Paunio, till vardags medicinalråd på social- och
hälsovårdsministeriet, har skrivit en uppgörelsebok
med den gröna rörelsen.
K AT TERNÖ
– 17
Johan Svenlin
Laddade frågor
från kunderna
Heikki mekar åt rallymästare
Karolina Isaksson
TRIVS I DEPÅN. Heikki Kukkola fick en belöning för alla timmar han tillbringat
under huven när brorsonen Jarno Kukkola körde hem årets FM-titel i Super Rallycross-serien.
u En motor med uppemot 400 hästkrafter skulle få många att tappa
fattningen, men Heikki Kukkola är
van vid krafttag. Han jobbar nämligen till vardags som elmontör på
Esse Elektro-Kraft.
När Jarno Kukkola körde hem FMpokalen i Super Rallycross-klassen i augusti kunde han tacka sin
farbror Heikki för trimningen av bilen under den segerrika säsongen.
Heikki hade en tongivande roll i det
mekanikerteam som tämjde stallet
Kukkola Motorsports bakhjulsdrivna Ford Fiesta.
”Rallyspor t
har under många
år varit ett mina
största fritidsintressen. Jag är självlärd när det gäller motorsport och
gillar att ingå i ett lag. Det blir en
hel del timmar under motorhuven
eftersom jag också mekar åt min
son som kör varmansrally.”
Tidigare deltog han själv som förare i rallycrosstävlingar, men numera rattar han endast varmansrallybilar.
”Ja, det finns en speciell farfarsklass där jag hör hemma”, skrattar
Heikki.
Vi träffar honom i den depå där
han jobbar till vardags, i Esse Elekto-Krafts lagerdepå i Kortesjärvi.
Den fungerar som bas mellan utryckningarna på fältet.
”Det är ett rörligt och variationsrikt jobb att underhålla och bygga
ut elnätet. En del sysslor gör jag på
egen hand, men i större projekt jobbar jag ihop med andra montörer”,
berättar han.
När
rallysäsongen är över
ser han fram
emot ett fint
skidföre. I skidspåret är han
inte lika tävlingsinriktad som på rallybanan.
”Nej, där är det viktigast att jag
vinner över mig själv.”
JOHAN SVENLIN
u Katternögruppens årliga evenemang på Jakobs Dagar har blivit en tradition. Liksom tidigare
var årets upplaga välbesökt.
”Folk var intresserade av den
information som fanns i vår
monter och vi fick under dagen
diskutera aktuella energifrågor. Lyckligtvis hade vi många
på plats som kunde ge precisa
svar”, säger Teuvo Haakana som
till vardags arbetar med inspektion på Herrfors.
En del ville diskutera fusionen
mellan Jakobstads Energiverk
och Herrfors och andra ville höra
om elprisutvecklingen.
”Vi fick också synpunkter på
Fennovoima, både sådana som
var för och emot kärnkraft. Evenemanget är en bra kommunikationskanal, eftersom både vi
och kunderna då tar oss tid att
diskutera energifrågor” tycker
Teuvo Haakana.
I Ylivieska har Herrfors ordnat
motsvarande evenemang under
vårmarknaden i början av maj.
”Också där har vi haft rikligt
med besökare som kommer för
att diskutera energifrågor eller
titta närmare på den elbil eller
den utrustning vi brukar ställa
ut”, säger Jaana Gäddnäs, elförsäljningschef på Herrfors.
En elbil visades upp också på
Jakobs Dagar, men i år fick kunderna dessutom möjlighet att
syna den laddningsstation som
sedan en tid tillbaka varit inplanerad i hörnet av torget i Jakobstad, mittemot Campus Allegros
ingång på Köpmansgatan. Laddningsstationen väckte intresse
bland besökarna och en del undrade hur projektet framskrider.
”Installationen har blivit
fördröjd på grund av den pågående grundrenoveringen av
Rådhuset. När den renoveringen
är avslutad kommer laddningsstationen att installeras för att
betjäna kunder med elbilar”,
lovar Kristian Finell, nätchef på
Herrfors.
JOHAN SVENLIN
Johan Svenlin
Fiber i fickan ökar säkerheten
u Elmontörer som rycker ut för att
reparera skador på elnätet behöver
kommunikationsutrustning
som
de kan lita på. Herrfors går in för
fiberteknik som stamförbindelse
för montörernas mobila radioapparater.
”Vi håller på att ta i bruk ett nytt
digitalt radiotelefonsystem, som utnyttjar det fibernät vi har byggt ut
under de senaste åren för att säkra
kommunikationen för fjärrstyrning
av elnätet”, förklarar Sebastian
Storholm, nätverksadministratör
inom Katternögruppen.
Det finns flera fördelar med att
gå över till digital radiokommunikation. Dels förbättras hörbarheten
mellan kommunikationsenheterna,
dels får radiotelefonerna en betydligt längre räckvidd från basstatio-
18 – K AT TERNÖ
nerna, jämfört med den GSM-teknik
som används i dag. Fibertekniken
förbättrar också elmontörernas arbetssäkerhet i svåra situationer.
”Vår fältpersonal arbetar ofta
med att reparera skador på nätet i
perifera områden. Alla montörer har
en nödknapp på sina telefoner, men
spårningen förutsätter att de har
kontakt med en basstation.”
Den kanske viktigaste fördelen
med det nya kommunikationssystemet är att fibernätet är pålitligare
under långa elavbrott, jämfört med
GSM. Vid ett elavbrott klarar GSMnätets basstationer 8–12 timmar
utan el. Fibernätets basstationer
håller avsevärt längre och kan upprätthålla sin elförsörjning med dieseldrivna reservgeneratorer.
”Det har funnits situationer där
Virve, statens TETRA-baserade radionätverk, inte har fungerat i samband med elavbrott eftersom basstationernas elreserver tagit slut.
Ett kommunikationssystem måste
fungera längre än så i en krissituation”, säger Sebastian Storholm.
Radiosystemet är integrerat med
telefonnätet och kan således ersätta GSM-telefoner i en nödsituation.
JOHAN SVENLIN
NY EX
NY
EXPORT
EXP
EXPORTVARA.
ORTVAR
VARA.
RA
Björkssav från
från Pu
P
urm
mo Björksav
Purmoskogarrna har ge
geno
om
skogarna
genom
brö
röder
erna
na Häggbloms
Häg
äggbl
gb om
ms
bröderna
pro
oces
cesser
ser hi
h
ttatt kons
tta
k
onsu
uprocesser
hittat
konsum ter i Asi
men
Asien
en.
n.
menter
Asien.
Grönt guld i flytande form
u Det finns stora förhoppningar om att nya högteknologiska produkter ska
få skogsindustrin att blomstra igen. Kanske har Martin och Mikael Häggblom svaret.
Skogen har alltid varit en stor resurs i Finland, men efter att marknaden för
pappersvaror gått ned har många funderat på hur vi ska skapa nya exportframgångar med råvaror från skogen. Regeringen vill sätta fart på utvecklingen och
har lovat 300 miljoner euro till spetsprojekt inom bioekonomi och miljöteknik.
Bröderna Martin och Mikael Häggblom från Jeppo har inte rullat tummarna i
väntan på stödpengar. Under etiketten Nordic Revolve har de kombinerat gamla huskunskaper med innovativ produktutveckling och modern processindustri och utvecklat nya metoder för att utvinna björksav och koka den till sirap.
Marknaden finns framför allt i Japan, Kina och Sydkorea, där Norden förknippas med ren natur. Förutom björksirap har bröderna utvecklat tre andra
produkter: en grankådssalva som hjälper huden att förnyas, ett barkmjöl som
främjar hälsan och näverark för inrednings- och byggnadsbranschen.
”I år fick vi bekräftelse på att vår teknik fungerar och att det finns en marknad för våra produkter. Inför nästa säsong behöver vi skörda större arealer av
björkskog för att möta efterfrågan på våra produkter”, berättar Martin Häggblom.
I hemtrakterna i Österbotten utvinner bröderna råvarorna, medan den experimentella verksamheten sker i ett labb vid Aaltouniversitetet i Otnäs.
Skördeperioden av björksav pågår i regel i 20 dagar, från mitten av april till mitten av maj. I år pågick
den längre än vanligt, uppemot 30 dagar. Ett friskt
träd ger 300 liter sav per säsong utan att det överexploateras.
Färsk björksav håller bara några dagar utan pastörisering. Redan i skogen filtreras stora mängder
vatten bort och sedan kokas det som återstår. Av
140 liter björksav får man en liter sirap.
”Slutkoncentrationen är den mest kritiska produktionsfasen för att sirapen ska behålla sin smak
och sina nyttiga ämnen.”
Utrustningen och metoderna för att förädla GRÖN ENTREPRENÖR.
björksaven har bröderna utvecklat själva.
För Martin Häggblom
”En del processkunskap från amerikansk lönn- är det viktigt att hans
sirapsproduktion har vi kunnat använda, men björ- produkter bygger på en
kens fysiologi är unik. Mest har det handlat om för- hållbar användning av
sök och misstag.”
förnybara naturresurser.
JOHAN SVENLIN
ELGARDERING. När elnätet kollapsar
finns det en risk att även GSM-nätets
basstationer blir strömlösa. Herrfors
byter till fiberteknik för att säkra den
interna kommunikationen.
Många ville diskutera energifrågor på Jakobs Dagar.
K AT TERNÖ
– 19
Illustrationer: Terese Bast
Text: Svenolof Karlsson
En stormig kväll när Elly och Ener
äter bullar hos farfar och farmor
går strömmen och allt blir mörkt.
Vad hände?
Varför blev
det mörkt?
Strömavbrott. Något träd
har säkert fallit över ellinjen.
Farfar berättar att han som barn
var väldigt rädd för ramt. Ramt
smög omkring på skumma ställen
och blev särskilt farlig när det
började mörkna mot kvällen.
Farfar var livrädd för en gammal
ria, där Gambäl-Gustav en gång
hade dött och där han trodde att
ramt låg på lur.
Ibland förklarade vuxna att ramt
skulle ta oss, om vi var olydiga.
Är ramt ett spöke?
Det var väl bara
för att skrämmas?
Eller en vålnad?
Kanske ett troll?
Det finns inga spöken. Bara livlig fantasi.
Går man och letar efter ramt med en
ficklampa, hittar man aldrig något.
Ramt är bara ett påhitt.
Plötsligt hörs en förfärlig krasch
i mörkret. Alla rycker till och det blir
tyst några ögonblick.
Vad är det som
rör sig där borta?
Farfar tänder snabbt några stearinljus.
På grund av stormen knirrar det och knarrar
lite varstans i det gamla huset. Ener tycker
att han ser otäcka ögon som stirrar på
honom i mörkret.
Och vad är det
som ylar?
Vad var det?
Det är
säkert ramt…
Sedan blinkar lamporna till och
rummet blir ljust igen.
Strömmen är tillbaka.
Det är som ögon
som stirrar på oss.
Där ser ni ramt.
Det är nog
bara ramt.
Fy Mischa, vad
du skrämdes.
Elly och Ener ser lättade ut.
Vad är ramt
för någonting?
20 – K AT TERNÖ
K AT TERNÖ
– 21
Det ska svänga, det är österbottniskt!
Karolina Isaksson
BLANDBAND. Österbottningarna är öppna inför
olika musikgenrer och förhåller sig avspänt till att
själva utöva musik.
”Jag hade tagit fiolen med mig och spelade lite
folkmusik efter en operapremiär i Vasa för en tid
sedan. De utländska musikerna var häpna över att
jag kunde spela sådan musik. Men för en österbottning är det inte konstigt att behärska vitt skilda
saker”, säger Anna-Maria Helsing.
Det musikaliska uttrycket är
mångsidigt i Österbotten, men
när dirigenten Anna-Maria
Helsing får välja ett ljudspår för
hela landskapet kommer svaret
snabbt – folkmusik. Den har satt
sin prägel på hur vi spelar pop,
jazz, dansbandsmusik och till
och med Mozart.
usiken har en viktig plats i den österbottniska identiteten och förhållandet till musiken är okomplicerat.
”Var och varannan spelar instrument
eller sjunger i kör, det inns liksom inget
märkvärdigt i att hålla på med musik. Och
har man ingen iol får man väl bygga en
själv”, säger Anna-Maria Helsing.
Vi träffar henne hemma i Esse där hon
förbereder sig inför höstens konsertjobb
i Helsingfors, Stockholm, Göteborg och
Linköping. Musikkarriären inleddes med
idoga iolövningar i lickrummet i Munsala under det sena
-talet. Efter en karriär som violinist tog hon dirigentexamen
och har sedan dess lett ett stort antal
orkestrar i Norden och i övriga Europa.
För två år sedan lämnade hon jobbet som
konstnärlig ledare för Uleåborgs stadsorkester för att bli frilansdirigent.
M
Hur är konsertpubliken i Österbotten jämfört med övriga Norden och Mellaneuropa?
”Ny iken och dynamisk, skulle jag säga.
Visst vill man också höra klassikerna, men
publiken här tycker att det är spännande
med nya kompositioner av relativt okända
tonsättare. Det gäller visserligen för hela
Norden, men i högsta grad för den österbottniska publiken.”
Bilden att vi är trångsynta och bakåtsträvande stämmer alltså inte?
STYRKOR:
• “alla känner alla”, lätt
att få hjälp
• naturnära, perfekt för att
varva ner
• inget tjafs, rejäla människor med företagaranda
MÖJLIGHETER:
• det begränsade utbudet
triggar fram kreativitet
• outnyttjade naturresurser
”Nej verkligen inte! Inte när det gäller
konsertpubliken och inte heller för samhället i övrigt.”
Ser man till antalet erkända författare som
vuxit upp i våra trakter, blir listan mycket
längre än en lista av kompositörer från
Österbotten. Är ordet starkare än tonen
hos oss?
”Det handlar nog mer om bildningsmöjligheter än att vi skulle vara ett omusikaliskt folk. Alla har getts chansen att lära
sig läsa och skriva under en lång tid, men
musikinstituten har bara funnits några
decennier.”
Kunskaperna i musikteori har kanske
inte varit så utbredda, men det har inte
hindrat folk från att utöva musik.
”Det inns en stor bredd av musikstilar,
men man hör nog spår av folkmusik i det
mesta. I Jakobstad inns en tradition med
källarband och jazz, spelmanslag och körer inns överallt. Där jag växte upp var
det de initivt folkmusik som gällde.”
Många av de folkmusikvisor som uppfattas som rotade i österbottnisk mylla har i
själva verket lånats från andra kulturer.
”Man kan höra olika in luenser som
kommit in i vår folkmusik. Emigranterna
tog med sig melodier de lärt sig i Amerika
när de återvände hem. Sedan gick de över
till nästa generation som började uppfatta
dem som lokala.”
SVAGHETER:
• långsamma
förändringar p.g.a.
traditionsbundenhet
• förenklad syn på
komplicerade frågor
HOT:
• brist på konkurrens
ger självgodhet och
“sömnighet”
• isolation p.g.a. indragna
reseförbindelser
Anna-Maria Helsings mini-SWOT om det österbottniska landskaptet.
22 – K AT TERNÖ
Karolina Isaksson
Folkmusiken har alltså smittat av sig på
moderna musikstilar, och till och med Mozarts kompositioner får ett nytt sväng när
de uppförs av orkestrar i Österbotten.
”Ja, man hör absolut drag av folkmusik
när Mellersta Österbottens kammarorkester, under Juha Kangas, spelar Mozart
eller när Kreeta Maria Kentala spelar barockmusik. Vi skulle aldrig drömma om
att spela folkmusik stelt. Det ska svänga,
också när vi spelar klassiskt”, säger AnnaMaria Helsing.
Men det är inte alla som, trots en gedigen utbildning och ett brinnande intresse
för musik, skulle ställa sig upp inför hundra proffsmusiker och visa hur de ska spela,
samtidigt som salen är full av konnässörer
som vet exakt hur stycket ska låta.
Finns det något österbottniskt drag som
hjälpt dig eller hindrat dig i din egen musikkarriär?
”När jag var liten åkte jag med min pappa och spelade iol på olika tävlingar. Det
gav mig tidigt en scenvana och en insikt
att man inte ska ta för allvarligt på saker.
Jag gör min grej så bra jag kan och världen
rasar inte ihop om jag missar lite. Det är en
österbottnisk inställning till saker, tycker
jag.”
Men visst har det funnits stunder när
hon brottats med Jantelagen.
”I Mellaneuropa, där man har månghundraåriga traditioner av klassisk musik, är det lätt för en nordbo att drabbas av
ett provinsiellt trauma. Samtidigt måste
man komma ihåg att det är svårt att spela
iol även om man är uppvuxen i Berlin.
Den som vuxit upp utanför den långa och
tunga traditionen har ofta lättare att ta
till sig nya intryck och vidareutveckla en
genre.”
Under de senaste åren har diverse talangtävlingar på TV haft en överrepresentation av österbottningar. Det är ett
tecken på att musiken är djupt rotad i våra
trakter och att det inns gott om talanger.
Men Anna-Maria Helsing ser också med
FRAMGÅNG KRÄVER ÖVNING. Anna-Maria Helsing
är bekymrad över den unga generationens jakt på
snabba belöningar.
”Förr satt man på sin kammare och övade på
fiolen och fick en kick var fjärde månad. Nu får Idol
och andra talangprogram ungdomarna att tro att de
når framgång utan att behöva anstränga sig.”
fasa på Idol och andra tävlingar, där ungdomar förväntar sig att bli stjärnor över
en natt.
”På senare år har ansökningarna till
musikinstituten sjunkit och vi uppfostrar
en generation som inte orkar sitta hemma
och nöta på sina instrument. Att lära sig
spela ett instrument tar tid och belöningarna kommer sällan, men de som når långsiktiga framgångar är de som uthärdat
många timmar av övningar.”
JOHAN SVENLIN
K AT TERNÖ
– 23
Jan Sandvik
Att dansa sitt liv
Streetdance blev Ida Holmlunds grej som barn, men det
var bara första steget i en danskarriär som fört henne
till både Paris och New York och dans för Madonna. En
fantastisk lärare invigde henne i dansstilen voguing och
de battles som där utkämpas.
”Dansen är mitt liv. Skulle jag inte dansa, så skulle jag
slösa bort min gåva.”
24 – K AATT TTER
24
TERNÖ
ER
R NÖ
NÖ
KA
TT
ER
E
RN
NÖ
Ö
AT
TERNÖ
–2
255
”Jag tittade på med öppen mun och insåg att jag må ste flytta till Paris”
Jan Sandvik
V
i sitter i en orientalisk restaurang i
Jakobstad och Ida Holmlund låter sig
väl smaka. Vi är de enda gästerna.
Utanför pågår ett gatuarbete, miljön är
dyster, det ser ut som efter ett bombnedslag. Jag gräver fram en påse mint toffee
ur väskan, de passar bra tillsammans med
kaffe.
Efter maten och karamellerna kommer
Ida i gång och får något glittrigt i ögonen.
Hon berättar om den koreogra i hon gjorde till musikalen Natten är ännu ung, som
uppfördes i Campus Allegro i Jakobstad i
våras. Strax efter den sista föreställningen
ick Ida ett mejl som hon sent ska glömma.
Mejlrubriken var Madonna wants to see
you dance.
”Jag hade blivit vald för att provdansa i
New York för Madonnas världsturné Rebel
Heart. Resor och hotell för en vecka skulle
betalas. Jag var utom mig, Madonna är en
av mina stora idoler.”
Ida hade tidigare visat upp sina färdigheter i en kvali iceringsrond i Paris.
Provdans ordnades även i Los Angeles och
New York. De sökande var
, varav
förutom Ida gick vidare till inal. Slutligen
valdes dansare till provdans i New York.
Ida var en ynka hårsmån från att bli
medlem i Madonnas klan.
”Mentalt var det nog ett hårt slag, jag var
ju så nära. Men jag ick en glödande motivation att jobba vidare. Madonnaaffären
gav mig en kick.”
”En dag kom Madonna till provdansen
utan att alls presentera sig, som vilken
kvinna som helst. Där stod hon och tittade
på då vi dansade. Första gången blev jag
ordentligt nervös, men då hon varit där
några dagar började det kännas normalt”,
säger Ida.
Madonna pratade inte med många, men
hon noterade Ida: ”Javisst ja, det är du som
kommer från Finland.”
Ida var den enda dansaren från Norden
som gick vidare till inalen i New York.
Madonna motsvarade hon den bild Ida
hade fått av henne i media.
”Hon är en elegant, vacker och stark
kvinna med massor av karisma. Hon var
alltid mejkad och snyggt klädd, men verkade kanske en aning trött. Det är väl normalt för vem som helst, hon har ju varit
med i gamet länge.”
”Fast visst är hon lite diva också. Ibland
tittade hon inte ens på då vi dansade, utan
kunde stå och prata med någon annan.
Men hon tackade oss alltid och gav oss
uppriktigt beröm, och det kändes bra.”
26 – K AT TERNÖ
Macarena i barnträdgården
Redan som barn var Ida aktiv. I barnträdgården gillade hon att dansa till den mexikanska slagdängan Macarena och hemma
lyssnade hon till Janet Jackson, Will Smith,
Pandora, Vengaboys och Dr Bombay. En av
favoritlåtarna var Rednex Cotton Eye Joe.
Hemma fanns ett litet gym i källaren,
och där vistades Ida timtals varje dag. Då
hon börjat i skolan tog det inte länge förrän hon var såld på streetdance.
”Jag har vuxit upp med R&B-musik, speciellt hiphop. Att dansa har alltid varit min
grej.”
Ida var också intresserad av gymnastik
och lade massor av tid på att träna licklack och spagat. Om spagaten inte ville
lyckas, hoppade hon högt och tvingade sig
att landa i spagat.
”Jag har alltid tränat målmedvetet och
ihärdigt, jag gör det aldrig lätt för mig.”
1 000 fotbollskickar
Vid tio års ålder kom fotbollen med i bilden, så klart, för Idas alla kompisar spelade ju också. Hon lämnade inte dansen,
men tog fotbollen på fullaste allvar och
tränade hårt.
fotbollskickar var a
piece of cake.
”Fotboll var kul, vi nådde en järde plats
i FM”, minns Ida.
Men tonåren blev en svår tid för Ida, som
var osäker, blyg och känslig.
”Dessutom led jag av glutenintolerans
och det påverkade utseendet, vilket i sin
tur påverkade humöret”, suckar hon.
Det värsta i skolan var att hålla föredrag. Många gånger var Ida nära att
svimma framför klassen. Men på skolans
discokvällar kunde hon släppa loss. Hon
ick göra koreogra in till skolans julfest
tillsammans med en kompis.
Snart var hon också dansledare för barn
i Pedersöre medborgarinstitut. Därefter
ick hon chansen att uppträda under Jakobs dagar i Jakobstad.
”Dansen hjälpte mig att hitta mig själv.
Blygheten försvann och självkänslan ökade.”
Dans eller fotboll?
Nästa stora intresse var balett.
”Jag ick höra att balett fungerar som
grundteknik för dans. Balett var underbart och läraren Raija Ilo jättebra.”
Redan i tonåren var Ida säker på att hon
i framtiden skulle ägna sig åt dans. Dans
kändes nästan som ett kall.
”Jag måste få dansa, det var som en del
av mig själv.”
På den tid då hon diggade hiphop och
Missy Elliott kunde hon ändå inte föreställa sig att dans en gång skulle bli ett yrke.
Då Ida var år var hon på god väg att bli
uttagen till distriktslaget i fotboll.
”Men fotbollen började kännas som något alltför allvarligt. Mina föräldrar skulle
gärna ha sett att jag fortsatt med fotbollen, men det kändes fel.”
Ida beslöt sig för att satsa allt på dans.
Träningarna i källaren fortsatte.
Musikalen PlayMe
Året var
. Ida gick i Pedersöre gymnasium. På skolans anslagstavla såg hon att
man sökte dansare till musikalen PlayMe
i Helsingfors. Ida blev vald och ick ett ett
års kontrakt vid Svenska teatern.
Direkt efter studentskrivningarna lyttade Ida till Helsingfors. Och nu började
saker och ting hända. Livet tog fart.
”Allt låg framför mig som på en bricka,
det var jättehäftigt.”
PlayMe ick medieexponering och utmärkta recensioner. Ida ick massor av
nya kontakter och blev nära vän med
Krista Siegfrids, som också hade en roll i
musikalen.
Samtidigt som musikalen låg på slutrakan började man söka dansare till den inska versionen av tv-tävlingen So You Think
You Can Dance. Ida skickade in ett videoklipp på sig själv då hon dansar.
Ungefär samtidigt sökte hon också till
Åsa folkhögskolas dansskola i Katrineholm, en och en halv timme från Stockholm.
I dansskola i Sverige
Naturbegåvning och självlärda färdigheter öppnade skolans dörrar. Ida packade
alltså kappsäcken och lyttade till Sverige.
”I Sverige ’förstod’ jag vad jag på egen
hand hade dansat i Finland. Mest gillade
jag hiphop och popping, men också dansstilar som locking, house och breakdance
var intressanta.”
”Det goda med Sverige var att jag träffade likasinnade människor. Jag lärde mig
dansa med andra.”
Efter bara en månad i Åsa dansskola
blev hon uttagen till So You Think You Can
Dance. Inspelningarna tog tre månader
och under den tiden bodde Ida åter i Finland.
”Jag kvali icerade mig till inalen och
placerade mig bland de fem bästa. Men då
skolan i Åsa var slut kändes det som om ett
år inte räckte. Jag ville lära mig mer, få mer
erfarenhet, vidga mina vyer.”
Idas dröm var att komma till dansens
Mekka – Paris. Första besöket skedde
.
Det som lockade var en stor internationell
streetdance-tävling. Här ick Ida för första
gången också se battles, det vill säga uppgörelser mellan två dansare.
”Jag tittade på med öppen mun och insåg direkt att det var till Paris jag måste
lytta.”
Kort därpå deltog Ida i inträdesprovet
till dansskolan Juste Debout och hade inga
svårigheter att bli antagen. Man konstaterade att hon behärskade alla dansstilar
och erbjöd henne att hoppa över det första
läsåret.
Men det fanns ett problem: Ida visste inte var hon skulle bo. Och bristande
språkkunskap underlättade inte saken.
Efter en vecka på hostel hittade Ida till
sist några bokompisar och en liten lya i
stadsdelen Sentier. Att utrymmet begränsades till ungefär en kvadratmeter per
person bekom henne inte, inte heller att
sängen var belägen ovanpå en hylla med
utsikt över köket.
Disciplin och bestraffning
Idas erfarenheter av dansskolan i Paris
blev blandade.
”Andan var tuff och gammalmodig,
men dansarna ypperliga. Fransmännen
är grymma tävlare, de utmanar sig själva
hela tiden och tränar hårt. Deras tro på sig
själva är gränslös.”
”Battlekulturen i Paris är stark. Varje
vecka ordnas evenemang där man kan
battla och uppträda”, berättar hon.
Men Ida blev besviken på lärarna.
”De hade en negativ och förnedrande
inställning till eleverna. En lärare kunde
säga: Det där gjorde du dåligt, det där
verkligt uruselt och det där var helt miserabelt. Vad tror du egentligen att du ska
bli!”
”Själv var jag inte så utsatt, kanske för
att jag inte kunde franska...”
Också bestraffning hörde till ordningen.
Det var inte ovanligt att någon ick stå intill väggen och glo i två timmar. Försenade
man sig på morgonen, ick man inte komma till skolan på hela dagen.
”Nej, atmosfären var inte trevlig. För
första gången i mitt liv var det nära att jag
skulle ha förlorat glädjen att dansa”, säger
Ida.
Var inte rädd att ta risker!
Och om du jämför med förhållandena i
Sverige?
”Där var det å andra sidan för lite disciK AT TERNÖ
– 27
”Vi borde ta mera risker. Vi är rädda i Finland att få höra att vi är dåliga.”
Om voguing
Dansstilen voguing uppstod inom gaykulturen
på 1920-talet. Ursprungligen fick den sin början
bland homosexuella afroamerikanska fångar.
För dem var dansen ett sätt att frigöra sig själva
genom att föreställa rika och arroganta ”vita”.
På 1930-talet började man i New York ordna
underground-drag ball-evenemang där män
utklädda till kvinnor, dragqueens, underhöll
varandra med imitationer, poser och dansanta
rörelser.
Housekulturen, som är nära förknippad med
voguing, utvecklades på 1970-talet. Kring karismatiska ledare bildades egna kollektiv, hus.
House betyder gäng eller familj. Husen tog sina
namn av modehus (House of Dior) eller senare
av deras ledare. Det kanske bäst kända är Willie
Ninjas House of Ninja.
Före Madonna, år 1989, släppte Malcom
McLaren låten Deep In Vogue, som anses som
den första Vogue-låten. Madonna definierade
och populariserade subkulturen i början av
1990-talet. Hennes låt och video Vogue blev en
hit, men också en dödsstöt för undergroundkulturen. Subkulturen försvagades också av aids.
Med 2000-talets nya diskovåg började voguekulturen blomstra upp igen. I dag tävlar man
inom Old Way, New Way och Vogue Femme.
Voguing har inspirerats av modebilder och
modeller. I poseringarna imiterar man stelnade
rörelser och fotografier, med förebilder från
sidorna i den berömda modetidningen Vogue.
Vogue kan beskrivas som en dans där man
dansar tvådimensionellt i ett tredimensionellt
rum. Dansstilen kännetecknas av rena linjer och
vackra poser.
Martin Von Kroge
plin. Det var inte alltid så lätt att tro helt
och fullt på sig själv, trots att man nog ick
beröm. Jag tror man blir en bättre dansare
om man ibland får en spark i baken”, säger
Ida.
I Finland?
”Skillnaden är att de lesta hos oss tränar bara med sitt eget gäng, och då utvecklas man inte på bästa sätt. Vi reser
inte heller runtom i världen för att få intryck och lära oss mer om dans.”
Ida Holmlund sammanfattar:
”Vi borde i Finland ta mer risker. Vi är
rädda att få höra att vi är dåliga och vågar
inte försätta sig i situationer där vi riskerar klara oss ’sämre’ än någon annan. Vad
andra tänker om oss är viktigare än vad vi
tänker om oss själva. Vi borde uppmuntra
varandra mer.”
”I Frankrike blir det negativa förhållningssättet en sporre för motivationen.
Man tar tjuren vid hornen och satsar ännu
hårdare. Och nästa gång visar man vad
man verkligen kan.”
Ida säger att hon gärna skulle dansa mer
hemma i Finland.
”Det inns massor av ina dansare hos
oss. men det råkar sig nu så att jag har ler
kontakter i Sverige.”
Under veckosluten i Paris skakade Ida
av sig den dåliga stämningen från skolan
genom att besöka klubbar. En av favoriterna var nattklubben Djoon, ett populärt
tillhåll för folk som diggar house och hiphop.
”En helt fantastisk undergroundklubb
dit vem som helst kunde komma – om det
bara fanns plats. Här behövde man inte
vara rädd att visas på porten om man inte
hade den rätta utstyrseln.”
Ida slutade skolan i Paris efter ett halvt
år, trots att utbildningen var treårig. Efter
nio månader reste hon hem.
”Anledningen var att pengarna tog slut.
Ett läsår kostade
euro och levnadskostnaderna var höga. Dessutom var det
svårt att få jobb eftersom jag inte kunde
språket – servitris på någon restaurang
var inte min grej.”
Vogue Femme
Lasseindra, Idas första voguelärare, fotograferad vid den första battlen mellan dem 2013.
28 – K AT TERNÖ
Den kanske bästa läraren i Paris var Lasseindra, en av de mest kända och aktade
dansarna inom genren Vogue Femme. Lasseindra är en mörkhyad homosexuell som
utövar sin dans klädd som kvinna. Hans
attityd talar om ett hårt och utsatt liv.
”Det är inte lätt att vara homosexuell
inom hiphopkulturen, däremot är det helt
vanligt inom Vogue-kretsarna. Jag tycker
att homosexuella män är härliga och öppna och jag har många vänner som är gay.”
Lasseindra och Ida blev goda vänner,
och i Lasseindra ick Ida sin första Voguemor, Ida upptogs i Lasseindras ”klan”.
”Som lärare kunde Lasseindra vara
mycket sträng och slösade verkligen inte
med beröm. Men det ick mig att jobba
ännu hårdare.”
En dag blev det allvar. Läraren och eleven gjorde upp med varandra i en Vogue
Femme-battle i Streetstar Festival i Stockholm. Ida var klädd som manga iguren
Sailor Moon och Lasseindra som Wonder
Woman. Luften fylldes av primitiv, vibrerande energi. Med vulgära ord berättar
kommentatorn vilken Vogue-grupp de
tävlande dansarna tillhör. För Idas del:
Inxi Prodigy, eftersom Ida hör till House of
Prodigy (underbarn).
”Fräcka tillrop är peppande, de skapar
den rätta iilisen”, säger Ida.
Kommentatorn går på med sin svada
och dansarna ger allt, samtidigt, på samma golv. Det inns ingen koreogra i, vad
som helst kan hända. Publiken håller andan, ska den erfarna räven besegra den
unga pantern? I något skede får räven ett
grepp om pantern med sina ben, håller
fast henne vid golvet. Efter en stund börjar
båda rycka och skaka sig loss från varandra. Tjejsöta Inxi Prodigy drar av sig en vit
handske med tänderna och daskar lekfullt
till den fysiskt större Wonder Woman som
hämnd.
Allt verkar inövat, men i själva verket är
det fråga om en dramatisk improvisation.
Det gäller att läsa sin motståndare, att reagera på en hundradels sekund. Båda går
på högvarv, men ger också utrymme åt
motparten. Vissa dansare intar en kall och
högdragen roll, men det gör inte Ida. Hon
vinner på sin rara och förföriska framtoning.
”Jag kan bara inte vara elak, det är mot
min natur.”
Catwalk och duckwalk
Karaktäristiskt för dansstilen Vogue Femme är häftiga och smidiga dips (snabba eller långsamma fall bakåt på ryggen eller
bakhuvudet), förföriska handrörelser, catwalk (böjda ben, överdrivna höftrörelser),
duckwalk (framåtgående i knäböjt läge)
och ϔloor performance (graciösa rörelser
på golvnivå) samt spins (snurrande rörelser).
Då en minut närmar sig sitt slut förbereder kommentatorn slutrakan genom
att räkna sekunder:
,
,
. Och
så ropar han: And hold that pose for me!
Då ska dansaren stelna i en slutposition.
”Knockout” och utgången är klar snabbare
än i en boxningsmatch.
Denna gång drog Lasseindra det längsta
strået. Men två år senare drabbade duon
ihop igen. Då blev Ida Streetstar
.
”Det kändes fantastiskt att besegra sin
egen lärare!”
Jan Sandvik
Tuff bransch
I Vogue skapar man en illusion av världen
där vem som helst kan vara vad som helst.
Branschen är tuff och Ida har lärt sig att
stå på sig. Att jobba som freelancer är inte
lätt, det gäller att ständigt jaga nya gigs/
arbeten.
”Men dansen är mitt liv. Skulle jag inte
dansa, så skulle jag slösa bort min gåva.”
Just nu står Ida inför karriärens hittills
svåraste fas.
”Det är otroligt svårt att få in en fot i
de inre kretsarna. Det gäller att träffa de
rätta människorna. Dessutom behövs en
smula tur och list.”
Idas idol bland Vogue Femme-dansarna
är långa, gängliga Leiomy, som tävlat i programmet America’s Got Talent. Leiomy är
också Idas nya Vogue-mor. Hon valde ut
Ida till den första europeiska prodigyn.
Leiomy är en före detta man som könskorrigerat sig till kvinna.
De senaste åren har Ida bott i Stockholm. Finland besöker hon några gånger
om året. Under sommarens vistelse i
Jakobstad-Pedersöre ägnade hon sig huvudsakligen åt yoga och akrobati och umgänge med kompisar.
”Jag gick mycket på bio och var ofta ute
och dansade. Hemma njöt jag av att ligga
på massageboll och se på tv-serien Orange
Is The New Black.”
Arbete inom dans utförde hon i Sursiks
lägerskola, men också i Malmö, Amsterdam och på Kanarieöarna. Hon agerade
som lärare, domare och battlare.
I juli lög Ida åter till New York. Denna
gång för att delta i voguingtävlingen Latex
Ball. I framtidsplanerna för singeltjejen
Ida ingår också barn.
”Naturligtvis vill jag någon gång bli
mamma. Jag gillar verkligen barn. Men
just nu bor jag i en resväska och på kompisarnas soffor.”
När detta läses är Ida sannolikt i New
York, där hon tänker sig bo och dansa i
framtiden.
SUSANNE STRÖMBERG
K AT TERNÖ
– 29
Gun-Marie Wiis
Medeltidens fan tastiska värld
Obeskrivliga faror hotade de sjöfarande. Polyper, havssvin och havshundar kunde försåtligt anfalla skeppet.
Jättevaktlar anföll från luften. Havsormar slukade sjömännen levande. Men grymmast var sprutaren. För 460 år
sedan beskrev vårt lands siste katolske ärkebiskop Olaus
Magnus den dåtida världsbilden.
30 – K AT
30
AT T
TER
TERNÖ
ER
RN
NÖ
Ö
KA
TT
ERN
ER
NÖ
Ö
AT
TERNÖ
–3
311
Norden år 1555
1555 var ett händelserikt år. Sedan kunskapare om de politiska stämlänge rådde krigstillstånd mellan Sve- ningarna.
Vid midsommartid
var Olaus i
rige och Ryssland, och kungen, Gustav
Vasa, befann sig på den inländska si- Tornedalen. Han besåg lax isket och
dan en stor del av året. I mars anföll mötte samer. Han färdades både landryska styrkor över gränsen. Ett slag vägen och till sjöss runt Bottenviken,
stod i Kivinebb, sedermera gränskom- den exakta rutten är dock okänd.
Följande år var Olaus i Stockholm
mun till Sovjetunionen och boplats för
och blev vittne till Kristian II:s kröEdith Södergran.
De svenska soldaterna var under- ning och Stockholms blodbad.
lägsna i antal, men rörde sig på skidor gjorde den nyblivne kungen Gustav
och vann slaget tack vare sin rörlig- Vasa honom till domprost i Strängnäs.
het. En kunglig order gavs till hövits- Strax därefter valdes brodern Johanmannen i Finland att öva folket i skyt- nes till Sveriges ärkebiskop.
Detta föranledde en resa till Rom,
te samt bespeja ryssarna.
Under
införde Gustav Vasa för att få utnämningen stadfäst av påäven krav på inrikespass i riket. Varje ven. Olaus följde med Johannes – vilköpman skulle ha “vägabref eller pas- ket blev början till en livslång exil för
sebordh” från hemstaden med sig vid båda. På olika vägar ledde hemresan
resa utanför den trakt där han var till Danzig (Gdansk), som blev brökänd. Detta krav på inrikespass av- dernas fasta punkt i tio år. I början
arbetade de i diplomatiska uppdrag
skaffade i Sverige först år
.
Söderut i Europa var årets stora för Gustav Vasa, bland annat som gifhändelse religionsfreden i Augsburg, termålsförhandlare med det polska
som innebar att den lutherska och kungahuset.
Relationen till kungen försämrades
katolska tron jämställdes i det tyskkon iskerade Gustav Vasa
romerska riket. Årets kulturhändelse dock,
smordes Joägde rum i Rom: Olaus Magnus gav ut brödernas tillgångar.
sitt verk Historia de gentibus septentri- hannes Magnus slutligen till ärkebisonalibus (“Historia om de nordiska kop – men då fanns en protestantisk
ärkebiskop redan på plats i Uppsala,
folken”).
bosatte sig bröDenna bok, på universalspråket Laurentius Petri.
dog Johannes
latin, skulle under lång tid framåt derna i Venedig,
komma att prägla den europeiska bil- Magnus, varvid Olaus efterträdde hodade klassens bild av Norden. Den är nom och därigenom fram till sin död
kom att vara Sveriges siste kaen ovärderlig källa för att förstå den
världsbild som rådde i vårt land för tolske ärkebiskop.
Olaus Magnus intresse
år sedan.
för de nordiska folken var
Olaus Magnus historia
stort och äkta.
utgav
är i sig som en saga. Han
han efter tolv års arbete
föddes i en borgarfamilj
den mäktiga Carta mavid namn Svinefot i Linrina, delad i nio kartblad
köping
. Som fempå sammanlagt
x
tonåring var Olaus i Oslo,
cm. Ett utsnitt av kartan
där han såg grönländska
ses till höger. Många av
skinnbåtar upphängda i
teckningarna tros vara
en kyrka.
åkte han
utformade av Olaus själv.
med sin två år äldre bror
publicerades alltJohannes ut i Europa för
så Olaus historia om de
studier under sju år vid
nordiska folken. Det är
välrenommerade lärosäett jätteverk uppdelat i
ten.
böcker och
kapitel,
var Olaus tillbaka i Olaus Magnus – som
illustrerat med
träSverige och skickades till han kunde ha sett ut.
snitt, utförda av italienska
Norrland för att för kyr- En okänd svensk medkonstnärer efter Olaus ankans räkning sälja avlats- eltida kyrkogestalt
brev till syndare. Det för- utgör pärmbild på Elena visningar. På de följande
modas att han vid sidan Balzamos essäbok ”Den sidorna ges några korta
om för riksföreståndaren osynlige ärkebiskopen” exempel ur innehållet.
Sten Sture skulle agera om Olaus Magnus.
32 – K AT
32
AT T
TERNÖ
E R NÖ
ER
NÖ
KA
TT
E R NÖ
ER
Ö
AT
TERNÖ
– 33
33
”För snabblöpning begagnar sig invånarna av långa trä spjälor, framtill svängda uppåt i en båge”
Med facklan i munnen hade man händerna fria.
Laxfiske.
Den vetenskapliga världsbild som vi i dag bygger på,
eller tror att vi bygger på,
fanns inte under medeltiden. Människans liv präglades av naturens kretslopp, och den distinktion vi
gärna gör mellan verklighet och fantasi fanns inte
på 1500-talet. Det finns
därför goda skäl att tro
att den väv av utbroderade sakupplysningar som
Olaus Magnus bjuder på
väl överensstämmer med
det synsätt som präglade
våra förfäder för omkring
femton generationer sedan.
Om skridfinnarnas land
Olaus Magnus beskriver
skridϔinnarnas land bland
annat så här:
Skrick innia är ett landskap
beläget mellan Bjarmaland och
Finnmarken, dock sträcker det
sig i en längre bukt mot söder
och ned mot Bottniska havet,
kort och gott sagt liksom en utsträckt stjärt. Landet har fått
sitt namn huvudsakligen där34 – K AT
34
AT T
TERNÖ
E R NÖ
ER
NÖ
av, att invånarna för snabblöpning begagnar sig av ett slags
långa och lata träspjälor (skidor), vilka framtill är svängda
uppåt i en båge. Dessa skidor
binder de vid fötterna och tar
en stav i handen till att styra
med, och därmed ränner de
ledigt uppför och utför och på
sned över de snöiga bergen,
allteftersom de själva vill. Med
dessa skidor iakttages, att den
ena skidan är en fot längre än
den andra, och den kortare
skidan bör hålla samma längd
som skidlöparen. Därtill bekläs skidans undersida med en
mjuk fäll av renkalv.
Genom sin skicklighet i att
begagna slika redskap kan
dessa människor bestiga jäll,
som eljest vore fullständigt
otillgängliga, ävensom rusa
ned i de brantaste dalar. Sådana slags bedrifter utför de
understundom i jaktiverns
hetta, understundom för att
tävla med varandra, då envar
vill framstå som den ypperste.
havsviken, är ett vidsträckt
område, delat i tre stora landskap: Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. Invånarna
i Norrbotten lever huvudsakligen av iske. Icke som skulle
deras åkerjord vara ofruktbar,
men de har så stor rikedom
på god isk, att den rikligen
förslår till att därför tillbyta
sig alla nödvändighetsvaror.
Också är de väl försedda med
litet av varje. Från Spanien och
Portugal tillhandlar de sig gott
vin och salt; från England och
Flandern dyrbara tyger; från
de tyska städerna varjehanda
husgeråd och prydnadssaker
och dessutom de kläder, de kan
bruka hemma; från Svea- och
Götaland vanligt vete, vintervete, korn och alla slags grönsaker till husbehov, vilket allt
förs dit sjöledes.
Olaus Magnus har uppenbarligen ϔina minnen från Tornedalen, som han besökte sommaren ͙͙͝͡.
I trädens kronor hör man
fåglar av olika slag sjunga sina
ljuva sånger. I vattnet ser man
iskar i underbar mångfald,
som under sin lek spritter upp
över ytan. I detta hav inns
intet skadedjur, på land knap-
past något farligt kräldjur eller
annat djur, som man behöver
frukta. Under hela sommaren
har man intet mörker, ej heller någon brännande solhetta,
utan luften är lagom varm och
hälsosam. Allt här är behagligt,
lugnt och tryggt.
På bergen i detta Norrbotten
upprinner en strid och djup älv,
som med två armar utmynnar
i havet, och på den smala landremsan mellan dessa är en
stad byggd, som kallas Torneå,
det är: torn-ön. Denna stad
har ett särdeles vackert och
förmånligt läge, och ingen annan handelsplats i hela trakten
upp emot Nordpolen är mera
besökt än detta Torneå. Här
församlas nämligen vitryssar,
lappar, bjarmer, bottningar,
innar, svenskar, tavaster och
hälsingar; dessutom kommer
Om de tre bottniska
landsdelarna
Ur OIaus Magnus beskrivning
av de bottniska landskapen:
Bottnen, som i norr begränsar den Götiska eller Svenska
Torneå, där Västerbotten, Norrbotten och Österbotten möts.
Snöbollskrig.
åtskilliga från Norge över de
höga jällen och vidsträckta
ödemarkerna, liksom över
Jämtland.
Om laxfiske
Knappast någonstans i hela
Europa ϔinner man ett rikare
laxϔiske än i Bottniska havet,
enligt Olaus Magnus.
Det är en skön syn att se laxarna, likt krigare i glimmande
vapenskrud, mitt i solgasset gå
upp från havet mot strömmen,
helst då de följer efter varandra i stor mängd.
Olaus Magnus beskriver hur
laxen med viga hopp svingar
sig uppför branter.
Den strävar mot älvens strida lopp och ger sig inte, förrän den kommer fram till sött
vatten och får vederkvicka
sig däri, ty dit går dess ivriga
längtan. Sedermera hoppar
den nedför älven igen och återvänder till sitt välbekanta bo i
klippor och hål. Den vill nämligen gärna ömsom ha salt, ömsom sött vatten.
Om ungdomens
snöfästningar
Olaus Magnus berättar initierat vad man kan göra av
snön.
De nordiska folken har för
sed att med förtänksam klokhet öva sina ynglingar i åtskilliga krigiska idrotter, såsom
att belägra och inta fästningar.
Därför plägar ungdomen årligen på de äldres uppmaning i
skaror samlas på någon upphöjd plats. Genom endräktigt
samarbete, särskilt på lediga
dagar, hopar de här betydliga massor av snö, av vilka de
uppför försvarsverk i form av
fästningsmurar, som de förser
med gluggar och ihärdigt övergjuter med vatten, på det att
vatten och snö i förening med
kölden må göra fästningen
stark och fast.
Då allt är ordnat, fördelar sig
ynglingarna i särskilda skaror:
en del tar plats i fästningen för
att försvara denna, en del stannar utanför för att angripa den.
Och ej heller saknas i denna
vitskimrande
förskansning
svarta eller mörka fanor eller
gröna enruskor, under vilka
teckens hägn de, lockade inte
av penningbegär, utan endast
av längtan efter ära, störtar
sig i en nöjsam strid, vilken på
bägge sidor icke förs med andra vapen än snöbollar, som
kastas med händerna. Det är
nämligen belagt med straff,
bestående däri att den felande
nedsänks i iskallt vatten, därest någon i sitt kastvapen skulle inlägga sten, järn, trä eller is.
Några av de belägrande anlägger även minor och undergräver snövallarna, varigenom
de kan intränga och utdriva
fästets försvarare från deras
post. Och det står ej länge på,
förrän man kommer i handgemäng och knytnävarna anlitas,
tills fanan ryckes ned och den
besegrade parten ligger under.
De som ger sig på lykten och
fegt drar sig ur striden, på dem
stoppas in snö på ryggen mellan huden och kläderna, ifall
man lyckas infånga dem, och
de avfärdas undfägnande med
mustiga ord och tillmälen, för
att, då de en annan gång återkommer, de må bättre hålla
stånd och modigare försvara
sin fästning.
Om torrvedsfacklor
Olaus Magnus beskriver hur
späck från valar och sälar ger
ljus under de långa nätterna.
Detta späck kallas på landets
språk tran eller lyse, det senare namnet därav att det, gjutet i lampor, sprider ett klart
K AT
AT T
ER
E
R NÖ
TERNÖ
– 35
35
”Bebyggarna var så bevandrade i trollkonster, som om de haft själve Zoroaster till läromästare”
En trollkarl ligger såsom död.
ljus vitt omkring, särskilt i de
högtuppsattas salar ävensom
i kyrkor, varest en låga ständigt måste brinna till Herrens
lekamens ära. Men för att det
ej må förtäras av nattskärror,
ugglor eller lädermöss, förser
man lampornas mynning med
ett järngaller.
Ävenledes begagnar man sig
i hela Norden av torrvedsfacklor, som innehåller naturlig
kåda. Dessa förekommer i varierande former och har samma användning som vanliga
ljus. Vid tillfällen då folk har
båda händerna upptagna, bär
de torrvedsstickor, kluvna i
smala längder, instuckna i bältet och tar dem så en efter annan i munnen eller fäster dem i
huvudbonaden med den andra
änden brinnande. På detta sätt
kan de färdas omkring vart
dem lyster.
Om trollkarlar
Finlands och Lapplands bebyggare var under hedendomens tid så bevandrade i
trollkonster, som om de haft
själve den persiske Zoroaster
till läromästare, enligt Olaus
Magnus.
Ej sällan plägade innarna
hålla vind till salu åt köpmän,
som av ogynnsamma vindförhållanden tvangs att uppehålla
sig vid deras kuster, i det att de
mot betalning gav dem tre förhäxade knutar, slagna i rad på
en rem, med därtill fogad un36 – K AT
36
AT T
TERNÖ
E R NÖ
ER
NÖ
Svedjebruk.
derrättelse, att om de upplöste
den första knuten skulle de få
milda vindar, om den andra,
inge de häftigare, men om de
löste den tredje knuten, skulle
de få känna på så våldsamma
stormbyar, att de varken skulle
kunna speja från fören för att
klara sig för skär, eller inombords hålla sig på benen för att
bärga segel, eller råda över tillräcklig kraft för att sköta rodret i aktern. Och illa råkade de
ut, som föraktfullt tvivlade på
att sådan kraft kunde innas i
knutarna. Och detta med rätta:
ty de som rådfrågar trollkarlar och anlitar spådomar och
orakel är alltid ängsliga och får
ingen ro, svävande som de är
mellan fruktan och hopp i sin
iver att avslöja framtiden.
Olaus Magnus beskriver
trollkarlarnas
förfarenhet
i att förvända synen på folk
genom att under olika skepnader förställa sina egna och
andras anletsdrag.
Om någon vill inhämta underrättelser rörande vissa
vänners eller ienders be innande, vilka uppehåller sig
långt borta, vänder han sig
till någon i slika ting förfaren
lapp eller inne, och sedan han
givit denne en lämplig gåva,
bestående i linnekläder eller
en båge, anmodar han honom
att utröna var vännerna eller
ienderna vistas och vad de förehar.
Trollkarlen går då in i en
lönnkammare, endast åtföljd
av en följeslagare jämte sin
hustru, och där bearbetar han
med en hammare på städet
med vissa föreskrivna slag
en padda eller orm av koppar,
och vänder den hit och dit, allt
under det att han mumlar besvärjelser. Härvid faller han
snart omkull och råkar i extas
samt ligger en liten stund såsom död. Under tiden bevakas
han på det nogsammaste av
sina följeslagare, på det intet
levande väsen, myggor eller lugor eller andra djur, må
komma vid honom. Ty styrkt
av besvärjelsernas makt hämtar nu hans själ, beledsagad av
en ond ande, från människorna
i järran något vårdtecken, en
ring eller kniv, till bevis att han
utfört sin beskickning. Plötsligt stiger han upp igen och
förklarar betydelsen av dessa
vårdtecken för den som betalat
honom därför.
vintervete, rovor, vallmo, lin
eller hampa, en rik och ymnig skörd alstras. Man vaktar
sig dock granneligen, att icke
elden under svedjandet kommer lös och härjande kastar
sig över skogen därintill. Fördenskull lägger man odlingarna så, att klippor och vatten
är där runt omkring, och med
sådana stängsel sätter man en
ogenomtränglig mur för eldens
ytterligare kringgripande. I
vidrigt fall händer det, att hela
folket i trakten måste gå man
ur huse för att släcka elden,
liksom gällde det att möta iender, de där med rov och brand
grymt skövlar allt.
Om svedebruk
Om fångsten
av sjökalvar
Genom svedjebruk får man
vidgade och bördigare ägor.
Så söker man avlägsna skadliga och besvärliga busksnår,
som skjuter upp i närmaste
skogsbryn. Härvid river man
upp torvorna, för att jorden må
vinna ökad fruktbarhet, och
sätter eld på dem, på det icke
ens småningom spirande hårina rottrådar samt revor och
skott från skogsgrunden må
innästla sig i matjordens botten.
Ur den aska, som på jordens
yta blir kvar efter torvens,
buskarnas och risets förbränning, uppstår nu en märklig
fruktbarhet, så att, enkannerligen om man däri utsår
Sjökalven, alltså sälen, har
fått sitt namn för att den bölar, berättar Olaus Magnus.
Den har fyra fötter, men inga
ytteröron, ty den lever och har
sin vistelse i vattnet. Den får
en fullt utbildad levande unge,
och likt människan föder den
vid alla tider på året. Den föder
sitt foster på land, som boskapen gör. Inte förrän den tolfte
dagen efter födseln för den sin
unge ut i havet. Den låter tämja
sig och hälsar då på folk både
med stämma och blickar; kalllar man den vid namn, så svarar den; men dess röst är blott
ett brummande. Inget djur sover så tungt. Fenorna, av vilka
den betjänar sig i havet, har
den jämväl nytta av på land,
i det den kryper på dem som
på fötter, varvid den vaggar
upp och ned som en halt människa. Det sägs att dess hud,
även sedan den låtts ut från
kroppen, har kvar en förnimmelse av havet, och att håren
ständigt reser sig på ända när
ebb inträder. Den högra fenan
har förmåga att skänka sömn,
om man lägger den under sitt
huvud.
Fångsten går så till, att
fångstmannen, iklädd en svart
hud, som är ägnad att vilseleda
djuren, och beväpnad med en
lång med järnhulling försedd
pik, ligger på huk ute på isen
och kallar på sjökalven genom
att böla som den. Och det står
inte länge på, förrän denne
närmar sig, i den tron att den
ska få en ny maka i stället för
sin egen, som den själv dödat.
Ty den är, enligt vad Albertus
berättar, en grymmare hustrumördare än alla andra djur,
så att den tar den ena hustrun
efter den andra, till dess den
omsider själv blir dräpt av en
bland dem, då hon griper till
självförsvar. Men nu blir det
ingen maka den inner, utan
ett kastspjut, ingen vällust,
utan en snara, och så ljuter den
döden.
Om renar och älgar
Renarna och älgarna (även
benämnda vildåsnor), okända djur söderut i Europa, be-
Ett havsodjur har slagit till.
skrivs utförligt av Olaus Magnus. Han beskriver strider
mellan älgar och vargar:
Under de bistra vintrarna,
när snön ligger tätt packad,
plägar vargarna, drivna av
hunger, i väldiga lockar stryka
omkring i ödemarken, sökande
efter rov. Om de då får sikte på
en lock älgar på den tillfrusna
sjön, rusar de på dem, men blir
därvid antingen dödade av deras klövar och horn eller ock
drivna på lykten. Ty ett slag
av älgens klöv har en sådan
kraft, att den genast dräper
eller river upp den varg, som
därav drabbas. Genom sin naturliga instinkt känner älgarna de platser, som lämpar sig
för strid, och håller sig sålunda
på den glatta isen, där de tack
vare sina spetsiga klövar står
säkrare, medan däremot vargarna håller sina klor inneslutna liksom ett vapen i skidan, så
att dessa är berövade sin kraft.
Blodig blir kampen, så att en
och annan älg, men många vargar sargade blir kvar på platsen.
Ägde striden rum på djup
skarsnö, skulle utan tvivel vargarna bärga segern, såsom varande lättare i språnget, varemot älgarna i följd av sin tyngd
skulle sjunka ner i snön och så
bli vargarnas spis.
Om sprutaren
Säljakt.
Strid mellan älgar och vargar.
Bland de djur som Olaus Magnus livfullt beskriver i den yt-
tersta Norden ϔinns en lång
rad havsvidunder. Ett av dem
är sprutaren.
Sprutaren har en stor, bred
och cirkelrund mun, varmed
den suger in mat eller vatten,
och brukar genom att med hela
sin tyngd kasta sig över ett
fartygs för eller akter, trycka
ned det under vattnet och
sänka det. Stundom nöjer den
sig nämligen inte med att göra
skada endast genom att spruta
ut vatten, utan välter med sin
rygg eller stjärt grymt omkull
skeppet, som om det vore ett
vanligt litet kar. Den har tätt,
svart skinn på hela kroppen,
långa fenor, som liknar breda
fötter, och en tvåkluven, fots bred stjärt. Denna lindar
den omkring vissa delar av fartyget och klämmer så åt av alla
krafter.
Man har emellertid ett gott
medel mot dess ondska, nämligen stridstrumpeten, vars
skarpa och gälla ljud den inte
kan tåla, och stora, väldiga kar
eller tunnor, som man kastar
över bord för att hejda odjurets
anlopp eller ge det något att
leka med. Eller också avskjuter
man kraftiga kastmaskiner eller så kallade bombarder, vilkas knall skrämmer det värre
än järn- eller stenkulorna, ty
en sådan kula mister alldeles
sin kraft genom vattnets eller
späckets motstånd.
SVENOLOF KARLSSON
KA
TT
E R NÖ
ER
Ö
AT
TERNÖ
– 37
Anders Lerbacka
Inget kraftverk
på min bakgård!
Demonstration i Jakobstad mot Alholmens Kraft den 4 april 1998.
Återfotografering av bild i Jakobstads Tidning.
Alla vill ha en säker och förmånlig elförsörjning,
men ändå verkar det alltid uppstå ett motstånd när
nya kraftverk planeras. Alla stöder utbyggnad av
ren och förnybar elproduktion, men kraftverken ska
ligga långt utom synhåll, utan att de har någon som
helst inverkan på miljön.
Tyvärr är det är en omöjlig ekvation, även om
tekniska framsteg i allt högre grad minskar miljöeffekterna.
38 – K AT TERNÖ
I
den regionala närhistorien
inns många exempel på energiprojekt som stoppats eller bromsats av högljudda protester och utdragna besvärsprocesser. Lars-Erik Östman
har varit på båda sidorna om
barrikaderna.
I april
ledde han en demonstration på Jakobstads
torg mot Alholmens Kraft.
Åtta år senare var han en av
förgrunds igurerna i Larsmo
Vindkraft Ab, som under högljudda protester från sommarstugeägare reste Larsmos första och hittills enda vindkraftverk, Fränsviken .
”Alla former av elproduktion
kritiseras. Visst kan jag förstå
att sommarstugeägare tycker
att ett vindkraftverk stör deras
utsikt och orsakar oljud, men
samtidigt ger vindkraftverket
, miljoner kilowattimmar
med ren el”, säger Östman när
han tar en paus i havtornsplockningen.
Vindkraft Ab och dels som utomstående sakkunnig åt ett
utländskt bolag som planerar
att bygga vindkraftverk bland
annat i Nykarleby och Vörå.
I augusti lämnade Larsmo
Vindkraft Ab in en ansökan till
Energimyndigheten om att få
bygga ytterligare två vindmöllor i Larsmo, på vardera MW.
Dessa är bland de största som
inns på marknaden, med
meter höga torn och
meter
långa vingar.
”Då kommer vi att producera
el som motsvarar hela Larsmos årsbehov, förutsatt att vi
får tillstånden från myndigheterna. Vi har valt platser som
ligger minst en kilometer från
närmaste sommarstuga eller
bostadshus.”
(Givetvis kan elproduktionen
från vindkraft ske bara när det
blåser, så Larsmo kommer alltid
att vara beroende också av annan elproduktion. – Red. anm.)
Lars-Erik Östman utesluter
inte att planerna kommer att
stöta på motstånd från delar
av lokalbefolkningen, men ser
vindkraft som en bra energikälla som lämpar sig väl för utvinning i skärgården.
”Vi har bland de bästa vindförhållandena i landet och närheten till havet gör att vi inte
har problem med isbeläggning
på rotorbladen. En annan fördel med vindkraft är att den
producerar mest när elbehovet
är som störst, det vill säga under vinterhalvåret.”
Men om du tycker att vi behöver
mer elproduktion, varför motsatte du dig Alholmens Kraft,
världens största anläggning för
biobränsle?
”Jag talade för ett kraftverk
med helt förnybara energikällor. Skogsrester, med torv som
reservbränsle. Kol hade under
många år orsakat stora miljöproblem i närheten av industrier. Dessutom har vi naturligt
sura jordar i våra trakter sedan
istiden och behövde inte mer
svavelutsläpp från kolkraft”,
säger Östman.
Bio kallades kol
Planerna på att bygga Alholmens Kraft presenterades
och det fanns lera faktorer
som sammanföll vid tidpunkten. UPM Kymmenes produktion på Alholmen i Jakobstad
hade ökat, och det fanns en
större mängd bark som inte
kunde brännas effektivt i den
gamla barkpannan. Samtidigt
behövde
järrvärmeavtalet
mellan Staden Jakobstad och
UPM förnyas.
Internationellt pågick klimatdiskussioner, som ledde
fram till Kyotoavtalet
, där
man pekade ut biobränsle som
en ersättare till de fossila energikällorna olja och kol.
”Diskussionerna om att
grunda ett gemensamt bolag
med de svenska parterna, Skellefteå Kraft och Graninge, tog
fart
. Det var ett torrår och
vi behövde importera mer el
från Sverige, vilket aktualise-
rade bristen på överföringskapacitet”, berättar Stig Nickull,
som sedermera blev Alholmens
Krafts första heltidsanställda
vd år
och ledde bolaget till
sin pensionering
.
Fördelningen av energikällorna i Alholmens Kraft planerades på årsnivå bli procent
biobränsle (främst bark, stubbar och hyggesrester),
procent torv och
procent kol.
Trots det kom den planerade
anläggningen att konsekvent
benämnas
”kolkraftverket”
på debattsidorna i Jakobstads
Tidning.
”På
-talet var leveranskedjan för biobränslen inte
ännu fullständigt utvecklad, och torvupptagningen är
fortfarande
väderberoende.
Därför behövdes kol som reservbränsle. Vi presenterade
det från första början som ett
mångbränslekraftverk, men i
opinionen förvrängdes allt och
argumenten styrdes av gamla
uppfattningar som inte hade
någon relevans”, säger Nickull.
Dövörat i debatten
Debattstormen tilltog i marsapril
när konsultbolaget
Pöyrys
miljökonsekvensbedömning presenterades. En
stor del av insändarna i JT
kritiserade det planerade ”kolkraftverket” för nedsmutsning.
Bland debattörerna fanns såväl privatpersoner som representanter för olika föreningar.
De Gröna körde en egen serie,
”Dagens kraftverksfråga”, där
Anders Lerbacka
Karolina Isaksson
Mera vindkraft
Han är pensionerad skogsbruksingenjör och blev engagerad i förnybar elproduktion när
debatten om Alholmens Kraft
rasade som hetast. Sedan han
blev pensionär har han trappat upp engagemanget i vindkraftsutbyggnad, dels i Larsmo
Lars-Erik Östman talar mot Alholmens Kraft i samband med demonstrationen 1998.
Lars-Erik Östman, vindkraftsentreprenör 2015.
K AT TERNÖ
– 39
Karolina Isaksson
”Vi valde att inte delta i debatten
i media om Alholmens Kraft, utan
ordnade i stället egna presskonferenser och ett stort antal informationstillfällen för allmänheten”,
berättar kraftverkets senare vd Stig
Nickull.
man ifrågasatte allt från de
förmodade tra ikproblemen
till storleken på kraftverket.
Varken Nickull eller någon
annan representant från Alholmens Kraft bemötte insändarna, trots att många ogrundade
anklagelser mot kraftverksplanerna.
”Vi valde att inte delta i den
allmänna debatten, eftersom
vi bedömde att de mest övertygade motståndarna ändå inte
lyssnade. Debatten tar aldrig
slut när motparten vägrar ta
in faktaargument”, förklarar
Nickull.
Under processens gång ordnade Alholmens Kraft däremot
presskonferenser och ett stort
antal informationstillfällen för
allmänheten.
”Dessa var välbesökta och
största delen av publiken lyssnade verkligen på argumenten
och diskuterade sakligt, även
om det också fanns de som
överdramatiserade risker och
problem.”
Under vårvintern
samlade motståndarna in drygt
namn på sina protestlistor, och den järde april samma
år ordnade Lars-Erik Östman
en protestmarsch i Jakobstad
som samlade
deltagare.
40 – K AT TERNÖ
Upproret i Lappajärvi
Den 3 maj 1979
handlade den
stora nyheten i
Finland om upproret i Lappajärvi.
Ett stort folkuppbåd vräkte ner
stenar i Esse ås
utlopp från sjön
för att höja dess
vattennivå.
”Det var inga problem att få
ihop folk. Många kvinnor hade
engagerat sig, inte minst från
Larsmo, där det fanns ett nätverk inom församlingens verksamhet”, minns Östman.
Lyckad satsning
Protesterna stoppade inte Alholmens Kraft. Nationellt och
internationellt
uppfattades
kraftverket som en förebild
inom bioenergi och de behövliga tillstånden beviljades. Den
kommersiella driften inleddes
nyårsdagen
. Studiebesöken avlöste varandra: både
i Finland och internationellt
ville man bekanta sig med lösningarna.
De första åren gick utvecklingen som planerat, och
hade andelen biobränslen kommit upp till mer än hälften, och
kolens andel var obetydlig.
Sedan kollapsade EU:s handel
med utsläppsrätter och världsmarknadspriset på kol har rasat. För Alholmens Kraft har
det inneburit en svår motvind
för att försöka hålla uppe andelen biobränslen.
Stig Nickull ser ändå kraftverket som en mycket lyckad
satsning för regionen.
”Alholmens Kraft har varit
en viktig spelare inom energibranschen, både lokalt och
nationellt. Bolaget har gett arbetsplatser både på själva anläggningen och inom biobränsleproduktionen. För staden har
det inneburit en grön järrvärmeförsörjning och hundratusentals euro i fastighetsskatt
per år.”
Lars-Erik Östman vidhåller
att det bästa hade varit att bygga ett kraftverk för trä lis, med
torv som reservbränsle. Han är
också kritisk till kraftverkets
varmvattenutsläpp.
”Att släppa ut -gradigt vatten är slöseri med energi och
dessutom orsakar det problem
för både människor och miljö.
Numera är isarna så opålitliga
att ingen vågar transportera
virke i land vintertid från holmarna i Larsmo skärgård.”
Nickull avfärdar bestämt
dessa påståenden och hänvisar till Alholmens Krafts miljötillstånd. Där bestäms att
vattentemperaturen får stiga
med högst
grader från inlopp till utlopp. Högsta tillåtna
temperatur är grader, vilket
i teorin skulle innebära att man
tagit in -gradigt havsvatten.
”I verkligheten stiger temperaturen mellan sju och nio
grader, beroende på körläget i kraftverket. Vintertid är
temperaturen på vattnet som
släpps ut – grader och sommartid drygt grader. Beträffande isarna måste man också
beakta att vintrarna de senaste
åren varit onormalt varma.”
Besvärligt med besvär
En sak är Östman och Nickull
överens om: besvärsrätten i
Finland måste ändras.
”Det som störde mest under processen med Alholmens
Kraft var alla okynnesbesvär
och de långa behandlingstiderna. Vårt miljötillstånd beviljades i februari
och anläggningen hann vara i drift i elva
år innan besvären avslagits
och miljötillståndet vunnit laga
kraft”, säger Stig Nickull.
Enligt Östman har inget förbättrats på den fronten.
”Finland är helt unikt, det
inns inget annat land där det
går att sätta käppar i hjulet så
effektivt med okynnesbesvär.
Det är ohållbart, besvärsrätten måste begränsas om vi ska
kunna förverkliga några nya
investeringar”, säger Lars-Erik
Östman.
Under jubel kastades 400
kubikmeter sten ner från
Niska bro för att dämma upp
Esse å.
O
enigheten om den lämpliga vattennivån i Lappajärvi är urgammal. Vissa har
haft fördel av högre nivå, vissa
av lägre nivå. Redan
sänktes vattenytan med en meter och
–
med centimeter.
Med den vattenreglering som
började tillämpas
uppstod
under perioder ett lägre vattenstånd än någonsin. I februari
besökte en delegation från Lappajärvi inrikesminister Eino Uusitalo och överlämnade en adress
med
namn där kravet var att
en ny regleringsplan skulle göras.
Som skyldiga utpekades de vattenkraftverk längs Esse å som ville kunna reglera vattenmängden
för att anpassa sin elproduktion
till behovet.
Då detta inte hade effekt, samlades den
april en samord-
ningsgrupp på elva personer för
att planera ett dammbygge. Den
maj var traktorer i hela kommunen i gång, lastade med stenblock.
Deras mullrande hördes i hela
socknen. Nästan tvåtusen personer var på plats inklusive utvalda
journalister.
Vid Niska bro, som går över
Esse ås utlopp, ställde sig ”traikpoliser” och dirigerade tra ikströmmen. Under jubelrop och
applåder vräktes stenarna ner i
vattnet. Kön av traktorer växte
till en och en halv kilometer. Till
sist hade
kubikmeter stenar
kastats ner, dammen var klar.
Medierna förlöjligade maktens
representanter. Folkets sanna vilja hade kommit till uttryck.
Snart anlände två kommissarier från Centralkriminalpolisen till
orten och började förhöra miss-
tänkta. Alla berättade samma historia – de hade hört ett rykte och
åkt för att se vad som hände. När
personer förhörts och ingen
misstänkt ännu har identi ierats,
anlände trehundra ortsbor till
länsmannens kansli och begärde
att också få bli förhörda.
De två poliserna åkte på semester, men bara en av dem återkom.
Han hade lärt känna en kvinna
på orten. De gifte sig följande år.
När de fått sitt första barn diskuterade man i Lappajärvi om man
skulle skicka paret en gratulationsadress.
Folkupproret hade alla ingredienser för en roman om österbottningarna och deras mentalitet,
och en berättelse blev det också.
Två år efter händelsen utkom
Antti Tuuri med boken Kertomus
järvestä (”Berättelsen om en sjö”).
Den presenterades som ett ”dokument”, och Tuuri var väl förberedd eftersom han under delar av
sin uppväxt bott vid Lappajärvi.
Länsåklagaren Paavo Mustonen
fastslog att dammbyggarna hade
gjort sig skyldiga till en straf bar
handling, enligt första paragrafen
i vattenlagens trettonde kapitel.
Han ansåg dock att gärningen
med hänsyn till omständigheterna borde betecknas som ”ringa”,
då den inte hade förorsakat skada
för någon. Den föranledde därför
inte åtal.
Han åberopade för säkerhets
skull ett moment i straf lagen,
som föreskrev att det kunde ses
som en förmildrande omständighet om brottet föranletts av ”en
stark mänsklig medkänsla eller
av en exceptionell och plötslig
lockelse som har varit ägnad att
försvaga gärningsmannens förmåga att följa lagen”.
Det visade sig att inga lokala
entreprenörer åtog sig uppdraget att avlägsna dammen. Först
när man frågade i Laihela hittade
man en irma som ställde upp.
SVENOLOF KARLSSON
JOHAN SVENLIN
K AT TERNÖ
– 41
Katternös självförsörjning ut manas
Katternögruppens självförsörjningsmål för el
utmanas av de pågående förändringarna i
branschen. Det är fortfarande nödvändigt att
bygga ny produktionskapacitet, säger Katternös vd Stefan Storholm.
S
om nämns på ledarplats
i tidningen produceras
en stor del av Katternögruppens el inom eller nära det
egna
verksamhetsområdet.
Bland annat nådde det största
Katternöbolaget,
Herrfors,
under första halvåret
ett
elöverskott gentemot privatkunderna.
”Det förklaras med att vi
hade ovanligt mycket vatten
för vattenkraften och mycket
vind för vindkraften”, säger
Katternös
produktionschef
Andreas Rasmus.
Men situationen förändras hela tiden. Under två år
PRINCIPEN
Såhär ser elmarknaden
principiellt ut från ett
slutkundsperspektiv.
Kunden kan köpa elen
av valfri elhandlare
(röda linjen), medan
distribution av elen är
ett reglerat monopol
där kunden är hänvisad
till distributionsföretaget inom sitt geografiska område (blå linjen). Elhandlaren köper
i sin tur upp elen från
den nordiska elbörsen
Nordpool eller på annat
håll.
Elproducenter
Stamnät
Regionnät
Finland
Sverige (prisområde 2)
Eldistributör
Lokalnät
Herrfors elmix första halvåret 2015.
Elbörsen
Nordpool
Elhandlare
framåt är Katternögruppens
stora torvkraftverk Kanteleen
Voima en del av den nationella
effektreserven. Och under perioder då Alholmens Kraft står
stilla – på grund av det extremt
låga elpriset på elbörsen – köper Katternögruppen i stället motsvarande elmängd just
från elbörsen.
I nittiotalets början köpte
Katternöbolagen
procent
av elen utifrån. Stamnätet,
Elanvändare
som överför elen över långa
avstånd, var inte ens utformat
för att man inom Katternöområdet skulle kunna producera
elen själv.
Arbetet för att bli självförsörjande och samtidigt råda
själv över elnätet inom regionen förbättrade sedan steg för
steg läget för Katternöbolagen.
Elproduktionsmixen
för
Herrfors det första halvåret
framgår till höger. Som
synes utgjorde vatten- och
vindkraftsel majoriteten av
den producerade elen. I praktiken hör Herrfors och Katternögruppen numera till de
ledande producenterna av
vindkraftsel i Finland.
På grund av de återkommande förändringarna i stödsystemen har Herrfors andelar av
biomassa, torv och kol varierat kraftigt från år till år. Både
i fråga om kolet och särskilt
KATTERNÖSFÄREN
Katternösfären
Elhandlare inom
Katternögruppen
Den stora andelen
närproducerad el gynnar Katternös kunder.
Tack vare den egna elproduktionen behöver
Katternögruppen bara
i mindre utsträckning
vända sig till elbörsen.
42 – K AT TERNÖ
Skillnaden mellan elpriset på Nordpool för
Finland och prisområde
två (södra Norrland) i
Sverige under perioden
20–28 september i år.
Under lågförbrukningen nattetid har priset
varit det samma, men
genast på morgnarna
har elpriset skjutit i
höjden i Finland.
kärnkraften ligger andelarna
för Herrfors under det inländska genomsnittet.
Nere till vänster illustreras
de fördelar som slutkunderna
har av att Katternögruppen
förfogar över så stor del av den
nödvändiga produktionskapaciteten och egna distributionsnät.
Om det kniper, till exempel
om elproduktionen upphör i
världen utanför, klarar Katternögruppen genom så kallad
ödrift att producera den el som
behövs.
Att på detta sätt kunna styra
över energifrågorna genom resurser i den egna regionen förstärker leveranssäkerheten,
minimerar påverkan på miljön,
ger kostnadseffektiva lösningar och gör att den lokala ekonomin stimuleras.
Eftersom Katternöbolagen
dessutom till nästan hundra
procent ägs av de lokala kunderna, kan dessa glädja sig
åt att den vinst som uppstår i
företagen inte förs ut ur regionen.
”Bilden förändras dock hela
tiden. Omstruktureringen av
kraftverksbranschen,
som
främst förorsakas av subventionerade produktionsformer,
gör att vi åter måste satsa i
ny produktion för att upprätthålla vårt mål”, sammanfattar
Stefan Storholm.
SVENOLOF KARLSSON
Extern
elhandlare
Finland betalar dubbelt mer
Elköparna i Finland har sedan juni betalt dubbelt mer för elen på elbörsen
Nordpool än elköparna i Sverige.
D
en el som elproducenterna inte säljer till
kunder själva bjuder de
i allmänhet ut på Nordpool,
elbörsen på den gemensamma nordiska marknaden. En
marknad som förutom Finland omfattar också Sverige,
Norge, Danmark, Estland,
Lettland och Litauen.
Eftersom överföringsmöjligheterna av el är begränsade, är det nordiska marknadsområdet delat i olika
prisområden, som vart och
ett för varje timme under
dygnet får ett eget elpris,
baserat på utbud och efterfrågan.
Tanken är att de prissignaler som systemet ger ska
stimulera marknadsaktörerna att göra de investeringar
som behövs för att, till exempel, öka elproduktionskapaciteten i områden med högt
elpris.
Varje dag kl.
slutförs
budgivning för det nästkommande dygnet (det dygn som
börjar följande midnatt).
Elproducenterna förbinder
sig med det att leverera den
utlovade mängden el till det
pris som bestämts.
Finland utgör ett enda
prisområde, elbörspriset är
alltså det samma över hela
landet. Sverige är indelat i
fyra prisområden, Norge i
sex och Danmark i två. Priset
kan variera kraftigt mellan
prisområdena också inom
ett land.
För Finland har den nordiska elbörsen tryckt ner elpriserna, eftersom det ofta
varit billigare att köpa elen
på börsen än att producera
elen själv i egna produktionsanläggningar.
Ny trend i sommar
Det som hänt i sommar är att
skillnaden mellan elpriset
för Finland och de svenska
prisområdena ökat kraftigt.
Under
–
och fram
till och med maj i år var en
vanlig prisskillnad – euro/
MWh, men efter det har prisskillnaden varit närmare
euro/MWh i genomsnitt.
Eller räknat i elpris, från
om med juni har elen kostat
i genomsnitt
euro/MWh
för Finland och
euro/
MWh för Sverige. Finland betalade dubbelt mer.
Det hör till bilden att elpriset på elbörsen för Sveriges del under sommaren
pressats till en lägre nivå än
någonsin sedan
-talet.
Det beror på att vindkraftsutbyggnaden gett ett stort
eltillskott, på att rik nederbörd i Sverige och Norge fyllt
vattenkraftsdammarna till
bräddarna, med mera, samtidigt som elförbrukningen
varit i avtagande.
Frågan är hur trenden
fortsätter och hur Finland
påverkas.
Det elpris som handlas på
terminsmarknaderna, alltså
priset man kommer överens
om för framtida elleveranser, är rekordlågt. De sista
dagarna av september handlades el för
på Nordpool
till euro/MWh.
För konsumenterna är lågt
elpris givetvis en fördel. För
staten innebär det lägre intäkter, eftersom elen är hårt
beskattad. För inländsk industri innebär skillnaden till
omvärlden en nackdel, eftersom det försämrar den inländska konkurrenskraften.
SVENOLOF KARLSSON
K AT TERNÖ
– 43
Nils ”Nick” Ahlbäck i 1960-talets
början tillsammans med den
danske kemiingenjören Hasselblatt, som charmades av attityden hos Rani Plast och
hjälpte terjärvborna att
hitta rätt i branschen.
Sannsagan Rani Plast
I år firar Rani Plast 60 år som företag. I berättelsen om företaget är
orden heimkär och vidfälo centrala. Genom trohet mot hembygden
och lust att upptäcka den större världen har en framgångsrik
företagskultur utvecklats
Många år senare, inför barnbarnen, skulle Nils Ahlbäck påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans arbetskamrat
tagit med honom för att titta
på plasten. Det skedde i Liljeholmens kabelfabrik i Stockholmsförorten Västberga, där
Nils
arbetade i en miljö
av kopplingsdosor, industriarmatur, mätartavlor, strömställare, kondensatorer och annat.
Det han då ick lära känna
var PVC, den typ av plast (polyvinylklorid) som var det allra nyaste som isoleringsmaterial för elektriska ledningar.
Efter studier vid Stockholms
tekniska institut och arbete i
kortare perioder på både Ericsson och Electrolux återvände Nils Ahlbäck hem till Terjärv. Han blev arbetsledare i
familjebolaget Albäck Ab, som
med Terjärv som bas bland
annat drev vattenkraftverket
Björkfors i Lappfors och byggde och upprätthöll ledningar
för elleveranserna.
I femtiotalets början gjorde
44 – K AT TERNÖ
sig plasten emellertid hela tiden påmind. Det var ett material med egenskaper som
man tidigare aldrig sett, regnrockar och nylonstrumpor var
en sensation. Jakobstad var i
dessutom något av ett plastens
Silicon Valley, genom två geniala unga herrar som satte i
gång det ena plastprojektet efter det andra.
Det var fråga om Walter
Nars och Karl-Jan Govenius,
studiekamrater vid Åbo Akademi och under en tioårsperiod plastens pionjärer i Finland, först genom att tillverka
konstläderprodukter, sedan
olika produkter av färgglada
”plastictyger”. Produktutvecklingen var så hemlig att man
enligt ortstidningen skulle ha
kunnat tro ”att Jakobstad hade
begåvats med landets första
atomfabrik”.
Allra hemligast var utvecklingsverksamheten i skjulet
vid den gård i Forsby där Ivar
Nars, bror till Walter, residerade. Där inleddes Finlands för-
sta PVC-tillverkning. Kanske
skulle den innas i Forsby fortfarande, om det inte hade varit
för den otillförlitliga elförsörjningen, som till sist tvingade
fram en lytt till Naulas fabriker i Jakobstad.
grundade Nils Ahlbäck
tillsammans med brodern Alf
och kusinerna Per och Ingemar
ett eget bolag för plasttillverkning. Av deras initialer P, A, N
och I skapades bolagsnamnet
Pani Plast. Det skulle snart
ändras till Rani Plast efter att
Per hade hoppat av projektet
och ersatts av Nils svåger Runar Svartsjö. Följande år lämnade även Ingemar sitt ägande, varvid småkusinen Edgar
Lind trädde till, men då ville
man inte längre ändra bolagsnamnet.
Bolagsmännens kunskaper
om plast var obetydliga, liksom kunskaperna om de maskiner, extrudrar, som plasttillverkningen krävde. Råvaran var dyr och transporterna till Terjärv långa och obe-
kväma. Ingen av de fyra hade
något kontaktnät i de kretsar
som skulle ha kunnat hjälpa
dem. De enda språk vd:n Nils
behärskade var Terjärvsvenska och högsvenska.
60 år senare är Rani Plast en
framgångssaga med många
av de inslag som klassiska sagor bygger på. Nils satte i
gång oförväget och struntade
i olyckskorparna. Han sökte
medarbetare som liksom han
hade ny ikenhet och en stark
vilja att lyckas. Med oändligt
tålamod lärde de sig genom
försök och misstag hur plasttillverkningen gick till och lärde sig den avgörande konsten
att sälja.
Snart åkte Nils ut i den större världen, gärna tillsammans
med sin alltiallo John Timmerbacka, besökte råvaruleverantörer och maskintillverkare i
länder som Schweiz, Italien,
Tyskland och Holland och vann
genom sin attityd deras förtroende.
Länge kom lönen för arbetet i sista hand, möjligen kunde lite ”dansanpengar” utgå på
lördagarna, om det fanns pengar nog i kassan. I stället gick intäkterna till att betala råvaran
och till nya maskiner. När bolaget börjat bli något att räkna
med försökte konkurrenterna
köpa upp det.
presenterade Rosenlews representanter
ett försäljningsavtal färdigt att
skriva under.
Svaret från Nils Albäck blev
nej. I stället investerade Rani
Plast i ännu ler maskiner. Sannolikhet tänkte Nils på sin
mamma Edit.
hade hon
räddat Björkfors kraftverk
från att säljas till de stora hajarna.
Björkfors kraftverk var
-talets sensation. Ingen
annan hade trott på saken då
fyra bröder Ahlbäck satt i gång
med det vidlyftiga bygget. När
succén var ett faktum kom bud
från Vasa stad och Lappo kommun. Vasa bjöd fem miljoner
mark för kraftverket, Lappo
höjde till , miljoner. I Jakobstad, som blivit beroende av
elleveranserna från Björkfors,
samlade man sig till ett ännu
högre bud.
Inför möjligheten till omedelbar rikedom agerade de dåmera sex ägarna olika. Tre ville
sälja, tre inte. Av bolagets aktier hade säljsidan
och de
övriga
. På säljsidan fanns
Nils far Edmund Ahlbäck. Saken avgjordes av hustrun Edit.
Paret hade åtta barn och ett
nionde var ännu på väg. Hur
skulle det gå för deras hemtrakt och hur skulle barnen
försörja sig i Terjärv, om Björkfors nu togs över av utomstående?
Beslutet blev att säga nej till
miljonerna.
Nils Ahlbäck värnade hembygden fram till sin död i oktober
i jol. Samma förhållningssätt
har de nuvarande ägarna, hans
barn Mikael och Ulrika Ahlbäck. Bolagets hemort är fortsatt Terjärv och en väsentlig
del av verksamheten inns här.
I ett företagsperspektiv är
det allt annat än en självklarhet. Terjärv må vara världens
centrum i Terjärv, men för övriga världen är Terjärv en exotisk ort långt inne i Finlands
skogar. Att ständigt transportera råvaran hit och sedan
transportera produkterna tillbaka ut i världen till kunderna
är inte ett logistiskt förstaalternativ.
I dag är Rani Plast det överläget största plastföretaget i
Finland. Produktionsanläggningar inns förutom i Terjärv
i Lappfors, Tervakoski, Mörskom, Klågerup (utanför Malmö), Svit (Slovakien), Lutsk
Jan Sandvik
Ulrika och Mikael Ahlbäck. Ulrika är administrativ direktör, Mikael koncernchef,
båda är tillika Rani Plasts ägare.
(Ukraina) och Kaluga (Ryssland). Av närmare
anställda arbetar nästan
i
Terjärv. Många kommer från
grannkommunerna Kaustby
och Vetil.
I den elintensiva plastproduktionen är säker eltillförsel livsviktig, och elleverantör har genom många år varit
Herrfors. Rani Plast är samtidigt en nyckelleverantör för elindustrin – hälften av världens
starkström går genom kondensatorer med folie från Rani
Plast.
Det var heller inte långt ifrån
att det som nu heter Katternö Ab skulle ha blivit en del av
Rani Plast. I dramatiken
,
då Katternö köpte Albäck Ab,
fanns nämligen en alternativ
affär förberedd: att Rani Plast
skulle köpa Albäck Ab.
Albäck Ab:s styrelseordförande var då Nils Ahlbäck,
och han var orolig för konsekvenserna i Terjärv, om ägandet skulle tas om hand utifrån.
Finansieringen för köpet var
ordnad med banken, då Nils i
sista stund avstod. Barnen Mikael och Ulrika avrådde. Det
egna företaget var en tillräcklig utmaning. Katternö var
bättre lämpat att utveckla Albäck Ab:s verksamhet vidare.
Råd till entreprenörer
Vilka är Mikael Ahlbäcks råd
till dagens unga entreprenörer?
• Gör en realistisk analys av
marknaden.
• Tro på din produkt och prissätt den rätt.
• Tro inte att du blir snabbt rik
för att du är entreprenör och
jobbar häcken av dig.
• Skaffa dig en mentor som
kan hjälpa dig i dina tankar
och som har erfarenheter
som kan hjälpa dig att undvika de ofantligt många problem som du kommer att ha.
Fastna ändå inte i tron att allt
bara handlar om problem.
”Det är belönande, på ett sätt
som inte kan mätas i pengar,
då man får företaget att gå i
den riktning som man försöker
driva det till. En entreprenör
har också fördelen att själv bestämma över de flesta saker.
Och alltid finns den där chansen att man lyckas och får belöning också i pengar för allt
slit och alla risker som man tagit”, säger Mikael Ahlbäck, sedan den 1 oktober koncernchef
i Rani Plast.
SVENOLOF KARLSSON
Mikael Nybacka
Rani Plasts tolfte utbyggnad i Terjärv är på gång. Det blir världens största produktionslinje för lantbruksplast. Tornhuset blir 50 meter högt.
K AT TERNÖ
– 45
Karolina Isaksson
Två av 40 simuleringar för hur 50-årstrenden i vintertemperaturen kan komma att bli.
Mindre spring,
mer utfört jobb
Uppvärmningsscenario
UTE PÅ FÄLTET. Ibland har Herrforsteamet i Ylivieska haft tre
montörer på plats för att göra
omkopplingar, det vill säga ta
den gamla linjen ur bruk och
styra strömmen till den nya
linjen.
”Det blir en halvtimmes elavbrott när vi gör omkopplingen.
Simhallen och andra offentliga
byggnader har vi omkopplat
nattetid för att minimera störningar”, berättar Sami Tampio
och Jarl Björkskog, elmontörer
på Herrfors.
Härefter kan elmontörerna i Herrfors nätbyggnadsteam driva sina arbetsprojekt från början till slut. Det innebär mindre spring mellan olika uppdrag och
bättre möjligheter att planera arbetet.
D
et är en solig höstförmiddag i bostadsområdet
Toivonpuisto i Ylivieska. En mamma med två barn
stannar sina cyklar för att på
tryggt avstånd titta på när
grävmaskinen lyfter bort ett
uttjänt, brunt buckligt elskåp.
Herrfors elmontörsduo Sami
Tampio och Jarl Björkskog
står i kabeldiket och dirigerar
grävmaskinsföraren.
”Vi började i april och är nu
inne på slutrakan. Fyra kilometer jordkabel och sju transformatorer är på plats. Det har
gått utan problem, förutom att
vi stötte på berggrund som vi
låtit en entreprenör spränga
bort”, sammanfattar Tampio.
Förr köpte Herrfors en del
nätbyggnadsprojekt, men efter sammanslagningen med
Jakobstads Energiverk har
Herrfors en större egen per46 – K AT TERNÖ
sonalstyrka att tillgå. Staben
av montörer har delats in i två
sektioner: en sköter det dagliga arbetet med drift och underhåll, en utför nätbyggnadsprojekt från början till slut.
”Under de närmaste åren
kommer vi att behöva bygga
många nya sträckor med jordkabel för att uppfylla energimarknadslagens krav. Genom
att stegvis förändra organisationen, förbättrar vi kostnadseffektiviteten”, förklarar Kristian Finell, Herrfors nätchef.
Ger arbetsro
En enskild montör kan genom
nyordningen variera sina arbetsuppgifter mer. En viss
period arbetar man inom nätbyggnad, sedan kanske man
återgår till drift och underhåll.
”När man har jobbat
år
som elmontör i Jakobstad är
det roligt att se lite andra ställen som omväxling. Det är också en fördel att jobba längre arbetsdagar och sedan vara ledig
på fredagar”, säger Björkskog.
Tampio och Björkskog är
två av fem elmontörer från
Jakobstad som anmält sig till
nätbyggnadsteamet för Toivonpuistoprojektet. Den här
veckan arbetar tre av dem med
Herrfors nätunderhåll i Jakobstadstrakten, medan Tampio
och Björkskog ser till att projektet i Ylivieska framskrider
enligt plan.
”Här vet man alltid vad man
kommer att göra i morgon och
nästa vecka. Det går att planera jobbet bättre”, säger Björkskog.
Långa arbetsdagar
Samtidigt innebär förändringen att man är hemifrån tre nät-
ter i veckan. Att bo på hotell är
kanske inte så glamoröst när
man ramlar in över tröskeln
vid -tiden efter en hård arbetsdag.
”Det här uppdraget passar inte om man har småbarn
hemma. Och nattlivet i Ylivieska vet vi inget om. Efter en
lång arbetsdag och en middag
på hotellet sover man som en
stock” skrattar Tampio.
De trivs med att arbeta självständigt och kan mycket väl
tänka sig att delta i ett nya nätbyggnadsprojekt i Ylivieskatrakten.
”Det är bra att uppdragen
längre borta bygger på frivillighet. Alla har inte möjlighet
att pussla ihop familjens behov med arbete på annan ort”,
konstaterar Tampio och Björkskog.
JOHAN SVENLIN
+
Naturlig variation
=
Klimatprognos
Temperaturtrend över
50 år (2010–2060)
för två extremfall som visar det
naturliga bidraget
samt bidraget från
”klimatändringen”
från växthusgaser.
Det totala bidraget
är summan av de två.
Notera att det naturliga bidraget dominerar. Nederbörden är
ännu mer osäker och
inget kan sägas med
säkerhet.
Meningslösa klimatprognoser
För kortare perioder
än 50 år är det omöjligt att räkna fram tillförlitliga klimatprognoser, säger klimatprofessorn Lennart
Bengtsson.
A
tmosfären är normalt
inte förutsägbar för mer
än några veckor framåt
och detta gäller också klimatsimuleringar. Detta beror inte
på bristande modellkunskap
utan är en följd av kaosteorin.
En metod att möta denna utmaning är att göra ensembleberäkningar, det vill säga ett
stort antal mer eller mindre
identiska prognosberäkningar. ECMWF (European Centre
for Medium-Range Weather
Forecasts) gör två gånger dagligen prognoser från samma
observationer och med samma
modell, för att på detta sätt
kunna bedöma prognosernas
tillförlitlighet samt risken för
extrema händelser. Finland
och Sverige är medlemmar av
ECMWF och bygger sina väderprognoser på vad de får
därifrån.
På grund av att små obetydliga mätfel växer obegränsat
under prognosens gång, kommer alla dessa beräkningar
efter en tid på någon månad
eller så att bli helt olika varandra, även om alla kommer
att visa ett väder som mycket
väl skulle ha kunnat inträffa.
Detta beror på att atmosfären
är ett kaotiskt system.
Under senare år har man
börjat tillämpa samma metodik för klimatsimuleringar. För
mindre geogra iska områden
som Europa (som är mindre än
procent av jordens yta) varierar dessa i så hög grad att även
en temperatur- och nederbördstrend över en så lång tid
som år domineras av ”naturliga” kaosvariationer.
Dessa variationer kommer i
tillägg till den osäkerhet som
beror på klimatmodellens globala osäkerhet, vilken av IPCC
sammanfattas som ett värde
av , – , °C för en växthusgasfördubbling.
Ensembleberäkningar som
nyligen utförts vid NCAR (National Centre for Atmospheric
Research) i Boulder, USA med
simuleringar över
år
visar att delar av Norden antingen kan få en markant uppvärmningstrend på - °C/ år
under vintern eller ingen uppvärmningstrend alls.
Det kan också långsiktigt bli
gradvis torrare i vissa områ-
den alternativt mer nederbörd.
Det bidrag som enbart beror
på växthuseffekten är betydligt svagare än den interna
kaoseffekten. Först i efterhand
vet vi vad som har hänt, i förväg är det omöjligt.
Att tolka dessa beräkningar
är en stor utmaning för samhället, då det knappast är möjligt att göra meningsfulla scenarier för ett så litet område
som Europa för de kommande
åren och ännu omöjligare
att uttala sig om klimatändringar i mindre områden. Huvudorsaken är att de kaotiska
variationerna är geogra iskt
omfattande.
Det hindrar tyvärr inte att
man på sina håll presenterar
”klimatprognoser” för det
kommande halvseklet, baserade på klimatsimuleringar som
varken inkluderar klimatsystemets interna variation eller
olikheten mellan klimatmodellerna.
För kortare perioder än
år är det omöjligt att räkna
fram tillförlitliga trender. Vill
man planera för det nordiska
eller europeiska klimatet för
de kommande åren, får man
räkna med att allt det väder
som hittills har inträffat också
kommer att inträffa framöver,
men att det långsiktigt knappast kommer att bli kallare
utan troligare något varmare.
Mycket mer kan man knappast
säga. Detaljerad, tjusig gra ik
kan dessvärre vara helt missvisande.
Man bör med andra ord avstå från detaljerade klimatprognoser och vara beredd på
överraskningar i klimat och
väder. Det nuvarande klimatet
med sitt växlande väder är en
hygglig approximation för hur
vi kommer att ha det under de
kommande årtiondena, med
en underliggande trend mot
varmare väder som det mest
rimliga antagandet.
LENNART BENGTSSON
Karl Vilhjálmsson
Lennart Bengtsson är en ledande
klimatforskare, bland annat tidigare direktör för ECMWF (European Centre for
Medium-Range Weather Forecasts) och
Max Planck-institutet för meteorologi.
K AT TERNÖ
– 47
Wikipedia
Senaste istiden
mest isfri
Grönland
smälte lika mycket förr
Grönlands is smälte lika
mycket eller mer under
1920- och 1930-talen än de
gjort de senaste årtiondena, visar gamla flygbilder
som analyserats av danska
forskare.
En stor del av den senaste istiden
var isfri i Finland. Kallt var det däremot,
vi hade tundra ner till flera hundra meters
djup, enligt en ny studie.
M
Grönland i dag. Så här
kan det ha sett ut i det
nuvarande Finland för
25 000 år sedan, när den
stora isen började växa.
Matti Räsänen
Jens-Ove Näslund
48 – K AT TERNÖ
D
en senaste istiden inleddes för
år sedan och
växlade till den nuvarande
värmeperioden för omkring
år sedan. Enligt den etablerade
uppfattningen var vårt land då en
stor del av tiden täckt av tjock inlandsis.
Den nya studien, publicerad i
tidskriften Quaternary Science
Reviews, menar däremot att största delen av perioden var närmast
isfri i Finland.
”Södra Finland täcktes med inlandsis bara under det mycket
kalla slutskedet, för
–
år sedan. Före det var området
en tundrazon med permafrost”,
berättar rapportens huvudförfattare, geologiprofessorn Matti Räsänen vid Åbo universitet.
I projektet har för första gången
i större skala tillämpats en så kalllad sekvensstratigra isk metod för
analys av istidsavlagringar, vilket
antas ge en bättre helhetsbild av
istidshistorien.
Med det nuvarande Finland som
tundra under tiotusentals år blir
det ett rimligt antagande att inte
bara istidens djur, som mammutar
och ullhåriga noshörningar, rört
sig här, utan även tidiga människor, både av vår egen art och neandertalare.
En fråga som aktualiserats av
Matti Räsänen är om den nya istid, som förr eller senare inträder,
kommer att få ett liknande förlopp.
Och kommer i så fall permafrosten, utan det skyddande islagret,
att tränga ända ner till de förvaringsutrymmen för kärnavfall
som byggs på
meters djup i
Olkiluoto?
Hans svar är att detta inte kan
uteslutas och att kapslarna med
kärnavfall i en avlägsen framtid
då skulle kunna skadas av de stora
krafter som tillfrysningen utvecklar.
I Forsmark, rakt över Bottenhavet från Olkiluoto sett, bygger
Svensk
Kärnbränslehantering,
SKB, just nu utrymmen för det
svenska slutförvaret på
meters
djup. Där anser Jens-Ove Näslund,
ansvarig för klimatforskningsprogrammet, att djupet räcker till.
”SKB har i sina antaganden redan hanterat ännu mer pessimistiska antaganden än de som Matti
Räsänen för fram. Baserat på en
rekonstruktion av förhållandena
under senaste istiden når frysningen i SKB:s scenarier maximalt
ner till
meter i Forsmark”, säger han.
Huvudfrågan enligt Jens-Ove
Näslund är om temperaturen i
berget skulle kunna bli så låg att
buffertleran runt kapslarna skulle
frysa eller inte. Buffertleran fryser
vid minusgrader.
”Det är god marginal till att buffertleran skulle frysa”, säger han.
Istider har dominerat jorden de
senaste årmiljonerna. Mönstret
är att de varar omkring
år med mellanliggande värmeperioder – som den nuvarande – på
–
år.
Dessa växlingar beror i sin tur
på variationer i den solstrålning
som når jorden som följd av variationerna i jordens bana runt solen
och jordens lutning i förhållande
till banan.
”Att vi står inför en ny istid är säkert. Inte ens en mänskligt framkallad global uppvärmning kan
förhindra detta. Solens och jordens rörelser i rymden rår vi inte
på”, säger Matti Räsänen.
SVENOLOF KARLSSON
edia berättar ofta om hur
Grönlands is smälter. Det
gör den också i viss mån,
sommartid, men inte mer än den
gjorde under den varma perioden
mellan första och andra världskriget.
Det framgår bland annat av en
stor serie lygbilder, som den kände Arktisforskaren Knud Rasmussen tog av Grönland
–
.
Bakgrunden till fotograferingen
var att Danmark och Norge stred
om herraväldet över Grönland. En
strid som Danmark vann genom en
dom i den internationella domstolen i Haag.
Ett viktigt vapen i kampen om
Grönland var bra kartor, och för
den skulle togs lygfotogra ierna.
Bilderna låg länge bortglömda i
arkivet hos Kort- og Matrikelstyrelsen i Köpenhamn, tills de häromåret uppdagades av forskarna
Anders Bjørk och Kurt H. Kjær.
De gick systematiskt igenom
lygfotogra ier av
glaciärer
längs
kilometer av Grönlands
kust och jämförde med andra
lygbilder, tagna av amerikanska
krigs lyg
–
, spionfoton
under det kalla kriget och senare
satellitbilder.
”Vi har kunat skapa oss en klar
bild av hur glaciärerna utvecklat
sig under de senaste åttio åren.
Vi kunde se att många glaciärer
under
- och
-talen smälte
lika mycket eller mer än vi sett
under de det senaste decenniet”,
berättar Anders Bjørk på Köpenhamns universitets nätsida.
På
- och
-talen bör-
jade glaciärerna sedan växa igen.
För att närmare vår tid åter börja
smälta.
Glaciärernas smältning relaterar väl till att att Arktis decennierna före andra världskriget upplevde en varmperiod, i genomsnitt
, grader högre än långtidsvärdet.
Det är ungefär samma nivå som i
dag. Men det skedde före de stora
koldioxidutsläppens tid.
En annan viktig källa för att se
vad som verkligen hände i Arktis
före satelliternas tid är en samling
gamla ryska iskartor, som dök upp
efter Sovjetväldets fall. De visar
att havsisen över Arktis avtog från
till
, för att därefter börja
växa igen.
Andra samband framgår också
av underlaget. Under
- och
-talen rådde ovanligt mycket
västliga vindar melllan Svalbard
och Norge. Det förde med sig varmare vatten till Barents hav, vilket smälte isen där. Bristen på is
värmde sedan luften, genom att
det mörka havet absorberar mer
värme än den ljusa isen.
Den låga isnivån i Barentshavet
påverkade sedan vädret i hela Arktis under en lång period.
Anders Bjørk och hans forskarkolleger beskriver sina resultat
som goda nyheter.
”Slutsatsen är att glaciärerna är
robusta och återskapas på relativt
kort tid när klimatet blir kallare”,
säger de.
Rapporten inns publicerad i den
vetenskapliga tidskriften Nature
Geoscience.
SVENOLOF KARLSSON
Knud Rasmussen med
pilot i det sjöflygplan,
typ Heinkel MKII, som
användes vid flygfotograferingen från
Scorsbysund i norr till
Kapp Farvel i söder längs
den grönländska kusten.
Bakgrunden avlöjar att
glaciärerna i viken var
nedsmälta till samma
nivå som i dag.
Arktisk Institut i København
K AT TERNÖ
– 49
Maj
LAGRINGSTEKNIKER
Mekaniska
Elektriska
Kemiska
Elektrokemiska
Juni
Pumpvattenkraft
SMES
Bly-syra-batterier
Vätgas
Tryckluft
Kondensatorer
Flödesbatterier
Syntetisk naturgas
Smält salt (natrium)
Svavelbatterier
Andra kemikalier
Svänghjul
Den vanligaste formen av energilagring är att vid lågt elpris pumpa vatten upp till en bassäng och låta det strömma ner igen genom en turbin, när
elpriset är högt. Här Kruonis vattenkraftverk i Litauen. Genom vart och ett
av de fyra rören kan en effekt på 225 megawatt utvinnas. Vattnet i den övre
bassängen räcker för 12 timmars drift med full kapacitet.
Litiumjonbatterier
Andra avancerade
batterier
Juli
Intensiv forskning om energilagring
Energilagring
är svaret på
frågan hur
världen ska
kunna ställa
om till förnybara bränslen.
Men det är
långt kvar till
storskaliga och
kostnadseffektiva lösningar.
50 – K AT TERNÖ
E
l måste produceras i samma
ögonblick som den används.
Därför kan väderberoende
elproduktion som vindkraft och
solkraft inte klara världens elförsörjning. Inte så länge elen inte
kan lagras för användning senare.
Om energitillförseln i systemet
plötsligt skulle stoppas, skulle
kraften i svänghjulen i kraftverken efter bara några sekunder
vara slut och Finland bli mörkt och
kallt.
Nyligen sammanfattade den
svenska ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, forskningsläget i fråga
om energilagring. Principiellt är
fyra lagringstekniker av intresse:
mekanisk, elektrisk, elektrokemisk och kemisk. De listas här intill.
Överlägset störst är i dagsläget
pumpvattenkraften, som bygger på att vatten pumpas upp i en
bassäng när elpriset är lågt, för
användning som vattenkraft när
elpriset är högt.
Beroende på typ av elproduk-
tion och behovet krävs olika typer
av lagringsteknik. Vanligast efter
pumpvattenkraften är i dag batterier, tryckluft och svänghjulslagring.
Andra faktorer att ta ställning
till i ett system med energilagring
är kostnader, energitäthet, effektivitet och teknisk respektive ekonomisk livslängd.
Pumpvattenkraft och tryckluft
är till exempel båda användbara
för effektbalansering, medan batterier passar bäst som reservkraft
och för så kallad ödrift och icke anslutna system. IVA tror att alla lagringstekniker i framtiden kommer
att användas.
Den teknik som utvecklas snabbast just nu är batterier. En anledning är att batterier kan tillämpas
i liten skala i hushåll och i bilar,
samtidigt som de kan användas i
större skala genom att lera moduler sätts samman.
Att Teslas batterier skulle vara
en universallösning tror IVA inte.
Pumpvattenkraft förväntas få
den största tillväxten i Kina och
Indien, där det inns goda geologiska förutsättningar för att bygga
effektiva anläggningar. Tryckluftstekniken bedöms vara intressantast i USA.
I Europa är drivkrafter för lagringsmarknaden framför allt användning i mikronät som är isolerade från elnätet och batterier i
hemmet i kombination med solceller.
Katternögruppen planerade i tiden energilagring i de grottor i Kanäs som senare köptes av Nykarleby stad. En idé var att nattetid, vid
lågt elpris, pumpa havsvatten in i
de stora tankarna i grottan till ett
tryck på omkring bar, för att vid
högre elpris utnyttja vattentrycket för att driva en turbin.
bar motsvarar
meters fallhöjd i ett vattenfall. Effekten på det
kraftverk som aldrig blev av skulle
ha varit omkring megawatt.
SVENOLOF KARLSSON
Augusti
Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum
på basis av dataleverantören GISS.
Kloten visar månadens medelavvikelse
från medeltalet 2005–2014.
Kall sommar
u Den finländska sommaren var
kall i maj, juni och juli och varm i augusti. Det antyds också av antalet
dagar då temperaturen någonstans
i Finland nådde upp till 25 grader:
i maj ingen, i juni en, i juli tre och i
augusti femton.
Bara en gång tidigare under de
senaste femtio åren har sommarens
första 25-gradersdag inträffat så
sent som 29 juni, då Varkaus och
St Michel hade 25,4 grader. Juli månad blev i en stor del av landet den
kallaste på 30 år. Sommarens topptemperatur 31,4 grader uppmättes i
Kouvola den 3 juli.
Som kontrast blev augusti sommarens varmaste månad, vilket senast hände 2006.
Antalet registrerade blixtar var
rekordfå, omkring 25 000, vilket är
mindre en femtedel av genomsnittet och rejält underskrider det tidigare minimirekordet 39 000 blixtar
från 1996.
Vad gäller sommarens regnmängder var variationerna stora i landet,
minst i Näkkilä med 118 millimeter,
mest i Kotila med 407 millimeter.
Globalt har vi haft några av de enskilt varmaste månaderna någonsin, enligt ett par av mätserierna.
Mätningarna från satellit motsäger
detta och anger att temperaturerna
var klart högre bland annat 1998
och 2010. Se kommentar i Gissa
kurvan-spalten.
Det som just nu driver upp den
globala temperaturen är väderfenomenet El Niño, som under året värmt
ytvattnet längs ekvatorn i Indiska
oceanen allt mer. Många följer den
vidare utvecklingen, eftersom El
Niño har stora konsekvenser för hur
vädret utvecklas över jordklotet.
Havsisen i Arktis har inte heller i år smält bort, trots tidigare
expertutsagor, utan började efter sommarminimum tillväxa igen
ovanligt tidigt, omkring den 10 september. Den täckte då 4,4 miljoner
kvadratkilometer av havets yta.
Faktum är att Arktisisens utbredning visar en stigande trend för den
senaste tioårsperioden, om man ser
till årsgenomsnittet. Årsmedeltalet 10,6 miljoner kvadratkilometer
2006 har ökat till 11,2 miljoner i år.
Varför dessa skillnader?
u De
globala temperaturserier
som inkluderar marktemperaturer (orange linje) skiljer sig allt
mer från de satellitmätta temperaturerna (blå linje). Ännu 2003
stämde serierna överens, men
efterhand har skillnaden växt till
över en tiondels grad, vilket i detta
sammanhang är betydande. Skillnaden blir tydlig när man jämför de
tjocka linjer som anger mätseriernas medelvärden.
Professor Ole Humlum, som
gjort sammanställningen, tror att
en väsentlig orsak är de ”administrativa justeringar” som återkommande görs retroaktivt i de
historiska markserierna. Ännu för
fem år sedan angavs temperaturen
från år 1910 till år 2000 i mätserien
GISS ha ökat med 0,45 grader. I
dag anger GISS ökningen till hela
0,72 grader.
I strid med vetenskaplig praxis
redovisas inga detaljer bakom justeringarna.
Global temperatur, skillnad i mätserier
Global temperatur, prognos och verklighet
klimatmodeller
mätning från satellit
mätning från ballonger
Stämmer modellerna?
u Hur stämmer klimatmodellerna
med den faktiska globala temperaturutvecklingen? Ovan genomsnittet av 102 klimatmodeller (röd
linje) jämfört med atmosfärens
temperaturutveckling, så som
denna i verkligheten uppmätts av
ballonger (blå linje) och satelliter
(orange linje). Som framgår växer
skillnaden hela tiden mellan det
som prognosticerats och det som
uppmätts.
Klimatmodellerna ingår i ett internationellt samarbete CMIP-5
(Coupled Model Intercomparison
Project Phase 5) där klimatmodellerare gör modellerna jämförbara i
klimatpanelen IPCC:s arbete.
Jämförelsen har tagits fram av
John Christy, professor i atmosfärvetenskap vid University of Alabama in Huntsville, pionjär när det
gäller temperaturmätning från satelliter. För jämförelsens skull har
både klimatmodeller och mätserier getts ett gemensamt utgångsvärde för år 1979.
K AT TERNÖ
– 51
Karl Vilhjálmsson
Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi.
Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi.
Hur kom man på elektriciteten?
Var snöar det mest?
Getty Images
Alessandro Volta förevisar sitt batteri för Frankrikes kejsare Napoleon Bonaparte 1801. Napoleon blev så imponerad att han
upphöjde Volta i grevligt stånd och utnämnde honom till senator i konungariket Italien. Fresk av Nicola Cianfanelli.
Jalle: Knepig fråga. Först behöver
man bestämma vad elektricitet är.
Ett allmänt svar kunde vara att elektricitet är olika fenomen som beror
på att negativt laddade elektroner
rör på sig.
Ett exempel från antiken är filosofen Thales från Miletos (levde åren
625–545 före Kristus). Han beskrev
hur bärnsten som gnuggas med en
päls kan dra till sig lätta föremål,
vilket beror på statisk elektricitet.
Den beror i sin tur på att elektronerna dras med olika kraft till olika
material.
En herre att lyfta fram är italienaren Alessandro Volta (1745–1827).
Bakgrunden var att hans landsman
Luigi Galvani vid ett experiment
hade råkat nudda en frilagd nerv
på en groda med en skalpell, varvid en gnista slogs och den döda
grodan sprattlade med benet. Galvani menade att det var grodan som
alstrade elen, men Volta insåg att
laddningen måste förklaras genom
de metallföremål som användes.
År 1800 presenterade Volta en
apparat, som producerade kontinuerlig elektrisk kraft, i början
benämnd ”Voltas stapel”. Det var
det första batteriet. I dag vet vi att
Galvanis groda sprattlade för att
grodnerven bildade den elektrolyt
som behövs i ett batteri.
Kanske är den intressantaste
elpionjären ändå Michael Faraday
(1791–1867). Han var egentligen
bokbindare, som tog anställning
som assistent hos en av dåtidens
ledande kemister, Humphrey Davy,
och i sällskap med denne gjorde
en lång resa där han träffade Volta,
Ampère och flera andra av dåtidens
ledande vetenskapsmän. Faraday
överträffade sedan dem alla genom
att bland annat konstruera den första elektriska motorn, den första
transformatorn och den första generatorn.
1878 lanserades glödlampan av
Thomas Alva Edison. En ung ingenjör från Tammerfors, Carl von Nottbeck, lärde känns uppfinningen när
han arbetade i Edisons fabrik i New
York och tipsade sin far om saken.
Denne fanns i ledningen för Finlaysons fabrik, vilket ledde till att 160
glödlampor installerades i fabrikens stora väverisal i Tammerfors
i mars 1882. Det blev succé direkt.
Nyligen nådde en rymdsond Pluto. Vad upptäckte den?
Jalle: Det var sonden New Horizons,
som sköts upp i januari 2006 och
efter en nästan tio år lång rymdfärd passerade Pluto den 14 juli i
år. Pluto är den nionde planeten
räknat från solen och troddes länge
vara den yttersta planeten i solsystemet. Nu har man emellertid hittat flera tiotal småplaneter bortom
Pluto.
Pluto är litet mindre än vår måne
och har numera klassificerats som
en dvärgplanet. Troligen har den en
stenkärna med ett tunt skal av is.
Bilder tagna från New Horizons visar mäktiga bergskedjor, men ock-
52 – K AT TERNÖ
Jalle: Den ort som får mest snö i
världen är Sapporo, 595 centimeter i genomsnitt per år. Mest uppmätt snöfall under en vintersäsong
är hela 28,96 meter. Det skedde i
bergen utanför staden Bellingham i
nordvästra USA 1998–1999.
Naturligtvis är snöskillnaderna
stora lokalt och år från år. Till exempel hann den gångna sommaren snön på många av de svenska
högfjällen inte smälta bort, förrän
de första höstsnöfallen kom. Den
stora snömängden i de svenska och
norska fjällen ligger bakom sommarens rekordproduktion av el i de
svenska och norska vattenkraftverken.
Globalt finns ingen långsiktig
trend gällande snömängderna. Statistik för norra halvklotet visar att
årsminimum för snötäcket infaller i
augusti, alltid en snöyta på ungefär
3 miljoner kvadratkilometer.
Wikipedia
Snö i Kuusamo.
Wikipedia
så stora slättområden. Det framgår
att Pluto har en tunn atmosfär upp
till över 100 kilometers höjd, men
planetens yta är –230 °C, så det är
otänkbart att hitta liv där. Plutos
kärna är varm som följd av radioaktivt sönderfall, och en teori är att
detta skapat ett hav mellan stenkärnan och ismanteln.
Tack vare New Horizons kommer
vi säkert att få veta mycket mer om
Pluto. Visst är det otroligt att kunna
se närbilder av en planet som går i
en bana mer än 5 miljarder kilometer från solen!
Hur stora kan kraftverk bli?
Pluto fotograferad från rymdsonden New Horizons.
Jalle: Det vågar jag inte säga något
om. Men störst är det kinesiska vattenkraftverket De Tre Ravinernas
Damm (eng. Three Gorges Dam)
med en installerad effekt på 22 500
megawatt. Det är hälften mer än all
installerad effekt i de finländska
kraftverken sammanräknad. Produktionen i fjol var 98,8 TWh (terawattimmar), vilket kan jämföras
med Finlands totala förbrukning på
83,3 TWh.
Three Gorges Dam utnyttjar vatt-
net i Yangtse-floden genom ett 111
meter högt vattenfall. Vattnet samlas i en långsträckt bassäng, hela
600 kilometer lång. Bygget genomfördes åren 1994–2008, över en miljoner människor måste flytta från
bassängområdet.
Alla de tio största kraftverken i
världen utom ett är vattenkraftverk.
På tiondeplats kommer det största
kärnkraftverket, benämnt Bruce, på
6 300 megawatt i Kanada.
Camilla Wikström, diplomingenjör från Åbo Akademi.
Äänekoski, augusti 2015
u Stolt reser sig skorstenens gjutform över Keiteles glittrande fjärd,
lyftkranen skramlar, svetselektroderna sänder blixtar i sensommarkvällen. Män och kvinnor ilar till arbetet i gryningen för att tjäna
flera tusen euro per månad. Paketbilar med småföretagens utrustning och personal kör skytteltrafik till byggplatsen. Det är lång kö
till kassan i Prisma. Den lokala Thairestaurangen har fått massor
av nya lunchkunder. Mitt gamla ingenjörshjärta tar ett glädjeskutt.
Svärmor i baksätet delar min entusiasm.
Är det här verkligen Depressionsfinland, där “skorstensindustrin”
inte är politiskt korrekt, utan borde ersätts exempelvis av spelföretag (just nu sparkar även spelföretagen folk)?
Nej, här byggs ny skorstensindustri för ett par miljarder euro,
en bioproduktfabrik (nytt namn för cellulosafabrik) baserad på
förnybar finländsk råvara. Cellulosan går till den expanderande
Internethandelns förpackningar. På miljötekniken (sådana vattenoch luftreningsgrunkor jag undervisade om innan mitt ÅA-lektorat
avskaffades av sparskäl då jag gick i pension) satsas ett par hundra
miljoner euro. Till och med sommarstugeägarna vid Keiteles strand
gillar projektet.
Projektchefen heter Camilla Wikström, hon är diplomingenjör, vår
förra elev vid ÅA. Svärmor som känner folk vet berätta att knegarna
gillar Camilla, hon är “reilu jätkä”.
Det skulle gälla för politikerna att fundera på hur fler sådana
projekt kunde fås till stånd i landet. Observera att det stora antalet
småföretagare som deltar i projektet och
även i den kommande driften av fabriken
gör det kostnadseffektivt: De tjänar säkert
ordentligt per månad, men de arbetar
också mycket och effektivt. Vad lönen är
för en timme är mindre viktigt än vad man
får till stånd under denna timme.
Speciellt viktig är tillgången på kompetent arbetskraft. Även Meyers nya fartygsbyggen i Åbo möjliggörs av kompetenta
arbetare. Också där är småföretagare som
underleverantörer avgörande. Man borde
Jarl Ahlbeck
rikta in nedskärningarna inom utbildningen så att man inte skär ner sådan utbildning som arbetsgivarna
anser sig behöva i framtiden.
Kanske Finland behöver fler tryckkärlssvetsare, plåtslagare,
kemiingenjörer, miljöingenjörer, elmontörer, maskinmontörer,
sjukskötare och skogstekniker? Och färre sådana som vet allt men
ingenting kan.
K AT TERNÖ
– 53
Karolina Isaksson
ORIGINALSKICK. Mycket vatten har
flutit under broarna sedan kraftverket i
Hanhikoski byggdes i slutet av 1960-talet, men maskineriet är fortfarande pålitligt.
En närmare titt
under kåpan
u ESSE ELEKTRO-KRAFT
Under sommaren har den ena av de
två turbinerna i Hanhikoski vattenkraftverk genomgått en noggrann
besiktning av Andritz Hydro. Maskinen från 1969 visade sig vara i gott
skick.
”Vi ville besiktiga turbinen och
se om den hade eventuella reparationsbehov. Det finns en del rostiga
ytor som på sikt borde behandlas,
men vi har inte hittat några fel eller brister som skulle begränsa användningen”, säger Daniel Sulkakoski, montör på EEKAB, som köpte
kraftverket av Evijärvi kommun
förra året.
Kraftverket kan dygnsregleras,
det vill säga det kan stängas till natten när efterfrågan på el minskar
och öppnas på morgontimmarna
när förbrukningen tilltar. Det innebär många start och stop som belastar turbinaxeln.
”Det är en gedigen stålkonstruktion. Vi har tittat med ultraljudskamera på axeln, men inte hittat några
sprickor.”
Den andra turbinen kommer att
genomgå en likadan granskning när
vattenflödet är så lågt att kraftverket kan köras med en turbin.
54 – K AT TERNÖ
Elnätet växer
i Monäs
Ett virtuellt
ansiktslyft
u NYKARLEBY KRAFTVERK
Nästa sommar kan stugägare i
Monäs strand plugga i sina kaffebryggare i eluttaget och samtidigt
rosta bröd till frukost. I höst inleds
nämligen arbetet med att bygga ut
elförsörjning till de 95 sommarstugor som ligger längs en drygt sex kilometer lång strandlinje i området.
”Utbyggnaden sker på villaägarnas initiativ. De vill, liksom
villaägare på många andra håll, ha
bekvämlighet i sina sommarstugor
och kanske öka möjligheterna att
vistas där året runt”, förklarar Tony
Forsbacka på Nykarleby Kraftverk.
Projektet har planerats i många
år och har nu kommit till ett skede
när det ska förverkligas. Det är
samtidigt aktuellt att bygga ut vattenförsörjningen till området.
”Om det förverkligas lägger vi
jordkabel längs vattenrören. I annat
fall drar vi luftledningar.”
Grävarbeten inleds under hösten
och projektet framskrider i viss mån
i den takt vinterns väderförhållanden tillåter. De första sommarstugorna beräknas bli inkopplade under sommaren 2016.
u KRONOBY ELVERK
Med ett helt nytt utseende och en
helt ny webbadress tar Kronoby Elverk emot sina kunder på internet.
Numera knappar man in kronobyelverk.fi när man exempelvis vill hitta
personalens kontaktuppgifter eller
kolla hur mycket el man förbrukade
hemma förra veckan.
”Uppdraget var att göra det lätt
för kunderna att snabbt hitta de
uppgifter de är ute efter. Hemsidan
har ett modernt utseende och är
självklart anpassad för att också
fungera i mobiltelefoner”, förklarar
Jakob Wikström på Ab Wikström
Media, som står för webbdesignen.
Ett nytt inslag är avdelningen för
nyheter, där elverkets egna montörer lägger in bilder och filmklipp
från aktuella projekt.
”Förnyelsen har gjort det lätt för
personalen att uppdatera innehållet på webbplatsen. Vi kommer nu
att aktivare berätta om vår verksamhet via nätet, säger Glen Ahlskog, VD på Kronoby Elverk.
Karolina Isaksson
BRYGGLIV. Många stugägare tillbringar
en stor del av sin fritid på sommarstugan och sätter värde på hemmets bekvämligheter också där, säger nätchef
Tony Forsbacka.
TUNGT LYFT. Turbinen i Patana vattenkraftverk väger 12 ton och fick en grundlig service under sommaren.
Turbin
på torra land
u VETELIN SÄHKÖLAITOS
Det blev en lyftoperation av det
tyngre slaget vid Patana vattenkraftverk under sommaren. Turbinens ledaxel hade brustit, och hela
turbinen på 12 ton och den tillhörande generatorn på 6 ton lyftes upp ur
kraftverksbyggnaden och transporterades till verkstäder för grundliga
underhållsarbeten.
”Vi hade planerat att göra servicen först nästa sommar, men
passade på att rusta upp pjäserna
grundligt när de ändå måste åtgärdas. Nu går kraftverkets maskineri
10–15 år igen utan större ingrepp”,
säger Juha Kauppinen, VD på Vetelin sähkölaitos.
I slutet på augusti sänktes en
glänsande nyputsad turbin och lika
glänsande generator ner igen och
testkörningen visade goda resultat.
Därefter var det dags att förverkliga
den uppgradering av kraftverkets
automationssystem, som egentligen var inplanerad för sommaren.
Automationssystemet togs i bruk i
början av september och fungerar
enligt Kauppinen som en dröm.
”Visst finns det alltid detaljer
att förbättra, men nu är grundsystemen i skick. Om vi ännu skulle få
lite regn, men det önskemålet är vi
kanske ensamma om...”
NYTT OCH FRÄSCHT. I september fick
Kronoby Elverks webbplats ny adress
och nytt utseende.
Karolina Isaksson
RÄTT VINKEL. Väggen med solceller
följer solens bana för att få ut maximal
mängd energi.
Solpaneler
uthyres!
u HERRFORS
Den som vill sätta sig in i elproduktion med solenergi behöver inte
nödvändigtvis köpa ett eget system. Det går att hyra in sig i den nya
solcellsanläggningen vid Katternö
elstation och få den mängd el, som
solcellerna producerar, avdragen
från sin egen elräkning.
”Vi sätter upp detaljerade rapporter och grafer över anläggningens produktion på vår webbplats.
Där kan man kontinuerligt följa med
hur mycket el anläggningen producerar”, berättar Kristian Finell, nätchef på Herrfors.
Väggen består av 18 solceller,
vardera på 250 watt, och totalytan
är 30 kvadratmeter. Anläggningen
står på en helautomatisk roterande
plattform som vrider och vinklar
väggen i riktning mot solen, för att
solcellerna ska ta emot så mycket
solljus som möjligt. Liksom andra solceller producerar de en viss
mängd el under dygnets ljusa timmar, även när solen skyms av moln.
”Den blir Herrfors första egna
anläggning för solenergi där vi får
testa rapporteringsfunktioner och
inmatning i elnätet. Vi har preliminära planer på att bygga en till, kanske under 2016”, säger Finell.
Kunskapsbank
för elnätet
u HERRFORS
Inget som sker i elnätet undgår dokumentationssystemet Trimble Nis.
Där finns placeringar av kablar och
transformatorer kartlagda, där registreras spänningsnivåer i nätet
och där noteras tillfälliga elavbrott.
Allt samlas in och arkiveras. En del
uppgifter skickas till Energimyndigheten för att bidra till den nationella
statistiken.
”Det är ett oumbärligt program
som behövs både i det dagliga underhållsarbetet av elnätet och som
underlag för strategiska beslut”,
säger Tommy Bäck.
Vid årsskiftet gick Jakobstads
Energiverk ihop med Herrfors och
nu pågår integreringen av de två
bolagens dokumentationssystem.
Varje enhet i nätet måste ha ett eget
namn. Ett exempel är de två transformatorstationerna på Skeppsbyggarevägen i Sandsund, som tidigare
tillhörde var sitt bolag. Numera ingår de i samma nät och måste därför
ha unika namn.
”När de operativa funktionerna
är integrerade kommer systemet att
uppgraderas med många nya användningsmöjligheter och tjänster.
Bland annat siktar vi på att nästa år
kunna skicka ut textmeddelanden
till kunder som berörs av elavbrott.”
Esse Elektro-Kraft
VD Ingvar Kulla
Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä,
Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen)
Kunder: 3 700
Årsleverans: 50 GWh
Telefon växel: 020 766 1900
Felanmälningar, utanför kontorstid: 766 2023
Kundtjänst: 020 766 1912, 020 766 1911
Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb
www.eekab.fi
Herrfors
VD Stefan Storholm
Levererar el till Alavieska, Jakobstad, Larsmo, Maxmo,
Oravais, delar av Pedersöre, Terjärv och Ylivieska
Kunder: 32 000
Årsleverans: 620 GWh el, 285 GWh värme
Telefon växel: Jakobstad (06) 781 5300,
Ylivieska (08) 411 0400, Kållby (06) 766 7242,
Oravais (06) 385 0050, Terjärv (06) 867 5001
Felanmälan, utanför kontorstid:
Jakobstad och Larsmo (06) 723 0079,
Oravais, Pedersöre och Terjärv (06) 723 4521,
Ylivieska el (08) 426 350, Ylivieska fjärrvärme 044 781 5375
Fakturafrågor: Jakobstad (06) 781 5312 och (06) 786 3448
Ylivieska (08) 411 0401
www.herrfors.fi
Kronoby Elverk
Karolina Isaksson
VD Glen Ahlskog
Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby
Kunder: 3 080
Årsleverans: 40 GWh
Telefon växe: 824 2200
Felanmälan: 824 2200, 0400 126 005
Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld
www.kronoby.fi/elverk
Nykarleby Kraftverk
VD Tony Eklund
Levererar el inom staden Nykarleby
Kunder: 4 900
Årsleverans 110 GWh
Telefon växel: 785 6111
Felanmälan: 785 6111
Felanmälan, utanför kontorstid: 722 0050, 723 4520
Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251
www.nykarlebykraftverk.fi
Vetelin Sähkölaitos
ELEKTRONISKT ARKIV. Integreringen
mellan Jakobstads Energiverk och Herrfors fortsätter bakom kulisserna när två
dokumentationssystem blir ett. På bilden Tommy Bäck.
VD Juha Kauppinen
Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och Nykänen)
Kunder: omkring 2 000
Årsleverans: 30 GWh
Telefon växel: 866 3600
Felanmälan: 866 3600
Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali
www.vetelinsahkolaitos.fi
K AT TERNÖ
– 55
Hemma i Finland njuter jag av att skogsvandringar och bastubad i Fäboda. Nu
bor jag i Hollywood och gör vandringar
i Kaliforniens skogar, ibland med min
hund Valo. Ju längre vandring, desto
bättre terapi. Jag funderar på livets
djupare frågor: är jag lycklig och gör jag
vad jag vill?
Musiken är min passion. Av den får jag energi, liksom också av min närmaste. Framför
allt är far- och morföräldrarna viktiga för mig,
de är fulla av livsvisdom. Jag har också yngre
syskon, och det är en trist sak att jag inte träffar
dem oftare. Att umgås genom telefon och Skype
är inte det samma som samvaro.
Sara Forsberg, med artistnamnet Saara, är
”underhållningskonstnär”. Har kontrakt
med ett internationellt skivbolag och
medverkar i filmer. Kan snart ses
som dottern till en rysk maffiaboss i
Renny Harlins Skiptrace.
Jan Sandvik
56 – K AT TERNÖ